Allt det jag inte skriver

Jagdet                                         så satans

vet inte                                     Ni

lögn

huvudvärk                                                                                                   borde flytta härifrån. Kapitel 3.

Mitt liv kretsar ganska mycket kring hålen mellan orden, det jag inte skriver just nu. Det handlar om det jag inte skriver på romanen, det jag borde skriva men inte får ur mig. Luftbyggen och mellanrum. Det handlar om det jag inte skriver här, folk säger oj, din blogg är så modig och jag ba LOL, för allt jag skriver här är redan processerat 15 gånger, det är säkert och tryggt även om det kommer nära, det finns inget mod alls här. Det kan vara störande ibland med att vara en ~*~extrovert~*~ typ, att folk tror att de känner en skitbra bara för att man vräker ut en massa. Men den massan är ju vara en isbergstopp, inget alls jämfört med det som man inte vräker ut. Fast jag har aldrig varit bra på mystik. Hur som helst, tillbaka till livet mellan raderna. Det handlar om timmar när jag bara ligger och duger inte alls för jag borde skriva dessa timmar.

Och det är ju så det är. Det är i luftbyggena och mellanrummena och hålen livet händer sen, orden är transportsträckor mellan vilopositionerna i soffan. Benen upp, huvudet ner, på sidan, på magen, med en katt på huvudet. Skulle jag verkligen jobba-jobba varje minut jag tänker eller säger att jag ska jobba, så skulle jag ha sjukt mycket fritid till annat. Typ luftbysseskjutning och halloumigrillning, sånt fålk gör när det är 20 grader varmt ute.

Och det handlar om sånt här dravel och tjafs som ingen får ut något av, allra minst jag själv. Söndag alltså. AMMARIGHT?!

Studio

Före jag går bara, måste visa den här bilden jag hade glömt bort. Den är från när Petter fotade  60-talsbilden av mig (ni minns?) och det plötsligt strömmade in 100 pers i studion. De hade öppet hus på campuset en veckan nämligen. Herregud, vad konstig situation det blev.

Okej. Nu måste jag gå.

Turkos!

Strax efter att jag skrivit om min obession, turkos mascara, igår så hittade jag en vid Citymarket för 9,90. Såld? Såld! Blev barnsligt glad över att Lumene tillfredställer mina behov och impulser.

Så här såg jag ut när jag testade den hemma. Lite oengagerad styling (plus konstigt skrämt uttryck), så jag återkommer med en bättre bild nån annan gång. Men erkänn att det är lite coolt!

Nu ska jag fotas på riktigt, så jag måste kila. Fredag!

8 saker jag har tänkt på den här veckan

1. Turkos mascara. Sen vi kom hem från Köpenhamn är turkos mascara typ det enda jag och syrran pratat om. Försökt fundera om vi kunde pull it off. Vi har inte kommit fram till något ännu, men jag misstänker en turkos mascara blir sommarens sminkinvestering för mig (och syrran).

2. Varför den här lasagnen jag och brorsan gjorde i fredags inte blev så god som jag trodde, trots överdrivna mängder ost. Men brorsan åt ändå typ tre kilo av den, så helt skit blev den inte.

3. En rosa soffa jag förälskade mig i på Röda korset-kirppiset i Vasa. Den var typ perfekt och jag har inte kunnat släppa tanken på den. Ni vet hur det är, man köper inte något på loppis och sen blir man övertygad om att man inte kan bli lycklig utan denna tingest. Skulle jag ha en skåpbil skulle jag redan vara på väg till Vasa för att hämta hem denna perfekta skapelse till soffa. Ååh.

4. Hur gulliga katter kan vara. På riktigt, SII PÅ DI HÄR!

5. Vad fan som hände mellan Jay-Z och Solange egentligen. Och att jag, trots att jag är pacifist och bla bla bla, älskar Solange lite extra bara för det här. Och Queen B som bara står där, helt kylig i hörnet. Tack Gud för att du gav oss familjen Knowles.

https://www.youtube.com/watch?v=t1LDkNuEHA4

6. Hur många gånger jag måste se Conchitas vinst före jag inte börjar gråta av att se det. Så fint att han vann, for realsies, känns som att jag har lite hopp om Europa igen.

