Hej höstterminen!

------- Inlägget är ett kommersiellt samarbete med Jakobstads Arbis -------

Jag skrev i måndags om hösten som en nystart. Att jag alltid tänker jag ska börja nåt slags nytt liv inför varje skolstart, även om det börjar bli ganska många år sen jag faktiskt gick i nån skola. Ändå är känslan kvar. Kanske är det det att så mycket som varit stillastående eller out of office drar i gång igen. Alla bra tv-serier kommer tillbaka. Nätterna blir mörka och svala igen. Man kan klä sig i snygga kläder utan att svettas ihjäl. Och Arbis-kurserna börjar!

Jag har alltid gått på Jakobstads Arbis-kurser, ända sen jag var liten. Jag har spelat innebandy, målat tavlor, dansat pardans, sett på film och nån gång på nittiotalet gjort arrangemang av torkade blommor. Varje år har det varit en högtidsstund när Arbis-katalogen dimpt ner i postlådan och varje år har jag suttit med bläckpennan och ringat in allt som verkat intressant.

Jag tycker om det Arbis står för, att det ska va enkelt, tillgängligt och billigt med rekreationella hobbyer. Du vet väl att du som arbetslös till exempel kan delta gratis i två kurser per termin? Jag tycker om att människorna som jobbar med Arbis i Jeppis känns som eldsjälar som jobbar stenhårt för att ge oss ett nytänkande och varierande kursutbud. Jag tycker också om känslan av att bläddra i en Arbis-katalog och läsa kursbeskrivningarna och känna att nu, nu börjar det där nya livet igen. Nu ska jag bli en bättre människa!

Därför blev jag extra glad när jag fick årets katalog. Den har fått ett nytt, modernt utseende och en ny slogan; där drömmar blir sanna. Det gav mig en ännu pirrigare känsla av pånyttfödelse. Kanske är det i år jag faktiskt blir den där bättre människan?

Tyvärr är det så att jag med mitt jobb och mina rutiner sällan har möjlighet att anmäla mig till en kurs som går samma tid, samma dag varje vecka. Därför är jag extraextra glad att Jakobstads Arbis i höst erbjuder så många events. En kväll eller en dag i månaden kan man ju nästan alltid komma loss.

Vi startar hösten med Mer tid, mer pengar och mer energi med Charlie Söderberg den 20:e september. Det här är jag så sjukt pepp på! Jag älskar ju Lyxfällan och är dessutom asdålig på privatekonomi och pengar, så jag har enormt stora förväntningar på Charlie. En annan kul sak som sker i september är Finlands första yoga marathon! Arbis har nämligen en ny yogasal i sina lokaler och den ska ju så klart nyttjas till fullo. Den 16:e september ordnas sex olika pass på raken med sex olika instruktörer. Man kan delta hela dagen om man vill eeeeeller om man som jag fortfarande är nybörjare hoppa in ett eller två pass.

I oktober tycker jag ni ska gå på Function is fun - Framtidens träning, en heldag med träning designad att både stärka kroppen och sinnet. Det konceptet gillar jag, man tränar ju för att må bra och en stor del av må bra:andet är ju faktiskt psykiskt. Och när vi ändå är inne på ämnet, den 25:e samma månad ska i alla fall jag gå på Good enough - självkänsla och självförtroende med Maria Sundblom-Lindberg. Jag som jobbar med ungdomar ser dagligen bevis på att den psykiska ohälsan ökar bland unga och att det håller på att bli ett av våra största problem idag. Eftersom jag själv också har lätt för att falla in i destruktiva tankemönster tror jag den här föreläsningen kommer ge mig mycket matnyttigt, både i mitt jobb och privat.

Har man inte fått nog av yoga efter Yogamarathonet, så är det ju tur att yogaproffset Monika Björn kommer till stan 19:e november! Hon föreläser och drar pass under rubriken The Modern Yogi och eventet är en riktig heldag. Och till sist, som en liten marispanros på eventtårtan kan man lagom till jul gå på Mickes söta jul med den gulligaste ålänningen i modern tid, Mikael Björklund.

Låter som ganska bra höstplaner tycker jag. Och med det här utbudet i höst är jag riktigt spänd över att se vad som händer nästa termin! Själv hoppas jag ju på en skrivarkurs eller workshop, hehe. 

Det är dessutom enklare än nånsin att anmäla sig till events på Arbis hemsida. När du hittat eventet du vill anmäla dig till, tryck bara på "snabbanmälan" så behöver du inte registrera dig. Annars går det lika bra att anmäla sig som alltid - via telefon eller som registrerad användare på Arbis sidor.

Arbis hittar du också på Facebook och Instagram. Vi ses i höst!

------- Inlägget är ett kommersiellt samarbete med Jakobstads Arbis -------

Ris & lins & jordnötsbiffar

Nu har jag inte längre semester, så nu är det okej med alla "det är nog höst nu"-sayings. Hade min första jobbdag idag, gick ändå ganska bra. Sov bara tre timmar på soffan efter att jag kommit hem hehehe. Men sen har jag varit aktiv minsann! Jag har lagat mat och städat köket och dammsugit och inte minst gjort en "ingen reklam"-skylt till vår dörr. Det är vardag helt enkelt och vad är egentligen skönare än det? Känner alltid en inspirationsboost den här tiden på året och let's face it - vad är ett nyår jämfört med en skolstart? Inget. Börjar alltid ett nytt liv så här års. Vad mitt nya liv i år ska innehålla har jag inte riktigt bestämt än, men jag kanske återkommer i ämnet den här veckan. Idag ville jag mest bara bjuda på ett recept.

Så här år det ofta till när jag ska laga mat:

1. Jag inventerar under dagen vad vi har i kylskåpet.

2. Sen försöker jag hitta på nåt av det som finns, speciellt om det finns rester eller sånt som borde ätas upp före det blir för gammalt. Man ska nämligen inte slänga mat har jag hört. Idag till exempel hade vi en burk ris från igår i kylskåpet.

