Sånt jag funderat på idag

Det är mors dag i Finland idag.

Sällan har jag varit så medveten om att jag inte har barn som idag. Det här är en ny grej, om nåt har stört mig på morsdag på sociala medier förr så har det mest varit typ, fantasilösa mamma-hyllningar. Men i år är det en ny grej som ligger och skaver lite och det är det här utanförskapet. Mina vänner och bekanta - min generation - har gått från att ha mammor till att va mammor och jag har inte riktigt hängt med.

OBS nu ska jag vara snabb med att påpeka att jag inte är i nån jätteledsen sits; jag vet fortfarande inte riktigt hur det är att verkligen försöka och inte få det att funka. Min värsta barnlängtan har gått om och även om jag vilken dag som helst skulle välkomna ett barn så svävar jag mest i nån slags limbo just nu när jag försöker ta reda på om jag vill ha barn eller inte. Vill också understryka att jag inte är ute efter att inkräkta på folks rätt att uttrycka sig online eller prata om moderskap. Klart man ska fira liksom.

Det här är bara sånt jag funderat på idag.

Nånting som talar mycket för barn är ju just det där utanförskapet. Det är ganska tungt att känna att man står utanför något typ allmänmänskligt och inte får va medlem i en klubb som i princip har noll medlemskrav. I många diskussioner och situationer som 30+ utan barn känns det som att själv vara ett barn; blinkningar över huvudet, skrockande insider-skämt och nedärvda hemligheter. Det hade varit jävligt fett att nån gång få sitta med och dela de där Mona Lisa-leendena.

Sen läser jag att vi har max tolv år på oss att stoppa klimatförändringen före vi står inför en global katastrof och jag tänker ingen utanförskapsångest kan nånsin bli starkare än den ångesten att inte kunna garantera sitt barn ett lyckligt liv och en säker plats. Hur mycket ångest vågar jag lasta på den här bräckliga skottkärran som är jag? Jag vill liksom inte bli den där bleka mamman som har “huvudvärk” hela tiden pga psykiskt break down och tvingar barnen att “leka tyst”. Jag förstår inte hur man orkar bli förälder, hur stark måste man inte va?

Men vad fyller man livet med när man inte har barn? Jag har inga storslagna intressen, ingenting som skulle kunna fungera som ursäkt och substitut. Och varför ska man behöva en ursäkt eller ett substitut egentligen? Ibland tror jag att ingenting annat än barn räknas. Har du inte barn ska du åtminstone vilja ha barn, helst ska du va lite olycklig över att du inte redan har barn.

Ibland tror jag att jag inte vill ha barn av ren och skär protest. Bara för att fittas liksom, för alla “vänt bara”-leenden, för alla “men jag tror du skulle bli en jättebra mamma”-kommentarer och för varje gång allt jag gör och är inte räknas. För alla “jag visste inte vad livet var före jag fick barn”, varje gång nån säger det dör en äggcell i mig, jag svär.

Men - tänk om man ångrar sig?

Det är så mycket frågor nu för tiden. Och folk är så snabba med att komma med svar, men det jag egentligen saknar mest är lite utrymme för de här frågorna. Tänker att frågorna ibland är viktigare än svaren.

25 saker man kan göra en lördag i maj

1. Pumpa luft i dina cykelhjul, olja kedjan och take her for a test ride.

2. Tvinga med ett par vänner ut på cykeltur. Cykla i bredd.

FullSizeRender.jpg

3. Ät frukost utomhus.

4. Bjud över ett par vänner på middag. Gör enkel linssoppa (tomatkross, kokosmjölk, gul lök, röda linser, garam masala, eventuella grönsaksstumpar/konserver/ostkanter du hittar) och glass med varma hallon (frysta hallon + ev tsk socker i kastrull tills det är varmt) till efterrätt och koncentrera dig på umgänget.

5. Rota fram ett gäng gamla tidningar. Klipp och klistra ihop ett kollage som beskriver hur ditt eget klädmärke/butik/drömlägenhet skulle se ut.

6. Gör en nostalgisk playlist till din barndomsbästis eller syskon; gör det till en sport att hitta den mest obskyra hiten som hen säkert glömt bort.

