De tio viktigaste skivorna: högstadiet

Här är de nu! Äntligen! Som ni väntat! De tio skivor som jag lyssnade mest på i högstadiet och som antagligen alla har varit med och format mig till det lilla knippe dynamit förklädd till sockerbit som jag är idag.

Först lite bakgrundsfakta: Högstadiet gick jag 2000-2003 och under den tiden gick jag från ganska obrydd tweenie nöjd med vad Voxpop erbjöd till militant panda som satt och eldade upp mig i musik-forumonline under smeknamnet hallonkräm <3333 Bland annat minns jag en diskussion om vad man ska göra om ens klasskompisar kallar Håkan Hellström för bög. Rätt svar: det är inget fel med att vara bög så säg bara jaha.

Det här är nödvändigtvis inte alla skivor jag är stolt över idag och jag är fullt medveten om att min skivsamling inte klarar något som helst Bechdel-test, men svensk indie och pop var vita män då. Och är väl ännu i nån mån. Viktig är heller inte alltid synonym med bra och den här listan är helt särskild från gemene uppfattning om kvalitet.

Men jaja, här är de då; de tio viktigaste skivorna. Vi börjar med

10. Ebba Grön - Ebba Grön

Viktig för att: Ebba Grön har väl varit viktig för nån liten falang inom varje generation sen dom kom? Det är tonårsfrustration i sin bästa form. Också ett litet fönster in till svensk punk för mig, även om jag aldrig blev nån konnossör på det sättet. Köpte den second hand som första (och eventuellt sista tror jag?) Ebba Grön-skiva för mig. Ville egentligen ha den röd-gula samlingsskivan, men pengarna räckte sällan till allt man ville ha.
Har åldrats: Väl skulle jag väl ändå säga. Ebba Grön var en klassiker redan då och är väl det än. Lyssnar väl kanske mer på senare Thåström-grejer nu för tiden, men få saker ger en sån energi som Flyktsoda, som inleder skivan. Snyggt omslag också!
Viktigaste låt: Die Mauer, som jag lånade inledninngsfraserna från till en dörrskylt till mitt rum; Halt! Här får ingen passera, här slipper ingen förbi. <3333 GULLO!!!!

9. Lars Winnerbäck - Singel

Viktig för att: Det var återupptäckten av den här skivan som sparkade igång tanken på ett sånt här blogginlägg. Jag minns inte från vilket håll den här skivan kom, men jag hade en bränd variant, så klart. Jag lyssnade tills den började hoppa och hacka och gjorde ett omslag med hjälp av svart nackellack. Peak 2002 på nåt sätt. Min relation med Winnerbäck föddes och dog med den här skivan skulle jag vilja säga, även om jag även på senare år har lyssnat på honom, eftersom min kompis Heidi är/var stort fan. Men för mig har han aldrig varit bättre än på Singel. Fick mig också att längta till att ramla runt på Karl Johan och gå på efterfest med Kent.
Har åldrats: Sådär. Många låttexter känns ganska fåniga idag.
Viktigaste låt: Jag vill gå hem med dig. Eller som den hette i en larsmosk cover; Hemmidee. Också stora hiten från skivan. Jag minns att jag och Emmi tokdansade till den och kollapsade på golvet efteråt.

8. Magnus Carlson - Allt är bara du, du, du

Viktig för att: när man lyssnat sig trött på Håkan Hellström och har ett svagt men bra minne av Weeping Willows och Broken Promise Land från nån Absolute Music-skiva i barndomen så är Magnus Carlsons debut som soloartist ett ganska givet steg. Den här skivan kom ungefär samtidigt som Känn ingen sorg… och Håkan körar på flera av låtarna, men jag dristar mig att säga att den är ganska förbisedd? Otroligt fint vemod och hopp om vartannat. Magnus Carlson skyggar ju inte från de stora gesterna och därför älskar vi honom.
Har åldrats: Bra! Man kanske uppfattar Morrisey-blinkningarna bättre idag också?
Viktigaste låt: Det värsta av allt med textraden “vad fan ska man med kärlek till det blir ju aldrig som man vill, vad fan ska man med känslor till dom gör ju ändå som dom vill”. Ärligt och romantiserande om hjärtesorg - det bästa ämnet att skriva låtar om.

7. The Knife - Deep Cuts

Viktig för att: den är så jävla bra? Men också för att The Knife representerade något nytt för mig när jag börajde lyssna på dem. Köpte skivan efter att ha bara hört Heartbeats på Musikbyrån (RIP bästa musikprogrammet nånsin förutom Voxpop då kanske) och blev som förtrollad. Det var inte gitarr bas och trumma, det var inte en ledsen pojke och jag förstod inte riktigt vad det handlade om men jag var fast.
Har åldrats: även om den idag känns oskyldig och enkel i jämförelse med The Knifes senare skivor är den ju fortfarande ett mästerverk. Så poppigt och catchy, men med djup.
Viktigaste låt: Pass this on pga helt otroligt liveframträdande (och video) av den på Sen kväll med Luuk eller You take my breath away pga stark duett.

6. The Ark - We Are The Ark

Viktig för att: jag fortfarande kan minnas hur det är att cykla till skolan med denna skiva i freestylen, lyssna på texterna och känna sig kraftfull. I efterhand vill man ju knappt ge det epitet queert, men då var det det. Det var storslaget och bad inte om ursäkt och tog plats och sa att det fanns styrka i att vara annorlunda. Även om den mesta musiken jag lyssnade handlade om att vara vid sidan av något, var kanske det här det gladaste? Bra att ta till när man än en dag ska cykla till ett högstadium där de flesta tyckte man var ful (inte sant) och jobbig (ganska sant).
Har åldrats: Njäe, produktionen låter tunn och texterna är ju nästan lite pinsamma. Plus stylingen på omslaget, fniss fniss. Men The Ark var alltid bra på anthems och det finns såna här också.
Viktigaste låt: Let your body decide. Men jag kan varje låt fortfarande.

