Influensi, influensa

  Diverse utsikter från mitt viloläger idag. 

Gick inte att hålla ihop på ren viljestyrka längre, så idag har jag legat hemma och ägnat mig åt vad som verkar vara mitt livs mening these days: producera snor.

Tack och lov har jag katterna att hålla mig sällskap, tack och lov lever jag i en tid där ambitiösa dramaproduktioner och skamlösa realityshower slåss i TV-tablån och tack och lov har jag frysen full av glass från när Cittari hade 3 för 10-erbjudande på Ben&Jerrys *tittar drömmande ut genom fönstret, spanandes efter den tid som en gång var*.  Och förresten; Mira! Tack för vykortet, blev så himla glad över ditt vykort!

You know you the bitch you cause all this conversation

Alltså ska vi prata om den stora,rosa, MOTHAFUCKIN FANTASTISKA elefanten i rummet?  https://youtu.be/LrCHz1gwzTo

Queen jävla B. Alltså jag kan inte i ord förklara hur jag känner inför detta, jag ska inte ens försöka. Låt mig bara... Koreografin. Stylingen. Fierceness-en. Politiken. Budskapen.  One-liners:en. Låten. Hennes röst. FLÄTORNA! Det känns som att vi gick in i en ny era i o m den här videon. Känner mig som ett barn dan före julafton när jag tänker på att jag får vakna imorgon och internet kommer krylla av Beyonce på Superbowl. 

Geni, geni, geni.

---

Eller ska vi prata om det andra?

Det hemska. Om våldtäkt? Ska vi prata om det?

Att det är avskyvärt oavsett var eller när det händer och av vem det än görs? Att sexuellt våld och mannens till synes fria tillgång till kvinnans kropp är ett av de sjukaste symptomen på det förbannade patriarkat vi lever i?

 Ska vi prata om det? Vi kan prata om det. 

Vi kan prata om vad vi kan och måste börja göra för att förminska och förgöra detta konstanta flöde av nyheter av det slag som det jag läst på min lokaltidning idag. Ska vi sätta upp en hållbar strategi för att kvinnor ska få känna sig trygga i det samhälle de förväntas leva i? Ska vi göra det? 

Ska vi också komma överens, före jag måste börja läsa inlägg om det i min feed, ska vi komma överens om att etnicitet aldrig borde vara en faktor vid ett sånt här brott? En gärningsmans ursprung gör brottet varken mildare eller grövre. Hör ni? VARKEN MILDARE ELLER GRÖVRE. 

"Utländsk" är inte ett heller ett signalement. "Utländsk" är ett ganska brett begrepp. Mörk, stor, liten, lång kort - det är viktiga ord när man söker en gärningsman. Det gör varken från eller till att poängtera att det var en av dem. För allt man säger då är att det inte var en av oss och på så sätt slipper man ta nåt ansvar. Allt "utländsk" säger egentligen är "inte finländsk". 

Vi kan prata om allt det. Vi kan prata om att det är inte invandringen som är roten till problemet. Det är patriarkatet. Jag tror vi alla är överens om hur jävla vidrigt det är när det händer. Jag tycker vi kan bli överens om resten också.

Low key lördag

Började dagen med att försöka kurera en förkylning jag känner krypandes i mig medelst en stor jävla smoothie. Apelsin, kiwi, spenat och cirka en livsförbrukning ingefära. Matchade omedvetet med avocado-koriandermackor och när jag sen såg mina mentholcigg ligga på bordet föll allt på plats och Insta-magic happend, hehe.

Resten av dagen tänkte jag befinna mig i soffan, läsandes. Har en del tidningar jag inte hunnit läsa under januari och en pinfärsk lokaltidningsprenumeration PLUS nyaste Läckberg som jag i en stund av svårt deckarbegär köpte igår. Tänker inte ens försvara mitt bokval.

Pistols at dawn

  https://www.youtube.com/watch?v=KovrJ8HXI1Q

 

Idag, eller ikväll, skulle jag egentligen se Seinabo Sey på Tavastia. Köpte biljetten för flera månader sen. Men, efter tapetsering och flyttrumba och dessutom med föräldralediga och flunssasjuka kollegor, så har jag varken råd eller möjlighet att åka ner. Mycket synd, hade så gärna velat se henne.

Jag ska verkligen inte klaga, för let's face it, jag har det riktigt bra (läs föregående inlägg om du tvivlar), men ibland är det en girig del av mig som önskar att jag hade råd med mer saker. Jag behöver inte vara rik, men att kunna göra en sak, utan att det nödvändigtvis går ut över en annan. Att ha ett par extra lappar kvar i handen att fästa i valfri stapel på Lyxfällan-tavlan och inte behöva bara flytta från en stapel till en annan.

