Vecka 13

Veckans mood: pms, jobba hemifrån och ständig oro. AHAHAHAHAHA.

Veckans sura äpple: Min lille Nissan gick ju då inte igenom besiktningen, vilket iofs var väntat men ändå surt. Inga stora grejer som behöver åtgärdas men åååååh vad det hade varit mycket enklare om jag kört iväg från besiktningskontoret med en godkänd-lapp. Som att vi behöver mera utgifter just nu.

Veckans påpekande: vi har det fortfarande bättre och bekvämare än många andra rent ekonomiskt och jag har min inkomst tryggad, så jag borde inte klaga. Men alla mina frilansuppdrag har försvunnit och Pär har inte fått några nya frilansuppdrag på snart två veckor. Vi klarar oss, men vi gick också och köpte en ny garagedörr för 2000€ strax innan allt detta bröt ut som vi hade tänkt betala med dessa bonusuppdrag från min sida men oh well. Och angående Pärs situation, två veckor är inte så länge, men sen han flyttade hit har det knappt gått två dagar utan nåt uppdrag. Det är mer ett mentalt tärande än ett ekonomiskt so far, men fortfarande ett tärande. Om du vill ha nåt skrivet eller korrläst - hör av dig till honom. Han är duktig MVH hans högst objektiva fru.

Veckans tröst: folk hittar på så många roliga saker och jag har sällan känt av en sån innovationsiver som nu. Det är det jag alltid sagt; begränsningar är bra för kreativiteten. Just idag känner jag ingen kreativitet alls, mest bara surhet och trötthet och lite migränish, men man får förlita sig på att man kommer igen. Det fina med kråksången är ju också att jag som idag, till exempel, kunde ta en två timmars migrän-nap på eftermiddagen pga nowherer to go, nothing to do. Nästan.

Veckans åsikt om mig: står då finlandssvenska Gossip Girl för. Jag lånade detta från hennes blogg:

Låt oss strunta i det smickrande faktum att jag är på andra plats över favoritbloggar och många gånger blivit lyft på hennes blogg i positiva ordalag och i sann pms-anda ta fasta på det som inte är så positivt här. I vanliga fall skulle jag inte bry mig, kanske till och med skratta men just idag blev jag sur på det här. JDärför tänker jag besvara dessa anklagelser HÄR OCH NU!!!! *kastar en handske* *drar mitt svärd*

Jag skulle först och främst vilja påpeka att jag alltid varit 100% konflikträdd och aldrig skrivit speciellt hårda debattinlägg. Jag orkar sällan debattera med folk online för ärligt talat - de flesta är idioter och resten behöver jag inte övertyga om nåt. Dessutom ser jag det inte som mitt främsta kall i livet, jag är ingen debattör, jag är en underhållare på sin höjd. Jag är också livrädd för dålig stämning, jag får panik av det. Men också - vad är det ens jag borde debattera? Om vi pratar bloggosfär - GE MIG NÅT ATT BLI UPPRÖRD ÖVER ISF! Allt folk bloggar om är sina barn och sina hus. Vad ska jag starta för debatt där? “Du inreder fult?” “Din unge verkar på sin höjd vara normalbegåvad”? Orka.

Om vi pratar politik - jag hoppas ni vet vid det här laget var jag står. Jag röstar vänsterut, always, och jag tycker marknadsliberalism är det fånigaste jag vet och solidaritet och gemenskap det viktigaste. Jag står stadigt i mina åsikter och känner inget behov av att blasta ut dom åsikterna hela tiden, jag hoppas att de lyser igenom ändå. Jag tror inte på att övertyga folk med megafoner utan med samtal. Dessutom är den här bloggen inte politisk i första hand, den är ett tidsfördriv.