5. Thåström - Det är ni som är dom konstiga det är jag som är normal

Viktig för att: för att gångerna jag suttit i mitt rum och surat och lyssnat på den här för att “ingen förstår mig” - oändliga. Det finns så otroligt stor tröst i den här skivan, jag upplevde det som att Thåström sjöng direkt till mig. Och det kan jag nästan känna ännu när jag lyssnar på den här. Hur en redan då medelålders man från Stockholms förorter kan tala så till en knubbig 14-åring på finska landsbygden, ja det är inte lätt att veta, men det är väl så bra musik funkar?!
Har åldrats: bra. Även om jag tycker Thåström har blivit bättre i takt med att han åldrats och att det är ruffigaste industriella soundet låter ganska mycket millennieskifte så är det fortfarande bra.
Viktigaste låt: Ingen neråt sång. LÄTT. Vad jag hörde när jag lyssnade på den var typ “det suger att vara Ellen just nu och ingen förstår hur mycket men jag förstår”. Skulle nån gång vilja tacka Thåström för den låten och all den tröst den gav, men jag misstänker han skulle tycka det är skitjobbigt med en sån kärleksförklaring, han är väl känd för att va svår.

4. Marit Bergman - 3:00 AM Serenades

Viktig för att: för att Marit Bergman är den första kvinnan på den här listan, förutom Karin Dreijer i The Knife. Första gången jag kom i kontakt med Marit var i Fittstim-antologin där hon skrev en text. Sen hittade jag den här skivan via Musikbyrån (igen då en gång) och Marit blev liksom en gateway drug till hela riot grrl-rörelsen, även om det här på många sätt är mycket mjukare. Men väldigt bra! Jag tror inte jag har reflekterat över hur frigörande det var att hitta en brud som gjorde musik jag gillade förrän nu. Jag kände mig så mycket mer välkommen här än vad jag gjorde i många andra musik-sammanhang. Här fanns annat än sköra älvor, här var det okej och t o m viktigt att va välnärd för då orkar man kanske med allt det viktiga man ska göra.
Har åldrats: ja, men det är skrammelpopdängor som tillåtits vara just det och inte polerats för mycket vilket gör att de funkar ännu idag.
Viktigaste låt: It could have been good eller This is the year. Den första är nationalsången för ett krossat hjärta jag led av i tonåren och den andra min bästa pepp-låt.

3. Kent - Hagnesta Hill

Viktig för att: alla oändliga nätter jag lyssnat på Stoppa mig juni (lilla ego) och gråtit. För att Kent var en väldigt stor grej under några år. Jag velade mellan den här, Isola och Vapen och ammunition, men till sist och syvende går det inte att komma från att Hagnesta Hill är THE skiva för mig när det kommer till Kent. Och hon på pärmen, gud som jag ville se ut som henne!!!! Perfekta indie-utseendet. Men trots att jag försökte med jeansjacka och randig tröja och svart lugg och allt det där så var det alltid mer Tjorven än flyktigt väsen över mig.
Har åldrats: tveksamt. Det är här det blir svårt för mig. Jag älskade Kent hämningslöst i tonåren, men efter Vapen & ammo gled vi isär och sen dess har vi aldrig hittat tillbaka till varandra på riktigt. Länge tyckte jag Kent bara var pinsamma, de stod för allt det där jag inte ville kännas vid med mina tonår; det poserande, de pseudodjupa texterna och en konstant gnagande känsla av att aldrig höra hemma, inte ens hos dom som gjorde sak av att inte höra hemma. Kent har ju haft en ovanligt avståndstagande attityd gentemot sina fans alltid och jag tycker den svalheten tillsammans med de hjärteblodet i låtarna är en konstig mix. Nu när jag försöker summera det så vet jag inte vad jag tycker. Jag lyssnar fortfarande på Hagnesta Hill ibland, men är det en faktisk preferens eller som en sårskorpa jag inte kan låta bli att pilla på? Jag vet inte och kanske det inte spelar nån roll.
Viktigaste låt: Kevlarsjäl

2. Broder Daniel - Broder Daniel Forever

Viktig för att: med Broder Daniel är det så att ni som fattar fattar. Och ni andra kan gå hem.
Har åldrats: Broder Daniel som fenomen skulle nog inte kunna uppstå på nån anna plats eller i nån annan tid än just där och då, men för mig är det här evergreens. Precis som skivan heter så är det; Broder Daniel Forever.
Viktigaste låt: alla är anthems jag inte kan vara utan, men kanske ändå Happy people never fantasize pga genial låttitel som jag alltid gnolar på för mig själv när jag upplever nån som korkad och glad.

