Andra advent och loppisljuset är tänt

​Hej hej hallå dagboken! Har jag inte varit ganska så sämst på att blogga denna vecka? Jag tycker jag hållt upp en så bra fem inlägg i veckan-standard hela hösten och känt blogginspiration på ett nästan 2011:skt sätt och så blir jag så här lat när året snart är klart? He sådee. 

Idag hafver jag och syrran gått på loppis. Och som vi handlade! Har sällan kommit hem med så mycket fynd. Tja, fynd och fynd, allt kan väl ifrågasättas men jag tycker allt jag köpt är av allra högsta nödvändighet. Det är faktiskt längesen jag så hejdlöst slagit mig loss på loppis, men det var som att jag redan vid första tingesten jag grep tag om och bestämde skulle få följa med hem öppnade nån slags port. Plötsligt såg jag fina saker överallt. 

Jag tycker själv jag är ganska bra på att fynda på loppis, men vem tycker inte det? Det har dock blivit svårare att fynda, minns förr i vääde när loppis var en marginell företeelse, oordnat och kaosigt, långt före folk började slänga sig med termer som vintage och retro eller ens second hand. Those were the days. Idag är mycket överprissatt och utplockat men det går fortfarande att fynda. Mina loppistips är som följer:

1. Om det inte är märkeskläder och exklusivt vintagemode du söker - sök dig ut från storstäderna. Småstäderna, glesbygden och landsorterna är bäst.

2. Gå ofta. Så klart.

3. Avveckla alla former av bakteriefobi. Jag har NOLL beröringsskräck när det kommer till loppis. Ner med händerna och gräv i allt, vänd på saker, öppna kartonger, djupdyk i dammiga lådor. 

4. Kom ihåg att titta neråt och uppåt. Loppis är en fysisk hobby, du kan inte bara gå och titta rakt fram, då hittar du inget. 

5. Och så tycker jag det Elsa Billgren brukar framhålla är bra. Försök ringa in sånt du letar efter med i ledord. Mina är kanske kitsch, färg och kul. Först tänkte jag skriva nån epok eller så, men jag älskar saker ur alla tider egentligen.

Okej - nu är det väl på tiden att jag visar upp det som gör mig så mallig att jag tycker jag kan dela med mig av loppis-råd. Nervöst nästan.

Tadaa! Ganska julorienterat heh. Mycket tomtar. Vi tittar lite närmare.

En stor dragspelsspelande tomte och lite julkulor. Och ett blått litet fat. Fatet följde mest med av bara farten, jag brukar plocka på mig udda fat mellan varven, alltid bra att ställa under blomkrukor eller använda som smyckesinsamling på nån byrå eller nåt.

Jag behöver verkligen inte fler julkulor så kan alla bara sluta slumpa bort de här färgglada med mönster på TACK!!! Påminn mig förresten om att visa det vansinnesuttryck som är vår julgran nån dag. 

Tomten är så fin att jag skulle vilja ha fram den året om, men misstänker det finns vissa medlemmar i hushållsstyret som inte skulle gå med på det. 

En röd leksakselefant på hjul. Varför? Jaa-a, varför inte?! Jag kan inte förklara det bättre än att den på nåt sätt piggar upp och nästan inspirerar mig. Den får stå på kitsch-hyllan.

En ask! Ser inte mycket ut för världen, men... 

... som vi lärde oss redan i dagis; det är insidan som räknas.  

Jag höftar lite, men skulle gissa på cirka tvåhundra miljoner små kort i lagom vykortsformat med Vår flora i färg, som det faktiskt också står på asken. Nu behöver jag aldrig mer köpa ett vykort.

Ett gäng tomtar. Egentligen ville jag bara ha dom två längst till vänster, men dom låg i en igenplastad 2€s-låda med de andra och när jag väl  öppnade lådan tänkte jag, äh. Jag kan väl behålla dom här också. 

Tomtarna står på en fint sliten Madicken-bok som jag tyckte jag behövde. Jag behöver nog alla Astrid-böcker när jag tänker efter. 

