Vecka 9

Veckans ord: SPORTLOV.

Är totalledig hela veckan, har till och med gett mig ledigt från skrivandet, så skönt så skönt så skönt. Ska bara göra lediga saker. Hittills har jag gjort sånt här:

Jag och syrran åkte ut till Gamla hamn och åt varsin glass idag; att äta skräpmat i bilen vid Gamla hamn är den mest Jeppiska aktiviteten jag kan komma på. Förutom att kanske åka ut till Fäboda en solig vårvinterdag. Det var mer bilar där igår än vad det brukar vara en varm dag i juli. Jag och Pär åkte dit igår för att hoppa på lite stenar, peta med lite pinnar och få lite frisk luft. Det fick vi. Och kepsen hittade jag idag strax före glassen på min favoritaffär Erkin Halli, men jag köpte den inte. Ångrar mig nu.

Veckans app: laddade ner Tikitok för ett par veckor sen och jag tror jag måste radera det igen för herregud så enkelt det är att scrolla bort livet där alltså. Plus alla dessa låtar och danser jag har på hjärnan nu. Igår sjöng jag den här hela vägen till Fäboda, men bara de första tio sekunderna. Orkar inte vara den människan.

Veckans tv: har börjat kolla reality-serien Skin Wars där de tävlande ska tävla i body paint. Alltså att måla nakna människor till olika saker. Är fortfarande i stadiet: finns det tillräckligt många ens om håller på med sånt för att få ihop TRE säsonger som det finns på Netflix?! Tydligen. Nåja, lagom krävande serie att scrolla Tiktok framför hehe plus att den har två stora behållningar: RuPaul är med i juryn och tydligen är det rätt vanligt inom body paint-communityn att ha *eN sTiL* och *En PeRsOnLiGhEt* vilket gör det till en fröjd att titta på. Min favorit so far är Gear från säsong 1 som har väldigt mycket stil, koll här bara vilken true icon:

Veckans störningsmoment: försenade/obetalda fakturor. Det händer såååå ofta när jag fakturerar för nåt frilans att jag blir tvungen att påminna och fråga efter betalningen. Jag menar, min egen koll på privatekonomi är visserligen snäppet över Lyxfällan, men jag tycker det är en annan sak om jag som privatperson är sen med att betala en räkning (och obs är sist och slutligen väldigt sällan det sen jag flyttade ihop med Bror Duktig) för sent till nåt gigantiskt bolag. Men när jag som litet pytte enskild företagare eller vad skit det heter tvingas vänta för att nån gigant ska betala min faktura - det är bad manners. För det handlar ju inte om att beställaren inte skulle ha pengarna, det handlar om nonchalans.

Veckans utmaning: ska försöka sy ett plagg, blev så inspirerad av Julia. Jag hoppas det skulle bli bra, men jag känner redan nu självförtroendet svikta. Mest för att jag också känner tålamodet svikta. Liksom… Hur noga är det med mönster och sånt…?

Veckans skor:

Drömmiga Triple S’ som Sandra köpte åt mig!!! För visst var det på riktigt…? Dom har inte kommit på posten ännu nämligen så man börjar ju undra?!?!?!?

Veckans event: bokrean börjar! Har faktiskt rätt dålig koll pga har redan så många böcker jag borde/vill läsa men det är ju ändå något lite pirrigt med bokrea. Tror jag ska klicka hem nån bra kokbok om jag hittar nån, såna brukar det löna sig att köpa på rean.

Veckans snygging:

Se på den här lilla läckerbiten! Så fin <3333

Veckans Viola:

Veckans Sylvi som också vill va med:

Alla mina drömboenden

Kollektiva radhusbyn

De kallar oss Bullerbyn här i stan, men de får väl göra det då. Det började för ett par år sen när det skulle byggas nya radhus här. Vi bestämde ganska snabbt med ett gäng bekanta och vänner att köpa varsitt hus och dela på hela gården. Idag har vi gemensam tvättstuga, bastu, kompost och grönsaksland. I planerna finns både snickarbod och hobbyrum och växthus, men man får ju ta det som det kommer. Det är skönt att kunna välja sina grannar på det här sättet och dela mycket i vardagen. Det är så givande att folk i så många olika åldrar och livssituationer kring sig. Men också jäkligt skönt att ändå ha sitt eget och inte behöva umgås jämt. Vill man va ifred låser man bara dörren. Och katterna har faktiskt aldrig sovit nån annanstans än hos oss.

