Vecka 38

Veckans födelsedag: min egen! Jag fyller 33 denna vecka och det känns fint. Bra och snygg siffra, jag känner mig ganska tillfreds med var jag är i livet i jämförelse med min ålder och häromdagen gjorde jag nåt fånigt test på internet där jag ålderstestade min hörsel och den var till och med några år under 30. Tänker inte fira speciellt mycket däremot, det hinner jag knappt. Jag har ingen önskelista i år heller, det enda jag har kommit på att jag vill ha var en regntunna till torpet och det ska jag få av pappa. Och Pär har klickat hem Frida-tidningar från slutet av 90-talet åt mig, det hade jag också önskat mig. Vi ska kanske titta närmare på dem sen.

Jag lite yngre än 33

Veckans födelsedag 2: imorgon fyller min svärmor och så föds Maggan officiellt! Båda två viktiga händelser. Känns konstigt att ha en bok ute nu igen och speciellt nu när det faktumet inte åtföljs av bokmässor. Saknar kollegorna.

Veckans jobb: jag har massor att göra. Det är ordkonst-timmarna förstås och releasefest ännu mer förstås och ett par ansökningar som ännu ska in och lektioner som ska planeras och ett cykelmanus som ska färdigställas. Plus kolumn-deadline och poddinspelning. Hösten är sannerligen igång.

Veckans sömn: ja, det är inte mycket med den. Jag låg och hostade till halv fyra inatt. Hade väckarklockan på 07:50, kunde inte stiga upp före 08:50. Det gick liksom fysiskt inte. Så ovärdigt.

På sömnen alltså. Fick den här rubriken av Malin här om dagen, den är användbar i många sammanhang. Den ledde också till den ytterst österbottniska slutsatsen att jag och Malins man delar en småkusin, men från olika håll.

Veckans läsning:

ADHD - Från duktig flicka till utbränd kvinna av Lotta Borg Skoglund. Jag brukar sällan orka läsa annat än skönlittertur eller enstaka själv/biografi och jag kommer aldrig förstå, rekommendera eller gilla självhjälpsböcker, men den här är ganska intressant. Visste du att ADHD ofta ser helt annorlunda ut i flickor än i pojkar?

Veckans diagnos: är så förbannat trött på alla som ska självdiagnostisera sig med än det ena, än det andra, mig själv inkluderad. OBS alltså inte trött på diagnoser i sig, utan det att man läser en artikel och plötsligt inser att man är ett superunikt kristallbarn från rymden osv. Men med det sagt, det är klart att jag givetvis har ADHD nu när jag läser den här, hehe.

Nej men seriöst, så jag fungerar ju ändå ganska bra i en vardag, så kanske jag bara ska strunta i att försöka bokstavsbestämma mina beteendemönster. Jag har och är mycket av det som målas upp som ADHD i vuxna kvinnor (och det visste jag redan innan jag läste denna) och frågar du den som lever med mig närmast så är han ju ganska övertygad om saken. Men allt det där är ju ett spektrum också. Jag lutar väl ditåt kan vi säga. Borde kanske gå på en utredning, men orka. Då kanske dom kommer fram till att jag inte har det - och vad ska jag då hitta på för diagnos? :-))))))

Veckans Viola:

Hon lever, så ta det lugnt.

Saker jag kanske borde göra egna inlägg om men som jag inte orkar men här är de i alla fall

Ja, hade jag varit en bättre bloggare så hade kanske alla dessa saker fått egna inlägg men här är vi nu.

Jag har klippt mig! Nästan 20 cm bort, klipp klipp. Känns jätteskönt! Ska försöka hålla den här frisyren en stund, men mitt hår växer piss-snabbt så måste komma ihåg att faktiskt ta topparna regelbundet. Fy vad tråkigt.

Jag har hängt med min yngste syskonson Ruben. Han har lärt sig äta majskrokar och dra sig framåt. Han är ett underbarn med andra ord.

Jag har ätit bär.

Hängt mera med Ruben. Viola är inte ett stort fan av syskonbarnen - förstås. MEN jag tror faktiskt att hon fattar att hon inte ska klösa eller riva, för hennes tröskel att göra så annars är inte speciellt hög. Men hon har aldrig rört ett barn. Vad jag minns i alla fall. Och då har ändå åtminstone Grim umgåtts med henne ganska hårdhänt.

