http://www.youtube.com/watch?v=6c-RbGZBnBI Härom natten satt jag och grannen på min balkong och lyssnade på den här på repeat och kollade in åskvädret. Det var fint. Bra att vara med nån som typ älskar åska, det gör att jag blir lite mindre rädd. Är nämligen ganska jävla livrädd för åska. Hur som helst, snygg låt, snygg video, snygga människor i videon.
Vad har du gjort? Ingenting.
Det här är första semestern jag någonsin haft som jag inte planerat sönder. Jag hade visserligen planerat massor inför det här, men bestämde efter Priden att bara skita i allt. OCH DET ÄR SÅ SKÖNT! Det här är också första semestern där jag inte blivit superrastlös efter tre dagar och klättrat på väggarna av jobblängtan och dessutom första semestern jag inte vänt upp och ner på dygnet. Jag inser att det påståendet låter falskt i o m att jag sitter och skriver det här mitt i natten, men idag räknas inte, för det är helg. Mina dagar har oftast börjar med att jag tiger upp, kokar kaffe och fixar frukost, äter framför Godmorgon Sverige (har aldrig vart så väluppdaterad när det gäller nyheter som nu) och sen har jag legat kvar på soffan och läst och druckit kaffe fram till långt in på efermiddagen, när jag kanske fikat med nån, sett på dålig eftermiddags-tv (favorit just nu: Say yes to the dress) eller städat lite och fixat lite mat eller gått ut en sväng. Jag är så satans harmonisk. Enda som stört harmonin är när mitt kylskåp gav upp. En natt bara dog det. Tänk er smältade blåbär som runnit ur frysfacket ner i hela jävla kylskåpet. Det är något av det värsta jag vet - smältade saker. Eller saker om ska vara kalla som plötsligt är varma. Så jävla äckligt. Men med världens effektivaste hyresvärd - vad gör det? Två timmar efter jag ringt och berättat om olyckan hade jag nytt kylskåp installerat. Ibland är det lyx att bo på hyra.
Bildbevis på hur satans harmonisk jag är. Dagens (nattens) outfit är alltså min TLC-tee från H&Ms rea (varför ingen köper TLC-tröjor före de reas bort är mig ett mysterium) och min nya favorit-frisyr som känns lagom retro. Typ så här såg jag ut på femman i lågstadiet. Minus visheten i ögonen då. Lol.
Ibland tänker jag faktiskt att jag kanske hade my shit together där kring 1997. Att allt jävla identitetssökande och ångest en sysslat med sen dess varit onödigt. Eller inte onödigt, men att all utveckling ändå bara tar en till samma ruta en stod på strax innan tonåren och puberteten and all that jazz hände. Tack och lov att en är vuxen FÖRSTÅS, slippa skolgympa, få hänga med vänner hela natten och äta chips till middag om en behagar är ju bäst, MEN. Tror mitt elvaåriga jag visste vad hon pratade om. In terms of vad gör mig lycklig och vad jag vill göra i livet.
Nattfilosofi, mmm.
Jag har två veckor kvar av min semester och jag tänker fortsätta i samma takt. Inte göra ett skit. Någon annan får ta upplevelserna och äventyren i år. Det är ändå skönast här - i soffan. Så igen - förlåt för fortsatt dålig uppdatering. Men nästa vecka hade jag tänkt försöka skriva lite, så kanske det faller några smulor från de rikas bord ner hit till en fattiga bloggen.
HUR SKÖNT ÄR DET INTE MED HÖST I LUFTEN FÖRRESTEN?! Älskar att jag fryser lite när jag går och lägger mig. Älskar hösten. Älskarälskarälskar. Om man kunde snorta röda rönnbär och ljusluktor i olika färger mörka sensommarkvällar så skulle jag vara junkie nummer ett.
Godnatt. Jag älskar att ni håller upp besökarstatistiken fast jag aldrig bloggar.
Och dagarna går
Igår kväll/natt hängde jag med Eva på Fäboda, vi gjorde en lite rituell grej vi planerat en längre tid. Kan nog inte avslöja mer, men det innefattade eld och en simtur. Skitfin kväll. Selfien tog vi efter att vi gjort det när känslorna svallade.
Och idag tatuerade jag mig! Äntligen har jag min Katitzi på överarmen. Är så jävla nöjd, den är definitivt min favorittatuering hittills. Tvekade lite med att lägga den på överarmen, gillar inte mina överarmar, men jag tänkte att anfall är bästa försvar och nu kan jag inget annat än gilla dem, I've paid enough for them, hehe.
Kroppsdelar jag brände igår:
MagenSvanken Övre delen av ryggen for that matter Låren Armbågarna Höfterna Eventuellt knäskålarna.