Den boken igen låg på den här lilla vinda pallen. En fotpall, en blompall, vem vet. Men för 2€ är den inte förstörd av priset och som fotpall skulle den göra sig ypperligt med min skrivbordsstol i rosa rummet. Det här är en sån där typisk grej när syrran nästan blir förbannad över vad jag släpar hem. ”Vad fan ska du me den där till?!” frågade hon mig upprepade gånger. När den är liksom bara är självklar för mig från första ögonkastet. Samtidigt som hon lassar sin korg full med ljuslyktor och vaser som för mig känns mer eller mindre tveksamma. Våra smaker ligger så nära varandra att de ofta sammanfaller, men långt ifrån alltid. Vilket också är bra - på så sätt slipper man slåss om leksakselefanterna.

Den här lådan låg och lockade på mig. Rysk text, glada färger, sliten låda, vad kan det vara?

Glas! I vad jag antar är orginallåda. Kanske dagens bästa fynd.

Dog nästan. Vet inte om det är lådan, de tunntunna glasen, guldkanterna eller graveringarna som får mitt hjärta att slå snabbast.  

Tänker mig nyårsbubblet ur de här. Tills dess ska de få ligga i lådan, långt bort från katt-tassar och människohänder. 

Det var det! Jag är i alla fall jättenöjd, men känner mig också ganska loppismätt för tillfället. Men vänta bara; om nån vecka eller två är jag nog på hugget igen. 

Fem grejer jag tycker om med Finland

Det finns så mycket jag skäms över med mitt land och en del av det bubblar upp nu kring självständighetsdagen. Vi är det mest rasistiska landet i EU, till exempel. Vi har en starkt patriarkal våldskultur och tätt sammanslingrad med den en relation till alkohol som i bästa fall är ifrågasättbar. Folk demonstrerar med actual hakkors på våra gator på självständighetsdagen. Det gör mig nästan uppgiven.

Men så påminns jag mig om att för varje nazist som demonstrerar finns det tio motdemonstranter och det gör mig ändå lugn. Och så tänker jag att det finns en massa saker jag uppskattar storligen med Finland ändå. Och för sakens skulle tänkte jag lista dem idag, dagen efter all uppståndelse. Dels för att jag kom på det först nu och dels för att nån hejd med nationalismen får det ändå vara.

1. Välfärden

Eller, det lilla som finns kvar av den efter den här regeringens tid. Det bästa med Finland i mitt tycke - och det vi borde vara stoltast över är inte nödvändigtvis kriget, utan det som hände efteråt. Det skattefinansierade välfärdssystemet vi (dom, jag har inte personligen så mycket med bygget att göra) byggde upp efter kriget är fantastiskt och så fint att jag ärligt talat blir lite gråtmild när jag tänker på det. Lika möjligheter åt alla, lika rättigheter för alla. Skola, vård, omsorg. Oavsett var på samhällsstegen vi föds ska vi kunna leva ett lika drägligt liv som nån annan. Jag förstår inte hur man inte kan tycka det är det enda rätta. Hur man kan tycka det är ett problem att “man inte kan bli rik i Finland”? Innanför pärleporten får du ändå inte ta dina aktiebrev och guldringar, så varför samla på hög? Jag hoppas, hoppas, hoppas vi skulle sluta ta välfärden för givet och fatta att vi måste jobba lite för att behålla den. Och att vi även inser att den ska innefatta alla - oavsett ras, ursprung och religion.

2. Maten

Jag gillar rotfrukter,  jag gillar rågbröd, jag gillar blåbär, jag gillar salmiak. Och som världens sämsta vegetarian kan jag ju erkänna: jag gillar korv. Jag gillar också mat från många andra kulturer, men jag tycker faktiskt finsk mat har oförtjänt dåligt rykte. Jag tycker också om att det finns en ganska okonstlad sundhet i det.

3. Vemodet

Av allt det finska gillar jag vemodet nästan bäst, det genomsyrar så mycket. Musiken, naturen, kulturen och folksjälen. Det är kargt och fåordigt men sällan hårt. Kanske är det de korta och sinsemellan så olika årstiderna som liksom gör oss medvetna om att allt är så förgängligt. En sommarkväll i juni när storspoven sjunger är vackert så det skär i hjärtat, men man glömmer aldrig att det snart är förbi.

4. Naturen

Klipporna, tallarna, björkarna, sjöarna, skogarna, snön, mörkret och midnattsljuset. Jag behöver ingen övertalning - jag köper allt.

5. Var å ejn me sett

Det kanske är mer lokalt förankrat än nationellt, men jag gillar att det finns en viss pretentionslöshet här. Crocs och strumpor - fullgod fotklädsel i de flesta sammanhang. Ärtsoppa på burk - en älskad delikatess. Ett punkband med Eurovisions kortaste och argaste låt nånsin - ett givet bidrag. En öl i parken - en regelrätt fest. Kalsarikännit - vårt bidrag till de nordiska exportuttrycken. Det behöver inte vara så hippt och snyggt och fint alla gånger här - och jag älskar det.

Bubblare: språket, designen, karaoke, finska kvinnors orädda inställningen till färg, bastu och Kaurismäki.

Hårda klappar

Ingen har väl undgått att det återvunna plagget är årets julklapp och det tycker jag är en alldeles förtjusande present! Men den bästa julklappen är ju ändå som vi alla vet det hårda paketet och jag kan liksom inte tycka att böcker är en dålig grej att konsumera, hur jag än försöker och de flesta blir väl ändå glada av att få nåt att bläddra i. Eller? Därför tänkte jag idag ge lite tips på julklappsböcker för alla tänkbara julklappsmottagare. Häng med!

Till mammatypen mitt i livet

Stina Wollter Kring denna kropp
Det här är en bok som känns som en kram. Stina Wollter skriver mjukt och varmt, men med sting, precis som hennes Instagram-konto. Klokt och snällt om kropp, åldrande, skapande och döden. 

Till pappafiguren som gillar deckare

Leïla Slimani Vaggvisa
Boken börjar med meningen  ”Den lille pojken är död”. Sen fortsätter en av de mest obehagliga och spännande böcker jag läst i år. Men det här är ingen regelrätt deckare, istället är det en mångfacetterad roman om klass, rasism och ett samhälle idag. Helt briljant.

Till kulturintresserade morföräldern

Tuva Korsström Älvan och jordanden
Otroligt fin och sorglig biografi över Tuva Korsströms föräldrar Mirjam Tuominen och Torsten Korsström, också kända som författare och konstnär. Älvan och jordanden kan man gott läsa även om man (sorry, heh) inte har koll på Mirjam och Torsten från förr, det är en berättelse om skapande, kvinnoroller och kärlek.

Till syskonet som hellre spelar zombiespel än läser

Niklas Natt och Dag 1793  
Så jävla vidrig - men på ett bra sätt! - deckare som utspelar sig i ett smutsigt, halvruttet Stockholm. Jag älskade det här, jag älskade den historiska autenticiteten och det äckliga och också personporträetten. Det märks att det här är en omsorgsfullt skriven roman.

Till kompisen som hatar sitt jobb

Erika Petterson Drottningen i kassan
Åh, vad jag kände igen mig i Erika Pettersons bitska och väldigt roliga betraktelser om att jobba i servicebranschen! Jag tror att man kan bedöma en person enligt hur hen bemöter servicepersonal och helst skulle jag vilja att alla som skällt ut, ignorerat, dumförklarat och sliskflirtat med mig under mina år bakom diverse diskar och kassor skulle få läsa den här. Men den funkar också som pepp-litteratur!

Till den som vill förlåta, men inte vet hur

Jonas Hassen Khemiri Pappaklausulen
Khemiris stora talang är att han lyckas med så små medel måla upp en så stor värld. Pappaklausulen är berättad ur växelvis olika perspektiv och ens sympatier ändrar ständigt, beroende på vem som är berättaren, utan att man egentligen märker av det. Fint om vem vi är i relation till vem vi har omkring oss.

Till gubben som helst läser om Hitler

Colson Whitehead Den underjordiska järnvägen
Vi vet alla typen - the gubbsters som helst av allt slukar ännu en bok om Flugorna i Hitlers kök eller nåt annan mikroskopisk detalj från andra världskriget som inte blivit dissekerat ännu och fine, var och en med sitt. Men att bredda vyerna är sällan fel. För att inte chocken ska bli alldeles för stor kan du ge en historisk roman som handlar om en anna spännande historisk tid som också har mycket om medmänsklighet att lära oss.

Till kompisen som postar memes du ganska sällan förstår

Johannes Ekholm Kärlek liksom  
Du vet, kompisen vars nihilistiska världsyn och postpostpostironiska humor alltid gör dig lite fundersam. Kompisen som kanske är över fenomenet böcker WELL LET ME TELL YOU Kärlek liksom är ingen vanlig bok, är det ens en bok, till och med formatet påminner om en telefonkatalog. Den gjorde mig irriterad, förvirrad och slutligen helt, helt förälskad. En roman (?) man inte slutar tänka på.

Till teaterfantasten

George Saunders Lincoln i Bardo
En av mina största läsupplevelser i år. Shit pommes, vilken sällsam historia vävd av sällsamma historier som utspealr sig mellan de här pärmarna. Teaterkoftan som gärna diskuterar perspektiv, persongalleri och manus - här får hen något att bita i. Lika omöjlig att förklara som att inte falla platt för.

Till den som egentligen inte orkar läsa

Moa Romanova Alltid fucka upp  
Man kanske inte är van vid att läsa böcker, man kanske är trött och ledsen och har ångest. Oavsett orsak så är Moa Romanovas serieroman Alltid fucka upp en anledning att börja älska historieberättande till pappers. Det är samtida, det är otroligt roligt och on point (psykologens “keep calm and privatisera vården”-tavla <333) och det är hoppingivande på ett märkligt sätt.

Till det coola barnet

Malin Klingenberg Älgflickan
Jag kanske inte skulle ha kommit mig för att läsa en ungdomsbok om en flicka som blir kompis med älgar om jag inte råkade känna Malin, men oj vad jag är glad att jag gjorde det! Älgflickan är en lustig berättelse om en nybliven tonåring som börjar tämja älgar. Det är lika delar absurt som självklart på nåt sätt.

Till eviga singeln

Maria Maunsbach Bara ha roligt
If there ever was igenkänningsfaktor… Maria Maunsbachs relationsroman känns som det mest äkta jag läst om längtan efter kärlek och vad man blundar för i relationer, kanske ibland för relationens egen skull. Jag fullkomligt hetsåt Bara ha roligt och jag tror både den som längtar efter en relation, den som vägrar en relation och den som är i en relation kan känna igen sig i detta.

Till morbrorn som var cool på 90-talet

Fredrik Strage 242
Musiknörderi på allra högsta nivå. Det som är bra med Strage är dock att han inte slutat vara nyfiken och sugen på ny musik. Även den som svär att ingen bra musik gjorts på den här sidan You are the quarry kan nog hitta sig själv inspirerad.

Till stora KAJ-fanet

Peter Sandström Mamma november  
Hur Peter Sandström inte har haft sin egen show på Wasa Teater han också är mig ett mysterium - inte för att förringa humorgruppen Kajs insats alls. Men just det här både ur-österbottniska och totalt allmänmänskliga och den varma humor som ligger som ett tunn fernissa över det bråddjupa allvaret - det har både Sandström och KAJ gemensamt. Det låter som en klysha, men jag både skrattade och grät till Mamma november. Speciellt allra sista sidorna, oj vad jag grät då.

Till trendmedvetna syskonet

Caroline Ringskog Ferrada-Noli Rich boy
Kanske den bok som synts mest i mitt instagram-flöde det här året och det med all rätt. En fantastisk roman om nedärvda kvinnoroller. Caroline är liksom till lika stora delar iskall och varmt igenkännande. Hennes språk är precis lika nonchalant hållet som historien är briljant.

Till den som gjorde dig illa

Dammen brister
Nyutkomna samlingen av finlandssvenska #metoo-upproret är ett praktiskt format om man vill slänga den i ansiktet på någon förövare. Båda fysiskt och bildligt. Det är svårt att inte bli berörd av de sammanställda vittnesmålen.

Till bokälskaren

Yaa Gyasi Vända hem
Jag återkommer till den hr varje gång nån frågar mig om en bra bok jag läst på senast, fast det snart är ett år sen jag faktiskt läste den. Men den är helt. fantastisk. Ingen som gillar böcker kan undgå att älska den här släktkrönikan som spänner över flera hundra år och inte bara berättar en släkts historia, men också hur rasismen i vårt samhälle är konstant, men tar sig olika uttryck genom tiderna. HELT FANTASTISK.

Till lilla barnet

Sanna Mander Nyckelknipan
Jag har en förkärlek till barnböcker på rim, allt från kungen Lennart Hellsing till our very own Sanna Mander. Jag har köpt Nyckelknipan till flera barn vi känner och det har varit en hit både hos föräldrar och barn. Det är också det kittlande i att få kika in hos sina grannar. Ljuvlig bok!

Till dig själv  

;-))) Får man vara så fräck som att tycka att ens egen bok skulle göra sig ypperligt under vilken gran som helst? Förra julen minns jag att jag publicerade ett utdrag ur Jaga vatten och det var så pirrigt. Nu har den funnits och levat i snart ett år och jag är så långt in i mitt nästa manus att jag nästan blev lite förvånad över att jag faktiskt skrivit en bok redan när jag googlade fram pärmbilden. Den här är min bok! Men den kan bli din också, hehe.

Måndag, måndag

Då var det måndag då igen och helgen vecka 48 är slut. En helt vanlig måndag, även om den infaller i den magiska julmånaden december. Jag sitter som bäst på After Eight, har just haft ett trevligt lunchmöte och tänkte skriva en timme eller två. Förra veckan hade jag sån sprutt på, men nu känner jag saven ebba ut igen. Eller nån annan, mycket mindre äcklig liknelse.

Den här veckan är härligt o-uppbokad och så ska jag försöka hålla den. Det jag har skrivit upp i kalendern, förutom jobb som vanligt är en Författarverkstadsträff ikväll och se på Balen med Måndagsklubben hemma hos oss på torsdag. På fredag eftermiddag ska jag hänga med Grim och på lördan ska jag hjälpa till på Jul på Södermalm. Jag har ju jobbat på Jul på Södermalm de senaste åtta åren, så jag är osäker på om jag får nån julstämning utan det. Därför anmälde jag mig som talkokraft redan när min tjänstledighet började, hehe.

Jag och Pär när vi rusade till våra respektive möten idag.

Så så värst o-uppbokad var kanske inte den här veckan sist och slutligen, men om inget oväntat händer (och det har det gjort cirka varje vecka hittills) så borde det vara lite lugnare på jobbfronten. På det ena jobbet vill säga, på det skrivande är det full rulle. Borde få ihop ett första råmanus snart, snart. Förra veckan älskade jag mitt manus, nu hatar jag det igen och ser bara bristerna. Nåja, så där är det.

Och så två meddelanden till allmänheten;

1. Tack för all feedback angående min Yle-essä. Tack för meddelanden, mejl och delningar. Jag är så glad att ni vill läsa det jag sitter på kammarn och svettas ut.

2. Jag har dragit en vinnare i kalenderlotteriet! LINN vann med namnförslaget Petter. Jag har mejlat dig Linn, hoppas du svarar! Tack till alla andra som deltog.

Nu ska jag försöka skriva ett kapitel eller två.
Blä.

Jag åt en persimon idag

Jag åt en persimon för första gången idag. Den var rätt god, men bäst var ändå att jag inte verkar vara ett dugg allergisk mot dom. Jag fick googla ”how to eat a persimon” för jag var inte säker på vad som är gängse persimon-ätar-style. Det blev klyftor. 

Det är kanske det häftigaste som hänt idag. Utöver det har jag haft en otroligt lugn första advent. Vi lade upp allt julpynt igår, julgran och allt, och det är väldigt mysigt hemma hos oss nu. Jag önskar jag kunde dela med mig av myset mer, jag har det så bra att jag ibland får dåligt samvete. 

På tal om att släppa in, jag fick en anonym fråga på bloggen igår. Den löd så här: 

Tja, får man fråga? Jag vet inte riktigt. Speciellt inte när man gör det anonymt på en blogg. Kanske vi känner varandra, kanske inte. Jag delar med mig ganska friskt av mina tankar kring det mesta och jag gör det gärna. Jag är glad att nån är intresserad. Jag kräver inte så mycket tillbaka - tycker jag iaf, correct me if I’m wrong.

Idag publicerades en essä jag skrivit på Svenska Yle, den handlar om att ha en tjock kropp och skammen kring det. Jag delade med mig ganska friskt kring mina erfarenheter. Jag fick betalt för det.

I våras kom Astras antologi Denna framtid är vår, där deltog jag med en text, ett brev till en fiktiv framtida dotter. Jag delade med mig om mina tankar om att få eller inte få barn. Jag har nämligen inte så goda förutsättningar för att bli gravid. Jag fick betalt för den texten också.

Allt jag skriver här, det gör jag gratis. Och det är helt okej, givetvis ska man värdesätta det man gör, men man vinner inget på att vara girig heller. Ni som läser har blivit en slags vänskapskrets. Och jag pratar gärna med vänner om svåra eller känsliga ämnen, typ om barnalängtan och sånt. Helt gratis, så klart.

Jag vet inte vem du är, du som kommenterat anonymt. Jag vet inte vad du har gått igenom och vad du behöver höra.

Kanske du behöver höra om någon som gärna vill ha barn, men som kanske inte kommer få det. Kanske du behöver höra om någon som är 31 och älskar sitt liv just nu och har det så bra så att hon ibland får dåligt samvete och inte saknar något? Kanske du behöver höra om någon som vill vara en närvarande och trygg vuxen i många barns liv men också värdesätter sovmorgonar, vinkvällar och sin egen tid väldigt, väldigt mycket? Kanske du behöver höra om nån som ändå känner hugg i hjärtat ibland, inte av sorg men av osäkerhet? Kanske du bara vill höra om nån som skulle välkomna ett barn, men som också känner sig helt tillräcklig och hel utan det.

Jag kunde berätta alla de historierna för dig. 

Men för att svara på din fråga - ja, man får fråga. Men det kostar. Antagligen kan jag mejla dig prisuppgifter baserat på arvoden jag fått tidigare. Eller så frågar du som en vän.

Och jag brukar veta namnet på mina vänner. 

Ett hej från här och nu

Längesen jag skrev ett inlägg som inte har nån riktning eller poäng eller struktur, utan bara en liten betraktelse från var jag sitter just nu. Jag sitter just nu i vår soffa och ute blåser det upp till storm. Från vår lilla fågelholk på tredje våningen ser jag trädkronorna vaja i vinden och på vår balkong smäller vår ljusslinga i räcket då och då.

Jag började morgonen med att baka brownies, tro det eller ej. min syster Julia fyller år idag och hon kom förbi på en kopp kaffe när hon kom hem från sitt nattskift. Det var en trevlig början på dagen, jag tycker oftast att det känns som något extra när man umgås på andra tider än de vanliga. Hon åkte hem för att sova för några timmar sen och nu sitter jag här och jobbar lite.

Flätor jag har sovit med.

Radion spelar lugn musik och katterna ligger och tvättar sig i varsin stol. Diskmaskinen snurrar och ur biblioteket hörs knatter. Pär sitter och jobbar. Det är precis så rofyllt som det låter. Det förstärks också av att det ligger och sover en liten brorsson i vår säng, Grim är här med oss i eftermiddag. Märkligt vilket lugn ett sovande barn kan skänka ett hem, även fast barnet inte ens är det egna.

Ikväll har jag Arbis-kurs och jag strugglar lite som bäst med vad jag ska hitta på för skrivövningar ikväll. Oftast brukar jag inte ens behöva tänka på det, övningarna föder sig själv. Men nu är det som att det skulle ha stannat av. Jag har några övningar på lut, men jag tycker oftast det är som roligast när vi gr nåt jag kommit på samma dag. Nåja, kanske det kommer till mig ännu.

Jag har för övrigt varit JÄTTEDUKTIG den här veckan, jag måste ändå säga det. Alla punkter på veckans to do-list är avkryssade, det är ett så tillfredställande. Ja, det kanske är skryt men må så vara.

En bekant som jag har haft kontakt med den här veckan skrev här om dagen att jag måste vara en “planerare och fixare” eftersom jag var ute i så god tid. Jag blev jätteglad, för jag har aldrig fått höra något annat än hur slarvig och opålitlig jag - vilket ganska ofta har varit sant - men faktum är att jag är jävligt effektiv och organiserad också när jag sätter den sidan till. Men det har kanske att göra med att jag är på exakt rätt plats nu också. Jag har kanske inte alltid varit det. Men jag är ju också en slarvmaja av Guds nåde också, så jag vet inte. Oh well, den HÄR veckan i alla fall kan ingen toucha mig, jag har levererat och presterat som en drottning.

Dessutom har jag skrivit 5000+ ord på mitt lilla romanprojekt. Har mejlat min förläggare på alla möjliga tider på dygnet och i all möjliga tonlägen, jag tror jag ska ta det lugnt en stund med mejlen. Men jag är så in i den här texten just nu. Vill bara prata om den, vill bara vara i den.

Och just där vaknade Grim. Så det får vara det för idag.

Tävling: Kalender

Hej! Året börjar ticka ner till sitt slut och det börjar vara dags att tänka på refrängen. Och refrängen i det här fallet är: ny kalender för 2019! Av en händelse råkar jag ha två kalenderar liggandes här hemma som jag fick av mor min förra veckan. 

Mamma målar tavlor på lediga stunder och ibland trycker hon upp kuddar, brickor och vykort med sina tavlor. Eller som nu - kalendrar. Det är alltså hennes egen väggkalender! 

Tycker dom är ganska fina faktiskt! 

Varje månad har en egen målning av mamma som motiv, min födelsemånad september till exempel har den här söta pandan.  

 What if I fall? But my darling, what if you fly? 

Du kan se mer av mammas konst (oh hennes katt...) på hennes instagram HÄR. Jag kommer att behålla en av de här exklusiva och unika kalendrarna för mig själv, men jag vill ju så klart lotta ut en här åt er.

För att vara med i utlottningen av 2019 års snyggaste kalender vill jag att du hjälper mig med en sak. Jag behöver ett namn till det jag skriver nu. Jag behöver ett bra namn till en karaktär, en man i 40-årsåldern. Mannen i fråga är gift och har två barn. Hans fru heter Helena. 

Kommentera med ditt namn, din mejladress (syns inte för andra) och ett namnförslag till min karaktär före SÖNDAGEN 2.12 KLOCKAN 15 så är du med i utlottningen!  

Lycka till!  

En måndag

Tänkte jag skulle berätta om min måndag. Hade tänkt köra ett klassiskt ett foto i timmen, men det blev typ, nästan det.

Så här såg jag ut, det såg ni ju redan igår. Här har just upptäckt att jag har nåt mellan tänderna. Det är för övrigt det bästa med min livssituation just nu - att jag oftast kan ta god tid på mig att vakna om mornarna. Jag behöver rätt mycket tid på morgonen före jag beger mig ut i världen, tycker om att ta min tid när jag sminkar mig och väljer kläder.

Men sen gick jag ut i världen och där hade det snöat.

Kom till kontoret och där väntade Tove Jansson i blomkrukan på mig. Fick kortet av Ronja till födelsedagen. Satte mig ner och jobbade på rätt bra i ganska många timmar. Hade ett kort möte vid 12-tiden.

Vid ett-tiden åt jag en osedvanligt oinspirerad lunchlåda. Makaroner och mandelbullar. Man kan inte vara inspirerad jämt och det var gott så ¯\_(ツ)_/¯

Jobbade vidare ett par timmar. Svarade på mejl, gjorde lite anteckningar om skolbesöken och städade skrivbordet.

Vid halv tre-tiden var jag så socialt svulten att jag gick till After Eight. Kollade in deras nyöppnade pop-up-julshop. Mycket mysigt.

Sen satte jag mig med en kaffe och skrev en timme. Fick ihop ett kapitel!

Mycket nöjd med mig själv gick jag till posten för att hämta ut ett par paket. På vägen träffade jag av en slump den här unge herremannen som just hade halkat omkull (därav snön på ärmen) men var glad ändå.

Paketen jag hämtade ut innehöll en julklapp (som jag givetvis inte kan visa upp här) och månadens bokcirkelsbok, Min katt Jugoslavien av Pajtim Statovci. Väl hemma hade jag också fått Dammen Brister-boken av Förlaget, tack för det. föredömligt rosa båda böckerna.

Sen åt vi, men faktum är att vi åt mandelbullar nu också (gjorde cirka 10 000 i söndags så), så här har in en fin bild på oss istället. Vi råkade matcha med våra tröjor! Tycker för övrigt att vi ser ut som nån slags barnprogramsledare här.

Efter maten satte jag mig för att skriva lite till. Pratade med Malin som nämnde att hon hade skrivit 1700 ord före klockan 9 på morgonen. Så då skrev jag 1000 ord bara på pin kiv, så att jag skrev 2000 ord igår. Allt efter klockan 9 visserligen, men ändå.

Sen följde ett par timmar av just ingenting. Jag läste lite och pratade lite med Pär och så lyssnade vi på Richard Eklunds vinyl Pär hade köpt. Och lekte med katterna, så klart. Sylvi är superkär i Pär och följer efter honom som en liten hund. Det är ganska gulligt. Lite creepy.

Vid nio kom Jennifer förbi för att se Vår tid är nu. Så jävla deprimerande avsnitt förresten, allt gick ju skit.

Kvällsmacka.

Sen gick jag och lade mig, tillsammans med Viola, i relativ tid! Fast jag låg ändå och läste till långt in på småtimmarna, så vad spelar det för roll. En gång kvällssuddare, alltid kvällssuddare.

Världens bästa byxa

Då var det måndag igen! Och för första gången på länge en helt vanlig vecka. Inga skolbesök, inte jättemånga möten, utan bara helt, vanligt kontorsjobb. Känns skönt, har en massa saker som blivit liggande de senaste veckorna som jag ska ta itu med. Ser också fram emot att typ, bara vara på kontoret, har inte varit här på jättelänge. Nu när jag ser mig omkring så inser jag att en städning av mitt skrivbord vore på sin plats också, meeeen det får bli lite senare i veckan i så fall.

Så här ser jag ut idag förresten. Det syns inte, men byxorna är mörkt grönrutiga och de bästa byxorna jag nånsin ägt, jag svär på mitt liv. Dom är liksom mjuka och litelite stretchiga men ändå ganska tungt tyg och bra fall. Plus hög midja. Skulle dom finnas i flera olika färger och mönster skulle jag köpa alla, no joke. Här finns dom. Nej, det är inte en sån där reklam-länk, för jag vet inte hur man gör såna. Det är bara ett genuint tips från en storrövad syster till en annan.

Ska vi se hur veckan ser ut? Well, förutom klassiskt kontorsjobb så kommer torsdag bli en rolig dag, då ska jag först hänga med Grim på eftermiddan och sen är det Arbis-kurs så klart. På fredag åker jag till Vasa för ordkonstledarutbildning, på lördag är det Spektakeldag här på campus och på kvällen på lördag händer det magiska!!! Vi ska äntligen klä granen! Skulle jag ensam ha fått bestämma skulle det ha hänt för två veckor sen, men vi kom överens om lillajul som en lagom kompromiss. Kanske ganska bra att dra ut på det lite i alla fall, för nu ser jag liksom ÄNNU MER fram emot det. Har också börjat preppa julfeelisen genom att se alla Hallmarkiga julfilmer som finns på Netflix - japp, dom där riktigt, riktigt dåliga - och det funkar faktiskt lite grann. Kan inte säga att jag rekommenderar en enda av dem, meeeen de funkar som bakgrund när man till exempel skriver ansökningar. För just det, denna vecka är det deadline till Kulturfonden också!

Sen är det första advent på söndag. Tänk det.

Kulturkonsumenten vecka 47

Dags för en good old kulturkonsument! Den senaste veckan har jag….

Sett

Jag och syrran gick på bio för att se den mycket omtalade A star is born. Sällan har jag läst och sett så många hyllningar till en film i mitt flöde, nästintill Titanic-hysteri skulle jag vilja påstå. Faktiskt så påminner det ganska mycket om sättet folk som hade sett Titanic pratade om Leonardo DiCaprio och om man ifrågasatte snyggheten i Leo fick man bara ett menande blick och “se filmen, så förstår du”. Sen såg man filmen och så förstod man. Så jag var liksom beredd att joina hyllningskören, meeeeen… Nja. OBS SPOILERALERT HÄR NU DÅ.

Plus med A star is born: musiken och skådespelarna. Och att Shangela och Willam är med!

Minus: storyn. Karaktärerna. Förutom att ploten är alldeles för tunn och enkelspårig, så undrar jag vad som riktigt är sensmoralen? Att enda sättet för en man att leva med en mer framgångsrik kvinna är att ta livet av sig? Att man säljer ut sig om man gör annan musik än vad du kan spela på ett piano? Att kärlek ska se ut så där? Nej, jag vet inte. Det lämnade en fadd eftersmak.

Lyssnat på

Min nya playlist Hemifrån. Det är en två timmar lång, helt fantastisk (om jag får säga det själv) 70-talsdoftande sentimental lista, designad för att ha i lurarna när man sitter i en buss och det regnar och man är lite ledsen och lite orolig och lite hoppfull. Ni fattar. Jag säger det för varje playlist jag gör, men det här kan vara den bästa jag gjort.

Läst

Läste Roxane Gays Hunger förra veckan, för en text jag skrev på och jag älskade den. Sällan känt igen mig så i en bok och sällan velat stryka under så många smarta formuleringar som liksom fångar precis det jag tänkt på, men inte kunnat sätta i ord. Hunger är en lättläst och rörande essä om kropp, mat och fetma. Om hur det är att vara fet i ett samhälle och en tid som hatar feta människor. Jag skulle personligen vill skicka ut den här boken till varje nättroll som jämt går bananas i kommentarsfält så fort nån nämner kroppsaktivism. Dom borde läsa den och om det inte hjälper, kunde man smacka dom i fejset med den. Bara en tanke :-)))