Gamla bondgården

Hur länge har vi bott här nu, Pär? Är det fyra år? Ja, det måste ju bli det, för Viola fyller elva i år. Ja, katterna stormtrivs här, man ser ju knappt av dem. Ganska ofta är de i stallet där vår häst står. Men hos hönsen får de inte vara. Där i drängstugan har jag inrett min lilla skrivarlya. Fast mest är vi ju faktiskt här i storstugan, i köket runt det här megastora klaffbordet som är liksom uppmjukat av alla årtionden det varit samlingspunkt. Vill du ha en smörgås förresten? Pär bakade knäckebröd här igår så det hänger här i taket. Haha, nej tyvärr, alla trasmattor på golvet är inte till salu, de följde med huset. Det visade sig att jag älskar att tvätta trasmattor så de luktar alltid lite såpa och är nästan jämt lite sådär skönt svala under fötterna. Tur att kakelugnen i vardagsrummet värmer så bra!

Stilrena tegelvillan

Det är klart det känns lite mäktigt att bo i ett hus ritat av Bläblä Blässon, men oftast tänker man ju inte på det, det är ju bara vårt hem. Jag har ju alltid gillat sånadär låga sexti- och sjuttiotalshus så när vi hittade det här så var valet rätt enkelt. Vi har plockat in mycket grönska och ljusa träslag, för det är ju snyggt mot det röda teglet. Men så klart har vi blandat upp med väl valda föremål som den här skulpturen gjord av vår kompis som är konstnär. Pär är ju också en riktigt fena på att hitta italienska lampor och finska björkmöbler för spottstyvrar på loppis. Jasså, du känner igen designklassikern till fåtölj där? Jo, det stämmer att det var i den jag satt på mitt senaste författarfoto. Fast jag hade en annan polotröja då. Katterna trivs bäst i växthuset som vi kallar det, glasdelen mitt i huset som också ger det här otroliga ljuset, kom med så får ni se.

Oväntade lokalen

Det var ju cykelverkstad här tidigare, men egentligen är det en en gammalt mejeri från första början. Vi hittade gamla skylten när vi renoverade så det är den som är på väggen där. Känner du att det fortfarande luktar lite ko i kontorsdelen? Haha, ja det är sånt man får leva med om man vill bo så här oväntat och kreativt. Fast här inne har vi ju bonat om så gott det går, riktigt så industriellt vill vi ju ändå inte ha det. Men takhöjden och ljusinsläppet är ju otroligt, det får du hålla med om! Och om du orkar gå upp för alla de här trapporna så har du stans bästa utsikt i tornet. Där brukar katterna gilla att sova när de inte är här. Det bästa med det här hemmet är ändå de stora varuleveransdörrarna till köket vi behållit och som ofta står på vid gavel under sommaren. Vi har ganska ofta middag i vår trädgård faktiskt och då lyser mejeriskylten i augustikvällen.

Sneda och vinda kråkslottet

Hej hallå, kolla upp! Här sitter jag och vinkar i fönstret på västra flygeln där jag skriver om dagarna. Du kan ringa på genom att dra i repet där bredvid dörren. Kom in, häng av dig här i hallen. På hatthyllan ligger Viola och plirar och jag är säker du hittar Sylvi i köket med terrakottafärgat kakelgolv på bottenvåningen om du går dit. Det här tillbyggda, märkliga huset överraskar alltid med åtminstone ett rum du inte lagt märke till tidigare. Har du sett vår bibliotek med flyttbara stegar? Skafferiet med syltburkar och inlagda gurkor? Akta högarna med uppslagna böcker i trappan förresten, det är sånt Pär håller på att läsa. Vi är inte riktigt säkra på om vilka gäster vi har i östra flygeln för tillfället, men B&Bet går så bra att vi anställt en kock släsh städerska. Hon är barsk men kärleksfull och sköter huset medan vi läser våra manus i salongen. Pär drickandes te och jag förstrött klappandes det uppstoppade lejonet.

Flytande krypinnet

Skepp ohoj, stig ombord på vår mysiga husbåt i trä. Här i den här kojen med blåvitrutigt fördrag sover jag och Pär. Jepp, det är matchande gardiner i det lilla runda fönstret. Till vardags lagar jag mat i ett det här miniköket vi verkligen fått planera noggrant för att maximera användningsmöjligheterna. Såg du Pär på däck förresten? Han borde va där och hänga tvätt, han blev tvungen att tvätta katternas små snusnäsdukar de har om halsen när de härjar runt här och fångar möss på bryggan. Det bästa med vårt hem? Det är nog när det är stjärnklara nätter och ligger vi i vår hängmatta på däck och kanske röker en pipa och högläser ur nån tummad Hemingway-pocket. Eller sommartid när kastar vi loss och tuffar runt i skärgården och slänger oss i vattnet om morgnarna från aktern helt utan att tycka det är läskigt alls.

Rimliga femtiotalslägenheten

Ja, vad kan jag säga? Jag visste det var vårt hem redan första gången jag såg bilder på det. Jag tycker så himla mycket om både huset och området, det känns snällt och välkomnande. Lägenheten är också så bra planerad och jag älskar att det är vinklar och vårt och små rum, men ändå har en ljus och öppen känsla. Den är perfekt storlek för oss två och katterna och skulle vi nån gång bli fler så ryms vi nog då också. Det är rätt mycket jag skulle vilja fixa i läggan, men all in good time. Det viktigaste är att det är vårt hem.