Bra gårdag m a o... Idag stannade this strandlejon i stan och undvek solen.
Förlåt för hjärnlös bloggning, borde väl typ kommentera nåt mera djuplodande, typ Gaza-krisen (ge er Israel, läget är liksom inte rättvist hur en än vinklar det), läget i Ukraina (same goes for you Ryssland, ge er), "debatten" om ÖTs bevakning av Pride (ge er *insert motståndarnamn*, det är ju ni som skapar nyhetsvärdet i Pride i o m ert upprörda motstånd, jävla idioter...), helgens Flow-festival (sjukt bra line-up förstås [Outkast! Blood Orange! Janelle Monae! How To Dress Well!] , men åker inte pga orkar inte med folkmängderna och pressen att klä sig i annat än typ bikini) eller det faktum att alla amerikaner alltid ler med tänderna fram på foto (what's up with that? Seriöst, tror jag aldrig sett en bild av en USA-bördig människa som inte ser ut som en Pepsodent-reklam. Är amerikaner överlag mer avslappnade framför kameran? HAR NI TÄNKT PÅ DET HÄR?! Mvh scrollat amerika-släktingars facebook-konton way too long)
MEN
orkar inte vara den där intellektuella aha-upplevelsen ni söker, det är inte jag.
Ibland (rätt ofta) har jag lite intellekt-komplex och så sitter jag och angstar över att jag bara bloggar om läppstiftsnyanser och bakfyllor. Jag är ju liksom inte akademisk och kan name-droppa massa filosofer och deras teorier och jag tycker inte om japansk stumfilm eller whatever som är fint nog. Sorry. Kan heller inte debattera väl för mina politiska åsikter, eftersom de ofta är så känslo- och instinktsbaserade. En gång sa en bekant, när jag dessutom berömde en av hens kreativa skapelse (FÖRRESTEN så ljög jag, det var skitdåligt, don't quit your day-job, ville bara vara snäll) "Ja, den är ju lite mer... *tittar menande på mig* lätt-tillgänglig".
...
Lätt-tillgänglig. För att klargöra: Det var inte fucking Dostovjeskij som sa det. Så när jag får intellekt-komplex och angst så brukar jag tänka tillbaka på det ögonblicket. Hur jävla förbannad jag blev. Jag blir fortfarande så arg att jag kunde skrika när jag tänker på det. Och så känner jag mig lite bättre. För hur oakademisk och dum jag än är, kommer jag aldrig bli så dum som hen som bemötte en komplimang på det där sättet. Boom!
Och nu blev det här inlägget nåt lite mer matnyttgt i alla fall, så nu kan jag med gott samvete återgå till att rapportera om min hudton. Idag: BBQ.
Hard knock life
Idag har jag simmat, solat, sovit, läst en bra bok, druckit en öl och ätit chips till middag.
Det här är första året jag har annan nyans på huden än Snövit-och-de-sju-dvärgarna-som-alla-är-blinda-för-de-råkade-titta-rakt-på-mina-ben-i-solljus. Det är skrämmande hur beroendeframkallande det är. Senast jag hade en solbränna var när jag sommarjobbade på ett ställe de hade solarium. Såg ut som en läderväska den sommaren. Ska försöka hejda mig före jag uppnår den effekten igen.
Imorgon ska jag typ göra samma sak.
Blejk, fejt och flawless
Det är inte alltid jag kommer ihåg att adda det där Fab:et till Blejk, Fejt och... Ibland går jag bara runt och känner mig som en påse hundskit. Igår var en påse hundskit-dag. Eller egentligen har det luktat hundskit runt mig i flera veckor. Det har snurrat på högvarv i sommar och det har absolut varit värt det (hej finaste Priden ever) men det har sina konsekvenser. Typ stressfinnar, strejkande menser, eksem, störda sovrutiner och dagliga gråtattacker över allt från livets meningslöshet till "jag tappade en gaffel i golvet". Och lite panikkänsla inför telefoner, social medier och folksamlingar. För allting kräver bara en massa. Och självförtroendet, det ba poff! borta. Känslan av att vilja krypa ihop till en liten boll och försvinna har varit överhängande.
Igår var en påse hundskit-dag. Idag ska inte vara det. Idag är jag på andra sidan, jag har fyra veckor ingenting framför mig och all tid i världen att stabilisera det som skakats om. Och om mina egna krafter tryter kan jag alltid ty mig till ~*~de högre makterna~*~. Yesss, jag menar givetvis Beyonce featuring Nicki Minaj och överraskningsremixen.