Jag har äntligen hittat outfit till ett bröllop jag ska på snart. Ja, jag vet det är helsvart, men jag ska så klart krydda till det med accessoarer, kanske nån liten JACKETT och färgglada skor. Men puffärm, naturmaterial och en lagom djup urringning - mer än vad jag vågar hoppas på att hitta. Den här kommer jag då mycket användning för, det känner jag. Från Asos.

Jag har jobbat hemma i rosa rummet en dag. Har också jobbmässigt hunnit med en hel del den här veckan - dessvärre ändå inte tillräckligt.

Det beror till stor del på att jag sovit PISSDÅLIGT hela veckan. Verkligen rekorddåligt. Hann bli ganska frustrerad men så sa Johanna ba häromdan: ”minns du att du sa att jag skulle påminna dig om hur dåligt du sov strax före du gav ut Klåda?”. Det kommer ju en bok på tisdag, såååå…. Ja. Här är förresten en intervju om den.

Jag har ätit cacio e pepe.

Speaking of Maggan - vi har fått snygga Maggan-vykort från tryckeriet! Dom kan man få om man kommer på releasefest.

Det var väl ungefär det. Är det nåt av det ni vill veta mer om så hojta till så kanske jag gräver fram ork att fördjupa berättelsen om bären eller min nya frisyr.

Vecka 37

Veckans ord: frisk. Hoppas jag. Jag hostar och snorar lite ännu, men jag är ju corona-lös och ändå rätt pigg. Jag hoppas kurvan fortsätter uppåt och att det här inte blir en av alla de där månadslånga bronkithostorna jag dragits med. Mina lungor tillhör på riktigt en 1800-tals dam. Men det är aldrig nån som tror en om såna klenheter när man är så välgödd som jag.

Veckans jobb: jag mjukstartar idag med jobb hemifrån.min playlist Klia katten (Veckans musik..?) i högtalarna och stickad cardigan så där indignerat virat runt mig. Startar väl lite mjukare än vad jag faktiskt hade tänkt om jag ska vara helt ärlig, fick absolut ingen sömn i natt. Jag fick liksom inte nervridet tankarna, det var som ett tiktok-flöde av “MEN DET HÄR DÅ”-impulser i flera timmar innan jag kom till ro. Oftast brukar det ta mig tre minuter från det att jag säger godnatt till Pär till att jag somnar, men inte igår. Oh well, det kommer fler nätter.

Men från och med imorgon drar en ganska fullpackad vecka igång. Jag ska göra flera stipendieansökningar, spela in en poddintervju, dra ordkonst, sitta i möten och så klart skriva. Först och främst på cykelmanuset så klart, men i fredags när jag var den retsamma kombinationen av trött men rastlös skrev jag ett utkast till en bilderbok i ett anteckningsblock. Har inte vågat öppna anteckningsblocket sen dess sen dess, men jag ska nog göra det och se om det är nåt.

Veckans fritid: jag skulle vilja köpa lite nya krukväxter för den stora årstidsväxlings-döden drabbade oss hårt här om veckan. Sen borde det storstädas och så har jag ett par sockor jag ska sticka klart. I helgen ska jag hänga med Måndagsklubben. Och så är det alldeles för länge sen jag gick på loppis. Plus att jag är sugen på att klippa mig.

Ni märker ju hur vilt jag lever.

Veckans färgkombo:

Det är inte det att jag absolut härmar Linnea i allt, men jag kan inte hjälpa att hennes färgspaningar alltid känns exakta!!!!

Veckans vill ha:

Är väldigt sugen på stora strassörhängen. De här från H&M tyckte jag var fina, men jag tänker att strass - det är ju typiskt sånt man borde hitta på loppisar sen sist man var sugen på det.

Veckans tv: ser om Gilmore Girls igen. Eller, såg om, förra veckan när jag inte kunde göra så mycket annat. Intresset för att se om hela brukar dö ut när jag inte längre kan/vill ligga åtta timmar om dan framför datorn. Började också se Netflix’ Hollywood förra veckan, men orkade inte se klart. Det stör mig sånt där när vissa karaktärer är baserade på verkligheten och vissa inte. Jag börjar bara försöka klura ut vad som är vad och googlar ihjäl varje avsnitt. Hellre då som The Crown där allt är så nära verkligheten man kan komma i en fiktiv serie eller då Gilmore Girls där allt är påhittat.