7. Hur tjock jag kommer vara efter en sommar med Pappgallo-glass på jobbet. Får byta namn till Blejk, Gilbert Grapes mamma-size & fab. Men herregud, den vaniljglassen alltså. Aint nothin vanilla bout that. Kom in på en boll nån dag och testa själva.

8. Var jag skulle gömma ett lik om jag skulle mörda nån här, angående deckartävlingen. Ska ni vara med?

Veckans skiva

Är i Vasa idag för loppisrunda maximum med syrran. Så länge jag förhoppningsvis fyndar billiga plagg från svunna tider tycker jag ni ska lyssna på Kelis nya skiva Food, som är supahdupahfly och således kickstarta den här veckan. Riktigt snygg soul är det skönaste som finns, förutom riktigt ful soul som är snäppet bättre. Jag tänker försöka göra den här veckan skitbra, bara för att jag är så trött på att vara sjuk. Jag har fortfarande mördaront i halsen, men det går väl om.

Igår kväll hade jag och syrran planerat in en spakväll. Vi åt pizza och gjorde blonda slingor åt mig (så nu är jag blondare än vad jag varit på många år). Spakväll 4 life, hehe.

Telefonklotter

Nån dag när jag är så känd och berömd så alla bara slickar röven på mig ska jag tvinga nån att ge ut en bok med mina samlade telefonklotter. Eller, ja, jag klottrar ju aldrig när jag är i telefon, men nästan jämt annars. Nån som har suttit bredvid mig på nån lektion eller föreläsning nån gång kan intyga detta. Det här t ex satt jag och klottrade på jobbet nyssens (men alltså, jag jobbar nog också, obs). Så ni kan se det här som en smygtitt på min kommande megastora och dyra och i exklusiv upplaga tryckta coffee table-book.

Så här guldig såg jag ut på vappen, två dagar innan Den Stora Flunssan bröt ut. Älskar guld. Saker jag önskar mig till födelsedan är bl a guldiga grills och en guldtacka.

Hela det här inlägget kunde lätt arkiveras under telefonklotter det med, jag har ingenting matnyttigt att komma med. Är jättetrött efter min första dag på jobbet efter Den Stora Flunssan. Jag har fortfarande ont i halsen och öronen och allt jag äter smakar halsslem (mmm, varsågoda, den mentala bilden bjuder jag på). Dessutom hade jag 137 (137! HUNDRA! TRETTI! SJU!)  olästa mejl i inkorgen när jag öppnade den idag. Och inte ett enda var av Fredrik Lindström.

Nu är det i alla fall helg och det är Eurovision (JAAAAAA!!!!!!!!) så tror jag överlever det här med.

En gåta

Vad har förhöjd temperatur, hostar och värker i öronen? Ledtråd: det är nån i det här rummet. Vaknade med 39 grader i lördags och på den vägen är det. Hatar att vara sjuk. HATAR.

Sju vappar

Eller ja, sex egentligen, vet inte vad detta årets vapp blir till ännu, men jag har fest hos grannen på schemat. Men hittade det här inlägget på min förra bloggadress och tänkte återvinna det. Det är alltså utdrag ur mina gamla bloggerier, vad jag skrivit om eller på just vappen. Varsågoda.

