30 frågor

Stal en lista av Catzo, så här den!

1. Berätta om ditt bloggnamn!

När jag började läsa plus size fashionbloggar för vad som känns som ett liv sen, pratade jag och syrran om att vi inte riktigt kunde relatera till de här solbrända, snygga brudarna med glansiga hår och sponsrade garderober även om de var feta. Vi skämtade om att jag borde byta namn på min blogg till Blejk, Fejt och Fab. And the rest... *dramatisk paus* is history.

​2. Vem inspirerar dej och varför?

Rihanna. Ja, varför också? För att hon får mig att tänka på nya sätt ideligen, ideligen. Men det finns ju så klart många andra som inspirerat mig på olika områden.

3. Bryr du dej om vad andra tänker om dej?

Både ja och nej. Jag vill gärna att folk ska prata, men vad dom säger sen är inte så viktigt, hehe. Men jag är väldigt mån om att mina vänner ska tycka om mig och helst också ha lite förtroende för mig i smakfrågor. 

4. Vad ser du mest fram emot?

Skulle jag ha svarat imorse skulle jag ha sagt min medhavda frukostlåda som jag gjorde i ordning igår. Yoghurt, nötter, kanelrostat bovete, blodapelsin och kiwi MMMMM, meeen eftersom den är vorbei vid det här laget det så har jag gått tillbaka till ”när Boken kommer”.

5. Vilket är ditt livsmotto, eller ett av dem?

”Var å ejn me sett”.  

6. Vilket är ditt drömjobb?

Jag har så många! Författare, så klart. Men också arkeolog, talkshow-värd, skolkurator, regissör, kostymör, nån slags forskare inom typ etnologi, copywriter, bibliotekarie osv osv osv.

7. Vilken fiktiv karaktär vill du träffa?

Harry Potter, is that you? Tänk att få levande bevis på att ALLT existerar 😍 och så tror jag att jag skulle bli bästis med Elizabeth Bennett om jag bara fick chansen!

8. Vad ville du bli som vuxen när du var barn?

Arkeolog, författare, rekvisitör, ”sån som ritar Disney-filmer”, nyhetsuppläsare, nåt obestämt forsknings-  och bokrelaterat som skulle innebära att man fick sitta i ett eget rum med mycket böcker och kanske nån uppstoppad uggla, helst i ett torn.

9. Om du var en seriefigur, vem skulle du vara?

På ettan i gymnasiet klädde jag ut mig till Enid i Ghost World på en maskerad med serietema. Ingen fattade vem jag var, TROTS att jag hade ritat en dinosaurie på min grönrandiga t-shirt, hade tjocka glasögonbågar och rödrutig kjol och kängor. Tror det var för att a) jag liknade mig själv b) too cool for school. Men alltså ja, Enid i Ghost World.

10. Vilken talang önskar du att du hade?

Tror helt och fullt att mitt självförtroende hade varit 100% bulletproof om jag kunnat sjunga fint. Ibland önskar jag också att jag hade kunnat byta ut min kreativa ådra mot vardagskompatibelt förnuft. Som att jag hade varit lyckligare och en bättre människa om jag istället för att kunna kläcka trettio novellidéer på en dag hade haft ett ekonomiskt sinnelag.

11. När känner du dej mest utanför din bekvämlighetszon?

På interaktiv teater.

12. Vilken artist gillar du, men pratar sällan om att du gillar (alltså skämsartist)?

Försöker inte skämmas för sånt jag gillar, men okej, är väl ganska medveten om minimala crednivån hos min soft spot - Björn Skifs, hehe. Tycker han är så myyysig.

13. Vad upprör dig?

Den härliga växelverkan mellan kapitalism, rasism och patriarkat som är dagens samhälle. Att vanliga hederliga VAD SOM BORDE VA sossetankar anses va ”extremvänster” nuförtiden.

14. Vad irriterar dej mest just nu?

Har en finne på överläppen som känns onödig. Har också gått med mensvärk hela dan.

15. Hur blir du av med stress?

Har tre knep jag kan dela med mig av:

Det finns två olika sätt, beroende på stressarten. Ibland är det bäst att ligga tyst i ett mörkt rum med en spinnande katt som enda sällskap, eller gå en promenad eller det bästa - kvällsdopp i skogsnära sjö. Men det funkar ju bara tre månader i året så. Det andra sättet är när man behöver en urladdning av nåt slag. Då tycker jag man ska träna (jag har börjat spela badminton, så roligt!) eller ha sex.

16. Du måste eliminera en dag ur ditt liv. Vilken väljer du?

Ööööh... Är rädd att mitt liv idag skulle va så annorlunda om jag ändrade en hel dag och jag är ganska nöjd med mitt liv atm så även om det har funnits två miljoner rövdagar så är det väl bra att ha dom bakom sig. Men kanske nån riktig händelselös och fittig krapulasöndag då.