Veckans film: ja! Jag har sett en film jag gillar! Såg äntligen Book smart förra veckan och jag tyckte så klart om den. Tonårsfilm, nördiga tjejer som vill ligga, high school-klyschiga karaktärer (teaterbögarna <333) och ett lyckligt slut. Tack tack, jag är nöjd. Däremot vet jag inte om jag behöver se fler filmer i genren En Galen Kväll Som Spårar Ur, oavsett hur diversifierad rollistan är.

Veckans pirr: nästa vecka kommer Maggan ut! HILFE! Jag hoppas så ni ska tycka om den.

Vad jag tittar på när jag tittar på Youtube

Hej, visst har ni alltid undrat vad det är egentligen jag tittar på när jag tittar på Youtube? Vilken tur för er då att jag legat sjuk den här veckan och A) kollat mer Youtube än vanligt och B) i mer friska stunder försökt besvara den frågan i nedanföljande inlägg. Vi kör!

Jag följer inga youtubers alls (nej, inte ens Karros Matias), men det är inte så mycket ett ställningstagande som att… Jag tror jag helt enkelt är för lite för gammal. Jag hann aldrig med att hoppa på YT-tåget ordentligt om ni förstår vad jag menar. Jag har sett enstaka vloggar (säger man ens det?) med alla de största som folk pratar om, men truth be told - aldrig fastnat. Förutom för Mustiga Mauri och hans Uppdrag Mat, det prenumerar jag till och med på! Ser iofs inte på alla, men på rätt många. Tycker det är ganska mysigt.

En annan mysig svensk jag gärna ser på på Youtube är historikern Christopher O’Reagan. Han är expert på 1700-talet och har gjort ett gäng korta videos som alla utgår från en sak eller en text. STORT MYS.

Aldrig tänkt på mig själv som historieintresserad, men kanske jag är det ändå? I alla fall så länge det handlar om vardagliga saker som kläder och mat och inte krig eller politik (även om så klart allt hänger ihop). Hur som helst, English Heritages viktorianska recept är 100% ångestfria. Kanske det är det jag oftast använder YT till - ångestdämpning.

Bonustips: rätt många avsnitt av brittiska förlagan till Historieätarna, The Supersizers Go… finns på YT och väl värda en titt om man inte är så brydd om kvalitet osv.

Okej, den här kanalen på Youtube är min absoluta favorit, blir så glad varje gång jag ser att de uppdaterat med nåt. Det är alltså bara gamla svenska reklamfilmer från huvudsakligen 70-talet. Det finns hur många som helst - och de är helt underbara!!!!! Jag vet inte vad det är, men kanske det att reklam är ett så bra instrument för att mäta nån slags tid. Ser också gärna på gamla reklamblock från 90-talet, såna man själv minns, men de här 70-talsfärgade, superlångsamma reklamerna är ändå det bästa <333

Nostalgi överhuvudtaget är väl en av de stora orsakerna till att man älskar Youtube? Musikvideor är också en otrolig nostalgi-tripp. Den där känslan när man ramlar över en musikvideo man sett två miljoner gånger snurra på Voxpop eller MTV som barn och ung men som man glömt bort. När man ser den igen och det är som att en lucka öppnas i huvudet på en och en massa annat ramlar över en. Det är ljuvligt. Jag och Emmi brukar kunna fastna i timslånga skicka-obskyra-musikvideos-till-varann-race på helgerna ibland.

PS En gång satt jag i samma tågvagn som Dhani från A*teens.

Okej stoppa bloggpressarna!! Min absoluta favorit-kanal är så klart Larsmo När-TV, min älskade hemkommuns egen tv-kanals arkiv. De har laddat upp en massa klipp de senaste åren från typ hela Larsmo När-TVs tid och för en inbiten Larsmo-bo/vän så ser man nästan bara bekanta ansikten. T ex sitt eget (vid 58:08 min framåt ser ni ett litet bloggfrö). Men Larsmo När-TV bjuder också på mer allmänunderhållande klipp som Vad är satansdyrkan? och Världens längsta hundkorv. Potentiella virala hits bara det hamnade i händerna på rätt memare.

Youtube är ju också en guldgruva när det gäller hemmaträning. Det finns något för alla, t ex för oss som i Arbis-kataloger brukar kallas XL girls eller nåt sånt fånigt. Tjock träning alltså, allt från yoga till HIIT. Superbra om man inte vill eller vågar sig till ett gym.

