Vår Gotlandsvistelse

Jag tänkte berätta lite om mina UPPLEVELSER på Gotland, även om jag inte är helt säker på att såna här reseinlägg inte tangerar att visa diabilder från solsemestern. “Och hääär är en jättefin solnedgång som vi såg i.. ja, jag minns inte vad det heter men jaja, fint var det i alla fall!” Intressant för ingen. Men nu ska jag sluta inleda varje blogginlägg med en svada om att jag egentligen inte borde skriva det här för bla bla bla, så otroligt oproffsigt av mig. Nu börjar vi! OBS varning för riktigt shitty mobilbilder, men så är det.

TORSDAG

Vi flög direkt från Helsingfors till Visby på torsdag eftermiddag, sommarmånader går det nämligen ett sånt passande flyg. Tror det blev ungefär 300€ för oss både tur-retur och det känns ju ändå överkomligt. Vi bokade ju iofs ganska långt på förhand, redan i mars tror jag? När vi flög in över Visby kände jag nästan ett slags antiklimax, Visby uppifrån ser nämligen precis likadant ut som varje svensk medelstor stad. Hade förväntat mig nåt mer... gotländskt? En frihetsgudinnestaty av Babben Larsson, en stor kenobolls-Globen eller bara en mer medeltida mystik som skulle omgärda staden men nej. Visby, från luften sett, är en helt normal svensk stad.

Men så fort vi steg av planet kändes det mer som aah, okej vi är på Gotland, mest för att de första att hälsa oss välkomna var en skock gotländska får – eller lamm som det heter där, även när djuren är vuxna.

Vi hade hyrt bil, en redig folkvagn från tidigt 2000-tal och efter att ha lokaliserat den körde vi in till Visby. Vi hade lite ärenden att gå; Nana behövde en ny telefon, Pär skulle via Systemet och jag ville se ringmuren.

Vi tållade runt i Visby hela eftermiddan, jag köpte en jacka och mina älskade hörlurar och så handlade vi mat och såna nödvändigheter.

Visby är grannt, jag säger inget annat, pittoreskt så man kunde spy. Jag gick nästan och väntade mig se Tengil och hans soldater komma ridande om hörnet men de gjorde aldrig det. Däremot var hela ön full med olika ö-länningar, eftersom vi anlände mitt under Island games, ett idrottsevenmang av föga intresse hos fastlänningar. Det var mindre kul.

Efteråt åkte vi en bit söderut från Visby och sökte upp Pärs faffas hemgård. Pär knackade även på hos ett par avlägsna kusiner han aldrig träffat och vi fick en ganska rörande pratstund med dom. Det är lite fint att göra sånt tycker jag. Där fick vi också höra riktigt redig gotländska. Shit pommes ass, fick verkligen anstränga öronen för att uppfatta mer än det där ständiga “jau, jau”.

Sen gjorde vi inte mycket mer, körde norrut på ön till Fardume där vi skulle bo, kom “hem” till vårt boende rätt sent och gick och la oss. et såg ut så här ↑ De hade lovat åska de natten, men den kom aldrig.

FREDAG

Fredagen började med att jag körde in till Slite (närmsta samhället) åtta-tiden på morgonen. Nana och Pär hade (helt befogat) anmärkt på mitt mycket höga snarkande (har snarkat löjligt mycket de senaste veckorna pga allergier) och jag som har dåligt morgonhumör och dessutom kände mig personligt påhoppad för något jag inte kan göra nåt åt, klädde på mig i all hast och stampade ner i trappan med tårarna brännande nära och mumlande nåt i stil med “jag går ut en sväng”. Riktigt Lotta på Bråkmakargatan-fasoner, jag vet.

Jag gick i vredesmod ner till Fardume träsk och satt och tittade ut över några betande kor medan jag långsamt besinnade mig och fick dåligt samvete. Nu är det ju så, att om man i affekt satt sig i en sån där “rymma hemifrån”-situation är det ganska svårt att komma ur den med värdigheten i behåll.

Så jag körde in till Slite, köpte snarkplåster och snarkmunskölj och öronproppar på apoteket och så körde jag hem igen. Bad om ursäkt, delade ut öronproppar till de som ville ha och lovade försöka sova på mage nästa natt. Rumour has it at jag snarkade lika högt nästa natt, så det var pengar katten i röven.

Tack vare mitt heta temperament fick vi i alla fall en ganska tidig start på dan, så efter att vi ätit frukost åkte jag och Pär på utflykt. Vi hade bestämt oss för Fårö, Gotlands nordligaste spets och Ingmar Bergmans favoritplats på jorden. Regnet öste ner, precis som det hade gjort sen kvällen innan. Men det gjorde inte så fasligt mycket. För Fårö är en ganska dramatisk plats och den gör sig bra i ruskväder.

Vi gick på Fårömuséet och Bergmancentret, mest för att det var sånt typiskt museiväder, men också för att vi ju faktiskt har en för tillfället något avsomnad filmklubb med Bergman-tema. Fårömuséet var litet och ganska tråkigt, men snyggt. Bergmancentret, muséiavdelningen i alla fall, var snygg och ganska intressant uppbyggd, MEN väldigt mycket text och jag tror sist och slutligen jag än så länge har sett för lite Bergman för att till fullo uppskatta allt där. Blev väldigt sugen på att se mer, så det lyckades dom med i alla fall.

Sen körde vi runt på ön, såg vidsträckta prärier, diken fulla med röda vallmon och till sist – rauker! Det var mitt huvudmål med vistelsen – att se en förbannad rauk. Jag kan annars lätt förstå att Bergman förälskade sig i Fårö, det är skitvackert där. Det var ganska mäktigt att se ut på havet som stormade mot de här märkliga stenformationer. Det kändes skottskt eller engelskt.