7. Lär dig koreografin från nån bra låt, t ex den här:

8. Gå på loppis, köp ett par fina och mjuka örngott och brodera en kompis namn eller initialer på dem. Behöver inte bli jämnt eller stilrent.

9. Gör en riktigt fin ”ingen reklam”-skylt. Du kan till exempel pärlplatta en, klippa ut bokstäver ala hotbrev, göra en av Alfapet-brickor eller rita i tusch.

10. Vik in alla dina kläder fint i din garderob.

11. Gå till biblioteket och låna hem allt du blir sugen på från tonårshyllan. Köp godis på vägen hem.

12. Försök dig på att göra din egen majonnäs, vegansk eller på ägg. Jubla om du lyckas.

FullSizeRender.jpg

13. Gör en skattjakt åt en kompis; göm ledtrådar över stan eller hemma hos hen/dig. Skatten kan t ex va en tröja du vet hen gillar som du inte längre använder, en tårta eller en av örngotten du broderat.

14. Dra ihop ett gäng, bege er till närmaste park eller skolgård och lek alla klassiska utomhuslekar från lågstadiet. Bollen på sin plats, färg och namn, vem är rädd för vargen, pomperipossa, tjirutunno eller varför inte hederlig kurragömma? Mycket roligare än du kommer ihåg det.

15. När du ändå är på ett sånt ställe - sätt dig och gunga i en gunga ett tag. Eller stå upp om du är daredevil!

16. Kolla vilka muséer eller utställningar som finns i din hemstad och vilka som är gratis (eller i alla fall väldigt billiga). Gå på dom, oavsett vad det är.

17. Dra ut alla dina mattor och piska dom. Det brukar hänga en mattpiska i tvättstugan eller liknande om du inte har egen. Slå allt vad du orkar och få ut alla latenta aggressioner.

18. Baka bröd.

19. Se nån kul smink tutorial på youtube och försök härma looken.

20. Umgås med en människa som är åtminstone 10 år äldre eller yngre än du.

21. Skriv egna dikter eller sök fram dina favoriter av andra poeter; printa ut dikterna x 25 och sätt upp lapparna runt om i stan, smyg in dem mellan mjölkpaketen i affären, lägg upp dem på anslagstavlor och lämna dem på offentliga toaletter.

22. Hitta en sten eller ett träd att klättra upp på/i. Gör det.

IMG_9064.JPG

23.  Ladda ner DuoLingo och lär dig några ord eller fraser på ett språk du tycker är fint. 

24.  Skriv ett brev för hand till nån kompis som bor längre bort. Kom ihåg att posta det! 

25. Hitta en ny favoritpodd och lyssna på flera avsnitt i rad medan du gör nåt av de andra sakerna på den här listan. 

Hej hallå

, ser ni mig?  

FullSizeRender.jpg

Här är jag. Så här ser jag ut idag.  

Jacka från loppis, ryggsäck (som iofs inte syns men) från Marimekko, tröja från Asos, omlottskjol från Ellos, tights från nånstans kommer inte ihåg, det här helt vanliga svarta tajts OKEJ och mina nya Adidas Falcons.

Jag fick min svarta ryggsäck av Pär till julklapp förrförra året och jag har använt den varje dag sen dess. Varje! Den funkar till allt och är bekväm och rymmer allt jag behöver, oavsett om jag ska till kontoret eller på resa. Investera i en bra ryggsäck och du behöver aldrig mera köpa en väska.

FullSizeRender.jpg

Kjolen är lite knepig pga bred och hög slits men jag gillar den. Känns lite som att ha ett förkläde på sig och det vet varje människa som bundit på sig ett förkläde att det skänker nån slags stadga i tillvaron.

IMG_9006.JPG

Och precis efter att jag tagit denna bild kom en granne och jag blev så generad att jag sprang in pga hade inte hört att hon kom pga hörlurar och jag vet inte hur länge hon stått och sett på mitt poserande :-DDD Så det blev inga flera bilder tyvärr.

Nu ska jag lägga mig och läsa. 

 

April på instastories

Lite försenat, men så här såg april ut enligt min instastory. 

