Idag på väg hem från jobbet, strax före åskvädret drog in, drabbades jag av en icke-åskblixt. En riktig snilleblixt. Jag har gått och funderat här hur jag ska
A) hitta på saker att skriva hit till lelle bloggen alla gånger
B) hur jag ska ge en sån rättvis och ärlig bild av mig själv som möjligt åt er läsare
C) hur jag ska bevisa för världen hur bra bekantskapskrets jag har
Så slog det mig! Jag startar en Mina vänner-kategori! Så enkelt egentligen. På så sätt får mina vänner och min familj en chans att presentera sig själv, eftersom de säkerligen figurerar här ibland. Jag får "gratis" inlägg att krydda med när inspirationen tryter OCH jag får återuppliva nåt av det bästa med lågstadiet, Mina vänner-boken. Jag hoppas ni tycker det är en okej idé, annars kan ni ju bara skita i att läsa de här inläggen? Ni får också mer än gärna låna idén till eder egen blogg, jag älskar att läsa om random människor, People of Österbotten är ju superkul här på Sevvis till exempel.
I alla fall. Först ut bland mina vänner är ingen mindre än min äkta make och "bättre" hälft Pär. Inte för att han skulle vara först och bäst, utan för att han är för snäll för att säga nej när jag får mina snilleblixtar och kräver omedelbar respons.
Säg hej till min vän Pär!
Bild av mig ↑
Namn: Pär Jonasson
Ålder: Drygt 33. Lite mer än LP.
Stjärntecken: Skorpion
Bor: Jakobstad
Familj: Ellen, Viola, Kantele, Sara och Håkan, mamma Karin, Mormor
Om jag finns på internet finns jag här: Mest de vanliga ställena nu som Facebook och Instagram (@fotogener).
Favoritfärg: Svartrödblå
Favoritpopgrupp: The Smiths
Den bästa låt jag vet:I don´t wanna - The Bear Quartet
Favoritbok:Åshöjdens BK av Max Lundgren. Visst finns det bättre, men väljer denna på grund av att jag var i en, eh, formativ ålder då jag läste.
Favoritfilm:Sven Klangs kvintett
Favoritdjur: Katt
Favoritmat: Fil
Favoritdryck: Whiskey
Det här gör jag när jag inte har fritid: Är journalist på olika vis. Det vill säga skriver, pratar, läser.
Och på min fritid brukar jag: Skriva, prata, läsa. Och se på fotboll.
Jag tycker om: Solidaritet
Jag tycker inte om: Låten Du är min man av Helene Sjöholm och Benny Anderssons orkester. Trodde det var en skämtlåt första gången jag hörde den. Sen förstod jag att den var etta på Svensktoppen och hade varit det i cirka två år.
I framtiden vill jag: Väldigt mycket. En sak är att bada, en annan att folk ska få det bättre. Och att fenomenet kollektivtrafik ska nå Österbotten.
Så här känner jag Ellen: Vi chattade, sen gifte vi oss.
När vi umgås brukar vi: Se på saker, läsa högt, åka bil, städa, fundera, bråka, bli sams etc
Det bästa med Ellen är: Att hon är klok. Sen frågar hon jämt vart jag ska och vad jag gör. Först gillade jag det inte, men nu uppskattar jag att hon undrar.
Det sämsta med henne är: Att hon v i l l lite väl mycket. Nej. Skojade bara. Det här är ju ingen anställningsintervju. Men ibland är hon så snabb och ivrig att hon inte upptäcker saker. Dessutom saknar hon humor.
Jag tror Ellen tycker om följande saker hos mig: Egentligen oklart, men jag tror hon gillar mina böcker.
En hälsning till bloggläsarna: Det är jag som är den som enligt denna blogg bråkar en hel del och städar ganska dåligt. Jag har erbjudits möjligheten att ge min syn på saken i ett gästinlägg, men kan säga redan nu att ja, det är svårt att flytta ihop och nästan omöjligt, kanske till och med oönskvärt, att flyta ihop. Det är väl det som är grejen, att försöka bevara sig själv och samtidigt liksom växa tillsammans. Men den utmaningen tar jag gladeligen, oavsett hur jag framstår i bloggosfären.
Jag gillar honom för att han är så torr och söt, för att han förstår precis vad jag menar nästan jämt, för att han ger mig lagom med motstånd och bara lite för hans böcker. Däremot har han ett mytomaniskt drag jag inte riktigt gillar. Det här med att jag inte skulle ha humor är ren och skär lögn. Red.anm.