Vecka 8

Hej! Hur mår du? Jag mår bra. Hoppas du mår bra.

Så började alla mina brev jag skrev upp till typ 12 års ålder. På tal om brev kan jag än i denna dag få dåligt samvete för alla brevvänner jag övergav efter två brev. Hade till och med annons i Eos en gång och fick shitloads av brev. Svarade inte ens på alla och tror inte att skrev fler än ett max två åt nån. Aaah, där lades grunden för min hittills lifelong oförmåga att slutföra saker.

Veckans bästa: har ingen deadline! Inget som pressar på, inget som akut måste göras! Förvisso ett litet bokprojekt SOM JAG SNART SKA BERÄTTA MER OM som pockar på men det är i ärlighetens namn mest kul just nu. Det är en ganska lugn vecka med andra ord, följt av ett sportlov och det är

Veckans häng: mamma och Nora är här den här veckan, så det lär bli en hel del familjehäng. Vi ska väl göra det vi oftast gör: äta, prata om vad vi ska äta och dricka kaffe på maten.

Veckans just det ja: åkte aldrig till Umeå i helgen för Emmi blev sjuk och lika bra det för stormen ställde in färjorna igår iaf, vi åker om ett par veckor istället. Biljetterna gick ovanligt smidigt att boka om, tack för det!

Veckans födelsedag: lilla babybrorsan fyller 28 i veckan. Vilket betyder att jag fyller 33 i år vilket betyder att närmar mig medelåldern och ålderdomen och i förlängningen döden med raslig fart.

Veckans läsning: allt annat än Jakobsböckerna verkar det som. Kanske dags att officiellt ta paus från den nu? Har så otroligt många potentiellt bra böcker som väntar på att bli lästa, som inte är två kilos tegelstenar. Men gaaah blir också galen på mig själv pga lifelong oförmåga att slutföra nåt. Vill inte alltid va den flamsiga som väljer det underhållande framför det intellektuella. Nora håller på att läsa John Fowles The Collector till engelskan och jag plöjer Jenny Hans böcker på Nextory lolololol.

Veckans mat: Coco Pops och Nutella till frukost. Det har vi alltid när Nora hälsar på, men aldrig annars. Det är ju gott, men jag är för gammal för såna mängder socker till frukost egentligen.

Veckans Viola:

Recept: Marsglass

Hejhej hallå dagboken! Igår gjorde jag Pär-vänlig, superenkel glass! Det kanske inte låter som en stor grej, men med Pärs allergier är de flesta köpeglassar uteslutna, så glass är något ganska ovanligt i vårt hushåll. Dessutom var den här det enklaste desserten jag någonsin gjort nästan så yay!

Glassen smakade nästan exakt Mars-glass och det är ju inte fy skam. För hemmagjord Marsglass behöver du:

• 5 deciliter vispgrädde

• 1 burk kondenserad (sötad) mjölk

• 1/2 Fazers Blå

• ev lite salt

• en form, t ex en bröd- eller sockerkaksform

• plastfolie eller motsvarande

• rivjärn

Det är så enkelt att göra att det nästan känns löjligt att skriva ett ”recept”, men ok. Vispa upp grädden fluffig, vänd i den kondenserade mjölken och chokladen som du antagligen hackat eller rivit. Jag gillar att riva den, för då kommer liksom chokladsmaken mer integrerat fram i glassen. Vill man kan man ha i en nya salt pga det mesta sött mår bra av lite salt.

Jag plastade in formen eftersom jag inte visste hur den skulle lossna sen, men jag vet inte o ödet är nödvändigt. Plasta iaf över glassen innan du sätter in den i frysen i åtminstone fyra, fem timmar.

Både den främsta målgruppen Pär och vår gäst Nora, som är här och firar sportlov, slukade glassen! Och jag med för den delen. Nora sa till och med att det var den godaste glassen hon nånsin ätit.

Se så drömskt hon ser på glassen. Den smäktar ju ganska snabbt när den är hemgjord, så nästa gång ska jag nog göra den i en smidigare form. Och så är den rätt så söt, så man äter kanske inte en jättestor portion på en gång. Eller så gör man det och mår ganska dåligt efteråt, hehe. Och det är väl dom två varningarna jag tycker ni behöver.

Nästa gång ska jag kanske göra den med kaksmulor eller med salta jordnötter. Eller pekannötter! Mmmm.

Gåvo-torsdag

Det är ju inte varje dag jag får presenter, men when it rains it pours! Igår måste ha varit nån förfest till alla hjärtansdag , för jag fick jag en massa saker, vill ni se?