Och angående att inte vilja trampa på tårna pga “mina kontakter”. Först och främst är jag inte säker på riktigt vilka kontakter som menas. Förlagen? Författarkollegor? Kulturfonden? Eftersom det nämns i samma andetag som att jag blivit för snäll sen jag blev författare så gissar jag att det är dom. Ja, vad kan jag säga där? Ja, jag kanske är rädd om mina “kontakter” men det är för att jag jobbat skithårt för att komma dit jag är och jag är ganska ny här. Jag har inte lust att starta gräl i ett rum jag just kommit in i., även om jag sannerligen inte glömt vem som låtsades om mig för två år sen och vem som inte gjorde det. Nån dag kanske jag får susa förbi dem på motorvägen och via fingret genom rutan? Eller så inte och så går jag till graven bitter och då är det väl mest jag som lider av det ändå.

Och ja, det är säkert till stor del feghet, men ju närmre man kommer sånt man strävat efter, desto mindre blir det. Kontakter blir människor och människor blir sårbara. Det kanske stör mig mest för att det ligger nåt korn av sanning i det, men jag vill också tänka att det finns en skillnad mellan att välja sina strider och skjuta runt sig hejvilt. Men för all del, visst kunde jag starta en Litteraturkommentatorn-blogg och skriva ut allt det som jag annars nöjer mig med att dela med mina nära vänner i diverse Whattsapp-konversationer. Men kanske jag hade valt att göra det anonymt då också. Det verkar vara ett lagom farligt koncept.

Veckans låt:

Recept på bra dagar

Vågar man säga att man haft bra dagar, en kul helg, när det är så här? Jag har haft det i alla fall.

Jag har druckit kaffe på en trapp i Purmo och haft med utflyktskex i en burk. Det gjorde vi igår när det var som soligast.

Det är så banalt men fan vad gott den gör ändå med solsken. Sol + kallt = 100% bästa vädret.

Jag invigde en av mina faffa-knivar och täljde till en pinne. Ypperlig för att till exempel jaga vampyrer med. Det är otroligt roligt att tälja, även om man inte (kan) gör(a) nåt annat än en pinne.

På kvällen drack jag lite vin och sydde och facetimeade med Hanna, Freddi, Johanna å Julia. Det är så man lördagshänger nuförtiden.

Idag åkte vi ut till Larsmo-skogen för att dricka kaffe. Utflykt!!! Bästa grejen! Förlåt för att jag är äckligt präktig i det här inlägget men det blir så här ibland.

’Zup.

För alla Pär-fans som undrar var han varit i detta inlägget: här är han!

Få landskap är väl så bra anpassade för social distancing som den finländska skogen. Få folkslag är väl egentligen så anpassade för det heller. Känns på nåt sätt bra, som nån slags upprättelse nästan när man tidigare gått och skämta för sitt stela behov av personal space och sin ångest över att eventuellt behöva sitta bredvid nån på tåget.

Till middag gjorde jag sen en lätt otrolig pasta-historia. Mycket chili mycket vitlök mycket grädde mycket parmesan.

Sen hörni! Sen hände det - jag sydde klart mitt först egensydda plagg. Den här blusen, här stilfullt matchad med mina tights jag lurvat runt i hela helgen hehe. Visst tråcklade jag väl ihop nåt på grundskolans alla handarbetstimmar, men inget jag egentligen ville klä mig i eller nåt jag kände någon glädje över. Men nu! JAG SKULLE KUNNA SPRICKA! Känner mig alldeles rusig av att jag lyckats få till ett plagg. Jag utgick från Mitt i prick-Julias konstruktion , vilket jag verkligen kan rekommendera. Tyget har jag köpt på loppis för 50 cent, så även med tråd och gummibandskostnaderna hamnar vi på max ett par euro i kostnad. Så otroligt!!! Varför har jag inte gjort detta tidigare? Fullkomligt bubblar av idéer och projekt som plötsligt inte alls känns oöverkomliga.

Så receptet lyder alltså: sol skog vänner skapa mat. Inget revolutionerande, men det tåls att upprepas.

