Whisper of the Heart

Saker jag tycker om: böcker, kärlekshistorier, katter, eventuellt magiska katter, coming of age-historier, visa gamla gubbar, mystiska små affärer, poesi, låten Country roads, take me home och passionerat folk med specialintressen. Plus en massa annat. Saker som finns med i filmen Whisper of the Heart:  Alla ovanstående. Plus en massa annat.

Min bror är stort Studio Ghibli-fan och försökt få mig att se ett flertal av deras filmer vid ett flertal tillfällen. När han höll upp Whisper of the Heart och lockade med "den handlar om typ poesi och böcker... och katter" så tänkte jag ge den en chans, även om jag av princip inte tar emot filmtips av min bror (nånej, jag gör nog. Ibland).

Så här börjar imdb's summering av Whisper of the Heart;

Shizuku lives a simple life, dominated by her love for stories and writing. One day she notices that all the library books she has have been previously checked out by the same person: 'Seiji Amasawa'.

Och så fortsätter det. Men det är ingen simpel kärlekshistoria, utan så mycket mer. Hitta din passion! Gå din egen väg! Följ feta katter du träffar på tunnelbanan! Och så vidare. Whisper of the Heart är den finaste film jag sett i år kanske. Topp fem i alla fall, så jag rekommenderar er alla att se den.

Tack för mig.

Gott & blandat

I helgen läste jag också den här boken, Klartext(med alla respekt). Det är en antologi om sexualitet och kön och min min fantastiska kompis Netti medverkar i den. Jag vill rekommendera den åt alla, hbtq- och könsfrågor är tyvärr fortfarande något som behöver uppmärksammas, och inte något en ska skämta bort (erhm, erhm, Svenska Yles jävligt osmakliga april-skämt som Linnea har skrivit sjukt bra om HÄR). Boken finns på finska och svenska och kan köpas t ex på Adlibris, i alla fall på finska.

Boken läste jag till stor del på bryggan vid Gamla Hamn. I solnedgången. Där sitter jag ofta och läser. April, april. Jag sitter typ aldrig och läser där, speciellt inte i fucking solneeedgången, men råkade vara där i fredags p g a Dating School-filminspelning. Det var vackert, men kallt som röven när solen gick ner.

Obligatorisk mina fötter nära vatten-bild.

Det har pågått nån våga-visa-sig-utan-smink-kampanj på min Facebookfeed de senaste veckorna. Så här ser jag ut, när jag just har tvättat bort allt smink. Inte världens snyggaste, men inte världens fulaste heller. Plus för tvål i ögat-röda nyansen i ögonen.

Igår blev det oplanerad måndagslyx i form av tidningar. HQ med fru kom hem från Berlin och hade i vanlig ordning köpt hem tyska InStyle åt mig, plus en massa Berlin-tidningar. Dessutom damp första numret av min Astra-prenumeration ner på hallgolvet igår, så eftermiddagen och kvällen tillbringades i sängen med dessa babies. Sen tog jag en powernap i några timmar som till slut gled in i nattsömn, jag var som klubbad. Misstänker pollenallergi.

http://www.youtube.com/watch?v=hmCgYur7FPM&feature=youtu.be

Här är förresten trailen till Dating School-filmen. Vi har premiärvisning här på After Eight på fredag klockan 19:00, så kom hit då! Efteråt spelar Iisa, som ni också kan se på Flow i sommar. Fast här på AE är hon gratis att se. Kom, kom.

Här är hon (Iisa alltså) på min WC-dörr också. Det turkosa gick så bra ihop med min badrumsmatta så jag snodde hem en affisch från jobbet.

Klart slut, nu ska jag ut (i solen).

Bubblan

Jag är inne i en bubbla just nu och verkar inte få kontakt med någon, jag har glömt hur en kommunicerar och jag har glömt alla saker jag tycker om. Jag har alltså haft en dålig vecka och i dåliga veckor står du alltid ensam. Men fy fan det är äckligt att vara inne i bubblan, ensam och isolerad.

