Min måndag

Idag är det fredag, måndagarnas antites, men tänkte vi ändå skulle se vad jag gjorde i måndags. Jag gjorde ett slags ”ett foto i timmen”-inlägg via min Instastory, så följer ni mig där (ni borde följa mig där) så har ni sett the visuals redan.  

07:03 var jag färdig sminkad och satt och djupandades några minuter innan jag gick till jobbet, jag började lite tidigare. Ni vet när man är så trött att det gör fysiskt ont? Jepp.

07:52 kändes det mycket bättre, som alltid. Jag hade ställt i ordning konferensen som var orsaken till min tidigare jobbstart och unnade mig en kaffe. Lyssnar alltid på ljudbok på morgonen, för tillfället Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren. Jättebra minus att uppläsaren en gång uttalade Borgå: ”bårj-å” och förvirrade/irriterade mig. Men det är kanske inte så lätt att veta.

09:18 åt jag frukost. Jag har ätit frukost varje dag nu sen nyår. Det är lite trögt vissa dagar men det hjälper verkligen att hålla humöret och hungern lite stabilare genom dagen.

Jag hade en sån ovanlig dag att jag satt nästan hela dan i kontoret och jobbade. Oftast får man sneaka till sig en kvart här och där men nu fick jag flera timmars uninterrupted kontorsjobb gjort, så nu är nästan hela våren planerad. Hurra!

Ja, som ni kan läsa på bilden så glömde jag fota min vegelasagne men den var skitgod. Bästa med mitt jobb är lagad lyxlunch varje dag.

Träffade Moa och Johan. Annan bra sak med jobbet: träffar många vänner naturligt sådär. Tyckte Mobert matchade väggen ypperligt!  

En annan kompis, brorsan, kom in samtidigt som jag slutade för dagen. Satt en stund och pratade med honom. 

Gick och handlade efter jobbet.  Broccoli, zucchini, morötter, grädde och halloumi. The usual.

Kom hem. Det är nästan ljust när man kommer hem nu. Nästan.

Köpte blommor åt mig själv. Blev väldigt glad av det och det är ju tacksamt att fota snittisar. Men jag tror nog inte jag blir nån fredagsbukett-människa, har inte råd och tycker liksom inte det är hållbart. Men fint är det. Köpte lite tulpaner, nejlikor (my fave), nån ranunkel och två körsbärsgrenar. Katterna gnagande så klart bort alla blommor på körsbärsgrenarna det första de gjorde. Oh Well.

Började göra mat. Av det här plus lite annat blev det en slags pytt. Det var gott. 

Maten är klar! Ändå attans snyggt med rosa blomster till blått porslin. Kannan har jag köpt på loppis för ungefär två miljoner år sen. 

Efter maten lade jag mig och lyssnade på olika fågelläten på Youtube. Storspoven alltså. Sommarkvällar med lugnt vatten. Så vemodigt och somrigt.

Efter det blir det ett hack i rapporteringen. Under de timmar jag inte fotade nåt sov jag lite, hade ett gräl med Pär, blev sams med Pär och tittade på ett par avsnitt av The Office. Sen fick jag veta att Dolores från Cranberries hade dött och det var sorgligt. Har lyssnar ganska mycket på Cranberries märkte jag när jag sorgelyssnade lite på Spottan. Kunde texten till väldigt många låtar? Har aldrig tänkt på mig själv som ett Cranberries-fan, men det kanske jag är.

Sen gick jag och la mig och så var den måndan slut. 

Nu ska jag äta nåt, duscha badminton-svetten av mig och sen kollapsa i soffan framför På spåret.  

Årets hittills bästa helg

Hello all you crazy lovers out there! Jag har haft en _otroligt_ skön helg och vill gärna berätta om den. Känner mig för en gångs skull utvilad. Får man inflika ett litet nyårslöfte ännu? Då vill jag verka för att göra mer helger lik denna. Vi börjar:

Jag och syrran bjöd in oss på AW hos brorsans på fredag eftermiddag. Grim var glad för det så klart.

Sen åkte jag hem och vi (jag, Pär, Emma, Ronja och Johan) såg På Spåret och Skavlan och delade en flaska vin. När sen Nikko och Ellu ville facetimea var jag lite så där lagom salongs och drack mer än gärna en drink med dom. Jag tycker en av de bästa sakerna med att bli vuxen är det förändrade supbeteendet. Ett par, tre glas vin framför TVn på fredag är nämligen PERFEKT. 