Resten av kvällen umgicks vi med en handfull andra bröllopsgäster som hade anlänt och bodde i gårdarna omkring. Tydligen hyr de flesta gotlänningar ut ett rum eller en stuga under högsäsong.

LÖRDAG

På lördan var det bröllop hela dan! Regnet fortsatte att ösa ner, men det förtog väldigt lite av den kärleksfulla stäminingen. Jag hade till och med satt på mig finskorna.

Vigseln skedde i en gammal ruin (så klart) och jag fällde så kalrt en tår, är så jävla lättrörd när det kommer till kärlek.

Kalaset ägde rum i ett partytält lämpligt placerad granne med en enorm kohage. Det uppskattade jag enormt, mitt favoritdjur är nämligen kossor och att sitta och se ut över idisslande djur medan man själv tuggar asgod vegetarisk mexikansk buffé - tja, man kan ha det väldigt mycket sämre.Handgjorda nachos? YES PLEASE!

Jag fotade sist och slutligen inte så mycket, för man gör ju inte det när en fest är riktigt trevlig. Men vi gick tipspromend (Pärs lag vann, mitt gjorde inte det...), fick höra tal och sång och musik och tvälade på småtimmarna i en aaaassvår musikquiz (Pärs lag vann, mitt gjorde inte det...) Jag hade större delen av festen fullt upp med att försöka ta mig ur mitt stela finländska skal och mingla avslappnat, men mingla - det är inte min sport. Hängde mest Pär i röven. Trevligt var det ändå. Klockan två gick vi hem och har ni nånsin gått hem en mörk natt på Gotland, när det just har regnat och man kanske är lite småfull, då vet ni hur trevligt det kan va.

Och på söndan åkte vi hem tidigt på morgonen. Hann träffa både Ellu och Sawandi & Samppu som hastigast i Helsingfors + köpa en laddning semesterläsning.

Det enda tipset jag kan ge så där generellt angående Gotland är att hyra en bil när du är där. Vi hyrde av Mickes biluthyrning och det var inte speciellt dyrt och väldigt värt. Visby är ju fint och så, men känns ganska långt som en filial till Stockholm helt enkelt. Det är  som grannast på landsbygden.

PS Vet jag glömde dra en vinnare i boklotteriet, men gör det imorgon! Har målat och burit och fixat i nya lägenheten mest hela helgen. Snart, snart flyttar vi på riktigt!

Kulturkonsumenten vecka 27

Ah, detta hederliga gamla format som jag älskar. Av nån anledning gör NI inte det, för dessa inlägg får alltid minst likes men fittigt då att det här är min blogg och inte er ¯\_(ツ)_/¯. Vecka 27, here we go! Jag har

LÄST

Lisbet och Sambakungen av Emma Karinsdotter. Okej, jag är eventuellt lite jävig här eftersom Emma K. är Pärs bästis och jag tycker väldigt mycket om henne men jag vill ändå va ever so bold och tipsa om en barnbok trots att jag inga barn har. Lisbet och Sambakungen är en högläsningsbok (finns som ljudbok, så tog jag mig an den, tips för vuxna barn eller hesa föräldrar) som är typ.. ganska galen? På ett bra sätt alltså. Den påminner i det närmsta om Loranga, Mazarin & Dartanjang men egentligen inte så mycket om den heller.

Lisbet bor med sin farmor Sambakungen, en pensionerad hemlig agent med gelehallon i håret och piratkatten Sixten som älskar att städa. Det handlar om den sista sommaren före skolan börjar och trots att bokens handling många gånger är typ magisk eller märklig i alla fall, så är känslorna som ligger där under allt - oro, ensamhet, kärlek och pirr - hjärtskärande äkta och relaterbara. Har både fällt en tår och skrattat högt under den här boken. Och även om jag kanske inte hade kommit mig för att läsa den om jag inte kände Emma (läser mycket sällan ny barnlitteratur) så hade jag definitivt gillat den ändå! Ska köpa mig ett faktiskt exemplar också eftersom ljudboksversionen har det stora minuset att den inte har Hanna Gustafssons (hon som gjort Iggy 4-ever och Nattbarn) illustrationer.

På vuxensidan lyssnade jag klart Malin Persson Giolitos Störst av allt igår kväll. Den var bra, men jag tyckte den tappade lite mot slutet.

LYSSNAT PÅ

Mest på Lorentz nya skiva pga älskar Lorentz, älskar älskar ÄLSKAR! Annars har jag samlat sju bra låtar från senaste veckan på min lilla kulturkonsumentlista, HÄR hittar du den.

TITTAT PÅ

[embed width=620 height=348 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/S5qJXYNNINo/hqdefault.jpg?r=14840]http://www.youtube.com/watch?v=S5qJXYNNINo[/embed]

Just nu ser jag på amerikanska The Office för första gången. Det är jättekul. Utöver det såg jag Anne with an E på Netflix rätt så nyligen. Jag som så många andra tycker ju om Anne på Grönkulla-berättelserna och jag tyckte den här nya adaptionen kändes fräsch. Jag tycker om den här hyperrealistiska, smutsiga trenden på TV. Dessutom är Matthew och Marilla Cuthbert de finaste karaktärerna på denna jord, amen! Speciellt Marilla, jag tycker om den där slags barska kärleksfullheten och strama frisyren som hon delar med en annan favorit - Professor McGonagall <333

SÅ DÄR ÖVERLAG ÄLSKAT

Köpte en billig liten mjölkvisp på Tiger här senast jag var där. Det är alltså den där rosa grejen som ser ut som en misslyckad sexleksak som är själva vispen. Mjölkvispar räknas knappast under kultur, men faktum är att jag känner mig lite närmare min inre författare när jag dricker mitt kaffe med skummad mjölk. Det höjer livskänslan flera meter. 

