Recept: Min bästa pasta

Tja, bästa och bästa, men jag åt den just och har värmen av kryddorna kvar i gommen och det är precis som när man hängt med en kompis för första gången på länge - man känner en kärlek som inte tåls att jämföras med nån annan gentemot den. Så är det med min pasta; för tillfället har jag aldrig ätit nåt godare.

Se på det här! #wow #amazing #pastaheaven

Du behöver:

1 lök

2 klyftor vitlök

En ordentlig nypa, kanske två kofta masala-krydda (eller en bra curry eller liknande, går säkert bra med nån garam masala också)

1 burk creme fraiche

1 halv påse frusen grönkål

1 tetra kikärter som du ska rosta

din favoritpasta

parmesan

solrosfrön

olja

Gör så här:

Jag rostade kikärterna kvällen innan, men är du en sån som orkar med många moment i matlagningen efter jobbet - kör hårt! När du än gör det så ska du hälla av en tetra kikärter, skölja dem och strö ut dem över en papprad ugnsplåt. Häll lite olja över och massera de små ärteliven så att de säkert är inoljade. Du kan krydda om du vill - jag gjorde det inte. In i ugn i 225 grader i ungefär 15-20 minuter, det där avgör du själv, men låt dem få lite färg. Rör om på plåten ungefär en gång per fem minuter. OBS! Mina kikärtor började poppa typ som popcorn och kändes lite farliga en kort tid, men min kollega Lina som jag konsulterade kring det här menade att hennes kikärter inte brukar göra det så jag vet inte, det kanske bara är jag. (Fling)salta kikärtorna generöst när de kommer ur ugn, var inte blyg.

Koka upp välsaltat vatten och lägg i pasta. Se till att den blir max al dente. Under tiden så har du hällt olja i en större stekpanna, hackat en lök och två vitlöksklyftor som du med kärlek föser ner i den nu heta pannan. Löken kryddar du med kofta masala, en kryddblandning som t ex kan se ut så här:

Jag har gjort den här rätten förr, men med curry och det hade jag tänkt göra idag med, men min curry tog slut och så fick jag ta vad jag hade, vilket visade sig vara ett lyckokast. Min poäng är i alla fall att curry går "lika bra", det blir bara inte lika brännigt. Annars kan kofta masala vara den perfekta ursäkten för att besöka your local halal affär, där kan dom säkert hjälpa dig.

Klipp upp din fryspåse med grönkål (går säkert lika bra med färsk om du bara orkar hacka) och bryt lös hälften av den klumpen med grönkål. Sätt i stekpannan. När kålen inte längre är fryst utan ett grönt, lite vattnig jox häller du ner en burk creme fraiche. Blanda om och njut av hur meditativt creme fraichen blandar sig med det gröna. Krydda lite till om du vill. Jag saltade inget extra pga salt pastavatten och salta kikärter.

Solrosfröna rostar du enkelt i en torr panna. Bryr du dig inte om diskmängden tar du en separat panna, annars gör du som jag och rostar fröna före du gör nåt annat i grönkålspannan

Häll av pastan och blanda ner i grönkålen. Se till att såsen verkligen färgar pastan grön helt och hållet.  Lyft pannan på bordet, lassa upp så mycket du vill ha, ta en näve kikärter, strö över dem, ta en näve solrosfrön, ström över dem och till sist river du valfri mängd parmesan över allt - jag föreslår ett berg. Sen äter du och fäller en tår av tacksamhet för att jag bloggade det här receptet.

Vill du göra det veganskt är det ju bara att använda havre fraiche och parmesanen mot bjäst kanske.

Förresten, om du hittar en sån här mandelkvarn på loppis - köp! Jag använder den bara till parmesanrivning men med tanke på att parmesan är gott på nästan allt och den kostade 3€ på loppis så är PPA på den här grejen cirka 0,000001 cent.

God morgon!