FullSizeRender.jpg

Började månaden med att lyssna på bra skiva. Ville introducera Grim till bra barnmusik och det slutade med att vi lyssnade på Mitt lilla sår cirka 5000 varv. 

FullSizeRender.jpg

Spelade badminton. Att döma av min min här tror jag att det gick bra. Vissa gånger står vi mest och pratar, men ibland får vi igång ett riktigt ordentligt spel. 

FullSizeRender.jpg

Sen blev jag avtackad från AE. Jag har ju nämligen sagt upp mig därifrån för gott nu. Efter avtackningen gick jag över till mitt ”nya” kontor (har ju suttit där i nio månader nu) och grät över att jag var så ensam där. 

FullSizeRender.jpg

Dan efter kom våren och jag städade balkongen i bara tiishörten. Snart är det dags att börja fylla planteringslådorna igen. Skulle kanske vilja ha smultron på balkongen i år, är det månne möjligt?  

FullSizeRender.jpg

En grå måndag slog jag på stort och köpte bil. Blir fortfarande pirrig när jag tänker på att vi har en.  

FullSizeRender.jpg

En rolig meme blev vidarepostad. 

FullSizeRender.jpg

Det här är en film egentligen, därav kvallen, men tycker min poäng är värd att upprepas. Krystade fester på PH, usch. Har förresten inte sett på typ två veckor och nu är det väl final?! Hjälp. 

FullSizeRender.jpg

Trött men snygg selfie. Tycker oftast jag är som snyggast när jag fortfarande är lite sömnsvullen så där. Har förresten fått jättemycket bättre hy sen jag började smörja in mig morgon & kväll. Vem skulle ha trott, hehe. Det tog ett par veckor men nu går det på rutin, smörjer & borstar tänderna samtidigt. Eller vet ni vad som är jätteskönt? Att tvätta ansiktet och smörja in det några timmar före man lägger sig, så kan man sitta och se dom där sista timmarna tv ren och insmord och behöver bara borsta tänderna när man lägger sig. Lifehack.

FullSizeRender.jpg

Gick på loppis och gjorde undersökning.  Jag hade tre tror jag nät jag var liten; två i den lilla storleken och en lite större i nån slags sidenkläder. Sjuka Tiimari-trender på 90-talet alltså. Minns ni också måne, stjärna och sol-halsbanden som var jättestora runt 94-95 kanske? Jag hade en sol.

FullSizeRender.jpg

Gav också lite tips på snygga grejer på Retro, som de här stolarna. Fast jag åkte tillbaka dan efter och köpte dom själv, haha! Nu står dom i kontoret på campus och är gröna och fina. 5€ styck är ändå rimligt.  

FullSizeRender.jpg

Gjorde lite konst under valvakan. Är spec nöjd med putmagen. 

FullSizeRender.jpg

April var mycket manusångest alltså. Det höt väl till, men gör det inte mindre jobbigt. Skulle på nåt sätt vilja va säker på att jag skrivit en okej bok. Eller åtminstone veta om den är bra eller dålig. Nu vet jag inget alls. Kan man få nån slags förskott på en recension? Pia Ingström, vad säger du?  (inte för att recensioner är den absoluta sanningen heller men).

FullSizeRender.jpg

Jävla skit-färg det där, det färgade av sig på sjävla naglarna och gjorde dem härligt sjukligt nikotingula typ.  

FullSizeRender.jpg

Igen en film, men. Åkte tåg och berömde vår statliga järnväg lite. Det här är kanske min nya grej? Va snäll, va positiv, lyfta upp företag? Vad tror ni?  

FullSizeRender.jpg

Men nä, det är mycket roligare att ta vara på de fula stunderna i livet istället. Det här var våra bordsgrannars frukost på Viking Line.

FullSizeRender.jpg

Läste DENNA GODING på tåget ner genom Sverige. Har inga problem med att lyfta upp bra böcker och författare. Denna bok växte som en bläckplump i mitt sinne - på ett bra sätt. Man tror man börjar läsa en enkel historia (inte olik Jaga Vatten kanske? Obs beskyller ingen för plagiat menar bara att det finns likheter och paralleller och jag och Yrsa borde umgås ögonblickligen) men så tar den en tvärvändning - två tvärvändningar kanske - tre kanske, jag vet inte och den här världen vecklar ut sig som en nyutsprungen ros. Läs Friläge ögonaböj!