Allt det här som jag radat upp på vårt allt annat än väldammsugade hallgolv har jag fick jag igår. Den blå korven är min lite för tidiga vändagspresent av min pojkvän Pär. Har haft otroliga spänningar i nacke-axlar-rygg de senaste veckor och i ett par dagar tycker jag att jag haft tungt att andas. Googlade hjärtsvikt i en timme igår tills jag insåg att vänta, det här känner jag igen…? Har typ haft en lågintensiv panikattack ett par dagar och det ser alltid likadant ut. Jag tycker att jag har ett ”märkligt tryck” över bröstet (som dessutom också gör sig som mest påmint när jag är ensam), jag googlar och börjar tro jag ska dö, paniken stegras, jag bryter ihop.

Som sagt, det är lite svajigt med mig atm, va ska man säg? Nu känner jag i alla fall att allt kommer att ordna sig för efter en halvtimme på den här foamrollern igår kväll hörde jag ljud från mitt skelett jag aldrig hört förr och blod som plötsligt började rusa i armarna. Nånting låstes upp! Älskar min foamroller, älskar min Pär.

Sen fick jag en recensionsroman från Schildts & Söderströms - nämligen Philip Teirs nya. Passar bra eftersom jag behöver en lättare bokpackning till vår husmors/vändagskryssning som går av stapeln imorgon. Den här är lätt och bra. Och snygg! Återkommer med rapport om innehållet.

Och sist men sannerligen inte minst - denna mosaikbricka av syrran. Min syster Julia är ganska gravid vid det här laget och ganska begränsad i vad hon orkar göra, så hennes naturliga rastlöshet har utlöst en pysseliver utan dess like. Ett projekt hon haft de senaste dagarna är att slå sönder udda och kantstött loppisporslin och göra mosaikbrickor och -krukor av det. När jag såg brickan hon hade gjort åt sig själv bad jag om en egen och igår kväll levererade hon den, tillsammans med en tulpanbukett. Inte illa!

Tack för allt detta, vilket överflöd man ändå lever i!

Har du? Vem? Vilken?

HAR DU?

Alkohol i kylen
Tror det kan stå nån bortglömd öl längst in, annars har jag all vår sprit i frysen eller i svalskåpet. I frysen ligger en vodkaflaska och i svalen står resten. Just nu mest sprit, pga dricker nästan bara vin nu för tiden och jag har inte fyllt på vinlagret sen i julas.

Något husdjur:
Två små grisar.

Puder på dig:
Aldrig. Äger inte ens ett puder. Jo ett solpuder! Men det använder jag aldrig heller. Tycker inte om att ha mycket saker på huden.

Några framtidsplaner:
Först och främst ska jag bli moster i vår, det är väl den roligaste planen just nu! Kan man ha för många syskonbarn? I think not. Sen vill jag skriva mera, må bra, fixa upp här hemma i den takt vi har råd.

Gymkort:
Nej, jag har kort till simhallen, promenadskor och en hantel här hemma. Går jag på gym går jag på pass och just nu gör jag inte ens det.

Några MVG:n:
Pga finska skolsystemet så nej, men även om jag skulle försöka omvandla mina sifferbetyg så tror jag inte jag skulle lyckas skramla ihop många MVG:n. Hade bra betyg i hela grundskolan eftersom jag seglade genom den utan större ansträngning, men i gymnasiet krävdes plötsligt att man hade typ en studieteknik, så i slutbetyget är det väl svenska och bildkonst det enda som är nåt att hurra för.

Något beroende:
Jag behöver inte mycket kaffe per dag, men en kopp på förmiddagen är crucial. Sen är jag ju djupt beroende av min mobil och allt man kan göra med den, går sällan nånstans utan att den är i handen. Skulle nog vilja komma bort från det. Ibland brukar jag tvinga Pär att gömma den nån timme.

VEM?

Avskyr du:
Det finns ett gäng personer som jag har svårt att se hur jag skulle umgås med nån längre tid frivilligt. Vissa av dem har jag nån gång i livet varit vänner med, vissa av dem är folk på internet som bara lyckas irritera mig dag efter dag. Ett par är politiker eller andra offentliga personer som får mig att se rött. Vissa av dem kan jag motivera, andra inte. Jag skulle vilja säga att ingen av dem är sådana som jag lägger väldigt mycket energi på att gå runt och avsky, men ibland tycker jag att det är lite kul att liksom irritera sig på nån sorry not sorry. Den jag avskyr oftast är ändå mig själv, så jag tänker att det jämnar ut sig.

Längtar du mest efter:
Julen! Lol nej jag vet inte. Kanske nya syskonbarnet då.

Stör du dig på:
Små ONÖDIGA saker som händer i vardagen: dammsugarsladdar som dras ur kontakten, ärmar som fastnar i dörrhandtag, folk som råkar skicka meddelanden på ”fel” tillfälle. Ni vet det vanliga. Mitt värsta stressmoment tror jag ändå är att gå med mycket packning, speciellt i dåligt väder. Får pulshöjning bara vid tanken på det.

