Tävling: Män kan inte våldtas!

Inlägget innehåller gåvor från Schildts & Söderströms. ​

Imorse lyssnade jag på Brita Zackari & Parisa Amiris senaste avsnitt av deras podd, där de bl a pratade om Lo Kauppis uppsättning av Män kan inte våldtas. Sen gick jag till jobbet och när jag kom hem hade jag fått ett ex av nyutgåvan av boken Män kan inte våldtas! Schildts & Söderströms ger ut Märta Tikkanens feministklassiker i ny upplaga och den känns liksom precis lika aktuell idag som 1975 när den första gången kom. 

Jag får tillskickat mig en del recensionsexemplar av nya böcker då och då. Personerna som skickar ut böcker brukar alltid pricka rätt angående vad som kanske intresserar mig. Ibland så rätt att...

... jag redan har ett exemplar i bokhyllan! Nu är visserligen mitt ex en gammal och sönderälskad pocket, men det känns inte speciellt motiverat att behålla båda exemplaren själv. Män kan inte våldtas förtjänar att läsas av så många dom möjligt.  

Därför tänkte jag att jag ordnar en liten enkel tävling! Kommentera med ditt namn plus mejladress och svara på frågan: vilken är den senaste låten du lyssnat på? Vilken låt ni svarar spelar ingen roll, slumpen avgör sen vem som får boken, jag behöver bara särskilja er lite :-)

Ni har på er till 8:e april klockan 10:00, dvs måndag morgon! 

Glädjegnistrande regelbrott

Stoppa pressarna! Jag har brutit mot mitt köpstopp!

Igår var jag och min kollega Anniina på möte till Vasa. På hemvägen stannade vi vid Stenhaga pga why not. Jag gick verkligen inte in med inställningen att köpa något alls, men kom ut med inte mindre än FYRA PLAGG! Allting började med en kjol.

Utanför Kappahl på en sån där inbjudande liten rundställning hängde lite reaplagg. Som man gör bläddrade jag igenom plaggen, mätte mellan fingrarna de material och de färger som först tilltalade mig. Och så fastnade blicken på en färgkombination som liksom flög av ställningen och träffade mig i ögonen och i hjärtat eller vilken del av kroppen det är som känner den där gnistan av glädje Marie Kondo pratar om.

Jag har fått en helt annan relation till min garderob och till mina kläder sen jag gjorde den stora Konmari-rensningen i kombination med att jag hållit köpstopp sen nyår. Det är bara tre månader, inte speciellt lång tid, men för mitt shoppingbeteende är det det. Jag har så många gånger slentrianshoppat en t-shirt efter jobbet eller gått in för att köpa trosor och kommit ut med en massa annat. Det är säkert inget unikt beteende, men jag tror också det faktum att jag är tjock och kanske inte har lika lätt att hitta kläder som smala människor har triggat det lite. Lite som att “skit samma att det inte känns riktigt hundra, det är i min storlek”. Och eftersom jag dessutom inte riktigt identifierat vad jag gillar, utan bara tänkt att min spretiga smak och stil gör att det mesta kan funka, har en massa plagg blivit inköpta utan att jag egentligen känt nån riktig glädje kring dom.

Men efter att ha tvingat mig själv identifiera vad som ger glädjegnistor och dessutom utmanat min kreativitet med att hitta på outfits som känns nya, trots att jag “bara” har samma gamla trasor att till, har gjort att jag tyker om och värdesätter mina kläder mycket mer, samtidigt som jag vet precis vad jag gillar. Även om jag fortfarande inte riktigt hittat orden för vad exakt det är som ger glädjegnistor, så vet jag precis hur gnistorna ska kännas för att vara äkta.

Tillbaka till reaställningen utanför Kappahl då. Det fullkomligt sprakade av gnistor kring kjolen som fastnat i mina fingrar. Plus att den var 70% och egentligen inte i min storlek men satt hur bra som helst ändå gjorde att jag inte riktigt kunde hålla mig längre. Det var liksom för bra att gå därifrån.

Så här ser den ut. Det är kanske inte något som skulle ses som ett basplagg i allas garderober, men jag har inte kunnat sluta tänka på alla möjliga tillfällen och kombinationer den här kjolen kommer göra sig bra i sen jag köpte den. Den är också den perfekta modellen, precis en sån jag sökt efter. Hög i midjan, midilång och lätt plisserad.

Jag skulle gärna vilja visa fejset och mitt hår också, för syrran klippte dessutom en liten gardinlugg åt mig igår, men alla bilder jag lyckades ta såg jag för jeflig ut på, så det får bli en annan gång.

Och den är så mjuk och den är så skön och jag är så nyförälskad i den att det är rent sagt ut löjligt. Men ärligt talat vet jag inte om jag fått en sån här rusch av att köpa kläder på… Jag vet inte när. Aldrig kanske. Jag kan bara minnas ett par rosarutiga, utsvängda byxor jag köpte på jättebillig rea på H&M en gång när vi var till Helsingfors på sjuan.