17. Hur snabbt drar du slutsatser om människor?

Hela tiden. Liksom varje sekund av en interaktion med en annan människa drar jag nån slags slutsats, en ny hela tiden. Min bild av människor skiftar och växlar hela tiden. Sen så är väl min tanke om en människa ungefär medeltalet av alla de här intrycken. Förstår ni vad jag menar? Jag låter ofta hård och nyanserad när jag pratar om folk, men egentligen är jag ganska överseende och generös med chanser. Eller jag har varit i alla fall, jag har lägre tolerans för bullshit numera.

18. Om du var en docka, vilken accessoar skulle säljas tillsammans med dej?

En katt och en bok kanske!

19. Vad i ditt liv har gett dej mest tillfredställelse?

Jag stönar av vällust varje gång jag lägger mig i vår säng efter en lång dag. Värd varje penni och mer därtill.

20. Vad skulle du aldrig sätta i en pinjata?

Russin. Vill fortfarande low-key hämnas på dom man fick russin av när man var påskhäxa förr.

21. Den sämsta du satt pengar på?

En Flowbiljett för 180€ som jag sen inte kunde använda (och inte fick vidaresålt?!) för att faffa dog och det blev begravning samma helg. Men så det är det, döden tar inte hänsyn till värdsliga saker som festivalbiljetter, det är egentligen inget grämas åt. Men det är den dyraste papperslapp jag nånsin köpt.

22. Vilken vanlig missuppfattning är du trött på att höra om och om igen?

”De kommer hit och lever på våra pengar”

”Undrar vem som är liksom mannen och vem som är kvinnan i förhållandet?”

”Lägre skatter gynnar alla”

osv osv osv

23. Vilket är det bästa stället att hitta fantastiska människor?

Internet, precis som Catzo skrev. Skrivkurser brukar också innehålla åtminstone 50% bra människor, oftast mer.

24. Vilken mat äter du helst?

Tycker om när det är lite av allt: nåt salt, nåt sött, nåt mjukt, nåt knaprigt osv osv. Så kanske en riktigt välkomponerad sallad då kanske? Men man kan ju fan inte svara SALLAD när världen är full av pizza och sushi och indisk mat. Indisk mat! Det gillar jag.

25. Vilken tv-serie kan du se om och om igen?

På tal om Liz Bennett; BBCs Pride and Predjudice. Den blir ALDRIG dålig. Känner nu när jag nämnde den ett sug att se den igen.

26. Vad är du mest känd för inom din kompiskrets?

När jag i gymnasiet så sa folk alltid att man måste vara försiktig när man bjuder mig på fest, för jag har alltid med mig åtminstone en ny människa som ingen sett förr. Mitt rekord är för några år sen när jag en Halloween dök upp vid Petters med 40 tyskar som råkade vara på besök på AE i släptåg. Lolololol. Men jag hade frågat!!! Och det blev jättekul. Men jag tror annars att jag är mest känd för att jag är så tankspridd och opålitlig.

27. Vem av dina vänner liknar dej mest?

Min syster är väl ett givet svar, men utöver det så har folk tagit fel på mig och Ninna som är med i samma bokcirkel som mig ett flertal gånger.

28. Vilken är det mest traumatiska händelsen i ditt liv?

Mina föräldrars skilsmässa, även om det börjar va så längesen att det känns märkligt att ens ta upp. Men sånt formar ju en, mer än vad man kanske först tänker på.

29. Vilken är din största livsvisdom?

Att ingenting nånsin blir färdigt och skönt är väl det.

30. Vad kommer du aldrig att göra igen?

Smaka på en sån där godisböna med spysmak som finns i de här godisspelen. Vidrigt.

Recept: ris & grönsaker

Jag kan inte laga så värst fancyg mat, jag har ingen parad-trerätters så där, MEN jag tycker jag är väldigt bra på att laga vardagsmat. Idag tänkte jag presentera vår mesta och bästa vardagsmat, den rätt vi äter oftast här hemma, typ en gång i veckan skulle jag tro. Senast idag. Det heter ris och grönsaker och det är just vad det är. 

TRIGGER WARNING: amatörmässigt tagna mobilbilder. Som alltid.