2008

Bodde i Åbo med kämppis, satt i föreningsstyrelse och jobbade som frilansande servitris. Vantrivdes med det mesta men hade ändå fruktansvärt roligt. Ett halvår efter det här mådde jag så dåligt att jag knappt gick ut, ljög för mina vänner, stirrade blint på studieböckerna utan att kunna öppna dem, slutade sova, slutade äta och skar små, små hack i mina ben varje gång jag duschade. Åbo var länge bara ångest för mig, men nu är det Littskap. Så skönt när man märker hur gamla demoner försvinner. 04:30 jag vaknar av mensvärk. kan inte somna om. duschar, läser och sminkar mig. 11:00 champagnefrukost med sigma bakom sibbe. mycket folk, mycket sol och lite öl. 14:00 champagnefrukosten pågår, men jag&E söker skydd inomhus en stund, solen är ganska obarmhärtig på otäckta huvuden fulla med champagne. 15:30 jag söker mig hemåt för en dusch och en power-nap. E far så länge en sväng till vårdberget för att lyssna på S&S:s musik. 16:30 min power-nap avbryts av E som kommer hit för att duscha och dricka vodka. 17:30 vi är sena pga vodka och duschar. både E&jag är lagom berusade och lagom borta. vi rusar (eller försöker åtminstone) till vårdberget. 18:00 mösspåläggning. 18:30 jag och E är maege maege fulla. eller, E är värst. eftersom hon skålar i kossu när andra skålar i champagne. jag försöker hålla mig lite i form eftersom jag ska i jobb nästa dag. 18:45 vi träffar V, M och J. 19:30 hemma igen med massa folk, jag har fest. det sker. dricker lite mer, pratar en massa, röker way to much. men är det fest så är det. känner ingen här på min egen fest, förutom sigmaiterna. 01:30 jag är ensam igen, eftersom jag behöver sova. jag försöker sova. 01:45 M kommer hem en sväng med nån och för en himla massa oväsen.

----

10:00 stiger upp för att möta en ny (arbets-)dag. 10:30 det ringer på dörren. jag öppnar i pyjamas och oborstat hår i tron att det är E. det är det inte. det är nån (micke? nicke? nåja, nånting..) som glömt sin väska här. han ser rädd ut. 11:30 jobb. det är helt okej. får äta av buffén sen som är underbar. speciellt om man är van med nudlar tre gånger om dan. har dessutom helt ok lön när det är röd dag. 18:00 slutar jobb. får champagne av chefen som tack och bestämmer mig för att inta denna champagne vid J. sagt och gjort. ---- 01:45 J, M och V går till åbo diskotek. jag går hem, eftersom jag har mina servitriskläder på mig. på hemvägen känner jag mig verkligen sådär som den där trötta servitrisen på väg hem. går förbi massa fullt folk, mina fötter är kanske lite svullna, är lite irriterad och kedjeröker. men det var fint. löven på träden är så nyutspruckna att de såg självlysande ut mot åbos natthimmel.

2009 Jag hade just flyttat tillbaka till Larsmo, jobbade inte, studerade inte och mådde väl inte så jättebra. Den där akuta ångesten var borta, men jag var väldigt vilsen. Visste inte vad jag ville göra eller hur jag skulle göra det och fyllde min tid med att söka, söka, söka. Och lealöst sitta vid Friends med en cigarett i handen. En av vännerna jag festade med detta år finns inte mer och det gör mig så ledsen att tänka på. Så underligt över hur olika vägar man hamnar på, trots att man började på samma vappen-fest, tre år tidigare.

jag sitter ensam uppe, vår tonårsfest gick över förväntan och alla sover, alla mår bra och alla lever. speciellt jag, jag känner lite livet i mig, fast det är lite kallt och fast jag är mer än lovligt full. man borde inte vara så illa däran klockan åtta en fredagmorgon, det är dekadent och inte på det charmiga viset.

men runt kring mig snarkar människor som ligger nära hjärtat på mig och varenda en av deras andetag är fina att lyssna till, varje litet snus är en försäkring om att allt är bra. så ser himlen ut för mig, ett stort rum var alla du tycker om sover gott, som barn, och du kan bara gå runt och se på dem, lyssna på deras andetag och kanske ta en tugga av sockervaddsmolnen som flyter kring. det gillar jag.

om jag ska vara konkret har kvällen erbjudit karaoke (inte för min del) vid diiva, garderobsprat med J, en gravidmage, några vanliga magar, kossu peach - don't try that at home, hyi helvete vad sött! - och en och annan cigarett.

och lite bekräftelse om att min töntiga moderlighet inte är förgäves, det är skönt att höra. och nu sover alla. ska röka en cigarett till, kanske läsa ett kapitel eller två i någon väl vald bok och förhoppningsvis vaknar alla imorgon och jag kan gå och lägga mig.