Men som sagt. Jag har det jävligt bra. Jag har råd med det jag behöver och det mesta jag vill ha. Och jag skulle ändå inte ha kunnat åka med gott samvete p g a jobbet. Och det lär väl komma fler chanser. Oavsett vad folk än säger, så brukar det göra det.

Tröstlyssnar på Pretend i hörlurarna hela dagen.

DU kan hjälpa till!

Idag fick jag mejl av Malin, hon skrev bl a så här:  "Som du vet är massor av människor från Syrien,Afghanistan och Irak på flykt just nu. Trots att man från frivilligorganisationerna på Lesbos väntade sig att människoströmmarna skulle avta under vintern har det motsatta skett: folk fortsätter att fly trots kylan, och andelen barn och kvinnor ökar hela tiden. Situationen är desperat."

Sen bad hon mig sprida ordet om Nada-Nord och deras insamling. Och det gör jag så gärna! Nada-Nord är en förening som driver ett av Jeppis bästa loppisar (där alla pengar går till behövande), har hand om matutdelning till behövande, samlar in pengar och gör hjälpsändningar. Och allt det här görs med frivilligarbete. I år fick de stadens kulturpris för sitt otroliga arbete. I höstas åkte en grupp volontärer ner till Lesbos för att hjälpa på plats och den här veckan åker ett team ner igen, för att fortsätta hjälparbetet. 

Gunilla Luther-Lindqvist, som är Nada-Nords ordförande, säger så här: 

”Efter resan i november kändes det som om vi har mycket ogjort. Vi kan göra så mycket mera. Just nu är det enbart volontärer som jobbar dag och natt på stränderna med att ta emot de som flyr. Vi volontärer kommer från många olika länder men alla jobbar för en gemensam sak: att hjälpa våra medmänniskor så mycket vi orkar! Teamet den här gången består av fyra personer: Lotta, som är sjuksköterska, Johan, som är präst med erfarenhet av krisarbete, Bo-Göran som är lots och mig, som är utbildad biståndsarbetare.

 Arbetsdagarna brukar bestå av 15-20 timmar oavbrutet, hårt arbete. Vi delar ut mat och kläder och tar hand om de som är skadade. Minst lika viktigt är värmande kramar och lugnande ord, människorna som anländer är verkligt uppgivna när de kommer i land. Nada-Nord hjälper genom att köpa och distribuera mat, kläder, värmefiltar, regnponchos och tält. Alla dessa saker köper vi på plats i Grekland, för att också stödja den lokala handeln där. Våra enskilda, stora punktinsatser är en ambulansbåt som kommer patrullera dygnet runt (besättningen finns redan på plats i Grekland), samt två hjärtstartare.

 För tillfället kommer det in ca 2500 flyktingar varje dygn till Lesbos. Alla är dyblöta och hungriga. Vill ni vara med och hjälpa så är vi mycket glada! Vi gör det tillsammans!”

2500 människor per dygn. 2500. Tänk på den siffran en stund. 2500 flyktingar per dygn och vi vill stänga gränser. Nu pratas dessutom om att göra volontärarbete olagligt. Olagligt att hjälpa en annan människa. Det går inte att greppa hur absurdt det är. Det är redan nu förbjudet att hjälpa en båt i land som inte är i akut fara. Sinnes.

Känner du dig lika maktlös som jag och vill hjälpa, men vet inte hur - bidra till Nada-Nords hjälparbete. 

Kontonumret är: FI9755670720109853 och referensen för båtflyktingarna är 4006. Alla pengar går oavkortat och direkt till båtflyktingarna. Volontärerna betalar sina resor själva. 

Nada har även en SMS-kampanj på gång, ett skitenkelt sätt att bidra. Ni får gärna dela bilden nedan, med uppgifterna. 

   Vi kan alla hjälpa. 

Klädutmanad

Blev klädutmanad av Linnea och så klart svingar jag mitt kläd-svärd och säger en garde! Eller hur man nu antar en utmaning. Vad gör du för att hålla dig varm under vintern?

Alltså jag fryser typ aldrig långa stunder i taget. Kan bli lite småfrusen ibland, men då är jag oftast lite sjuk. Har aldrig långkalsonger på mig, för jag tycker det är obehagligt. Använder mycket sällan vantar och är inte så bra på mössa heller. Så jag vet inte. Köpte en stor jävla fuskpäls med huva på loppis förra året och det är kanske mitt bästa fynd någonsin, mest för att jag känner mig som en mothafuckin P I M P i den, men också för att om jag mot förmodan skulle frysa så värmer den allt från öron till röv. 

Vad är din filosofi vad gällande kläder?

Typ så här: tycker om kläder som är bekväma och/eller får mig att känna mig mäktig. Alltså kavajer med axelvaddar, guldsmycken, hoodies, sneakers man går målmedvetet i, nonchalanta jeans,  dramatiska kimonos och självsäkra färger. Plus såna kläder som ser så där enkla och lediga ut, som bara dyra kläder egentligen kan göra, meeeen som man kan fejka lite. Om Dana Scully och Missy Elliott gjorde en kollektion tillsammans skulle jag köpa allt. Men alltså till 80% av tiden går jag klädd i byxor + svart tröja + sneakers. Eftersom det är det jag jobbar i. Sen upptas min garderob av massor av s k hemmakläder, eftersom det aldrig skulle falla mig in att gå klädd i jeans eller ännu värre BH, här hemma. Jag tycker det är roligt med kläder och kan se riktigt snygg ut när jag försöker, men jag är också känd för att kunna gå och handla i typ mjukisbyxor, klänning, vindtät jacka och gummistövlar. Jag orkar inte riktigt bry mig alltid. Det fulaste jag vet är när det syns att man försökt för mycket. Eller liksom överstylat. Och jag skulle aldrig klä mig utstuderat gulligt. Rosetter, volanger, prickigt och pasteller passar inte mig. Sen ändras ju min smak med hur trenderna går. 

Vad har du på dig på bilden?

Den här bilden tog syrran i fredags för hon tyckte jag såg så galen ut, och det gör jag kanske, men det här är verkligen jag till vardags. Här skulle jag just hämta hem katterna från brorsans och han bor bara två hus bort, därav obryddheten. I stickad storpolo, säckiga jeans, olikfärgade strumpor pga flytt och allt i en röra, mina älskade Adidas-tofflor och den omtalade fuskpälsen är jag knappast med på nåns bäst klädda- lista men jag har ju en GREAT PERSONALITY i alla fall, lol. Kunde kanske ha tagit en snyggare bild och look men äääh.

Hur piffar du upp din look?

Det här är något man blir ganska bra på som plus size eftersom det så sällan görs coola kläder åt oss thick ladiez. Smink och skor köper jag gärna dyrare varianter av, resten är ganska aivan sama. Ett bra läppstift lyfter vilken look som helst, ett dåligt sänker det. Sen köper jag enstaka "unika" plagg på loppis (alltså handlar också annat på loppis, men) som typ en mönstrad morgonrock eller kavaj med guldknappar eller lila bombarjacka. Släng en sån över din svarta tee + jeans + sneakers och tadaa! du har en bad ass-look. Och om inget annat - klä dig i det du känner dig cool i. Om du känner att du skulle kunna slå ner nån i kläderna du har på dig - då är du nåt på spåren. Sen ska du ju GIVETVIS inte slåss, bara kramas. Men vetskapen om att du är tillräckligt bekväm i din outfit för att vinna ett slagsmål - det gör mycket för utstrålningen.

Jag passar vidare utmaningen till Ida , kusin Malin och Michaela. Och alla andra som känner sig manade. Nu ska jag se ett avsnitt av The OC (mitt nya TV-beroende) och sen sova jääni. Imorgon är det februari. 

Välkommen hem

img_4018
img_4012
img_4015
img_4016
img_4014
img_3993
img_4007
img_4013

Nu är jag, alla katter och alla saker på plats i nya lägenheten. Hittills är det mest bara kaos här och jag saknar ännu köksskåpsluckor men har t ex ett piano här ännu. Men ändå så skönt och jag stressar inte. Jag är hemma nu och det är det viktigaste.

Titta, hon vloggar!

http://youtu.be/ohNJUSX1wpoMitt första, halvt oseriösa försök till en vlogg. Det kan kanske glädja er att veta att jag steg upp och nu är vi färdigflyttade! Är mycket tacksam för alla mina vänner som hjälpt till idag. Nu återstår "bara" lite städning och sånt. 

Sorgesång över 42 kvadrat

Hittills har jag bara varit glad och förväntansfull över att flytta. Jag ser fram emot att pyssla i nya lägenhet, bona in oss och förstås det uppenbara - att ta Pär till min äkta sambo.  Men ikväll, när jag stod och virade in de sista Muminmuggarna och slängde Digestive-kex som gick ut 2012 och skurade ur kylskåpet (som för övrigt kan vara det äckligaste jag vet, tycker smultna saker och varma kylskåp är något av det vidrigaste som finns) så drabbades jag av lite sorg. Inte hjärteslitande och inte avgrundsdjup, men en liten tyst sorg. Över att jag nu ska lämna lägenheten jag kallat mitt hem i över fyra år. Att nästa månad, när jag går upp för trapporna för att hälsa på Nikko, så kanske det står ett annat namn på dörren. Ett namn som inte fattar att älska lägenheten som den förtjänar att bli älskad. 

Alla hem och alla hus har olika energier. OBS före ni skriver av mig som nån skito hippie så vill jag påpeka att jag inser hur fjantigt det låter med energier, men vet inget bättre ord. Vissa ställen känns snällare än andra helt enkelt. Jag har bott på ett par horribla ställen, min första lägenhet kändes cirka lika snäll som Regina George. Men den här lägenheten. Åh, den här lägenheten!

Den här lägenheten är som en riktigt liten rödbrusig bullamummo med plirande ögon. Visst, den ser inte mycket ut för världen och den har sina brister (skulle jag inte känna mig så sentimental just nu skulle jag säkert kunna räkna upp alla, men den ter sig som i en rosaskimrande dimma just nu) men den tar hand om dig. Den här lägenheten har varit det första som känts som hemma, sen jag flyttade hemifrån första gången.

Och allt som hänt här. Hur mitt liv har formats här. En del sorligt och jobbigt så klart, men ändå. Så mycket som sitter i dessa väggar. Bara det att de senaste åren fått bo vägg i vägg med två av mina bästa bästisar och hänga på det sätt vi gjort. Alltså shit, vad jag kommer sakna det. Även om vi så klart kommer fortsätta hänga mycket, så är det ju inte samma sak när du inte kan tassa över mitt i natten för att röka en cigg i pyjamas.

Jag är fortfarande till... 80% glad och förväntansfull. Men det är som att det slog mig först nu att jag faktiskt s k a flytta. Så just nu är jag lite sorgsen.

Är det normalt att sörja ett utrymme på det här sättet? Jag är tveksam och kom just på att jag eventuellt fortfarande är lite bräcklig av att ha sett En man som heter Ove på bio i eftermiddags. Den är ju skitfin, men ganska hjärtskärande. Grät givetvis så mycket jag bara täcktes. 

Åh, Styrmansgatan. Jag ångrar ingenting. (Förutom att jag aldrig gjorde nåt större hemma hos-reportage om mig själv för bloggen, lol).

Rapport från ett flyttkaos.

 Om ni undrar varför det är ovanligt tyst här just nu så är det för att jag tapetserar, packar, rensar, städar, målar, flyttar och mutar mina vänner att hjälpa till med allt det ovannämnda. Min förståelse för folk som typ renovernigsbloggar har sjunkit markant i januari - inte för att jag inte accepterar eller ogillar fenomenet, men vem FAN orkar och hinner?! Och då är mitt lilla flyttprojekt en flugskit i rymden jämfört med att typ renovera en 1700-tals herrgård med tillhörande tjänstebostäder.

Jaja, hur som helst, fram tills februari får ni nog räkna med lite tystnad här och lite stress och hysteri IRL. Men alltså, det finns så mycket bra att läsa och kolla på på internet ändå, utan min ständiga närvaro. När jag lägger mig ner och före jag gråter mig till sömns bland tapetremsor och flyttlådor (eventuellt en smula dramatiserat) så läser jag en massa bloggar, som skänker en viss tröst. Kan inte vänta tills jag kan blogga om min nya lägenhet, t ex.

Så lite länk-love: Linnea, as always. Hon är så bra på att vara smart och rakryggad. Plus att hon har så där lagom torr humor och osviktlig stilkänsla. Linn, också en mogul inom sitt område. Jag skulle också vilja ge ett sånt där allt igenom proffsigt men varmt intryck. HUR GÖR MAN? Jenna, som är en ganska ny bekantskap för mig, men som redan är på min läsa varje dag-lista. Uppdaterar dessutom föredömligt ofta och kvalitativt. Karolina, och nu låter jag som världens mommo, men jag känner ju storasystro hennas (och mamm hennas), så därför måste jag ju hålla koll. Plus otroligt vilsamt att läsa en korrekt skriven och välskriven blogg. Nanó, vara modeblogg jag läste för typ 10 år sen med stor förtjusning och nu har hittat igen. Malin så klart! Träffade just hennes man och två av hennes barn på stan och sa sen åt Nikko att Malin och hennes man är två av de mest genuint trevliga och goda människor jag känner på nåt sätt. Och det står jag fast vid. Dessutom är Malin otroligt rolig. Ida, detta väsen! Jag får cirka 95% av alla filmtips av henne. Plus en massa boktips. På tal om boktips - Bokbabbel. Den i särklass bästa bokbloggen på svenska. Peppe är ju given i sammanhanget pga överlägsen bloggstatus. Samma sak med Karkki. Hanna blir jag alltid inspirerad av, önskar jag hade hennes talang och tålamod med pyssel. Dessutom har hon alltid snyggt hår. 

Och de här är bara de jag kommer på nu. Känner du sig glömd - du är bara glömd och inget annat. Jag läser så många andra bra bloggar, men ja. Här råder kaos.