Veckans skiva

 Längesen jag uppdaterat den här kategorin men nu jävlar. Enda skivan värd att lyssna på just nu är Cherries Sherihan. EDIT: tar tillbaka det där pga Lemonade. Så klart.

Så sjukt smooth och smekande RnB att man ba VA har TLC fått barn med D'angelo och Erykah är gudmor? Och ba VA har det barnet sen tillbringat somrarna med sina svenska släktingar Lisa Nilsson och Lorentz? Shit alltså! 

Men seriöst. Att lyssna på Cherrie är som att tvätta öronen med tops gjorda av kärlek. Ni kan ju försöka själva. Till och med den här helvetes jävla skitmåndagen* blev lite mer uthärdlig. 

*= Viola hade ner min favoritkaktus så att den gick sönder och dog och dessutom i fallet även hade sönder min favoritlampa. Och fatet till en annan blomkruka. Allt detta sekunden jag skulle gå till jobbet. Bra start på dagen, kunde tro mitt liv är en Special K-reklam. Not.

Fredag

Vardagen fortsätter, trots viktdebatt och läsarrekord. Fast idag är det ju fredag och lite vardag premium. Jobbade och slutade jobba och mötte upp ett gulligt litet popsnöre för att helghandla.

Och hämta ut Adlibris-paket på posten. Paketet innehöll mest presenter till andra, men lite åt mig själv hade jag lyckats smyga ner. Kvinnan på tåget eller Girl on the train som den engelska (och snyggare) titeln lyder.

Återstoden av dagen pga snyggt omslag och klassiker.

Och kokboken Green Kitchen Stories för jag är ju trots allt rikstjockis nummer ett nu då och vad är då mer lämplig läsning än en bok om maaaaaaat?

Och medan jag packade upp mina nya böcker och fotade dem hade Viola en religiös upplevelse. Tycker den här bilden är otroligt rolig, så rolig att jag måste radera en annan bild på Viola från Insta som jag hade lagt upp strax precis innan, för att göra plats för denna. Jag heter förresten ell.en.degenerate på Insta, om ni inte kan få nog av mig.

When doves cry

http://youtu.be/pYVOrzv61YgAlltså tufft år för musiken. Jag trodde nog Prince inte skulle dö nånsin pga hans utomjordiska aura. Kommer alltid sakna de hits han inte hann ge oss och älska de han ändå hann.

Vem bor här?

 Bäst på tv just nu är ju utan tvekan Vem bor här? på SVT. Det kombinerar en massa saker jag älskar; inredningsinspo från äkta hem, tjuvtittar in i folks liv, att få några detaljer och skapa en hel historia om en människa utgående från det (är besatt av att se vad andra handlar t ex) och möjlighet att tävla. Jag är ganska bra på det vill jag påstå. 

Det enda jag inte blir klok på är hur mycket pengar folk måste ha. Eller hur dyrt alla hem - även de mer "vanliga" - verkar. Vet inte om jag blir äcklad eller avundsjuk. Hur som helst blir jag glad över att jag och Pär lyckats få till ett - i mitt tycke - trevligt hem med vad som verkar vara en i sammanhanget väldigt liten budget. Ska ta tag i att visa upp nyss nämnda hem här på bloggen snart men jag väntar på två saker: att vår säng ska levereras nån jävla gång. Och att jag ska bli frisk, för nu är jag för ovanlighetens skull blivit flunssasjuk. Har ont överallt, speciellt i halsen. Wohoo.

Måndagstips

Min två veckor långa vintersemester började idag! Förutom att slappa och inreda jääni (Pärs flyttlass kommer idag!) tänkte jag konsumera kultur. Och speaking of, här är lite tips på kultur jag konsumerat och gillat senaste tiden.  

Brand spanking nya podden Sandström. Med Ann-Sophie Sandström och hennes bror, Peter, som är min gamla LittSkap-handledare och kanske en av de klokaste människor jag träffat. Podden går på Purmodialekt och är ganska mycket syskonsnack, men jag gillar det. 