Hur som helst, vi pratade mest om sex och delade små pinsamma anekdoter kopplade till sex med varandra. T o m jag, som annars är den pryda i gänget drogs med lite. 

På lördag vaknade jag trött och lite sliten men ändå i helt okej skick tack vare min bakfyllekur (1 Resorb, 1 Burana, 1 smörgås och 1 glas vatten intages före sänggående). Tur var väl det, för jag och syrran hade badmintondejt klockan 10.  

En timme spelade vi. Eller spelade och spelade, vi är så pass kassa ännu att vi får igång nåt slags spel typ var tredje serv. Men ändå, det är jättekul! 

Efteråt åt jag världens brakbrunch, för hade inte riktigt ätit nån frukost före. Avocadomackor, ägg, vitaminbrus, kaffe och kiwi.

Sen ”skrev” jag lite. Uppdaterade Nikko om läget. Men jag tror bara att jag måste tillåta mig själv ha en ganska lång startbana, för efter att jag hade suttit och scrollar hit och dit en bra stund så började jag skriva och så hade jag plötsligt 1,5 sidor på den novell jag jobbar lite på sidan av med här.

Tog lite mellanmål mellan raderna. Jag föredrar alltid Cola framför Pepsi men jag föredrar Pepsi Max Cherry framför allt. Önskar mig en livstids förbrukning av PMC i 31-årspresent.

I nåt skede orkade jag inte skriva mer och då låg jag bara kvar i sängen (jag skriver oftast i gästrumssängen, trots att vi har flertal ergonomiska stolar och bord här hemma) och lyssnade på musik. Vet ni hur längesen det är jag bara legat och lyssnat på musik? Flera år typ! Skön tonårig feeling i att ligga på en säng, stirra i taket och lyssna på musik.

Viola höll mig sällskap. 

Slumrade nästan till lite men vaknade för att göra middag åt de här två. Jag gjorde nån slags gryta med linser och bondost. Skulle va curry i men den va schlutt så blev lite annat ihopplock. Gott var det iaf.

Sen blev det TV-kväll för hela slanten. Först skulle vi ba se Kaurismäkis Tatiana  (dom finns ju alla på Arenan nu!), vilket vi gjorde, men sen när vi nu en gång satt där, satt vi kvar och såg ett avsnitt Stjärnorna på slottet och Shakespeare in love. Till sist var det bara jag kvar och jag såg avslutningsvis Creature from the Black Lagoon (bilden), en skräckfilm från 50-talet. Otroligt underhållande. Älskar kitschfaktorn i gamla skräck- och sci-fifilmer.

Klockan var långt över midnatt när jag tog mig upp ur tv-soffan och jag insåg att jag inte bytit lakan än. Så då gjorde jag det. Jag är nämligen stenhård med att lakanen måste bytas asap om nån varit sjuk. Pär har legat och snorat i samma lakan hela veckan. 

Det blev mina favoritlakan från Ikea. Supersköna och väldigt snygga. Sylvi approves. 

Idag tog vi lång sovmorgon. Sen gick vi på promenad med Emma. Vi gick bl a vid Gamla Hamn. 

Jag tycker Pär ser ut som en pappa som är riktigt stolt över sin dotter här.

Sen gick vi på café och lyssnade på Pekka Haavisto #presidentval Och drack den godaste varma chokladen nånsin - inte för att den var så god (det var vanlig pulver + vattenchoklad), men för att jag var så jäkla frusen och den värmde bra. 

Till mat blev det makkaraperunat med mycket rå lök hehe. Gjorde det på nån märklig vegekorv som inte alls var så god. Men det var okej. 

Och nu ligger jag och bloggar och helgen är strax slut. Det kanske inte ser så mycket ut för världen, men det har varit lite av allt jag gillar typ på en och samma helg - utan att trötta ut mig. Hurra! 