Färgkombinationen gör mig också så himla glad. Älskar att det känns en ny vinkling på ett plagg som jag hade älskat 2001. Som att nån 2001 hade tolkat hur en 70-talskjol ser ut och den 70-talskjolen i sin tur är en tolkning av en 30-talssilhuett. Och så hör vi alla ihop i livets stora cirkel.

Idag valde jag att inviga min kjol tillsammans med en Musse Pigg-tröja och silversneakers. En kombination så glädjegnistrande att jag fick hålla mig för att inte dansa fram på gatan. Jag vill att det alltid ska kännas så här kul att köpa kläder, därför tänker jag förlänga köpstoppet (egentligen tar det slut nu vid påsk) tills vidare och fortsätta köpa kläder sällan.

De tre andra plaggen då? Jo, när jag väl hade köpt kjolen var det som att öppna nån slags sluss. De är också glädjegnistrande, men jag tror jag visar dem en annan gång. Nu ska jag nämligen äta ärtsoppa och pannkaka. Det är ändå helt vanlig torsdag idag, hur fin kjol jag än har på mig.

Mars på Instastories

Okej, ska vi se hur mars såg ut på instastories? Klart vi ska!  

Började månaden med lite mindfulness och kom fram till flera viktiga insikter. 

Senare på kvällen såg vi Gambämark på Arenan och jag uttryckte min kärlek för humorgruppen Kaj. J:et i Kaj skickade och frågade om jag var full. Det var jag inte. 

Tre dagar senare hade jag en bra hårdag.

Och Dylan McKay dog. 

Alexander Pärleros besökte Vasa och cirka alla i mitt feed var där. Inte jag, pga jag var hemma och var upptagen med att va tveksam. Ladies, det lönar sig att utrycka sin tveksamhet kring även de mest populära grejerna - aldrig fått så många svar på en story förr och alla höll med mig. Tills nån vecka senare när jag... well, mer på detta ämne senare i inlägget.

Det blev Kvinnodagen... 

... och jag spexade till det. 

Min mejlbox hade ångest. 

Och så blev det Mello-final. Det här var min egen favoritkommentar. 

Det här var er. Kan jag ju iofs förstå, hehe. 

Det lackar mot val. Jag gjorde en valkompass och det visade sig att jag är vänster - vem skulle ha trott det?!  

Bemärkelsedagar värda att komma ihåg. Börjar sakna att ha papperstidning när jag ser det här. Vi hade det ett par år, men sen några veckor tillbaka har vi bara onlineprenumeration, det blev lite för dyrt. Saknar dock att bläddra i pappersversionen om mornarna och låta ögonen falla på såna här små saker. 

En annan bemärkelsedag! Sorglig för vissa, men väldigt glad för mig detta år! Fick mitt arbetsstipendium som ni vet. Och för den som undrar så påbörjar jag det nästa år, tills dess jobbar jag vidare på ordkonsten. 

Fördel med att bo med nån som ser på sportnyheterna jeden tag: man kan få nys på roliga handbollslagnamn, t ex Skuru (som på min österbottniska är... öh, röven? Vet inte ens vad det heter på finsvenska och orkar inte förklara mera grafiskt).   

Frågade vad ni trodde min roman Klåda handlar om bara baserat på namnet. Fick många intressanta svar, vissa ganska nära sanningen. 

Lyssnade på musik ibland. 

Och var jättetrött. Jag tycker jag ser ut som ett lejon på denna bild. Om ni tittar noggrant ser ni också konturerna av den sjukaste finne jag haft i HELA MITT LIV. Jättestor, jätteöm, jättelångt under huden och på tinningen?! Fick typ spänningshuvudvärk av den.  

Deltog på Fridays for future en solig fredag. 

Jobbade jättelång dag och tog paus i mitten för att se på Paradise Hotel.  

Fick fina Yrsas bok på posten och blev superglad, speciellt eftersom jag hade feber och var hemma den dan.  

Hade också frågestund med er pga var så uttråkad. Den här var en av den roligare frågorna jag fick.  

Och till sist: uttryckte min ”tvekan” inför Pampas nationaldag. Här fick jag också in en lavin av meddelanden med folk som höll med och/eller berättade vidriga saker de känts sig tvingade att göra pga kulturen som genomsyrar såna där slags evenemang. Fick också ett par sura kommentarer där jag bl a fick lära mig att 1) ”ingen minns en fegis” och 2) jag inte borde kritisera eftersom jag inte deltar. Tja, min kritik baserar sig visserligen på fördomar eftersom jag aldrig deltagit i just Pampas-veckan. Men jag tycker ändå man får kritisera sammanhang man inte deltagit i. Jag tycker det finns en massa sjuka saker jag aldrig gjort men ändå tycker verkar lite jobbiga/tråkiga/fåniga/fel.

Det här är ingen kritik mot de som väljer att delta, det är kritik mot stämningen och jargongen och grupptrycket som gör att allt skrattas bort. 