  Igår gick jag och Pär och tittade på Den unge Zlatan. Det kanske krävs ett visst intresse för Zlatan som person eller fotboll i alla fall, men en mycket väl utförd dokumentär. Tycker jag fick exakt rätt mängd information genom tystnader och ögonkast liksom. Ett fint porträtt av en ung och många gånger vilsen talang, för att tala typiskt filmkritikerspråk.

  Ni har väl inte missat att säsong två av Full Patte är igång på SVT play? Första avsnittet finns ute nu, yes yes yes. 

  Om ni är i Jeppis i dagarna, kolla in evenemanget Röster & poesi. Både Mimie Märak (ena systern från Sapmi sisters, minns ni jag tipsade om det?) och Pauliina Feodoroff här i stan, det får ni inte missa. Gratis är det också och ni vet vad dom säger, det bästa i livet är gratis.

  Och eeh... Ja. Får man tipsa om sånt här? Jag figurerar ju på Vasabladet som "nöjesprofil" idag. Tycker min identitet som nöjesprofil är ifrågasättbar, Pär tycker jag borde vara en missnöjesprofil. Hur som helst, jag har svarat på ett par frågor om allt och ingenting, som det heter. 

Snabbt hej

Hej och hå, ska inte skriva mycket, för nu är jag sambo på riktigt och so far är det jättebra men känner att jag vill leva lite i det och inte blogga. Ville bara tipsa om min kompis Johans band Hermanni Turkkis (om ni har möjlighet att se dem live - do it!) nya video. Helt underbar!  http://youtu.be/XEsPGeqJSl8

Det är en Ladyjazz-dansgrupp i Keski-Uudenmaan tanssiopisto som syns i videon. Så jäkla fint. 

Musik für März

  Hej, jag slängde ihop en playlist med musik jag känner för att lyssna på just nu. Tänkte jag kunde dela med mig av den, den fick det fantasifulla namnet März (dvs mars på tyska), jag ångrade dock namnvalet lite när jag insåg att März kunde vara vara namn på ett indieband som tar sig själva på liiite för stort allvar.  Men sen orkade jag inte byta. Så här har ni - März. "Lagom smooth" verkar vara den gemensamma nämnaren men det svängar från Britney till Snoop snabbare än du hinner säga patriarkatet så spänn säkerhetsbältet om du inte vill få musikalisk whiplash.

Som bäst ligger jag och stirrar i taket och funderar om jag ska bli full med Nikko eller aldrig mer stiga upp ur sängen ikväll. Det är kul att vara full med Nikko men det är också kul att inte ha krapula imorgon. Livsvalen alltså.

PS Om ni är av min pojkväns kaliber så kommer ni inte gilla playlisten. Han skulle däremot lätt kunna lyssna på ett band som heter März. 

Ashes to ashes

Och så är David Bowie död. En märklig grej, att sörja nån man aldrig sett (förutom på Provinssi för snart femton år sen). Det är ju egentligen normaltillståndet att Bowie inte finns i mitt liv liksom. Jag har sist och slutligen aldrig varit ett superfan, så jag ska inte låtsas vara det nu heller. De senaste skivorna har jag knappt lyssnat på alls. 

Men vissa finns ju ändå alltid där. Lämnar spår och avtryck. Vissa artister har jag aldrig förstått storheten med. Ställde mig t ex något frågande (men accepterande) till sorgetåget på sociala medier när Lemmy dog här om veckan. Har liksom aldrig fattat grejen. Min enda relation till Lemmy har varit 1. Försök till att sjunga Ace of Spades på Singstar och 2. En kompis som en gång skrev att jag skulle passa bra ihop med honom i en Mina Vänner-bok. Trodde då det var förolämpning, börjar misstänka det var en komplimang nu när jag fattat hur stor han var/är för vissa. Hur som helst.

David Bowie har jag dock alltid fattat. Jag fattar varför man blir ett superfan, jag har bara inte orkat själv. Men man kan liksom inte gå igenom tonåren och  the early twenties och känna sig udda och missförstådd och inte komma fram till Bowie nån gång. Man kan heller inte ha ett aldrig så litet intresse för musik (eller mode för den delen) och inte ganska snabbt hitta fram till Bowie. Så även jag har en del minnen förknippat med Bowie.