Kunde semestern rent musikaliskt sett ha startat bättre? Think not. THANK U <333. Och tills mitt eget självförtroende är återställt så tänker jag fake it til I make it och preacha I woke up like this, I woke up like this - Flawless!
I got 99 problems but vacation ain't one
Nu är den här - semestern. Jag är helt kolsyrig i kroppen över tanken på fyra veckor ledigt. FYRA VECKOR. Jag känner redan hur den sura, trötta, människohatande stressfittan jag varit den senaste månaden är borta. Här finns bara harmoniska, glada, underbara, blejka, fejta och fab:iga JAG. Välkommen tillbaka Ellen.
Nu ska jag dricka en öl.
Länkar till min sommar
Här kan ni lyssna på min playlist inför Daniel Adams-Ray (som för övrigt gillade listan också, jag är sjukt cool, höhö, nå nej). Förresten var konserten helt sjukt bra, helt super start på Pride-helgen. Min personliga Pride d v s, Daniel visste nog inte om Priden heller. Hur som helst, helt fantastisk kväll.
Om ni går in på valfri finlandssvensk (eller finsk för den delen) tidning på nätet lär ni skymta mig nånstans bland Pride-artiklarna. Tror det aldrig florerat så många fula bilder av mig, hehe. Men i alla fall. 2000 pers i paraden! Stoppa det i era homofobiska pipor och rök det, motståndare. Vi kan väl avsluta debatten nu bara och komma överens om att vi (Pride-människorna that is) vann. Tack. Om ni har blogg med bilder eller tankar kring Priden (blogg jag vill läsa alltså, spare me homohat, lögner och paranoia), länka gärna i kommentarerna, läser och ser gärna! Syrran sa att hon sett mig på "massa bloggar" men jag vet inte vilka dessa massa bloggar är.
Annars har jag mest badat i havet, läst lite (Kallskänken!!! Egenmäktigt förfarande!!!), gått på dinosaurie-utställning i Oulu och väntat på semestern. Nu är den snart här. En dag till. Jag hör viskningarna i vinden redan; Semesteeer...
Torka
Who am I kidding? Det här går inte. Jag får inte ur mig något alls, det står helt still på skriv-fronten, inte bara här på bloggen men överallt. Det jag måste skriva pressar jag ur mig som vatten ur en sten. Jag får inte så mycket annat gjort heller. Det enda jag har gjort de senaste veckorna är att sova eller tänka på att sova. Min lägenhet ser ut som crap för de enda gångerna jag är hemma sover jag. Jag är superirriterad på allting hela tiden. Jag har kommit in i en dålig rutin och nu vet jag inte hur jag ska bryta den. Det känns som att jag drunknar. Varningsklockor, varningsklockor.
Så därför tar jag nu en lite semi-officiell bloggsemester. Jag kanske uppdaterar nån gång, men håll inte andan. En sak mindre att tänka på. Och så ses vi till hösten, om en månad eller två, när jag har städat lägenheten, Jeppis Pride är över, jag har eller har haft semester och jag inte längre hatar allt och alla. Can't wait.
Trevlig sommar!
Midsommar, midsommar
Topp tre saker jag skrattat åt i helgen: 1. När vi kom på att vi borde göra Hunger Games: Juhannus Edition när vi satt och pratade om hur många människor som alltid dör under midsommarhelgen. Ni vet, en trailer om några människor, utrustade med finska midsommar-grejer, typ sprit och grillkorv. En ö, en villa och plötsligt hörs kanonskott och någons bild på himlen. Jag är ju inte helt hjärtlös, jag fattar ju att det inte är roligt att skämta om sånt här, men åååh, vad det är roligt ändå. 2. Den här videon. Och liveframförandet jag hade ynnesten att ta del av lördag natt. 3. Nikko och Ellus tårtkrig.
Topp tre saker jag inte skrattat åt i helgen:
1. När jag lekte Crazy Eyes och slog mig själv i ansiktet så hårt att jag fortfarande är öm runt ögat. 2. När brorsan lakoniskt tittade på mig i ett par minuter och sa "du ser lite döende ut". Detta alltså på midsommarafton när jag hade frikkin blommor och håret and all that jazz. 3. Hur jag mådde igår (och fortfarande lite idag inser jag nu när jag skriver). Jag är obviously för gammal för att dra i mig en vinbox + moms på två dagar.
Typ sådär, i korta drag. Hoppas ni har haft det fint, trots kylan. Jag är inte så bra med högtider och speciellt midsommar tycker jag är mest jobbig. Men I get by with a little help from my friends, ibland måste man låta dem dra dig med, fast du helst skulle sitta vid köksbordet med vindunken i famnen och gråta. Så jag hade det jättebra, trots kylan. Tack.