Övergivna hus som folk besöker och filmar - ÄLSKAR SKITEN. Jag bryr mig inte heller så mycket om om historierna de förmedlar är äkta eller sanna, jag tycker bara om hur de kittlar fantasin. Det är också så sorgligt. Eller sorgligt och sorgligt, men tankeväckande. Vad blir det av en själv? En ruin av något som nån självgod “urban explorer” kommer gå igenom om 70 år?

Gammal good old fanservice och samtida popkultur har så klart en del av min YT-historik också. Mest listor i form av sånt här, eller 100 years of beauty och Vogues 76 questions osv osv. Typ allt det man läste tjejtidningar för förr i tiden? Ganska enahanda och sällan ger det en nåt annat än tidsfördriv. Men inget ont om tidsfördriv, det behövs också. Varning för att ramla ner i bottenlösa hål av sånt här om man en gång börjar.

Ibland sitter jag i timmar och kollar gamla SNL-sketcher också. Allt är inte guld, men vissa grejer är verkligen jätteroliga. Bronx Beat med Amy Poehler och Maya Rudolph är en favorit.

Slutligen - katterna ska ha sitt. Under sökningen “tv for cats” hittar man en hel del som åtminstone våra katter brukar intressera sig för. Rätt rogivande även för människor.

Vad ser ni på på Youtube? Ge mig tips, vem vet när nästa influensa slår ner en.

Vecka 36

Veckans ord: karantän. Eller mega-tops. Var just och tog corona-test (drive-in, tog bokstavligen inte en minut, mycket smidigt) och fick den där infamösa tipsen uppstucken i näsan. Visste inte att mina näsborrar var så djupa.

Vi var på torpet i helgen och fredag, lördag mådde jag hur bra som helst. Gjorde en massa trädgårdsarbete, svettades rätt mycket, frös en del eftersom det var ganska rått i huset före vi kom på att dra upp elementen. Hann tänka: det är nog inte så bra att ligga här i svettig t-shirt och huttra.

Kände mig lite sträv i halsen lördag kväll, har tydligen haft ”en massa ljud” för mig under natten och vaknade halv sju på söndag och visste: jepp, jag är sjuk. Och inte som för två veckor sen när jag kände mig lite krasslig men mest var paranoid, utan sjuk-sjuk.

Mår fortfarande piss och hostar rätt mycket. Det piper i luftvägarna när jag andas, men det gör alltid när jag blir sjuk det så det känns inte så farligt. Har feber, men inte speciellt hög. Är trött och orkeslös men det är jag fan jämt, sjuk eller inte.

På sätt och vis känns det ganska skönt att bli ordentligt sjuk, det känns som att det hängt i luften sen jag var krasslig. Antagligen har jag haft nåt piss i systemet som fått blomma ut fullt i helgen. Kanske det är min höstinfluensa. Efter det här hålls jag frisk.

Mindre skönt är till exempel att jag skulle spela in podd i veckan men fick hoppa över det. Så surt. Ordkonsten kommer få dras på distans i veckan. Jag kan inte gå till kontoret.

Dessutom är jag inte klar med mitt cykelmanus som jag hade hoppats. Det kan jag inte skylla influensan för men så är det. Det gick bara inte.

Men jag är nästan klart och det får duga. Även om det suger.

Recept: Hasselnötsbiffar

Onsdag, lillördag, wohoo! Ska du göra hamburgare dagen till ära? Vilken tur att jag sitter på ett rätt så lyckat recept på hasselnötsbiffar jag gjorde förra veckan. De funkar också jättebra att inte ta som hamburgare, vi åt dem tillsammans med ugnsrostad spetskål och jag ångrar inte direkt den måltiden heller.