3. Sen googlar jag på de ingredienser som finns, om jag inte automatiskt kommer på nåt kul att göra med dem. Läser lite olika recept, kollar om det finns nåt jag kan göra på det vi har hemma, gör nåt liknande om jag inte riktigt har allt. Idag googlade jag risbiffar.

Och risbiffar blev det! Fast ganska mycket lins- och jordnötsbiffar är det också. De blev asgoda hur som helst - och totally veganska.

Du behöver (ungefär): en näve jordnötter, en morot, en och en halv näve kokt ris, två rågade matskedar jordnötssmör och ett paket förkokta röda linser. Mixa sönder nötterna först, sen river du ner moroten och sköljer av linserna. Mixa ner linser, ris och morot och när allt ser ganska smått och slätt ut (men inte för slätt, du vill ju ändå ha lite textur) så försöker du med våld få jordnötssmöret du grävt upp ur burken att lossna från skeden. Du kan fortsätta mixa om du har en bra matberedare, men annars är det enklast att jobba ihop smeten med händerna. När du har en deg som håller ihop och känns bra är det bara att forma små biffeliffar av skiten och steka i olja.

Ät med nåt grönt och t ex överbliven ugnspotatis. Nån slags sås, t ex en gurkraita hade inte varit helt fel, men det gick bra med sojasås också.

Nu ska jag bestämma mig för om det är för studentikost att hänga upp affischer utan ram (tankar på det?) och sen ska jag agera utefter det beslutet. Klockan 22 ska jag se GWs mord på TV4. Vardag <333

Boklistan

* Böcker för mig är: mitt största intresse. Att läsa dom och skriva dom och bara omge mig av böcker är det bästa jag vet.

* Just nu läser jag:Själarnas Ö av Johanna Holmström. En riktigt bra bok, nyutgiven och finlandssvensk. Igår läste jag Alternativet av Karolina Bång, en serieroman som var helt okej, men inte så bra som jag hade hoppats/förväntat mig. Sen lyssnade jag just klart Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld som ljudis. Det är en slags modern version av Stolthet och fördom. Den var inte så bra, men det jag slukar ju allt med Mr Darcy så.

* En perfekt läsplats är: läser oftast i sängen. Annars tycker jag om att läsa på tåg eller på café eller så klart utomhus på en filt sommartid.

* En bok alla borde läsa: så otroligt svår fråga, man skulle ju vilja namedroppa nån bok som fo sho skulle göra folk snällare men idk. Svårt att säga EN som skulle funka universellt. Tycker Liv Strömqvist serier är informativa och lätta att ta till sig, så kanske dom då. Huvudsaken är väl att man läser över huvudtaget. Jag tror man blir en snällare och goare människa ju mer man läser. Alltså är jag som storläsare RIKTI snäll och go förstås.

* Pappersbok eller e-bok: Pappersbok, men också ljudbok. Prenumererar på Nextory, tycker det har helt ok utbud. Hittills har jag inte känt mig utan att lyssna på.

* En bok jag kan läsa flera gånger om: har läst Vilhelm Mobergs Utvandrarna-svit fler gånger än jag minns. Brukar också läsa om rätt mycket ungdoms- och barnböcker när jag är sjuk/bakis/ångestriden. Tröstläsning kallar jag det.

* Min favoritförfattare: eeeeeh så jävla svår fråga, har ingen topplista på det sättet. Har ju så klart såna jag gillar mer, men ugh får lite panik av att nämna namn för tänk om jag glömmer nån viktig. Gillar så många och av så olika anledningar. För att nämna några nutida så: Sara Stridsberg, Kerstin Thorvall, Chimamanda Ngozi Adichie, Zadie Smith, James Frey, Jonas Hassen Khemiri, Nicole Krauss, Junot Diaz osv osv osv

* Det här skrivs det alltför lite böcker om: skulle tycka det var phett med en riktig arbetarlitteratur-revival, men det är väl kanske på gång redan? Annars skulle jag gärna se mer översatt litteratur från icke-engelskspråkiga ställen. Det har varit en stor och nyttig aha-upplevelse de gånger jag läst t ex Chinua Achebe (på tal om berörande böcker i nästa fråga, läs Allt går sönder) eller Yoko Ogawa och på nåt sätt fattar vilka rasistiska fördomar som ändå ligger nedärvda och djupt inlärda i mig. Som att jag inte fattat före jag läste Allt går sönder eller The housekeeper and the professor att det är EXAKT samma känslor under alla hudar, oavsett kontinent. Ni kanske tycker det är självklart, men grejen är att det tycker/tyckte jag också! Men förståelse är ju ingenting vi blir fullärda i, hur många mänskorättsorganisationer vi än gillar på Facebook.

* Den bok som berört mig mest är:I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist grät jag jetemycket till. Också Änklingen av Ray Kluun är en sån riktig tearjerker om man är ute efter sånt som är vackert och tragiskt. Båda två är skrivna av män som sörjer sina fruar, hmmmmm. Mig äger ingen av Åsa Lindeborg är ju också en classic i berörssammanhang. Och jag skulle va en hycklare om jag inte erkände att jag grät mig rödfläckig till The fault in our stars hehehehehe.

* I höst ser jag fram emot att läsa: mycket! Men det kommer jag knappast göra pga intensiv jobbhöst. Försöker hänga med i vad som ges ut, läser gärna recensioner och annat bokrelaterat. Men kommer så klart inte på en enda bok nu. Vet att Marian Keyes har ny på G och att Mats Jonssons nya serieroman kommer ut imorgon (Pär frågade efter den på bokhandeln idag). Och Helena Dahlgrens Orkidépojken! På hemmafronten tycker jag det kommer så sjukt mycket intressant i höst! Adrian Pereras White monkey, KuggesVad heter ångest på spanska?, Eva Frantz' Blå villan, Kjell Westös nya, Blaue Fraus Någon hatar oss igen, Martina Moliis-Mellbergs 7... SÅ MYCKET!!! What a fine time to be alive.

