Ömsa skinn

Ska man ändra på bloggandet kan man lika gärna göra det ordentligt, med ny header och allt och ett komprimerat namn. Headern är gjord av Elin Löf, som också illustrerade Maggan.

Jag hade tänkt på att droppa Blejk, fejt & fab länge, även före hösten, när Maggan (och jag) nagelfors i lite olja sammanhang. Då uttryckte flera röster att de hade väntat sig nåt annat, nåt ”modigare” eller nåt fetare, på grund av min blogg. Det blev på nåt sätt droppen. Jag hade varit så mån om att inte måla in mig i ett hörn på grund av min kropp att jag inte hade sett att jag målat in mig i ett annat.

Jag är fortfarande blejk, fejt och fab. Det är inte det. Det är inte som att jag tänkte börja späka, gömma eller skämmas för min kropp och dess attribut.

Dels är det ett försök att strömlinjeforma nån slags brand om man ska använda det gudsförgätna ordet. Men mest är jag faktiskt trött på rollen som blejk, fejt och fab. Jag är trött på att folk förväntar sig saker av mig. Även om det är ett namn jag gett mig själv hatar jag att folk vill avkräva mig något, vad det än är, på grund av min kropp. Det anstår mig icke att göra mig mindre än vad jag är, och oavsett hur stor min kropp är, är den ändå ett för litet skal för allt det jag vill vara. Just nu vill jag mest bara vara,

din bff Ellen.