Rör dig inte ur fläcken, se alla feelgoodiga filmer dom finns, ta aldrig av dig pyjamasen. Träffa alla hemåtvändande vänner, lås dörren eller öppna den på vid gavel, skåla för ny och då. Tänk på dig själv och på samhällets små, ät julbord eller fryspizza. Jobba igenom, sov igenom, umgås genom hela helgen. Läs en bok, klappa ett djur, dansa på nåt dansgolv. Plocka russinen ut kakan eller prova ett nytt recept. Gör vad du vill eller vad du kan, men oavsett hur du firar eller inte firar hoppas jag du får en lugn, skön juletid. Oavsett är den kort och över snart!
2018 - det vuxna året
Jag kunde sammanfatta 2018 på många olika sätt, och det kommer jag säkert göra också. Men när jag började tänka tillbaka på året som gått så är det ett ljud som hörs över det mesta annat. Rasslet av vuxenpoäng. I år är det första gången jag:
använde hudvårdsprodukter med anti-age i namnet
ställt in autosvar på mejlen när jag gått på ledigt
sett fram emot att äta gröt på morgon
har köpt en bostad
gått och lagt mig tidigare på fredagen än in i veckan
mått dåligt av att sova för länge eller äta för mycket godis
haft en inkomst över relativa fattigdomsgränsen flera månader än vad jag inte haft det en
haft en yrkestitel som inte barn förstår vad är
bokat och åkt på chartad busstur på semestern
gått till naprapat med min spända nacke…
… och hen var yngre än mig!
startat företag
haft egen julgran
tapetserat en vägg själv
hållit kortare föredrag på jobbet och känt att jag vet precis vad jag pratar om
haft öl i kylskåpet i längre perioder utan att dricka upp det
känt av huvudvärk om jag inte druckit morgonkaffe
smyg-googlat “uttryck + urban dictionary”
yttrat frasen “vi borde köpa reflexvästar”
Och det är bara trevligt att bli äldre. Men jag har inga planer på att bli gammal än.
Saker jag är sugen på just nu
Stora plastiga örhängen
Från & Other Stories, Asos, H&M och Weekday.
Allt som ser ut ha hängt i en gallerists öronsnibb i skiftet mellan 80- och 90-talet är av intresse. Av en händelse har jag samlat på örhängen där i början på 2000-talet, men rensat ut det mesta för ett par år sen. Men ska ta en titt vad jag har kvar i mina gömmor.
Till Sista Smulan
bild från okottsligs instagram
Okottslig är ett av mina favvo-vege-mat-konton på Instagram och nu har det kommit en bok! Amanda Hellberg och Eveline Johnsson heter personerna bakom vegetariska restkokboken Till sista smulan. Känns exakt som den kokbok jag behöver. Finns att köpas t ex här.
Åka till lilla byn Hohenschwangau i Bayern
Ni ba, hostade nån eller vad var det för ljud där i rubriken? Nej, men jag lyssnade på Stil i P1s senaste avsnitt om Ludvig II av Bayern här i helgen och blev som besatt av honom. Har googlat på honom och hans slott nu sen dess och nästan bestämt mig för att jag och Pär måste ta en tur i södra Tyskland och åtminstone besöka hans kändaste slott, Neuschwanstein som ligger strax utanför byn Hohenschwangau (underbart språk, tyskan). Det är inget obskyrt turistmål direkt, men hallå, ni pratar med nån som åkte till Stonehenge i somras, så jag har inga såna pretentioner. Ludde 2 har kallats både excentriker och galen, men boy oh boy, kunde han bygga och inreda slott?! Googla interiörerna på det här sagoslottet så får ni se. Han byggde tre slott runt om i Bayern, men Neuschwanstein är det mest kända och det mest spektakulära och även det som stått inspiration för Disney-slottet i deras logga. Det är också värt att sätta några minuter på att läsa om Ludvigs livshistoria, så mycket STOFF att hämta där, jag väntar med spänning på att Wes Anderson ska sätta tänderna i det och filmatisera.
Klaus Haapaniemis kuddar
Klaus Haapaniemis kuddar gör mig nästan galen av ha-begär, men tyvärr ryms dom inte alls in i min kuddbudget i år. Men nån gång, nån gång. Finns bl a här. En tapet i hans design på fondväggen skulle inte heller direkt störa ögat.