Blekinge

Hej från Ronneby - min makes hemort. Här har vi nu vart i snart en vecka och vi har har det gudagott. Egentligen ska ju jag inte blogga speciellt mycket under semestern, men om inte för annat så kan det ju va fint för mig att läsa det här inlägget sen i mörkaste vintern när sommarn känns som blott en myt.

Ronneby ligger i Sveriges minsta län Blekinge, som i sin tur ligger i södraste Sverige, granne med Skåne. Ronneby är inte känt för nånting alls, förutom att här finns en brunn som sociteten vallfärdade till förr i tiden. Det är ungefär lika stort som Jeppis och det är rätt så trevligt, i alla fall när det är som nu, grannt väder. Slut på föredrag.

I tisdags var första dagen vi vaknade här. Vi sov länge pga utmattande tågfärd kvällen före och på eftermiddagen gick vi i Brunnsparken och lallade en bra stund. Satt och tittade ut över ankor och läste tidningar.

På kvällen åkte vi och badade med Pärs syster Sara, och sen körde vi på en liten rundtur. Det är väldigt fin natur här, speciellt för en österbottning som är van med nåt som påminner men ändå skiljer sig. Mycket klättervänliga ekar och sånt som vi inte är direkt bortskämda med hemma.

I onsdags hängde vi hos Pärs mommo på dagen. Det här är inte hon, utan Pär som liten, söt <3333

Vi hann även med ett besök på Björketorp, en ekologisk gård som säljer bl a sin egengjorda glass. Let me tell you, det är den godaste romrussinglassen och således den godaste glassen jag ätit. Dessutom fick vi träffa kalvar. Jag tror inte det finns nåt djur eller nån människa som kan inbringa sådant lugn i mig som en ko gör.

Sen deltog vi i quiz på Bistro Bakgården. Förra sommaren gjorde jag och Pär ett likadant gästspel i Sara och Annas lag och då vann vi. Vilket vi SÅ KLART gjorde i år också. "Quizlegenderna" kallar dom oss inte häromkring, men dom borde kanske göra det.

I torsdags kom mamma, Thomas och Nortti på besök. Det är bara typ två timmar mellan Klippan och R:by, så det kändes motiverat med ett besök här. Ingen av dem hade varit i Blekinge förut, förutom Thomas som var på fotbollsläger i Karlskrona som femtonåring. Vi visade dem stan. Eller rättare sagt; Pär och hans mamma Karin visade stan, jag är ju nästan lika mycket turist jag.

Vi gick på loppis. Jag köpte de här tre sakerna och mamma köpte en stol och en lampa. Jag är mest njöd med den sorgsne, märkligt målade Musse Pigg-figuren. 10 kronor gav jag för den, den kommer passa in perfekt på min kitsch-hylla. I Ronneby finns två året runt-loppisar, Kupan och Lindra. Sommarhalvåret arrangeras också loppis i brunnshallarna varje söndag. Tyvärr inte den här söndagen, för då är det hundutställning - LOL. Men det gör inget, för vi ska gå på loppis i Möljeryd istället. Jaja, back to vad vi gjorde.

Sen fikade vi på Café Mandeltårtan. Vilket ställe! Beläget bredvid brunnsparken och i en sekelskiftesvilla med sammetssoffor och kungaporträtt på väggarna. Jag åt den här maffiga saken; det va lemoncurd och vanilj och cheesecake och maräng och jag vet inte allt. Mycket gott och dessutom billigt. Mandeltårtan är nog det närmaste ett måste man kommer i den här stan.

Igår åkte vi till Karlskrona, grannstan. En otroligt vacker stad, uppbyggd på öar. Stan är med på världsarvslistan, om det nu imponerar på nån. Men så här ser deras simhall ut!!!!! Dog nästan lite, jag är ju väldigt förtjust i både jugendarkitektur och simhallar. Hela stadskärnan är väldigt mysig. Vi köpte några trisslotter, tittade på torget (som är Norra Europas största eller nåt sånt) och dreglade över möbler på Movement, en fin second hand affär för möbler. Mycket teak och designlampor och sånt. Köpte tyvärr inget, men nån dag!!!! Tog inga foton heller, var för mezmerised av allt snyggt. Kunde ha köpt i princip allt där inne.

Eftersom det var cirka två mijloner grader varmt bestämde vi oss för att åka ut med båt. Jag tycker ju oavsett väder att man ska ta chansen om man blir erbjuden en båttur men det är ju extra trevligt när man svettas. Vi åkte ut med Gåsefjärden, en guidad tur som tar två timmar och man får se allt viktigt, typ Kungsholms fort och sånt. Karlskrona har ju en ganska speciell historia (gammal örlogsstad som once upon a time var påtänkt som huvudstad) och är man intresserad av typiskt gubbiga saker som militärhistoria och sjöfart så borde man nästan hälsa på i Karlskrona nån gång i livet.

Efter turen åt vi Blekingebuffé på Marinmuséet (ska tydligen va skitbra om man är lagd åt det hållet, det är inte jag så vi sket i allt utom maten). Stekt strömming, raggmunk och lingon. Väldigt gott och ovanligt fräscht för å va buffé, brukar undvika bufféer om jag kan. Stod för ett ögonblick och övervägde att ta en kroppkaka också, men det vågade jag mig inte på. Vi skrattade rätt länge åt att alla våra vänner åkte på Flow eller WoW igår och här satt vi och åt sill och potäter efter en guidad båttur. Pensionärslife for life så att säga.

Till sist hittade vi rester av ett Jeppisband på kulturhuset Oden. Den där affischen var väl ungefär lika gammal som jag skulle jag tro. Sen åkte vi hem och var ganska nöjda med dagen.

Idag har vi vart på Kulturcentrum och sett på en utställning som en bekant till Pärs familj har. Den var fin, hon hade bl a tryckt på tyg och sytt klänningar av tyget.

