Roliga saker

Jag har gjort två riktigt roliga saker den här veckan. Första är att jag har haft min första sånglektion! Så spännande och så roligt. Tror all slags kreativitet är bra om man vill bli proffs inom en slags kreativitet (t ex bli författare) och sen så är det ganska skönt att göra nåt helt prestigelöst också. Har inga som helst ambitioner med sången. Eller som jag sa åt Rachele, min lärare, jag skulle vilja vara självsäker nog att sjunga med högt i Ja må han leva på folks födelsedagar och inte bara stå och mima typ. Och så har jag alltid velat ta sånglektioner och nu är jag så pass vuxen att jag har självdistans nog att göra det. Menar inte att låta som jag borde vara nå slags förebild men tycker vuxna borde ha mera hobbies. Spela i band och lära sig nåt nytt och så.  Och sen, det andra; igår var jag och kollade på Carl Knifs RED-föreställning. Alltså dans. Har aldrig sett en modern dans-föreställning så jag var lite tveksam till om jag överhuvudtaget skulle gilla det. Men alltså jag hade gåshud, tårar i ögonen och fladder i hjärtat när det var slut. Så himla berörande och känslosamt. Och inte alls svårt eller svårtillgängligt. Om ni har möjlighet att se den, se den! 

Imorgon ska jag göra en tredje rolig sak, kanske den roligaste av allt. Hämta Pär från flygfältet så klart! Pirrigt, från och med imorgon är det på riktigt på riktigt. Men jag har större tilltro till framtiden än på länge. 

Och om ni trodde mitt liv är blott nöjen - jag jobbar sju dagar denna vecka och cirka 12 timmar idag. Så jag bloggar kanske först nästa vecka när jag faktiskt har semester!!!

Mars, april har knopp i håret

Det här inlägget är delvis skrivet onsdag kväll och delvis på min kafferast på jobbet på torsdag morgon, om nån undrar över den udda publiceringstiden. Det är däremot inte sponsrat av nån, men jag kunde tänka mig ta emot pengar, hehe. Nu är det mars och nu är det bara två veckor kvar till Pärlan kommer. I helgen beställde vi också ny soffa och nya bokhyllor, så vårt hem börjar så småningom bli liksom... klart. Köpte t o m gardiner till stora vardagsrumsfönstret igår. Hade visionen om något väldigt transparent, eftersom jag vill behålla ljuset men ha bort lite av insynen. Sen hittade jag ett par babyrosa historier  på loppis och då flög allt det andra ut genom fönstet (höhö). Här är den enda bild som existerar på dem (och en fierce Nikko) so far.  

  Annars har jag med hjälp av Jutta upptäckt Christine and the Queens. Här kan ni läsa en fin intervju med henne. Och här är en av mina favoritlåtar med henne. Hon är så där skönt svårdefinierad.

https://www.youtube.com/watch?v=FONX8V7qZlw

Och sist men inte minst; en upptäckt jag och Nikko gjorde häromdagen när jag satt ihopkurad i min fuskpäls och solade.

När ens måndag inte platsar på Instagram

Saker jag gjort efter jobbet idag:

1. Köpt en påse småspik på Halpa-halli för 2,95. Ska småspika upp en tavla i köket men har inte gjort det ännu. Har i alla fall köpt spik vilket är ungefär lika med spikat upp.
2. Lagat middag. Idag i Ellens kök: ris + avocado + sojasås. Du kokar en näve ris, tärnar en avocado och häller så mycket soja du anser vara okej på allt. Idag toppade jag faktiskt med korianderblad också eftersom, luta er över mig på min dödsbädd och jag ska viska följande åt er att bära med er som ett arv: all mat blir bättre av koriander. Det här åt jag under stor njutning för jag var så där löjligt sugen på soja. Så där som man blir ibland *smajl*
3. Sett sista tjugo minutrarna av Runaway Bride som jag började se igår för att jag ville somna till en dålig film, helst en vi nån gång har haft på VHS i Larsmo för trygghetspoäng. Runaway bride är som r i k t i g t dålig och Julia Roberts har inte ens snyggt hår i den, vilket annars brukar vara ca 80 procent av behållningen med Julia Roberts. 
4. Mått dåligt över att bara se dåliga filmer på repris jämt så grät lite och sen tillbringade 45 minuter med att lägga till _bra_ filmer till "Min lista" på Netflix för att sen inse att jag inte orkar se nån av dem just nu men kände mig ändå lite bättre och kollade sen på gamla avsnitt av Antikrundan på Youtube.

Jag är på riktigt dåligt humör idag. Och igår. Vill inte säga det för det känns som att jag inte gör annat än gnäller på det och jag vill inte vara det exemplet som nån gubbe kan peka på och säga "kvinnor kan inte vara presidenter för de är för hormonstyrda" men alltså FY FAN. 