Jag mäter ju sällan något alls när jag gör mat, så det är lite på en höft, men för ungefär 7-8 biffar behöver du

En påse hasselnötskross
En gul lök
Typ 1-2 dl ströbröd
Typ 2 dl riven ost
4 ägg
1 buljongtärning upplöst i en liten mugg kokande vatten
Kanske 1/2 dl havrekärnor
Ungefär 1 dl solrosfrön (har du inte havrekärnor kan du bara använda mer solrosfrön istället, dom fyller samma funktion)
Salt, kryddpeppar

Det är egentligen bara att blanda allt precis som det är, först det torra och sen på med det våta. Förutom löken som du ska riva ner. Ja, du ska riva, det blir mycket saftigare än att hacka. Vattnet du blandar buljongen behöver väl inte vara absolut kokande, det är nigen extremsport du hänger dig åt, men har du en tekokare gör du det enklast genom att göra en kopp te men minus te-påse och plus buljongtärning istället. Du kan med fördel hälla i buljongkoppen när den fortfarande är lite varm, så smälter osten lite och gör det enklare att forma biffar.

Eftersom de innehåller både ägg och ost redan behöver du inte tänka veganskt, så stek biffarna i smör. De blir rätt kompakta och väldigt mättande, men när har det varit en nackdel? Du kan improvisera kring mängden ströbröd om du vill uppnå olika grader av kompakt-itet. Du kan också byta ut och fundera fram andra gruner och fröer som kanske passar bättre eller lika bra, beroende på vad du har i skafferiet. Huvudsaken är att du har lite olika storlekar på det, så det blir lite konsistens.

Ät dom med nånting såsigt och nånting krispigt och nånting mjukt. I din onsdagshamburgare till exempel!

Vecka 35

Veckans jobb: nu gäller det! Slutspurten på Cykelmanuset! Vet inte hur jag ska få ihop det och egentligen brinner det väl ingenstans, det är mest jag själv som sagt för mig själv att sista augusti är deadline, men jag vill hinna bli klart. Jag vill bevisa att jag kan lämna in när jag säger att jag ska göra det och jag vill visa upp vad jag har gjort. Jag känner mig som en kattunge med en halvdöd sparv i munnen, som lämpar av den vid min människas fötter och förväntar mig beröm. Ibland känns ju det man har att komma med ungefär kvalitetsmässigt på samma nivå som en halvdöd sparv också.

Veckans fritid: idag börjar Alla mot alla och det kan tyckas vara en liten sak men fy fan vilken perfekt kvällsvana det är. I våras såg vi varje program tror jag, det är så lagom underhållande för att runda av dagen med. Jag ser hemskt mycket fram emot såna små indikationer på att vardagen är igång. Dessutom ska jag en gång för alla rensa och städa ur våra hallskåp. Just nu har vi allt där: väskor, gammalt smink, företagspärmar med viktiga papper, tomma Ikea-kassar till tvätten, bortglömda skor, eventuellt julpynt. Allt. Det stör mig enormt och nu ska de ordnas upp och gås igenom.

På lördag är det veneziansk och vi ska vara på torpet, surprise surprise. Ska köpa facklor, fy röven vad mysigt!

Veckans outfit:

Så här ser jag ut idag. Stickad kofta och sandaler: det är i sanning en underbar tid när man kan mixa lite så här.

Vi skulle egentligen till Vasa idag för att hämta ut Pärs nya svenska pass på konsulatet. Jag skulle köra honom för ja, kollektivtrafik I DESSA TIDER som det heter känns ju inte så kul. Halvvägs insåg han att han hade glömt sitt gamla pass hemma. Ja, man kunde lätt bli lite uppgiven och förbannad och vid en annan tid i månaden hade jag antagligen blivit det också, men idag skrattar jag faktiskt mest åt det. Grejen är också att vi inte hade kunnat åka hem och hämta det och börja om, man måste boka tid även för såna ärenden nu med Stora C i knutarna.

Vi bokade ny tid om ett par dagar, svängde om och bestämde oss för att dricka en kaffe på torpet istället. Vi skulle ändå här via på hemvägen hade vi tänkt för att hämta en liten hylla. Och så råkade jag ha med mig min dator så jag bestämde mig för att jobba lite härifrån. Det är liksom ändå inte så ofta vi har möjlighet att vara här mitt på dan en vardag liksom så man måste ju passa på. Pär hamnade på straffarbete för sitt pass-slarv och rensar ogräs kring trappan.

Nå nej, han skulle ha gjort det i helgen, men regn och sånt kom emellan så egentligen var det ju riktigt bra vi fick komma hit idag. Jag är ju sån jag; ser alltid silverkanten på alla regnmoln. HAHAHAHAHA NOT.