VILKEN?

Tidning läser du:
Prenumererar på ÖT, HBL, Vi Läser, Ny tid, Astra, Expo, Horisont och eventuellt nån till jag inte kommer ihåg. Köper enstaka nummer av inrednings-, mode- och korsordstidningar när lusten faller på, oftast i samband med nån resa. Hade New Yorker ett år men hann aldrig läsa dem och det kändes så onödigt, men läser gärna artiklar på nätet.

Buss åker du oftast:
Kan inte komma ihåg när senast jag åkte buss? Sträckan jag åkt mest i livet är nog säkert Larsmo-Jakbostad, på den tiden jag tog bussen till gymnasiet. Stod och frös, steg på, blev glad om man såg ett bekant ansikte på bussen, sov med den senaste brända skivan i wlakman-hörlurarna (om jag råkade ha batterier den veckan), frös om fötterna. Steg av, delade en cigg med nån annan tjuvrökare i skolparken, gick in. Det var tider det.

Dag fyller du år:
19:e september, the birthday of champions såsom Victoria Silvstedt och Silvana Imam. Och jag då.

Årstid föredrar du:
Höst, vår. Såna årstider när man kan klä sig snyggt utan att svettas/frysa. Så länge det inte är för blött eller för varmt är jag nöjd.

VAD?

Gör du nu:
Sitter på café, ska träffa Malin och skriva förhoppningsvis jättemycket. Kom just hit och hittills har jag mest suttit och tjuvlyssnat på ett gäng pensionärer.

Gör dig till en bra människa:
Tror jag är bra på att vara inkluderande. Och så bryr jag mig om människor, även om jag har en hård jargong. Tror att folk ofta känner sig bekväma i mitt sällskap. Hoppas jag i alla fall.

Gör dig till en dålig människa:
Mitt enorma ego. Plus att jag kan vara slarvig, oansvarig och opålitlig, jag har liksom svårt att engagera mig om jag inte tycker det är så roligt. Sen säger min familj ganska ofta att jag är elak, så det stämmer väl också. Det här var alldeles för lätt att svara på.

Vill du arbeta med:
Det jag gör nu. Skriva och läsa och tycka.

Har du för storlek i skor:
40 oftast, 39 ibland.

Läser du för bok:
Lyssnar på Vålnadernas historia av Magnus Västerbro och har fortfarande Jakobsböckerna uppslagen på nattduksbordet. Men jag kommer närmre och närmre att överge den, jag är inte i nåt skick just nu att läsa Nobel-tegelstenar.

Ska du göra nu:
Nu ska jag skriva en lång stund, sen ska jag ha ordkonst med tonåringar, sen ska jag gå hem och sova tror jag. Kunde sova dygnet runt. Men imorgon ska jag skriva, på fredag ska jag skriva och på lördag åker jag till Umeå. I Umeå ska jag gå på loppis och dricka drinkar tänkte jag.

Listan har jag sett både hos Sandra, Elsa och jag trodde också HanaPee men nähäpp nu hittar jag inte den så jag har väl drömt det.

Vecka 7

Veckans känsla: trött. Jag bestämde mig för att det får vara nog förra veckan. Jag skulle nog inte säga att jag är direkt utbränd, men tillräckligt utmattad för att behöva ta en ordentlig titt på hur jag egentligen jobbar. Den senaste tiden har jag haft allt svårare att sova och komma ner i varv, gråtit ibland flera gånger om dagen vid minsta lilla känslosväng, glömt en massa saker, haft svårt att ta in info och misslyckats med att köra in bilen i garaget, en ekvation jag gjort 7000 ggr tidigare. Så typiska “symptom” att jag blir kräkfärdig, allt sånt här är så fånigt välbekant när man ser det, ändå så svårt att känna igen. Det är också mycket mindre dramatiskt än vad man alltid föreställer sig. Inte ens nu är jag en flyktig viktoriansk dam som inte orkar stiga upp.

Som det är nu är jag inte sjukskriven, mest för att jag faktiskt inte upplever att jag behöver det. Jag mår bättre bara jag har något att hänga upp vardagen på. Jag har ändå en så pass priviligerad vardag just nu att jag ganska långt kan bestämma hur och när jag jobbar. Jag mår bra av att skriva. Och kanske det är feltänk, men låt mig reda upp det här på det sättet jag vill, det första jag undanber mig är självutnämnda experter sprängfyllda med tips om hur jag ska leva och jobba och tänka. Jag kommer inte vara blyg för att blockera sånt jag upplever som onödigt from now on, det har jag lovat mig själv.