Till ris och grönsaker (typ 4+ portioner, blir alltid matlådor) behöver du:

• 1 broccolihuvud 
• 1 röd paprika
• 1 stor morot lr flera mindre
• 1 stor näve frysta edamamebönor
• 1 rot ingefära
• 1 stor lr 2 mindre gula lökar
• Ett par, tre klyftor vitlök
• 1 chili (eller ha iaf fryst, frysta örter =  bästa grejen att ha i frysen, näst efter glass)
• Nån dl grönsaksfond  
• Nån dl vatten, helst af finare kran-sort
• (en näve salta jordnötter, en nypa socker) 
• ris av valfri sort, jag gillar långkornigt

Börja med att koka upp vattnet till riset. Medan vattnet i godan ro värms till kokpunkt hackar du lök, vitlök, morot och ingefära (och chili om du inte kör på fryst). Jag slantar moroten och skär löken i ganska breda halvmånar men det där gör du hur du vill. Men jag gillar när löken är som en egen grönsak och inte bara nåt litet jox.  

Du har kanske redan hettat upp olja i en panna? Om inte är det dags nu. När pannan är varm kan du kasta ner med det du hackat MINUS typ en fjärdedel av all ingefära du hackat som du sparar till senare. I samma veva har du också hällt i riset i det nu kokande vattnet. Så länge det fräser hackar du broccoli och paprika i grova bitar. Är det för små bitar försvinner all crunch och det gör ingen glad :(  Pannan kan också hållas ganska så varm genom hela processen.

När löken är mjuk så kan du slänga i broccolin, paprikan och de frysta edamamebönorna. Ibland händer det att bönorna bildat en frusen klump och trots att du inte tänkt använda allt dimpade hela klumpen ner i pannan så oh well. När bönorna ser varma ut och paprikan blivit lite medgörlig häller du kanske... en deciliter grönsaksfond över allt? Jag vet inte, måttar aldrig så noga. Sen häller du ungefär samma mängd vatten på, fast kanske lite mer. Typ ett litet dricksglas. Och DÅ! När du adderat vätska, är det dags för den sista fjärdedelen ingefära att göra entré! Jag älskar ingefära och använder massor, men det där gör du enligt smak och tycke. 

Det sista jag gör innan servering är att strössla litelite socker över allt och en liten näve saltade jordnötter. Sockret gör att ingefäran poppar och nötterna är bara gott. Men man kan lämna bort båda utan dåligt samvete. 

Klart att servera! Riset borde va klart samtidigt som grönsakerna. 

Oftast brukar jag inte tycka att det krävs salt alls pga fonden är så pass salt, men idag tyckte jag det var lite tamt och då är det bra med en flaska soja till hands. 

Det var det! Nu ska jag se Kulturveckan och sen gå och lägga mig. Är trött som en hund.

Kulturkonsumenten v. 5

Läst

Jag har lyssnat på Samtal med vänner av Sally Rooney och läst Kärlek liksom av Johannes Ekholm om varann och jag upplever för tillfället en övermättnad på apatiska och intellektuella karaktärer och böcker utan klassisk dramatisk båge men med skarpa iakttagelser om ”nutidsmänniskan”. Don’t get me wrong, jag gillar väl egentligen båda böckerna , men är SÅ TRÖTT på det här svala Girls-liknande berättandet. Det är så snyggt, det är så uttänkt skaviga karaktärer, det är så berättat på ett tydligt distanserat sätt. Jag vill ha känslor! Jag vill ha passion! Jag är liksom sugen på att läsa en Harlequin eller nåt riktigt TOO MUCH och sentimentalt och svulstigt, jag får panik av att allt är så snyggt och oansträngt, som att texten är nerklottad hastigt och lustigt under ett telefonsamtal.  Ett annat nyligen läst exempel är Just nu är jag här av Isabelle Ståhl.

En orsak till att jag blir så ”trött” på böckerna är så klart att jag känner mig hotad. Min egen lilla roman är nedtecknad i en liknande stil, men grejen är att jag inte riktigt behärskar den är jag rädd. Svalt och intellektuellt är inte min starka sida HEH.

Men alltså, har man inte förläst sig på snygga samtidsskildringar så kan man bra läsa båda böckerna med behållning. Tycker speciellt Johannes Ekholms dekonstruerande av en bok är värd att läsa.

Lyssnat på

First Aid Kits Ruins-skiva. Hjälp så bra den är! Nästan för bra, känner mig dum som liksom köper det helt.

Tittat på

från @bigandmilky 

Redan första avsnittet av RuPauls Allstars 3 som drog igång förra veckan var asbra! Älskar blandningen av deltagare och upplägget. Lip syncen var också fantastisk detta avsnittet. För er som bryr er:

ÄLSKAR Milk men hatarhatarhatar Thorgy Thor alltså verkligen hatar, mitt blodtryck blir högre varje gång hon syns i rutan. Jag gillar ChiChi och Kennedy och är kluven till Aja och Ben DelaCreme. Aja har liksom högt underhållningsvärde men känns lite typ... jobbig bara. Ben känns falsk och estetiskt är hon SÅ inte min grej. Tror det är Trixie eller Ben som vinner, men hoppas så på Milk. Bebe har jag ingen relation till eftersom jag inte sett första säsongerna. Det är väl typ mina tankar efter första avsnittet.

