Kollektiva radhusbyn
De kallar oss Bullerbyn här i stan, men de får väl göra det då. Det började för ett par år sen när det skulle byggas nya radhus här. Vi bestämde ganska snabbt med ett gäng bekanta och vänner att köpa varsitt hus och dela på hela gården. Idag har vi gemensam tvättstuga, bastu, kompost och grönsaksland. I planerna finns både snickarbod och hobbyrum och växthus, men man får ju ta det som det kommer. Det är skönt att kunna välja sina grannar på det här sättet och dela mycket i vardagen. Det är så givande att folk i så många olika åldrar och livssituationer kring sig. Men också jäkligt skönt att ändå ha sitt eget och inte behöva umgås jämt. Vill man va ifred låser man bara dörren. Och katterna har faktiskt aldrig sovit nån annanstans än hos oss.
Gamla bondgården
Hur länge har vi bott här nu, Pär? Är det fyra år? Ja, det måste ju bli det, för Viola fyller elva i år. Ja, katterna stormtrivs här, man ser ju knappt av dem. Ganska ofta är de i stallet där vår häst står. Men hos hönsen får de inte vara. Där i drängstugan har jag inrett min lilla skrivarlya. Fast mest är vi ju faktiskt här i storstugan, i köket runt det här megastora klaffbordet som är liksom uppmjukat av alla årtionden det varit samlingspunkt. Vill du ha en smörgås förresten? Pär bakade knäckebröd här igår så det hänger här i taket. Haha, nej tyvärr, alla trasmattor på golvet är inte till salu, de följde med huset. Det visade sig att jag älskar att tvätta trasmattor så de luktar alltid lite såpa och är nästan jämt lite sådär skönt svala under fötterna. Tur att kakelugnen i vardagsrummet värmer så bra!
Stilrena tegelvillan
Det är klart det känns lite mäktigt att bo i ett hus ritat av Bläblä Blässon, men oftast tänker man ju inte på det, det är ju bara vårt hem. Jag har ju alltid gillat sånadär låga sexti- och sjuttiotalshus så när vi hittade det här så var valet rätt enkelt. Vi har plockat in mycket grönska och ljusa träslag, för det är ju snyggt mot det röda teglet. Men så klart har vi blandat upp med väl valda föremål som den här skulpturen gjord av vår kompis som är konstnär. Pär är ju också en riktigt fena på att hitta italienska lampor och finska björkmöbler för spottstyvrar på loppis. Jasså, du känner igen designklassikern till fåtölj där? Jo, det stämmer att det var i den jag satt på mitt senaste författarfoto. Fast jag hade en annan polotröja då. Katterna trivs bäst i växthuset som vi kallar det, glasdelen mitt i huset som också ger det här otroliga ljuset, kom med så får ni se.
Oväntade lokalen
Det var ju cykelverkstad här tidigare, men egentligen är det en en gammalt mejeri från första början. Vi hittade gamla skylten när vi renoverade så det är den som är på väggen där. Känner du att det fortfarande luktar lite ko i kontorsdelen? Haha, ja det är sånt man får leva med om man vill bo så här oväntat och kreativt. Fast här inne har vi ju bonat om så gott det går, riktigt så industriellt vill vi ju ändå inte ha det. Men takhöjden och ljusinsläppet är ju otroligt, det får du hålla med om! Och om du orkar gå upp för alla de här trapporna så har du stans bästa utsikt i tornet. Där brukar katterna gilla att sova när de inte är här. Det bästa med det här hemmet är ändå de stora varuleveransdörrarna till köket vi behållit och som ofta står på vid gavel under sommaren. Vi har ganska ofta middag i vår trädgård faktiskt och då lyser mejeriskylten i augustikvällen.
Sneda och vinda kråkslottet
Hej hallå, kolla upp! Här sitter jag och vinkar i fönstret på västra flygeln där jag skriver om dagarna. Du kan ringa på genom att dra i repet där bredvid dörren. Kom in, häng av dig här i hallen. På hatthyllan ligger Viola och plirar och jag är säker du hittar Sylvi i köket med terrakottafärgat kakelgolv på bottenvåningen om du går dit. Det här tillbyggda, märkliga huset överraskar alltid med åtminstone ett rum du inte lagt märke till tidigare. Har du sett vår bibliotek med flyttbara stegar? Skafferiet med syltburkar och inlagda gurkor? Akta högarna med uppslagna böcker i trappan förresten, det är sånt Pär håller på att läsa. Vi är inte riktigt säkra på om vilka gäster vi har i östra flygeln för tillfället, men B&Bet går så bra att vi anställt en kock släsh städerska. Hon är barsk men kärleksfull och sköter huset medan vi läser våra manus i salongen. Pär drickandes te och jag förstrött klappandes det uppstoppade lejonet.
Flytande krypinnet
Skepp ohoj, stig ombord på vår mysiga husbåt i trä. Här i den här kojen med blåvitrutigt fördrag sover jag och Pär. Jepp, det är matchande gardiner i det lilla runda fönstret. Till vardags lagar jag mat i ett det här miniköket vi verkligen fått planera noggrant för att maximera användningsmöjligheterna. Såg du Pär på däck förresten? Han borde va där och hänga tvätt, han blev tvungen att tvätta katternas små snusnäsdukar de har om halsen när de härjar runt här och fångar möss på bryggan. Det bästa med vårt hem? Det är nog när det är stjärnklara nätter och ligger vi i vår hängmatta på däck och kanske röker en pipa och högläser ur nån tummad Hemingway-pocket. Eller sommartid när kastar vi loss och tuffar runt i skärgården och slänger oss i vattnet om morgnarna från aktern helt utan att tycka det är läskigt alls.
Rimliga femtiotalslägenheten
Ja, vad kan jag säga? Jag visste det var vårt hem redan första gången jag såg bilder på det. Jag tycker så himla mycket om både huset och området, det känns snällt och välkomnande. Lägenheten är också så bra planerad och jag älskar att det är vinklar och vårt och små rum, men ändå har en ljus och öppen känsla. Den är perfekt storlek för oss två och katterna och skulle vi nån gång bli fler så ryms vi nog då också. Det är rätt mycket jag skulle vilja fixa i läggan, men all in good time. Det viktigaste är att det är vårt hem.