Ett jullov

Hur kommer man igång igen efter ett så här segt blogglov? Jag kanske borde berätta vad jag gjort under de här två veckorna. Det är kanske bra, vi försöker så. Om nån skulle fråga mig på stället - vad har du gjort i jul då? skulle jag säga: druckit vin och sovit. Och det är helt sant, men när jag gick igenom mina kamerarulle på telefonen (det är såna här gånger det lönar sig att va en sån som aldrig raderar bilder) så märkte jag att jag har ändå gjort en hel del annat.

Så här är mitt jullov, brought to you by min kamerarulle på telefonen.

Dan före dan hade vi julvaka hemma hos oss. Vi spelade Bingo och drack vin och åt ost och choklad. Det var skönt. Herregud, det här känns så länge sen nu redan. Början och slutet av jullovet har så olika image liksom.

Julafton hängde vi hos papp och styvmorsans. Vi åt jättemycket mat, åt mera choklad, såg på Karl-Bertil, drack vin och spelade Rappakalja. Ganska o-unik juafton på det sättet, men julafton ska ju vara precis så o-unik. Exakt på den här bilden har både papp och syrran förstått att jag fotar dem.

Och så delade vi ut julklappar så klart! Grim var ju överlägsen vinnare i år igen med ett BERG av klappar. Men ingen gick hem tomhänt, jag fick en länge efterlängtad matberedare av pappa som va min secret santa! Jag och Pär hade bytt julklappar redan några dagar innan pga min otålighet. Av honom fick jag en Marimekko-ryggsäck, Lemonade på vinyl och ett par böcker.

På juldagen skulle jag och Jutta gå på julotta, men vi försov oss båda två. Som sagt, jag har sovit väldigt mycket de här senaste veckorna. Det är som jag tagit igen hela höstens sömnskuld. Det blev ingen julotta, men vi gick på promenad istället. Min mössas profil är ganska LOL förresten.

Sen följde ett par dagar som såg ut ungefär så här.

Konstigt hur man alltid är som snyggast när man är ledig och ingen ska se en. Slöseri kan tyckas.

Hjälpte iofs syrran att flyttstäda lite ett par dagar också. Dom har köpt hus i Jeppis! Änligen nån som flyttar hit och inte bort.

Har också hängt lite i deras nya hus, följt med katternas acklimatisering bl a.

Óch hängt med Grim förstås. Fast det här är från nyårsdan inser jag nu, och före det blev det ju...

Nyår! Jag firade med de här.

Andra och tredje hängde jag på jobbet. Städade, gjorde inventering och planerade året - sånt man måste göra när man har stängt.

Hittills har 2018 handlat mycket om livsviktiga loppisfynd, t ex en spargris-katt.

Förundrats över solljuset, de få och korta gånger det har orkat fram. Jag säger ju det - helt annan image på början och slutet av lovet.

Jag har börjat virka igen. Behöver cirka 400 rutor för att få till ett överkast. Har i skrivande stund 28. Har virkat och sett 1 säsong Riverdale, 1 säsong Modern Family och snart 2 säsonger Better Things.

Och så har jag tvingat i mig frukost varje dag och nästan varje dag gröt. Jag är nästan där nu, jag tycker nästan om gröt nu.

Så egentligen har jag gjort en massa saker, men om nån frågar kommer jag ändå svara "druckit vin och sovit". Och va e väl betär än he.

Vad är väl ett år?

Så sällar sig ännu ett år till de som gått och vi får vänja handen att skriva ett nytt årtal. Hur sammanfattar man ett år? Vad är ett år - är det böckerna vi läst, är det våra mest omtyckta foton på Instagram, är det känslorna och händelserna vi "för alltid" kommer minnas? Jag vet inte. Jag skrev inför 2017:

Men med det sagt, kanske jag kan slänga av mig den här ödmjuka kappan jag iklätt mig och säga att jag tror 2017 kommer bli ett riktigt bra år för mig. Jag vet faktiskt att det kommer bli det. Jag trodde länge att 2016 var året då jag peakade, men nu är jag ganska säker på att det bara kommer bli bättre. Jag hoppas ni följer med, jag lovar blogga om allt.

Vilken barnslig optimism jag besatt är det enda jag kan tänka nu, hela 365 dagar äldre och klokare, hehe. Nej, jag tror verkligen det är det sunt att våga se ljust på framtiden ibland, om inte nån annan gång på året så åtminstone på nyår. Det är ju bara det att jag har hela 2017 bakom mig nu och det var otroligt roligt många gånger, men också tungt som ett järnskåp (eller nåt annat tungt) mellan varven.