Det bästa med morgnar är: att livet känns så oändligt när man har hela dagen framför sig. Dessutom har jag ett lugn i huvudet jag sällan har senare på dan.

Då stiger jag upp: till vardags går jag upp mellan sex och åtta, beroende på hur jag jobbar. På helgerna... Well, det kan va allt från åtta på morgon till ett på dan. Men sällan så sent som ett längre, men det händer.

Det här äter jag till frukost: In i veckorna äter jag en macka eller ett ägg och massa kaffe. Försöker för tillfället lära mig äta frukost hemma innan jobbet men jag sover så mycket hellre en kvart extra. På helgerna tycker jag om att göra frukosten till en grej. Nån fet, naturell yoghurt med strössel eller gröt eller stekt ägg och grönsaker eller avocadomackor. Och kaffe! Och sen nån vecka tillbaka: magnesium, vegetarian-kosttillskott och vitaminer.

Det första jag gör på morgonen: kissar och kollar notiserna på telefon.

Den perfekta morgonen ser ut så här: jag vaknar runt åtta av mig själv och har inget inplanerat för dan. Jag äter frukost - ägg och avocado tror jag - läser tidningen och sen nån bok kanske. Radion spelar på låg volym och kanske är det ganska mörkt ännu, kanske är det december och nån riktigt bra julkalender det här året, så jag kan se ett avsnitt av det medan jag dricker påtåren. Jag tror till och med jag har tänt nåt ljus och katterna ligger och spinner UTAN att leka med ljuset så att nån svans börjar brinna. Efter ett par timmar vaknar Pär och vi gör nåt av dagen, utan att egentligen ha några måsten. Vi kanske bakar lussebullar, det är ju ändå december. Nej!!! Vi går på stan och handlar julklappar! Undrar om jag längtar till jul...?

Så här länge tar det att göra mig klar för skola/jobb: jag kan va väldigt effektiv om jag vill det, så på tio minuter är jag nog redo om jag vill. Men det är ju skönare och bättre för humöret om man har en halvtimme - 45 minuter till.

Mitt alarm på telefonen är: många och högljudda. Snoozar och sover igenom alldeles för mycket.

Mitt bästa tips mot mogontrötthet: Har inga! Jag är jävligt morgontrött, men jag skulle så himla gärna vara en sån som vaknar vid sju och inte kan somna om. Hur gör man?! Det brukar jag tänka på ibland; pigor och drängar förritiin, före väckarklockan var uppfunnen - hur vaknade dom i tid till jobbet? Dom skulle ju upp typ fem?

Vlogg: Igen? Ja, tydligen.

Det här ska inte bli nån vana, jag lovar, men titta vad som kom på posten idag: min beställning från Matsmart! OBS det här är inte alls sponsrat, men tyckte bara det skulle va kul att göra en typisk unboxing video. Jag har inte orkat klippa och redigera så det här helt raw footage ni blir serverade. Till exempel säger jag euro när jag menar kilo vid ett tillfälle. Håll till godo, nu ska jag springa på bio. 

[embed width=480 height=270 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/rEw3h9iOQ-g/hqdefault.jpg?r=9267]http://youtu.be/rEw3h9iOQ-g[/embed]

Nya Nikes och 30 välspenderade cent

Hej hej hallå- Är egentligen för trött för att blogga, men ville bara visa mina nya sneakers som kom på posten idag ↓↓↓

Är så otroligt kär i dom, det är som min sneakersnördige vän Camme sa; de är den perfekta blandningen av futuristiska och cleana. Dessutom är de så förbannat bekväma, det är liksom skönt att bara ha dem på foten, de sluter om som en öm moders famn. Fick även min nya vinterjacka men den får jag skicka tillbaka för trots att jag beställde en svart och det står på följsedeln att den ska vara svart så är den grön.