FullSizeRender.jpg

I Blekinge var det sommar nästan när vi kom fram. 

FullSizeRender.jpg

Delar av Skåne besökte delar av Blekinge. 

FullSizeRender.jpg

Jag led lite. 

FullSizeRender.jpg

Men mycket annat vägde upp pollen-besvären. Tillbringade en dag med Heidi och fick träffa lilla, lilla Amal. 

FullSizeRender.jpg

Vi köpte nya sneakers åt mig. Var tveksam mycket läng inför färgkombinationen. Men nu har jag omfamnat dem helt och hållet. Blir glad varje gång jag trär ner foten i dem.

FullSizeRender.jpg

Och så var det dags att åka hem. Åkte särdeles svenskt tåg. 

FullSizeRender.jpg

Vi kom hem och pollenet hade hittat hit och katterna såg ut som ”jaha” och räkningshögen var stor och stark.  

FullSizeRender.jpg

Och så blev det valborg och min gamla tradition att posta denna levde vidare.  

Nu har snart halva maj gått och jg finns fortfarande kvar på insta, följ mig där på @din.bff.ellen. Quality content only. 

Vecka 19

När jag var yngre och lyssnade mycket på Kent (Vapen & ammunition var sista skivan jag engagerade mig i) tyckte jag alltid deras tack-listor i skivkonvulten var så coola. De tackade alltid typ “Alvedonen och Treon” och en hel massa annat, alltid i bestämd form och alltid precis så nonchalant att man förstod att de tog allt på både jättestort allvar och inget allvar alls samtidigt.

Jag har nästan lust att skriva en sån liten tack-lista för dessa dagar av förkylning. Jag skulle inte vara något idag utan codetabsen, svarta skäggets hostmedicinen, värktabletterna, cokisen och värmedynan. Speciellt tack knske jag borde rikta till värmedynan. Den har varit avgörande vid lindring av hostrelaterad träninngsvärk, men jag skulle rekommendera alla att köpa en värmedyna oavsett besvär. Jag använder min till allt - det är få smärtor och tröttheter i kroppen som inte känns bättre med en värmedyna. Mensvärk? Magknip? Nackspärr? Träningsvärk? Frusenhet? Inga problem, ett par minuter i mikron och värmedynan gör jobbet.

OBS detta är ej sponsrat.

Den här veckan har jag tänkt vara frisk. Jag jobbar på halvfart hemifrån idag och blev tvungen att hoppa över en föreläsning i Vasa ikväll jag tänkt gå på men från och med imorgon får det vara nog. Jag håller på att byta lakan i sängen som bevis. Jag har massa jobb denna vecka, bland annat ska jag hålla detektiv-workshop på biblioteket imorgon för barn och på fredag ska jag prata kreativt skrivande för ett gäng bibliotekarier. Vill för allt snor i Småland inte missa det, så därför förklarar jag härmed mig själv frisk. Tack Codetabsen, tack värmedynan.

OBS jag skulle inte pusha mig själv om jag inte kände att det var okej, jag mår mycket bättre redan. Ja, jag har en ohälsosam relation till jobb och prestation och det är jag medveten om, men är man sjuk så är man sjuk och därmed punkt. Gör som jag säger och inte som jag gör.

Vad hände?

Det var verkligen inte meningen att det här skulle bli en sån här dålig bloggvecka igen. Först jobbade jag väldigt mycket och igår vaknade jag fem på morgonen med så ont i halsen att jag trodde min sista stund var kommen. 

IMG_8811.JPG

Har nästan bara sovit sen dess. Har träningsvärk i hela magen för jag har hostat så mycket och febern ligger stadigt över 37. Ingen hög feber men så det räcker. Viola vakar vid min sida oavbrutet, dom hon alltid gör när jag är sjuk. Det är gulligt och också irriterande. Hon sitter bara stirrar på mig i långa perioder. Ibland lägger hon sig på mig. Ibland lägger jag en bh på huvudet på henne och tar en bild och skrattar. 