Katt katt karantän

Jag pendlar mellan bottenlös ångest och kreativitets-fyrverkeri just nu. Jag antar det är så för ganska många. Jag kittlas, rent inspirationsmässigt av begränsningar och tydliga regler och mår ganska bra av att ha väldigt få måsten dessa dagar. Samtidigt sover jag dåligt på nätterna och oroar mig och tänker att det här är slutet. Känns lite som att jag tappat fotfästet och det är både en lättnad och ett kaos.

Jag tycker det är svårt att hitta nåt att blogga om, men så fick jag en önskan av Fia att ha en skrivövning, så det ska jag finurla ihop något kring under dagens lopp, men här är Folket i Bild eller vad man ska säga. Saker jag gjort de senaste dagarna:

Jag har tänkt “det här blir nog historiskt”.

Jag har - och det här känns så jävla ytligt, men livet fortsätter ju - äntligen hittat Den Perfekta Vårjackan och Den Perfekta Bikinin. Har stått utan ordentlig vår- och höstjacka och har de senaste två åren gått direkt från tung vinterkappa till ingen jacka alls eller nån slags kavajlösning och det är inte alltid så praktiskt. Jag har en vindtät historia som jag använder vid friluftiga aktiviteter men ingen jacka som lämpar sig för tillfällen där man måste se representabel ut. Jag vet inte varför jag behöver förklara allt det här men JAG ÄR SÅ NÖJD! Har för övrigt aldrig ångrat att jag köpt ett basplagg i en icke-basfärg, just sayin. Man blir glad av färg, unna dig det. Och bikinin <3333 Vet ni hur svårt det är att hitta en bikiniöverdel som INTE är halterneck?! Och på vem är halterneck bekvämt ens?! I alla fall knallblå och sitter bra (även utan leggings under, hehe). Om inget annat så ger det mig nåt att se fram emot.

De här två grisarna är ju väldigt nöjda med att vi är hemma nästan jämt.

Viola saknar förmåga att se nöjd ut, men hon är ganska glad att få hänga med när jag jobbar.

Och Pär och Sylvi är ju sen länge BFFs.

Jag har lagat mat. En kväll åt vi ugnspannkaka mmmmm.

Igår var jag sugen på linser och buljong, så då gjorde jag mujadara enligt Zeinas recept - men jag gjorde det i riskokare. Kändes som bra karantänmat, billiga och hållbara ingredienser, lätt att göra storkok av det osv. Åt tillsammans med vitkål och morot och yoghurt. Hur gott som helst.

Och så har jag spelat massa Township. När man inte kan vistas så mycket på ens egens stads gator får man bygga sin egen. Välkommen till Rövköping, staden jag mycket noggrannt byggt upp de senaste veckorna.

HEJ NY IDÉ!!!!

Borde man återinföra brevväxlande?! Eller är det olagligt också? Fan va gött det hade varit att ha en brevvän nu under karantänen! Who’s with me?! Skriv en annons för en brevvän i kommentarsfältet så kanske du får svar! Kanske av mig? Vem vet!

Vecka 12

Veckans jobb: Ja, det blir väl att skriva. Det är det enda som inte är inhiberat, inställt eller uppskjutet. Skriva kan jag fortfarande. Tror jag?

Veckans fritid: jag ska städa, rensa, plocka, göra, fixa, baka, sy, läsa, ordna, prova. Försöka göra något av all den här tiden som plötsligt blivit mig given. Men det där har jag ju redan berättat om. Jag känner mig mest riktininglös just nu och dricer bort tid genom att sova länge, spela mobilspel och sitta och stirra.

Veckans läsning: nu är det underhållning, feel good och lättsmält som gäller. Eftersom jag både frivilligt och ofrivilligt drunknar i nyheter om världsläget just nu måste jag ha nån balans, det börjar bli svårt att trycka undan oron och ångesten. Lyssnar för tillfället på Bokcirkeln vid världens ände av Frida Skybäck. Små orter, excentriskt persongalleri, bokhandlar, caféer, bed & breakfasts, allt sånt är mer än välkommet just nu. Även YA med mer eller mindre magiska inslag kan vara intressant.