Samtidigt som jag cyklade till posten för att hämta ut paketet svängde jag in till Missionsstugan, behövde ett par blomfat (vilket jag också hittade) men fyndade också den här lilla saken:

En litet spegelunderlägg. Ganska onödigt men väldigt fint. Trodde först att det kostade jättemycket eftersom prislappen såg ut så här:

Ba what 30 euro? Men eftersom jag tvivlar på att nåt nånsin kostat 30 euro på Missionsstugan tog jag ändå med det till disken. "kostar de här verkligen tretti euro?" frågade jag försiktigt damen i kassan. "Nej, alder i vääde, tretti cent!" fick jag som svar. Ordningen återställd.

Nu ska jag och mina Nikeeeees *sjunger Frank Ocean* se på Fråga Lund. Byxor, vad är det?

Blogglistan, a little too late

Jag bloggar för att: jag "alltid" gjort det. Tycker det är en bra form av övningsskrivande och det passar mig. Dessutom tycker jag om att ha ett forum att uttrycka alla mina tankar och åsikter, hur ogenomtänkta de än må va ibland.

Jag läser andra bloggar för att: nu under hösten, när jaktsäsongerna kommer i gång ringer det nästan oavbrutet i pappas telefon när man är där. Varje samtal går enligt samma manus; han går igenom var han suttit den dan, om han sett nåt, vad andra sett och sist och slutligen om de skjutit nåt och vad det var och hur det gick till. Jag vet inte hur många såna här samtal som sker varje söndag under höstterminen. Jag antar att det är med mitt bloggläsande som det är med pappas jaktsamtal.

Den första blogg jag läser på dagen: tja, det beror väl på lite vilken som kommer i vägen först.

Den här typen av blogg saknas: jag skulle tycka det var kul med en finlandssvensk Kissie (the early years). Nån som verkligen vågade va vulgär och kul och inte hade ängsligt God Smak. Jag tycker folk (inklusive mig själv) tar sig själv på så jääävla stort allvar hela tiden. Allt är så redigerat och professionellt och diplomatiskt och smakfullt. Det är ju trevligt så klart, men ibland önskar jag att det fanns nåt som skavde eller brände till lite.

Det här skrivs det för mycket av i bloggar: "för mycket" är väl bara en smaksak, men min smak säger mig att inlägg som clickbaitigt presenteras som nåt väldigt personligt och frispråkigt och sen bara är mikrad skåpmat borde förbjudas. Det är bara så fjantigt. Sen tycker faktiskt inte jag att alla samhällsdebatter eller alla tragedier som händer tjänar nåt på att alla måste uttrycka sin åsikt, speciellt inte när det igen ofta handlar om att mikra skåpmat. Kan du inte säga nåt som skulle vara lite eget eller nytt eller tillför nån slags krydda till potatismoset så tycker jag du lika gärna kan låta bli. För det är väl inte så att du mest bara känner ett behov av att bevisa vilken god människa du är? Du samlar väl inte guldstjärnor på betyget genom ställningstaganden? Nej, jag tänkte väl det. Jag vill absolut inte införa nån slags censur och jag tycker folk ska debattera, men att kämpa mot nåt slags gemensamt mål, t ex ett störtat patriarkat eller en postkapitalistisk tid handlar inte bara om att alltid ropa högst, det handlar också om att med en nick (t ex en länk till en bra debattartikel som uttrycker det du tycker) tyst ställa sig bakom.

Blogg eller vlogg: blogg, jag har inte riktigt kommit in i vlogg-världen ännu. Men ni verkar gilla mina små vloggningar ibland, så kanske det blir mer sånt framöver, who knows?

Atmosfären i den finlandssvenska bloggvärlden är just nu: småtrevlig men kanske lite falskt klingande ibland.

Det här tycker jag om sponsrat innehåll: det är som reklam är mest; när det är bra är det inspirerande, konsumentupplysande och ärligt och stör mig inte alls. När det är dåligt är det Merci-choklad och Cillit Bang och det är väl ingen som gillar.