Colette
Är lite småsur, för det verkar inte som att vår biograf tar in Colette. Synd, för den hade säkert gjort sig mycket bra på bio. Nu får jag väl se den på annat sätt. För se den ska jag, kostymfilm + Keira Knightley? Ja tack.
Glubbel
Hörde om glubbel, dvs glögg och bubbel, förra veckan och jag spetsade öronen direkt. Jag tycker ju inte om glögg i vanliga fall, speciellt inte varm, men blandat som drink med bubbel känns det plötsligt.. fräscht? Tror jag ska inviga mina loppisglas med glubbel nu under julhelgen. Har hört att årets Blossa-glögg ska vara ypperlig som glubbel-virke.
Måndagen efter
Wow, tack, jag älskar er. Like-mängden på mitt förra inlägg hörni. Vill bara göra nån slags handen på hjärtat och rörd-min åt er så ni förstår hur ni motherfucking BÄR mig ibland.
Två grejer har hänt idag som var liksom precis det jag behövde.
Nummer ett:
jag räknade ihop min arbetstimmar på projektet den här hösten. Jag har gått runt och haft dåligt samvete för att jag dragits med en känsla av att ha jobbat för lite. Men inte ens mitt skoningslösa samvete kan fajtas mot hårda siffror. Jag har inte jobbar för lite, jag har jobbat för mycket. Nu tänker jag inte berätta precis hur mycket, för det är fan inget att skryta med, men övertid finns.
Nummer två:
Flora Wiström bloggade veckans citat och det löd så här:
Och precis så är det ju.
Nu ska jag dricka en kopp kaffe. Den här tiden på dygnet! Livin la vida loca.
Likea mig mest när jag förtjänar det minst
Har varit ganska dålig på att uppdatera Instagram och sociala medier den här veckan. Har varit ganska dålig punkt den här veckan.
Alla har vi våra olika uttryck och symptom på ångest och mina är lamslagenhet och destruktivitet. Jag har knappt lyckats göra något alls den här veckan. Jag vet att jag skrev om hur glitterstrumpor kan hjälpa, men FUCK IT, den här veckan har varit tuff. Alltså riktigt, riktigt tuff.
Jag är inte bra på att formulera vad jag behöver när jag mår dåligt, inte för mig själv och inte för andra. Istället uttrycker jag smärtan på annat sätt, t ex som i fredags, när jag drack alldeles, alldeles för mycket. Nu låter det här så otroligt dramatiskt, men det var det inte. Vi hade en kul kväll. Först lyssnade vi på musik här, sen gick vi ut och dansade sista timmen före de stängde. That’s it. Det kunde va en helt vanligt fredagkväll och för de flesta såg det säkert ut så också. Men jag känner igen det där vrålet inombords. Som liksom gör att jag pushar på lite extra. Det har vrålat hela veckan. Det har vrålat högre än på länge.
Av ingen orsak alls, så klart. Orsak och ångest hör inte alltid ihop, väldigt sällan för mig faktiskt. Det bara kommer, som ett lågtryck. Det är kanske därför jag har så svårt att formulera mig kring det också. Det har liksom inte ”hänt” nåt.
Det här året har många sätt varit ett av de bästa i livet. For realz. Jag har för första gången i mitt vuxna liv känt som att jag varit på precis det ställe jag ska va. Det känns som att hela året har varit ett pärlhalsband av höjdpunkter. Idag gjorde jag den här topp nio-grejen och blev påmind om några ni har likeat extra mycket.
Rekordmånga bad, bokbusiness, lägenhetsköp, husdjur och en ny grafisk identitet. Det har INDEED varit ett fantastiskt år.
Förutom den här veckan då.
Det värsta vrålet har lagt sig, den där lågintensiva paniken som vibrerat under huden hela veckan är nästan borta. Kvar är bara en stor trötthet. Det är ju irriterande att man ska ha det så här, även under sitt bästa år i livet. It’s like rai-aaaaaain on your wedding day osv osv.
Pär kom hem idag och då släppte det. Som vanligt tar jag omvägen via ett gräl före jag lyckas formulera vad det är som gör ont och då kommer The Big Gråt, men sen kommer den och då släpper det. Pär sa att nån sagt att hud är det enda som hjälper mot tankar och fan vet om det inte är sant.