Jag kan som inte ens komma ihåg allt jag blivit arg på idag men nu just blev jag t ex svinförbannad när jag tänkte på ordet president. För det fick mig att tänka på en tjej i min gamla klass som argt sa åt mig inför presidentvalet 2000 att "en president ska kunna stå upp och pissa" när jag, säkert efter att ha tryckt upp mina runda Harry Potter-brillor ännu högre upp på näsan, sa att jag skulle rösta på Tarja Halonen om jag fick rösta. Det här hände alltså anno domino 2000!!! The struggle i Grisö Plågstadium alltså. 

Bonusmaterial till den här lilla storyn: morgonen efter att Tarja vann planerade jag och min bff Emmi, klassens enda Tarja-fans, vår egen entré i klassrummet. Med utstuderat långsamma steg och självbelåtna flin skred vi in. 

Jaja, vad jag egentligen ville säga var typ... Jag vet inte. Ville väl klaga lite? Hashtag måndag, hashtag vårvinter hashtag mothafucking P to the M to the S.  

Men hej, det är bara 25 dagar tills Pär kommer hit och max 30 år till klimakteriet så woop woop!

Här är den enda bild jag tagit idag, den platsade inte heller på Insta. Den föreställer Viola som vältrar sig på golvvärmen i vår toa. Samma toa som jag igår började gråta i, för att duschmunstycket ramlade i golvet. Känner nån instinktivt att dom vill ha denna HÄRLIGA QVINNA i sitt liv finns jag på FB. *kjamiz*

Pistols at dawn

  https://www.youtube.com/watch?v=KovrJ8HXI1Q

Idag, eller ikväll, skulle jag egentligen se Seinabo Sey på Tavastia. Köpte biljetten för flera månader sen. Men, efter tapetsering och flyttrumba och dessutom med föräldralediga och flunssasjuka kollegor, så har jag varken råd eller möjlighet att åka ner. Mycket synd, hade så gärna velat se henne.

Jag ska verkligen inte klaga, för let's face it, jag har det riktigt bra (läs föregående inlägg om du tvivlar), men ibland är det en girig del av mig som önskar att jag hade råd med mer saker. Jag behöver inte vara rik, men att kunna göra en sak, utan att det nödvändigtvis går ut över en annan. Att ha ett par extra lappar kvar i handen att fästa i valfri stapel på Lyxfällan-tavlan och inte behöva bara flytta från en stapel till en annan.

Men som sagt. Jag har det jävligt bra. Jag har råd med det jag behöver och det mesta jag vill ha. Och jag skulle ändå inte ha kunnat åka med gott samvete p g a jobbet. Och det lär väl komma fler chanser. Oavsett vad folk än säger, så brukar det göra det.

Tröstlyssnar på Pretend i hörlurarna hela dagen.

Titta, hon vloggar!

http://youtu.be/ohNJUSX1wpoMitt första, halvt oseriösa försök till en vlogg. Det kan kanske glädja er att veta att jag steg upp och nu är vi färdigflyttade! Är mycket tacksam för alla mina vänner som hjälpt till idag. Nu återstår "bara" lite städning och sånt. 

Sorgesång över 42 kvadrat

Hittills har jag bara varit glad och förväntansfull över att flytta. Jag ser fram emot att pyssla i nya lägenhet, bona in oss och förstås det uppenbara - att ta Pär till min äkta sambo.  Men ikväll, när jag stod och virade in de sista Muminmuggarna och slängde Digestive-kex som gick ut 2012 och skurade ur kylskåpet (som för övrigt kan vara det äckligaste jag vet, tycker smultna saker och varma kylskåp är något av det vidrigaste som finns) så drabbades jag av lite sorg. Inte hjärteslitande och inte avgrundsdjup, men en liten tyst sorg. Över att jag nu ska lämna lägenheten jag kallat mitt hem i över fyra år. Att nästa månad, när jag går upp för trapporna för att hälsa på Nikko, så kanske det står ett annat namn på dörren. Ett namn som inte fattar att älska lägenheten som den förtjänar att bli älskad. 

Alla hem och alla hus har olika energier. OBS före ni skriver av mig som nån skito hippie så vill jag påpeka att jag inser hur fjantigt det låter med energier, men vet inget bättre ord. Vissa ställen känns snällare än andra helt enkelt. Jag har bott på ett par horribla ställen, min första lägenhet kändes cirka lika snäll som Regina George. Men den här lägenheten. Åh, den här lägenheten!

Den här lägenheten är som en riktigt liten rödbrusig bullamummo med plirande ögon. Visst, den ser inte mycket ut för världen och den har sina brister (skulle jag inte känna mig så sentimental just nu skulle jag säkert kunna räkna upp alla, men den ter sig som i en rosaskimrande dimma just nu) men den tar hand om dig. Den här lägenheten har varit det första som känts som hemma, sen jag flyttade hemifrån första gången.