Nu ska jag fortsätta sova, jag lovar att vi hörs när jag är frisk. 

Från mörkret stiga vi mot ljuset eller vill du ha ditt goda äpple för dig själv?

Imorgon är det första maj. Första maj är arbetarrörelsens dag och på flera håll i världen går man i tåg och demonstrerar. Man brukar också sjunga Internationalen, som är arbetarrörelsens nationalsång kan man säga. Det är typ en av mina favoritlåtar, den går så här:

Från mörkret stiga vi mot ljuset, från intet allt vi vilja bli”. Känn på dom orden alltså, mmm. Internationalen är så jäkla pampig, men den känns ju lite.. typ, svår ibland. Pär har berättat att han trodde att den handlade om camping när han var liten. Vilket i sig är så sött att jag dör.

Jag tänker på mig själv som ganska politisk människa eller i alla fall så tänker jag att min politiska övertygelse är väldigt viktig för mig. När jag själv ser på allt jag gör tycker jag att den genomsyrar det mesta, men jag skriver eller pratar sällan om politik. Jag skulle gärna skriva mer om politiska frågor i den här bloggen, men det skrämmer mig. Det handlar i nån mån om dåligt självförtroende, men mest handlar det om att mina politiska åsikter ganska långt är baserat på nästan instinktiva känslor. Det har alltid varit så självklart för mig att tycka det jag tycker, jag vet inte hur jag ska argumentera för något som för mig är så instinktivt. Jag skulle liksom inte orka med nån jävla debatt heller. Det här är mitt hörn av internet och jag har ingen lust att få kommenterar av nån som tror att få sista ordet är lika med att ha rätt.

Här öppnar jag verkligen upp för kritik av typen “man måste bygga åsikter på fakta och statistik” som så ofta kommer från marknadsliberalt besserwisserhåll. Det klassiska man får höra är ju “den som inte är vänster som ung har inget hjärta och den som är är vänster som gammal har ingen hjärna” (vilket är till 50% korrekt hehe). Men så får det vara då. Politik och samhälle handlar för mig om människor, inte siffror och statistik, och när det handlar om människor så är det kanske inte fel att ta till hjärtat ibland. Jag vill inte heller att ni ska tro att min övertygelse är svag för att jag inte är en bra retoriker. Jag är en usel retoriker, men jag står stadigt i det jag tror.

Vad tror jag då? Jo, jag är då socialist, om det inte framgått redan. Jag ska väl tillägga demokratisk socialist, före nån börjar härja om kommunistiska diktaturer. För mig innebär det kortfattat att kämpa för alla människors lika värde och att fördela resurser så jämnt som möjligt. Att vara snäll helt enkelt. Alla människors lika värde är kanske lätt att skriva under oavsett vad man röstar, de flesta tycker nog att rasism, sexism eller homofobi är nånting dåligt. Och det är bra att man kan enas om det, fast man inte är partikamrater.

Men för mig är det omöjligt att vara till exempel feminist eller anti-rasist utan att vara socialist. Olika slags förtryck är bara olika sidor av samma sak; jag tror att allt hänger ihop. Jag tänker ofta på samhället som ett korthus. Ett väldigt stort och invecklat och på sätt och vis häftigt korthus, egentligen borde inte ett sånt korthus ens vara möjligt. Korthuset vilar på några få fötter; en fot är kapitalism och en fot är ett heteronormativt patriarkat och en fot är rasistiska strukturer. På de här fötterna har man byggt vidare, intrikat och avancerat och det är svårt att säga vilket kort som vilar på vilken fot längre. Men du vet hur det är med korthus - det räcker med att dra ut ett kort så faller hela skiten.