2010 Jag bodde i Hannover, jobbade med barn och trodde jag hade lyckats fly från allt och bli lycklig. intalade mig själv att jag mådde bra, men klarade inte heller av att tänka på finland. älskade tyskland (gör det ännu) och hade i hemlighet bestämt mig för att stanna där. Var upp över öronen kär i D som jag bodde ihop med och hade ingen aning om att vi skulle göra slut bara några dagar efter jag skrivit det här och jag skulle flytta tillbaka till Finland och inte prata med honom på nästan två år. Idag säger jag; good riddance.

jag tycker lite extra mycket om dig för att... ... du fragar mig före du gar och handlar, behöver du tamponger? helt ogenerat. ... ditt finporslin har DDR-stämpel. ... du beskriver din DDR-barndom som lycklig (du "sparkade boll och pallade körsbär") och när jag blir upprörd av tanken att nagon kan ha varit lycklig där och fragar "är du kommunist eller socialist eller nat, vad är du?" sa svarar du "människa?" ... du ska lära mig hur och var man samlar örter och bär i sommar. ... du tillbringar lang tid med att läsa om asar och ragnarök och audhumbla och jag vet inte vad pa wikipedia efter att jag har försökt förklara veckodagarnas namns betydelser pa svenska at dig. ... du pratar med din kompis i telefon och avbryter honom med att säga "shit, vet du vad jag helt glömt berätta, jag har ett spöke i köket!" ... du tycker att jag har fruktansvärd musiksmak, men erbjuder mig en crashcourse i musik. ... du alltid fragar vad jag läser även om det inte intresserar dig. ... du beställer skivor som best of nan jävla japansk trumma och en inspelning av nan orgelkonsert i san fransisco bara för att testa dina nya högtalare.

2011 Bodde jag i larsmo, var fortfarande "bara" praktikant på AE, läste väldigt mycket och såg en hel del film. Mådde bra, låter det som. Och ibland tror jag att det är här någonstans mitt nuvarande liv började. Som jag kämpade för att bygga upp ett hållbart liv, rusade med huvudet före in i det nya som kändes så bra. Synd bara att jag glömde bort att rensa det där huvudet innan jag gjorde det. 

idag är det bokens dag, det kommer nytt avsnitt av "glee" och det är precis en vecka till eurovision-paradiset (stor genomgång på kommande, ta det lugnt) drar i gång på fullt allvar. det ska naturligtvis firas. förutom min första och sista medverkan i en tidning - jag kan bara inte vara på bild, nej, nej, nej - så tänkte jag slänga gustav vasa och hela svenska historien åt fanders. mitt fackboks-sug tog slut lika snabbt som det började. det här blir alltså första boken i år jag påbörjar men inte avslutar, vilket naturligtvis ger mig enormt dåligt samvete, så kanske jag ändrar mig än. men "the passage" har legat och väntat på mig nu i tre veckor. det är dags. och så ska jag naturligtvis se på "glee". *välbefinnande-kurr*

2012 Bodde jag där jag bor nu, jobbade där jag jobbar nu och hade det i det stora hela ganska bra. Jag skriver här att jag tror det blir en bra sommar. Det blev det inte, så värst. Någonstans strax efter det här började det krackelera även om jag inte kan namnge ett datum jag blev utmattningsdeprimerad. När jag väl kommit in i en vardag och en rytm jag trivdes i kom allt det andra i kapp mig. Jag tror det är så det funkar i alla fall.

jag önskar att jag vore en sån som tog bilder på fester och sammankomster och bruncher och bilhäng, så att jag kunde visa t ex hur mysigt vi hade det igår. världens mest avslappnade vapp någonsin - och kanske en av de bästa också.