För övrigt är jag på jakt efter en ny serie att bingea. Tror jag är sugen på nåt kriminaligt men inte för läskigt. Jag avböjer vänligt men bestämt tips, inget gör mig så avtänd på att se nåt som tips. Den inneboende obstinata tonåringen i mig vill bara göra tvärtemot alltid. Inte se Narcos när alla tycker man borde se Narcos. Jag tror, inte bara när det gäller tv-serier utan i livet i stort, att oombedda råd, tips och tricks kan va ett av de sämsta sätten att få nån att göra nåt eller ändra på nåt. Ingen tycker om att bli mästrad. TUR ATT DET HÄR ÅTERKOMMANDE INSLAGET PÅ BLOGGEN INTE BYGGER PÅ EN MASSA TIPS :-)))))))))

Mvh hycklargirl87

Upplevt

En tilltagande känsla av att jag lever i nån slags alternativ sci-fi-verklighet. Igår märkte jag att man kan bevaka min bok på AdLibris nu. Jag googlade mig själv (det händer väldigt väldigt sällan pga ångest över vad som finns out there), och strax efter Yle-artiklar om kroppsaktivism och vredesutbrott så kom det upp en AdLibris-länk. HÄR kan du bevaka min bok, men du kan ju också bara fortsätta läsa bloggen, jag lär ju ta upp ämnet igen under våren. 

Och första eventet jag deltar i i egenskap av har-skrivit-en-bok kom upp på Facebook idag! Jag och multihypeade och mutlibegåvade Elin Willows ska samtala på scen under Vasa Littfest under rubriken Romaner bortom storstaden. Kul! Läskigt! Är så glad att jag får göra det tillsammans med Elin thou <3 Våra böcker känns lite som kusiner typ - alltså inte i fråga om kvalitet hehehe men för att vi är kompisar och gamla kurskamrater och t o m hade samma handledare under LittSkap. HÄR kan du läsa mera info om Nu imorron! Kom gärna dit, fyll upp salen tack! Alltid mindre läskigt att prata inför en större grupp. 

Glad lördag!

Jag vet inte vad ni gör eller har gjort så här en lördagkväll i januari, men jag har satt ihop en förförisk 80-tals playlist på Spottan. Mina ledord var: synth, mystik, franskt, rouge högt upp på kindbenen och gärna lite queert. Det blev en ganska bra blandning tycker jag, perfekt att lyssna till på privata efterfesten när persiennerna fälls ner. 

Listan heter sharp rouge & smooth rhythms och finns tillgänglig för dig på Spotify. OBS uppskattning för 80-tals ljudbilder krävs.  

Imorgon är det söndag och valdag! Yours truly ska va valfunktionär, det ska bli spännande. Kom ihåg och rösta om ni inte redan gjort det! 

Tack, det är riktigt bra.

 

När jag var kanske 14 blev jag deprimerad för första gången. Sen har jag varit deprimerad i omgångar. När jag var 17. När jag var 21. När jag var 23. När jag var 26. När jag var 29. Ibland har depressionen kommit tillsammans med panikångest eller utmattning. Ibland vet jag vad som utlöst den depressiva perioden, oftast vet jag inte vad som kommit först: beteendet eller depressionen. Jag mår dåligt därför orkar jag inte ta hand om mig själv och eftersom jag inte orkar ta hand om mig själv mår jag dåligt. Som allt annat i livet blir det en cirkel och spiral, i det här fallet en ond sådan.

Den här senaste gången kom det lite smygande. Började med att jag tappade lusten och intresset för kläder och smink. Ville bara gå i mjukisbyxor - GICK i mjukisbyxor way more than vad som antagligen är socialt ok - och sminkade mig knappt på ett helt år. Jag slutade att raka mig under armarna och intalade mig att det var ett slags feministiskt experiment och det var det ju också, men det blev också ett annat tecken på att jag inte orkade ta hand om mig. OBS säger inte att håriga armhålor är ett depressionstecken LOL, men ibland är det svårt att veta om man är woke eller ett vrak.

Det tog ganska länge före jag insåg att jag var deprimerad igen. Trodde väldigt länge att jag "bara" var stressad. Det är svårt att förklara hur en depression känns för nån på utsidan. Var gränsen mellan lite leda och sjukdom går. Det är också svårt att veta när exakt depressionen börjar och när den slutar. Man vaknar ju inte en dag och tänker "jaha, nu är jag deprimerad". Det som hör till sjukdomsbilden är att man glömmer bort att det kan vara på nåt annat sätt.