Som att min första ringsignal på min Nokia 5110 var Ziggy Stardust. Som att jag läste Jonas Gardells alla hyllningar till Bowie i Ett ufo gör entré och noterade tyst i huvudet att Bowie var de uddas helgon. Som alla gånger Elles trendbibel använde Bowie som referens för hösttrenderna. Eller som att skriksjunga Life on mars? med Emmi när vi var ensamma hemma. Det hypnotiska i China girl när jag hörde den som barn. Som att inte kunna gråta men vilja till Five years när allt kändes övermäktigt. Som att ligga på en tunn madrass på ett trägolv nånstans i Tyskland och röka inomhus och lyssna på små portugisiska covers av Bowie. Som att swoona över nån med gitarr som spelar Changes dåligt och inte vill ha dig. Som att se Thursdays child på Voxpop och fatta att det här är något helt annat, något vuxet, något coolt. Som den där spelningen på Provinssi.

Så nej, jag är inget superfan. Men vissa kräver ju inte superfans, de är bara superstjärnor ändå. 

Och man kan alltid ha en Bowie-låt med på alla spellistor man gör. Bowie är alltid cool.

PS Han hade även ganska fantastisk boksmak. Förstås.

Best of SVT Play

Jag tänkte tipsa om mina favoriter (som syns här på sidan kulturkrocken då) på SVT play just nu. Förutom självklarheter som På Spåret, Babel och Vem vet mest? Då som borde ingå i varje tänkande människas tv-diet.De här andra är kanske självklarheter för er också, men i alla fall. Låt mig tro i två minuter att jag kan vara bån som tipsar om coola saker. Orkar inte länka till alla programmen, gå till SVT play eller ladda ner deras app, du hittar allt där.     Först så klart årets julkalender, Tusen år till julafton. Jag älskar ju som väntat den, även om det många gånger är som en förenklad barnversion av Historieätarna. Bäst hittills, förutom världens bästa tv-barn genom tiderna, treåringen Cleo, var Kakan som Bellman idag. 

  Och så, det här är viktigt, Kobras avsnitt on Nino Ramsby, delvis filmat på mitt jäkla jobb! Jag skymtar t o m förbi i cirka två sekunder. Och Pärlan syns också. Plus massa andra så klart. Känns ganska mäktigt med tanke på att Kobra har varit ett av mina favoritprogram i typ tio år. Minns hur det var att kolla Kobra i gymnasiet och känna sig hipp och kulturell och som att man skulle ha en chans att hänga med i samtalen runt middagsbordet hemma hos nån cool människa som bodde på typ Söder i Sthlm. Får fortfarande liiite den känslan alltså. Speciellt nu när man medverkat i det. I två sekunder.

  Pappas favoritprogram, Jillsveranda, har jag bara sett ett avsnitt av denna säsong, men vilket avsnitt. Seinabo Sey (som jag ska se i februari i H:fors btw) och gospel - två mycket bra saker. Förresten, på tal om tv, Seinabos klänning på Nobelfesten ikväll, vad tycker vi om den? Jag är ledsen Seinabo, I love you, men du förtjänar en bättre klänning. (Nu får jag dåligt samvete pga är så ytlig men jaja). Hur som helst, Jills veranda är bra, ska nog se resten av avsnitten också.

  Det här är ett litet wild card för jag har bara sett ett avsnitt av detta och skräcken är ju att det ska utveckla sig till nåt riktigt bajs i de två andra avsnitten som finns uppe och ni ba ELLEN DU SUGER SLUTA TIPSA. Hur som helst så är jag ganska ignorant när det kommer till samer. Jag glömmer bort hur illa ursprungsbefolkningen här omkring har blivit/blir behandlade. Därför är det nyttigt att se saker som det här, Sapmi sisters, en dokuserie som följer två samiska systrar som turnerar med sin rap/jojk/spoken word. Plus att de är ganska coola. Unga kvinnor som kämpar för bra saker - bra sak (nu låter jag som jag är nåt suffragettspöke när jag pratar om "unga kvinnor" men whatevz). På tal om behandling av ursprungsfolk och TV, ni missade väl inte 169-siffran på Pauliina Feodoroff och vad den betyder?

