Vecka 26

Veckans jobb: nu ska jag försöka wrap ett par mindre projekt up före semestern. Och då pratar jag inte om min egen, utan alla andras. Redan nu har väl ganska många stämplat ut, men efter den här veckan när juni är slut känns det som att den där riktiga semester lockdownen börjar. Tänk det, att vi redan är mitt i sommaren. Hur som helst, måste också försöka komma in i mitt cykelmanus igen, har skrivit jättelite senaste veckan (och veckan före det) så nu är det god tid att hoppa upp i sadeln igen om jag ska få klart det här över sommaren.

Veckans fritid: kvällsbad helst varje kväll, vin med Måndagsklubben och kanske nån lunch på stan.

Veckans läsning: började äntligen med bokcirkelsboken igår kväll, den modesta tegelstenen Som pesten av Hanne-Vibeke Holst. Hann bara läsa första hundra sidorna, men hade gärna läst vidare. Skulle också nu helst slänga mig på soffan och läsa. Bra tecken!

Veckans klänning: denna:

Jag sydde till den i helgen av ett loppistyg jag köpte för 2€ i Vasa i onsdags. Jag är inte helt 100% nöjd med den pga vet ni hur svårt det är med axelband?! Men är tillräckligt nöjd för att använda den. Är så glad att jag vågat börja sy, det är så himla kul. nån dag ska jag verkligen typ använda ett mönster och pressa fållarna och blablabla men just nu vill jag bara ha kul.

Veckans skönt!: att midsommar är över. Don’t get me wrong, vi hade det riktigt trevligt med både bad och lite lagom häng med ett gäng vänner, men midsommar är verkligen drottningen av ångesthögtider. Aldrig känner man sig så misslyckad som om man sitter hemma i sin lägenhet den helgen. Nyår är god två, men då är det ändå vinter och inte samma hets att stå på nån äng i skir klädsel och se John Bauersk ut, man får vara inomhus eller ha megafest. På midsommar ska man helst ha ett litet supertajt kompisgäng (helst bestående av heteropar and heteropar only) som alltid firar tillsammans på nån sommarstuga och inte skulle komma på tanken att bjuda in nån annan nån gång för nu ska vi sitta här EXAKT sex personer och stirra på varandra. Och allra allra helst ska vi alla vara i samma ålder och ingen ska inte ha råd att ha egen båt och ingen ska tycka sill är äckligt. Det är så exkluderande. Låter jag bitter? Ja, kanske det. Men tacka vet jag vardag.

Veckans Viola:

Vecka 22

Veckans känsla: sommar! Visst börjar det bli sommar nu? Igår kände jag för första gången i år av pollen och imorse när jag kom ut var det både varmt och luktade nyklippt gräs. Det känns hoppfullt med sommar! Dessutom hade jag tandläkartid klockan åtta imorse och det är den tidigaste väckningen jag haft på flera månader och det kändes bra att komma igång från morgonen den här måndagen. Kände mig som en riktigt jävla effektiv businesskvinna när jag fick mina tänder checkade, åt en äggröra med spenat till frukost, drack en stor kopp kaffe och hade ett möte. Som nån ur en film. Snart kommer jag nog tvingas återvända till min lilla barndomsstad och ta över ett gammalt hotell och lära mig att jag visst älskar julen eller nåt.

Veckans glädjetjut:

Fick ett mejl med den här raden idag och även om vi inte i nuläget behöver gå in på vad det handlade om eller vem det var från så ville jag ändå bara klippa ut det för det gjorde mig så glad att IRL-”wohoo”-ade på toan. Där jag satt när jag läste mejlet. Jaja, det är så där när man är effektiv businesskvinna. Ingen rast och ingen ro.

Veckans glädjetjut 2: jag ska träffa bokcirkeln ikväll! Vi har inte setts sen… februari? Men ikväll, i en solig trädgård. Ska bli så fint, har saknat dem så mycket. saknat umgänge överhuvudtaget. Unikt, eller hur.

Veckans inte så glädjetjut: jag och Kugge hade ett väldigt jobbigt möte idag angående vår Skrivsommar-kurs där vi var tvungna att gallra i anmälningarna. Vi har bara 12 platser på kursen, men betydligt fler anmälningar och när alla är bra - hur gör man då? Hade faktiskt inte trott det skulle bli så svårt, förstår alla juryer i alla reality-tävlingar nånsin plötsligt. Det här var verkligen varit ett tufft beslut. Har du ansökt kommer du få ett mejl inom ett par dagar oavsett om du kom med eller inte.