Det här kommer inte heller att bli ett ämne jag kommer avhandla speciellt mycket här eller på instagram, det här är en svacka jag har, inte ett personlighetsdrag och inte en passion för mig. Ni får gärna prata på hur mycket ni vill om psykisk ohälsa and what not, men det är inte ett ämne jag egentligen är speciellt intresserad av för att säga som det är och jag är trött på den rundgång som uppstått i dom diskussionerna. Jag upplever inte heller att jag är någon som helst auktoritet i de här frågorna och jag tror alla måste hitta sin väg ur och genom såna här pissperioder man stöter på. Det här är ingen “ensam är stark”-bullshit heller, men jag får den hjälp jag behöver redan THANK U och om jag senare tycker att jag behöver mera hjälp, kommer jag att söka sådan.

Jag har funderat i flera dagar om jag ens ska ta upp det här för jag orkar inte vara Den Bloggaren. Men merparten av er är ju inte dumma, ni har nog förstått att allt inte varit så bra. Och som sagt - det här är inte så dramatiskt eller avgörande på nåt sätt. Känner man inte mig så kanske man inte ens lägger märke till nåt alls. Fråga om ni undrar nåt, annars fortsätter vi som vanligt (med vissa restriktioner och flera nej-tackningar).

MOVING ON.

Veckans läsning:

Dolly Aldertons Allt jag vet om kärlek. Hade aldrig hört om Dolly Alderton före denna bok, men nu är jag besatt av henne. Hon är brittisk journalist och it girl får man väl säga och hon är ljuvlig, ljuvlig, ljuvlig. Dels älskar jag såna här personliga krönikesamlingar av kulturjournalister, det är nog fan min bästa genre!!! Skulle gärna skriva en själv egentligen, men jag har försökt och inte hittat rätt ton. I alla fall, dels är det brittiskt så det blommar och dels är hon också född 1987 och det är så mycket igenkänning trots helt olika bakgrunder och jag vill bara vara hennes kompis. Har även börjar lyssna på…

Veckans podcast:

… hennes podd The High low som hon har med Pandora Sykes. Har inte hunnit med så många avsnitt än, men so far, so very good. Också stolt över att jag nu har TVÅ engelskspråkiga poddar jag lyssnar på. Jag vet inte vari problemet legat där, men jag har nästan uteslutande intresserat mig för svenskspråkiga poddar. Det är inte som att jag upplevt det för svårt, jag tror att jag är en bit över medel när det gäller att prata och förstå engelska, men det bara… Inte blivit av. Jag hade gärna varit en av dom alla coola som lyssnar på This American Life men dit har jag ännu inte kommit. Poddar finns där poddar finns.

Veckans teve: Ja, på tal om This American Life - nya säsongen High Maintenance på HBO är igång, hurra! ÄLSKAR The Guy.

Veckans nyhet: i fredags bokade jag och Pär biljetter till Island! Fyra nätter i juni ska vi vara det och det känns som att prata om nån annans liv när jag pratar om det. Jag tycker ju inte så mycket om att resa långt egentligen, men en utomnordisk resa vartannat år så där känns ganska lagom. I sommar blir det två år sen vi var i England och det är fortfarande en resa vi pratar ganska mycket om, jag och Pär. Ett verkligt fint minne. I år ska vi också till Barcelona är det tänkt, så jag håller ju på att bli värsta globetrottern. Oj oj, vad ska det här bli av? Vi står nog på er trappa före du vet ordet av det, Peppe!

Veckans ord: rävåtel. Papp lanserade det här som förolämpning häromdagen när han kallt konstaterade att en bekants bekant “ser ut som en rävåtel”. En åtel är ett slags bete man lägger ut för att locka vilda djur till nån plats, oftast slaktavfall och dylikt. Otroligt kraftfullt uttryck ändå som jag kommer börja använda. “Jag vaknade upp och såg ut som en rävåtel i ansiktet”. Jepp.

Veckans namnsdag; Jag. Idag. Grattis!

UMK-bidragen och vad jag tycker om dem

Nej, jag vet, det är SVÅRT att orka engagera sig i UMK (finska Melodifestivalen) för det är ett så märkligt koncept som inte riktigt satt sig än, men jag tänkte faktiskt i år göra ett försök. Det är ju rätt överskådligt med sex bidrag (dvs en sjuttondedel av vad storasyster Sverige skramlar ihop år efter år) och jag orkar inte blogga om mig själv just nu för det är lite öken i hjärnan just nu. Så - here goes!

Tika: I Let My Heart Break

Kanske det bidrag jag hört mest om hittills, förmodligen för att Tika är en fellow finlandsvensk och vi finlandssvenskar tenderar att hålla ihop. Tyvärr lägger sig inte den här låten på minnet för mig alls, jag har lyssnat på den fler gånger och jag kan med pistol mot tinningen inte komma ihåg hur den går. Eventuellt säger det mer om mig än låten, men jag tycker att Tika skulle förtjäna en bättre låt. Den här låter mest som en mellanplacering från Östeuropa om man ska se till ESC. Vilket man ändå ska.