Jag kommer alltid tänka på 2017 som karriärens år. 2016 var familjens, jag gifte mig och blev faster och lärde känna en svärfamilj. Men 2017 var året jag gjorde nån slags karriär. Usch, jag vet inte, jag tycker inte om ordet karriär, men vad fan ska jag kalla det.

2017 skrev jag en bok och fick den antagen. Jag fick delta i tv både en och två gånger, roligast var som Eurovision-vetare. Jag sommarpratade! Jag syntes i olika artiklar, jag deltog i en antologi, jag hördes i radio flera gånger. Jag pratade på mitt gamla högstadium, jag höll workshops, jag deltog i panelsamtal. Jag blev vikarierande cafeansvarig i höstas och fick nya uppgifter på AE. Jag lärde mig hur mycket jag kan och hur mycket jag orkar.

Jag reste till Sverige fem gånger tror jag, jag hade helger eller dagsvisiter på Åland, i Helsingfors, i Åbo flera gånger. Jag var i London i våras! Jag reste inte långt eller mycket, men det känns som att det var alldeles tillräckligt ändå.

Jag såg lite film, försökte gå på bio så ofta som möjligt, jag var på teater en handfull gånger, jag läste eller lyssnade på enligt mina beräkningar 57 böcker. Jag såg flera riktigt bra tv-serier, jag lyssnade på flera riktigt bra poddar. Jag startade bokcirkel och hade födelsedagsfest. Jag åt mer kött än vad jag gjort på nästan 10 år, mest korv och kanske tio gånger allt som allt men ändå, jag hade knappt dåligt samvete ens. Jag lyssnade på mycket bra musik, jag älskade många nya låtar. Jag bloggade mycket och instagrammade mer. Gjorde några poddavsnitt, gjorde några vloggar. Jag flyttade över bloggen hit till min egen domän och här trivs jag.

Vi flyttade till vårt nya hem och vi bredde ut oss på tjugo kvadratmeter mer. Vi bråkade men bara ibland. Desto oftare kramades vi och skrattade och ett par gånger till och med spontandansade vi i vardagsrummet. Vi förlorade en katt och fick en annan. Jag umgicks mindre med vänner, men pratade mer på Messenger. Jag hade roligt när jag väl umgicks med vänner. Vi gick på två bröllop och gladdes åt många babynyheter i vår omkrets. Jag fyllde 30 och hade inte det minsta ålderskris. All bilder i det här inlägget är profilbilder jag haft på Facebook under året.

2017 var ett välsignat år, på så många sätt.

2017 är också året jag somnade med melatonin-asken på nattduksbordet. Aldrig har jag sovit så oroligt och drömt så många mardrömmar som 2017. Jag hade också migrän flera gånger, inte många, men jag brukar nästan aldrig ha det. Jag hade extremt dåligt närminne hela 2017, kom inte ihåg diskussioner jag och Pär haft dagen efter vi haft dem. Kom inte ihåg ärenden som skulle göras, kom inte ihåg vad jag ätit till frukost vid middagstid.

Det minne jag tänker på först från 2017 är inte allt det goda, trots att det har dignat av gott på mitt bord i år, utan det är en iskall marskväll i Böle, när jag satt ensam på ett hotellrum och grät för att jag var så trött och rädd för allt. Jag hade en sån otrolig ångest och man ska fan inte bo på hotell i Böle när man har ångest. Så vill jag inte att 2018 ska bli.

2017 gick jag rakt mot den där omtalade väggen (som Linn säger att vi inte ska tala om men för metaforens skulle gör jag nu det i alla fall). Där i mars var stod jag och stirrade rakt in i den, men lyckades tvärnita just när näsan skulle ta i. Istället för att krascha in i den, stod jag där och stödde mig i några månader. Bara stod. Jag gjorde ingenting annat än överlevde resten av våren och sommaren, kan inte säga att jag la ner energi på något alls. Hemmet dammade igen, jobbet gick på ren och skär automatik och jag skrev bara tomma ord. Jag lät robothjärnan ta över.