Veckans jobb: vi har avslutning med ordkonsten för terminen och det är - precis som skolavslutningar brukar vara - både skönt och vemodigt. Sen har jag deadline för en kolumn imorgon, några andra små grejer men annars ska jag väl fortsätta skriva böcker.

Veckans fritid: Ska försöka att inte helt snöa in på min nya pysselhobby: pärlplattor, men det brukar ju bli som det blir ändå. Ska försöka sy några hål på ett par plagg som legat och väntat på lite tlc i flera veckor nu. Och så börjar det väl bli dags för årets första dopp?

Veckans läsning: Håller på att läsa Kate Mortons Huset vid sjön, en bok jag hade köpt åt fammo nu under karantän-tiden men som hon givetvis gav tillbaka så fort hon hade läst och fick möjlighet för gud förbjude att hon skulle ta emot en gåva nånsin. Det har nästan urartat till rena brottningsmatcher vissa julaftnar när hon försökt ge tillbaka julklappar man gett henne. Ja, hur som helst, det är en bok jag kanske inte skulle plocka upp själv, men började lite försiktigt bläddra i den och tänkte, ja varför inte. Många trigger-ingredeinser för att jag ska läsa vidare: engelska landsbygden, familjemysterier, ett övergivet hus. Ja, ni fattar.

Veckans låt:

Ingen nying direkt, men videon är ju i alla fall ganska brand spankin. Har gått och nynnat på den här i flera dagar. närmar mig mer och mer Harry Styles-fanbasen. Tycker han är liksom… välklädd framför allt. Estetiskt tycker jag han den är intressantaste stjärnan just nu. Plus riktigt bra popdängor. Älskar både denna och Sign of the times. Vem hade trott det? Jag var så upptagen med att hata allt det One Direction stod för när de var on top of it, men här är jag nu. Som så många gånger förr får jag äta upp mina ord hehe.

Veckans Viola:

Att jobba som författare

Först och främst ska jag säga det alla säger oavsett yrke: det finns no such thing som en vanlig dag som författare. Sen ska jag förklara precis hur en vanlig dag ser ut, för precis som i alla yrken så blir det rutin och vana av även detta.

Man jobbar för att få inkomster (och förhoppningsvis för att det skänker en någon slags tillfredställelse, glädje eller mening). Mina - och de flesta andra författare i Svenskfinlands (och kanske hela världen, idk) inkomster kan delas in i tre huvudsakliga grenar och det är väl bäst att först redogöra för dom tänker jag.

1. Stipendier

   Den mest avgörande grenen skulle jag tro. Som författare i Svenskfinland lever du troligtvis huvudsakligen på stipendier. Stipendierna du kan söka är många och ansökningarna är ofta ganska tidskrävande, men är absolut värda det. Det finns olika slags stipendier, jag har ett arbetsstipendium från Kulturfonden detta år vilket innebär att jag får vad som motsvarar en månadslön i ett års tid av dem. Tack igen för det förresten. De längsta stipendierna man kan söka är på fem år, men de är ganska få förunnat. Beroende på vad man är van vid så kan månadslönen ett arbetsstipendium tillåter uppfattas som ganska låg, men det där är ju relativt. Det finns också så klart kortare arbetsstipendium och så klart projektstipendium och vistelsestipendier osv osv. Tänkte du bli författare kan du bokmärka fyrk.fi redan nu.

2. Royaltys.

   Det du får i royaltys och av försäljning är ganska lite i sammanhanget, även om det oftast är en trevlig bonus när det kommer. Om du inte säljer massvis av böcker då, det är ju så klart helt möjligt, men även de jag känner som säljer skitmycket behöver annat för att dryga ut kassan. De två åren jag har fått royaltys har det handlat om ungefär en månadslön. Kom ihåg att du även får en slant för bibliotekslån bara du kommer ihåg att registrera dig och dina böcker på Sanasto.

3. Annat

   Skolbesök, författarsamtal, kurser, föreläsningar, kortare skrivuppdrag… Ni fattar. Jag har ju ordkonsten som sidoprojekt, men det är ärligt talat mer för rutinens (och hjärtefrågans) skull än för inkomsten. Jag deltar också med jämna mellanrum i olika författarbesök och så skriver jag en kolumn här och en essä här när uppdrag ges. Plus att jag sitter i ett par arbetsgrupper. Frilansar helt enkelt. Det är sällan jättebra betalt, men det är ändå en betydande inkomst. Plus att det skapar lite dynamik i ett annars ganska stillastående och ensamt yrke. Det som du måste komma ihåg då är balansen. Frilansuppdrag är både tidskrävande och energikrävande. Du kan inte förvänta dig att du får mycket skrivet en vecka där du har ett par skolbesök eller workshops. Jag vet att många skrivande människor delar in året i skrivperioder och offentliga perioder, men dit har jag inte kommit än.