1. Håkan Hellström - Känn ingen sorg för mig Göteborg

Viktig för att: för att jag aldrig älskat en artist på det sättet jag älskade Håkan Hellström i högstadiet. För alla som känner mig ens lite var nog den här placeringen väntad. Jag har berättat det här förr men jag såg Håkan på tv när han uppträdde på Grammisgalan 2000 och det var bara… Något som hände. Det var en slags energi jag aldrig sett förr. Från den stunden kunde jag inte tänka på nåt annat än Håkan Hellström. En tid senare satt jag i bilen vid Mysinge och väntade på att styvmorsan skulle tanka klart. Hon hade varit in och betalt och när hon kom tillbaka öppnade hon bildörren, sträckte fram en blå och rosa skiva och sa “är det inte den här du pratat så mycket om?”. Att få en skiva redan var stort, skivor var dyra och vi kids var inte direkt bortskämda med presenter bara så där. Efter det var det kört. Kom ihåg att det här var före Spotify, före Google, före det mesta. Att vara fan var ett heltidsjobb. Jag klippte ut varje liten notis om Håkan, jag bandade in allt som kom på TV om honom på VHS, jag gjorde illustrationer till hans låttexter, jag sökte matroskläder på loppis, jag tvingade mamma att med mig på konsert och började stortjuta när han kom in på scen, jag började hänga på olika Håkan-forum på nätet och jag blev sur när nån tyckte han var dålig med svartsjuk om nån sa att de gillade honom. Jag kan än i denna dag känna ett sting av “dom fattar ju ingenting” när små barn som inte var födda när Känn ingen sorg.. kom står och skriker längst fram på hans konserter. Dom har inte älskat som jag har älskat!!!!!!!Men mest är jag glad att den här skivan blev en inkörsport till hela min senare musiksmak. Via Håkan hittade jag alla andra skivor på denna lista, via Håkan hittade jag det mesta. Håkan, du är ett pulver och du hjälpte mig. Verkligen.
Har åldrats: ypperligt skulle jag säga. Det är som att åka berg- och dalbana med nån snäll. Man trycker på play, åker iväg och 38 minuter senare spottas man ut på andra sidan, lite tilltufsad med euforisk och trycker på repeat igen.
Viktigaste låt: det är olika varje gång jag lyssnar på den. Men kanske ändå Nu kan du få mig så lätt eller En vän med en bil.

Det var det!
Tack och hej,
Ellen 14 år

Veckans vecka vecka 4

God eftermiddag kära bloggläsare! Hur har ni det? Jag liverapporterar från min ständiga plats på café. Så här ser det ut:

Ska vi analysera denna selfie lite. Okej. Om vi börjar med blickfånget, det jag veeet ni alla tittar på först, mina perfekta ögonbryn. Det är resultatet av flera års brynfokuserad make-up där jag - precis som många av er - haft alldeles för mörka och alldeles för boxiga bryn. Det är liksom inte snyggt när det ser ut som att du har två mördarsniglar i ansiktet. Jag önskar jag hade fattat detta redan för fem år sen, men vi ska väl alla den vägen vandra. Fylliga, breda bryn är snyggt, men det som är ännu snyggare är att hitta en egen, naturlig brynform som passar dig. Det här tror jag är min. Inte SpiceGirls-smal, men inte jättebred heller. Och rätt färg!!!! Just nu har jag Macs brynpenna i nån blond nyans plus deras bryngel. Sen ska det så klart sägas att jag har ett perfekt ögonbryn och ett ögonbryn som bara är okej och att mina bryn också ändrar från dag till dag. Ibland blir det bara inte som det ska och det får man leva med.

Sen polotröjan. Det här är ett av mina äldsta plagg i garderoben tror jag. Jag har från första början fått den av min syster tror jag och den härstammar från H&M, så det är ingen dyrgrip men jag har alltid tyckt om den. För typ fem-sex år sen brukar jag tycka om att ha den tillsammans med mina pleather-pants som jag körde mycket med då. Ahahaha alltså vem trodde jag att jag var, Efva Attling?! Minns att jag kände mig så snygg och typ “stilren” en gång i Stockholm när jag och Nikko var där och jag hade just den här tröjan och pleather-brallorna. Här är en bild från tillfället faktiskt!!!

Och Back-väskan i reflex och H&M-trenchen, naaaw. Och mina första Nike Air Max <3333 Baby-Ellen känns det som, trots att det bara är fem år sen.

Orsaken till att jag har polotröjan på mig idag är för att den har legat långt nere i tvättkorgen en lång tid och bara förra veckan dök upp igen med rena kläderna och jag blev glad att se den. Dessutom har jag en stor jävla finne på liksom dubbelhakan och en polokrage gör ju jobbet att dölja den. Så det om det.

Mitt hår sen. Jag veeeet inte vad jag ska börja göra med det. Jag orkar liksom inte engagera mig i det och jag vet att därför är denna färg och denna längd optimal pga man kan alltid bara slänga upp det i en hästsvans. Men det är ju inte så roligt.

Och till sist mina glasögon. Förhoppningsvis är det här en av de sista selfiesarna med dessa glasögon. jag har älskat dem, men de börjar vara rätt slitna plus det största problemet: de är för svaga. Visst är det typiskt att man blir mycket mer medveten om hur dåligt man ser med sina glasögon när man fått det svart på vitt att man gör det? Är också mycket mer trött i vänsterögat efter att ha fått veta att det är sämre. Jag lovar, skulle optikern sagt att jag har perfekt syn skulle jag plötsligt se allt och aldrig ha huvudvärk. Nåja, jag har beställt nya bågar och glas (fick något som såldes in som “ungdomsprogressiva” glas LOOOOL) och borde få dem om en vecka eller så.

Till denna vecka då!

Veckans jobb: den här förbannade slutrapporten som jag fortfarande inte fått klart. Men nu denna vecka! Den är nästan klar, nu ska den bara in och godkännas. Vi har skjutit upp inlämningen ett par gånger redan, men nu vill jag har ha det gjort. Det hänger liksom lite över mig och det känns som en kvarleva från förra året. Som att jag inte riktigt kan börja med allt det nya jag tänkt börja med i år.