Depression har blivit lite av ”min” sjukdom. Mycket av det jag tänker är Personen Jag härrör sig från min depressiva sida. Jag är och har inte alltid varit deprimerad, men i så pass många omgångar och i så olika stadier i livet att jag har hittat en slags identitet och en bekvämlighet i att må dåligt. Jag tar så många av mina största styrkor ur dåligmåendet också; galghumorn och empatin till exempel. Jag är liksom rädd att förlora det om jag börjar må "för" bra.

Redan i höstas sa jag åt Pär att det känns som nån vridit på en kran i mig som varit stängd länge, det flödar nån slags energi genom mig som jag inte känt på länge. Så klart är det upp och ner ändå, jag har dåliga pms-dagar när jag får gräva in naglarna i handflatorna för att inte slå ihjäl nån eller bara trötta, gråtiga dagar när jag ligger i fosterställning och stirrar på sitcoms. Men det är i grund och botten bra. Det är nästan läskigt att säga det. Dessutom vet jag att jag högst antagligen kommer bli deprimerad igen. Det är inte neggigt tänkande när jag säger så, det är sjukdomsinsikt.

Igår morse steg jag upp flera timmar före jag började jobba och gick till simhallen. Simmade en långsam kilometer. Blev glad av doften av klor och småpratet i omklädningsrummet. Man vaknar inte upp en morgon och tänker "jaha, nu är jag deprimerad" men igår morse vaknade jag och tänkte "jag tror faktiskt inte jag är deprimerad idag".

Ganska ofta får man ju frågan hur läget är. Hur är läget? Jag tror på att vara expressiv och säga som det är och väldigt ofta och ganska länge har läget varit inte så bra. Så då har jag svarat på sin höjd "jo, sådär". Ibland inte ens det. Jag har haft det som default-svar på hur är läget? lite onödigt länge kanske, liksom på ren slentrian.

Igår fick jag frågan igen. Hur är läget? Jag hejdade mig strax innan jag serverade the usual "jo, sådär". Jag kom ihåg vad jag tänkte på morgonen, känslan av att orka stiga upp tidigare, att orka simma, att orka ta han om mig. Jag kom ihåg att jag inte är deprimerad just nu. Jag grävde lite djupare i hjärnans byrålåda med svar på "Hur är läget?" och tog fram en fras som legat långt, långt ner. Funderade en mikorsekund på om jag det är värt att plocka fram den, det kommer ju ändå bli "sådär" snart igen. Men va fan, carpe lite jävla diem här nu, Ellen.  Prövande lät jag orden ramla ur mun, prövande smakade jag på orden: "Tack, det är riktigt bra".

De smakade sött. Ovant, men sött.

PS Sötma serveras bäst med en nåt bittert, en chokladbit gifter sig bra med en kopp kaffe. Jag lovar att fortsätta servera båda.

PPS Det här är verkligen inget självhjälpsinlägg, mår du piss ska du ju givetvis svara det. Jag är helt på Danielas linje. Jag vill bara va ärlig med er, i vått och torrt (vänta, är det bra när det eller vått eller torrt? 😮) 

Vårt nästan nya soffbord

Jag har den senaste tiden målat en hel del. Det är som att jag plötsligt insett att det _går_ att måla om tråkiga eller ytslitna trämöbler. Jag är ju annars inte speciellt mycket för DIY och såna projekt, men för att måla en pall behöver man inte så mycket. 

Det här är vårt soffbord, för fotoögonblicket insläpat i gästrummet. Det var det första soffbordet Fammo och Faffa köpte och jag har haft det i många år, däremelllan har det stått på nån vind och jag tror i nåt av mina kusiners hem nån gång. Så utöver att det är ett fint femtiotalsbord, så har det affektionsvärde. 

Men som ni ser var ytan inte i så gott skick längre. Jag har funderat lite att jag borde göra nåt åt bordet ganska länge, men inte riktigt vetat vad jag vill göra. Vill ju göra nåt som känns hedrande för det gamla bordet och inte respektlöst eller vad man ska säga. Slipa upp och lacka om säger ni men tråkigt och mycket jobb säger jag. Nej, jag bestämde mig i söndagskväll att jag skulle måla bordsskivan! 

Och iår eftermiddag köpte jag färg. Får lite panik av såna här färgkartor, det känns som att om jag väljer fel nyans kommer hela livet att braka samman och om det vore en film skulle det snabbspolas till nästa scen, sex månader senare när jag sitter i ett regnigt gatuhörn med en loppig men lojal hund och tigger. 

Men jag hittade en nyans jag gillade och som kändes rätt. Men före man målar måste man sandpappra lite, inte så mycket men så man ruggar upp ytan så det fastnar bättre. Men det här vet ni säkert. 