Så här känns det. Precis så här! Vilken tur då att en kan hitta böcker (eller låna böcker av folk med superb smak) som sjunger stämsång med ens eget känsloliv, fast ändå inte. Som handlar om isolering och isarnas olika färger och ensamhet och köld och översnöad kärlek.

Jag pratar förstås om Expeditionen: Min kärlekshistoria av Bea Uusma. Det här blogginlägget kunde också heta Min kärlekshistoria med Beas kärlekshistoria. Den här boken är så satans vacker. Och intressant på det där nördiga och gåtfulla viset som jag så uppskattar. Att läsa Expeditionen är som att gå i källargångarna på Åbo slott (eller annan historisk byggnad, men jag valde Åbo slott som exempel för att jag en gång försökte förklara den här känslan jag fick där åt Eva) och känna historiens vingslag och det är en av mina favoritkänslor. Plus att det inte finns något finare än när någon har snöat in (no pun intended) på en sån här grej. Tack Bea, tack tack.

♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Så här ser jag ut idag. Bedrövad, trött och rufsig, trots mitt i fantastisk läsupplevelse. Jag är lite trött och liie bedrövad, men jag är också hysteriskt dålig på att se glad ut på bild. Så det är inte fullt så farligt som det ser ut, hehe.

Bästa ursäkten

Det bästa med att skriva en tv-kolumn till lokaltidningen och ha deadline varje måndag morgon är att jag på söndagar faktiskt kan säga; "Nej, jag kan inte. Jag måste se på tv".  Jag älskar det lite. Okej, ganska mycket.

All night, all day

http://www.youtube.com/watch?v=ADKKZA5twgI Martina visade mig det här klippet i helgen och gjorde således min dag. Förutom att peppa jääni för Veronica Mars-filmen handlade jag lite böcker (Americanah och Morisseys självbio), lite te och rawgodis på Ruohonjuuri, flanerade i solskenet, svor i snöslasket och LittSkapade, förstås. Förutom snöslasket har jag haft en alldeles skitskön helg. Kan inte beskriva i ord (hur fan kom jag in på LittSkap? LOL) hur skönt det är att stiga in i den lilla bubbla som LittSkap och Åbo är för mig. Ja okej - en dålig sak hände. Jag köpte vad jag trodde var senaste Astra från Akademen, bara för att upptcäka flera timmar senare att det var ett gammalt nummer! Inte för att det på det sättet blir inaktuellt, men det känns ju bara sjukt dåligt av Akademen att ha fram ett gammalt nummer som enda nummer. Klart en tror det är nyaste nytt i så fall. Så nu är det jag som tecknar en prenumeration, för att försäkra mig om att få alla nummer hem. Du kan göra det samma HÄR. Astra är en av snyggaste och intressantaste tidningarna i Finland, så det lönar sig!

Jag skulle vilja blogga om allt möjligt, men solen lockar bort mig från datorn. Jag är aldrig så desperat efter solstrålar som när jag först ser dem. Vi ses nån mulen dag, okej?

HERREGUD, jag höll på att glömma! I fredags fick jag mejl från Kulturfonden med titeln; Ansökan beviljad. Så här känns det; AAAAAAAAHHHHH!!!!!! (alltså bra)

3 x svenskt

Det är längesen jag haft nån veckans skiva här, mest för att jag inte orkat lyssna eller söka efter ny musik. Men nu- nu när solen lyser igen och isarna lossnar (kanske de gjorde för längesen) och gruset dansar kring sneakersen igen på trottoaren, då känner jag att jag har mer energi för allting, även ny musik.  Så de här tre skivorna har jag lyssnat på en hel del de senaste veckorna. De har egentligen inget annat gemensamt än att det är svenska artister. Och att de alla tre är bra.