Ett kombinerat svar på en mängd olika mejl

Jag får ganska många mejl nu för tiden - och det är ju kul. Det är mejl med förfrågningar, det är mejl med uppskattande kommentarer och det är mejl med frågor om råd i svåra situationer. Det är ju en otrolig ynnest att ens mejlbox fylls med annat än reklam och luddiga erbjudanden om galet sex och nigerianska miljoner. Att folk vill ha en liten del av det jag gör eller det jag är, det är ett faktum jag forever kommer vara tacksam för. Det betyder ju att jag gör något bra och det betyder att jag kan fortsätta göra det, i nån mån i alla fall. Jag har verkligen försökt svara på allt, även om det många gånger tar mig ett par dar att formulera nån slags svar. Jag vet att mejlen och frågorna slutar komma om de aldrig får nåt svar. Vissa saker har jag däremot inte svarat på alls, men då handlar det om erbjudanden om bloggsamarbeten jag inte kan ta eller är intresserad av att ta.

Och ibland handlar det om att jag måste sätta nån slags gräns.

Jag ger ut en försvarlig del av mig själv, varje dag i den här bloggen. Jag bjuder in er till stora delar av mitt liv och jag gör det så gärna. På vissa gränser tycker jag det bara är hälsosamt och intressant att tänja; som att prata om saker som jag kanske skäms för lite. Jag vill också försöka skapa nån slags (aldrig så liten) arena där det känns välkommet att lufta ämnen som kan vara svåra att prata om. Jag tycker om att ha en vänskaplig och familjär ton med er läsare och jag vet att många av er som läser de facto ÄR vänner och familj, hehe.

Många kanske tror att jag inte har nån integritet eller inte skulle vara mån om mitt privatliv, men det har jag och det är jag. Det är en hel del ni inte får ta del av i den här bloggen. Med åren har jag lärt mig att lyssna till min magkänsla för vad som är okej för mig och vad som inte är det. Jag håller hårt på den lilla bubbla som omsluter mig och min familj och mina vänner. Jag är också otroligt mån om min egentid. Om ni får ta del av mig en timme eller två om dan, så är det ändå ~22 timmar i dygnet jag _inte_ bloggar. Jag är Ellen, fru och dotter och syster och kompis alla timmar i dygnet. Jag är Blejk, fejt & fab- Ellen bara några timmar om dan. Max. Och så vill jag fortsätta ha det.

Jag är också mycket mer än det som kommer med i bloggen. Jag skulle inte säga jag är mycket annorlunda, men jag är mer. Det som syns här är oftast de färgstarkaste delarna. All den där gråa tisdagsmassan som också är jag syns sällan här. Jag vill bara påpeka att jag nog inte är en sån rolig och kul kompis alla gånger.

Det här är kanske självklara saker för er, jag vet inte, ni får ursäkta mig om jag är övertydlig, men jag tror det behöver sägas en gång till. Jag har fått en del mejl jag inte svarat på den sista tiden. Jag har förstått att vissa blivit besvikna eller lite arga när jag inte svarat.

Några av er, som jag inte känner annat än instagram-namn eller signaturer under kommentarer har approachat mig på olika sätt och tyckt att vi borde bli vänner, IRL alltså. Det är förbannat fint och smickrande att ni tror jag skulle bli en bra vän. Men det gör mig också så otroligt obekväm.

Jag vet liksom inte hur jag ska svara på såna mejl utan att nån ska ta det personligt, för det är det aldrig. Jag tvivlar egentligen inte på att ni är decent people med decent värderingar som skulle bli decent vänner. Grejen är att ni vill bli vän med BFF-Ellen, en Ellen jag inte är mer än några timmar om dagen. Det blir något skevt i att bygga en vänskap på det, jag vill inte ha det så. Jag vet att jag nån gång skrev att ni kan skriva och bjuda ut mig på en kaffedejt om ni har lust att träffa mig, men jag har nästan lust att ta tillbaka det. Jag vill inte göra mig otillgänglig och ni får gärna fortsätta höra av er med frågor och funderingar. Men jag tror faktiskt ni får försöka leva med att jag kanske inte svarar på allt och jag kanske inte kan vara allt det där ni ibland vill jag ska vara.

Jag har mått ganska svajigt i vinter och i vår. Det har varit stressmoment på stressmoment och vissa dagar har jag bara gråtit och upprepat att det känns som att jag håller på att drunkna åt Pär. Det är inte sunt, jag vet det. Jag har varit här förr. Det känns mycket bättre nu fyi, men jag blev redigt skraj att jag höll på att gå in i väggen igen där ett tag. Så jag är lite försiktig. Ett av stressmomenten var alla de här obesvarade mejlen och vänförfrågningar som kommer gång på gång och allt det har gnagt i mig ganska mycket.

Jag har ett sånt otroligt stort behov av att vara duktig och omtyckt, det stressar mig att veta att det går runt folk där ute som tror att jag anser mig vara för bra för dom eller bara skiter i dom. Jag tror ofta att om en människa tycker jag är dålig på nåt sätt så gör det mig automatiskt dålig. Så är det så klart inte. Men det är tankar svåra att skaka av sig. Att ha en personlig blogg gör det också svårt att dra gränser; jag vill inte va för professionell, men jag vill ändå ha ett privatliv.