Men så kom semestern och den blev räddningen. Fyra veckor av inga krav alls gjorde susen och i september gjorde jag comeback i livet kändes det som. Jag har haft massor i höst också, men aldrig känt mig så drunknande som jag gjorde i våras. Jag har sovit dåligt, men som sagt var, melatonin-asken ligger på nattduksbordet och lite mer promenader löser även det.

2018 ska jag sova mer.
Jag ska oroa mig mindre.
Jag ska fan inte sitta på nåt hotellrum och böla i alla fall.

Och så ska jag fortsätta göra motvillig karriär. Ibland känns det som att jag fått mitt nu, vad mer ska jag ens täckas drömma om?

Men det finns mer, så mycket, mycket mer.
2018, nu kör vi!

7 minuter lång vlogg

Hör får ni en snorig och flåsig vlogg, direkt från mig till er! 

Och som jag säger - imorgon har jag bestämt mig för att va frisk. 

9 mest likeade fotona på Instagram

Förlåt för själlösa inlägg, men har fortsättningsvis feber och började just gråta för att ena katten hoppade upp i famnen så jag är inte mitt bästa jag atm. Idag får ni se min ”nine best 2017”. 

Meat likeade är vårkatalogen S&S gav ut för ett par veckor sen. Skulle jag ha valt min egen topplista skulle den också toppas av det här fotot.  

Annars gillade ni #dammenbrister, Spice Girls i Finland (mitt självständighetsinlägg), när jag skrev under bokkontraktet i somras, sommarpratet, när mamma skrämde livet ur mig, mamma som målade av mig, vår bröllopsdag och mina gamla VHS-kassetter. 

För att se inläggen i större storlek och överlag hänga med på Svenskfinlands fetaste insta-konto, följ mig på @din.bff.ellen.

Imorgon ska jag försöka leverera igen. Nu måste jag typ... oja mig över att allt gör ont.

13 meningar om läget just nu

Jag ligger lite efter med de här luckorna. Hittills har jag lyckats skriva de flesta inlägg på förhand och på så sätt kunna ligga steget före och inte stressa över det. Ni ba EEEH GRATTIS du har lyckats knäcka koden för ett vuxet planerande. Men nu, pga mycket jobb och annat extra ligger jag efter som sagt. Och ikväll ska jag träffa Måndagsklubben, så risken är väl ganska överhängande att jag inte orkar skriva desto mer. Nåja, mitt eviga mantra i bloggsammanhang är ”det är inte public service jag sysslar med”. Ni får ta det som det kommer.

Jag börjar va redo för julledigt. Jag är så otroligt energilös, min kropp gör ont överallt och inget lyckas riktigt boosta inspirationen. Det är alltid precis samma sak varje år de här sista veckorna innan jul. Jag tror inte jag är ensam om det.  

Nåja, bara en och en halv vecka kvar nu!!!! Nästan i alla fall.

Fredag, lördag, söndag

Drack vin och hade det jättetrevligt i fredags kväll.

Såg på Grotesco (senaste avsnittet känns bara som en 3.5/5), pratade om politik och digitalisering och arbete och #metoo och att åldras med värdighet och jag hade igen en sån där utomkroppslig upplevelse när jag flöt ut och upp över rummet och tänkte: det här är mina vänner och mitt liv, allt det här. Självgott eller tacksamt, svårt att veta ibland. Löste som vanligt samtliga världsproblem på under en vinflaska.

Förresten, på tal om i fredags, det var ju Black Friday och det orkar jag inte ens kommentera för jag vet inte vad som är mer irriterande: folk som liksom firar den dagen eller folk som pratar om hur äckligt det är med folk som firar den dagen MEN vill bara meddela att jag för första gången shoppat på Black Friday. Eller jag och jag - men Pärs julklapp till mig var på 40% och Pär beslöt i nära samråd med mig att klicka hem den. Ruset var omedelbart och effektivt. 

Vaknade tidigt i en blodpöl och med den slags värk som driver en till vansinne. Duschade, böt lakan och städade lite av bara farten i nån slags menstrual hysteri. Grät bara en gång. Sen låg jag ner resten av dan, kollade lite Stranger Things, läste lite och överlag tyckte synd om mig själv. 

Gjorde mac and cheese till middag men det är ju inte gott?! Har alltid trott att jag kommer äääälska det för makaroner = gott, ost = gott, men det gör jag verkligen inte. Fast tror iofs att jag hade för lite ost i. Kanske försöker igen eller så gör jag det inte och lever väl ändå.  Det är för övrigt nötbullar och inte köttbullar som ligger i förgrunden, riktigt så dekadenta har vi ändå inte blivit.

Vi satt uppe och kollade på Simon och ekarna tills småtimmarna, men tyckte inte den var så bra. Boken är - YES JAG KOMMER SÄGA DET - mycket bättre. Sen gick vi och la oss, nyduschade och insmorda i nytvättade lakan. Jag har nån slags haltande hudvårdsrutin going on, men kan inte riktigt uppbringa Det Där Intresset för det som folk tycks ha.  

Idag har jag fått mycket gjort!!!! Trots fortsatta mensbesvär. Jag har skickat in två av tre ansökningar och planerat morgondagens workshop och lyssnat på Björks nya. Kände mig duglig ända tilla jag insåg att jag inte varit ute på två dygn. Så då gick jag ut en halvtimme och drog benen efter mig och lyssnade på 

 ... den här ⬆️ Och då kände jag mig duglig igen. Den är bra, jag känner mig stärkt efter att ha lyssnat på bara halva. Ser nu att det inte framgår av bilden men det är Caroline Hainer som skrivit den och det är en reportagebok om dickpics och vår syn på manlighet och sexualitet överlag. Läs/lyssna på den! 

OBS för den oroligt lagda: jag går inte ut och gå med 9%, tog screenshotten senare ikväll. 

Nu tänkte jag försöka mig på en grej jag har hört en del om, men inte riktigt kommit mig för än: somna i tid. 

Gonatt. 

Saker jag ser fram emot

 🎄 Julen. Åh, vad jag längtar till julen men mest till vad det innebär: julledigheten. Vi har så himla mycket på jobbet atm och jag har så himla mycket annat så att va ledig i två veckor (yes, så lyxigt jobb har jag) känns som ett Shangri-La. Sen kommer jag kanske sitta och slutredigera texten hela ledigheten, men ändå. Jag kan göra det iklädd mjukiskläder, otvättat hår, på eftermiddagen efter att ha sovit till 11 och med julchoklad smetat i ansiktet.

 💃🏼 Helgen! Pär åker till Haparanda på jobb, så jag är ensam hemma hela helgen. Själva ensamheten ser jag inte alls fram emot, men för att råda bot på den har jag bjudit hem min barndomsbästis och fd band-kollega Emmi på middag på lördag och sen ska vi ut och dricka öl! Detta händer cirka aldrig (senast var ungefär när bilden togs), så det ska bli kul med en helkväll på tumanhand.

​📚 Det totalt självklara men ändå nödvändiga att poängtera: när Jaga vatten åker till tryckeriet. Att den sen ska komma ut känns mera skräckartat men just den ljuva tiden mellan att jag tar min hand ifrån den och ni får den i era händer, den måste ändå vara ljuvlig. Jag är inte så trött på manuset som jag är ivrig att börja med nåt annat, har redan två manus i huvudet som jag borde teckna ner före jag glömmer allt. 

🐈 När Sylvi växer upp. Just nu är hon i nån slags tonår eller nåt tror jag och är OMÖJLIG mellan varven. Jag längtar lite tills vi kan kastrera henne men then again minns jag Violas kastrering som ett anti-klimax, just för att jag bara hade hört om hur luuugn hon skulle bli efteråt. Det blev hon ej, lugnet höll knappt narkosen igenom. Det tog kanske nåt år eller två efter det ännu före Viola var den feta, lata, självgoda matriark hon är idag. Så jag vågar inte lägga för mycket tilltro till det. Men nån gång måste ju även Sylvi sluta springa på väggarna.

 🎸 Minns ni för ett par veckor sen när jag och Pär var i Umeå och såg Alkberg? Minns inte om jag nämnde det med han hade ett skitbra förband som hette Duschpalatset. En vecka senare fick vi en avbokning i vår Culture Club-termin och jag kontaktade Duschpalatset och frågade om dom skulle va intresserade av att komma hit och dom var jättepepp så nu ska dom spela på mitt jobb 29.11! Älskar när sånt händer! Om ni är i Jeppis-trakterna tycker jag ni ska ta er hit och se dem, det kostar ingenting och dom gör asbra, nästan otidsenlig indie.

📘 Schildts & Söderströms’ vårkatalog som kommer ut nästa vecka. Då får ni se pärmen!!! Spoiler alert: den är jättefin!!!! 

 📗 På tal om vårkataloger, förra veckan kom Förlagets katalog. Förutom att den innehåller min kompis Elins bok, så finns också jag representerad i form av en aldrig så blygsam text i Astras 100 års jubileumsantologi Denna framtid är vår. Jag har skrivit en text som heter Till min dotter, om du finns, om att vilja eller inte vilja ha barn. Därför har jag inte svarat på frågorna jag fick i enkäten om jag vill ha barn eller hur jag tänker om barn; den texten handlar nämligen precis om det. Och JA det kanske är fult av mig att tvinga er söka upp ett ex av en bok, kanske köpa den eller låna den från bibblan, bläddra igenom flera hundra sidor för att hitta svaret på er fråga MEN vill ni veta så vill ni. Och dessutom har en massa coola personer bidragit till antologin så aaaatt...   Kolla bara:

Bara första klassens namn alltså! Och jag. 

🕯 Och för att återgå till vad jag pratade om först: jag ser fram emot att få sätta ut adventsljusstaken jag köpte idag! När är det OK att sätta ut sånt...? Jag la upp stjärnan i fönstret redan förra veckan, men jag tycker att stjärnor har oförtjänt mycket julrykte - på de här breddgraderna kan vi gott unna oss ljus i fönstret redan i november. Men ljusstakar är lite mer utstuderat juliga så jag vet inte. Vem är jag förresten?! När började jag bry mig om adventsstakar och skit?

👾 Och till sist ser jag fram emot att slänga mig på soffan och fortsätta se på Stranger Things 2 EXAKT NU. 

Framtiden versus det förflutna

Det här med att försöka få den här bloggen att se ut som man vill och få arkivinläggen att komma i rätt ordning får mig att tänka på en låt av ett mina absoluta hatband: Bo Kaspers Orkester. Den där som går nånting i stil med "fullkomligt kaaaaaos". Det är ju inte en direkt angenäm känsla och fan vet om jag inte ska bara skita i hur arkivet ser ut och fokusera på framtiden. Inläggen finns ju där, det är det viktiga. Jag har mejlat customer care här på Squarespace och dom säger bara att jag måste manuellt sitta och ändra publiceringsdatumen för VARJE inlägg, det vill säga, fyra års skrivande. Och när jag har suttit och ändrat ett par inlägg så börjar alltid sidan lagga och jag vet inte... Är det här värt det? En del av mig säger: självklart, det är ju hela din blogg vi pratar om, men en annan, mycket mer otålig sida av mig säger: fuck it. Hur skulle ni göra?

Förutom bloggbestyr är november en månad jag redan ser fram emot ska komma mot ett slut. Har så in i röven mycket att göra. Jag försöker att stay tacksam, för det är ju ändå saker jag vill göra; skriva böcker, planera grejer på jobbet och ansöka om stipendier. Men när det hopar sig som det gör atm så sitter tacksamheten långt inne ibland.

Försöker koppla bort ibland med t ex familjehäng och hudvård. Mamma och Nortti är här den här veckan, mamma fyllde 50 förra veckan och Nora har höstlov så i firandets tecken kom dom hit. Jag och Nora har lagt ansiktsmasker, ätit Makupala och sett Paradise Hotel om kvällarna, enkelt men effektivt.

Annars försöker jag hänga med de här två ludna bestarna så mycket som möjligt. Få saker har sån välgörande effekt som en varm kurrande katt på magen. Viola och Sylvi har dessutom börjat komma ganska bra överens nu, så det är en riktig fröjd att se dem gosa tillsammans. Där emellan hänger dom sig åt sånt katter gör mest - jagar varandra i hundra kilometer i timmen, springa på väggarna (en morgon när jag kom upp hängde faktiskt alla tavlor på en vägg snett, vet ej vad som hänt) och håra ner allt.

Ja, jag vet inte. Tycks inte få nån riktig ro i bloggsjälen med arkivet upp och ner. Måste kanske ändå försöka göra nåt åt det.