Veckans fundering: gjorde jag rätt när jag bestämde mig för att inte hyra arbetsrum i år? Skulle det vara enklare att bygga en fungerande rutin om jag hade ett arbetsrum utanför hemmet? Jag bestämde att det inte varen utgift jag kände var tillräckligt motiverad just nu och att jag ändå trivs så bra med att sitta på café och jobba och att det ganska sällan finns en dag när jag ändå kan sitta kontorstid och jobba hela dagen. Men nu känns det som att jag har så svårt att komma i gång om mornarna.

actual footage of jag som svarar på mejl

Veckans fundering 2: att min mejlkorg är en som en hydra för tillfället. För varje mejl jag betar av dyker det upp två nya. jag kan liksom inte vinna. Har också tänkt att jag borde lägga in i inställningar att alla mejl automatiskt skulle börja med “Ursäkta för sent svar men…”.

Veckans håll utkik: På fredag eftermiddag är jag med i Radio X3Ms eftermiddagssänding. Ingen egentlig aning om vad jag ska prata om, men jag har hört rykten om nån slags gameshow? Lyssnar ju nästan enbart på Radio Vega, så känner mig ganska lost. Efter tre nån gång borde jag vara där!

Veckans bok: Nej, jag blev inte klar med Jakobsböckerna till bokcirkelsträffen i söndags. Så jag fortsätter med den. Vi valde dessutom Vända hem som nästa cirkelbok, en bok jag redan läst, så ka-ching! En månad till på mig att läsa.

Veckans pepp: Min och Anniinas kör - eller den kör vi bestämde att vi ville ha och sen annonserade på Facebook om och nu har över 100 intresserade, kör igång anmälningarna imorgon klockan 18! Snart börjar vi sjunga på riktigt, det ska bli så kul! Kören heter Destiny’s Choir och är en kör som sjunger främst rnb, soul och pop från 90-talet framåt och är öppen för alla, oavsett erfarenhet och sångskills.

Veckans vill göra: har inte träffat familjen på evigheter. Ska försöka träffa fammo den här veckan också.

Veckans skiva: Denna!

Bra tips för er som gillar Hurula eller tidiga Thåström. Vilket jag tar för givet är alla?!?!? Lite synthigare, men ändå i samma fåra på nåt sätt.

Hade också tänkt säga Eminems nya, men alltså… Efter en genomlyssning känns det inte så kul tbh Jag är ingen som har stora problem med våldsromantik osv inom hiphop, men det ska ju göras med finess och helst sparkas uppåt så klart. Det här känns mest chocksökande och ofokuserat. Vet inte om det är jag eller Eminem som håller på att bli gammal.

Nu ska jag gå hem och laga nån mat. På tal om det:

Veckans mat: är sugen på den här tonfisk- och majsröran som UnderbaraClara bloggade om. Två grejer som jag vanligtvis inte blir sugen på, men här är vi nu. Kanske det blir det till mat idag?

Highs and lows VERKLIGEN

Jag bloggade visst i tisdags kväll senast? Vad tror du att det hände sen?

I onsdags var jag i Stockholm. Bara så där. Steg upp tre för att hinna med flyg från Vasa. Hemskt flyg, mycket turbulens. Jag satt och knep armstödet och bad till Gud och runt mig satt kostymklädda människor lugnt med sina kaffekoppar och fortsatte samtalen. Det om något är ett tecken på att vi flyger för mycket idag. Sitter man en kilometer upp i luften och farkosten skakar och blinkar så borde man reagera. Skit samma, framme i Stockholm…

… mötte jag upp Rosanna som också var där i samma ärende. Vi drack frukostkaffe och bestämde oss för att gå till Moderna.

Där såg vi på konst.

Såg på folk som såg på konst.

Och åt ganska lamea mackor. Sen fick vi äntligen våra hotellrum så då gick vi dit och vilade en stund. Fast nånstans däremellan hann vi äta sushi, gå på apotek och ta en buss som fick krypköra fram över Skeppholmsbron för att det gick en svan framför.

Den där svanen ⬆️

På hotellrummet sov jag i 25 minuter och så gjorde jag mig i ordning. Hade en ny grön klänning med underklänning och allt. Detta är underklänningar jag tyckte jag var fin i. Det här är bästa minen jag lyckades fånga.

Sen gick vi till Scala och kvällens program.

Det var en massa folk där vilket jag inte hade räknat med. Kvällen var liksom en finlandssvensk helkväll med en massa olika program. Jag pratade med Hanna Bergström som är litteraturredaktör på Nöjesguiden…

… och Ulla Donner, detta genomsympatiska geni. De här fina svartvita bilderna skickade Emi Gunér till mig, en författarkollega som satt i publiken. Tack för det!

Efter vårt samtal gick jag till hotellrummet för jag hade ju då varit vaken sen tre (minus 25 minuter) och ett vinglas och en öl och en nervositet som släppt var allt som behövdes för att knocka mig. Somnade tidigare än på mycket länge och åt frukost nästa dag med min förläggare Anna och Tua Forsström och fick höra om allt jag missat. Semikolon-diskussioner osv. Sen tog jag tåget till Arlanda, köpte en parfym på tax free (ev mer om det sen) och flög hem. Kände mig otroligt världsvan och lyxig. Åka på arbetsresa till Stockholm över dan, dricka lite vin se på lite konst, äta frukost med uppburna poeter, köpa ett par grejer i taxfreen, var hemma till middag nästa dag blablablablaaaa. SJUKT ÄR DET.

Men hemma är det mesta som vanligt. I fredags jobbade jag på dan och på kvällen kollade jag och Viola har på Sveriges mästerkock. Pär åkte till Helsingfors på skrivkurs. Såna är vi! Far och flänger hela tiden bara.

Igår förmiddags, lördag alltså, hade jag fått som uppgift att överlämna gratulationer från SÖL till Gurli som fyllde 80. Blev bjuden på kaffe och hade ett fint samtal om skrivandet och livet och kampen.

Eftersom Tomatallergikern i huset var på skrivkurs beslöt jag mig redan i ett tidigt skede att långkoks tomatsås till middag. Nästan två timmar fick den puttra på denna lilla såsen. Hade en romantisk middag på egen hand med rödvin och allt.

Men att äta pasta kommer med ett pris. Jag hade stora planer på att städa, läsa bokcirkelsbok och ha det gött, men jag somnade efter maten. Även om jag bara sov en timme kanske var jag så seg efteråt att jag inte fick nåt alls gjort. Låg i soffan med Viola och såg på nya säsongen Sex Education mer eller mindre hela kvällen och natten.

Jag har till följd av det varit superseg idag. Eller liksom, blir alltid så konturlös och låg när jag upplever att jag inte lyckades med det jag förutsatte mig att göra. Det är också en massa grejer som gått emot mig i helgen; en finne på hakan, en vän som mår dåligt och katterna har pissat i min påse med mormorsrutor. Det behövs inte desto mer för att det ska känns jävligt motigt. Marginalerna är inte bredare. Men om jag ska försöka vara snäll mot mig själv: jag har ändå lyckats träffa bokcirkeln, handla fil och bröd och smör och rita två sidor diktserier till ett fanzine. Det är ändå nåt.

Äh, jag får väl flyga till Stockholm igen eller nåt.

SKOJA!!!

Två nya böcker

Just nu håller jag på att läsa Jakobsböckerna av Tokarczuk och lyssna på Lagerlöf-biografin som ljudbok, två mastodont-tegelstenar som kräver sin tid och sitt engagemang. Det är två bra böcker, men jag blir alltid lite rastlös när jag läser tegelstenar. Det finns så mycket annat man kan läsa!

Idag fick jag dessutom två böcker på posten som jag är otroooooligt sugen på och det gör inte saken bättre.

Här är dom! Wayward Son av Rainbow Rowell och Tag och skriv!, en antologi av 14 olika författare.

Wayward son är fortsättningen på Carry On (eller Gå vidare som den heter på svenska) som jag läste för nån vecka sen och blev mer eller mindre BESATT av. Det är längesen jag blivit så uppslukad av en YA-bok, skulle rekommendera den åt alla som gillar Harry Potter och/eller Cirkeln. Ni vet den där känslan när man måste sätta ner en bok mellan varven och bara typ pipa, skratta eller dansa lite på stället? Så var det. Ljuvligt att veta att man fortfarande kan känna så.

Jag har hört lite blandade åsikter om Wayward Son, så jag försöker att inte ha för höga förväntningar. Men jag måste läsa den, nåt annat alternativ finns inte.

Den andra boken är en nyutkommen antologi om skrivande, Tag och skriv!. Jag hittade den via Annika Norlins Instagram, hon har nämligen skrivit en text till den, tillsammans med en massa annat bra folk. Att läsa om att skriva, när ska man tröttna på det? Svar: aldrig.

Läspepp 2020!

Simhallar, Stockholm och skrivglädje

Ny vecka då ja ,vecka tre denna gång. Tre och allt delbart med tre är av nån anledning mitt lyckonummer, även om det aldrig gett mig nån som helst fördelar. Men jag tycker det är skönt på nåt sätt när något är delbart med tre. Snyggt på nåt sätt. Fånigt hur man kan bestämma sig för nåt och sen bara tycka det utan orsak. Tänk om det egentligen fem eller fjorton som är mitt lyckonummer, jag har bara inte upptäckt det ännu?

Imorse var jag till simhallen. Ack alla livsvisdomar man får höra i ett omklädningsrum en förmiddag. Tanter och kvinnor i alla åldrar och storlekar som småpratar om allt möjligt och smörjer in sina svängande, hängande, skavande kroppar. Det är otroligt trevligt och befriande och jag önskar att jag kunde dela med mig av alla sanningar jag fick höra imorse, men det känns fel på nåt sätt, som hemligheter man bara får tillträde till där i omklädningsrummet.

Annars har min morgon sett ut ungefär så här:

Ska vi lista lite lite Veckans..? Ja, men vi gör det va?

Veckans jobb: Åker till Stockholm på onsdag och deltar i Nu imorron på Scala-teatern. Är sjukt ångestfylld och nervös för att typ vistas i Stockholm på egen hand, nya stora ställen har den effekten på mig. Har hängt extremt lite i Stockholm och vardagsgrejer som att typ åka tunnelbana blir stora äventyr i den här lilla byahjärnan. Helsingfors och Köpenhamn känner jag så pass bra till nu för tiden att det jag knappt är nervig inför dom, men Stockholm är fortfarande nån slags vit fläck på kartan. Men skit samma, det är bara att göra. Vad är det värsta som kan hända? Att jag blir rånmördad i nån gränd hahahaahahahaha snyft. Kom förresten gärna på evenemanget om du är i närheten! Det är helt gratis och proppfyllt med mer eller mindre coola finlandssvenskar, såsom jag själv.

Veckans pepp: Ska äntligen få träffa min internetvän Chrissy i Stockholm! Och träffa alla andra goa mennsker som ska dit.

Veckans nöjdaste:

Min nya tenn-ljusstake jag köpte på löppis igår. Skulle jag köpa hundbajs om Elsa Billgren köpte hundbajs och bloggade om det? Risken är ju. Men just den här lilla svenskstämplade skapelsen knyter liksom ihop alla mina små skålar och stakar på soffbordet alldeles ypperligt.