Mitt mål med min blogg är: har inga såna mål. Fortsätta så länge det ger mig nåt.

En bloggare jag vill byta liv med för en dag: får väl säga Catzo, så vi får pröva på varandras katter lite. Annars tycker jag mest verkar obehagligt att byta liv med nån för en dag. Liksom vadå, ska jag hångla med Catzos fru, läsa Catzos dagbok och peta i Catzos näsa för att sen ba åka tillbaka till mitt eget liv? Blir ju bara jättekonstig stämning. Behöver mer info om detaljer kring livsverket före jag går med på nåt alls.

Den stora 30-åriga önskelistan!

Om en liten, liten vecka fyller jag om nån mot förmodan missat det 30. Tret-tio. Jag har givetvis komponerat ihop en ultimate önskelista, trots att jag redan fått nummer ett på listan - kaffekokaren. Det är nog ingen uppetsande lista, för ju äldre man blir desto tråkigare saker önskar man sig. Men så är det. Det här är vad jag vill ha i år!

På en tätt följande andraplats på önskelistan kommer en matberedare. Det finns ju två miljoner format och du kan egentligen lägga hur mycket pengar du än vill på en mixer, men efter noggrann googling så verkar det som att den här lilla Bosch-saken ska vara prisvärd. Satan, vad jag ska göra hummus och mixa nötter och leva loppan med den här! Min nuvarande mixer orkar jag inte ens prata om.

Vidare i kategorin Hushållsmaskiner hittar vi symaskinen, varje husmoders bästa vän. Nej, men faktum är att jag oftare och oftare tyckt att jag skulle ha god nytta av en maskin att sy med. Inte för att jag torr jag skule börja sitta och sy egna kreationer (men vem vet?), men för att kunna fälla upp och lappa och sånt. Det är ju så med symaskiner att man kan lägga hur mycket pengar som helst på dem med, men det vill jag inte. Den här Singern låter som en okej maskin för nån som kanske kommer sy en sicksack-söm ett par gånger i året.

Thinx! Menstrosor alltså. Ni kanske har sett reklam om dem, jag hittade i alla fall dem pga en annons i mitt Facebook-flöde, men jag vill gärna tro på de här. Det är alltså trosor du kan freebleeda i, alltså blöda rakt ner i trosan, utan tampong och kopp! Funkar dom kommer dom vara mina bästa trosor ever, jag blöder ofta som en gris i typ en dag, sen bar lite lite grann och ärligt talat orkar jag inte alltid ens använda nån tampong för det är så jävla lite och det är ändå bekvämare utan. Ja, jag har en menskopp, men jag har blivit lite rädd för den för senast jag använde den fick jag ta ut den MED TÅNG pga den satt bara fast, jag vet inte vad som hände. Där har ni en mental bild att somna till :-))) Thinx alltså, jag hoppas hårt på de här!

Ryggsäcken Ellis från Marimekko. Skulle gå perfekt ihop med min vinterjacka. Tycker så om att den är liksom riktigt laid back men ändå puffig och seriös.

Grönväxter! Alla möjliga gärna, men allra helst lite palettblad! Sticklingar går precis lika bra som fullvuxna blommor. Tyvärr hittade jag inte palettblad på nån snygg bild på Plantagen, så det fick bli den här palmen istället.

Nån ordning på det hela måste det ju va, så jag önskar mig så klart den nya Mumin-muggen. Tycker faktiskt den är ytterst trevlig. Skulle också inte alls ha något emot den där sommarmuggen i akvarell som jag inte jöutist (det här är inte posering, jag VET inte ett bra finsvenskt ord som skulle funka i sammanhanget, hjälp?) köpa än.

