Den här veckan hann börja före jag hann sätta mig ner och berätta om den för er. Det är slutet av oktober och jag börjar känna höststressen - nu ska ansökningar, blanketter och fan och hans moster in. Det är en del av jobbet och det är bara att tugga sig igenom, men det är en tungtrampad tid det här, det får man väl ändå tycka? Eller det tyckte jag i alla fall imorse, men efter att ha suttit i bra möten med olik bra personer mellan 10 och 15 idag känns det mycket bättre. Varje gång jag skärper mig själv och faktiskt ber om hjälp infinner sig den här lättnadskänslan. Jag borde serr tatuera in “våga be om hjälp” i handflatan, det är och förblir mitt största gissel.
Nu sitter jag på Robbans, mitt favoritcafé att jobba på. Tänkte försöka klämma in ett par timmar egen skrivtid ännu i eftermiddag, för det lär inte bli så mycket skrivtid resten av veckan. Imorgon måste jag projektjobba hela dagen och på onsdag åker jag ner till Helsingfors för att delta i bokmässan där! Just när man lyckats återhämta sig från en bokmässa kommer den andra, hehe. Förutom att jag ska delta i en hel drös program (kan blogga om dem senare) ska jag bland annat gå på mingelfest på Svenska Ambassaden (!) och vara med i direktsändning i radio. Spännande värre!
Men just nu är jag så in i mitt eget skrivprojekt att jag allra helst bara skulle sitta och fundera över det, meeen det kan jag ju inte riktigt. Och egentligen är väl det ganska bra, för på så sätt måste jag lära mig hushålla och budgetera med ångan. Få in skriv-ivern i vardagen, på så sätt blir mitt eget projekt ett slags andningshål, fritt från byråkrati, fritt från regler och fritt från det mesta.
I helgen fixade jag också till ett arbetsrum åt mig! Vill ni se?
Det hela började med att jag äntligen fick mitt efterlängtade runda köksbord. Eller äntligen och äntligen - det råkade sig så att jag såg på Jysk hemsida att de hade ett runt bord på kampanjpris och att min svåger Richie råkade vara hemma hos oss just då. Tio minuter innan de stängde (och kampanjpriset tog slut!) sladdade vi in på parkeringen med Richies bil. Jag marscherade in, pekade på bordet och betalade. Och nu har vi vårt runda bord! Tycker väldigt mycket om det, även om det är en produkt från en kedja helt utan personlighet. Jag försöker oftast undvika köpa nyproducerat och från de stora kedjorna när det gäller inredning, men bara man blandar upp det med annat tycker jag det är i alla fall rent estetiskt känns ok. Etiskt däremot… Well. Det kan jag inte försvara.
På så sätt fick jag i alla fall lösgjort vårt gamla köksbord som fick en ny uppgift i livet; skrivbord. Men för att det skulle få plats i rosa rummet som hittills bara fungerat som gästrum behövde jag få ut två av de tre bokhyllorna som stått där. Det löste jag genom att fylla våra bokhyllor i biblioteket till bristningsgränsen (dubbla rader pockets bl a) och flytta ut en av hyllorna till vardagsrummet.
Egentligen var jag emot bokhyllor i vardagsrummet men vad ska man göra? Så här i efterhand tycker jag till och med bokhyllan skänker en viss tyngd till rummet. På den gula pallen ska förresten vår lilla julgran stå i år - yes, ni läste rätt, Ellen Strömberg ska för första gången ha en egen julgran. Plast, tyvärr, för jag är allergisk mot the real deal, men ändå. Ser orimlgit mycket fram emot det här. Tänker mig färg, färg, färg!
Nu låter det här kanske som en enkel liten rockad, men alla som lever i ett äkta bok-hushåll vet vad det betyder att flytta bokhyllor med innehåll. Svettades hela lördagen igenom med att flytta böcker och tidningspärmar och hyllor över hela lägenheten. Det här är också fjärde stället jag provade att ha hyllan. Försökte först få in hyllan på ett naturligt sätt i köket, sovrummet och i hallen men det blev vardagsrummet till sist.
När hyllorna var ur vägen kunde jag äntligen börja flytta på möblerna i rosa rummet. Sängen, som stått mitt i rummet tidigare fick flytta in i ena hörnet. Instant tonårskänsle-feelis. Det var aldrig tal om att inte ha plats för gäster hemma hos oss, men det känns mycket mer effektivt att faktiskt använda rummet till annat också. Vi har trots allt gäster max några veckor i året, resten av tiden kan man ju faktiskt göra annat där också. Dessutom är det lyxens lyx att ha en extrasäng, även när vi bara är två; om man vill läsa längre en kväll, om man stiger upp tidigare än morgon men vill ligga kvar under ett täcke och se på youtube-videos, när man är sjuk och snarkar så högt att man väcker sig själv.
Hyllan med pärmar fick flytta under fönstret. Och den stora tavlan som min kompis Alex målat fick flytta in rosa rummet också, den stod tidigare där bokhyllan i vardagsrummet nu står. Domino-effekt, ni vet.
Och köksbordet flyttade in längs ena väggen och vips, var det ett skrivbord! Jag behöver fortfarande en annan stol till bordet, men tills vidare fungerar den här något katt-riviga fåtöljen bra. Mattan har följt med hemifrån och den har figurerat i nästan alla lägenheter jag bott i. I ett raseriutbrott utlöst av yet another kattspya förra sommaren slängde jag upp alla våra mattor på vinden och lovade att aldrig mer inreda med textilier. Och där har den legat och bidat sin tid. Nu har jag glömt bort det löftet och dessutom är det trevligt med mattor så här års.
Nu ser det ut som att jag är en väldans kreativ typ som alltid har nåt projekt på g och på sätt och vis är det väl sant, men gudarna ska veta att varken mina målarpenslar eller min symaskin riskerar att nötas upp. Men nu när jag har nånstans att ha dem hela tiden, utan att behöva stuva undan dem hela tiden så tror jag att chansen att de kommer användas mer är stor.
Den här målningen jag påbörjade i ett försök att stressa ner förra veckan ska nog inte stå framme, jag tycker inte den är så fin. Men tills jag löst “problemet” vad jag ska ha på väggarna får den stå den. “Problem”, ja. Förutom att alla rum i vårt hem äntligen känns ordentligt genomtänkta så är det det allra bästa - plötsligt har jag små luckor i hemmet som behöver loppisfyllas. Jag vill ha en annan stol till skrivbordet då och nån slags byrå eller låg hylla och lite tavlor till mitt rosa rum ännu. Eller ja, mitt och mitt, det är ju lika mycket Pärs, men han har ju sin lilla arbetsvrå i vårt bibliotek han.
Så nu är jag ännu mer sugen på att bara sitta och skriva. Jag provskrev där igår kväll och fick ändå ihop över 2000 ord, så det börjar bra i alla fall.
Men vet ni vad? Nu ska jag få besök av min bästis Grim, så nu får det nog vara färdigbloggat för idag. Allt i livet är ju inte bara jobb och text, det är små knubbiga brorsöner också - och tack och lov för det!