Fram till senaste årskiftet var jag anställd på ordkonst-projektet på 75%, så den vardag jag beskriver nu är vad som hänt sen januari 2020. Jag vill också säga att jag förra året mer eller mindre jobbade 200% vissa månader och nästan hela hösten, vilket ledde till ett aldrig så litet breakdown i februari. Skulle det inte ha varit för en ‘rona som kom och knackade på dörren till världen, skulle jag med alla sannolikhet fortsatt i samma takt och brakat igenom helt och hållet hahahahahahaha.

Men corona i kombination med arbetsstipendiet gav mig en andningspaus och en tommare kalender än vad jag haft på flera år. Och även om vardagen just nu är ett gungfly och vissa dagar känns tunga och meningslösa så mår jag ändå så bättre nu än för fyra månader sen. Jag känner mig on top of things och jag har en kreativ energi som jag inte haft på länge. Jag börjar också så smått se fram emot sociala grejer igen, något jag heller inte gjort på hela förra året.

På grund av detta försöker jag också vara mer generös med mig själv. Jag har avsatt tid för att läsa och göra andra kreativa saker som inte egentligen hör till skrivandet. Att läsa ser jag som absolut nödvändigt för att skriva och jag försöker läsa åtminstone två böcker per vecka (det lyckas inte alla veckor men). Nu när det varit bra väder har jag varit mycket utomhus, tillåtit mig att dricka lunchkaffe i skogen och gått promenader. Det kan knappast räknas som jobb, men jag tror fullt och fast på att en promenad eller att sticka en socka eller rita en teckning är nyttigt för skrivandet. Så mycket av skrivandet händer i huvudet när jag inte skriver och såna saker hjälper mig organisera tankarna.

Just därför är det också svårt att säga hur många timmar jag jobbar per dag. Ska jag räkna timmarna jag sitter framför en dator? I såna fall kommer vi sällan, för att inte säga aldrig, upp till åtta timmar om dagen. Hälften kanske. Ska jag räkna timmarna cykelmanuset och allt det andra marineras i huvudet på mig? Då jobbar jag 12-14 timmar varje dag året om. Båda delarna känns lika missvisande.

Just nu sitter jag ju av uppenbara orsaker hemma och jobbar, men vanligtvis sitter jag gärna på café. Det ger mig lite diciplin när det finns människor omkring mig som ser mig. Plus att man kan flaunt en välplanerad outfit samtidigt, hehe. Jag sitter gärna med andra och jobbar, jobbdejter är den oftast förekommande formen av umgänge i mitt liv. Jag har eventuellt ett arbetsrum på lut och om det blir som tänkt så ser jag fram emot det, att ha ett specifikt ställe att gå till.

Jag har inte heller väldigt tydliga tidsbestämmelser för när jag ska jobba, men jag borde nog ha det. Istället har jag en färgkoordinerad to do-lista varje vecka. Den listan ska göras, men sen är det inte så stor skillnad på när jag gör det, förutsatt att allt görs inom deadlines. Går jag ut i skogen en förmiddag behöver jag alltså ta igen dom kontorstimmarna senare för att hinna med allt. Nu med corona tycker jag det har funkat hur bra som helst, men jag märker att jag får mer gjort bara jag gör det från morgon så jag får nog försöka skärpa mig med det. Rutinerade frilansare håller ju inte på som jag gör, det vet jag. Samtidigt är det en röst i mig som säger: bara du får gjort det du ska och du mår bra, vad spelar det för roll?

Om vi tittar ännu närmare på vad det är exakt jag gör när jag sitter vid datorn då? Då är det det här:

💻 mejlkorrespondens. Svara på förfrågningar, göra förfrågningar, utveckla och kommentera olika processer och hålla kontakt med kollegor, förlag, uppdragsgivare och läsare. Att svara på mejl är mer tidskrävande än vad man kunde tro. I den här kategorin faller också intervjuer, även om de händer irl.

💻 det jag kallar “admin” och som innefattar redovisningar, ansökningar, faktureringar och organisation. Det här är inte en daglig börda, men en av de viktigaste att få gjort ordentligt.

💻 sociala medier. Verkligen inte en av de viktigaste att få gjort, men bloggen och kanske framför allt instagram kräver sitt. Eller kräver, det är att ta i, men för mig är det ett enkelt sätt att kommunicera med läsare och göra reklam för sånt jag gör och synas och många uppdrag jag fått har jag fått tack vare min internet-närvaro. Plus att det är kul so SUE ME.

