Det Politiska

Vad är rasism?

skärmd

Nu är ju jag vit och har inte vad som heter tolkningsföreträde i den här frågan, men det har ju inte den här människan heller. Men jag är ändå ganska säker på de statements jag kommer skriva härnäst, mest för att jag har aktivt försökt ta ett steg tillbaka och lyssna på dem som har det där tolkningsföreträdet, men också för att jag har sunt bondförnuft.

De maktstrukturer som gör att rasifierade människor dödas, förföljs och svälter i världen. Det är rasism. Att kalla multikulturalism för ett hot som borde förgöras. Det är rasism. Att 99% av alla ansikten och kroppar som du möter i reklam, TV och tidningar är vita. Det är rasism. Att vägra lära sig att det heter chokladboll eller kokosboll. Det är rasism. Att rasifierade människor historiskt och systematiskt har förtryckts och görs så ännu idag. Det är rasism. Att låta mängder av människor dö i containrar och på Medelhavet för att de inte passar in i ditt land, det är inte bara iskallt; det är rasism. Att klä ut sig till geisha eller indian på Halloween. Det är rasism. Att rösta på och företräda ett parti som strävar efter ett homogent samhälle på det sätt Sannfinländarna gör. Det är rasism.

Att kritisera ett regeringsparti medelst några affischer, det är INTE rasism. Det är kanske inte konstruktivt, men det är inte rasism. Att använda det ordet och på så sätt förminska vad riktig rasism är, det är något jag knappt vet vad jag ska kalla.

365 dagar Pride

Imorgon är det precis ett år sedan folk började samlas på fotbollsplanen utanför Pursisalmi. Ju närmare startskottet kom, desto mer folk kom det. Inte ens de mer vidlyftiga gissningarna på förhand vi bara hade vågat säga sinsemellan kom upp till det riktiga antalet. Det var hett, det var högljutt och det var färgglatt. Det var nervöst. Det var äntligen Pride. Vi hade visserligen startat redan dagen innan med regnbågsgudstjänst, paneldebatter, samtal och workshops, men det var ju paraden som the shit liksom. Jag minns bara brottsstycken egentligen; den tryckande hettan, halvsmultna ansiktsfärger i regnbågsfärger, Catzos Miley Curys-tröja, min lillasyster som gick bredvid mig i paraden, gräsklipparmotorn, Marinas solhatt och någonstans i folkvimlet, balkanmusik. Och känslan när vi kom ut ur Strengbergsporten. Jag såg bara massa folk stå längs med gatorna och min första tanke var skräck. Nu får vi stryk. Men så hörde jag applåderna och hurraropen. Då började jag storgråta. Jag gick under marching for those who can't och det lilla klistret på tejpen jag inte svettats bort löstes upp av mina tårar av rördhet och fullkomlig lycka. Det var så fint. Så. jävla. fint.

Jag vill så gärna tro att det ändrade något. Att folk fick en gemensam referenspunkt, att nån kände sig stärkt, att det hjälpte någon. Att det gjorde nån skillnad. För mig personligen gjorde det det. Jag har aldrig känt så starkt att jag står på rätt sida av en debatt, att historien kommer att beskriva oss som vinnarna och att allt jag tror på är sant. Att med kärlek, rättvisa och solidaritet kommer man nästan vart som helst.

Jag hade inte mens en enda gång under förra sommaren. Jag sov dåligt, jag fick konstiga eksem och för första gången i mitt liv akne. På lördagkvällen efter paraden och festen spydde jag som en gris flera gånger. Av utmattning, solsting och kanske lättnad. En vecka efteråt hade jag min första panikattack på flera år. Alla förberedelser och all hätsk debatt stressade sönder mig. Och jag var inte ens en av de riktigt centrala frontfigurerna. Än idag svarar jag "aldrig i livet" om nån frågar om det blir Pride i år igen.

Det blir ingen repris i år av Jeppis Pride. Knappast nästa år heller. Men det betyder inte att kampen är över. Att det är bra nu. Det är det man gör mellan Pride-paraderna som verkligen räknas. Glöm inte det. Det är en skitsak att ordna eller gå med i en Prideparad egentligen, trots stress-syndrom och spyor.

Det är när man står upp för någon eller något en helt vanlig tisdag, det är då man gör nåt stort. När man ser till sig själv och rannsakar sina fördomar. Och gör man det, kan man fira Pride varje dag på året. Till och med i Jeppis.

(Och förresten, om jag riktigt tänker efter, trots allt, så skulle jag nog göra om det. Any day.)

