Jag fyller mina dagar med allt möjligt nu när jag är ensamstående kattmamma (wow, ny sorglig nivå) denna vecka. Igår åt jag lunch med Malin, jobbade på café ett par timmar, gick på loppis och hade Måndagsklubben över för ett catch up-kafferep. Ändå bra saker!
Jag gick på Missionsstugan en sväng för att kolla va de hade för tyg-utbud. Som sagt, jag är i en mycket nykär och intim relation med min symaskin just nu. Jag hittade tyg och en lite annat som jag är väldigt nöjd med. Tillåt mig skryta:
*artsy ljus*
En liten porslinsform, typ en smörask, som högst antagligen saknar locket men jag tyckte den skrek påskig karamellask.
Alltså hittar man ett foto av sig själv på loppis måste man ju köpa det?! Lol skoja, jag har så klaaart lagt in fotot själv, men ramen var ett köp. Det är mitt favoritfoto av oss som min kompis Sofias man tog av oss på vårt bröllop. Så bra present att få förresten: ett kuvert med massa polaroider från ens bröllop. Hittills har fotot hängt på väggen med en bit tejp, men det känns ju onödigt nonchalant när det ändå är ett favoritfoto. Tyckte det här var en värdig ram. Grön och guldig plast i kolonnform, precis som de gamla grekerna hade.
Den här bonaden stod jag och stirrade på rätt länge innan jag insåg att jag absolut måste ha den i min ägo. Den är otrolig och jag önskar jag visste vems flinka nål har broderat detta mästerverk.
Ansikte ett.
Ansikte två. Visst är det nåt Liv Strömquists över de här personerna?
Och lilla djuret. Katt, hund, mink? Vem vet. Ni fattar ju, att man måste köpa det här.
Och tyg hittade jag också! Fyra rätt stora bitar som jag tillsammans med min symaskin ska förvandla till Ellens garderob vårkollektionen 2020. Eller nåt, jag vet inte riktigt vad ännu, men åtminstone en klänning ska det bli.
Kan ni gissa vad allt blev att kosta? Ledtråd: se rubriken på det här blogginlägget.