Sen besökte vi Minta, en jättestor inredningsaffär med en massa olika grejs. Mycket dyrt, typ Berså-porslin och linnelakan och sånt, men också mycket prisvärt. Definitivt värt ett besök om man bara är lite inredningsintresserad. Köpte vi nåt undrar du förstås?

Ja, vad sägs om två meter av ett av mina favoritmönster från Marimekko, Kulkue? Dom hade slutförsäljning på tyger och det här kostade allt som allt 312 kronor. Det tycker jag är ett sant fynd!  Fast nu var det inte vi som köpte det, utan Pärs mamma som köpte det åt oss. Tack! Det ska bli en tavla till gästrummet av det här tyget har jag tänkt.

Sen har vi inte gjort så mycket mer. Vi lever ju som kungar här hos Pärs mamma, känner mig bortskämd på ett dekadent sätt. Inte helt otrevligt. Imorgon ska vi då på loppis till Möljeryd och på måndag åker vi vidare till mammas i Klippan. På det hela är det ganska kul med semesterresor, även när de inte går längre än hit till grannlandet.

Jag har fullkomligt STRÖSSLAT det här inlägget med länkar till olika ställen häromkring, för jag tycker det är så synd att det här vackra lilla länet är så i skymundan. Jag visste ju knappt att Blekinge fanns innan jag träffade Pär. Jag hoppas liksom inspirera nån att ta vägarna förbi. Jag är väl lite jävig, men va fan. Det får man väl va ibland.

Den mest inspirerande av rundor

----- Inlägget är ett kommersiellt samarbete med Konstrundan -----

Jag har alltid sett mig själv som något av en konstnär. Det här är ju helt befängt, för jag är inte ens så där väldans konstnärlig. Däremot omger jag mig gärna med konstnärer. Inte så att jag medvetet väljer vänner efter konstnärlig förmåga, men det är ett faktum att i min lilla bekantskapkrets finns det en och annan konstnär.

Det är nämligen trevligt att omge sig med konstnärliga människor, konstnärer är oftast intressanta människor. Det är trevligt att bli inbjuden till en ateljé. Det är trevligt att få se sånt som är färdigt och sånt som inte är färdigt, i en miljö som dessutom inbjuder till lite mer avslappnad stämning och spontanitet än vad till exempel ett galleri gör.

Det är också trevligt att få den där inspirations-injektionen och för ett ögonblick, när ens fingertoppar nuddar ett par penslar som står där i ateljén, föreställa sig hur det skulle va om man själv var lite mer skapande och hade en egen liten ateljé. Man kanske tar med sig en del av den känslan hem, byter plats på ett par blomkrukor, gör så att säga en komposition – för står ändå inte den där pelargonen bättre där i hörnet? Man känner sig på det hela taget som en lite mer intressant människa.

Du känner igen den där känslan jag pratar om, va? Blev kanske lite sugen? Sicken tur – och nu kommer vi in på mitt egentliga budskap här – det är Konstrundan nästa vecka!

Konstrundan fyller hela tio år i år och är väl ett ganska välkänt fenomen, men för dig som ännu är obekant med det hela så kan jag berätta att Konstrundan är som en mysig, helt tvåspråkig festival en gång i året - i år 18:e till 20:e augusti - där konstnärer i hela landet (från Kotka till Enare och från Eckerö till Onkamo) öppnar upp sina ateljéer för allmänheten. Du kan alltså mellan 18:e och 20:e augusti få precis den där inspirationsboosten jag pratar om - helt gratis så klart!

Om du går in på Konstrundans hemsida så kan du enkelt söka på namn - om du redan har en konstnärs ateljé du skulle vilja se - eller på plats -om du bara är sugen på att hitta en ny favorit!

Om du till exempel söker på Jakobstad så hittar du en kort beskrivning av alla konstnärer som deltar i Jeppis och dessutom adress och köranvisningar. Kunde inte vara enklare! I Österbotten finns det i år 43 besökspunkter, varav sex i Jeppis. Där har du program för hela helgen! Jag är även ett stort fan av lokalturism, så det här är även en chans att se lite av dina hemknutar, utan att behöva virra kring mållöst.

Ateljéerna står egentligen öppna först lördag och söndag, men redan på fredag finns det program. Eftersom Konstrundan fyller jämt i år så ordnas det även en konstfestival för barnfamiljer den fredagen den 18:e augusti - Konstens fredag. Konstens fredag ordnas på Malakta i Malax, Taikon i Vasa och Balatako i Jakobstad här i Österbotten och jag tycker det är en ypperlig chans att låta dina barn möta lite kreativt skapande. Eller varför inte låna med dig nåt barn om du iinte har några egna? Det finns säkert föräldrar som för all framtid skulle va dig tacksam om du tog med deras kids på till exempel keramikverkstad på Balatako mellan 12-15 den fredagen. Dessutom kan du med gott samvete delta i keramikverkstaden själv i egenskap av barnvakt, hehe.

Oavsett om du vill kladda i lera, kanske har en lucka på vardagsrumsväggen som skulle må bra av en akvarell i en snygg ram, bara är nyfiken och vill kika in i nåns lilla skaparvrå, vill träffa nytt folk, vill ha nåt matnyttigt att göra en lördagförmiddag eller som jag - bara vill stå en stund med fingrarna lätt strykande en pensel och fantisera en stund om hur det hade varit - tycker jag du ska ta och delta i Konstrundan i år. Det skadar aldrig med en dos inspiration.

Konstrundan pågar mellan 18:e och 20:e augusti i hela Finland. På i konstrundan.fi hittar du alla konstnärer och all info.

----- Inlägget är ett kommersiellt samarbete med Konstrundan -----

Flygplatsblogg

Har suttit och ska sitta ett bra tag till strax utanför gate 16 och tänkte bjuda på ofiltrerat och oredigerat stream of consciousness.