Veckans “Det är ju i alla fall…”: … vackert väder. Kanske dags att sätta ut nån möbel eller två på balkongen.

Veckans hjälte: Internet! alltså fan vad GYTT att man lever i en tid där det finns internet. Fröutom att det förenklar att hålla kontakten med alla osv osv kan man göra så mycket med det! Man kan
gå på museum,
läsa den här otroligt roliga tråden om hur corona skulle ha porträtteras i ett The Office-avsnitt,
se på Moa Romanovas youtube-favoriter,
ladda ner Moogs app gratis och lära sig göra musik på synth (jag och Pär har redan startat det nya The Knife, stay tuned)
läsa Astrid Lindgrens böcker om Kati
låta dina katter se på tv,

och en massa annat. Tipsa gärna i kommentarsfältet om vidare grejer Internet hjälper oss med.

Veckans Viola:

Viola ser på katt-tv på youtube.

Saker jag har tänkt på

🦠 Jag hoppas det här skulle få folk att förstå bättre varför ett gemensamt ansvar och ett skattefinansierat välfärdssystem är det bästa vi kan ha. Och varför man därför gör gott i att rösta för såna alternativ. Jag hoppas att vi slutar ta en demokratisk och jämställd vård för givet, för det är just i såna här lägen - även om det här är ett extremfall - som det är absolut avgörande för hur vi som land tacklar det. Med en starkare välfärd, kanske t ex medborgarlön, hade många direkta ekonomiska konsekvenser för privatpersoner inte blivit ett sånt stort problem. Det kanske inte känns som ett stort problem nu, men vi har nog bara sett toppen av isberget ännu. Jag förstår inte heller hur fria marknadslösningar på vård och omsorg skulle gagna oss just nu. Eller så klart, det gagnar dom som har råd att betala, men hur många är det egentligen? Och vem är det?

🦠 Även ur ett icke-politiskt och mer människonära perspektiv hoppas jag det här sparkar igång nåt gemenskaps- och kollektivtänk jag saknat i många år. Jag ser saker som tyder på det redan; folk som delar med sig, som går ihop och som tar hand om andra. Det är synd att det ska krävas en pandemi som hotar vita människor - för lets face it, det här är långt ifrån enda katastrofläget i världen de senaste åren - men bättre sent än aldrig. Vi har blivit brutalt påminda om hur små vi är. Så länge har vi strävat efter att vara unika snöflingor. Men riktig kraft finns i snödrivor. (Här bröt jag nästan samman i ett snyftande internationalen, lol)

🦠 Om jag var PR-ansvarig på nån streamingtjänst skulle jag givetvis öppna upp streamingtjänsten för alla under karantäntiden. Jag läste nånstans att Pornhub bjuder på free access i Italien under karantänen och det är ju onekligen smart. Varför tar inte streamingtjänster med mer, eh… varierat utbud efter?

🦠 Jag funderar på att städa Svarta Hålet formely known as Städskrubben. Det är alltså ett skåp i vår hall som nån gång började som städskrubb och numera är en kyrkogård för blomkrukor, söndriga hushållsapparater, halvfulla påsar med blomjord och annat skräp. Tänk om vi faktiskt kunde använda den till vad den är tänkt, tänk om vi t o m med skulle få in dammsugaren dit? Så att den slapp ligga nerslängt på golvet framför tv:n som ett mordoffer? Jag har också lekt med tanken på att göra en vlogg av det eller sända det live på instagram för vem städar inte bättre med publik? Tycker ni det låter som en bra idé?

🦠 Hela mitt vuxna liv har jag bett om mer tid för allt det där jag vill göra. Nu har jag (och ni) på ett ganska brutalt sätt fått det. Förutom städskrubben har jag massor av saker jag tänkt kunde va bra att ta itu med nu: rengöra ugnen, städa garderoben, sy klart alla mina syprojekt, baka frallor, baka sockerkaka, göra ny ingen reklam-skylt, ta nån onlinekurs, prova sminka Pär till dragqueen, göra egen ärtsoppa från scratch, rensa ur loppisgömmorna och skänka/sälja bort och så klart Det Eviga: läsa alla böcker.