Jag har deltagit i en rad mindre studentjippon under min tid i Åbo och visserligen haft kul ibland, men också gjort en massa grejer som lämnat fadd eftersmak. Och jag pratar inte bara bakfylla. 

Jag fattar att man kan ha jättekul på t ex Pampas och jag vill inte vara nån jävla moralkärring. Jag är verkligen ingen som spottar i glaset eller inte skulle festa till det då och dä, MEN jag tycker jargongen kring det hela STINKER. Jag vet hur lätt det är att dras med och tänja på dina egna gränser, speciellt när man är ung eller osäker eller båda delarna. Det finns något skevt i allt som normaliseras och hetsas kring i såna sammanhang. För ni vet ju - ingen minns en fegis. Tänk lite på de orden och vad man kan använda dem till. Skulle ärligt talat vara intressant att samla in anonyma ”vittnesmål” kring studentkultur i Svenskfinland och se vad som försiggår. Det är så klart inte bara Pampas nationaldags fel, men det blir kanske det tydligaste exemplet. Feel free att spill the beans i kommentarsfälten om ni vill. ELLER prove me wrong och berätta om alla åtgärder som tas för att folk ska känna sig trygga osv. 

Och med det sagt så var det mars slut, även på instagram. 

Vecka 14

What’s in the name of a måndag?

Ny vecka alltså och ny månad och sommartid och allt möjligt nytt. Det är väl officiellt vår nu också? Jag tänkte säga att hela jag är ny och tillbaka också men sen kom jag på att ni kanske inte uppfattat det som att jag har varit borta på det sätt jag känt mig borta.

Hade en jobbig vecka förra veckan med förkylning och feber i ett par dagar. Trots att jag inte blev supersjuk och kom på benen rätt så snabbt igen känns det som att jag försvann lite förra veckan. Jag mådde också mentalt PISS vilket jag alltid gör när jag är lite sjuk, är jag hemma från jobbet en dag skulle jag helst va lite döende så att det inte råder några som helst tvivel om att jag inte kan jobba. Det räcker inte med nån grad feber och ont i halsen, nej nej.

Så jävla pissig självbild man har så att den raserar så fort man inte presterar 100% varje dag jämt jämt. Mängden ångest jag hade förra veckan är inte att leka med och allt det för att jag var sjuk två dagar.

Men nu har ångesten lättat för den här gången och jag bestämde mig för att den här veckan ska vara bra från början, så jag och Emmi gick till simhallen imorse och faktum är att det är svårt att känna sig helt värdelös när man är lite skönt mjuk i ryggmusklerna och håret luktar klor. Det är bevis på att du gjort något i alla fall.

Den här veckan ska jag redigera manus HAHAHAHAHAHAHA SO MUCH FUN SO GREAT och jobba och hänga med Grim två eftermiddagar. Jag ska också försöka hinna med lite badminton och fortsätta min morgonyoga-”rutin” som jag började med förra veckan. På onsdag ska jag till Vasa på ett möte och det är väl det mest extraordinära denna vecka. Jag tror att jag ska lacka naglarna också. Har haft paus ett par veckor pga naglarna blev så skivade och tunna av att ha nytt nagellack på sig varje vecka, men jag saknar det.

Väderprognosen visar plusgrader varje dag den här veckan. Det kanske skulle börja va dags att ta pollenmedicinerna.

Att bygga en tavelvägg

Vår tavelvägg i vardagsrummet var det första jag gjorde klart när vi flyttade hit. Vi hade inte ens flyttat över alla möbler förrän tavelväggen var uppe. Tänkte vi skulle titta närmare på den idag (på beställning av en läsare på Instagram). 

Så här ser tavelväggen ut idag. Den har ändrat en hel del på den korta stund vi bott här, för alla vet ju att en tavelvägg mest är en plats att hänga upp alla loppisfynd osv. Jag tror också att tavelväggen kommer ändra en hel del framöver, den där byrån ska nämligen flyttas in i rosa rummet och ge plats åt en tyngre, större möbel, t ex något slags linne- eller vitrinskåp. Söker för tillfället febrilt efter något passande, om ni vet/har nåt, hojta till. 

I alla fall, väggen består mest av loppisfynd, nostalgisaker och konst vänner och bekanta gjort. Tänkte vi skulle zooma in på några av favoritsakerna som hänger där.

En av de större tavlorna som hänger där är den här Heliga Familjen som jag köpte på en loppis för 4€ för flera år sen. Av baksidan och upphängningskroken att döma är tavlan ganska gammal och en av de finare ur min digra Jesustavle-samling. Nu för tiden finns det inte många kvar ur den samlingen, men denna är en favorit. Skönt ofärgglad är den också.

Bredvid den hänger den här fina sprattelgubben med ursprung Pärs barndom. Det är hans mommo som nån gång för sisådär 35-36 år sen köpt den åt honom. Den måste så klart vara med. Ett par av mina första skor hänger också på väggen, så båda våra barndomar finns representerade.