Kära nästan 50 000,

medb1

kära ni som alla tagit ett par minuter ur ert liv för att skriva under det här. Jag hoppas ni orkar ge ännu ett par minuter ur ert liv och förklara lite saker för mig. Jag är inte arg, jag är bara orolig för er. Hur mår ni egentligen? Vilka trauman har ni tvingats igenom för att få en sån svag tro på äktenskapet, kanske till och med på ert eget? För det måste ju vara det, ni måste ju tvivla så på ert eget äktenskap att ni ser hela den här grejen att andra skulle få ingå det samma som ett hot. Jag förstår kanske inte rädslan helt och hållet, men jag tänker att ni bara missförstått något. Så jag ska försöka hjälpa er. Jag ska försöka förklara.

Tänk er att kärlek, och äktenskap är en dryck. En skitgod, kanske lite kolsyrad dryck som smakar bär. Ni kanske tänker att den drycken bara finns i en begränsad mängd, typ en hink. Och ni kanske tänker att om ni delar ut små skopor åt andra som är törstiga, så att andra får ta del av den här supergoda drycken, så kommer det ta slut. Hinken kommer gapa tom. Jag fattar att det är ett mardrömsscenario, klart man vill ha den drycken för sig själv då. Men vet ni, ni kan pusta ut.

Den där drycken, äktenskapet, kärleken är oändlig. Den är inte en hink, inte en tunna, inte ens en pool att simma längder i.  Den är som ett hav. Så även om ni skopar big ass skopor åt alla som vill ha, så kommer ni inte märka nån skillnad. Ni behöver inte vara rädda. Drycken tar inte slut. Ert äktenskap betyder inte mindre fast andra ingår ett. Det ändrar inte er kärlek. Det är lite samma sak med Finland. Finland tar inte heller slut fast man delar med sig åt andra, men okej det är en annan sak, men jag tänkte bara att en konstig åsikt brukar ibland gå hand i hand med en annan. Men okej, äktenskapet. Det är en aldrig sinande källa för kolsyrad bärdryck. Faktiskt, så skulle det inte förvåna mig om det är som alla andra saker man blir lycklig av, att det blir större ju fler man delar det med.

Och när vi har rett ut det, så kan jag inte se några andra orsaker att skriva under trams som det här. Kärleken och äktenskapet räcker och blir över åt alla och vem är ni att förvägra nån något som inte skadar någon, inte hotar något, inte ändrar något annat, än att två skitkära människor får säga ja åt varandra.

Och tycker ni fortfarande det är fel, så ursäkta om jag blir lite fräck då, men då är ni inget annat än snåla människor.

Bitch better have my money

rhi1

Detta är dagen, detta är dagen, bad girl Riris video tillBitch better have my money släpptes. Alltså jo, vi kan prata glorifieringen av våld, vapen och droger och i en bättre blogg och värld skulle jag säga nåt smart, men nu säger jag bara: I fucking love Rihanna. I really do. Vi tar en tyst minut och tänker på hur snygg hon är på omslaget till BBHMM.

Ögonbrynen, örhängena, liplinern. Så här skulle jag vilja se ut på mitt bröllop. Om jag nån gång får ett piano i huvudet och vaknar upp och ba nej, jag vill gifta mig och ha ett bröllop.

rhi2

Förutom att ha sett på BBHMM-videon några gånger (och jobbat förstås) så har jag kattvaktat idag. Isidor och Tiramisu, a k a Jakobstads mest bortskämda katter (?). Jag vaktade dem så bra idag att jag somnade och vaknade med världens värsta mensvärk. Katterna gick det ingen nöd på dock, de hittade mina tofflor ganska snabbt.

rhi3

Mensvärken blev bättre efter två Burana, en Snickers och en Minerva som jag och Ronja hämtade från Krombi flygfält. Vänner alltså <333.

rhi4

Fick dessutom tuliaiset av Minerva, som kom från London. Det är tradition nu att hämta hem scrunchies åt mig från LDN, det här är andra jag fått därifrån. Plus the keychain, hellooo, hur jag är inte den?!

Så idag var en bra dag, trots mensvärk. Glömmer alltid bort mellan gångerna hur jävlig mensvärk kan vara. Och skulle mensvärk vara ett manligt problem så lovar jag att vi inte skulle sitta här med nån sketen vetedyna och må dåligt. Forskare skulle stå i sina vita rockar runt nån rykande glasbägare dygnet runt med rynkade pannor och ba HUR ska vi få fram en ännu bättre medicin?! Vi skulle ha sån där nässpray mot migrän, fast större och som du sprayar in your vajay-jay. Poff, värken borta. Men nu sitter vi här. Inte konstigt patriarkatet trycker ner en när man en gång i månaden förlorar all livslust och kraft att kämpa emot.

Nu ska jag pop mera pills och gå och lägga mig. Imorgon är det fredag!!!!!!

Sådee annos ba

Fuck din självgodhet och ytlighet maskerad till välgörenhet och humanism.Fuck din jävla omogenhet som hindrar dig från att förklara, än mindre ursäkta. Fuck dina issues som inte har nåt alls med mig att göra.

Ville bara få det sagt. Sådee annos ba.

Ni som inte förstår det här, ni missar ingenting. Jag vill bara ventilera på en lagom offentlig plats.