🦠 Plus så klart skriva klart det jag skriver nu. Igår tror jag att jag knäckte hur det ska sluta! Allt som behövs var att vila, dricka en kaffe med kask och sitta klockan ett på natten med släckta lampor och lyssna på Peter LeMarcs Jag ska gå hel ur det här.

🦠 Fantastisk låt förresten, vi avslutar med den:

Will you be my quarantine?

Jag vaknar och det första jag gör är att kolla nyhetssidorna. Vad har hänt sen igår. Det är en pirrig känsla nästan att inte veta. Det går så snabbt nu, varje dag varje timme kommer det nya grejer att förhålla sig till.

Jag kan inte hjälpa det men jag tycker det är litelite mysigt, säger jag till Pär som är betydligt mer stressad än vad jag är. Han blev tvungen att tacka nej till jobb den här veckan och en frilansare är det inte så bara. Vi klarar oss, fortsätter jag, nästan nonchalant.

Nästa vecka skulle jag ner till Helsingfors, det blev avbokat ikväll. Jag har biljetter till Stockholm i slutet av månan, det blev också avbokat ikväll. Surt, men inget jag står och faller med ekonomiskt tack vare stipendiet. Surt men också nånstans längst in en förbjuden känsla av lättnad. Min kalender har inte varit så här tom på flera år.

Men jag vill knappt skriva om det, för jag vet ju att jag är så fucking privilegierad. Vi är ganska få som har stipendium. Det är långt ifrån alla jobb som kan skötas hemifrån och är inte så bara att vara hemma två veckor utan lön. Samtidigt måste vi som kollektiv se efter våra riskgrupper och platta till kurvan som det heter nu för tiden. Men det finns riskgrupper med allt. Hur vi än vrider och vänder på det är det nån som drabbas. Det kanske inte är jag, men nån är drabbas. Inte är det miljardärerna heller, hur än börsen rasar.

Det också. Kan inte låta bli att fnissa, ett halvår efter att jag - JAG!!! - börjat fondspara inträffar det största börsraset i modern tid. Så klart :-D Hittills har jag förlorat 300€, en sjundedel av vad jag lagt in. Rätt åt mig när jag ska låtsas börja med såna borgar-fasoner.

Dagarna går här. Vi har varit hemma hela veckan i nån slags halv-karantän (jag handlade idag). Pär har gjort nån liten intervju, jag har fnulat på ett slut. Pär har tvättat kläder, jag har tänkt städa min garderob men inte gjort det. Jag har ringt fammo. Jag har pratat med mamma. Svärmor har ringt. Vi har utbytt corona-memes inom familjen som små röksignaler: allt är okej. Vi har scrollat. Jag har läst tre böcker, Pär en. Det känns så meningslöst att stiga upp, sa Pär när vi låg och mornade oss idag. Jag känner nästan tvärtom. Som att all den här ångesten jag dras med mellan varven plötsligt har ett syfte. Som att det här är slutet på nåt, eller början på nåt annat. Jag har känt mig så hemsk, nästan morbid hela veckan, men så delade en kollega detta ikväll:

Aha! En möjlig förklaring!

Det känns farligt att posta nästan vad som helst just nu när stämningen är så upphaussad. Jag är rädd att nån ska tycka att jag inte tar det på så stort allvar eller att nån annan ska tycka att jag är överdramatisk. Hur man än vrider och vänder så är det nån som drabbas. Det känns inte heller som att jag kan komma med några uppmaningar ni inte hört redan, jag kan inte dra analysen fler steg, jag kan inte ge er aha-upplevelser. Samtidigt känns det ju befängt att ens tänka på att blogga om nåt annat. Vad skulle det ens va? Jag tänker inte på så mycket annat. Kanske det bästa man kan göra ändå är att fortsätta kommunicera ärligt. Fortsätta vara en skruttig liten människa. Fortsätta tillåta två tankar i huvudet samtidigt. Det ena utesluter inte det andra.

Det blåser hårda vindar utanför fönstret ikväll. Nån skrev: det blir en konstig vår.

Host host från Hostegården

Grattis om du tog den ganska skitnödiga parafraseringen.

Så haver man då insjuknat. Inte i corona ska vi väl tro, men likväl nån slags influensa. Både jag och Pär ligger däckade, men vi har delat upp symptomen. Jag tog ledvärken och yret, han tog snoret.

Jag har inte så mycket att berätta, eftersom jag mest sovit och halvsovit senaste dygnet, men två korta tips från sjukbädden:

1. Verkligen inte först på bollen men Karin Smirnoffs Vi for upp med mor. Vilken bok! Jag är bara halvvägs men ändå. Tror den t o m är bättre än Jag for ner till bror och den var ju 👌🏼👌🏼👌🏼

2. Ginger chews från Renée Voltaire. Ingefärs- och jordnötskolor (som t o m är Pär-vänliga!!!) som är svindyra och inte sånt godis man äter många av, men väldigt goda ändå. Bra med lite bitande ingefära när man är flunssig också.

Det var det. Nu måste jag nog ta en tupplur igen.

Fia och andra noveller

Jag förstår att ni alla har legat sömnlösa och funderat på vilken bok som fick följa med mig till Umeå i helgen. Här kommer nu svaret!

Malins Slottes debut Fia och andra noveller (recensionsex från Schildts&Söderströms) har legat i att läsa-högen ända sen i höstas när den kom. Jag deltog i flera samtal och paneldiskussioner med Malin under mässorna i höstas och jag borde väl ha läst boken redan då, men ni vet hur det är. Böckerna många och timmarna få. Däremot har jag bläddrat i den så pass mycket att jag visste att jag ville läsa den!

ur Fia

Fia och andra noveller är - surprise surprise - en samling noveller, alla uppkallade efter en person. Fia i Fias novell är en bondkatt som får fylla ett slags tomrum i sina människors liv. Här i samlingen finns också Tjång, den bittra, äldre litteraturkritikern på en tidning i färd att moderniseras. Tommen, byaoriginalet och suputen som man både avskyr och ömmar för. Agata, som får nog av kvävande villaliv.

ur Tommen

För varje novell jag läste tänkte jag för mig själv: här, här har vi favoriten. Den här ska jag lyfta upp speciellt när jag skriver om den. Men sen läste jag nästa och kände precis likadant. Här finns både storslagen tragik och finurlig humor och dom samsas i berättelserna om de här personerna som vi alla så väl känner igen, fast man kanske aldrig träffat dem.

ur Pia

Här finns de alla: de fåordiga tysta, de hemligt hysteriska, de plirande blickarna och de viskande rösterna. Det är på många sätt väldigt österbottniskt, men det är först och främst allmänmänskligt. En känsla av att leva bredvid eller vid sidan av är kanske något gemensamt för alla huvudpersoner. De blir knappt besvikna eller uppgivna, för de förväntar sig aldrig nåt.

Jag tyckte hemskt mycket om den här boken och skulle önska mig en ny samling noveller och personer snart. Lyckos er som har den ännu framför er!

Vecka 11

Veckans vecka: blev genuint överraskad över att det redan är vecka 11. Hur?

Veckans paranoia: jag har inte domedagsbunkrat upp, MEN jag köpte eventuellt nån konserv ärtsoppa, en bal toapapper och ett kaffepaket extra när jag handlade senast. Utifall att man skulle hamna i nån slags karantän. Jag kände mig fånig när jag gjorde det, men jag tänker att dricka kaffe, bajsa och äta ärtsoppa gör vi ju ändå, så förr eller senare får vi nog användning för det.

Veckans förbjudna tanke: hade det inte varit lite… skönt med en karantän på en vecka eller två…? Min drömsemester går ofta ut på att inte behöva lämna hemmet, inte behöva träffa nån, få tid att läsa och se ikapp allt det jag aldrig hinner med och kanske inte behöva ha en bh på mig ever.