💻 planering. Upplägg för ordkonst, för workshops, för föreläsningar och besök plus research och förkovrande. Det här är också en grej som till stor del sker i huvudet just under de där promenaderna, men de behöver ändå skrivas ner eller göras till presentationer. Nu för tiden har jag en ganska stor bank av skrivövningar att ta till och ett par färdiga upplägg för författarbesök, men de kan alltid göras bättre.

💻 skrivandet. Till sist, det jag egentligen lever på. Jag brukar oftast bestämma ett visst antal ord jag ska skriva per dag när jag har ett längre manus på g, som till exempel nu med cykel-manuset. För mig är 3000 ord en riktigt bra dag, men jag är nöjd med 1000. Jag vet också dom som skriver 3000 ord på en förmiddag och dom som skriver 300 ord på en bra vecka. Jag vet också dom som räknar timmar och inte ord. Här är det verkligen whatever floats your boat. Jag skriver inte heller skönlitterärt varje dag, det går faktiskt inte. Dels för att allt det där andra kommer i vägen och dels för att jag tenderar att komma in i stim där jag skriver mycketmycket och sen stim där jag tänker mycketmycket. Jag skriver nästan aldrig om texter före en förläggare eller annat yttre öga ber mig göra det, utan när jag väl skriver är det redan ganska klart i huvudet. Det samma gäller kortare texter, essäer och kolumner. Jag skriver sällan på två olika texter per dag, utan är in i en text per gång. Bokmanus skriver jag i Scrivener för överblicken, kortare texter oftast på Google dokument.

Slutligen: även om det många gånger är segt och splittrat och psykiskt tungt så skulle jag inte vilja byta. Jag älskar att vara författare och jag är så sjukt in i helvete jävla röv-tacksam att jag får vara det.

Det var verkligen det! Gud vilket långt inlägg detta blev, tack om du orkat läsa. Vill ni veta nåt annat får ni fråga! Nu ska även den här författaren ta lite röd dag.

Vecka 21

Veckans tanke: nu är gräsmattorna gröna. Regnet och solen har fått det att explodera. Det skulle ju inte bli en blogg med bara ett inlägg i veckan det här. Men trots att gräsmattorna hunnit gå från förtorkade och grå till gröna och mjuka, så hinns det inte riktigt med allt det man vill. Eller inte vill. Ibland är det svårt att veta om saker faller bort för att man vill för mycket eller för litet. Här är jag nu i alla fall. Jag sitter på balkongen och skriver. Längs med vår väg cyklar folk. Vid grannhuset är gräsmattan grön och fylld av maskrosor längs med tegelväggen.

Veckans jobb: först ska jag gjuta en grund till ett hus, sen är det ju rören i toan som behöver bytas ut och sist och slutligen ska jag vårda någon som behöver det.

Nej, jag ska sitta och skriva som vanligt. Inte för att jag inte anser litteratur samhällsnyttigt, men när man sitter som jag gör nu, med mjukisbyxor och kaffekopp och intellektuellt komplex så är det ju svårt att inte ifrågasätta nyttan av det jag gör. Skulle ni vilja veta mer om hur mina dagar ser ut? Det är ju inte som att jag sitter non-stop och skriver på en och samma text åtta timmar om dagen. Det är kanske det jag ska blogga om - en helt vanlig arbetsdag?

Veckans fritid: jag skulle vilja ta tag i projekt inreda sommarbalkongen ordentligt denna vecka, men vi inväntar ännu besked om en eventuell målning. Den uppmärksamme läsaren minns hur jag gnällde om balkongrenoveringen förra sommaren, som gjorde både folk och fä i detta hushåll nervsvaga. Dä = Viola blev förstoppad av stress och sket i vår säng. Good times. Nu är balkongen renoverad och klar, men det ryktas om att den ska målas ännu, något vi varken sett eller hört mer om. Det känns ju lite onödigt att fixa med blommor och fåtöljer och allt annat om vi ändå blir tvungna att - ÄN EN GÅNG - tömma hela ballen dagen efter. Och den ännu uppmärksamme läsaren noterar också att jag inte nämnde min dagbädd i balkongplanerna. Det är helt korrekt; efter typ två miljoner “men nog är det ju bättre… eller?”-samtal med Pär har jag kommit fram till att vi ska satsa på bord och flera stolar i sommar istället. Helt enkelt för att det känns som att vi får mer ut av balkongen på så sätt. Det har verkligen inte varit självklart, pga har älskat att ligga och eftermiddagslura på dagbädden. Men den har också tagit upp mer än halva balkongen.

