29/4

Igår gjorde jag det - redigerade klart sista rundan av Vi ska ju bara cykla förbi. Det känns som att jag jobbat på den här texten i en evighet, god only knows hur många gånger jag läst alla 40 kapitlen. Det är fortfarande en bok jag känner väldigt varmt inför, trots att man både hinner tröttna på och ifrågasätta texten när man redigerar.

Om allt går som det ska och gud vill så kommer boken 29:e april. Sen kommer den på finska ett par månader senare, men om det vet jag knappt nåt än. Inte ens titeln.

Jag gillar att redigera när det börjar bli på detaljnivå, det är mekaniskt och icke-kreativt. Något som bara ska plöjas igenom. Snabba kickar när de röda kommentarerna försvinner en efter en.

Men nu längtar jag efter att skriva något annat. Något nytt, sjunka in i en text, hitta på. Jag har flera lösryckta idéer och två-tre halvfärdiga manus, men jag vet inte vad något av det är ännu, eller vad det kan bli. Det är både spännande och lite jobbigt. Inga snabba kickar.

Pleasure, pizza & popmusik

Hej hej hallå dagboken, då var det måndag igen. Helgen var lugn (som alltid nu för tiden) och det var skönt, jag är så jäkla spänd och får migrän så lätt just nu att avslappning är key tror jag. Har också bokat tid till naprapat igen, tror det är ungefär ett år sen sist så det är väl dags. Jaja, gud vad tråkigt, här är saker jag gjort i helgen, utan inbördes ordning:

Efter att jag tagit TVÅ resmål på 10 i På Spåret - skryt skryt - såg jag och Pär Pleasure, en svensk film som kom för några år sen men aldrig varit på bio här i alla fall. Är nog ganska glad att jag inte såg den på bio, blev otroligt illa berörd av vissa scener. Handlar om en ung svensk tjej som åker till LA för att bli porrstjärna. Den var bra, men ett par scener var så explicita och våldsamma att jag blev tvungen att titta bort, tror det skulle ha varit jobbigt att se på större skärm.

Sofia Kappel som spelar huvudrollen gör det otroligt bra och det är ett så intressant historia, speciellt idag när OnlyFans ses (eller i alla fall försöker ses?) som ett jobb som vilket annat. Jag tycker inte film behöver vara sedelärande på det sättet och det är nog inte Pleasure heller, men jag tycker det är kanske det intressantaste som finns: korrelationen mellan sex och makt.

Helgens läsning (det lilla jag faktiskt läst) har varit den här: Matias Faldbakkens Vi är fem. Den är rolig och känns fräsch. Ville verkligen inte använda ordet skröna, men det är just vad det är det: en skröna.

Så här börjar den. Sen fortsätter den att handla om Tormods familj och Tormod, som efter att han byggt klart huset och garaget och allt det andra till sin otacksamma familj, börjar experimentera med lera. Leran börjar jäsa och bubbla och så småningom händer det en massa… Ja, jag vet inte allt vad som kommer hända, för jag har bara läst ungefär halva än. Men jag tycker hemskt mycket om den redan.

I lördags behövde jag och Emmi en utflykt, hur liten än som helst, så vi åkte till Kauhava och gick på loppis. Köpte det är här ljuvliga lapptäcket för 12€, vilket jag tyckte var mer än rimligt för ett sjuhelvetes jobb. Jag lever ju i tron om att jag en dag plötsligt ska transformeras till en människa som har tålamod att göra ett eget lappis, men tills dess njuter jag av andras.

Igår kom papp och styvmorsan till oss. Vi beställde pizza och skvallrade. Ganska bra söndagssysselsättning. Resten av dagen gick jag runt och sjöng på den här konstant, utan nån anledning alls:

Ibland blir det ju bara så. Det var hela söndagen i ett bloggskal.

Inatt drömde jag att jag skulle testa olika tantparfymer och att jag inte tyckte dom luktade nåt - det visade sig att jag hade tappat luktsinnet och fått corona. I samma dröm hann jag också gå vilse i en simhall och hitta en bekant som guidade mig genom de mörka, hemliga gångarna under vad som nu hade blivit hans hans bar. Till slut blev gångarna en stor trätrappa och vi var plötsligt på vinden till stället. Lagom där hittade jag äntligen mitt läger för natten. Det visade sig att jag skulle dela rum med Machine Gun Kelly och en annan bekant från gymnasietiden, men det gjorde ingenting för sängen var bekväm.

Imorse kvittrade fåglar när jag kom ut. Det blåste på ett vårigt sätt.
Det är ju bara januari.

Under kniven

Jag såg Gudfadern förra veckan, för första gången faktiskt 
Drunknade i allas utseenden, allas personliga utseenden
En för stor näsa, en för liten mun
Jag hade nästan glömt hur det är när nån är vacker utan ingrepp, vad det betyder 

Veckan efter såg jag Under kniven, det finns på SVT play, det är sevärt, se det om ni vill
Fyra avsnitt om plastikkirurgi och varför 
Varför man gör det, varför man inte pratar om det 
Alla har verkligen gjort nåt verkligen alla, sa en kompis i somras
Skulle du?
Jag vet inte, tror inte det…

Vi har aldrig varit så perfekta som vi är nu (om man ser det så)
Men vi har aldrig varit så missnöjda som nu, vi har aldrig opererat oss som vi gör nu 
vi har aldrig pratat så mycket om skönhet som nu

Kulturkvinnorna i Sverige sörjer sitt eget åldrande
Liv Strömquist skriver om Kylie Jenner i sin senaste serieroman
På Paradise Hotel checkar man in och hoppas hitta någon som är snygg nog att knulla med på tv, men det är en hårfin linje 
Det blir lätt FÖR MYCKET 
så att säga 

Erik Galli, en svensk journalist och ett underskönt ansikte
En marmorstaty med trendigt hår 
gör dokumentärserie om sina egna hemliga skönhetsoperationer
(Under kniven alltså)
eller är de hemliga? 
En arg tjej kallar honom för “opererad horunge” på krogen 
Och han stressröker och undrar vad hon vet

På ett bakvänt sätt är det skönt att va ganska ful och fet, man är liksom aldrig med i spelet
Man ger upp från början och får odla andra egenskaper 
Låta de andra tävla om perfektionen
Det går ändå aldrig att operera allt som är fel med mig 

Erik Galli pratar om Nip/tuck som en slags inspirationskälla för plastikkirugrgin han genomgått 
I klipp därifrån ser vi fiktiva patienter från serien svara på frågan vad de vill ändra 
En tjej - händelsevis också hon tjock - svarar: allt 
Hon säger det inte olyckligt, hon säger det knappt uppgivet 
Lite skamset, men bestämt 
Allt
Hon vill ändra allt

Jag känner igen mig i det 

Jag sa kanske, fast säkert inte när vi pratade om det
Men jag kunde också bara sagt 
I want to change my clothes my hair my face 
För att parafrasera The Boss, till och med han är missnöjd

Jag googlar 
has Bruce Springsteen had plastic surgery 
får svaret: 
According to the claim of the fans, Bruce has done his hair transplants, had received a botox injection, and also had facial fillers around his face

Varför skulle jag nöja mig om inte ens Bruce kan göra det
Om Erik Galli behöver ny näsa
Om inte ens de vackraste kvinnorna i världen 
Hollywoods samlade trupper 
med sina

vita tänder långa ben
klara ögon platta magar
höga kindben djupa smilgropar
jämna hårfästen söta näsor

Vad får mig att tro att jag ska kunna nöja mig då 
Vad får mig att tror att jag skulle vara bra som jag är 

VEM TROR JAG ATT JAG ÄR 

Erik Galli frågar sig varför det är skamset att prata om sina skönhetsoperationer
om det blir bättre eller sämre av att vi skulle prata mer öppet om det 
Skulle det hjälpa
Vem skulle det hjälpa 

I Norge så måste man som företag eller influencer märka manipulerade bilder 
typ som reklaminlägg, men filter-märka 
Det är ny lag på det
Det diskuteras på andra håll också 
“Så drabbas influencers” står det i rubriken jag läser om det 
Influencers dom pratat med “välkomnar” ändå lagen 
Hänvisar till att unga mår dåligt 
Jag undrar hur de mår, 27 år som de är allihopa

Jag har inte opererat nåt, ännu
men jag har tatuerat mig tvåsiffriga gånger
Har ett hål i läppen ännu efter en piercing jag gjorde som sextonåring 
Jag har bantat och hetsätit 
powerwalkat 
färgat plockat ansträngt mig 

Jag läste aldrig instruktionsmanualen speciellt noggrannt när jag färgade håret hemma
Testade aldrig färgen på huden minst en halvtimme före 
En gång fick jag blodiga sår i hårbotten
vissa hårfärger har jag reagerat på sen dess, 
Dom har bränt onaturligt 
vet fortfarande inte exakt vad det är jag reagerar på 

Men att lägga sig under kniven 
Där
har jag tydligen dragit gränsen 

(Kanske nålar, kanske fillers 
Mina mungipor är ständigt djupa, ständigt nere 
För att inte tala om elvan i pannan, den är FASTETSAD
Hur glad jag än försöker vara)

Lady Dahmers på instagram säger att det är bara kvinnohat
Jag gillar det hon säger 
Skönhetsoperationer är kvinnohat 

Det är bättre att fly än illa fäkta 
Försöka men inte lyckas 
Hellre förbli ful 
Än försöka nå skönheten men sikta snett 
Vi har alla sett bilder på Kattkvinnan Jocelyn Wildenstein 
SÅ VILL MAN JU INTE BLI

Men så ser jag Erik Gallis ansikte och när han säger att han gjort det smakfullt
Nickar jag för mig själv 
Och glömmer bort Robert de Niros stora näsa, Diane Keatons lilla mun 
Tänker på

Bruce Springsteen

Idag kom ett nytt avsnitt av Sällskapet ut med mig och Biffen - och Kia så klart. Vi pratade bland annat om Under kniven, SVT-dokumentärserien om skönhetsingrepp och när jag försökte skriva ett manus för att reda ut mina tankar så blev det så här. se det som en slags slaggprodukt till Sällskapet.

Livet en lördag

Det är januari, det är nygamla restriktioner och det är liksom inte så spännande. Det här gjorde jag idag, till exempel.

Vi sov länge, som alltid. Lagom till lunch packade jag min lilla korg <333 med mackor och mjölk till kaffet och så körde vi mot torpet. Vägarna var isiga och solen sken. Bra vinterdag.

Huset stod kvar, trots att vi inte varit där på evigheter. Dels har vi inte riktigt hunnit men sen har elen varit så jävla snordyr senaste tiden att vi faktiskt inte varit där på grund av det också. Ett litet hus med fönster så otäta att det fladdrar i gardinerna och som värms upp med good old el-element… Ni fattar. Vi fick räkningen för två senaste månaderna just och den var ändå dyrare än vad den nånsin varit trots att vi inte använt nån annan el än den grundvärme vi har på.

Men huset stod kvar och var precis lika hemtrevligt som vanligt, med musskit i hörnen och harspår i snön.

Vi skulle göra “snöarbete”. Egentligen borde vi ha skottat upp lite gångar redan i mellandagarna när snön föll, men nu blev det inte så. Nu har det snöat och snöat och däremellan töat och sen fryst på igen, så vi fick klättra över ett litet Mount Everest som rasat av farstutaket för att ens komma in. Vi hackade bort lite av berget, skottade upp lite gångar och sket i drivan utanför uthusdörren som omöjliggjorde en del av min plan att plocka fram sparkstöttingen. Istället fick Pär föreviga min färgkombo. Vantarna har mamm stickat, halsduken har jag stickat och jackan har väl nån underbetald stackare i en hemsk fabrik sytt.

Sen gick i in för det vi egentligen kom dit för: mackorna!!!! Det andra är ju bara en förevändning för att lite svettig och lite kall sätta sig med en kopp kaffe och en macka (stekt ägg på Hönö-kaka). Det är nog det godaste som finns.

I sovrummet kunde man lätt tro det är sommar. Säg hej till mina stråhattar 👋

Fast tittar man ut genom fönstret kommer man snabbt ihåg att så icke är fallet.

Eftersom vi inte vred upp värmen så blev det snabbt ganska kyligt, så när kaffet var urdrucket och vi sopat upp musskiten och dubbelkollat att allt var avstängt sa vi hejdå. Jag längtar så till varmare tider och längre vistelser och att alla tulpanlökar jag satt i höstas ska spricka upp. Sitta på terassen ljumma sommarkvällar, dricka vin och röka cigg och höra fåglarna flyga förbi.

När vi kom hem hade Pär nån slags skidåkning han vill se på tv så jag städade det sista ur min garderob som jag änt-eh-ligen ordnade upp igår. Sen fick jag syn på den här ljusstaken som jag köpt för 1€ på loppis nån gång och kom ihåg mina nya Posca-pennor.

Ett poddavsnitt senare såg den ut så här.

Det är en en kamp att inte rita på allt med pennorna, för det går ju att rita på allt och jag kunde lätt se hur det skulle gå överstyr för mig, men just den här lilla ändringen blev bara bra. Den hukade Quasimodo-gestalten ni ser i fönstret är jag, tyvärr. Jag insåg ikväll när jag såg min egen spegelbild i ögonvrån att jag omedvetet anammat min egen faffas klädstil här hemma. Träningsbyxor högt uppdragna upp och t-shirt instoppad. Saknas bara en högt sittande mössa som liksom balanserar på skallen snarare än att faktiskt fylla nån värmande funktion.

Och nu är det kväll och vi har inga planer alls. Jag ska kanske läsa klart den här som jag började på i veckan. Eller tvinga Pär att spela nåt spel med mig. Eller se nån film och sticka nåt. Eller ligga och spela mobilspel in till småtimmarna :-)))) Oavsett kan vi väl komma överens om att detta är inte den festligaste tiden i livet eller på året. Har pratat med flera kompisar senaste veckan och alla säger vi samma sak: det är tungt nu. Jag tror inte min lördag skulle se väldigt mycket annorlunda ut om det inte var för The PanDemi Moore, det har ändå varit den trevligaste dagen den här veckan skulle jag säga. Men det hade väl i alla fall varit mer av ett val än vad som känns som ett ensamt alternativ.

Hur tacklar ni det?

Böckerna 2021

Hur var bokläsningsåret 2021?

Det var bra! Jag läste mer än jag gjort på 10 år, hela 85 böcker blev det. Det ska sägas att jag läser en hel del ungdomsböcker och poesi och annat som är textfattigt. Och så läser jag snabbt och slarvigt, men jag tänker inte ens be om ursäkt för det, för jag vet inte hur man läser annars. Jag läser liksom en halvsida, en sida i taget, inte ord för ord. Vet inte hur jag ska förklara det. I alla fall, bra statistik från 2021!

Antal lästa romaner under 2021:

Ja, 85 böcker men inte allt har ju varit romaner. Det allra mesta dock är romaner ser jag nu när jag går igenom listan.

Vilka böcker var det?

Hela lista hittar ni här. Det finns också listor elva år tillbaka. Dom med hjärtan efter sig är såna jag tyckt extra mycket om, men jag ifrågasätter det systemet helt, jag litar inte alls på mitt eget omdöme. Många böcker som är utan hjärtan kanske skulle förtjäna ett och många böcker med hjärta förtjänar det icke. Nej vet ni, exakt nu tog jag beslutat att skippa hjärtana 2022.

Vilken månad läste du flest böcker? Vilken månad läste du minst?

Svårt att säga. Kom in i läsandet riktigt ordentligt dan före midsommaren, minns det så väl. sen dess har det suttit i. Men tror nog det mest är en känsla, tror jag läser ungefär lika mycket hela tiden.

En bok du inte läste klart?

Tills alla dör av Diamant Salihu har jag av nån jävla anledning inte lyssnat klart på. Samma sak med Shuggie Bain av Douglas Stuart. Det säger inget om den böckerna, det är nog bara att något annat kom emellan. Annars har jag faktiskt läst klart allt jag påbörjat i år tror jag. Men med det sagt så ligger ett par böcker kvar på nattduksbordet från tidigare år och hoppas på att deras tid ska komma.

Några oerhört bra noveller?

Läste knappt en enda novell! Mycket kortromaner som jag tyckte om och Elizabeth Strouts Mitt namn är Lucy Barton och Vad som helst kan hända är liksom inte noveller, men vissa passager kunde kanske läsas som noveller. Och Nigel Slaters självbiografiska Toast:The story of a boys hunger med korta essäer utgående från olika maträtter var ljuvlig. Det räknas ju nästan som noveller.

En ny genre för året?

Ingen egentligen, men jag gjorde en sak av att läsa sånt som gör mig lite rädd. Jag läste en bok på finska (har just läst en annan!), Sivuhenkilö av Saara Turunen och så läste jag en hel del poesi och lät mig både tröstas och utmanas av insikten att det inte behöver vara svårare än vad man gör det.

Några omläsningar?

Jag har inte antecknat nåt, men jag är ganska säker på att jag läste nån Astrid Lindgren i våras, som jag brukar. Kerstin och jag en gång i året, det är lite tradition. Men vet att jag inte lsäte en enda Lotta-bok, det som annars också brukar höra till. Men det kanske är dags snart igen.

En bok som fick dig att gråta?

Jag gråter faktiskt sällan till böcker, vilket egentligen är konstigt, för jag är väldigt gråtmild annars. Men jag vet att i mellandagarna när jag inte mådde så bra läste jag Inger Christensens Brev i april och kände mig märkligt tröstad på ett lite rörande sätt.

En bok som fick dig att skratta?

Samma sak här, skrattar sällan till böcker. Jag kan liksom tänka i huvudet “det här var ju roligt” eller “oj så sorgligt”, men känslorna når inte ansiktet och musklerna där. Kanske för att jag läser så snabbt. Men Halva Malmö består av killar som dumpat mig av Amanda Romare var ju KUL, det tyckte väl alla.

En bok som fick dig att vilja skriva?

Pengar på fickan av Asta Olivia Nordenhof. Har tänkt så himla mycket på den sen jag läste den.

Fint läsminne från 2021:

Alla bokcirkelsträffar som kunde bli av. Jag minns speciellt den vi hade i april hemmos hos Sofie. Det var första gången på länge vi kunde ses, folk hade börjat få vaccin, vi satt i den inglasade verandan med värmelampor och frös nästan inte alls. Det var smältvatten på vägarna och vi hade läst Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò. Tror det kändes hoppfullt.

Bästa läsplats 2021?

Det bästa är ju när man bara är så uppslukad av boken man läser att det inte spelar så stor roll hur man ligger eller sitter. Jag rör på mig ganska mycket när jag läser, i soffan eller sängen. Benen i vädret, på mage, på rygg, ihopkringlad, sitta rakt upp, ligga på osv osv. Men med blicken fixerad i boken. Och så kommer Pär och säger “hördu, nu vill jag lägga mig här” och man vaknar upp och inser att man typ står på hans huvudkudde eller nåt sånt. Då är det en bra bok.

I vilken form läste du böcker 2021?

52 fysiska böcker, 25 ljudböcker och sex hela e-böcker. Det bästa är ju så klart Boken, men eftersom jag kräver konstant underhållning är ljudboken jättebra till promenader, städning och dylikt. Ni vet ju. E-boken är egentligen bara ett format jag tar till när jag inte kan sova men vill hålla lampan stängd. Eller om jag är jättejättesugen på en bok och inte orkar vänta på att köpa fysiska boken. Eller av nån annan anledning har bråttom att läsa klart boken.

En ny författarupptäckt?

Många, ingen som direkt står ut.

Vilken ljudbok lyssnade du på med störst behållning?

Haha okej, bered er på okreddigaste tipset på denna lsita. I höstas sträcklyssnade jag på en serie böcker, Prästdöttrarna av Maria Gustavsdotter när jag stickade. Var besatt av de här böckerna och levde mig verkligen in i 1600-talet, när de utspelar sig. Det är verkligen såpopera, men i bokformat, men vet ni, det var så lustfyllt att hänga med.

En bok du köpte men aldrig läste?

Karin Smirnoffs Sockerormen till exempel. Eller Ya Gyasis nya som jag inte orkar googla fram namnet på. Köpte mycket, samtidigt som jag började låna mycket från bibblan igen. Mycket av det som känns livsviktigt att låna/köpa lämnar ju trots allt oläst.

En bok med bra driv:

Station Eleven av Emily St John Mandel. GUD vilken berättelse. Också så märklgit trösterikt att läsa om en postpandemisk och apokalyptisk värld i dessa tider. Hoppingivande, tankeväckande, skrämmande. Verkligen 10/10.

En bok som är en resa:

Läste två historiska romaner som utspelar sig i England för länge sen. Först och främst Hamnet av Maggie O’Farrell som handlar om Shakespeare och hans familj - alltså, löst baserat på osv. Sen Matrix av Lauren Groff, en historia som också utgår från en verklig historisk person, men ändå helt fiktiv om nunnebossen och poeten Marie de France. Det de här båda böckerna hade gemensamt är förmågan att göra även det historiska så tidlöst. Även om det utspelade sig i ett kloster på 1100-talet eller i en liten stad på 1500-talet så är det mellanmänskliga samma sak. Kärleken, avundsjukan, åtrån, girigheten och längtan är det samma, oavsett de yttre omständigheterna. Finns det inte en stor tröst i det?

En bok du läste men inte minns mycket av:

Inne i spegelsalen av Liv Strömquist. Älskar i regel det hon gör, men av nån anledning var jag på en plats där det inte gick in något i mig när jag läste den. Ska nog läsa om så småningom.

Vilka var de bästa böckerna du läste 2020?:

Tror jag har nämnt många av dem redan i tidigare frågor, orkar inte rada upp dem igen.

Och om du måste välja en?

Skugga och svalka av Quynh Tran.

Hur tänker du kring läsningen 2022?

Vill dels läsa “svårare”, sånt som öppnar upp nya rum och utmanar och tränar hjärnklumpen. Dels lättare, lustfylldare, njutningsstyrt. Vill läsa allt och aldrig ha dåligt samvete. Varken för det jag inte läser eller det jag läser.

Boklista snodd av McFlorry (varsågod för smeknamn).

Årets första loppisrunda

Igår var jag på årets första loppisrunda - och kanske sista på en stund pga restriktionerna som nafsar oss i hälarna nu igen. Orkar inte vara den som klagar på restriktionerna för jag fattar ju att de kanske måste till, men orkar faktiskt inte riktigt leva i det här samhället just nu heller. Men jaja, så illa ställt är det väl inte, igår fick jag alltså gå på loppis. Nedan följer en detaljerad redogörelse för vad jag kom hem. Förutom två ljus som jag glömde fota och nu inte orkar göra.

Om vi börjar med det lilla, mest onödiga eller vad vi ska säga. En magnet med pommes. Ångrar att jag inte köpte en annan som låg i samma låda som föreställde ett stekt ägg. Men man kan inte få allt i världen.

En annan liten sak som fick följa med hem var det här fräsiga hårspännet, pga känns i linje med min trendspaning om flamenco för 2022.

Lite större sak, men trotzdem för liten för mitt huvud. Den här hatten för 30 cent, ett löjligt pris för en otrolig huvudbonad. It’s giving me Midi, Maxi & Efti, it’s giving me Blossom. Jag tyckte den var fin på Pär, men han var inte så övertygad. Men den har hittat ett hem hos vår kompis Beppe istället, som erbjöd sig köpa den för det dubbla priset. Det är så här man blir rik.

Köpte också lite kläder, eftersom det tydligen är vad jag gör nu för tiden. Den här festliga jacketten ville absolut följa med hem. Okej, sa jag, men jag kan inte lova att jag inte kombinerar dig med ljusa jeans och band-tshirt. Eller slänger dig över min gröna klänning för verklig färgkrock.

Är tydligen mycket inne på struktur atm.

Den här gröna koftan ville jag så gärna ha pga färgen att jag inte ens provade, men turns out den var lite tajt över axlarna för mig och jag är lite för bekväm för att inte ha bra sittande kläder these days så nu står vi här och stirrar på varann, jag och koftan och vet inte vad vi ska göra.

Den här blåa tröjan var så skön i materialet (plus strukturen, hörni, strukturen!) så den fick följa med hem trots att jag är lite tveksam till den pga jag vet inte. Det är nåt. Men den är väldigt väldigt skön, så som en hel vanlig vardagströja kommer den nog komma till användning.

Och till sist: en redig korg. Det är min fjärde korg på ett år kanske, men vet ni, jag har användning för dem alla. Korgen är perfekt väska för stranden eller sommarfesten när man ska ha med vinflaskor eller kafferepet vintertid när stickningen ska med. Och den här har lock! LOCK! Perfekt korg.

Det var allt. Förutom de där ljusen då, men det var två bivaxljus, helt vanliga. Sånt jag alltid plockar på mig om jag ser på loppisar. Bruksvaror.

Hello from the other side

Hej och välkommen till ännu ett år på Ellens blogg. Alla vi anställda här vill önska er en god start på det nya året och vi hoppa så klart att ni haft en avkopplande och underbar julledighet. Nu till det egentliga programmet!

Jaha, nähä men så var man här igen då. Det går längre och längre mellan gångerna jag skriver, det märker både ni och jag. Men jag vet inte, det känns helt okej, i alla fall för mig. Är frestad att säga att jag inte bryr mig på samma sätt längre, men det låter så negativt men jag upplever det som en positiv förändring. Känner inte att jag behöver hålla i allt så krampaktigt längre. Vågar tro på att de som vill hittar hit även utan dagliga - eller veckovisa ens - uppdateringar. Men med det sagt vill jag verkligen skriva mer, både blogg och annat, 2022. Det är trots allt första veckan i januari och oavsett år så vill jag alltid skriva mer. Läsa mer, promenera mer, sova mer, umgås mer, allt det där ni vet. Det är väl på sätt och vis barnsligt att bygga upp förhoppningarna på samma sätt varje år, men vad är egentligen alternativet?

Har ingen större lust att berätta om senaste veckorna, det var var det var och nu är det förbi och det är nytt år. Men här kommer en jättekort recap i bilder i alla fall, för det är ju ändå kul med bilder på en blogg:

23:e inleddes julen med julvaka med julvakegänget. Hade dukat fram ostbricka med julknäcke, chips och givetvis personliga favoriten gräddfil + tångkaviar. Jag och Pär hade fixat traditionsenlig julbingo, i år fick deltagarna välja bingovinster från kategorierna Litteratur eller Lidl.

Så här såg värdparet ut. Juliga och kuliga. Julaftonen dagen efter var vi också juliga, men inte så kuliga pga tröttma.

Mina julklappsböcker i år.

Pärs. Vi var båda mycket nöjda.

Juldagen gick vi på bio och såg Spencer. Det var en riktigt lagom ansträngande juldagsaktivitet plus bra film.

Annandagen fikade vi hos fammo. Hon fick garn och bok till julklapp, vi fick rulltårta med vispad grädde och smultron till kaffet.

En mellandag var vi bjudna på korv och glögg utomhus av Freddi med familj. Den möjligheten var vi inte sena att hoppa på, väldigt trevligt med umgänge (och korv!) runt en brasa i kalla minusgrader.

Det här lilla ullhuvudet led stora besvikelser hemma hos oss en annan mellandag. Först råkade han ta en Dumle DARK ur godisskålen och sen visade sig att hans faster inte har Minecraft - eller ens en ipad att ladda ner Minecraft till. Djup suck.

Läste en del, så klart. Årets sista bok blev den här, Rachel Cusks Andra stället. Älskade den.

Det blev nyårsafton. Även om de inte ser så glada ut så hade Emma och Nikko anmält sig frivilliga till att fixa maten. Detta eftersom jag pga fysisk åkomma (ej corona men lets not get into it) var utmattad. Nikko hade lovat att jag bara behövde sitta och titta på och dricka en drink, bara jag lovade klä upp mig.

Så det gjorde jag. En paljettprydd parentes i mjukisklädda mellandagar.

Nyårsdagen sov jag precis hela dan.

Men som sagt, nu är det nyår och ni ser ju hur ny och hoppfull inför framtiden jag känner mig. Riktigt sprudlar om mig. Jag smygstartar jobbmåssigt den här veckan - även om jag tänkte ta det ganska lugnt ännu, det behöver jag nog. Men allt man gör den här veckan känns som en bonus inför äkta starten nästan vecka.

Speciellt när man kommer ihåg resterna från julens rocky road, hehe.

EDIT: jag veeeet inte varför vissa bilder ser ut som att de är strechade och av nån anledning får jag inte fixat det så lev med det, tack och hej.

Så småningom tar året slut

Nu har jag officiellt läst mer än vad jag gjorde förra året, mer än vad jag gjort på flera år. Och det är flera veckor kvar av året ännu. Slog igen Fierce attachments av Vivan Gornick igår och kände en stor tillfredställelse. Över statistiken, men också över en läsupplevelse.

Fick också ett till syskonbarn i veckan som gick. Ibland känns det som att dagarna bara går, utan att lämna nåt spår alls, men man hinner både utöka famljen och läsa böcker tydligen. Hade årets sista deadline - i princip - i fredags. Skönt. Har terminsavslut med ordkonsten idag, också det: sköööönt.

Hängde i Helsingfors i helgen. Det skulle ha varit en kombinerad jobb- och nöjesresa, men jobbet blev inställt pga coronakarantän, så nöjet fick ta över helt. Efter att den första psykiska fan fan fan-reaktionen på ändrade planer lagt sig så var det ju egentligen bara trevligt. Lunchade, AW:ade, åt middag och hälsade på nya och gamla vänner. Drack mer sprit än jag gjort på flera månader. Ångrar inte en centiliter, även om jag ännu idag känner mig som något överkört.

Den där känslan som jag skrev om senast här, av att sitta runt ett bord och prata med människor som är i samma världsfrånvända bransch som en själv, som har samma intressen, som greppar tag i en referens man slungar ut. Det är skönt att inte känna sig fullständigt dödsfånig, vilket jag titt som tätt ändå gör. Det är också skönt att inte sitta vid bara såna bord, jag skulle nog lätt bli odräglig om alla runt omkring mig bekräftade min världsbild jämt.

Glammande

Igår var jag på middag med några kollegor. Se där, en mening som kan verka ganska vardaglig, men som i sanning är det icke för en författare. Middagar går man ju på och trevligt har man ju lite då och då, men det där att sitta och prata med människor som jobbar med samma saker som du, det händer allt för sällan. I och för sig pratade vi kanske inte ens så mycket jobb igår när jag tänker efter, det blir väl mest det vanliga glammandet (älskar det vanliga glammandet) vem man än sitter med, men ändå. Underförståelsen som finns där.

Imorse var jag inte lika pigg, men det var det värt. ÄR uppfylld av beurre blanc och det där glammandet dock. Började dessutom det o-pigga dagen idag med en träff med min förläggare, vilket kan göra den tröttaste förmiddag till ett technicolor-sprakande äventyr.

Nu överdrev jag kanske lite, men roligt är det alltid att träffa folk man inte träffat på länge. Dryfta problem som i andra sammanhang lätt känns fåniga.

För övrigt mår jag också bra, minusgrader är mitt klimat det. Speciellt när det kombineras med solsken.

Text och sömn

Jag läser ganska mycket just nu. Har försökt plocka upp en poesisamling eller nån prosalyrik varje gång jag är på bibblan. Utmana läsögona lite, anstränga mig lite för vissa texter. Samtidigt som jag försöker sluta ha dåligt samvete de gånger jag sträcker mig efter det lätta, när jag bara vill vara i en historia, när jag vill glömma. Det finns få saker jag tycker så mycket om som en bra roman. Håller på att lyssna på Matrix av Lauren Groff just nu, den är ljuvlig. Matig och spröd samtidigt, som en småkaka.

Igår var det sista kurshelgen för skrivkursen jag och Linn dragit i år. Ett efterlängtat avslut, nåt annat ska jag inte påstå. Men också vemodigt så klart, en skrivargrupp är aldrig så sammansvetsad och bra som när det är dags att sluta. Så klart, så det är ju det alltid.

Igår kväll skrev jag något som kanske är ett första kapitel på något. Kunde inget annat, det kom över mig och kändes viktigare än allt. Klassiskt. Har nämligen tre andra projekt jag borde slutföra först. Men den här historien, eller början till historien kom till mig när jag nästan sov, nästan som en dröm det också. Blev tvungen att skriva ner det på telefonens anteckningar. Vet inte om det nånsin kommer användas eller om jag ens kommer ihåg det om en vecka. Men för ett ögonblick kom jag ihåg hur det kan vara när det är som bäst. När det faktiskt bara kommer över en.

Har överhuvudtaget drömt mycket och vrickat de senaste nätterna. Hade/gjorde/led av? en sömnparalys i natt, kan fortfarande känna hur det kändes i kinderna när jag försökte ropa på Pär, försökte rymma från kroppsfängelset, försökte väcka kroppen. Blev som vanligt förvånad när jag till slut kunde röra högerhanden och skuggorna vid fotändan sängen lättade.

Man ser aldrig mönstren när man är mitt i dem.