Om feminismen är motgiftet mot patriarkatet, anti-rasismen är motgiftet är rasism (NÄHÄ) så tänker jag på socialism som handen som ska dra undan kapitalism-foten på korthuset. Det finns så klart lika många socialismer som det finns socialister och man kan kalla sig allt från socialdemokrat till nån slags anarkist. Det är också en slags kritik vänstern brukar få, att det bildas så många små falanger och grenar av vänster-trädet. Men det är egentligen en ganska bra sak; att vara vänster handlar nämligen ganska ofta om att ifrågasätta traditioner och normer. Men det är klart att det kanske blir lite svårare att samlas och engageras kring olika saker; det är ju där t ex extremhögern vinner mycket röster; det är enkelt och tydligt, det finns EN bov. Ibland är det judar som är boven, ibland är det flyktingar, ibland är det bögar eller vänstervridna feminister *vinkar till publiken*. Det är synd att dom har det att ta till, det är ett bra knep dom har där. Jag önskar ibland att jag hade en enklare symbol för allt som är fel än det där korthuset men världen är inte svartvit och om man inte vill vara populist så får man väl leva med korthus och försöka förklara så gott det går. Jag kallar mig i alla fall rätt och schlätt socialist, det blir lättast så.

En sak som jag som socialist tycker är till exempel att all grundservice; skola, vård, kollektivtrafik, elnät, vägar, ett grundläggande kultur- och idrottsutbud och omsorg för de som inte kan ta hand om sig själv ska vara kollektiv och skattefinansierad. Alla ska ha rätt till det de behöver och din inkomst eller ditt ursprung ska inte bestämma vilken kvalitet på vård, omsorg eller utbildning du får. Valfrihet är ett ord det slängs mycket med idag när man diskuterar sånt här och det kan jag förstå, det är ett fint ord. Men är du fattig kommer priset alltid välja för dig på en fri marknad och det är inte valfrihet, det är kapitalism. Jag tror att äkta valfrihet bara går att finna i ett starkt kollektiv där du står på trygg och säker grund. Jag avstår gärna från några valmöjligheter om det betyder att nån annan får lite fler. Konkret betyder det: jag betalar gärna skatt (även arvsskatt och annan skatt som kanske suger lite extra just där och då) om det betyder att nån annan kan få gå till läkaren eller utbilda sig. Jag makar gärna på mig lite, så ryms vi fler och sitta liksom.

Jag tycker att vi ska leva det här livet tillsammans, det blir liksom roligare och trevligare på det sättet. Internationalen är en fin sång, men som sagt. den kan va svår att förstå ibland. I skolan sjöng vi en annan, inte lika pampig och ganska trallkäck sång förr som gick så här:

“Om du har ett äpple vill du dela det med mig i en äppelmelodi?/ Eller vill du ha ditt goda äpple för dig själv/ och inte få någon melodi?/ Dela med sig, eller snåla/ en vanlig fråga får man tåla. /Om du har ett äpple vill du dela det med mig?/ Eller tar du hela själv? - va?”

Förutom en ganska fånig melodi tycker jag det egentligen är en jättebra sång som sammanfattar ganska mycket av det jag vill säga och det jag tror på. Jag delar gärna med mig av de äpplen jag råkar ha fått. Livet är nämligen orättvist, men det betyder inte att vi människor behöver vara det med.

Glad första maj!

Vecka 18

Jag tror jag tappade greppet 2014
Det är 5 år sedan det nu
Nu för tiden hänger jag bara med i det jag redan vet
Nyare artister fastnar inte
Jag bara väntar på nåt nytt från Frank Ocean
Det är kanske helt okej
Jag är ändå snart 32

Det krävs 4 mediciner för att jag ska fungera ungefär normalt
Nässpray, ögondroppar, allergitabletter och helst 2 duster Ventoline astmamedicin
Per dag
Det är 29:e idag, det är många dagar kvar av
4 mediciner och EN MILJARD pollenpartiklar i luften
Det är så många kamper man borde föra
men man kan bara knyta 2 nävar i taget
På onsdag är det 1:a maj
Det hade varit fint med 1000 höjda nävar då

2 katter har jag, 1 man, 86 kvadrat att bo på
åtminstone 5 fina recensioner för min debut
om nån skulle fråga
Men allt man frågar är
vad är det för pengar i det där skrivandet
handlar det om många 1 000 000:er
Jag skrattar och säger kaffepengar
Frågar aldrig vad en lärare tjänar nu för tiden,
fast vi tydligen är vi så nära nu för tiden
Jag och han som frågade
Han är inte den 1:a

På torsdag 12:30, det blir den 2:ndra det då
ska jag till Bennäs, till Kulturhuset AX,
och prata om mitt författarskap. Jag tror vem som helst får komma,
så kom om ni vill.
Jag har en föreläsning som borde ta 45 minuter.
Frågar ni nåt kanske det blir typ 60.