En tiger, köpt nån gång under värsta skolplansch-hysterin. Jag är ganska trött på skolplanscherna vid det här laget men jag tycker forfarande om vår tiger. Den är lite naggad i hörnet, men vad gör väl det. Tycker också att kattdjur är mycket lämpligt i inredningen hemma hos oss, där kattdjuren mer eller mindre regerar.

Andra djur finns också representerade; den här lilla svalan med tillhörande bo i gips till exempel.

Men tillbaka till katterna. Det syns kanske lite dåligt, men i mitten av alla sjömän sitter det en liten skeppskatt. Den här affischen av ett gammalt lokalt foto såg jag i stadsmuséets lilla butik för ett par år sen och sen fick jag det av Minerva till min nästa födelsedag. Tyckte det var så gulligt! Enda som stör mig att jag nån gång lagt in det i första bästa ram jag råkade ha och så har det lämnat så, trots att en tjock svart ram verkligen inte är optimal för den här sepia-tonade bilden. Ska byta ut eller måla om nån gång när jag orkar.

På tal om foton så har vi ett par original av Pärs familjebekanta Torbjörn Frennesson på väggarna, det här ett av dom. Tycker hemskt mycket om just den här bilden, även om alla är fina.

Spegeln ni skymtade till vänster om Torbjörns tavla finns det en ganska kul historia bakom. Fammo och faffa sålde sin lilla sommarstuga för många år sen till en dam. Kvar i sommarstugan hängde den här spegeln. Damen som köpte sommarstugan kände min kompis Heidi och visste att jag hade nånting att göra med dom Strömbergarna som hon hade köpt sommarstugan av. Så hon gav spegeln till Heidi och bad henne vidarebeforda den till mig. Bakom spegeln har fammo skrivit nån liten dagboksanteckning, tyvärr har det mesta suddats bort, men ändå gulligt att jag har den spegeln nu.

Och på tal om speglar, den här lilla lampetten räknar jag till ett av mina bättre loppisfynd. Köpte den under en loppisrunda med Emmi för flera år sen och jag stod och höll i den i många minuter före jag la ner den och bestämde mig för att inte köpa den. Vi hann tror jag till och med åka iväg till nästa loppis före jag ångrade mig och tvingade Emmi köra tillbaka så jag kunde springa in och köpa den. Tack och lov låg den kvar.

Här är ett familjeporträtt Beppe gjorde åt mig till min 30-årsdag. Som ni kanske märker hade vi våra svarta katt Pixie kvar då ännu, men ganska strax efter min 30-årsdag blev vi tvungna att låta henne gå bort och Sylvi “Stormin” Jonasson kom in i våra liv istället. Tycker hemskt mycket om det här lilla enkla kortet.

Ett litet keramiskt hjärta med nån slags Romeo & Julia-figurer på som jag fått av styvmorsan, även det ett loppisfynd. Tror det är meningen att ha på toalettdörren.

Ett original av Mats Jonsson som Pär köpt nån gång. Mats är en av mina topp tre-serietecknare så jag har gärna detta på väggen.  

Manifest med levnadsregler ur David Väyrynens Marken som vi fick när han var här och bodde hos oss. Läs Marken om ni inte gjort det, fantastisk poesi!

Längst ner i hörnet hänger en karta över Nangijala och Karmanjaka. Den följde med en vinyl med Bröderna Lejonhjärta-berättelsen Pär köpte åt mig en gång nr vi ganska nyligen blivit ihop. Han köpte det visserligen efter en ganska specifik önskan. Brorsan hade nämligen hittat en likadan vinyl med en likadan karta som han vägrade ge åt mig, fast jag försökte säga att jag absolut måste ha den där kartan. Han ville inte ge med sig och jag bad Pär hålla utkik efter nåt liknande på Discogs. Inte jättelänge efter det fick jag min egen karta. Borde verkligen rama in den, men svårt att hitta en ram i rätt avlång form.

Jag tycker jag har lyckats rätt bra med vår tavelvägg om jag får säga det själv. Tror att jag har ganska bra öga för sånt slags symmetri som behövs för en tavelvägg. Eller så inte, kanske ni tycker det är helt galet upphängt. Men i så fall får det va så, jag är i alla fall nöjd.

Mina tips för att göra en tavelvägg är följande:

1. Blanda former, storlekar och strukturer. Visst kan det va snyggt med en tavelvägg i nån speciell färg eller med ett tema, men jag tycker det blir mest levande och intressant när det inte bara är fyrkantiga ramar med endimensionella tavlor. Små speglar ger också ett djupare intryck.
2. Låt det växa fram och ta tid. Igen - visst kan du beställa ett paket med affischer men det blir sällan så personligt.  
3. Börja från mitten. Sällan har man ju alla byggstenar till en tavelvägg från första början; men det är ju tråkigt att inte hänga upp det du har så länge du väntar på att hitta flera. Säg att du har tre tavlor - häng upp dem som en liten grupp i mitten av väggen och bygg ut vartefter du hittar saker. Symmetri är snyggast när den är lite asymmetrisk. 
4. Var inte rädd att närma dig tak eller golv, det ger också lite oväntat liv till det hela.