det är en ynnest att ha goda vänner som man kan sitta och dricka öl och prata skit med i flera timmar, iklädd för korta joggingbyxor och håret fäst i en samurajtofs mitt på huvudet. att man kan strunta i sminket och kläderna och hållningen och bara sjunka ihop i en hög på soffan och skratta tills varje muskel krampar. dra opassande skämt i en hel timme utan att någon tröttnar.

att sen vakna och tillbringa första maj med att äta pizza, glass och kladdkaka (måste väl påpeka att det var min syster som bakat kladdkakan, alldeles själv), köra runt i flera timmar och kedjeröka och svära över lokaltidningen (det i sin tur är värt ett eget inlägg i en mycket surare ton), hälsa på pappa och skvallra om bysbor och andra byars bor och bara vara. det behövs såna dagar.

jag har visserligen varken tvättat kläder, skurat köksgolvet eller skrivit klart till mina två deadlines, men det gör ingenting. ännu är det många timmar till midnatt och som christer björkman påpekat; imorgon är en annan dag.

så ni får bara tro mina ord när jag säger att min vapp och mina vänner var och är alldeles, alldeles underbara. och jag tror det här blir en fantastisk sommar. 20132013 års vappen hade jag just och jämnt börjat stiga upp ur den där pölen jag var hösten och vintern innan. Jag skrev attjag "mår så där, jag har bättre dagar, jag har sämre. Det tar tid att bli frisk, men jag kommer bli det. Och jag har det bra. Ett bra jobb, fina vänner och familj, sprängfylld bokhylla och två söta katter. Och ett stigande hopp om en riktigt bra framtid.  Jag skulle välja vappen 2013 framför vilken annan vapp jag skrivit om här. Och det är bra." Spoiler:  Jag blev frisk.

igår åt jag mat med syrran och brorsan här hemma hos mig, försökte mig på att göra amaretto sours och lyckades väl inte allt för bra, så gick över till cokis och chips istället många timmar innan läggdags. pratade i timmar om bl a brudklänningar, barndomsminnen, torrkakor, spottkoppar, korsetter och laestadianer. sen somnade vi alla tre här till stephen frys trygga röst.

idag har jag inte gjort något alls. känner mig febrig och halsen och öronen kliar. så ingen bild från i år. ni vet ungefär hur jag ser ändå, eller hur?

2014

Och nu är vi här. Ni som läser vet ju hur det är. Nästan bara bra. Även om jag ser för jävlig ut på den här bilden, hehe.

Motvikt; bra skit

Mina Air Max. SORI att jag jåmar om dem, men det är de bästa som hänt mina fötter i år. Och så är det bra att jag är vuxen och kan lämna mina skor så här varje dag när jag kommer hem utan att någon ropar "har du dött ifrån dem?". Den här bilden är alltså inte fixad, utan jag tog tydligen av mig skorna mitt i ett steg.

Alla fina feministbloggare som ORKAR. Typ Genusfotografen, kan nån ge honom nåt pris? (Och sen göra American Apparel olagligt. Det gör det inte okej med porrannonser och sexuellt utnyttjande bara för att det är sweat-shop free kläder.) Linnea, undersköna, underbara, vis-som-en-uggla Linnea. Hej Blekk som alltid ger mig aha-upplevelser. Och alla andra förstås.  Feminism är det bästa som finns och en av de få grejer som kan ingjuta hopp i mig när världen ser ut som en möglig bajskorv.

Speaking of feminism; Full patte är så sjukt vulgärt och roligt. Se det!

De här guldiga läckerbitarna från Vagabond som jag hade tänkt skulle bli mina officiella sommarskor. Så fort jag har cash ska jag köpa dem. Man kan ju tyvärr inte gå i sneakers hela sommaren 8pga fotsvett alltså, inte nåt fashionstatement).

Tekla, Malin och Sanni som sprang till K-market imorse och köpte tamponger åt mig i min stund av nöd. Parentes ett: jag använder menskopp i vanliga fall men hade förstås inte med den. Parentes två: Hittade ingen bild på de tre kultisarna tillsammans, så tre kattungar i en jätte-tekopp (obs! små saker i stora saker= gull) får representera hur gulliga de är.

http://www.youtube.com/watch?v=eKIzxQftnx8

Och sist och kanske störst, Angel Olsen. Love her.