Veckans onöjdaste:

Att jag inte köpte dessa rosa ormskinnsstövletter från samma loppis. Otroliga är dom, men let’s face it - de är inte sneakers och sneakers är allt jag använder så. Men ändå, fast jag vet det, drabbas jag av ett behov av att springa till loppiset igen och köpa dom när jag ser den här bilden.

Veckans blogg: Nya finlandssvenska bloggbevakningen! Har tyst för mig själv efterlyst en sån blogg ett bra tag. Tycker Gossip Girl so far har hållit en bra, lagom bitsk ton även om jag tycker webb-adressen är onödigt… märklig? Väntar med spänning på att bli genomskådad av henne!

Veckans skriv: Igår kväll skrev jag klart del två av fyra i ett skrivprojekt jag har på gång just nu. Jag önskar verkligen jag kunde skriva mer just nu men vill inte jinxa det utifall att det inte blir nåt. Men det är en slags bok får man väl ändå säga. Det går förvånansvärt lätt och smärtfritt att skriva det och jag vet inte om det är bra eller dåligt, men ska försöka bara enjoy the ride.

Veckans tv:

det här är en screenshot, det är ingen vits att klicka på play

Ska absolut se Axels serie Utanför boxen på Yle Arenan, det låter spännande. Sen så börjar nån ny Erik Haag & Lotta Lundgren-serie på SVT som jag absolut måste se för jag skulle slicka marken Lotta Lundgren går på om ingen såg. OCH!!! På tal om folk jag ser har ohälsosamma och ensidiga relationer till: ny säsong av Filip & Fredriks Alla mot alla börjar idag.

Veckans mat: Potatismos!

Klia katten och andra favoriter

Nu är det här TREDJE gången jag påbörjar det här inlägget pga två drafts har redan försvunnit nånstans åt helvete och jag vet inte vart och det driver mig till vansinne. Så nu får ni en mycket kärnfull, lite lätt sammanbiten version av det här inlägget som egentligen skulle vara en lång ode till helgen och fritiden men skit i det då!!!!!

Jag vill ändå försöka berätta om en av mina favoritsaker att göra en ledig lördag. Det är att koka en kopp kaffe åt mig, ta min bok jag håller på med för tillfället och sätta mig i soffan. Oftast lämnar boken orörd på bordet en bra stund (eller hela tiden) pga kärvänliga katter som alltid kommer fram från sina skrymslen och pockar på uppmärksamhet om man sätter sig nånstans. Så sitter man där med sin kaffe och kliar katten bakom örat och tänker på just ingenting. Det är nåt av det bästa jag vet. Såna heliga stunder behöver så klart sitt eget soundtrack och nu har jag gjort ett sånt!

Så Klia katten är inte en eufemism för att dra en runk, det är helt enkelt min nya spellista.

Här hittar ni hela listan. Och när vi ändå är inne på min Spotify och rotar, så vill jag skryta om alla andra bra listor jag har där. Nästan en för vad än din helg innehåller för aktiviteter.

Är du österbottning är risken väl ganska stor att du vid nåt tillfälle far Ut och kör.

Du kanske inte alls är ledig utan behöver jobba? Som hypnos är min bästa jobblista, men funkar även för festligare och friare tillfällen.

Kanske du är på förfest…

… eller på efterfest? Blink blink blink. (Gud vad det stör mig att det är 39 låtar och inte 40 på denna förresten, men orkar inte ändra).

Kanske du behöver gråta en skvätt?

Kanske du inte är en sån som gråter, men blir lite lätt sentimental framför stereon en lördagkväll när konjakskupan är tömd? En lista inspirerad av min faders musiksmak.

Du kanske inte alls är ledsen, utan riktigt förbannad? Så klart har vi nåt för dig med.

Det kanske är känslor all over the place? Lugn, här är listan för dig.

Du kanske tyckte om Klia katten-listan och vill ha mer sånt? Absolut, jag förstår dig och jag rekommenderar denna i så fall.

Du kanske vill känna dig som en karaktär i en film en stund? Gå genom stan med den här listan i lurarna i såna fall. Finns också uppföljarlistan Peed sulo 2!

Ni vet en sån där hand i svart blankt porslin som man kan hitta på loppis ibland? Ibland har den lite dun eller pärlor på sig också? Ja, det här är musikaliska versionen av en sån hand.

Eller så vill du bara ha lite atmosfärisk pop. Inga problem, lyssna på Moderna häxprocesser.

Jag gör nya listor med jämna mellanrum och utgår sällan från en genre eller så, utan snarare en känsla eller ett tillfälle jag tycker behöver sitt eget soundtrack. Jag hoppas ni hittar nån ny favorit bland de här och eftersom att göra spellistor är mitt bästa tidsfördriv när jag egentligen borde göra annat får ni gärna komma med förslag på listor jag borde göra.

Nu ska jag fortsätta med min helg!

Veckans skrivövning (gör comeback?!)

Tjena alla monsterdiggare! Idag började min skrivkurs i Arbis igen och det är jag så glad för. För att fira det tänkte jag fira med att låta en bloggserie jag hade för nåt år sen göra comeback!

Jag tror det var i samband med att Arbis-kursen drog igång första gången som jag med buller och bång (förstås, för det är ju jag) lanserade en bloggserie som sen höll i sig i typ fem inlägg (förstås, för det är ju jag). Men nu känner jag mig redo att återföra Veckans skrivövning här.

Sorry för asig bild, men hej, det är ju jag. Ni vet vad ni får här på http:en; dåliga mobilbilder men hjärtligt innehåll :-)

Välj ett av nyårslöftena ovan. Din uppgift är sen att skriva en scen som berättar om ögonblicket när personen som avgett detta löfte bryter det. Du har 10 minuter på dig. Du får gärna länka eller posta i kommentarsfältet om du gör övningen.