Och en skolbok som körsbäret på glassen. Det kan ju verka sjukt att som 30-åring tråna efter en lärobok i Huslig ekonomi - mitt hatämne på högstadiet för övrigt, tyckte bara det var jobbigt att stå coh baka nån torr jävla kaka medan busarna i klassen kastade mjöl på varann - men den här nya som S & S gett ut tycker jag er så lovely ut PLUS att jag gillar Marthor PLUS att även om jag låtsas vara så huslig med symaskin och matberedare så vet jag inte ett skit om hur man får nån ekonomi i husligheten. 

Ja, okej, en liten önskan till har jag. Det är så att jag har ett litet, helt onödigt projekt som jag kallar för Godislådan. Inspirerad av Brasses godisskåp i Fem myror bestämde jag mig för i somras att öppna Godislåda hemma i köket, mest för att jag kan. Egentligen är jag inte ens en så godissugen person, jag gillar sälta bättre, men när jag nu en gång fått den här idén... Men för att det ska bli lite roligare så bestämde jag mig för att koncentrera mig på märkligt godis. Typ godis från olika länder (inte bara, men). Hittills har jag en massa svenskt godis pga kom på det här i Sverige, men jag har godisleveranser på kommande från Ryssland, Spanien, Tyskland och Danmark. Men om ni råkar befinna er nån annanstans i världen och ser nåt litet godis ni själva blir lite nyfikna på - tänk på mig. Drömmen är ju sånt klassiskt amerikanskt godis, typ Tootsie Rolls, bara för att man alltid hört om de här grejerna men aldrig smakat!!! Eller okej - japanskt godis måste ju ändå vara det märkligaste. I alla fall - refill till godislådan!

Nu är det väl bara att luta sig tillbaka och invänta present-regnet va?

En intetsägande episod till

Sitter i möte halva eftermiddagen. Spånar på framtiden och känner att jag tillför nåt. Cyklar genom stan med en bra ljudbok i hörlurarna, nickar åt nån bekant, sneddar lite vårdslöst över gatan som man gör när man tror sig äga trafiken. Jag har fått nåt bokpaket till posten, hämtar ut det, öppnar det lite för att se vad det är. Det är Johannes Ekholms Kärlek liksom.

Handlar mat. Lyssnar på ljudboken, dras med i den ganska förutsägbara men pricksäkra ungdomsromanen. Handlar gurka och zucchini och broccoli och spetskål och vitlök och ingefära och ris och kaffegrädde och en del annat. Går långsamt genom affären, står länge vid glassfrysarna och tänker.

Cyklar hem, möter Ida, säger "vi ses på onsdag" för då ska vi på bio. Susar över gågatan, förbi stadshotellet och ett par tomma affärslokaler och H&M och Halpa-halli, korsar rapakanalen. Kommer hem, hörlurarna piper om att de behöver laddas. Möts av musik i lägenheten, Vasas Flora och Faunas nya skiva har kommit på posten den med. Dricker te i soffan, sjunger med i några låtar. Pär föreslår att jag ska ställa upp som Mathias Björkas i Sikta mot Stjärnorna. Bläddrar i nya boken lite, ser pladdrigt ut.

Det är enkelt att känna tillförlit och lugn när man bor i en liten stad och himlen är hög som den bara är i september.

I know what I did last weekend

Bra skräckfilmsreferens i rubriken pga såg skräckfilm i helgen

Tjena alla monsterdiggare! Hoppas ni haft en givande helg - det har jag. Inte för att skryta men, det är väl det den här bloggen går ut på: jag berättar vad jag gjort eller ska göra eller skulle vilja göra. Just nu, i skrivande stund regnar det så jag tror det ska slå hål i taket. Kanske förmätet att tycka det är mysigt när samma slags väder (upphöjt till hundra iofs men) ödelägger människors hem och liv på andra sidan bollen, men jag tycker det är mysigt. Vill ni veta vad jag gjort i helgen då? Klart ni vill.