Och allt som hänt här. Hur mitt liv har formats här. En del sorligt och jobbigt så klart, men ändå. Så mycket som sitter i dessa väggar. Bara det att de senaste åren fått bo vägg i vägg med två av mina bästa bästisar och hänga på det sätt vi gjort. Alltså shit, vad jag kommer sakna det. Även om vi så klart kommer fortsätta hänga mycket, så är det ju inte samma sak när du inte kan tassa över mitt i natten för att röka en cigg i pyjamas.

Jag är fortfarande till... 80% glad och förväntansfull. Men det är som att det slog mig först nu att jag faktiskt s k a flytta. Så just nu är jag lite sorgsen.

Är det normalt att sörja ett utrymme på det här sättet? Jag är tveksam och kom just på att jag eventuellt fortfarande är lite bräcklig av att ha sett En man som heter Ove på bio i eftermiddags. Den är ju skitfin, men ganska hjärtskärande. Grät givetvis så mycket jag bara täcktes. 

Åh, Styrmansgatan. Jag ångrar ingenting. (Förutom att jag aldrig gjorde nåt större hemma hos-reportage om mig själv för bloggen, lol).

Rapport från ett flyttkaos.

 Om ni undrar varför det är ovanligt tyst här just nu så är det för att jag tapetserar, packar, rensar, städar, målar, flyttar och mutar mina vänner att hjälpa till med allt det ovannämnda. Min förståelse för folk som typ renovernigsbloggar har sjunkit markant i januari - inte för att jag inte accepterar eller ogillar fenomenet, men vem FAN orkar och hinner?! Och då är mitt lilla flyttprojekt en flugskit i rymden jämfört med att typ renovera en 1700-tals herrgård med tillhörande tjänstebostäder.

Jaja, hur som helst, fram tills februari får ni nog räkna med lite tystnad här och lite stress och hysteri IRL. Men alltså, det finns så mycket bra att läsa och kolla på på internet ändå, utan min ständiga närvaro. När jag lägger mig ner och före jag gråter mig till sömns bland tapetremsor och flyttlådor (eventuellt en smula dramatiserat) så läser jag en massa bloggar, som skänker en viss tröst. Kan inte vänta tills jag kan blogga om min nya lägenhet, t ex.

Så lite länk-love: Linnea, as always. Hon är så bra på att vara smart och rakryggad. Plus att hon har så där lagom torr humor och osviktlig stilkänsla. Linn, också en mogul inom sitt område. Jag skulle också vilja ge ett sånt där allt igenom proffsigt men varmt intryck. HUR GÖR MAN? Jenna, som är en ganska ny bekantskap för mig, men som redan är på min läsa varje dag-lista. Uppdaterar dessutom föredömligt ofta och kvalitativt. Karolina, och nu låter jag som världens mommo, men jag känner ju storasystro hennas (och mamm hennas), så därför måste jag ju hålla koll. Plus otroligt vilsamt att läsa en korrekt skriven och välskriven blogg. Nanó, vara modeblogg jag läste för typ 10 år sen med stor förtjusning och nu har hittat igen. Malin så klart! Träffade just hennes man och två av hennes barn på stan och sa sen åt Nikko att Malin och hennes man är två av de mest genuint trevliga och goda människor jag känner på nåt sätt. Och det står jag fast vid. Dessutom är Malin otroligt rolig. Ida, detta väsen! Jag får cirka 95% av alla filmtips av henne. Plus en massa boktips. På tal om boktips - Bokbabbel. Den i särklass bästa bokbloggen på svenska. Peppe är ju given i sammanhanget pga överlägsen bloggstatus. Samma sak med Karkki. Hanna blir jag alltid inspirerad av, önskar jag hade hennes talang och tålamod med pyssel. Dessutom har hon alltid snyggt hår. 

Och de här är bara de jag kommer på nu. Känner du sig glömd - du är bara glömd och inget annat. Jag läser så många andra bra bloggar, men ja. Här råder kaos.

Bye bye Blekinge

Nu sitter jag på Kastrup och väntar. Även om jag ser flygplanet här framför mig och jag är medveten om att jag inte är många breddgrader hemifrån så kan jag inte riktigt fatta att jag ska jobba imorgon. Har varit så totalt inställd på semester de senaste... Nästan tre veckorna, att det känns som jag levt ett annat liv. Hade gärna fortsatt, meeen som Pär påminde mig om mellan gråtattackerna igår kväll och imorse ( jag har pyyla kanski 10 liter idag bara) så måste jag åka hem nu och börja flytta och packa och fixa, så vi kan bo ihop om ett par månader.  En orsak till att jag pyyla så fruktansvärt mycket idag är att när jag imorse skulle köpa tågbiljett i Blekingetrafikens automat funkade inte mitt kort, trots att jag hade pengar på det som skulle räcka till 30 resor till Kastrup. Pressbyrån var stängd, jag var ensam, jag kunde inte köpa i deras fucking app för mitt mobilnummer är finskt och min enda chans att hinna till Kastrup i tid gick om 20 minuter. Jag greps av fullkomlig panik. 