On another note...

1399753_10154926327235601_7338985458221121953_o

Jag hoppas de nio som röstade emot förslaget i lagutskottet får diarré lagom till helgen och mår jättedåligt och svimmar på toaletten när de skiter för fjortonde gången den natten, men blir friska nog att gå till jobbet på måndag men har ingen aptit hela veckan, fast de har lyxvecka i matsalen på regeringshuset. Sen hoppas jag att den folkvalda riksdagen lyssnar på folket och röstar mot lagutskottets förslag nästa vecka. För ni vet, det kommer bara att komma upp igen.

Tack för mig.

Bra brudar

Jag har en pissdag som är i mitten av en pissvecka som bara är en pissvecka i raden av pissveckor i mitt pissliv. M a o, jag har mens och jag är trött och jag kan inte dricka kaffe för kaffe får mig att spy när jag mensar och dessutom är jag stressad. NI FATTAR. Först hade jag tänkt lista folk jag hatar, som typ 1. folk som vägrar inse hur priviligerade dom är 2. folk som kör över andra och utnyttjar härskartekniker 3. folk som sparkar neråt 4. folk som använder uttrycket "man är sin egen lyckas smed" 5. folk som drar bacon-skämt 6. folk som.... I all evighet, amen. Men så tänkte jag att jag kunde lista lite bra brudar istället, för bra brudar gör mig på gott humör. Så här är lite bra brudar, eftersom jag själv sviktar i min bra-ighet idag.

  • Soraya Hashim förklarar sin skitroliga och kristallklara (för mig iaf) Halloween-kostym Sjyssta killen och lyfter i samma veva upp ett av de mest irriterande fenomenen of our time; sjyssta killar. Ett närabesläktat fenomen är Storsinta snubbar, som Fan vad Fittigt-gänget dedikerade ett helt poddavsnitt till. Underhållande och lärorikt om maktstrukturer.
  • Margret Atladottir om fatshaming och den här förbannade hälsohetstrenden. Smarta Peppe har också kommenterat.
  • Zlatan (och hans jävla kaxighet) i alla ära, men det är inte okej att förbise kvinnliga fotbollspelare som gjort stora saker, som t ex 200 landskamper. Jävligt fult. Och tyvärr inte det minsta överraskande.
  • Min fäshiöndarling Ann-Sofi Back har gjort coolaste reflex-kollektionen med If. Skulle gå över många lik för en mössa. Eller väskan!!! Och kjolen, även om jag inser att den kanske är en smula svårburen. Finns bl a på Åhlens... Mamma. :) :) :) Det är ju jul snart. Förresten har ni väl sett dokumentären Never back down om Ann-Sofi? Klart ni har. Annars finns den här (i fyra dagar till, så skynda!), om ni "glömt hur den var".
  • Gnuccis nya, man ba YES!!! Älskar stylingen och älskar historien och älskar låten. Gnucci live i Umeå för ett par år sen är fortfarande något av det galnaste (i betydelsen bra galen) jag sett. https://www.youtube.com/watch?v=zL5tIPa-Dms
  • På tal om bra musik, Silvana Imam. Hennes nya EP går varmmmm på mornarna här i caféet när jag städar eller försöker vakna. Lyssna på den på Spotify som jag inte orkar söka efter länk till. Här är i alla fall en live-version av Svär på min mamma.
  • Är ju pinsamt sent ute med det här men alltså Candy crush-koma osv, men alltså;  #faboless. Från ett klockrent namn till en beundransvärd kampanj. Joina!

Veckans skiva

Beatrice-Eli-Die-Another-Day-2014-1200x1200

Den här senaste månaden har jag lidit av följande; mördar-mensvärk, ryggskott, ögoninflammation och nu då - post-visdomstandsutdragningsvärk. Börjar bli trött på att skriva om olika krämpor jag har, men jag har inte så mycket annat att skriva än att jag har jätteont i käften. Drog alltså ut två visdomständer i tisdags och det är inte så roligt som en kunde tro. Så idag skriver jag inget om min kropp utan idag utnämner jag Beatrice Elis brand spanking new skiva Die Another Day till veckens skiva. FÖRSTÅS. Hon är så jävla bra, känns som att jag väntat på den här skivan i evigheter (men i verkligheten är det bara två år, sen hennes EP kom). Gillar du pop, gillar du feminism och gillar du.. typ.. jag vet inte, ööh,  LIVET så gillar du den här skivan.

Ikväll är det premiärträff för vår nya HBTQI-ungdomsgrupp här i nejden. Om du är, eller känner nån som är, typ tonåring, identiferar sig HBTQI-igt och vill träffa likasinnade och sådär, kom ikväll! Klockan 18:00 på After Eight, Storgatan 6, Jakobstad, Österbotten, Finland, Världen, Universum.

Nu ska jag gå och köpa mera värkmedicin. För.. Ja. Ni vet.