Erika Vikman: Cicciolina

Jag är ju så funtad i huvudet att jag älskar det här. Älskar stylingen (handskar!), älskar att hon är som en kitschig Lana del Ray och älskar flörten med finsk 80- och 90-talsdisco. Alla dessa superpolerade, Sverige-skrivna popbidragen (i hela ESC, pratar inte UMK nu) är så lika varandra och så själlösa att det här sticker ut, även om jag inte kan bestämma mig om det nödvändigtvis är positivt all the way, kan mycket väl falla platt om det tog sig till ESC. Ändå fint att det är en äkta tangokuningatar vi har att göra med här och inte bara nån som är ironisk. Men är inte det här ett modernt men ändå genuint sätt att presentera Finland?!

Aksel Kankaanranta: Looking Back

”Hej det är ju jag som kille!” var min första tanke, hehe. Jag ska försöka bedöma det här lika strängt som alla brudar, men det är svårt, eftersom jag (och majoriteten med mig) brukar se snällare på killar som gör nåt kreativt bc well, ett liv i ett patriarkat osv. Han har behaglig röst och låten är behaglig, men jag vet inte om det räcker? Och har vi inte hört det här ganska många gånger förr? Tror den här skulle behöva en storslagen show för att verkligen lyfta. Annars blir det nog pisspaus för min del sorry not sorry.

F3M: Bananas

Förlåt, men det här funkar EJ. Köper inte för fem penni att de här ”go bananas” när de går ut med sina girls. De vill liksom va I love it med Icona Pop men saknar 98% av den energin. Det är svårt att ta deras rebellskap som unga frisinnade kvinnor när de så uppenbart försöker passa in i nån slags roll. Och hur smidig låttext är: ”i’ll wear my wedding dress next to a man… or a woman… or someone else”?! Vi älskar väl alla inkluderande tänk men jag är säker på att det finns smidigare sätt att utrycka det här på. Eller är den här texten skriven i en diskussionstråd i ett FB-feministforum? 🤓 En pluspoäng för ordet bananas dock som ALLTID är catchy i låtar #lexstefani.

Sansa: Lover View

Vad menas med Lover view? Jag förstår inte? Däremot tycker jag det här är ganska catchy, jag gillar hennes sömniga röst tillsammans med ett ganska glatt beat. Känns som en ganska tunn produktion (som om jag hade ett enda hum om vad det betyder hahahaha) men äh, vad fan. Jag gillar det! Däremot måste hon antagligen tona ner framförandet ännu mer och verkligen göra en grej av att va lite frånvarande eller så får hon step it up lite. Just nu vet jag inte riktigt vad hon sysslar med.

Catharina Zühlke: Eternity

Mmm, en gullig ballad. Trevligt, hinner jag tänka men så plötsligt är det nån som kom åt nå kul knapp på keyboarden och så händer det nåt. Jag vill inte riktigt gå på det här, men undrar fan om jag inte faller för det lite ändå...? Men bara lite, för jag tycker också det känns liiite som en frikyrklig version av Euphoria. Om hennes röst håller på scen (vilket kanske inte känns helt hundra) så kunde det bli klassisk ESC-vifta med flaggor i publiken-stämning av det här.

Så i sammanfattning: hoppas Cicciolina vinner, blir inte sur om Eternity eller varför inte Lover view gör det heller. Resten känns ganska meh. Men ändå överraskande hög nivå på bidragen i år. Eller? Vilken är din favorit?

Jag sitter klänning vid din rand

Glad Runebergsdag allihopa! Tänkte fira dagen med en Runebergstårta och lite outfitsblogg med kul rubrik. Kul rubrik eller hur?! Så här såg jag ut idag:

Jag sportade min grönrandiga klänning och mina neonboots. Hittills har jag inte använt skorna en dag ännu utan att nån har kommenterat dem. Är det bra eller dåligt, vem vet.

Men vänta nu, sa du grönrandig?

Jo, grönrandig. Det är en skjortklänning och mitt dan insåg jag att jag hade åtminstone en knapp upp på magen, och gud vet hur länge jag gått med den så ahahaha this is why jag nästan aldrig har skjortor/skjortklänningar på mig.

Så här ser fejset ut. Det är det gamla vanliga. Återbruk ni vet.

Kul sak angående det förresten. Igår i sexårsgruppen i ordkonst var det en deltagare som sa, när jag grävde fram en gammal garnstump vi använt till nåt annat pyssel en gång ”Nu återbrukar du! BRA Ellen!” 💕

Vecka 6

Det är äntligen Runebergsvecka, hurra! Det är supermånga intressanta programpunkter i år och jag kommer inte hinna gå på hälften av dom jag skulle vilja gå på, men jag tycker du som rör dig i Jeppis-knutarna ska ta och sticka in dig på en eller flera event, hela listan hittar du HÄR. Full disclosure - ja, jag sitter i arbetsgruppen men det betyder bara att jag verkligen tror på programmet.