Det var allt om tavelväggar för den här gången! Tack å hej! 

Solsken, bra böcker och en och annan potatisgratäng

Jag hade en riktigt panghelg förra helgen! Inte festlig eller ens speciell på något sätt, men ändå en sån helg som man känner att man fått ut nåt av, utan det minsta stressmoment. Inte jättevanligt i mitt liv. Jag försökte komma ihåg att dokumentera lite med mobilkameran också, mest för att jag är så dålig på att använda foton här i bloggen. Ska vi se hur helgen såg ut?

Jag tycker helgen börjar fredag eftermiddag. Efter årets första riktigt soliga och härliga Fridays for Future gick jag och syrran på loppis en sväng. Plockade på mig lite småsaker, bl a den här blankröda lilla… vasen, ljusstaken, vad man nu använder den till. Blev glad direkt när jag såg den i hyllan och så är 1€ inte mycket pengar.

Köpte också - till min lite mer pragmatiska systers förskräckelse - två förkläden. Här ser ni ett av dem. Jag vet faktiskt inte riktigt varför, men det var så himla fina tyg och just med den här selfien försökte jag övertyga min familj om att man även som vuxen kan inkorporera ett förkläde i en annars vardaglig outfit för en trevlig Elsa Billgrenisk effekt. Jag fick ett rungande “NÅH!!!” som svar. Nåja, nästa vecka ska jag hänga med Grimbolo, så jag kanske klär ut oss till påskhäxor eller nåt. Eller syr om till… nåt annat.

Jag gick och lade mig ganska tidigt, för jag var trött som en gris. Tack vare den smarta moven steg jag också upp ganska tidigt på lördag. Först tassade jag iväg till gästsängen och såg på veckans avsnitt av RuPauls DragRace säsong 11. Jag tror på Miss Vanjie, Silky Ganache och Yvie Oddly i finalen - vad tror ni? Men jag gillar också Nina West. Resten har inte riktigt utkristalliserat sig för mig ännu. Tror Silky kommer vinna, det har jag haft som magkänsla från dag ett. Säger det bara nu, påminner er sen när jag har rätt

Efter det gjorde jag frukost åt mig och började läsa på en ny bok. Jag har skurit ner på avocado-ätandet av miljöskäl, så det här var tredje avocadon jag åt sen nyår. Ganska trevligt när man kan ändra nåt vardagligt till festligt.

På helgerna fortsätter frukosten med Andra Kaffekoppen i soffan, gärna tillsammans med något chokladigt, t ex en Delicatoboll. Låg och läste en timme kanske, njöt VARJE minut.

Jag gick ut för att dels handla potatis, men också för att köpa mig ett par grönväxter. Många av mina små grönisar överlevde inte den karga vintern och blompallarna lyste tomma. Gick förbi lite små stolar på väg till kvarterets blomsterhandel.

Lämnade av grönväxterna i trapphuset och gick åt andra hållet till potatisaffären. Dvs K-market.  Lyssnade klart på Nora eller Brinn Oslo Brinn av Johanna Frid under tiden. Gillade den så där, hade tänkt jag skulle älska den, men jag vet inte. Fastnade inte riktigt bara. Men den var rolig!

När jag hade allt vad jag behövde kom jag hem. Blir alltid så glad när jag kommer hem, tycker så väldigt mycket om vårt hem.

Pär hade en fullspäckad lördag med två SM-finaler i bandy, EM-kval, skidskytte och träningsmatch för Jaro. Jag förstår inte alltid intresset, men jag tycker om det - för att jag tycker om Pär och tycker om när folk har intressen. Sen spelar det inte så stor roll vad intresset är.  

Packade upp mina nya växter och lät katterna snusa på dem. Det är liksom min taktik, att låta katterna lära känna på det nya, så att nyfikenheten stillas och de inte ska vilja bita sönder det sen.

Hittills funkar det väl rätt bra. Eller så har vi bara ovnligt snälla katter.

Sen gick Pär på Jaro-match och jag började lyssna på Små eldar överallt av Celeste Ng och storstäda samtidigt. Det är nåt otroligt trevligt med att lyssna på ljudbok och städa - helt utan mål eller tidspress. Speciellt när boken är så bra som denna! Lyssnade fyra timmar i sträck helt uppslukad, men har fortfarande flera timmar kvar. Yessss!

Det blev städat och fint.

Så då började jag laga mat. Det blev mandelbullar. 

Och en superdrömmig potatisgratäng med massa massa vitlök. Varför har jag aldrig gjort gratäng förr?! Så enkelt när man skivar päärona i matberedare. Vi åt tills vi storknade.

Pär såg nån av matcherna och jag satte mig och läsa men höll på att somna. 

Pär gick på en fest hans kompis Alan DJ:ade på och jag satt kvar, alldeles för seg för att delta i några sociala sammanhang alls. Uppdaterade mig med mina vänner längre bort. Vi är peppiga som alltid.

Jag tog en dusch, gjorde en inpackning i håret och ansiktsmaskade loss. Tänkte se Oscarsfilmen Roma, men orkade inte ändå, så jag satt bara och slötittade på tv.  