Det var till slut min kompis Jutta som ganska bryskt sa; man behöver faktiskt inte ge allt åt alla. Och det är faktiskt sant. Det är så enkelt men så sant. Man behöver verkligen inte det. Och jag behöver inte definiera en regel mer än så. Jag följer magkänslan och säger magkänslan: nej, det här orkar du inte/det här känns inte bra så då är det så.

Till er som blivit utan svar eller blivit nekade vänförfrågningar eller sånt; jag är ledsen, jag ska försöka svara hädanefter. Men om ni tidigare blivit utan svar, är risken stor att mitt svar är negativt. Jag kan inte ge allt åt alla. Det hoppas jag ni kan respektera.

Däremot får ni gärna fortsätta ställa frågor om ni har såna, tipsa mig om saker ni tror jag skulle gilla och säg ifrån om ni tycker jag beter mig som ett rövhål. För det är så vänskap byggs. Som vän ska man vara bekväm att ställa krav, men man ska också vara bekväm att säga nej. Nu har jag sagt det.

Och för allt i vääde, ha inte dåligt samvete om ni känner er träffade av det här inlägget. Jag uppskattar era mejl, det gör jag. Jag har bara inte riktigt kunna formulera mig kring den här problematiken som har uppstått. Men nu har jag gjort det.

Tack, puss, hej!

Inredningslistan

Vad passande att veckans tema är inredning, för denna vecka börjar vi så smått flytta över lösöre och måla ett par väggar i vår nya lägenhet! Jag tänker nästan bara på inredning för tillfället; drömmer våta drömmar om nya köksstolar, googlar färgkartor och hemma hos-reportage och dreglar över gardiner. Vi kommer flytta från en trea på 63 kvadrat till en fyra på 88, så skillnaden känns enorm. Dessutom kommer vi ha ett kök - med arbetsytor! Och diskmaskin!!! Och ett gästrum!!! Jag älskar lägenheten vi bor i nu och kommer säkert sakna den, men saknaden känns lätt att bära när jag tänker på vårt liv i det nya hemmet. Den nya lägenheten ska vi bli, om aldrig gamla, så rätt så mycket äldre i.

Idag förde vi över de första grejerna. Guldelefanten är så klart redan där. Till listan nu då!

Jag skulle beskriva min stil i hemmet som: loppisfyndad, spretig, kitschig, katthårig och representativ för oss. Det är svårt att missa våra gemensamma intressen böcker och skivor.

En inredningspryl jag ångrar att jag köpt: har nog ingen sån, ingen större i alla fall. Visst kan man ifrågasätta nödvändigheten i många av mina små porslinsdjur och dylikt som jag släpar hem i kubik från nejdens alla loppmarknader, men njäe. Det jag inte gillar brukar jag sälja så småningom. Nej, men jo! Ångrar att vi köpte träfärgade och inte vita bokhyllor när vi köpte nu senast. Men så är det. Det är inget som grämer mig dagligen.

Min favoritsak i hemmet: vår säng <333 den i särklass dyraste möbeln vi har. Varken jag eller Pär har köpt så många av våra möbler (i alla fall inte nya), det mesta härstammar från föräldrars eller mor&farföräldrars förråd. Soffan och bokhyllorna köpte vi nya när vi flyttade ihop. Och så sängen då. Fan vad vi väntade på den, fan vad den kostade men FAN jag blir fortfarande glad varje kväll när jag går och lägger mig. Sen tycker jag väldigt mycket om vår uppstoppade korp, Kristina som hon heter. Den fick jag av pappa till födelsedagspresent förra året och den är verkligen en conversation piece. Men jag tycker om allt vi har här hemma faktiskt, det är liksom lite det som är min inredningsfilosofi. Jag vill ha nån slags positiv relation till alla våra saker, jag ska bli glad och påmind om historier av det vi har.

Så här vill jag ha mitt hem: jag vill att det ska vara o-tråkigt. Jag vill att det ska representera både mig och Pär och vad vi tycker om. Jag vill att det ska finnas mycket att titta på utan att bli plåttrigt och jag vill att det ska kännas hemtrevligt. Sen är det viktigt att det är relativt lättstädat och att det känns funktionellt. Jag är, som så många andra i min generation svag för 40/50/60-talsinredning, men gillar att blanda upp det med nyare kitsch. Det ska kännas och synas att nån bor där och helst va både mysigt och luftigt samtidigt. Jag gillar färg och plast och ljust trä och lekfulla detaljer (vad det nu betyder) och håller mig sällan till en färgskala. Helst ska teknik och maskiner synas så lite som möjligt och allra helst ska det finnas gott om plats för kafferep och öldrickning.

Den bästa inredningsdesignern: ööööh, vet folk namn på inredningsdesigners? Jag kan inte komma på en enda. Eller typ Elsa Billgren? Räknas hon? Jag vet inte om hon är nån stor favorit, hon va ba enda namnet jag kom på. Tycker hon är bra på sin stil. Den är kanske inte helt kompatibel med min (för mycket fluff) men tycker ändå hon har fingertoppskänsla inom sin genre.

Hade jag en miljon att lägga på inredning: hade jag säkert bränt pengarna på nåt annat. Tycker inte inredning ska va en sån sak som man köper som ett set, inreda ska man väl göra hela livet och samla på sig efter hand. Jag hade kanske köpt en riktig classic Märta Måås-matta eller eventuellt nån dyrare designlampa och nån slags stenskulptur av nåt slag, nån sån investering som tangerar konstsamlande. NEJ MEN GUD nu inser jag ju möjligheterna: jag sku be bolaget om lov och bygga en pool i källaren på vårt hus. Sen skulle alla pensionärsgrannar få ha vattengympa där dagligen om de så vill och jag skulle simma nån kilometer om dagen. Och kanske ha poolpartyn, vem vet. Och så skulle jag köpa en sån där vinkande kinesisk katt, en sån ligger högt upp på önskelistan. Fast en sån kanske jag köper utan miljonen, dom är väl inte så dyra.