Nu ska jag handla mat. Jag är typ sugen på friterad choklad med chips och glass-bearnaisesås. Undrar om de har det på Korvgörans.

Mina 100 år av ensamhet vinner inga Nobelpriser

Nån gång skulle jag vilja logga in hit, full av iver och börja skriva ett inlägg, precis som jag gör nu. Men snabbare och gladare, så fingrarna snubblar om varann på tangentbordet. så skulle jag droppa bomben. Berätta hemligheten. Avslöja sanningen. Kanske ni redan skulle ha anat något. Typ "nåt är på gång", viskningar i korridorerna (inte för att jag på fullaste allvar går omkring och inbillar mig att ni viskar om mig i korridorerna, LOL). Jag vet inte exakt vad jag skulle berätta, men nåt. Att jag är kär och lycklig. Att jag är gravid. Att jag köpt hus. Att nån jävla dag inte ser ut som alla andra jävla dagar i mitt jävla liv och att jag hade nåt jävla bevis på att det skett en utveckling i huvudet på mig de senaste åren. Eller om jag ska uttrycka det lite mer barnsligt: jag vill också ha breaking news! *stamp i golvet och surmulen min* Ta mig med storm, snälla. Svep omkull mig och kom om våren, som en vårvind. Ta mig till kärlek, ta mig till dans, ge mig arsenik och kom igen Lena. Alla de här känslorna ni vet. Den jävla vårens fel. Jag brukar försöka låta bli att mens-gnälla (ni ba eeh, slår en upp mens-gnäll på Wikipedia så kommer det upp en bild på dig) allt för mycket här i bloggen men idag orkar jag inte hålla mig. Så. Here goes. Ni kan väl high fivea mig om ni känner igen det lite, så vet jag att jag inte är ensam. Annars kan ni passera utan att lämna spår och vissla lite för att dölja hur obekvämt det är när jag fläekr ut hjärtat som på kolgrill här. Okej;

Här om dagen såg jag en repris på Jakten på det perfekta livet med Hanna Hellquist (som jag älskar mer än katter och böcker) och det var avsnittet när hon pratar om kärlek och parförhållanden. I nåt skede bröt hon sådär halv-på låtsas ihop mot nåns axel (typ Lars Lerin eller vem det nu var) och bölade "Jag är så jä-ä-äävla ensam. Jag vill också vara ihop!". Om den lilla sekvensen skulle göras till en gif, skulle den sammanfatta mitt liv igår kväll när den värsta pms-dimman bredde sig ut i lägenheten om omfamnade mig.

Sen kom jag på att jag absolut vill ha barn just nu och så började jag grina för att jag inte har barn och säkert inte kommer få barn på flera år ännu (om nånsin, eftersom min mamma är säker på att jag kommer hitta kärleken "sent i livet") men så kollade jag på Svinalängorna på samma gång (bra film förresten, rekommenderas!) och så började grina mera för jag kom på att skulle jag få barn nu skulle jag säkert vara en sån mamma som hon finska mamman i filmen och periodsupa och svära. Sen så lade sig Kantele påmitt huvud och började kurra som hon alltid gör när jag är ledsen och så blev jag irriterad på henne för att hon ligger och mjölktrampar i mitt nytvättade hår och sen började jag grina för att jag stöter bort den enda som pajar mig på huvudet när jag grinar och sen insåg jag att den enda som pajar mig på huvudet när jag gråter är min katt och så var det helt kört.

Ni fattar alltså. HORMONERRR.

De flesta dagar i månaden är bra. Eller åtminstone helt okej. Även om jag skulle älska att någongång komma hem (till ett hem som är större än 42 kvadrat) och disken skulle vara färdig diskad eller kattsanden färdigbytt. Oftast går det så bra ändå. Men vissa dagar. Gör sig den jävla ensamheten påmind och så ligger man där och gråter framför Svinalängorna, utan att egentligen veta varför.

Slut på gnäll.