Jag drack ett par cider och Viola hade stirrmatch med en cheese ball och ett hårspänne. Storstädade alltså ett par timmar tidigare, men så här är det med katter. Allt är en leksak. Pär kom hem vid två och då hade jag just lagt mig. 

På söndagmorgon stängde jag av väckarklockan och sov vidare i ett par timmar. Varför inte?

Solen lös och jag blev sugen på att se nåt annat.  

Så jag frågade papp & styvmorsan om vi skulle ”fa ut å kör”. Ni vet, så där man gör soliga vårsöndagar.  

Vi åkte ut till Grisselören. ​

Jag hade ett utflyktsönskemål: byaboden Berras i Munsala. Har tänkt varje gång jag kört förbi att jag skulle vilja besöka affären pga VEM ÄLSKAR INTE SMÅ BYABUTIKER men aldrig kommit mig för. Men nu så!  

Dom hade verkligen allt. Köpte inte den här Munsala-skylten, 

Provade flera par överraskande trendiga bågar. Kände mig som min überfashion forwardiga kompis Eleonora. Härligt ”äkta” hy jag bjuder på här också, varsågoda.

Funderade länge på om vi skulle behöva nån slags djur till balkongen. 

Men köpte sist och slutligen bara lite bra godis och en skraplott åt Pär. Han vann noll euro.

Sen körde vi förbi Emmis och sa hej. Ljuset i hennes lada var ganska crazy-fint.  

Sen körde vi tillbaka och jag gick på bokcirkel hemma hos Anna-Maija. Vi hade som vanligt givande diskussioner, mycket skratt och en hel del ilska över olika saker. Det kanske blir så när man läser Knausgård...?  

Vid halv tio gick vi hem och jag åt rester av potatisgratängen och bullarna till mycket sen middag, men så där blir det ibland när man planerar lite illa.

Och så var helgen slut! Och nu är det onsdag och jag är flunssig och ligger hemma och ser på Lyxfällan-repriser. Inte riktigt lika trevligt, men så där är det.

Vecka 13

Jag yogade imorse, för första gången på.. För första gången kan vi nästan säga, jag tror jag bodde i Tyskland senaste jag gjorde det. Jag skaffade en yogamatta för flera månader sen, men den har stått ihoprullad i ett hörn av rosa rummet sen dess, stirrandes på mig. Jag har haft en jätteskön och avslappnade helg och i det stilla ruset efter den ännu beslöt jag mig för att nu så. Jag har redan för ett par veckor sen hittat ett kort program, designat för tjocka kroppar utan erfarenhet, uttalat skonsamt. Femton, tjugo minuter så där. Inga konstigheter.

Det var jättetungt. Och nu har jag huvudvärk. Jag tror att nån sluss eller något öppnades i nacken, kände mig nästan lite yr efteråt. Är så otroligt spänd i nacke och axlar att ni skulle inte tro mig. Så det får bli nån slags projekt det med hädanefter; ~*yOgAaAaA*~ bort spändheten.

Varför känner jag ett behov att driva med det här nu? Varför kan jag inte bara vara neutral och säga; yes, nu ska jag förbättra mig inom något område och det gör jag utan bekostnad av min personlighet, min humor eller min skarpögda cynism. NAMASTE.

Den här veckan ska jag - förutom att försöka hålla i min nya yogarutin i åtminstone fem dagar i sträck - ha manussamtal med Förläggar’n, deklarera förra årets firmainkomster, ha träff med Författarverkstan, gå på ett par möten samt så klart vanlig-jobba. Vi har ganska mycket ordkonstigt på G jsut nu som ska planeras och verkstäl- Nej, där drar jag faktiskt gränsen!!! Jag är verkligen inte en människa som använder ordet “verkställa”. Det känns som något en diktator säger.

Jag gjorde förresten två jättebra spellistor i helgen. En arg och en hypnotisk.

Den arga är gjord för att lyssna på när man är förbannad och går ut på promenad. Perfekt att punktera ilskan (och eventuellt trumhinnorna!) med. Jag lovar det hjälper! Om ni inte är såna som blir typ eggade och våldsamma av att lyssna på arg musik när ni är arga, då… Då tycker jag ni inte ska lyssna på just den här listan. Men ni andra, HÄR är den.

Eller så kan ni lyssna på mina lista med hypnos-musik. Jag antar att det är nån slags dansmusik jag menar med “hypnos”, men 1. jag vet inte skillnad på olika genrer och 2. jag dansar sällan till just sånt här, däremot tycker jag om att jobba med det i öronen. det ger mig driv och fokus. Men oavsett så är det en massa bra låtar, HÄR på listan.

Jag hoppas ni gillar mina spellistor, jag tycker nämligen det är jätteroligt att sätta ihop dem. Hoppas dom kommer till nytta.

Nu ska jag jobba vidare i veckan. Vi hörs!