Det finaste hemmet jag sett: Alltså kan inte säga _ett_ enda så där på rak arm. Tycker om hem man kommer till som känns som hem och inte som inredningsreportage. Tycker det är trevligt när det syns vilken typ av människa som bor där. Sen spelar det inte så stor roll om det är en liten studieetta, en gammal bondgård på landet, ett funkishus eller en vindsvåning med högt till tak. Sen är väl det här ett ganska cheesy svar men alltid tyckt min mamma inreder roligt och personligt. Hon följer dessutom inga trender (eller det gär väl alla i nån mån men ni vet vad jag menar) och skiter i allt vad regler heter. Vill hon ha turkosa handtag i form av kaniner på vitrinskåpet från 1800-talet så har hon det, vill hon ha en kökslampa gjord av bestick har hon det och vill hon ha storblommiga tapeter har hon det. Dessutom övertygar hon i alla fall mig om att det funkar.

En inredningsstil jag inte förstår mig på: Jag är ju ingen minimalist, inte det minsta men det får gärna vara cleant ändå. Inte så mycket rysch och pysch. Hela shabby chic-grejen ställer jag mig frågande till. Tycker också att det gått inflation i text (sagt av nån som vill leva på att skriva, lol). Alla burkar och alla lådor och allt ska ha nån slags etikett eller budskap eller uppmaning på sig, för att inte tala om de redan så hånade väggorden. Jag är inte heller överförtjust i hela det här lantliga grejen, men det hänger väl ihop med shabby chic.

Sen tycker jag att barnrum ofta är för stylade these days. Antingen ser de inte ut om att det bor några barn där alls, men stilleben och snittblommor och jag vet inte vad, eller så tävlar föräldrarna i nån slags intern årets kreativaste & roligaste pappa/mamma-tävling och bygger kojor och affärer och klätterställningar och jag vet inte vad. Det är säkert fint, men liksom... Jag hade ett helt vanligt rum med en Billy-hylla, en säng och ett skrivbord när jag var barn. Visserligen var skrivbordet av det häftigare formatet med en spegel man kunde vända upp och på så sätt gör skrivbordet till ett spegelbord (bra när man lekte Ella i Glappet och låtsades bli intervjuad) men utöver det var det ett ganska tråkigt rum som jag själv fick fylla med Hanson-affischer, kramdjur, uppblåsbara fotöljer och temporära kojor vartefter intressena ändrade. Det var liksom inte så viktigt att det skulle va snyggt på det sättet eller matcha resten av huset. Vill inte va sån bakåtsträvare, men tror också det är bättre för ens fantasi som barn om man inte får allt serverat. Men vad fan vet jag.

Nya böcker, hurra!

Inlägget innehåller gåvor från Förlaget.

Hej kompisar, nu är jag tillbaka! Det regnade konstant (KONSTANT, 24/7, HELA TIDEN, JÄMT) under vår vistelse på Gotland och nu verkar samma regn hittat hit, men vad gör väl det när jag har en halv hyllmeter nya böcker? Ska berätta mer om Gottis sen, men tänkte prata böcker först och främst.

Böcker passar ju bra denna vecka också, eftersom Sevendays veckolista har inredning som tema idag. Vad ger mer värme, innehåll och själ till ett hem än just böcker? Nej just det. Jag ska fylla i hela listan senare i veckan, men nu. Böcker.

Jag har både fått och köpt böcker lately. Mest har jag köpt, på Akademen igår när vi hade ett par timmar över mellan flyg och tåg. Det är bra jag är gift med nån som också tycker att har man bara nån timme över i en stad söker man sig först och främst till en bokhandel.

Nana som hängde med oss förra veckan hade packat med sig The handmaid's tale som reselitteratur och efter att hon läst klart den fick jag den! Himla snällt av henne, för jag hade ändå tänkt köpa den pga har sett serien som alla andra och vill ha MEEEEER.

På Akademen var det rea och jag var inte sen att låta mig luras av det. Jag plockade på mig en hel hög med böcker, men jag kunde ha köpt väldigt mycket mer och jag avstod från en massa så tycker ändå jag visade nån slags självdiciplin. Men M train och Magisterlekarna fastnade i handen.

Jonathan Safran Foer är ju en gammal favorit, även om det börjar bli bra många år sen jag läste nåt av honom. Såg att hans senaste, Here I am som jag plockat in och ut ur köpkorgen på Adlibris nåt år nu, fanns i pocket nu så jag haffade den. Karin Johannissons Den Sårade divan kändes också oumbärlig. Tycker det är trevligt med lite fackbok mellan prosan.

Linn Ullmans De oroliga har jag velat läsa länge och igår på tåget hem började jag. Kändes trevligt att läsa om Fårö, som jag och Pär hade besökt bara dagarna innan. Boken handlar alltså om Linn Ullmans pappa Ingmar Bergman och mycket om Fårö på Gotland där han bodde stora delar av sitt liv. Jag förstår ju Bergman varför han ville bo där, så vackert och öppet och dramatiskt landskap. Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet som det också heter. Pluspoäng om du vet ursprunget på det citatet.

Andra reafynd som slank med var Ställ ut en väktare, Se mörkret och Projekt Ines. Den sistnämnda är visserligen den äldre upplagan, men grejen är att jag stod och dreglade på den nyare upplagan men insåg sorgset att njäe, det blir nog lite dyrt. Minuterna senare hittade jag denna på ett reabord, många euro billigare. Hurra!

Det här är ju ingen bok säger ni och nej, det har ni rätt i men eftersom jag lyssnar så mycket på ljudböcker nu förtiden och jag köpte dem i Visby i helgen så tyckte jag det ändå kunde va motiverat att ta upp mina sprojllans nya hörlurar! Trådlösa och allt. Om ni undrar varför jag har shoppat som en galning så är det för att det finally börjar trilla in lite av dom pengarna jag frilansat ihop under den mycket fattiga våren. Plötsligt hade jag ett trevligt litet överskott i budgeten för första gången på länge och då tyckte jag att jag kunde va värd ett par Urbanears i modellen Plattan. Dom har t ex cool touchfunktion; jag behöver bara dra med fingret en gång på höger öra så byter jag låt osv. Känner mig ungerfär lika cool som killen i Freestyler-videon när jag går runt med dem. Lyssnar för tillfället på Störst av allt av Malin Giolito Persson i dem.

Tack vare den ljudboken i dom hörlurarna och det faktum att jag är så nyfiken att jag går i bitar orkade jag cykla iväg till posten idag för att hämta ut ett paket jag hade fått. Hade inte beställt nåt så visste inte vad som väntade, men det visade sig vara Förlaget som skickat Tove-böcker åt mig <3333 Jag väljer att se dom som en liten sommarpresent och vilken passande sådan. Solstaden har jag visserligen inte läst men sol, sommar, liivi, ni vet. Sommarboken har jag läst ett par gånger och det är väl den finska sommaren inkapslad i ett par hundra sidor, helt oemotståndligt ljuvlig för en skärgårdsromantiker som jag själv.

Och det hoppas jag du också är för faktum är att vi, bokhoardare som vi är båda två, har åtminstone ett ex av Sommarboken redan, eventuellt ett annat, äldre nånstans också. Ni hör ju. Det är ingen ordning alls på nåt här. Och det är alldeles fel och orättvist att vi ska ha två (eventuellt tre) exemplar av den här fantastiska lilla boken och vissa ska sitta där hemma utan ett endaste litet ex, så nu vill jag lotta ut den! Dessutom fick jag en bok av Nana i veckan och man ska ju ge vidare uti världen av det man får, så nu är det min tur att göra nån glad.

Sommarboken kom ut 1972 redan, men är tidlös som bara Tove Jansson kan vara. Den är väl (en gissning men jag tror en ganska korrekt sådan) Toves mest omtyckta verk som inte innehåller mumintroll. Den är skriven i korta kapitel, som många gånger även skulle funka som fristående små berättelser, men allt cirklar kring Sophia och hennes farmor och deras rörande fina vänskap. Den är precis så finurlig som du förväntar dig av Tove och dessutom har min mentor och favorit Monika Fagerholm skrivit förordet till den här utgåvan. Bara bra saker alltsammans alltså.

Vll du ha Sommarboken? Skriv en kommentar och berätta vem i Mumindalen du är och varför, så utser/lottar jag fram en vinnare på till exempel fredan. Vi säger fredan.

PS Jag är en solklar Sniff; gnällig, feg och ganska lat.

På Gotland!

Hej hej från Gotland! Vi, dvs pensionärsparet på bilden och Nana flög hit idag. Visste ni att det sommartid går direktflyg till Visby från Helsingfors? Mycket praktiskt. Vi har mest gått runt i Visby idag; sett på Ringmuren, ätit hamburgare och handlat saker man köper i svensk matuvaruhandel (filmjölk, dillchips, oliver i snacks-vänlig påse). Men just nu ligger jag i sängen på vårt boende, en övervåning på en verkstad på nånstans på nordöstra Gotland. Det är väldigt tyst här, förutom vinden i träna utanför hörs ingenting. Huset är vitt med blåa dörrar och utanför stryker en ljusgul frass omkring. Mycket trevligt. Jag har hört rykten om ett kalkbrott i närheten. I granngården hålls det bröllop på lördag, det är anledningen till att vi är här. 

Jag berättar mera när vi kommer hem, ville bara sticka in huvet och säga hej. Och tacka för kommentarerna om sommarpratet som fortsätter komma in. Tack. Förresten, det här är den roligaste kommentaren jag sett, so far: 

Dom har lovat åska i natt, jag hoppas det stämmer.

En helt vanlig måndag: ett foto i timmen

06:45 Väckarklockan ringer och jag försöker mina vana trogen känna efter om jag har nån aldrig så liten krämpa som skulle motivera att jag stannar i sängen idag. Så de flesta andra dagar hittar jag inget idag heller. Masar mig upp, scrollar the usual medan jag sitter och kissar och borstar tänderna. Ser att den utlovade åskan jag glatt mig åt har försvunnit från väderrapporten. Blir sur.

08:09 Kom till jobbet vid halv åtta, sitter nu i kontoret och redovisar kassan, läser mejlen och dubbelkollar alla bokningar. Dricker den där första, ljuvliga kaffekoppen på dagen.



09:25 Dricker den andra, lite mindre ljuvliga koppen kaffe på kaffepausen. Sitter tillsammans med mina närmaste kollegor och utbyter tankar om livet. Haha, lol det gör vi ju INTE. Vi drar i bästa fall dåliga skämt men oftast sitter vi och scrollar sida vid sida. Men det kan ju va trevligt det med.

10:26 Torkar borden på utsidan, men inser att det antagligen är förgäves pga regnet dom hänger i luften.

11:06 Lunchen är igång och de närmaste två timmarna tänker jag inte på annat än vem som inte fått mat, vem det var som skulle ha vegealternativet och om vi har tillräckligt med vattenkaraffer. Idag har vi laxsallad och så där semimycket folk.

13:22 Nu regnar det. Äter laxsalladen själv, den var god.

14:24 Slutar jobbet och möter den här lilla familjen på stan. Rosie och hennes familj är och hälsar på från Hälsingland där de vanligtvis bor och som alla turister äter dom på Korvgörans.

15:09 Vi har bestämt playdate med Sylvester och Grim. Det är lite roligt, min mamma är bästis med Rosannas mamma från way back när de var unga, jag och Rosie har visserligen sällan hörts mer än en, två gånger i året men alltid liksom gillat varann och nu hänger hennes son med min brorsson.

16:36 Sylvester & co säger tack och hej och ungefär i samma minut somnar den här lilla guldklimpen. Jag och Nikko (som hängt på på playdaten) sitter i soffan med brorsan och ser roliga Youtube-klipp en bra stund innan vi drar oss hemåt jag och Nikko.

17:27 Kommer hem, träffar den här typen på dörren.

18:01 Ligger i soffan och pratar med Pär. Kanske min bästa stund på dagen de flesta dagar: när jag kommer hem och får sitta/ligga ner en stund och diskutera dagen med Pär. Somnar, ganska o-överraskande.

19:21 Nana väcker mig när hon ringer på dörren och vi gör hennes önskemat tortillas med pulled havre.

20:32 Medan Nana och Pär diskar lägger jag mig i sängen och bloggar. Jag är iofs slö nästan jämt, men just måndagar är mitt sämsta eftersom jag sällan får sömn natten mellan söndag och måndag. Skriver "sommarprat!!!! Imorgon!!!"-inlägget. Pär och Nana bestämmer sig för att gå ut och dricka en öl. Jag ger dem bara en menande blick när de frågar om jag ska med.

22:01 Hittar lite gammalt godis i köksskåpet och ser på amerikanska The Office och spelar ILoveHue tills jag inte orkar mer. Då borstar jag tänderna och går och lägger och så är den dagen slut.

Tack kiitos thank you danke merci obrigada

Visst är det så man brukar skriva på Facebook dagen efter man fyllt år och man vill A) tacka alla B) på ett nonchalant sätt visa att man har vänner över hela världen, i alla fall på Facebook, även om den enda som kanske inte fattar svenska av dina vänner är det där strandragget från Mallorca 04 och din tremänning i Salt Lake City som du aldrig pratat med.

Hur som helst, shit vilken dag jag haft och egentligen borde jag redan sova för väckarklockan ringer 06:15 imorgon, men vill bara säga ett tack till typ alla. Alla kommentarer, alla likes, alla delningar, alla mejl, alla instagramhälsningar, alla meddelanden, alla hejarop och peppande emojin jag fått under dagen. Det gör mig så otroligt rörd och glad. Jag vet att jag svarat ett copypasteat tack på det mesta, men det är för att jag inte hunnit. Min telefon har plingat hela. jävla. dagen. Jag var inte beredd på den lavin av lööv som började trilla in vid åtta (Elin, du var först!). Det gör mig nästan lite obehaglig till mods, för jag vet ärligt talat inte hur jag ska tackla det. Jag har mest stått och dumflinat/stirrat in i en vägg idag.

Eller nej, det har jag ju inte. Jag har jobbat, panikhandlat en tunika på H&M inför bröllopet på lördag, impulshandlat ett mycket snyggt nagellack från samma ställe (jag har tilltro att det här lite lätt mögelgröna lacket kommer binda ihop min något ihopkrafsade outfit på lördan), hängt med Nana hela eftermiddagen, hängt med Rosie, Steffo & Sylvester, packat inför Gotland, försökt svara på alla dessa hejarop, ätit tofu, hängt med Sonia och det bästa av allt: 

Vi har skrivit på kontrakt och fått nyckel till vårt nya hem! Jag är så pepp på det här, ska berätta mera och kanske allt sen, men tror i alla fall ni kan vänta er Blejk, fejt & fab - Interior Edition hela sommarn och hösten fram över. Det blir väl intressant? Men tills dess -

Tack.

PS Har gått om Arja Saijonmaa i lyssningar. Inte för att jag räknar, men.

Sommarprat!!!! Imorgon!!!

Foto: Nikko

Ja, nu först börjar jag bli lite spänd för imorn när mitt lella sômmarprat ska sändas. Jag har som inte tänkt så mycket på det måste jag säga förr. Men nu är det ju plötsligt verkligt på ett annat sätt. Ni ska väl lyssna? Snälla gör det! För att förenkla det för er kan jag berätta att fr o m sju imorgon på morgon kan man hitta sommarpratet på Yle Arenan -> HÄR <- och sen sänds det ju så klart i radio både klockan tio och klockan sex. Okej, orsaker till att du ska lyssna på mitt sommarprat:

1. Du är uppenbart intresserad av mig, eftersom du läser det här. Antagligen gillar du det jag gör och tycker att en dos Ellen förhöjer vardagen. Eller så gillar du inte mig alls, men kan inte låta bli att klicka dig in hit då och då för att tja, det är lite kul att sitta och störa sig på folk som tror dom är nåt. Jag tror definitivt jag är nåt. Oavsett varför du är här inne nu på bloggen (igen...), så är mitt sommarprat som ett lite längre, kanske lite personligare inlägg. Uppläst av yours truly. Du kommer älska/älska att hata det.