Och när jag insåg vad ett bord med flera sittplatser öppnar upp för - frukostar, utomhusjobb, pastamiddagar med vin sena sommarkvällar (kommer antagligen aldrig hända men), så var valet ganska enkelt. Som sagt - jag sitter här ute och skriver AS WE BLOG!!!! Otroligt. Dagbädden kommer flytta till en terass vi känner, så på så sätt behöver inte den stå ensam på vinden och känna sig bortglömd heller.

Veckans läsning: håller på att avsluta omtalade Vildhavre av Otto Gabrielsson. Tänkte blogga mer om den senare i veckan. Den har skymtat förbi på min instagram ett par gånger och har nog aldrig fått så många frågor om en bok förr. “Vad tycker du?!”.

Veckans soundtrack:

I fredags släppte två av mina absoluta favoritartister ur kategorin “Manliga, svenska” nytt album; Håkan Hellström och Lorentz. Har bara hunnit lyssna igenom ett varv per skiva, men första intrycket gjorde mig inte besviken. Hurra!

Veckans soundtrack 2: min Barcelona-baserade bff och före detta granne Nikko har blivit dj! Kanske inte väldigt överraskande eftersom han sällskapar med en dragqueen och dj, men eftersom jag är van med att veta exakt allt vad han gör men han tydligen inte BERÄTTAR NÅT FÖR SIN GAMLA KOMPIS LÄNGRE så blev jag ändå överraskad (och givetvis djupt kränkt) av att han släppte en mix på soundcloud härom dagen. Det släppte när jag insåg att han givetvis måste ha gjort det för min skull eftersom han vet att jag jobbar så bra med house i öronen. ELLER HUR?! Nu får den snurra på i bakgrunden när jag skriver. Tack Nikko <3333

Veckans tv: Såg hela säsongen The Great på HBO i helgen. Kostymdrama (mycket) löst baserat på Katarina den storas tillkomst och tid som tsarinna i Ryssland. Den var mycket underhållande. Och fin! Gillade du The Favourite lär du gilla detta. Nicholas Hoult som spelar Tsar Peter gör det sktibra. Och inte bara för att jag har en liten crush på honom.

Veckans Viola:



20 sommarsaker jag ser fram emot

Idag känns det som att det är ordentlig vår och det ger en nån slags framtidstro. Även om jag tvivlar på att det blir en vanlig sommar, så blir det ändå sommar. Jag är ganska säker på att vår Islandsresa inte blir av och kanske inte heller nån av våra kortare roadtrips, men jag hoppas så hjärtat brinner att det skulle vara möjligt att träffa alla familj och vänner som bor nån annanstans.

1. Åka båt.

2. Höra storspoven en kväll.

3. Bara ben och fladdrig kjol på cykel.

4. Impulsköpa glass en eftermiddag, titta försiktigt på årets nyheter men ändå välja det du alltid väljer, nämligen…

5. .. Puffet Mint.

6. Köra hem sent en natt i baddräkt och handduk efter ett dopp och bilradion spelar nån bra, gammal låt.

7. Nypotatis och dill.

8. Ligga på dagbädden och läsa en pocket i solen och kanske råka somna lite.

9. Doften av huden när man vaknar där på dagbädden.

10. När åskan rullar in efter lång, het dag.

11. Hitta bortglömda kläder i sommardelen av garderoben.

12. Suset av trädkronor ovanför dig.

13. Varm klippa eller stenar eller asfalt under fötterna.

14. Öppna fönster i alla rum, slöa flugor och sommarprat på radion.

15. Klä på sig en ännu fuktig baddräkt.

16. Svalkan i en mattaffär en het sommardag.

17. Störtregn och sällskapspel.

18. Brittiska mordmysterier på tvn.

19. Fil och mackor till sen, sen middag.

20. Tidiga, disiga mornar och vått gräs.

Vecka 17

Veckans jobb: jag ska skriva så jääävla mycket. Känner verkligen idag att NU börjar mitt nya, supereffektiva liv med tydliga rutiner och hälsosamma vanor. Ska skriva minst en bok den här veckan. MINST!!!

Nej men ärligt så sitter jag med redigeringen av Maggan och det är ett ganska skönt jobb. Det är mekaniskt och görs i samarbete med redaktörn. Det gör det till en enklare del av skrivandet, samtidigt som det inte är det mest pirrande direkt. Det är inte redigeringsdelen av skrivandet jag brinner för om vi säger som så, men har man kommit så långt som dit redan, så har man i alla fall skrivit ett helt manus och det är ju inte fy skam. Att redigera är som att stretcha efter att ha tränat. Det kan kännas rätt tungt, men det svåra är ju egentligen över. Och det är nödvändigt för slutresultatet.