Nyansen jag köpte heter 344X och är den ljust ljust mintgrönt. Helt ljuvligt, ser ut som smulten päronglass. Fick stoppa impulser att inte slicka lite på locket när jag öppnade burken.

Jag hade efter idogt googlade och funderande bestämt mig för att hejla nåt slags enkelt mönster på ovansidan, jag ville att träet skulle synas lite. Så jag tejpade. 

Jag är annars inte så... noggrann på det sättet utan målade ganska rakt upp och ner i gästrummet sittandes i sängen. Där kan jag iaf stänga in det nymålade så att inte katterna går på det. Den röda klädbetjänten (+ några ikeapallar) målade jag lackröda förra veckan. Lackrött ❤️❤️❤️

Sen började jag måla. Den här bilden är uppenbart stagead eftersom jag är gravt vänsterhänt och aldrig skulle få för mig att i naturliga fall måla med höger hand. Jag trodde att jag skulle ha massa mål kvar efteråt, men det krävdes ganska många varv innan det blev täckande. 

Så här hade jag lämnat först. Men jag tyckte det såg märkligt ut, så jag målade ut till kanterna på kortsidorna.

Då blev det så här! Alltså att försöka få fram en ljust mintgrön färg på bild klockan 23 i Finland mitt i vintern går ju inte så bra.  

Imorse hade det torkat. Katterna inspekterade. 

Och så här ser det ut på plats! Är SÅ nöjd. Tycker det känns modernt, samtidigt som det känns originalbordet troget.

SÅ NÖJD! 

Här får ni ett gratis boktips också. Min kompis Elins nyutgivna debutroman. Jag spår om lysande recensioner och årets snackis. 

Je suis Charlotte

Fick en kommentar av Daniela på mitt inlägg om den perfekta helgen som jag tyckte var lite kul:

 Men vaaaa, e du PRYD? :D :D :D De sku jag aldrig ha trott! :D :D

Tänkte jag kan lika gärna bygga ett inlägg kring den här frågan *kokar soppa på en spik*.

Först och främst ska det klargöras att det inte krävs mycket för att vara Den Pryda i min umgängeskrets. Skulle jag vara Carrie Bradshaw skulle mina bästisar vara Samantha, Samantha och den där Texasbruden som Samantha tycker är för vulgär.

Jag är ganska, eller vill vara i alla fall, avslappnad kring min egen kropp och andras. Jag tycker det är viktigt att ha ett odramatiskt men ändå respektfullt förhållande till kroppen och allt den kan göra. Behandla kroppen som en kompis helt enkelt. En bra kompis kan man skratta  åt, irritera sig på och beundra på en och samma dag och så är det ju med ens köttsliga lekamen också - i bästa fall.

En stor del (för många, inte alla, obs) av ens kropp är ju sexualiteten och allt vad den för med sig. Många grejer är onödigt tabubelagda och det är fint att kunna prata med vänner om sex och speciellt kanske om definierar sig som nåt annat än straight, cis och man. Det är viktigt att kunna utbyta erfarenheter med nån annan än en liksom själlös porr-regissör, som annars ofta blir go to-referens när man undrar över nåt. Jag är liksom för sexprat.

Likaså är jag för att ha sex. Om man själv och ens partner(s) vill. Jag skulle aldrig drömma om att snörpa på mun åt nån som ligger runt, eller inte ligger runt. Vem du bjuder in till ditt sexliv och vilka roller och scener ni spelar där - det är inte min sak. Så länge alla mår bra så kunde jag inte bry mig mindre.

Och det är just det. Jag bryr mig inte speciellt mycket, tycker inte det är speciellt intressant. Och jag tycker inte nån behöver bry sig heller vad jag gör eller inte gör. Jag tycker det är mycket roligare när man håller saker för sig själv. Hur ska man annars överraska?

Jaga Vatten handlar en del om sex. Det var inte planerat så, men det blev så. Det kanske låter märkligt att jag skrivit en bok som till stor del handlar om sex när jag just sagt att jag inte tycker det är så intressant, men vem jag är och vad jag skriver är inte samma sak. Att skriva är många gånger ett slags frikort, ett rum att vara nån annan, ett sätt att prova på en annan personlighet. När jag skriver lever jag ut andra liv, liv jag kanske inte nödvändigtvis längtar efter, men liv jag är lite nyfiken på. I Jaga Vatten får jag var Rakel och Hanna. Dom är inte speciellt pryda alls.

För kanske är jag lite pryd ändå.

Jag tycker ju inte om att säga ”knulla”. Jag är alltid den som rodnar om nån är naken på scen. Jag är också den som skruvar på sig till sexscener på tv. Kanske är jag inte alls Carrie, eller Miranda som jag alltid trott.

Kanske är jag... Charlotte.