  Sist men inte minst (eventuellt tittarmässigt mätt, fast jag vet inte) - Love i Finland. Alltså inte Love som i kärlek, utan som i Love Antell, artisten du har hört talas om men inte kommer på en enda låt av. Love har rötter i Finland och i den här seriens fem (fyra?) avsnitt besöker han Finland och pratar med olika personer. I Vasa-avsnittet som handlar om finlandssvenskar  så pratar han med Strömsö-gänget och Mathias Björkas från Vasa Flora & fauna. Som finlandssvensk blir man kanske lite himla med ögonen åt hur finlandssvenskar och Finland överlag pratas om, men eftersom 95% av Sverige inte vet att vi existerar, så tror jag serieavsnittet om oss tjänar ett välbehövligt syfte. Och vet ni, nu kommer jag att förutspå en trend här, så håll i er.

 Det nästa svarta i Sverige kommer vara... Svenskfinland. Tack vare Vasa F&F, Iiris Viljanen, han i Idol som jag inte kommer ihåg vad heter, tips om Peter Sandström och Philip Teir i Vi läser... Jag ser tecknen och jag lovar, efter denna nya gröna våg med romantisering av Norrbotten, jakt och typ Underbara Clara, så är Svenskfinland nästa ställe att vända blicken till och få inspiration ifrån. Så rätt, så hipster. Kom ihåg var ni läste det först. 

Nu ska jag sova, för jag ska jobba om sex timmar men först en ful skylt med tveksam svenska jag och Nikko hittade på Halpa-halli idag. Det är lite av vår gemensamma hobby, hitta fula saker i inredningshyllorna. Shabby chic-looken är absolut roligast, visste ni att man kan sälja vilka random ord bara man skriver dem i snirklig stil på ett stycke drivved? Helt cray cray. Nåja, var å ejn me sett (<- plockar trendpoäng med min autentiska österbottniska dialekt). Här är skylten:

  "Nej tack För reklampost"?! Jag gissar att jag har Google translate att tacka för dagens skratt. 

Tack och gonatt, bajs i borgarens hatt.

Första december

Vad jag läser: se ovan. Rekommenderas varmt, det är precis min typ av bok på nåt sätt. Och andras tydligen, hashtag fick ju ändå Augustpriset. Eller var det tredje boken som fick det? Jaja, skit samma, skön känsla att älska första boken i en trilogi. Två kvar!!!

Vad jag tittar på: första avsnittet julkalendern så klart. Lotta, my love. Och Stina Ekblads röst - bra överraskning!!! Och så har jag börjat kolla på True Detective. Igen. Förra gången gav jag upp efter 30 minuter för jag blev så less på att alla kvinnor var döda och/eller prostituerade. Men så har jag av välmenande bekanta och vänner förstått att jag m å s t e se det. Så nu börjar jag om.

Vad jag lyssnar på: inget särskilt faktiskt. Peppar lite inför lördagens spelning med Silvana förstås. Yaaas, that's right losers, jag ska se Silvana Imam på lördag.

Vad jag äter: Svarta skäggets hostmedicin. Inte för att det är så jäkla gott, men för att jag, SÅ KLART, 24 timmar efter att ha repat mig från förra veckan, drog på mig värsta förkylningen. Hostar som ett hel lungavdelning och ska som sagt se Silvana på lördag. Inte enligt planerna.

Vad jag skrattat åt: cokis i ansiktet på tre-dagars-Stubb (dåligt smeknamn, yes, no?). Sori nu ba. OBS, tycker kastning av saker inte är den mest konstruktiva formen av politisk kommentar, meeen jag tycker ändå det var lite påhittigt med cokis. Önskar nu bara att han fick fejsa (hehe) några riktiga konsekvenser. Litar inte på honom alls. Tror det är leendet. Eller att han är samlingspartist.

Vad jag bloggar: inget vettigt alls.