[embed width=650 height=365 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/PN8il_zxNWM/hqdefault.jpg?r=38735]http://youtu.be/PN8il_zxNWM[/embed]I fredags gjorde jag nåt helt out of character, jag gick på skräckfilm på biograf! Ni som sett mina instastories angående min nervositet inför det här vet redan att jag är otroligt mörkrädd och i det längsta undviker skräckfilmer. Men eftersom jag gillar Stephen King och speciellt filamtiseringarna av hans böcker så gick jag i alla fall och såg It. Plus att Nikko ville och med tanke på allt jag tvingar honom att utstå in the name of vår vänskap så tänkte jag att det var min tur att bjuda till nu. Hoppa över de nästa styckena om ni vill undvika eventuella spoilers ----

Jag tyckte väldigt mycket om det visuella i filmen och just den här Spielbergska, bomullsbeklädda barndoms-åttiotalet är en sån tacksam miljö för läskiga historier; det är inte bara för att ena huvudrollsinnehavaren också spelar med i Stranger Things som jag drar paralleller dit. Speaking of skådespelarna; Sophia Lillis som spelar Beverly borde spela Amy Adams som ung i nån film och jag trodde serr att Jaeden Lieberher som spelar Bill var son till Alexis "Rory Gilmore" Biedel men tydligen inte. Gulliga barn i alla fall.

Filmen var inte så läskig som jag trodde den skulle va, dels för att det är mer en dramafilm med skräckinslag än en regelrätt skräckfilm. Men också för att de överdrev för mycket sista timmen, jag hade blivit mer creeped out om de inte visat så... mycket liksom. Dessutom blev jag besviken på Pennywise; okej jag vet att han inte är huvudrollen, men ändå, tycker han kändes... platt. För omänsklig. Filmens stora behållning är inte Hollywoods läskigaste clown, utan den stora symboliska berättelsen om vänskap, att växa upp och möta sina rädslor. Och kontrasten mellan de många gånger irrationella farorna och de verkliga; föräldrar som inte är snälla och plågoandar i skolan, fulla av rädslor och ilska. Ett gäng 12-åringar, på randen till puberteten, som tvingas ner i en mörk tunnel och enda sättet att komma upp till ytan igen är att möta sina rädslor och hålla ihop. Bra budskap. Och hur modig man än är och hur läskiga saker man än går igenom, kommer hjärtat alltid bulta hårt när man ska kyssa nån man är kär i.

---- NU kan du spoilerrädda läsa igen. Ärligt talat, jag vet inte varför folk nojar så över spoilers, jag tycker inte sånt förtar nåt av min upplevelse.

Igår hade jag och Moa kontorsdag här. Det är mitt bästa tips för när du måste få gjort nåt - sätt dig tillsammans med en kompis som också måste få gjort nåt. Köp en massa snacks, koka några liter kaffe, hitta nån lagom volym på Spoify-listan. Jobba sen effektivt i cirka halvtimmespass i gången, ta pauser för instagram, skaller, cigg, ligga på golvet och ha panik eller vad du behöver däremellan. 

Sen gjorde jag mat till oss och Pär, som var nyligen hemkommen från fotbollsderby i Kokkola. Kokta blomkålsbuketter och zucchini och halloumi i chilistark gräddsås och så massa parmesan på. GOV! Nu kanske ni blir lite konfunderade - skulle inte ni äta enligt nåt veckosschema? Jo, det skulle vi, men sen blev jag sjuk i tre dagar och levde på glass och Trip och lagom till helgen fick jag reda på att jag missuppfattat en deadline så jag fick lite bråttom med en text (därav konotorsdagen) och lite lite tid för strömmingsflundror så det sket sig totalt. Men om en vecka igen ska jag rapportera!

Mellan varven har jag läst lite i dom här två också. Måste återkomma senare i ämnet men låt mig bara säga -

David Väyrynens Marken <33333

På kvällen hämtade jag och Pär hem den här lilla bebisen. Det är min födelsedagspresent från Pärs mamma och syster - en ny kaffekokare <333 Det var nästan överst på min önskelista för i år och tack vare Pärs alldeles för snälla familj har jag nu min egen Moccamaster. Gått och klappat på den hela dagen, är så glad. Egentligen är det alldeles för mycket att få som present, det går ju aldrig att tacka på ett tillräckligt sätt. 

Min gamla kaffekokare var det inget större fel på, men så pass priviligerad är jag att jag kan tycka att "börjar bli lite skanky" är orsak nog att byta ut hushållsapparater för. Jag har ändå haft min Tefal CM 3020 i tolv (!) år, jag fick den av styvmorsan när jag flyttade hemifrån första gången och vissa delar som en gång var vita är numera dovt bruna, oavsett hur man rengör den.

Solrosen fick jag också av styvmorsan, men så sent som igår kväll, när jag och Pär fortsatte vår vilda 30+ lördagskväll med fika i Larsmo och Crocodile Dundee på TV. Mycket ska ifrågasättas i den filmen, men aldrig the fashion sense i karaktären Sue. Damn, vilka kostymdräkter, klänningar och djärva skärningar! Hittar inga bilder för att illustrera det här, men Croc Dundee might just be en väldigt underskattad modefilm.

I natt sov Nikko här, för han hade varit på bröllop i trakterna. Jag ordnade det jättefint i gästrummet.

Jag åt frukost mycket senare än vad det stod på lappen, men vad gör väl det. Ägg sunny side up, rädisor, gurka och paprika, ett knäckebröd med casewsmör och boysenbärssylt och en shitload vitaminer. Har bestämt mig för att undvika humörsdippen där i januari-februari och gå på offensiven med massa D-vitamin och magnesium redan nu.

Sen har jag inte gjort så mycket annat än skrivit lite till, sett på lite The OC med syrran och tja, nu regnar det inte längre. Tog mig jättelänge att skriva det här ganska innehållslösa inlägget för att jag gjort en massa saker häremellan, bland annat skrivit vidare på deadline-texten. Den kommer bli så bra!!! Den kommer bli en klassiker i sammanhanget!!! Jag kommer bli känd som hon där som skriver så bra!!!!

Försöker mest peppa mig själv här, men jag tror faktiskt det kan bli helt okej. Sammanhanget får ni veta, som alltid, sen när det är dags.

Note to self

Jag blev sjuk natten till tisdag, helt hux flux. Kände mig lite frusen på kvällen och drack en kopp te. Mitt i natten vaknade jag av att jag hade feber och var helt svullen i halsen. Pär låg på soffan för tydligen snarkade jag jättehögt. Gick till gästrummet så Pär skulle få sova ifred. Och här har jag legat sen dess. Den här flunssan kom så hastigt på att jag har svårt att tro att den ens är äkta, men den är nog det är jag rädd. Tydligen går det nåt nu, sa Malin och lugnade mig ganska mycket. Den frasen, att det går nåt nu, lugnar mig alltid, för är man ett kugghjul i en helt vanlig höstinfluensa så är man i alla fall inte nåt fall för Dr House. Yes, jag är lite hypkondrisk mellan varven.

Egentligen har jag inte ork att blogga så mycket mer, men vill bara påminna mig själv om hur bra saker EGENTLIGEN är. Häromdagen, innan jag fick feber, sa jag åt Pär att det är som om nån switchat på en strömbrytare i mig. Hela vintern och våren var som att gå i tjära och jag kände bara hur jag bara försökte komma i kapp hela tiden. Nu har jag egentligen inte mindre att göra, men jag känner mig on top of things. Som att allt det här - nya ansvarsområden på jobbet, en roman att skriva klart, lite andra små uppdrag och grejer - det fixar jag lätt! Dessutom har jag energi över att t ex göra saker där hemma, typ städa och laga mat.

Det är som att det varit en propp nånstans i nervsystemet, men nu rinner energin genom hela mig.Vet inte vad det beror på, är det kanske årstiden som gör det, är det nån underliggande bipolaritet eller är det bara så det är ibland. Man kanske inte ens ska analysera sönder det, bara låta det va vad det är - liksom roligt att leva just nu.

Men det är ju också typiskt att precis när ens psyke säger "Go! Go! Go!" så hostar kroppen till som en söndrig bil och ba näääe...

Men imorgon kommer jag vakna och känna mig utsövd, jag kommer inte ha hostat alls i natt och kinderna kommer kännas normalvarma. Visst är det så? Och om inte så har jag ju i alla fall Pär som hämtar hostmedicin och köper glass och stänger av datorn när jag somnat ifrån nån serie. Och det om nåt är ju bra!

Matsedel och bokcirkel och grejen med keps

En av mina favoritbloggare, Polichinelle-Lovisa publicerar en matsedel nästan varje söndag, en genomgång vad hon har ätit den senaste veckan. Men hon skriver alltså matsedeln på förhand och planerar alltså hela veckans middagar - på förhand! Nu kanske ni är många som ba "jaha, och?" för att ni alla gör det, men jag som aldrig orkat engagera mig nog för att faktiskt planera vad jag ska äta många dagar på förhand  har fascinerats av de här blogginläggen väldigt. 

Och nu är jag sugen på att pröva på det! Det var ju det här med det nya livet på hösten och så. Jag vill göra det dels för att jag vill veta om det faktiskt blir billigare och minskar svinnet som dom som sysslar med sånt här skryter om att det gör. Och dels för att jag är ostrukturerad när jag handlar och oftast hamnar i nån slags black out och kommer ut med fem olika vinägrar och en påse mandelflarn men inget toapapper.

Nu har jag inte Lovisas fallenhet att hitta på och orka prova på olika recept ad perpetuum, så jag kommer väl mest snurra våra ~20 vanliga recept, men jag har en hemlig förhoppning om att struktur och schema kommer öppna upp för en mer kreativ Ellen i köket. I respond well to limits om man säger så.

Det här är matsedeln jag i samråd med min make planerat för veckan:

Jag skrev den helt ocermoniellt på anteckningar-appen (min mest använda app). Inga konstigheter, det blev ris kvar från idag och så många goda grönsaker är i säsong nu att jag went a little crazy i fredags när jag handlade och köpte typ ALLT, så falafeltallrik kändes naturligt. På tisdag ska vi ha den här på bloggen redan nämnda sopp- och brödmiddagen, mycket pepp på den, provbakade ett bröd i helgen t o m. På lördag har min hulde make önskat sig strömming och eftersom jag lovat under större delen av vårt förhållande att göra just strömming "nån gång" så är väl nu lika bra tid som sen. Tycker bara det är lite läskigt att göra o-vegetarisk mat.

Hur som helst, om en vecka tänkte jag uppdatera er om hur det gick med mina föresatser. Lyckades jag eller sket det sig redan första veckan? To be continued.

Vad som inte kommer bli continued är detta blogginlägg för nu ska jag lägga mig i soffan, äta glass och börja läsa den här lille godingen. Vi hade en första träff och ett planeringstillfälle för VÅR NYA BOKCIRKEL!!!! idag och det beslöts nästan enhälligt att vi skulle läsa Den svavelgula himlen av Kjell W. Ni kommer få läsa mer om bokcirkeln och mer om böckerna vi ska läsa under hösten men for now vill jag bara säga: vilken fantastisk dag att börja en bokcirkel på! Härliga, härliga höstväder, tänk om du kunde finnas alltid! Känner mig så hääääääääär inspirerad, och det trots att jag kom hem fem imorse efter inflyttningsfest + dans.

En bonusbild på mig när jag än en gång, stärkt av en drink eller två försökte mig på att ha keps men som vanligt fick inse att nej, keps är inte för mig:

Tack Isac för den.

Vi hörs hörni!