Vi flyger till Köpenhamn idag och det är ju kul. Vad som är mindre kul är att min reseneuros tvingade oss ta ett tidigare tåg/senare flyg (minns inte vilken väg det va) än vad vi hunnit med MED MARGINAL. Jag är alltid så nojig att missa olika transportmedel när jag reser att jag rätt ofta sitter och väntar som en annan fjant. Och jag menar man vet ju aldrig med VR och sen kan det ju va kö till säkerhetskontrollen eller nån har hoppat på spåret framför tåget till flygplatsen och ja. VR va i tid, det var två minuter kö till säkerhetskontrollen och ingen hade hoppat framför nåt tåg what so ever. Så nu sitter vi här, en och en halv timme till boarding och jag betalade just 4,80 för en kaffe.

En annan sak som också suger är hur ofräsch jag känner mig minuten efter jag lämnat hemmet. Jag duschade imorse och jag har bara åkt en tre timmars tågresa ännu men känner redan hur smutsig och klibbig jag är. Hur är det möjligt? Är det mentalt eller blir man på nåt sätt extra smutsig av att färdas med kollektiva färdmedel såsom tåg och flyg? En ärligt ställd fråga alltså.

Jag kunde också skriva om min med åldern stegrande flygrädsla och hur den tar sig uttryck. Egentligen är den inte så bad, men jag drabbas av tvångstankar om att jag borde skriva "älskar dig"-meddelanden åt alla jag älskar inför varje start, eftersom jag är ganska bombsäker på jag kommer dö. Har hittills kunna stävja det men nu när jag ändå sitter här och skriver: jag älskar er hörni.

En annan sak jag alltid nervar över när jag flyger är typ att nån flygvärdinna ska rycka tag i mig och ba apapapap, du är för tjock, planet kan inte lyfta om du är med. Som om det skulle hända?! Men ändå, det är ju liksom inte bekvämt att flyga för nån och har man dessutom höfter som inte ljuger nån dag i veckan så blir man ofta lite svettig av små säten och lite benutrymme. Försöker göra sig så liten som möjligt, ignorerar krampen i armen man får av att låtsas sitta bekvämt bara så att man inte i misstag ska spilla it över nån annans säte. Det är väl bra med hänsyn men det känns så typiskt kvinnogöra att göra sig så liten som möjligt. Jag har aldrig suttit bredvid nån tjock gubbe som har på nåt sätt haft nåt ursäktande i sin aura. Aldrig. Istället är det med en viss stolthet dom bär upp bratwurstmagen; pöser sig ut och utstrålar pondus.

En gång fick jag och Pär bästa platserna, typ strax vid nån nödutgång med extra benutrymme. Mitt emot oss satt en flygvärdinna som hade ett så förbannat milt leende hela vägen och graciösa händer knäppta i knät och när hon såg att jag krampaktigt höll Pär i handen så log hon extra milt mot mig och det var den bästa flygresan jag kan minnas. En annan gång blev jag tvungen att be flygvärdinnan om en förlängningsdel till bältet, för det var kort för mig. Har aldrig känt mig så förnedrad. Men ju fler gånger jag flugit sen dess desto mer börjar jag tro att det var nåt fel med det, för jag har aldrig upplevt nåt problem med säkerhetsbältena nån annanstans och jag har ju inte gått ner i vikt. Det där sista skrev jag mest för att släta över. Again with the ursäktande!!!

I nån skrivkurs jag nån gång gått var det nån (tror det var Monika F <3 )som sa att man ska söka det där som skaver och bränner och där - där ska man skriva. Det är en bra regel tror jag, men jag följer den sällan här på bloggen. Det där med bältet sved men det är det första svedan på många inlägg. Mest för att jag är så förbannat trött på inlägg som börjar typ med "det här är kanske det svåraste inlägget jag nånsin skrivit" och jag försöker att inte lansera skit som skaver på det sättet längre. Men också för att let's face it, nåt ska jag väl spara till ROMANERNA.

Det är förresten också en grej jag tänkt så otroligt mycket på den senaste tiden, ungefär sen jag skrev på det där kontraktet. ROMANERNA. Jag är så orolig för att folk inte ska ta mitt skönlitterära skrivande på allvar. På en annan skrivkurs jag gick nån gång kom den evinnerliga diskussionen igång om att förlagen bara vill ha sånt som säljer och att mycket som ges ut görs det för att "det är unga människor som har bloggar och vloggar och kan branda sig själva". Underförstått att det görs på bekostnad på sånt som GIVETVIS håller högre litterär kvalitet men inte skulle sälja. Det här var just när jag just börjat prata med mitt förlag första gången och jag blev först asförbannad och ville stiga upp och säga att kanske om ditt pretentiösa bullshit till skrivande var lite bättre hade det också getts ut. Men sen blev jag ledsen, för det är klart det kanske ligger nåt i det. Och även om det inte ligger nåt i det så vet jag att jag av vissa (OBS inte alla) kommer ses som den där oseriösa linslusen och bloggaren som fick ge ut en bok pga linslus och bloggare. Säg inte emot, ni vet lika bra som jag att så är det. Men jag litar på min redaktör och jag har svårt att tro att min fis i rymden-blogg skulle va tillräcklig garanti för försäljning om inte mitt manus höll. Men det är svårt att inte tvivla på sig själv när man äntligen ställs framför drömmar man alltid haft.

Det gick just förbi en man, solbränd och sannolikt nyss hemkommen från en semester. På hans t-shirt stod det "same shit different day". Jag gillar inte t-shirts med text och verkligen inte om den texten ska ses som nåt humoristiskt. Men jag kan på nåt sätt ändå gilla uppgivenheten och galghumorn bara en ölstinn finne besitter sista dagen på semestern när han, redan på resan hem klär sig i ett sådant statement. Kanske tolkade jag det helt fel, kanske han va självmedveten på ett annat sätt och hans t-shirt var ett försök att verka nonchalant angående sina resvanor. Men hans sätt att bära bratwurstmagen som en förstagångsföderska gav mig en antydan om att en sådan osäkerhet inte är hans största trademark.