2. Malenamis sommarprat förra året spräckte ju typ alla rekord och blev sommarens mest lyssnade sommarprat osv osv osv i all evinnerlighet. Nu tror jag ju inte jag besitter den slags star quality som Malena gör och jag tror knappast att mitt prat kommer upp i samma nivåer men vore det inte lite härligt om årets blogg-sommarprat i alla fall inte föll platt? Höll upp bloggfanan lite i alla fall? Är inte det här en sak ni kan tänka er att kämpa lite för?

3. Jag är också väldigt nervös att ingen ska lyssna på det alls och att Yles ledning ska sitta på sina möten och HIMLA MED ÖGONEN och kanske skrynkla ihop nåt papper till en boll och slänga i ett hörn. Så säger nån "ja då vet vi ju att vi aldrig ska involvera henne igen" och nån annan säger "ja, men ibland måste man ju ta lite risker" för att muntra upp stämningen.

4. Jag pratar bl a om när jag träffade Pär för första gången, hur tricky det kan va med kärlek - både till sig själv och till andra och det här med kroppspositivitet. Lite feminism så klart, lite nästintill pubertal ilska över samhället i stort och så en liten dos Jeppis-löööv. Allt det här FÅR ni, gratis. Eller ja, det är ju skattefinansierat, men det känns ju ändå inte av, så vi säger gratis. Public service, min bästa service <3.

5. Jag är ingen Athena Farrokhzad, hur gärna jag än skulle velat. Jag är ju ett stort fan av hennes sommarprat från några år tillbaka och mitt sommarprat innehåller en liten blinkning till henne. HÄR hittar ni hennes sommarprat som ni verkligen borde lyssna på.

6. Jag fick äran att ha med en av mina kompisar Costa & Tom Alfons låtar i pratet. Det är faktiskt premiär för låten just imorgon, i mitt sommarprat!!! Hur coolt är inte det!?! Imorgon släpps också videon till Every day som låten heter. Dom plus en massa annan bra lokal hiphop uppträder för övrigt 20:e juli här i Jeppis under nåt som heter Jeppis Summer Jam. Hett tips för er som gillar bra musik.

Nu kommer jag inte på fler orsaker men LYSSNA snälla okej? Ni får gärna höra av er med feedback (om den inte är alltför dålig då för vad fan ska jag med det till) också. Bekräftelse är mitt favoritberoende :-))))) Tack å hej!

Midsommarhelgen

I torsdags om natten var jag och Pär ute och körde. Mycket grusvägar och många skogsvyer och Bruce Springsteen i bilhögtalarna. Jungleland utanför och innanför fönstren. Det var magiskt fint.

Midsommarafton började med att vi handlade och städade. På Prisma träffade vi av en slump Grimppiboy2016 och det var ju trevligt. Han cruisade runt med chips och läsk i vagnen. Sen skurade jag toaletten och tog en midsommarselfie, helt utan krans eller blomster. Ändå är det ju en midsommarselfie. Tänk så lustigt.

Sen var vi bjudna på midsommarfest i Nätihamne hos syskonen Nyman. De hade gjort en massa mat och dukat och fixat så jävla fint. Dessutom är det så otroligt vackert där att jag är tveksam till om jag har firat nån midsomrigare midsommar förr.

Jag lekte barbeque dad och grillade med mycket självförtroende vår majskolvar och Astrid & Aporna-chorizo. När vi satte oss till bords fick Pär en vän för livet när han gav en smakbit åt Amalia.

Efter maten och efterrätten och kaffet och alla gick ner till vattnet och såg på solnedgången. Det var kallt men vackert. Så där som den finländska sommaren är som oftast.

Amalia visade att hon kunde high fivea till allas förtjusning. Det är ett bra partytrick annars - ha med en snäll hund eller två. Alla blir glada, förutom kanske eventuella allergiska typer.

Pär var där och var snygg som vanligt.

Jag vet sist och slutligen inte riktigt vad vi gjorde där hela kvällen och stora delar av natten, men klockan gick. Det är ju ofta så på fest, att man bara sorlar och stimmar runt utan direkta aktivitetskonturer. Men när det blev alldeles för kallt gick vi in och lekte en marathonlång runda Galenpanna.

Klockan två körde vi hemåt, träffade de här två och kände ända långt ner i tårna att det hade varit en 10+ midsommar.

I lördags, alltså igår, kom Pärs kompis Nana hit. Hon bor vanligtvis i Bukarest, men ska på samma bröllop som oss på Gotland nästa helg, så då passade hon på att hälsa på oss först. Igår turistade vi lite, körde runt till olika mer eller mindre viktiga ställen. Simstränder och så.

Vi fick presenter också. Rumänskt vin och små lavendelkuddar som är ljuvliga för jag älskar lavendeldoft. Kanske mina topp tre bästa dofter ever. Jag fick även ett mycket märkligt läppstift. Det här var tydligen av den sort läppstift som först kom till Rumänien efter kommunismen. Det ser grönt ut men blir rosarött på läpparna!

Så här ser det ut på läpparna helt just nu när jag sitter här vid köksbordet och bloggar. Mycket rolig produkt. Det sitter dessutom som berget och ser inte målat ut, utan mer som om man har ätit bär eller så.

Jag hade tänkt blogga nåt mer djupt och berätta mer, men Pär och Nana pratar så in i helvete mycket (sagt med all kärlek) att jag inte orkar koncentrera mig på nåt annat. Det är som att det flygit in två måsar här i lägenheten. Kulturkrock faktiskt: sydsvenskar pratar så satans mycket mer än österbottningar. Pärs mommo är ju också den enda människan som någonsin kallat mig "tystlåten". Håhåjaja.