Men sen är det ju det där andra pirrande manuset jag har på gång nu också. Det är nåt jag inte alls vet vad blir än, men jag kallar det cykel-manuset. Och nu ska jag verkligen inte prata mer om det före det är nåt mer. Min kompis Sawandi sa det en gång så bra: man ska inte släppa in för mycket ljus i mörkerrummet. Det är så lätt att prata sönder saker.

Veckans skrivkurs: Ja, det måste ni väl ha hört om redan? Anmäl er NU för att säkra sista platserna!

Veckans fritid: ja, jag kommer väl att sticka ett par sockor skulle jag väl tro. Och så vill jag sy en klänning. Förra veckan skulle jag visst måla i hallen och rengöra ugnen. Jag har inte gjort det ännu heller. Så det finns ju att ta tag i om man vill. Sen vill jag vara utomhus lite också.

Veckans bekännelse: skulle ni backa in en lastbil här och hälla ut ett par döda kroppar framför mina fötter skulle jag med lätthet ta ett skutt över dem om det betydde att jag fick gå på ett riktigt stort loppis med många osorterade lådor att gräva i.

Veckans tv: Började se om Gossip Girl i helgen. Jag gjorde det ärligt talat pga den här tweten:

Jag såg den sent en natt och ba “hmm, Gossip Girl! Det ska jag se på för jag saknar ju Sopranos”.

Efter att bingeat en säsong på sisådär 24 timmar kan jag nog säga att nej, Sopranos är fortfarande kanske min bästa serie nånsin MEN - teen drama är teen drama och här på den här bloggen älskar vi teen drama. Jag minns när jag såg GG för första gången (måste ju börja bli 10 år sen snart?) tyckte jag den var så inspirerande modemässigt, verkligen stilbildande. Nu är det på sin höjd fnissigt. Glansiga tyger, pålimmade stenar, små preppy skor, märkliga silhuetter och ett överflöd av scarfs, väskor och odefinierade tygbitar och -band överallt. Men det är ju det man älskar med mode. Hur det svänger.

Veckans läsning: en fysisk bok tack. Jag har bara läst e-böcker och ljudböcker på senast. Längtar efter att hålla en bok i händerna. Som jag visade förra veckan har jag fått en hel del på posten på senaste, så jag har sannerligen att välja på.

Veckans skiva: Vasas Flora och Faunas nya Möte med skogsgardisterna kom på posten i fredags och den har snurrat friskt här hemma sen dess. Den är väldigt bra!

Speciellt låtarna Ett juni-tåg, Titta på skator och den tonsatta Tua Forsström-texten Du skulle inte förebrå mig har jag fastnat på, men det där brukar skifta. Precis när jag skrev det här började Kajanaland spelas igen och då tänkte jag hmm, kanske den ändå är hiten?

Det är ju verkligen bra på det där sättet att man blir lite sur, för att man själv skulle vilja skriva nåt liknande eller Om nåt liknande. Jag kanske ska starta Larsmos Flora och Fauna och hävda en enorm skillnad. Om jag skulle göra det, skulle det här vara första skivans omslag:

Källartrappen hemma hos papp och styvmorsan.

Veckans Viola:

Skämta ba, det är en namnlös mårdhund. Men visst liknar det?

Veckans vecka - på riktigt

Veckans känsla: ugh vad det är svårt att komma igång med allt efter en långhelg. Speciellt när en mysig långhelg inte skiljer sig markant med vad vi sysslar med här till vardags. Det är ju inte som att man slänger på sig ett par jeans och hastar iväg till jobbet direkt. Dessutom la sig all den här snön som ett täcke över all framtidstro och -hopp jag känt.

Veckans jobb: Men jobbar gör man ju ändå. Ska skriva den här veckan och ha sista bunten handledningssamtal på torsdag. Är som tidigare nämnt nykär i ett projekt som jag bara vill skriva jääni på nu, så länge jag tror på idén.

Veckans projekt: igår satt jag precis hela dagen - och då menar jag hela dagen - och stickade. Jag tror det kan komma att hålla i sig. Blev ytterst glad när jag satt och tittade på Hjälp vi har köpt en bondgård (som för övrigt kan få bli Veckans tv: ) och blev extremt avundsjuk på Brita Z för deras lantnära och projektfyllda tillvaro. Men sen sög hon på att sticka och då kände jag: haha! Jag må bo i lägenhet och ha parkettgolv som jag inte får/vågar bryta upp bara så där, men jag kan sticka! Nu har Pär fått ett och ett halvt par sockor och jag har fått kramp i fingrarna. Sen ska jag också rengöra ugnen och måla lite i hallen tänkte jag.