Alla mina doppelgängers

En gång i Köpenhamn, nånstans på Nørrebro, mötte jag och syrran en kvinna som såg exakt ut som jag. Alltså EXAKT!!! Hon gick som jag, hon var klädd som jag skulle kunna va och hela hennes a u r a skrek Ellen Strömberto (Strömberto är mitt internationella magiker-namn). Jag trodde för ett ögonblick att jag gick mot nån slags spegel eller så och stannade till och med där på gatan. Syrran vände sig om och bara “såg du hon där…?” och jag ba “jag VEEEEET” och sen passerade några minuter där vi funderade om jag borde springa ikapp och fråga om jag får ta en selfie meeeen jag är ändå finländare så jag gjorde inte det. Risken är ju också att hon skulle ta det som värsta förolämpningen om jag sa att vi mer eller mindre var twins, för hon verkade inte ha reagerat på mig på gatan. Jag ångrar ändå att jag inte dokumenterade denna bugg i the Matrix på något sätt.

I alla fall, här om dagen blev jag taggad i den här bilden på instagram, en svensk komikers barn som tydligen liknade mig. Orkar inte dela bilder på folk jag inte känner barn, förresten, därför bara en länk till ett ställe där föräldern delat bilden, hehe. Ganska sjukt i alla fall, jag förstår ju likheten.

Igår delade Linnea den här bilden och påstod att det också liknade mig. Det är inte första gången Linnea gör mig uppmärksam på mina eventuella doppelgängers, för inte allt för länge sen hittade hon också…

Winnifred Freedman, en amerikansk skådis med en lång lista små roller i tv-serier från 80-talet. Jepp, hon längst till höger. Jag tror Linnea tror jag har större glasögon än vad jag har, men det är nog nånting över munnen på Winnifred som också känns bekant.

För några år sen sammanföll två händelser i världen. Adele slog igenom på bred front och jag laddade upp den här profilbilden på Facebook;

Det var också den tiden när min look innehöll kontaktlinser och mycket eyeliner och plötsligt fick jag höra att jag liknade Adele hela tiden. Det här är en parallell jag själv aldrig känt mig bekväm i. Det är ju så klart smickrande, liksom:

Hallå?! Kolla på detta perfekta ansikte!

Men det är ju inte sant att vi liknar varandra. Det enda jag och Adele har gemensamt är att vi är båda större än normen och eyelinern. Det gick ett par år, jag fick ett litet sår på hornhinnan och började använda glasögon igen och Adele gick ner i vikt och släppte ett till album och nu är det länge sen jag hörde nån tycka att vi liknar varann.

En enda andra kändisen jag fått höra ett par gånger att jag liknar är Jessa i Girls…

… dvs Jemima Kirke. Igen - I WISH - men hur länge jag än stirrar på hennes ansikte kan jag inte se nån likhet alls. Kanske det är hår- och ögonfärgen på nåt sätt folk går efter?

Om jag själv skulle säga vem jag liknar mest i kändisväg så är det kanske

Velma i Scooby Doo, hehe.

Här är mitt actual fejs, här och nu för referens.

Vem har du fått höra du liknar? Eller har du sett nån doppelgänger till mig? Kanske du känner danska Ellen? Berätta allt i kommentarsfältet och ha en trevlig helg!

Kulturkonsumenten vecka 12

Längesen vi körde en good old kulturkonsument så nu gör vi det! De här inläggen brukar sällan vara dom som får mest likes och kommentarer, men jag kommer nog aldrig sluta med dem ändå. Jag är som en svamp när det kommer till tips på bra böcker, tv och musik och jag tycker liksom att det är en av grundpelarna i bloggande - att tipsa och bli tipsad. Så nu gapar ni stort och tar en tugga kulturtips för mamma.

Senaste tiden har jag

LÄST

Rätt mycket faktiskt! Efter att jag lämnade in manuset och väntar på kommentarer uppstod ett sällsynt fenomen som kallas fritid. Jag passade på att läsa och lyssna lite ur högarna på nattduksbordet, på appen och i bokhyllorna. Bara de senaste dagarna har jag lyssnat ut Mannen i skogen av Jens Liljestrand, en bra biografi över Vilhelm Moberg. Jag har varit fascinerad av Moberg länge och jag är inte mindre fascinerad nu, 27 timmar biografi senare. Säga vad man vill om hans (ibland missriktade) rättshaveri, men han var en karaktär. Det finns nåt otroligt osympatiskt kring honom, samtidigt som att man ändå känner nån slags ömhet för honom. Efter det lyssnade jag på Rebecka Åhlunds fantastiska Jag som var så rolig att dricka vin med om hennes erfarenheter som alkoholist, både nykter och onykter sådan. Fick mig att verkligen fundera kring mitt eget - och andras - drickande. Kände igen mig i mycket, skrämmande mycket, även om jag aldrig utvecklat nåt beroende kring alkohol. Eller har jag? Var går gränsen? Oavsett relation till alkohol tycker jag man kan läsa den.