Nu är jag långt långt ifrån var jag började och jag tror ni har tappat tråden för länge sen. Dessutom sitter än sassy medelålders man mitt emot mig här och ger mig blickar som jag känner mig tvungen att besvara. Ingen vinner mig i silent judgement.

Och om jag nu skulle dö på planet: älskar er!

Knack knack / Vem där? / Ester / Vilken Ester?/ Sem- Ester

Se där, en rolig liten vits i rubriken. Om inte annat är det väl talande för stämingen här hemma just nu. Ganska hjärndött.

Min semester fortsätter i samma lugna lunk som innan. Jag gör ingenting, men samtidigt händer det ju nånting hela tiden. Jag försöker verkligen hålla semester från det mesta, så därför får ni ursäkta den något sparsmakade uppdateringen här också åtminstone två veckor fram över. En kort snabbrepris på vad jag gjort den senaste veckan kanske ändå vore på sin plats?

I tisdags firade jag den här lilla sockergrisens ettårsdag. Tänk det, i ett helt år har jag varit faster. Minns inte ens vad vi gjorde innan Pikku G kom till världen. Födelsdagsbarnet överröstes av gåvor och även om gunghästar, pekböcker, Brioleksaker och Star Wars-tröjor är bra, slog inget besöket av farbror Jims hund. Har aldrig upplevt ett djurkärare barn än Grim.

Härom kvällen var det ett sånt fantastiskt ljus när solen gick ner. Det här var liksom den helt ofiltrerade utsikten från vår balkong:

Det är det här man ska leva på hela vintern sen.

Igår gick jag, syrran och Nikko på vandringsled. Det var kul i ungefär sex kilometer, sen började jag hata livet. De sista kilometrarna bullrade åskan på allt närmare avstånd och det var kvavt som jag vet inte vad. Jag svettades och skoskavades och blev sönderbiten av mygg men jag klarade det. 12 kilometer blev det allt som allt. Kunde typ inte gå när jag kom hem och svor på att aldrig mer gå på oasfalterad mark. Idag är jag inte fullt så hatisk.

Vi har börjat få post hit till nya adressen och det trevligaste hittills - förutom ett vykort av Pärs mommo - är dessa böcker från Förlaget M! Vilken fröjd att få böcker man peppat på att läsa hemskickat bara så där. Tusen tack! Har inte hunnit ta itu med nån av dem ännu, men har bläddrat i alla tre och blev svårt chockad när jag läste att Sinéad Obrey som skrivit diktsamlingen Fågeltanken är född... 1998!!! Av det kan vi dra slutsatsen A) jag blev aldrig något underbarn för B) jag är ganska gammal och det är väl okej för C) det finns uppenbart andra underbarn mer värda namnet. 

Jag har inte "hunnit" börja läsa pga låg och såg igenom hela Pride and Prejudice hela förmiddagen och långt in på eftermiddagen idag och IT WAS LOVELY, som alltid. Har ni inte sett den ännu är ni dumb i hövo och borde snarast möjligen se det så att ni slipper den stämplen.

Det kliar förstås i er att få veta var jag låg och tittade på P & P och drack perfekt kallnat morgonkaffe. Jo det ska jag berätta - i vårt GÄSTRUM. Japp, vi har ett gästrum nu för tiden, så vuxna är vi. Vi har förvisso gäster ibland, men mest är det superlyx att ha en till säng hemma. Jag älskar att sova bredvid Pär och ibland skulle jag knappt klara av att sova ensam pga det är skönt för ångesten att känna en hand i handen, men det är otroligt trevligt att ha en till säng. Tänk er att den ena partnern vill läsa lite längre, eller se på ett välproducerat kostymdrama från BBC - då är den andra sängen superb att ha. 

Jag har ätit mer eller mindre ambitiösa frukostar. Här var en lite mer ambitiös. Dagens knäckemacka och kaffekopp hamnade inte på bild.

Och så har jag ätit middag nästan varje dag. Vi har förutom två sängar, även två matbord numera. Det här är "matsalsbordet" som personerna på bild plus jag invigde förra veckan med pulled havre-tortillas MMMMMMMMM. Min eventuellt bästa mat.

Simmat och visat var beachwear-skåpet ska stå har jag också hunnit med.

Ylva Perera, Norra Europas mest sympatiska skribent, intervjuade mig angående kroppsaktivism för en tid sen och igår sändes inslaget och webartikeln dök upp. Tack alla som delat och tycker det är bra skit, jag är själv förvånad över hur smart jag låter (se citat ↑) men jag tror det är till stor del Ylvas förtjänst. HÄR kan ni läsa artikeln på YLE. Och nej, jag är inte det minsta intresserad av vad som står i kommentarsfältet, hur urbota dumt det än må vara och hur mycket ni än håller med mig och mot dem liksom. Let's not prata om det helt enkelt. Den enda överlevnadsmekanism jag har när det gäller kommentarsfält är att undvika dem till 100% :----)

Annars har jag mest gått och plockat och fixat i vårt nya hem. Tycker vi har det så väldigt trevligt redan. Just nu ligger jag i gästrummet och skriver, nyduschad efter en snabb simtur med Ronja & Ida. Diskmaskinen går i köket, utanför fönstret skriker måsarna och Pär ser på semifinal i fotbolls-EM i vardagsrummet. Jag är så glad att vi fann varandra. Vi och lägenheten alltså.

Sunday roast

Hej hej! Vi mårar åpå som det heter här i nya lägenheten. Igår städade jag ut det allra, allra sista ur gamla lägenheten. Det var svettigt och lite sorgligt. Nu var det kapitlet över.

En av de bästa grejerna med vårt nya kapitel och lägenhet är köket. Arbetsytor! Den redan omtalade diskmaskinen! Diskbänk i normal höjd! Jag har knappt lagat nån mat alls nu i sommar pga flyttstök, men idag slog jag på stort pga lite mindre flyttstök och mycket bättre kök och gjorde söndagsstek. Vegetarisk sån ofc.