Jag brukar inte vara en vårmänniska, jag brukar bara bli trött och deppig av våren, men i år är det precis tvärtom. Vintermånaderna var tunga som tjära att gå igenom, men nu är det som det skulle lätta. Kanske är det också för att jag för första gången på länge känner att jag har balans. Inte alla dagar, men mer och mer. Mäktig känsla men också lite konstigt, för en massa andra små känslor som inte har funnits plats för tidigare börjar komma fram. För i balansen finns ju en tristess, eller snarare en avsaknad av dramatik som jag inte är van med. Nya saker en funderar över. Hade ett långt och bra samtal med Heidi igår över telefon, det hjälpte.

Imorgon åker jag till Åbo, halleluja! Även om det bara är Åbo, så behöver jag perspektivbyte och en påminnelse om att det finns annat än det jag ser varje dag.

Y'all wanna see my sensitive side

http://www.youtube.com/watch?v=kD8hbg67u5c Sen jag och sedemera Sawandi såg filmen Springbreakers så är det nästan enda vi pratat om. Den här scenen har kommit upp ett flertal gånger. Man kan liksom inte inte prata om det. Rosa rånarluvor, Britney och förstås James Franco i cornrows.

Annar orkar jag inte skriva nåt. Jag har fortfarande en tryckande huvudvärk som gör mig trött och irriterad. Jag mår helt enkelt inte så bra.

En favoritlåt i en annan tappning

http://www.youtube.com/watch?v=N5LF4J4S8e4 Malin sjunger så hjärtat vill brista och är dessutom världens trevligaste, hon förtjänar all the praise she can get. Varsågoda, ha en skön söndag.

Böcker, katter och vitaminer

Eftersom cirka alla är sjuka på mitt jobb spelar jag defensivt och smäller i mig C-vitamin på längden och bredden. Så igår gjorde jag en smoothie, eftersom det också känns som en sån där duktig blogg-grej att göra. Jag mixade yoghurt, banan, kiwi, nån blå och röd bärblandning jag hittade i frysen, linfrön och torkade & malda havtornsbär och dekorerade med ett sånt där papperssugrör. Blev gott, men alltså de där sugrören är totalt värdelösa, TOTALT. Och allt får en bismak av - just det - papper. Men ska man blogga om sin smoothie så känns ju pappersugrör nästintill obligatoriska.

Gick som sagt till bibban igår och vilken hög jag kom med! Skulle egentligen bara ha Göra gott av Trude Marstein som min handledare tipsade om, men hittade jääni. Hade en riktigt skön stund i soffan med min smoothie och mina låneböcker.

Night film! Bridget Jones: Mad about the boy! Oktober i Fattigsverige! Massa böcker jag velat läsa länge. Och några jag inte vetat jag vill läsa. Jag har nästan helt sluta köpa nya böcker sen jag började gå till bibban igen. Jag har sagt det förr, men alltså Jeppis bibban!!! Bättre bibliotek får man leta efter.

Den här lilla boken hittade jag också. Och läste. Allt Jonas Hassen Khemiri gör är guld i mina ögon, let's leave it there. Tycker också väldigt mycket om den här (inte så nya längre) trenden med att ge ut noveller så där.

Viola var också nöjd med bokhögen.

Kantele var inte nöjd, men hon är sällan nöjd med nåt. Hon föredrog sin gamla böcker på fönsterbrädet (det är nämligen ett element rakt under, så där är det varmt och gött att va).

Glöm Grumpy Cat. Behold - Evil Cat.

Och jo, det är så här vi sover oftast.  Helt okej, tills hon börjar dregla.

O-tips

Nu vill jag o-tipsa om en film, nämligen Diana om Lady Di och med Naomi Watts i huvudrollen. Lady Di är ett av mina specialintressen och jag har de flesta böcker som getts ut om henne. Därför var jag ganska excited över den här filmen. Men alltså, hur kan man förminska nån sån inflytelserik kvinna som gjord så mycket till det våp som hon framställs som i filmen? Jag fattar inte. Jag blev faktiskt mest bara arg. Dessutom kändes Naomi Watts överspelad. Så veckans o-tips lyder; filmen Diana. Skit i den och gör något bättre med de två timmar du sparar. Typ pilla dig i näsan eller nåt.