Tack och lov kunde Pärs fina, fina mamma Karin komma som ett skott till stationen och hjälpa mig. Pär fick f ö hög feber igår så han låg mest och yrade när jag åkte. Så det löste ju sig hur bra som helst. Men den paniken alltså. Först nu, när jag ska boarda om två minuter och jag har druckit en halvliter chokladmjölk kan jag riktigt lugna ner mig.

Jag tror faktiskt jag hatar att resa lite.

Vardagen kommer

  Imorgon är min sista dag här och det ger mig sån ångest att jag inte orkar tänka på det. Vill inte åka härifrån, vill inte åka hem, vill inte jobba igen, vill inte ta tag i det massiva flyttkaos som januari kommer vara. Det blir ju bra, men jag skulle vilja snabbspola fram tills dess bara.

Men det är väl bara att göra't. Hur äter man en hel elefant? En tugga i gången.

2016, whadaaapp

Gott nytt år hörni! Eller Grått nytt hår! om man ska va lite lågstadie-retro-cool. 2016 har börjar bra för mig, men hur kunde det annat när jag hänger med Pär här? Som bäst sitter han bredvid mig i långkalsonger och äter fil och ser på Tour de ski. Ja, ni hör ju själva vilken Don Juan han är. Nej, ärligt talat är han ganska söt i långkalsongerna och jag tycker det är ganska skönt att få ägna mig åt min något tveksamma hobby - läsa alla bloggar som finns plus allt kändisskvaller. Nyårsafton firade vi med Pärs kompisar som har skotträdda hundar. Vi åkte ut och körde med dem och gick i skogen lite, det var skönt. Sen åt vi marängsviss och skålade i bubbel på tolvslaget. Jag sa åt Pärlan att av alla nyårsaftnar är det här den jag allra minst kunde ha föreställt mig, men jag skulle inte byta ut det mot nåt annat. 

Nyårsdagen åkte vi ut på natur-sightseeing med Pärs syster. Såg många snygga hus, ett slott,  mycket snyggt hav och det bästa - ett gäng hjortar som kom springandes i skogsbrynet. Det här är den enda bild jag lyckades knäppa på dem; 

Och här är lite hav förresten; 

  Överlag ger jag Blekinges natur höga poäng. Det är som hemma, men ändå inte. 

Efter vår utflykt kollapsade jag i sängen och sov några timmar, för nån som börjar på P och slutar på är har smittat mig med sin förkylning. På kvällen kollade vi På spåret och jag kan belåtet meddela att jag hittat min medspelare tills de ber mig vara med, Pär kan allt det jag inte kan. 

  Idag har vi varit i Karlshamn. Min enda bild av denna stad var den gamla reklamen för Carlshamn mejeri (gott-gotti-gott-gott) men Karlshamn är så mycket mer! Det är kanske den finaste staden i Sverige jag besökt. 

  Hela (kärnan i alla fall) stan ser ut som om den skulle vara ritad av Ilon Wikland och kryllar av täta, lite vinda hus i olika färger och bakgårdar som liksom bjuder in till Kalle Blomkvist-fantasier. Dessutom har de en väldigt fin hamn där man kan hitta de här: 

  Karl-Oskar och Kristina aka Utvandrarna! De var målet med vår utflykt eftersom jag liksom så många andra älskar böckerna och filmerna. 

  Tog en mycket belåten selfie. Det var för övrigt djävulskt kallt pga snöig blåst från havet. 

  Dessutom skulle vi besöka Antikvariat Bode, som ni lätt kan vika en hel dag åt om ni har vägarna förbi. Det finns liksom a l l t här, inklusive trevlig gubbe som har det. Det fanns en rad Lotta-böcker, men jag hade alla :--(

  Istället köpte jag den här, som är en samling mystiska historier "ur verkligheten", t ex Vänskap bortom grafven och Häxan som varulf. Boken kom ut 1911 och är skriven av han Backman då, som enligt egen utsago besitter mediala gåvor, som han delvis förklarar med att han härstammar från Finland och att det ju vida känt är att "den finska rasen" är mer begåvad inom sånt än  den svenska. 

Ur förordet. Härligt nonchalant inställning. Tycker Från det okändas värld är ett av mina bästa bokfynd någonsin, även om jag fick ge 90 kr för den.

Sen har vi druckit kaffe med Pärs mamma och pratat flytt och så. Sa jag att jag har det bra?