Har förstått att helstekt (eller helgrillad) blomkål är det nya svarta och trendkänslig som jag är måste jag ju pröva. Och nu har jag prövat och nu kan jag säga att det är JÄTTEGOTT. Så här gjorde jag:

Jag tog ett lagom stort blomkålshuvud och ansade bort de gröna bladen och lite av stammen. La hela hövet i en ugnsform och smetade smör (och lite olja) på det. Skar upp en lök lite grovt och slängde i några vitlöksklyftor med skal och allt i formen. Saltade och pepprade efter behag. Skjutsade in formen i en 200 grader varm ugn. Lät stå där i 10-12 minuter. Tog ut, smetade lite mer smör över, kom på att jag hade en burk timjan i kryddskåpet, timjan:ade blomkålen lite beräknade slarvigt och satte tillbaka skiten i ugnen som jag nu sänkt till 150. Sen tog det bara 40 minuter och så tadaa! hade vi värsta söndagsmiddagen på bordet.

Det rustika i att ugnsbaka grönsaker hela och vitlöksklyftorna och det gör dessutom att man känner sig så där trevligt "franskt lantkök"-ig vilket alltid får räknas som bonus. Om du inte är dödligt allergisk mot vitlök, glöm inte de oskalade V-klyftorna!!! Innehållet i dom blir nämligen helt ljuvligt mjukt och krämigt och milt och gör sig tämligen bra tillsammmans med potatisen och getosten som du serverar tillsammans med blomkålssteken.

Lite loppis och mycket semester

Hello strangers! Det har gått en vecka sen sist, men det har sina förklaringar. Vi har flyttat! Är inte riktigt klar med allt än, men nästan. Och nu sover och äter vi här i nya kråkboet, väldigt overklig känsla på nåt sätt. Men bra overklig, inget annat! Vi har liksom ett GÄSTRUM nu, med en egen 1,20s säng. LYX!!!! Jag tänker att jag mellan gästerna ska använda den som dagbädd att t ex ligga och läsa på ("ligga och läsa" = sova middagslur). Dessutom har våra liv berikats med en diskmaskin. Det är otroligt hur mycket lyxkänsla det ryms i den lelle apparaten.

Bild på miraklet och min nya bästis. 

Jag har haft semester i fyra dagar nu och det är som semester brukar vara; jätteskönt. Har egentligen inte gjort så mycket annat än flyttstökat, men frihetskänslan i att kunna ligga och kolla på gamla SATC-repriser till långt in på småtimmarna och veta att man kan sova senare nästa dag, det är... Ja, jag blir nästan tårögd.

Idag gjorde vi första egentliga semesteraktiviteten, vi åkte på loppisutflykt till finnmarkerna med papp och styvmorsan. Hann beta av Härmä, Kauhava, Lapua och lite av Seinäjoki, innan orken tog slut. Kommer ju sällan hem tomhänt från loppis så varför skulle den här gången va nåt undantag?

Här är allt krääsä som fastnade mig i händerna den här gången, snyggt uppvisat framför våra mycket blåa sovrumsväggar. Ni ska förresten få se mer av lägenheten så fort det är lite mer ordning här. Fult är det ju inte här i alla fall. Jaja, fynden nu då.

En rosa morgonrock som jag givetvis tänker använda som sval kappa. Om det är nåt jag alltid släpar hem så är det just morgonrockar av olika slinkiga material.

Ett par kritstreckiga brallor. Dom är väl helt okej. Dom sitter bra och om inget annat kan jag ha dem i jöbbet.

Ett par tallrikar, fast vi inte ska ha mer tallrikar. Oh Well. Man måste ju ha nåt snyggt att lägga upp sina makaroner på så likesen trillar in på Insta #lifestyleblogger

10 stycken gafflar. Det var mitt mål för dagen, alla våra gafflar har nämligen försvunnit?! Har haft 12, nu är tre kvar. Har inte den blekblåaste vart de andra tagit vägen. Men för ynka 30 cent styck fick jag ett helt nytt set.

Trolltider på vinyl! Ett riktigt fynd måste jag väl ändå säga. Min bästa julkalender på mitt bästa reta brorsan för att han inte har den-format.

Ett örngott. Min tredje last när det kommer till loppis. Men nu har vi ju faktiskt en till säng som också ska bäddas och dessutom ett 90-tals grafiskt Marimekko-örngott för 70 cent har väl ingen dött av?!

En Muminmugg. Är ingen fanatisk samlare, men hur ofta ser man Muminmuggar för 5€?

En lampskärm till vardagsrummet. Nu tror jag att vi börjar ha lampor till alla rum, nu behöver vi bara nån som skruvar upp dem... *efterlyses* Brukar göra det själv men way too många trådar som hänger löst i taket här.

HE VA HE! Pär köpte för övrigt två Marimekko-tröjor för sammanlagt tre euro (den ena visserligen i storlek S, men den ska Laura få) och jag tvingade pappa köpa en gunghäst åt ett visst barnbarn som fyller ett år (!!!) nästa vecka. En mycket lyckad loppisrunda. Släng in ordentligt goda pommes (och mjölk <3) på torggrillen i Lapua och bensinstationskaffe å berlinermunk på hemvägen och du har en riktigt bra semesterdag.

Nu ska jag fortsätta med semestern, hej dåååå!

M-m-my generation

Jag är född:

19 september 1987, alltså snart 30 år sen.

Under mitt årtionde hände det här:

Jag vet liksom inte vilket som ÄR mitt årtionde. Är det åttiotalet? Jag minns ju inget av det. Är det nittiotalet? Jag känner mig inte heller som en nittiotalist. Jag känner mig alltid ofantlig gammal och vis bland nittiotalister. Men okej, lite av varje kanske.

Slutet av åttiotalet och början av nittiotalet var ju en turbulent tid, rent politiskt. Muren föll och Sovjet med den och lågkonjunkturen här och kriget i Jugoslavien och nynazistiska och fascistiska rörelser vädrade morgonluft. Hmm, det låter bekant på nåt sätt...?

Jag har alltid haft en känsla av att jag är född mitt emellan två generationer och känner mig inte riktigt hemma i nån. Jag är född för sent för att riktigt hinna med i den bästa indiepopen och hardcoren och jag förstår inte alls hela emo-scenen som kom efter. Jag tänker alltid generationer i musik, hehe. Jag var alltid lillgammal som barn och tonåring och var alltid för ung för ALLT och den känslan sitter i på nåt sätt. Jag märker det så tydligt när jag pratar med Pär, som är född fem år tidigare: alla konserter jag ville gå på, gick han på osv osv. Men det som hände och som jag är glad jag växte upp med är nittiotals-RnB <3333, Spice Girls och boybanden och när hiphopen blev hushållsgenre.

Folk klädde sig på följande sätt:

Jag hade en stor oversized rosa Mimmi Pigg-collegetröja som jag ÄLSKADE. Man kunde vända den båda vägarna, den hade ett annat Mimmi-mönster på avigsidan. Andra plagg från min barndom jag minns är: diadem, halsband med tygband och stora silvriga eller guldiga solar och månar (man kunde köpa dem på Tiimari), batikmönstrade tröjor, röda snickarbyxor, namnhalsband, mönstrade leggings som kallades för pantalonger och orange tröja och neongröna byxor (i kombination!). Som lite äldre barn blev det mycket "högbottnare" (skor med platåsula), Adidas-byxor med knäppen på sidorna, Fila-hoodies och fiskarhattar. I ett skede av min barndom tyckte jag helt oironiskt att Bomfunk MCs Freestyler-videon var höjden av stil.

[embed width=600 height=337 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/ymNFyxvIdaM/hqdefault.jpg?r=80138]http://www.youtube.com/watch?v=ymNFyxvIdaM[/embed]

Minns att ONLY hade en kampanj inför Y2K med Lene från Aqua som gick i lite samma stil. Mycket grått och glansiga material och dragsko på allt. Och på tal om stilbildande musikvideor: Emilias Big big world. Shit vad alla ville ha läderkappa och basker! Och på nåt sätt förknippar jag 3/4dels-ärmen med Emilia..? Minns det som ett nåt nytt och fräscht när just 3/4dels-ärmen kom in i mitt liv.

[embed width=600 height=449 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/wpkS2DU_qMs/hqdefault.jpg?r=9536]http://www.youtube.com/watch?v=wpkS2DU_qMs[/embed]

För övrigt är jag en av de här miljoner människorna som gick med en bild av Jennifer Aniston till frissan (i mitt fall mamma) och sa "typ nåt sånt här". Jag var 10.

Mitt årtionde förknippar jag med:

hade gärna velat ha nåt catchy svar här men idk. Det framgår väl i mina andra svar tänker jag. Nittiotalet var en rolig tid att vara barn och tonåring på, men jag upplevde ju inget av det där som folk kollektivt vill minnas som bra och coolt från nittiotalet: jag såg ju liksom Twin Peaks först långt in på 2000-talet. Så mitt 90-tal är ett barns 90-tal.

Den bästa låten från året jag är född:

[embed width=600 height=449 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/eH3giaIzONA/hqdefault.jpg?r=31856]http://www.youtube.com/watch?v=eH3giaIzONA[/embed]

I wanna dance with somebody

[embed width=600 height=449 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/XmSdTa9kaiQ/hqdefault.jpg?r=9220]http://www.youtube.com/watch?v=XmSdTa9kaiQ[/embed]

eller With or without you kanske. Eller nån Smiths-dänga från det året, jag är säker på det finns nån.

En kändis som är född samma år:

Tom Felton, Ellen Page, Blake Lively och Zac Efron enligt google punkt com.

Min generation växte upp med:

-bibliotekskort i papper med maskinskriven kod och faktiska lånekort i böckerna

-Coca Cola-jojon

- OH-apparater i skolan

- Den glider in på repeat när vi vann hockey-v

- den internationella feelisen när Pringles plötsligt fanns att fås bland Taffel-chipsen

- marken som blev euro och förvirringen kring det

- Robyn före hon blev artsy

- Ipren-mannen

- apokalypskänsla inför det nya millenniet

- Elton John som sjöng på Lady Di:s begravning

- Robinson-Robban

- Martti A. som president

- Voxpop (rrring och rrrösta!) och Jyrki som musikleverantörer på teve

- beställa efter en logo man hade tittat ut i en tidning till sin Nokia 5110

- få sin första Nokia 5110

- måla skalet till sin Nokia 5110 med nagellack

- hårgele med glitter i

- pirret i magen när både fötterna och flaskposten blinkade när man loggade in på Lunar

- stringtrosor som klättrade upp över den i och för sig mycket låga byxlinningen

- E-types skräckfilmsmusikvideos

- betala 50 mark för att se blockbustern Titanic TRE gånger på bio

- och sen spara ihop till videokassetten som kostade 99 mark

- nyheten CARAMBOLA som en häftig och fräsch ingrediens i den alkoholfria bål man serverade om man hade disko hemma

- Rebecka Bovallius som TVs största bitch (skulle iofs inte ha bangat ett jobb på hennes "modeföretag" Beckasin men ok)

- zick zack-bena

- osv osv osv jag kunde prata sånt här i evigheter

Det bästa med att vara född under mitt årtionde:

är att jag har ett hum om hur det var innan internet och att jag fick uppleva det hisnande med när internet kom. Att jämställdheten gått framåt så mycket. Och att det har varit tryggt och fredligt under min livstid, i alla fall häromkring. Nu viner det ju runt knutarna men, än så länge känns det ju inte så mycket i vardagen. Och att vi åttiotalister ändå inte verkar vara riktigt så jobbigt överambitiösa och presterande som 90-talisterna är. Eller så är vi bara äldre, jag vet inte. Det återstår att se.