Veckans nej nu: jag vill verkligen följa alla restriktioner och rekommendationer och jag har ganska mycket auktoritetsrespekt gällande läget nu men vi ansiktsmask, då känner jag: jag orkar inteeeeee. Mest för att den som nånsin andats i en högt uppdragen halsduk och haft glasögon på sig vet hur kul det är. Jag får väl göra mig beredd på att se ut som Rudolf som just krypit ur förtältet en månad framöver nu då.

Veckans låt:

Mycket lovande up-and-coming svensk musik från Spider momma. Ni hörde det här först.

Veckans mantra: nej, nu MÅSTE jag göra nåt.

Veckans podd: Paparazzipodden med Michelle och Max. Otroligt flamsig men också rolig podd om kändisskvaller. Som typ ett svenskt Tuplakääk, men kanske lite… Jag vet inte, flamsigare? Eller så är det bara språket, jävligt mycket lättare att vara flamsig på grav svengelska än på finska. Hur som helst gillar jag det, jag tycker det är som att sitta och skvallra med två kompisar över ett glas vin. Pär hatar den, jag brukar nämligen lyssna på den utan hörlurar och han tvingas lyssna på den ibland också. Det har så klart gjort att jag njuter extra mycket av att utropa “Yes!!!!! Ett nytt avsnitt!!!” på tisdagarna, hehe.

Veckans efterlysning: En podd som släpper nya avsnitt på måndagar. Det är en mycket tråkig dag podd-mässigt för mig. Tipsa mig gärna! Är tipset av typen självhjälp/coaching kommer ni blockade :-) Bryr mig inte om framgångskoncept/tarmflora/super soulblablabla eller dylikt.

Om jag vore-listan

Låt oss leka Om jag vore! Det är lätt ,det kan ni också göra. För att göra det här så rättvist som möjligt så fick Pär även svara på dessa om mig. Så får ni en så heltäckande bild av mig som möjligt. Pär fick inte veta vad jag svarat före han själv svarade. Han tyckte det här var.. Ja, ni får läsa själva.

Om jag vore…

… ett godis: kanske ett Djungelvrål? Lite sur, lite salt, lite söt.

Pärs svar: Brunbergs tryfflar. För du är god.

… en maträtt: en mustig gryta som är varm och ganska kryddstark. Eller så tänker jag för högt om mig själv och så är jag bara en hög potatismos. Med klimpar.

Pärs svar: Tacos. Inte bara för att du gillar det, utan för att det också är innehållsrikt.

… en chipssmak: dillchips! Vet inte varför, det är inte ens en favorit på nåt sätt, men jag tror jag är dillchips. Lagom folklig, ändå inte sourcream & onion om ni fattar.

Pärs svar: Dillchips, för att du så lätt får dille på saker.

… en dryck: kaffe med grädde.

Pärs svar: Mjölk, om vi ska gå på det folkliga.

Om jag vore…

…en karaktär i The Office: Jag är en Andy, tror jag. Lite irriterande, sjunger ofta och underliggande problem med ilska.

Pärs svar: “Det är ju lockande att säga Tim…” “Vem är Tim?! Menar du Jim?” “Ja, men jag refererar till den engelska versionen nu. För att du är snäll och rolig.”

… en karaktär i Friends: Jag har hört att jag är en tydlig Phoebe, men det ar av syrran, som är mer Monica än vad Monica själv är. Jag identifierar mig mest med Chandler kanske? Med en liten sprinkle av Phoebe då.

Pärs svar: Aldrig sett, vet inte.

… en Disney-figur: jag skulle vilja säga Belle pga böckerna (och sKönheten of course, hehe) , men till utseendet liknar jag väl mest Ursula? Sen gjorde jag ett personlighetstest igår om vilken fiktiv karaktär genom allt jag är mest lik och resultatet var… TIMON!!! Blev supersur, känner mig inte alls som en Timon. Men nej, nu vet jag!!!! Kalle Anka, ahahahaha. Temperamentet igen då.

Pärs svar: Robin Hood, för att du har ett starkt rättpatos. Men det är ju väldigt smickrande förstås. Eller så är du Prins John, hehe. [efter att jag avslöjat vad jag svarat] Fast Kalle Anka är ganska bra också, du är går ju ofta halvklädd också.

… en i Spice Girls: När jag var liten och vi lekte Spice Girls var jag alltid Sporty Spice. Jag tror det var för att hon hade mest bekväma kläder och var liksom mest vanlig. Men idag så skulle jag ändå vilja säga att jag har lite Ginger Spice i mig.

Pärs svar: har för dålig koll, har aldrig brytt mig om Spice Girls. Men kanske Ginger Spice, för att du gillar stark mat.