Veckans förutsättning: att ni fattar ett skämt när ni läser ett.

Veckans mat: Ugnsrostad vitkål! Helst i stora klyftor mmmmmm.

Veckans outfit: mina nya randiga tröjor! Gjorde ett ganska bra fynd i Umeå i helgen, tre randiga bomullströjor från Gudrun Sjödén. Så nu är det no turning back, nu är jag kulturtanten i Gudrun Sjöden-kläder hehe. Allt som saknas är en assymetrisk frilla, hantverkssmycken från en annan kontinent helst och fräsiga glasögonbågar!

Men ja, oavsett vad Gudrun Sjödén som brand har för undertoner så är en randig tröja alltid en randig tröja och kvalité alltid kvalité. Nu fick jag tre tröjor, precis i min storlek, för ungefär hälften av vad nypriset är på en tröja. Så nöjd! Tror också att åtminstone en av dem är oanvänd, vilket inte gör saken sämre. Och det är så sällan jag hittar kläder second hand i nåt annat än nån plastig polyester som passar på min genrösa lekamen, så ja. ad ska jag säga. Är bara nöjd helt enkelt DET FÅR MAN VÄL VA.

Veckans jobb: en massa möten, lite ordkonst, ganska mycket administrativt typ mejl, boka biljetter och ansökningar och sånt och så förstås det som är det jag “egentllgen” ska göra - skriva! Håller på att avsluta ett projekt ni får veta mer om alldeles alldeles strax, så det känns ganska spännande just nu.

Veckans film: jag skulle lite hoppas att nån skulle ta ut mig på biodejt och gå och se nyfilmatiseringen av Emma med mig. Jag är rädd att jag inte kommer mig iväg annars och jag vill verkligen verkligen se den.

Veckans läsning: det tänker jag inte planera utan låta lusten helt och hållet styra. Jakobsböckerna, who? Jag lät lusten styra min lektyr inför kryssningen och det visade sig vara ett riktigt lyckokast för både hit- och ditresan blev betydligt behagligare av min nerpackade bok. Mer om den imorgon.

Veckans bästa: Pär kommer hem idag, hurra hurra!

Veckans Viola och Sylvi:

Feta musiktips för en fredag

Hej, det är fredag! Det är fest! Dags för lite det musik. Vi MÅSTE ju börja med the queen!

Låt gåshuden guida dig i början av kvällen. Det är okej att bli tårögd förresten. Jag gråter varje gång hon börjar klä av sig pälsen.

På tal om att gåshud förresten. Har ni möjlighet att se Sarah Klang live nån gång - tveka inte!!! Sjung med i långa tonen i hårborsten på förfesten.

Från Sarah Klang är steget inte långt till Mama Cass och denna. Nu börjar det kännas som fest på riktigt, va?

Ingen feststämning än? Låna lite jävlar anamma av Big Mama Thornton då, hon har så det räcker och blir över. Hon gjorde Hound dog först, bör påpekas. Högljutt helst, för nu är det sannerligen fest!

Ingen fest utan Gossip och Beth Ditto så klart!

Nu kan inget stoppa dig längre! Plocka fram tvärflöjten och ropa allt vad du kan: I JUST TOOK A DNA-TEST TURNS OUT osv

Oj, blev du utslängd? Då är det dags för Robert Smith & The Cure att påminna dig om hur glädjen och smärtan går hand i hand.

Fast det börjar kanske bli dags att runda av. Tänka på refrängen. Låt Alabama Shakes ta hand om dig.

Fast, du kanske inte går hem ensam. Efterfesten sköter Biggie så klart.

Och när du är ensam kvar finns det bara en som förstår dig. Om vi började med The Queen är det inte mer än rätt att vi avslutar med The King. Här har vi ju verkligen en människa som inte mår bra, men det gör kanske inte du heller vid det här laget? Men hej, det var en kul kväll! Och imorgon är det lördag, glöm inte det!

Här finns alla låtar som Spotify-lista. Puss!