Imorgon är det lönedag och det är nog bra,
jag lade mina sista pengar på 3 par trosor och falafelmix på extrapris idag
Sökte efter så hög midja som möjligt
Jag är ju som sagt nästan 32

Jag har i och för sig handlat mer än vanligt
Den senaste tiden
Trots köpstopp
Jag har köpt bil, det är väl mest det jag tänker på

När vi kom hem från semestern, vi var borta 9 dagar
Pär fick 1 nytt syskonbarn så länge vi var där
och jag vann 60 kronor på Triss
Så det var ovanligt roligt kan man väl säga
Men när vi kom hem från semestern då
hade jag fått 3 nya räkningar
allt som allt nästan 500 euro
på grund av bilen
Men jag ångrar ändå inget
För nu behöver jag inte ligga och fundera hur jag ska ta mig till Bennäs på torsdag

Klockan är redan 20:54
och jag tror vi ska se på tv klockan 21
på söndag ska vi ha bokcirkel
vi har läst en jättekort bok
den var typ bara 80 sidor
Jag ser fram emot att ses.

Det är kanske så det är nu, vecka 18 och alla andra veckor 2019
högmidjade trosor och bokcirklar och
bestämda tv-tider
Mer pengar och mer räkningar.
Föreläsningar på 45 minuter,
60 om ni frågar.

Väntar på nåt nytt från Frank Ocean. 

Vecka 17

I söndags var det 30 grader varmt på altanen där vi satt och åt rabarberpaj med Pärs familjebekanta. Vi gick ner till havet men det var bara nio grader varmt i vattnet och tur är väl det, för jag hade inga badkläder med mig. Det känns mer som en semesterresa när vädret är så här. Som nåt annat. Men värmen (och i förlängningen torkan) har bittra eftersmaker; är det så här det börjar? Slutet. Väderrapporterna är plötsligt något man håller koll på. 

Det visslar lite ibland när jag andas, och jag andas tungt. Alla bihålor är täppta och ögonen svällda och rinner. Jag som inte hade hunnit utveckla symptom hemma ännu fick en käftsmäll av pollen när jag kom hit. Det kliar i gommen och allt känns tungt. Om kvällarna känner jag mig nästan febrig.

Men jag har läst nästan tre böcker redan och vi har varit på loppis. Köpte inget, men ändå. Vi har träffat familj och vänner och jag har tänkt en hel del på mitt skrivande. Förra gången jag var här hade Jaga Vatten just kommit ut. Min förläggare ringde och sa att det blir en andra upplaga och jag jublade, vi var på väg hem från Pärs mommo när hon ringde. Jag vaknade till meddelanden om recensioner, bad Pär läsa de bästa delarna högt. 

Nu är det fem månader kvar till nästa bok och jag bävar lite inför hösten. Det är så mycket som ska hända då. 

Jag hade inte tänkt ta bloggpaus denna vecka, men jag gör det kanske ändå. Jag antar det är bra att fundera tyst ibland också. 

Kulturkonsumenten: Påskekrim edition

Hej alla påskhäxor! Jag har lackat mina naglar neongula, nästan gröna och där hemma ligger påskdukarna på borden och påskäggen är väl synliga. Jag är på jobb ännu idag, men imorgon tar jag officiellt påsklov och är borta en hel vecka. Ska bli så löjligt skönt. Jag har köpt kontaktlinser, för jag tänker mig att jag ska ha solglasögon på mig mycket under veckan i södra Sverige. Jag hoppas det slår in.

Påsken är verkligen en högtid jag uppskattar, den infaller så behändigt precis när man som mest behöver några dagar ledigt och den är inte så traditionstyngd som t ex julen, man kan freestylea ganska fritt kring påskäggen. Och vädret! Man känner ju sig onekligen lite återuppstånden själv.