I fysisk form har jag slukat Julia Wickholms Olivia för alltid en natt. Jag älskar att läsa ungdomsböcker och jag är så glad att det kommer lite finlandsvenska sådana! Hade gärna läst mer och lärt känna alla djupare som vuxen, men är du/känner du en läsande tonåring (eller brådmogen tweenie, hade nog läst den med stor behållning som 10-åring redan MVH läste Stephen King i trean) tycker jag du ska sticka den boken i näven på denne. Extra fint att boken bjuder på tankar kring klasstillhörighet på ett naturligt sätt. Jag fortsatte på ungdoms-banan och läste Moxie av Jennifer Mathieu igår kväll och fällde en liten rörd tår både en och två gånger. Moxie handlar om Vivan som hittar sina mammas gamla riot grrrl-grejer och bestämmer sig för att göra uppror i deras otroligt sexistiska och orättvisa (men helt trovärdiga) skola genom ett feministiskt fanzine. Efter att jag kommit över den initiala chocken att riot grrlsen är tillräckligt gamla att ha tonåriga barn älskade jag den. Tyvärr är svenska översättningen så där, så läs den på engelska om ni orkar.

SETT

Nu är det ett par veckor sen redan som jag och Pär gick och såg The Favourite, men eftersom jag inte nämnt den desto mer ännu får det bli mitt titta-tips. Har också bara sett på sitcom-repriser den senaste tiden, plus svenska Skam-wannaben Eagles, som jag tycker har så cringy manus att jag inte orkar tipsa desto mer om det.

The Favourite då! Vad finns det egentligen att säga som inte redan blivit sagt? Det är en helt fantastisk film, men nu är ju jag jävig eftersom jag är ordförande i Finlandsvenska Kostymfilmskonnossörer, hehe. Men om jag ska försöka säga sätta fingret på vad som är så bra med den, så är det kanske först och främst det mångfacetterade kvinnogallerier, tyvärr fortfarande sällsynt på film. Här finns tre otroliga kvinnoporträtt som man i lika stora delar ömkar för och irriterar sig på. Emma Stone och Olivia Colman var favoriter från förr, Raquel Weisz hade jag ingen riktigt pejl på, men jävlaRRR vilka rollprestationer dom alla tre gör. Sen älskade jag att filmen hade en slags 90-talskänsla över sig, jag vet inte vad det berodde på, men filmen kändes tidlös på ett sätt jag inte tyckt nyare kostymfilmer gjort. Plus en intressant historia då, så jag vet inte? Gå och se den bara om ni inte gjort det redan.

LYSSNAT PÅ

Silvana Imams nya, Helig moder. Jag tycker ärligt Silvana är bättre som modeikon eller konstnär eller nåt sånt än vad hon är rappare, MEN den här senaste skivan känns som en upp-steppning. Riktigt bra, gillar speciellt låtarna Helig Moder, 4h, Ha tålamod och Ta hand om dig. Lyssna på hel skivan här.

Ett litet steg för mänskligheten

... men ett jättekliv för mig!  

Jag har hållit workshop på finska idag för första gången! Nä, nu ljög jag, jag har hjälpt till med en workshop idag. Men på finska!!! 

Som Larsmo-bo med make och mamma från och i Sverige är min finska ganska obefintlig. Och om min finska är dålig, så är det ingenting mot vad min tröskel att våga prata är hög. Det ska nästan till tvåsiffrig promille för att jag ska släppa till. Jag veeeet inte varför det är så när jag har noll problem med att försöka prata andra språk. Jag har t o m stått en gång och försökt hålla en konversation på portugisiska - ett språk jag enligt DuoLingo är 2% flytande i. Men vadå, man försöker ju!? Men finska - nej nej, då låser det sig plötsligt.

Jag har som nyårslöfte att våga prata mer finska och jag har börjat lite försiktigt med att blanda språk ganska hejvilt när jag pratar med min finska kollega Anniina. Jag skulle nästa säga att det liknar mer meänkieli det jag pratat med henne, jag slänger in svenska ord när jag inte kommer ihåg eller kan det finska. Ibland tar jag till engelskan. Det går hur bra som helst! Det låter säkert lite efterblivet, men det går! 

Idag skulle vi hålla tvåspråkig workshop på biblioteket utgående från Prilliga Prinsessboken av Anna Sarve och Sanna Mander - eller Prinsessakirja som den heter på finska. Jag skulle ha hand om svenska barn och Anniina finska. Inga konstigheter. 

Men så kom det bara finskspråkiga barn.  

Min första tanke var, ja men då går väl jag då. Men så tänkte jag - va fan, live a little. Anniina höll ju i det mesta, men vart efter vågade jag säga lite saker och läsa högt ur Prinsessakirja och fråga barnen nåt smått. Och dom lät mig hållas. Det är ju det som är det bästa med barn - dom låter alltid en hållas. 

Jag kom just hem efter workshopen och jag upplever nån slags adrenalinrusch utan dess like. Jag har pratat finska så folk hör!!!! Jag har till och med skrivit en liten, liten berättelse på finska. Så without further adoo, här är Ellen Strömbergin ensinmäinen suomenkielinen teos: