Veckans känsla: frisk! Min karantän är över och testresultaten visade negativt! Hurra! Jag hade på riktigt börjat planera min egen begravning förra veckan, jag var helt bombsäker på att jag hade corona. Alltså helt hundra. Kände mig hängig och flunssig, raspig i halsen, huvudvärk och riktigt, riktigt låg. Hade börjat planera hur vi skulle sköta tvätten (vi har inte egen tvättmaskin, utan använder husets tvättstuga) och handla mat och allt möjligt. Sen trampade testtopsen runt i näsan på mig och ba: nej, jag känner inget, ingen corona. Sjukt vad man kan framkalla själv i rena hypokondrin.
Veckans Fucking Åmål-referens: se ovan.
Veckans skämt åsido: det var en jobbig vecka förra veckan. Det är svårt att inte känna sig fånig nu när det är över, men mängden ångest var inte att leka med. Sent en kväll fick jag till slut en panikattack. Angstade också mycket över alla jag potentiellt kunde ha spridit det till, jag hade ju FÖRSTÅS träffat mer folk under de dagarna det gick från exponeringen till att jag fick veta om exponeringen än vad jag gjort på flera månader. Det skulle va så typiskt mig att bli riktig storspridare. Herren på smittokedjetäppan.
Veckans låt:
Veckans sidospår: jag tänkte mest ha med den här låten för the obvious reasons; det är en skitbra låt och nu får jag gå outside igen. Höhö. Men sen sögs jag in i videon. Jag hade glömt hur bögig den är. Otrolig. Misstänker iofs att det var en något censurerad version som nådde mig där i slutet av 90-talet via Voxpop, men ändå. Kommer ni ihåg historien bakom den här låten? George blev ertappad med och arresterad för sex på en offentlig toalett och det ledde i sin tur till att bögryktena som cirkulerat kring honom blev bekräftade. Sex månader släppte han den här låten som ett svar på hela uppståndelsen.
Jag minns hur pratet gick kring det hela, det likställdes med Hugh Grants arrest efter att ha köpt sex, vilket länge gjorde att jag hade en lite typ, slemmig bild av George Michael. Vilket är sjukt och fel, för att köpa horor är inte det samma som att två fria, jämnåriga människor har frivilligt sex utomhus. I alla fall, när jag blev äldre och mer bekant med homokultur insåg jag ett och annat om t ex cruising. Och inte för att det jag på nåt sätt behöver försvara George Michael mera, men han var också uttalat vänster och röstade Labour under hela Thatcher-tiden, stödde många välgörenhetskampanjer, gav gratiskonserter till bland annat sjuksköterskor och efter hans död trädde en massa människor fram och berättade hur han hade ekonomiskt hjälpt dem, både privatpersoner och organisationer.
So know you know.
Veckans back to business: ja! I morgon ska jag till Vasa en kort sväng för att spela in en grej med Linn, på torsdag har jag ett megamöte om Runebergsveckan, jag ska fixa lite på ett par projekt och så ska jag förhoppningsvis hinna skriva ett kapitel eller två på något jag började på förra veckan i väntan på kommentarerna på cykelmanuset. Ja, så där går det när man stänger in mig i karantän.
Veckans outfit: på tal om saker som händer om man stänger in mig i karantän. Jag stickade färdigt min första tröja i lördags! Fatta, en hel tröja! I min storlek! ÄR så nöjd och stolt, vill aldrig ha nåt annat än min tröja på mig. Förutom allt annat jag sticka nu när jag bevisat att jag kan sticka även större saker än sockor. Jag stickade enligt Lärke Baggers #alonetogethersweater - mönster och jag kan bara rekommendera att följa Lärke på instagram, jag blir så glad av hennes approach till stickandet. Det är inte bara tunna, fina mohairjumprar i sobra färger (även om det också är fint) det kan också vara stora bylsiga restgarnströjor. Jag känner att jag hittat nån slags plats i stickandet! Hurra!
Veckans Viola:
Om ni mot förmodan missade detta ljuvliga djurs närvaro på förra bilden.