Veckans skrivövning kommer knappast återkomma varje vecka, men kanske lite då och då? Det bästa som finns, förutom att själv skriva, är ju nämligen att formulera skrivövningar åt andra. Jag är inte det minsta ironisk, älskar det <333.

Fynd från Närpes

Hej och hå! Idag satte jag mig i bilen vid halv sju och körde iväg längs en otroligt blåsig riksåtta mot Närpes. Jag hade inte sovit speciellt många timmar och trots en megakaffe får jag väl ändå lov att säga att Österbotten sällan känts större och vidare. Strax söder om Vasa sprang ett rådjur över vägen. Inger hände, men efter det kände jag mig betydligt mer vaken.

Jag hade som uppgift att prata lite kreativt skrivande med ett gäng gymnasie-elever. Vid 12 var jag klar och dessutom utfodrad tack vare skollunch, så jag beslöt mig för att göra the most of min Närpes-visit. Det är trots allt inte jätteofta jag är där. Det var ju inte svårt att börja tänka i loppisbanor. Men först stack jag mig in Närbok, ortens bokhandel och kollade runt lite pga man älskar ju bokhandlar.

Sen styrde jag kosan mot Hoppets stjärna. Man älskar ju en sån här skylt. Jag vet att det finnas andra loppisar i närheten, men jag hade inte jättemycket tid eller ork, så jag beslöt mig för ett, som dessutom låg nästgårds med Livsvinn, en typ Matsmart-butik men IRL, som jag hade fått tips om. På Livssvinn köpte jag krokiga Närpes-gurkor (tydligen ett måste) och del annat. Kom ut med en hel påse mat för 15€, allt pga korta bäst före-datum eller grönsaker som anses vara andra sortering. Sånt tycker man ju om.

På Hoppets stjärna var priserna kanske inte precis så låga som jag hade hoppats, men inget överdriver heller. Köpte detta lilla bord, som jag föll för i samma sekund mina ögon vandrade från DE PERFEKTA KÖKSSTOLARNA som stod där men redan var sålda till detta lelle bordet. Ytan är i ganska dåligt skick, men jag tänker att med lite slip och fix så kommer det bli riktigt fint! Så otroligt behaglig storlek och form på det.

Köpte också två tyg som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med, men det känns som att jag är inne i nåt slags kreativt stim och bara vill GÖRA nåt. Jag insåg nu när jag skriver detta att det rödrutiga tyget skulle va rätt fint som gardiner i rosa rummet.

Och väl hemma igen hade mina nya sneakers kommit på posten. Ja dom där sneakersen jag utan att blinka klickade hem istället för att köp vettiga skor SO SUE ME. Och de är mer perfekta än vad jag vågade hoppas på, de sitter som ett smäck och det är som att gå på små ulliga får som masserar ens fötter för varje steg. Jag tror faktiskt jag föredrar Nike-sneakers framför både Reebok och Adidas som jag haft de senaste åren.

Å nu är jag både bordad och skoad för 2020. Skönt!

Utvecklingsfaser och reflexvästar

Jag är ganska usel på att använda sånt som ansvarstagande vuxna ska använda: cykelhjälm, reflex, ja till och med säkerhetsbälte ibland. Jag vet inte varför det är så, det är ju inte som att jag tycker det är speciellt coolt att hålla på så, men ovanor antar jag?

Men en sån där grej jag håller på med i den här utvecklingsfasen jag är i just nu är att försöka ruska av mig invanda beteenden som jag inte kan motivera eller ens stå bakom. T ex som att bara inte orka engagera mig i säkerhetsutrustning. Tror det också hör ihop med att jag utan att blinka klickar hem ett par fräsiga sneakers för 140€ men plötsligt blir snål när det kommer till rimliga vinterskor, typ Icebugs.

En annan sak jag undersöker är vad som egentligen är min stil eller min smak. Jag har alltid varit ganska trendkänslig och mest haft nytta av det, men jag har tänkt på en grej mer och mer den senaste tiden när jag gått på loppis.

Jag insåg under en av mina loppisrundor att jag automatiskt går och lyfter på allt porslin och kollar stämplar det första jag gör. Liksom före jag ens riktigt har bestämt mig för om jag tycker om det eller inte. Det är kanske ganska vanligt, men också ganska fånigt. Det är ju inte som att jag nånsin säljer nåt vidare och en tingests värde för mig borde ju inte handla om stämplar. Och måste en grej ha en stämpel eller nån viss patina för att jag ska våga säga att nåt är fint? Visst är det kul om man nån gång gör ett ekonomiskt fynd, men det borde ju vara de där kärleksgnistorna som skulle va avgörande. Does this spark joy osv.

Och det är inte bara loppisporslin det gäller, men det är ett bra exempel. I allt går det ju tydliga trender; i musiksmak, i estetik, i kläder, i kändisar och konton man följer, i uttryck och ord, i inredning. Jag tycker det är kul med trender och jag kommer nog aldrig lyckas skaka av mig trendtänkandet helt, men det kanske inte riktigt det som är meningen heller? Jag skulle bara vilja våga lita på min egen åsikt, instinkt och magkänsla. Vad tycker jag är fult och vad tycker jag är fint och i allt det som forsar kring mig - vad är det jag återkommer till?

Men en sak jag tyckt varit fult alltid och fortfarande tycker är reflexvästar. Sori nu ba men målvakt i ett lågstadiefotbollslag är sällan en stil jag strävar efter. Och allt för länge har min idérike av reflexen varit en Sparbanken-logo i hårdplast som slår mot sparkstöttingens handtag (aaah åka sparkstötting förresten - alldeles för länge sen jag gjort det ❤️ bara det kommer nån snö ska jag se till att åka ut med nån lånad spark.)

Jag har nu hittat en reflexlösning som känns hållbar för min del! Den består av:

Den här nya sortens reflexväst som bara är remmar! Visst visade jag den här redan? Har nu använt den i mörker för första gången i stadsmiljö och kände mig noll procent ful. Eller jo nån procent kanske men inte pga reflexvästen.

Och min egensydda kattreflex som nu hittat sin plats på min ryggsäck som jag har på mig nästan jämt.

Nu återstår bara att få lurat hjärnan att det är kul med Icebugs så överlever jag väl den här vintern också.

Måndag vecka 2

Jaha, årets första måndag då. Det är ju egentligen bara fuskmåndag men eftersom jag egentligen borde sitta och jobba med en slutrapport deadline fredag kom jag på att jag skulle veckostartsblogga precis just nu. 2020 är inte året jag slutar prokrastinera tydligen, det skjuter vi upp lite till höhö.

Gick till skogs i förmiddags med Emmi och Bruno PRECIS SOM ALLA ANDRA MÄNNISKOR I ÖSTERBOTTEN tydligen. Det var mer bilar längs Fäboda-vägen än en varm julidag. Men det var pudersnö på lingontuvorna och lite solsken längst upp i trädkronorna så det var fint ändå.

Tills jag halkade på en isig bergknall och slog i ena knät. Jag skadade mig inte speciellt, men man blir ju så, nånting mellan förnärmad och skraj när man halkar på det där sättet. Lite skakig liksom.

Men termoskaffe och en smöggis lindrar ganska bra.

Emmi och jag hade likadana termosar. Så går det när man handlar på Ikea.

Väl hemma satt jag och jobbade en stund. Sylvi tänkte över livet.

Sen gjorde jag soppa på en spik. Och lite palsternacka och potatis, en skvätt grädde och lite schalottenlök och dragon. Till det rostade jag kikärter med parmesan. Blev faktiskt väldigt gott om jag får säga det själv. Vilket jag får och måste, vad skulle det annars bli av detta matbloggande?

Sen fick jag skynda iväg på författarverkstadsträff (Författarverkstan är ett skrivande nätverk). Och nu ligger jag här och tänkte sammanfatta vad som komma skall i denna årets andra vecka.

Veckans utflykt: jag ska till Närpes på onsdag förmiddag och prata skrivande med ett gäng gymnasieelever. Kul! Är ganska sällan i Närpes pga lets face it, det är aslångt dit.

Veckans jobb: ja, det skulle va den där rapporten då. Och så har jag ett essä-uppdrag som pockar på uppmärksamhet och en annan skrivgrej på G som jag hoppas jag kan återkomma till snart. Plus kurs-starter! Min skrivarkurs i Arbis startar på torsdag! Förutsatt att jag får tillräckligt med anmälningar.

Veckans oro: det brinnande Australien. Men också att folk ska tro att man inte bryr sig om man inte re-postar bilder av brinnande koalor. Jag bryr mig, jag har donerat pengar, jag drömde mardrömmar om väggar av eld utanför vårt fönster i natt, men jag re-postar inte sånt. Jag hoppas att 2020 är året man inte behöver befästa sina ställningstaganden (eller övertyga om sin godhet) med re-posts jämt.

Veckans läsning:

Det här lilla vapnet. Vi har som bokcirkelbok att läsa valfri Olga Tokarczuk-bok. Den enda jag fick tag på i nejdens bokhandlar var Jakobsböckerna som är en nätt liten sak på 1057 sidor. Gulp. Började igår och den är ju inte dålig, men den är nog inte bladvändarprosa heller. Får se hur det går.

Veckans tv: Antikrundan börjar på torsdag, peppen på det hehe. Sen är jag också sugen på Äkta Billgrens så klart, som så passligt kommer direkt efter. Tablåtv ändå, härlig grej! Streamingmässigt vet jag inte om jag hinner ta mig an nåt nytt och tidskrävande pga se ”veckans läsning”, men jag börjar närma mig Succession mentalt. Snart är jag redo.

Veckans pirr: ska pröva ut nya glasögon! Ser fram emot att schlippa gammelbrillorna.

Veckans besatthet: att vi ska ha nya köksstolar. Insåg bara häromdagen att jag är trött på att ha udda stolar i köket. Jag är i det här vuxna stadiet av livet där man byter ut det som har varit enkelt, billigt och funkar till det man faktiskt vill ha. Googlade för skojs skull priset på olika Artek-modeller. HAHAHAHAHAHAHA. Så nu är loppisradarn på. Vet inte vad jag vill ha, men tänker att jag kommer känna igen det när jag ser det. Det behöver alltså inte hända denna vecka, men nu är behovet formulerat. Behov och behov förresten, herregud så bra man har det.

Veckans besatthet 2:

Den här serien med recept ur det viktorianska England. Så rogivande 🥰🥰🥰 Det är säkert nåt ätstört men ÄR inte mat-tv den bästa ångestdämpningen? Konfliktfritt.

Veckans trendspaning: bloggen. Nu återvänder folk! Jag känner det i hela mitt väsen. Blev så glad när jag läste Linneas inlägg om tjugotalet och bloggandet. Vill som ett högstadiebarn ivrigt bekräftelsetörstande ställa mig bredvid henne och ropa lite förvrängt och lite för snabbt: ”HE TROR JAG Å!”.

Veckans längsta blogginlägg: det här. Så nu slutar jag hej då.