WokeCharlotte av bästa @everyoutfitonsatc 

Min måndag

Idag är det fredag, måndagarnas antites, men tänkte vi ändå skulle se vad jag gjorde i måndags. Jag gjorde ett slags ”ett foto i timmen”-inlägg via min Instastory, så följer ni mig där (ni borde följa mig där) så har ni sett the visuals redan.  

07:03 var jag färdig sminkad och satt och djupandades några minuter innan jag gick till jobbet, jag började lite tidigare. Ni vet när man är så trött att det gör fysiskt ont? Jepp.

07:52 kändes det mycket bättre, som alltid. Jag hade ställt i ordning konferensen som var orsaken till min tidigare jobbstart och unnade mig en kaffe. Lyssnar alltid på ljudbok på morgonen, för tillfället Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren. Jättebra minus att uppläsaren en gång uttalade Borgå: ”bårj-å” och förvirrade/irriterade mig. Men det är kanske inte så lätt att veta.

09:18 åt jag frukost. Jag har ätit frukost varje dag nu sen nyår. Det är lite trögt vissa dagar men det hjälper verkligen att hålla humöret och hungern lite stabilare genom dagen.

Jag hade en sån ovanlig dag att jag satt nästan hela dan i kontoret och jobbade. Oftast får man sneaka till sig en kvart här och där men nu fick jag flera timmars uninterrupted kontorsjobb gjort, så nu är nästan hela våren planerad. Hurra!

Ja, som ni kan läsa på bilden så glömde jag fota min vegelasagne men den var skitgod. Bästa med mitt jobb är lagad lyxlunch varje dag.

Träffade Moa och Johan. Annan bra sak med jobbet: träffar många vänner naturligt sådär. Tyckte Mobert matchade väggen ypperligt!  

En annan kompis, brorsan, kom in samtidigt som jag slutade för dagen. Satt en stund och pratade med honom. 

Gick och handlade efter jobbet.  Broccoli, zucchini, morötter, grädde och halloumi. The usual.

Kom hem. Det är nästan ljust när man kommer hem nu. Nästan.

Köpte blommor åt mig själv. Blev väldigt glad av det och det är ju tacksamt att fota snittisar. Men jag tror nog inte jag blir nån fredagsbukett-människa, har inte råd och tycker liksom inte det är hållbart. Men fint är det. Köpte lite tulpaner, nejlikor (my fave), nån ranunkel och två körsbärsgrenar. Katterna gnagande så klart bort alla blommor på körsbärsgrenarna det första de gjorde. Oh Well.

Började göra mat. Av det här plus lite annat blev det en slags pytt. Det var gott. 

Maten är klar! Ändå attans snyggt med rosa blomster till blått porslin. Kannan har jag köpt på loppis för ungefär två miljoner år sen. 

Efter maten lade jag mig och lyssnade på olika fågelläten på Youtube. Storspoven alltså. Sommarkvällar med lugnt vatten. Så vemodigt och somrigt.

Efter det blir det ett hack i rapporteringen. Under de timmar jag inte fotade nåt sov jag lite, hade ett gräl med Pär, blev sams med Pär och tittade på ett par avsnitt av The Office. Sen fick jag veta att Dolores från Cranberries hade dött och det var sorgligt. Har lyssnar ganska mycket på Cranberries märkte jag när jag sorgelyssnade lite på Spottan. Kunde texten till väldigt många låtar? Har aldrig tänkt på mig själv som ett Cranberries-fan, men det kanske jag är.

Sen gick jag och la mig och så var den måndan slut. 

Nu ska jag äta nåt, duscha badminton-svetten av mig och sen kollapsa i soffan framför På spåret.  

Årets låt är här!

Okej före jag bloggar mera djupgående om nåt alls så vill jag att du tar tre och en halv minut av ditt liv och lyssnar på det här: 

Quynh är en av mina närmaste vänner (så var det sagt, måste ju skryta) men vi har en sån hjärtligt ohjärtlig relation så om jag inte tyckte det här var _svinbra_ skulle jag inte skriva om det här. Men nu tycker jag att det är det. _Svinbra_.  

Tyvärr är Q så nojig/perfektionist/töntig att han typ aldrig vill släppa ifrån sig nåt, men kanske om vi riktigt visar vår love and appreciation så får han tummen ur och släpper fler låtar i år, så jag har nåt mer att lyssna på. Eller så vill jag bara att han ska bli glad för att jag bryr mig om honom, jag vet inte. Hur som helst så är det en bra låt. 

OCH OCH OCH!!! Det som jag nästan tänkte glömma var: jag har bidragit till ett rim i den här låten, jag är nästan co-writer kan man säga. Frasen ”vit som Elisabeth Rehn” är mitt bidrag. Jojo sini, man har ju många strängar på lyran *drar upp snårn*

Nu ska jag måla en pall. So long kalsong.

Årets hittills bästa helg

Hello all you crazy lovers out there! Jag har haft en _otroligt_ skön helg och vill gärna berätta om den. Känner mig för en gångs skull utvilad. Får man inflika ett litet nyårslöfte ännu? Då vill jag verka för att göra mer helger lik denna. Vi börjar:

Jag och syrran bjöd in oss på AW hos brorsans på fredag eftermiddag. Grim var glad för det så klart.

Sen åkte jag hem och vi (jag, Pär, Emma, Ronja och Johan) såg På Spåret och Skavlan och delade en flaska vin. När sen Nikko och Ellu ville facetimea var jag lite så där lagom salongs och drack mer än gärna en drink med dom. Jag tycker en av de bästa sakerna med att bli vuxen är det förändrade supbeteendet. Ett par, tre glas vin framför TVn på fredag är nämligen PERFEKT. 

Hur som helst, vi pratade mest om sex och delade små pinsamma anekdoter kopplade till sex med varandra. T o m jag, som annars är den pryda i gänget drogs med lite. 

På lördag vaknade jag trött och lite sliten men ändå i helt okej skick tack vare min bakfyllekur (1 Resorb, 1 Burana, 1 smörgås och 1 glas vatten intages före sänggående). Tur var väl det, för jag och syrran hade badmintondejt klockan 10.  

En timme spelade vi. Eller spelade och spelade, vi är så pass kassa ännu att vi får igång nåt slags spel typ var tredje serv. Men ändå, det är jättekul! 

Efteråt åt jag världens brakbrunch, för hade inte riktigt ätit nån frukost före. Avocadomackor, ägg, vitaminbrus, kaffe och kiwi.

Sen ”skrev” jag lite. Uppdaterade Nikko om läget. Men jag tror bara att jag måste tillåta mig själv ha en ganska lång startbana, för efter att jag hade suttit och scrollar hit och dit en bra stund så började jag skriva och så hade jag plötsligt 1,5 sidor på den novell jag jobbar lite på sidan av med här.

Tog lite mellanmål mellan raderna. Jag föredrar alltid Cola framför Pepsi men jag föredrar Pepsi Max Cherry framför allt. Önskar mig en livstids förbrukning av PMC i 31-årspresent.

I nåt skede orkade jag inte skriva mer och då låg jag bara kvar i sängen (jag skriver oftast i gästrumssängen, trots att vi har flertal ergonomiska stolar och bord här hemma) och lyssnade på musik. Vet ni hur längesen det är jag bara legat och lyssnat på musik? Flera år typ! Skön tonårig feeling i att ligga på en säng, stirra i taket och lyssna på musik.

Viola höll mig sällskap. 

Slumrade nästan till lite men vaknade för att göra middag åt de här två. Jag gjorde nån slags gryta med linser och bondost. Skulle va curry i men den va schlutt så blev lite annat ihopplock. Gott var det iaf.

Sen blev det TV-kväll för hela slanten. Först skulle vi ba se Kaurismäkis Tatiana  (dom finns ju alla på Arenan nu!), vilket vi gjorde, men sen när vi nu en gång satt där, satt vi kvar och såg ett avsnitt Stjärnorna på slottet och Shakespeare in love. Till sist var det bara jag kvar och jag såg avslutningsvis Creature from the Black Lagoon (bilden), en skräckfilm från 50-talet. Otroligt underhållande. Älskar kitschfaktorn i gamla skräck- och sci-fifilmer.

Klockan var långt över midnatt när jag tog mig upp ur tv-soffan och jag insåg att jag inte bytit lakan än. Så då gjorde jag det. Jag är nämligen stenhård med att lakanen måste bytas asap om nån varit sjuk. Pär har legat och snorat i samma lakan hela veckan. 

Det blev mina favoritlakan från Ikea. Supersköna och väldigt snygga. Sylvi approves. 

Idag tog vi lång sovmorgon. Sen gick vi på promenad med Emma. Vi gick bl a vid Gamla Hamn. 

Jag tycker Pär ser ut som en pappa som är riktigt stolt över sin dotter här.

Sen gick vi på café och lyssnade på Pekka Haavisto #presidentval Och drack den godaste varma chokladen nånsin - inte för att den var så god (det var vanlig pulver + vattenchoklad), men för att jag var så jäkla frusen och den värmde bra. 

Till mat blev det makkaraperunat med mycket rå lök hehe. Gjorde det på nån märklig vegekorv som inte alls var så god. Men det var okej. 

Och nu ligger jag och bloggar och helgen är strax slut. Det kanske inte ser så mycket ut för världen, men det har varit lite av allt jag gillar typ på en och samma helg - utan att trötta ut mig. Hurra!