Jag tänkte tipsa om lite kultur att konsumera under påskhelgen, norrmännen envisas ju med sitt påskekrim och vi kan ju inte vara sämre. Under påskhelgen tycker jag du ska…

LÄSA

9789100177355.jpg

Nu läser inte jag speciellt mycket renodlade deckare, men jag älskar en god spänningsroman. En gång när Pärs syster bad om lästips sa hon var sugen på att läsa nån bok “där de kanske hittar ett gammalt brev med familjehemligheter eller nåt” och det där tänker jag på ibland, för jag vet precis vilken slags känsla hon var ute efter i den boken. Jag fick den känslan av den senaste boken jag lyssnade klart, Små eldar överallt av Celeste Ng. Fick också känslan; stor amerikansk roman. Om ni vet vad jag menar med det. Kanske inte Vredens Druvor-stor, men definitivt Garp och hans värld-stor.

Små eldar överallt börjar med en eldsvåda, i den idylliska orten Shaker Heights står perfekta familjen Richardsons hus i lågor och alla misstänker yngsta dotter Izzy. Från den eldsvådan spänns sen en stor berättelse om moderskap, vänskap, rasism och samhällsstrukturer upp. Vi får lära känna familjen Richardson och deras fyra barn, Lexie, Trip, Moody och Izzy, men också deras hyresgäster, konstnären Mia och hennes dotter Pearl som kommer in i samhället och rubbar något i familjen Richardson. Små eldar överallt utspelar sig på nittiotalet och tidsmarkörerna är många, men väl valda. Det är något ytterst märkligt att läsa en på sätt och vis historisk roman som ändå utspelar sig i nån slags nutid, eller i alla fall en tid man själv levt i. Jag gillar det! Jag gillar också persongalleriet, hur man fattar tycke för varje karaktär och förstår deras val, samtidigt som man ändå ser dem utifrån. Romanen pekar också på skeva strukturer och normer i samhället, utan att det nånsin förtar det litterära. Jag älskade den här boken, läs den nu, för Reese Witherspoon gör tv-serie av den!

SE

ae1e7bff-eaf6-40b3-a48f-fd6f1a50695b.jpeg

Jag svullade i mig hela säsongen Störst av allt på en dag härom sisten, men det känns onödigt att tipsa om något alla andra redan tipsat om. Men den är verkligen en väldigt bra serie, det kommer man inte ifrån. Som vanlig dödlig från Larsmo tyckte jag nästan var mest intressant att få en inblick i hur en rik vardag (och fest) kan vara. Odräglig och samtidigt lite lockande.

En annan sak som jag både äcklas och kittlas av är true crime och jag tror inte jag är ensam. Om vill ha tips på lite true påskecrime har jag ett bra! I lördags såg jag dokumentären Mummy Dead and Dearest HBO (finns också på Youtube verkar det som) och sällan har jag väl hört om ett så sjukt fall.

mommy-dead-and-dearest-1920.jpg

I korta drag; polisen hittar DeDe Blanchard knivhuggen i sin säng och DeDes rullstolsburna, mentalt efterblivna, svårt sjuka dotter Gypsy Rose är försvunnen. Ett par dagar senare hittas Gypsy Rose hemma hos sin pojkvän och de båda anhålls för mordet. När polisen börjar prata med Gypsy Rose visar det sig att hon är normalbegåvad, äldre än vad alla trott och kan gå och Gypsy Rose har mördat sin mamma för att slippa undan nästan 20 års Münchhausen by proxy-misshandel. Helt sjuk historia, som HBO nu också gjort till tv-serie, The Act. Den tänkte jag se nu under påskhelgen.

LYSSNA PÅ

Skärmavbild 2019-04-18 kl. 12.11.41.png

Min Moderna häxprocesser-lista förstås! Den finns på Spotify och är min so far populäraste lista! Här hittar ni atmosfäriska och sköna låtar, moderna häxor och häxpojkar. Jag tror ni förstår vad jag har varit ute efter om ni lyssnar på listan. Det är glasklart för mig, men jag vet inte riktigt hur jag skulle förklara det med ord. En bra lista i alla fall!