Om jag vore…

… en färg: är nog nånstans på röd-orange-gulskalan tror jag. Eller skiftar jag till och med i lila? Mitt namn är ett solklart lila namn, men personligheten… ja, men kanske lila ändå. Röd i grund och botten, men med konservativa drag, hehe.

Pärs svar: röd. Varm.

… ett djur: det ligger ju nära till hands att svara katt, men så tråkig kan man väl ändå inte vara. Ko däremot, där tror jag vi är nåt på spåren. Lat och nyfiken på samma gång.

Pärs svar: Hund. Sådär humörsstyrd på nåt sätt. Tråkigt val kanske, men ad ska man säga? Kolibri..? Älg…? Jag tycker det här är bland det svåraste jag varit med om i år.

… ett väder: en liten höststorm, kanske med inslag av regn.

Pärs svar: Nämen herregud… Nämen, så där när det regnar och är solsken samtidigt.

… en växt: Vill nog helst vara en ek, en stor och kraftig och klok och gammal ek. Är väl ett litet ekollon kanske, en början till nåt sånt. Hoppas jag.

Pärs svar: Paprika. Väldigt smakrik. Fast nej, det här är ju helt missvisande, jag tycker inte alls om den här uppgiften. Det här var hemskt, jag vill aldrig göra det igen.

Här ligger den stackaren och svarar på frågor och plågas.

Kommentera gärna och länka om ni fyller i listan, med eller utan kompis/partner.

Vecka 15

Veckans vecka - i videoformat! Och nej, har inte orkat lära mig att klippa och bla bla bla ännu.

Vecka 14

Veckans ord: trött. Jag är så trött på att inte läsa höra se nåt annat än Corona-news. Jag är trött på att oroa mig, på att inte kunna gå på café, på att inte riktigt våga planera nåt. Jag är också trött för att jag sovit alldeles för lite i natt, men det är ju inte ovanligt men desto enklare fixat. Fick också ikväll höra att restriktionerna fortsätter en månad till. Inte oväntat men gaaaah vad svältfödda vi är på goda nyheter.

Veckans andra ord: lugn. Den trötta hjärnan som har blivit expert på katastroftankar har slappnat av nu när katastrofen hänt. Jag gör sånt jag så ofta prioriterar bort i vanliga vardagen men mår bra av: promenader, skogskaffe, läsa böcker, vara kreativ för skojs skull, prata strunt med Pär, höra av mig till vänner. Livet fortsätter, men i ganska maklig fart. Och det är rätt trevligt, för mig just nu i alla fall. Mycket smärtsamt medveten om att det inte är så för alla.

Så här har senaste veckan sett ut för mig på ett ungefär:

Promenader, lite pyssel och skap, böcker, rotsaker och en flygande katt. Det se ju ut som ett ganska bra liv, det får man ju ändå säga. Jag hoppas den här veckan ska bli ungefär likadan.

Veckans slutsats: man tror ju att det här lugnet skulle ge mig nån slags bloggiver eller energi för att hålla upp bloggandet här men hahahaha. Ju mindre jag har att göra, desto mindre får jag gjort. Därav veckoinlägget så här sent också.

Veckans låt:

Håkans nya är jättebra! Vilken lättnad för oss som för snart 20 år sen svor att älska honom i nöd och lust forever and ever hehe. Annars har jag mest lyssnat på Deportees på sistone.

Veckans nyhet: imorgon kan jag berätta om en grej jag jobbat på senaste tiden! Ska bli KUL!!!!!

Veckans spänning: jag kan nästan bli moster när som helst nu!!!! Drömmer om bebisar och barn nästan varje natt.

Veckans Netflix: såg alla delar Tiger King igår. Vill se om det igen, det var en upplevelse. Gjorde verkligen den här minen

åtminstone en gång per avsnitt. Så galet, galet. Skrev till Peppe att det på sätt och vis fick mig att älska Amerika som fenomen mer. Känns som att det inte kunde hända nån annanstans än the home of the brave and land of the free.

Veckans läsning:

Den här riktigt nördiga grejen. Det är basically 100 år gammal fanfiction, den här Sybil skrev 1914 en inofficiell uppföljare till huvudsakligen Stolthet & fördom, men en massa karaktärer från andra Austen-bövker dyker upp också. It is what it is, det ska till ganska hög nivå av nörderi för att få ut nåt av det här, meeeen… Hej, hej här är jag! Köpte den på vår Englandsresa och det är kanske delvis därför jag ville läsa den nu, har börjat bli ganska pessimistisk inför vår stundande Islandsresa.

Veckans Viola:

Ahahahahaha god bless det lilla sura katthjärtat.