Annars har jag nån märklig förkylning eller nåt (insert corona-skämt here) som rusar runt i kroppen. Jag har inte blivit helt sängliggande ännu, men jag lider av orkeslöshet (iofs inget nytt) och värk i kroppen och tre kvällar i rad har jag varit 100% säker på att NU får jag feber, men - inget. Så här sitter jag nu och har inte feber, men känner mig ruggig som en… rugguggla? Jag vet inte. Influensa eller inte, det får bli…

Veckans mysterium: se ovan.

Veckans jobb: ja, det är ju Runebergsveckan, så det kommer onekligen ta lite tid. Ska t ex medverka i detta. Sen är det den där essän jag nämnt nu nästan varje vecka hehe. Det är deadline nästa vecka och jag är har skrivit cirka en sjundedel hehe. Men jag har tänkt mycket på den och även om det låter fånigt så skrivtänker jag rätt länge före jag faktiskt skriver ner nåt och sen går det ganska snabbt. Så jag är inte så orolig.

Veckans skiva:

Den här skivan jag loppade i fredags. Den heter Var mig nära - Kärleksvisor på svenska och det är tonsatta dikter av nordiska poeter som Lena Nyman (rest in power) och Rune Andersson (mest känd som han som sjunger Törnrosdalens frihetssång på Guldtuppen för mig) sjungit in. Bl a en mysig version av Dagen svalnar finns med. Hela skivan är LJUVLIGT 70-talig på alla sätt, lite konstig, eventuellt inte helt nykter, lite högtravande men också väldigt go.

Veckans linslus: syns också på bilden.

Veckans tvåeggade svärd: det återvändande solljuset. Å ena sidan är det underbart. Å andra sidan har jag aldrig noterat hur smutsig vår vardagsrumsmatta är, hur döende alla krukväxter är, hur slitet allt vi äger är och hur smutsigt det är i hörnen.

Veckans bästa: det är kanske onödigt att utse det redan, men jag vill göra det ändå. Jag plockade fram melatonin-asken igår kväll igen, för nu har jag varit inne i ett sånt här stim igen. Jag har svårt att varva ner på kvällarna och hjärnan går på högvarv. Trots att jag dubbelkollat är jag bombsäker på det är nån räkning jag glömt betala, trots att jag inte har nåt inskrivet i kalendern måste jag scrolla igenom mejlen för att se om jag glömt bort nåt möte. Jag har också sovit oroligt och drömt mardrömmar och konstiga drömmar och det har också lett till att jag inte känt mig utvilad på ett par veckor. Eftersom jag sällan har nån som väntar på mig på mornarna går det ju att ta igen förlorad sömn på förmiddagarna men jag blir så jääävla seg av det. Så igår bytte jag lakan, vädrade ur sovrummet tills det nästan var rimfrost på golvet och tog en lång varm dusch. Sen tog jag ett litet piller och skit samma om det är placebo eller inte, men jag har sovit som ett barn i natt. Vaknade i ett helt annat mode imorse. Tog en liten runda på kyrkogården och ner mot hamnen när det var som soligast och nu känner jag mig (trots eventuell influensa) mer livskraftig än på länge. Det borde i alla fall kvala in till veckans topp fem. Fy fan vad lame att det ska vara så enkelt. Sova bra och lite frisk luft.

Veckans mat: har matlåda med kikärtscurry med kokosmjölk och jordnötssmör från igår som jag ska värma och äta upp alldeles strax. Mitt mål framöver är att göra mat varannan dag och äta matlåda varannan. Älskar matlagning, men det är så jävla frigörande att ha matlåda klar i kylskåpet. “Vad ska vi äta idag? Jamen det finns ju rester kvar i kylskåpet ahahahaha” *sippar på champagne och kastar huvudet bakåt i ett skratt*

Veckans efterrätt: Ja, men det måste väl bli en Runebergstårta! Har inte ens ätit EN tårta än i år, får nästan panik när jag tänker på det.

Veckans OMG!!!!!!: Imorgon är det äntligen dags! Första körövningen med Destinys Choir!!!!! Har inte haft såna här fjärilar i magen sen jag körde ut till flygfältet i Kronoby och skulle träffa Pär för första gången.

Veckans önskan: att ni också listar vilka bloggar ni gillar (hint hint) i Gossip Girls inofficiella omröstning. Just nu verkar Daniela leda which is fair, men det hade ju varit kul att komma tvåa :-))))) Speciellt eftersom mitt besökarantal inte är så stort som jag inbillar mig många andra bloggars.

Nu kallar matlådan, adios!