Men om det förra var min topp nio, så är det här min botten ett:
Det är kanske mycket begärt, men ni får gärna likea det här, även om jag inte förtjänar det. Jag behöver det nämligen som mest nu.
Ångestråttor vs glitterstrumpor
Jag har haft en riktig skit- och pissdag idag. Eller egentligen började det igår med mitt redan nämnda nackspärr. Jag blir så himla grinig av att ha så ont, jag bara fräste åt Pär vad han än försökte säga. Dessutom låg jag på soffan hela dagen och fick väldigt lite gjort och om nåt matar ångestråttan i magen, så är det att inte göra något.
Vaknade imorse och kände redan från början att det här inte blir till nåt. Steg upp när Pär åkte till Piteå och eftersom ångestråttan vid det här laget redan hade matats med tankar om min allmänna oduglighet kände jag mig bara ensam och övergiven där hemma i vår rymliga lägenhet. Duschade och tvättade håret och sminkade mig, men gjorde allt i snigelfart.
Åt frukost men orkade inte plocka i diskmaskinen. Inga vänner svarade på mina “vgd”-meddelanden och ingen hade jag att ringa åt och beklaga mig. Öppnade mejlen men visste inte var jag skulle börja. Kröp ner under täcket och kände mig värdelös och helt utan vänner.
Och där kunde jag ha stannat, där ville jag stanna.
Men man måste mata det man vill ska växa. Så jag drog mig upp, ringde Sawandi och den här gången svarade han. Ignorerade smärtan i axeln när jag klädde på mig min bästa bh, glittriga strumpor och silversneakers.
Gick ut med sur stör ej-min och Rage against the machine i hörlurarna. Jag kan inte lyssna på glad musik när jag har ångest för jag kan inte relatera. Jag kan inte lyssna på riktigt sorglig musik för då går jag alldeles säkert sönder. Nä, riktigt tonårsarg musik är det enda som duger.
En timme senare hade jag ätit jag en dammsugare (bakverket obs, inte hushållsapparaten), druckit en kaffe, tagit två värktabletter och beklagat mina sorger åt Sawandi och var på betydligt bättre humör. Kom hem, städade undan frukosten, satte i gång en diskmaskin och satte mig och jobbade lite till.
Det är knappast en magisk bh, det är knappast strumpor med superkrafter, mina sneakers är bara helt vanliga sneakers. Men bland behöver man intala sig om att den kraft man själv för tillfället saknar sitter i några plagg eller accessoarer. För det är nämligen precis så löjliga saker som glittriga strumpor och en favorit-bh som kan vara grejen som får dig att orka gå upp och ut ändå. Och bara man orkar det, brukar det mesta lösa sig.
Det blev kanske inte en bra dag eller en dag att minnas ens, men ångestråttan har somnat.
Instant julfeelis-tips!
Jag har länge haft en känsla av att absolut mest och bäst julfeelis får man tidiga mornar. Jag vet inte vad det är, men det riktigt pirrar till lite av julfeelis i mig när jag tassar runt i i nattlinne och tänder alla ljusstakar i fönstren. Det är ju synd att den här julfeelisen ska ligga så opraktiskt tidsmässigt för nån som är väldigt morgontrött, men bara man orkar nån gång så är det absolut värt det. Igår hade jag en riktigt julig, ljuvlig morgon.
Jag och Emmi skulle till Vasa på ett par ärenden - I will not lie; de sista julklapparna och skatteåterbäringen är en del av det hehe. Jag tog bussen till Nykarleby och Emmis redan åtta imorse och där bjöd Emmi på frukost först, vilket var tur för jag hade inte ätit nåt före det.
Hos Emmis var det julpyntat till max, så det kan ju ha hjälpt till att maxa stämningen.
Kanske lussebullarna (utan djävulspåfundet russin, tack för det Emmi <333) också gjorde sitt.
Men även utan allt det tror jag att julfeelisen skulle ha infunnit sig; det är nåt speciellt med att umgås morgontid alltså. Jag fattar ju att inte alla har möjlighet att bestämma över sin arbetstid på det sättet, men kanske man skiftar eller kanske man har en helg ledigt. Hur som helst tycker jag du ska boka in en frukostdejt med en kompis snarast möjligast.
Imorse vaknade jag också tidigt, men av en betydligt mindre rolig orsak. Jag har den jävligaste nackspärr jag haft på flera år. Ni som känner mig vet att det ska till mycket för att jag ska stiga upp 07:30 utan väckarklocka. Jag har halvlegat på soffan i en av cirka två ställningar jag kan va i nu i ett par timmar och tittat på Musikhjälpen, också det en mysig decembertradition. Tycker Musikhjälpen är så himla trevligt, precis lagom grej att ha på tv:n när man kanske gör nåt annat. Men det kunde ju vara under trevligare omständigheter.
Men även med nackspärren från helvetet så är det nåt med decembermornar. Kanske är det Musikhjälpen, kanske den tjuvöppnade julchokladen eller kanske är det himlen utanför som gått från djupt mörkblå till nästan lavendel sen jag kom upp.
Julfeelis finns.
Ömmande tänder och värkande romaner
Mina tänder ömmar, jag var hos tandhygienisten i förmiddags. Jag vet att det inte är så och att det inte är hennes mening att verka arg när hon skrapar tandstenen mellan mina tätt sittande tänder, men det är svårt att inte känna sig lite attackerad av den där lilla kroken.
Nu känns mina tänder rena och liksom, syndfria, men det ömmar. Jag sitter på caféet och dricker en stor latte och har just slukat en smörgås. Jag åt inget före jag gick till tandhygienisten, jag vet inte riktigt varför, men jag kopplade ihop tid hos läkare med att man inte ska äta. Helt onödigt så klart och ganska opraktiskt när flourlacket jag fick förbjöd mig att äta på ”åtminstone en timme, helst två”. Det har gått en och en halv timme nu och det får duga.
Jag lyssnade just klart Malin Lundstens Nuckan alldeles nyss, den kan jag med gott samvete tipsa om. En välskriven och tankeväckande essä om ofrivillig ensamhet. Jag kände igen mig i mycket av det, även om jag inte på något sätt kan kräva att bli kallad nucka. Tycker väldigt mycket om korta ljudböcker som man kan lyssna på i ett svep eller så. Nuckan var strax under tre timmar, en föredömlig längd.
Den här veckan är ganska lugn, ett par möten och imorgon ska jag till Vasa en sväng. Jag ska skriva jättemycket är planen, men vi får väl se hur det går med det. Jag har skrivit “skriva tre kapitel” på veckans to do-lista i kalendern. När jag skrev det tänkte jag att jag tar i i underkant, så att jag säkert får den där tillfredställelsen av att strecka över det när det är gjort, men nu när det ska göras känns tre kapitel oöverkomligt.
Jag har klart alla julklappar, förutom en liten en till After Eights Secret Santa-lottning. Har inte varit i så här bra tid nånsin tror jag, men vi köper inte heller så mycket. Eller vi ska inte köpa så mycket, jag kan inte låta bli att köpa lite för mycket åt åtminstone Pär. Eller för mycket och för mycket, men jag tycker det är alldeles för roligt att ge julklappar för att införa noll pakets-regel. Jag skulle nog klara mig utan att få några paket, men att inte ge… Njäe. Hellre en riktigt väl genomtänkt klapp än tio slentrianköpta. Och jag tycker faktiskt det bara är roligt att tänka ut julklappar.
Ibland tänker jag att det är nåt fel på mig när såna saker som folk verkar stressa sönder kring inte verkar stressa mig speciellt mycket. Jag vet inte om jag nånsin känt stress inför julen på det sättet, jag blir inte stressad av sociala medier, jag känner ingen prestationsångest kring bloggande. Det är så klart bra när folk skär bort sånt i livet som de mår dåligt av, men jag får nästan dåligt samvete när jag inte mår dåligt av det. Kanske jag bara är dålig på att känna igen stress, kanske jag är en muterad alien, kanske vi alla är olika. Vem vet.
Nu MÅSTE jag börja skriva romanen.
Tänderna har slutat ömma.
Andra advent och loppisljuset är tänt
Hej hej hallå dagboken! Har jag inte varit ganska så sämst på att blogga denna vecka? Jag tycker jag hållt upp en så bra fem inlägg i veckan-standard hela hösten och känt blogginspiration på ett nästan 2011:skt sätt och så blir jag så här lat när året snart är klart? He sådee.
Idag hafver jag och syrran gått på loppis. Och som vi handlade! Har sällan kommit hem med så mycket fynd. Tja, fynd och fynd, allt kan väl ifrågasättas men jag tycker allt jag köpt är av allra högsta nödvändighet. Det är faktiskt längesen jag så hejdlöst slagit mig loss på loppis, men det var som att jag redan vid första tingesten jag grep tag om och bestämde skulle få följa med hem öppnade nån slags port. Plötsligt såg jag fina saker överallt.
Jag tycker själv jag är ganska bra på att fynda på loppis, men vem tycker inte det? Det har dock blivit svårare att fynda, minns förr i vääde när loppis var en marginell företeelse, oordnat och kaosigt, långt före folk började slänga sig med termer som vintage och retro eller ens second hand. Those were the days. Idag är mycket överprissatt och utplockat men det går fortfarande att fynda. Mina loppistips är som följer:
1. Om det inte är märkeskläder och exklusivt vintagemode du söker - sök dig ut från storstäderna. Småstäderna, glesbygden och landsorterna är bäst.
2. Gå ofta. Så klart.
3. Avveckla alla former av bakteriefobi. Jag har NOLL beröringsskräck när det kommer till loppis. Ner med händerna och gräv i allt, vänd på saker, öppna kartonger, djupdyk i dammiga lådor.
4. Kom ihåg att titta neråt och uppåt. Loppis är en fysisk hobby, du kan inte bara gå och titta rakt fram, då hittar du inget.
5. Och så tycker jag det Elsa Billgren brukar framhålla är bra. Försök ringa in sånt du letar efter med i ledord. Mina är kanske kitsch, färg och kul. Först tänkte jag skriva nån epok eller så, men jag älskar saker ur alla tider egentligen.
Okej - nu är det väl på tiden att jag visar upp det som gör mig så mallig att jag tycker jag kan dela med mig av loppis-råd. Nervöst nästan.
Tadaa! Ganska julorienterat heh. Mycket tomtar. Vi tittar lite närmare.
En stor dragspelsspelande tomte och lite julkulor. Och ett blått litet fat. Fatet följde mest med av bara farten, jag brukar plocka på mig udda fat mellan varven, alltid bra att ställa under blomkrukor eller använda som smyckesinsamling på nån byrå eller nåt.
Jag behöver verkligen inte fler julkulor så kan alla bara sluta slumpa bort de här färgglada med mönster på TACK!!! Påminn mig förresten om att visa det vansinnesuttryck som är vår julgran nån dag.
Tomten är så fin att jag skulle vilja ha fram den året om, men misstänker det finns vissa medlemmar i hushållsstyret som inte skulle gå med på det.
En röd leksakselefant på hjul. Varför? Jaa-a, varför inte?! Jag kan inte förklara det bättre än att den på nåt sätt piggar upp och nästan inspirerar mig. Den får stå på kitsch-hyllan.
En ask! Ser inte mycket ut för världen, men...
... som vi lärde oss redan i dagis; det är insidan som räknas.
Jag höftar lite, men skulle gissa på cirka tvåhundra miljoner små kort i lagom vykortsformat med Vår flora i färg, som det faktiskt också står på asken. Nu behöver jag aldrig mer köpa ett vykort.
Ett gäng tomtar. Egentligen ville jag bara ha dom två längst till vänster, men dom låg i en igenplastad 2€s-låda med de andra och när jag väl öppnade lådan tänkte jag, äh. Jag kan väl behålla dom här också.
Tomtarna står på en fint sliten Madicken-bok som jag tyckte jag behövde. Jag behöver nog alla Astrid-böcker när jag tänker efter.
Den boken igen låg på den här lilla vinda pallen. En fotpall, en blompall, vem vet. Men för 2€ är den inte förstörd av priset och som fotpall skulle den göra sig ypperligt med min skrivbordsstol i rosa rummet. Det här är en sån där typisk grej när syrran nästan blir förbannad över vad jag släpar hem. ”Vad fan ska du me den där till?!” frågade hon mig upprepade gånger. När den är liksom bara är självklar för mig från första ögonkastet. Samtidigt som hon lassar sin korg full med ljuslyktor och vaser som för mig känns mer eller mindre tveksamma. Våra smaker ligger så nära varandra att de ofta sammanfaller, men långt ifrån alltid. Vilket också är bra - på så sätt slipper man slåss om leksakselefanterna.
Den här lådan låg och lockade på mig. Rysk text, glada färger, sliten låda, vad kan det vara?
Glas! I vad jag antar är orginallåda. Kanske dagens bästa fynd.
Dog nästan. Vet inte om det är lådan, de tunntunna glasen, guldkanterna eller graveringarna som får mitt hjärta att slå snabbast.
Tänker mig nyårsbubblet ur de här. Tills dess ska de få ligga i lådan, långt bort från katt-tassar och människohänder.
Det var det! Jag är i alla fall jättenöjd, men känner mig också ganska loppismätt för tillfället. Men vänta bara; om nån vecka eller två är jag nog på hugget igen.
Fem grejer jag tycker om med Finland
Det finns så mycket jag skäms över med mitt land och en del av det bubblar upp nu kring självständighetsdagen. Vi är det mest rasistiska landet i EU, till exempel. Vi har en starkt patriarkal våldskultur och tätt sammanslingrad med den en relation till alkohol som i bästa fall är ifrågasättbar. Folk demonstrerar med actual hakkors på våra gator på självständighetsdagen. Det gör mig nästan uppgiven.
Men så påminns jag mig om att för varje nazist som demonstrerar finns det tio motdemonstranter och det gör mig ändå lugn. Och så tänker jag att det finns en massa saker jag uppskattar storligen med Finland ändå. Och för sakens skulle tänkte jag lista dem idag, dagen efter all uppståndelse. Dels för att jag kom på det först nu och dels för att nån hejd med nationalismen får det ändå vara.
1. Välfärden
Eller, det lilla som finns kvar av den efter den här regeringens tid. Det bästa med Finland i mitt tycke - och det vi borde vara stoltast över är inte nödvändigtvis kriget, utan det som hände efteråt. Det skattefinansierade välfärdssystemet vi (dom, jag har inte personligen så mycket med bygget att göra) byggde upp efter kriget är fantastiskt och så fint att jag ärligt talat blir lite gråtmild när jag tänker på det. Lika möjligheter åt alla, lika rättigheter för alla. Skola, vård, omsorg. Oavsett var på samhällsstegen vi föds ska vi kunna leva ett lika drägligt liv som nån annan. Jag förstår inte hur man inte kan tycka det är det enda rätta. Hur man kan tycka det är ett problem att “man inte kan bli rik i Finland”? Innanför pärleporten får du ändå inte ta dina aktiebrev och guldringar, så varför samla på hög? Jag hoppas, hoppas, hoppas vi skulle sluta ta välfärden för givet och fatta att vi måste jobba lite för att behålla den. Och att vi även inser att den ska innefatta alla - oavsett ras, ursprung och religion.
2. Maten
Jag gillar rotfrukter, jag gillar rågbröd, jag gillar blåbär, jag gillar salmiak. Och som världens sämsta vegetarian kan jag ju erkänna: jag gillar korv. Jag gillar också mat från många andra kulturer, men jag tycker faktiskt finsk mat har oförtjänt dåligt rykte. Jag tycker också om att det finns en ganska okonstlad sundhet i det.
3. Vemodet
Av allt det finska gillar jag vemodet nästan bäst, det genomsyrar så mycket. Musiken, naturen, kulturen och folksjälen. Det är kargt och fåordigt men sällan hårt. Kanske är det de korta och sinsemellan så olika årstiderna som liksom gör oss medvetna om att allt är så förgängligt. En sommarkväll i juni när storspoven sjunger är vackert så det skär i hjärtat, men man glömmer aldrig att det snart är förbi.
4. Naturen
Klipporna, tallarna, björkarna, sjöarna, skogarna, snön, mörkret och midnattsljuset. Jag behöver ingen övertalning - jag köper allt.
5. Var å ejn me sett
Det kanske är mer lokalt förankrat än nationellt, men jag gillar att det finns en viss pretentionslöshet här. Crocs och strumpor - fullgod fotklädsel i de flesta sammanhang. Ärtsoppa på burk - en älskad delikatess. Ett punkband med Eurovisions kortaste och argaste låt nånsin - ett givet bidrag. En öl i parken - en regelrätt fest. Kalsarikännit - vårt bidrag till de nordiska exportuttrycken. Det behöver inte vara så hippt och snyggt och fint alla gånger här - och jag älskar det.
Bubblare: språket, designen, karaoke, finska kvinnors orädda inställningen till färg, bastu och Kaurismäki.