Veckans läsning:

Började läsa If I never met you av Mhairi McFarlane i helgen. Min kompis Sulve skickade den till mig för en tid sen, eftersom hon vet jag gillar Marian Keyes. Tack för det <3 Jag har inte läst nåt av McFarlane förr men halvvägs in i boken kan jag bara säga att: JA, gillar du Keyes kommer du gilla McFarlane.

Veckans glad gubbe: det händer bra saker för flera av mina vänner just nu; nya jobb, nya projekt, nya förälskelser och det gör mig väldigt glad. Det är också en bra påminnelse att nya saker och bra saker fortsätter hända genom livet och inget som tasmas bort efter 30. Så ingen stress ungdomar.

Veckans sur gubbe: vet ni hur trött jag är på nässlor? Vi har gården full på torpet och det tar liksom aldrig slut. Jag fantiserar ibland om att utrota dem alla med en välriktad molotov cocktail eller nån slags eldkastare. Men det är väl bäst att bara att dra på utan inblandning av eld, vi har ju inte bråttom.

Veckans tips:

För in din cykel på service! Nu hade jag personligen inget annat val än att serva cykeln, för den var mer eller mindre ocykelbar annars, men jag är så glad ändå! Det känns som att jag har ny cykel, och då är det ändå min gamla vanliga tantcykel som jag haft halva livet. Ingen överdrift - det är halva livet! Fick den när min tidigare cykel blev stulen när jag var 16. Sjukt egentligen att det inte är samma självklarhet att serva sin cykel som det är att serva sin bil. Eller det kanske det är för er andra, men inte för mig. Jag har pumpat luft i ringarna nån gång, kanske oljat kedjan, men inte så mycket mer. Det är en varm känsla att ta hand om något man har, det är faktiskt det. Dessutom finns det få så härliga grejer i livet som att en septembereftermiddag cykla hem från jobbet genom stan. Kanske stanna och handla nåt, lägga väskan i korgen och fortsätta. Det här är inte sponsrat på nåt sätt, men om du vill serva din cykel i Jeppis, så vill jag slå ett slag för min gamla kollega Patriks cykelverkstad.

Veckans musik:

Jag har inte lyssnat så mycket på Father John Misty, men han har väl figurerat i ögonvrån så där. Hans nya singel To S./To R. med omslaget ovan kom hur som helst upp som tips för mig på Spotifys framsida nu när jag skulle sätta mig och blogga och jag lyssande och gillade. Men mest gillar jag omslaget, hehe. Och ibland vill man ha en lågmäld amerikansk gubbe i högtalarna, sorry not sorry.

Veckans Viola:

Titta! Både Viola och Sylvi! På samma bild! de har ju faktiskt funnit varandra på ett nytt sätt sen vi utsatte dom för det stora traumat: vara på torpet. Har hittat dem tvättandes varandra flera gånger senaste veckorna. Underskatta aldrig vänskapskatalysatorn En Gemensam Fiende. I det här fallet är det väl… jag och Pär som är fienden då kanske? Heh.

Show, don't tell

Det här inlägget är en del av SKRIVSOMMAR som Kugge och jag håller i nu under sommaren. Vi kommer båda att publicera varsitt inlägg på ett visst tema varannan torsdag under sommaren. Den här veckan handlar det om gestaltning.

Gestaltning är en återkommande grej man pratar om på skrivkurser och i skrivande sammanhang. Men vad är egentligen gestaltning? Jag tycker det är svårt att förklara kort och koncist, men när man pratar om show, don’t tell på engelska, tycker jag man kommer närmast en enkelt förklaring.

När jag besökt skolor brukar jag göra en skrivövning, som helt klart handlar om gestaltning, även om jag aldrig presenterar det så. Varje elev får en känsla tilldelad till sig, oftast genom att dra en lapp ur känsloburken. De får sen i uppgift att skriva ett dagboksinlägg där en person känner den här känslan genom hela dagen, men de får inte nämna känslan vid namn. Sen får resten av klassen gissa vilken känsla det är. Om du fått känslan ARG på din lapp - hur får du fram det? Hur äter en arg människa frukost? Hur går en arg människa till sitt jobb eller skolan? Vad gör en arg människa på fritiden?

Det här funkar att göra med alla åldrar, men det är extra roligt att göra med barn eftersom de ofta kan sitta på helt nya och egna men ändå självklara sätt att beskriva något. Barn känner ofta känslor i kroppen på ett mer direkt sätt än vad man kanske som trög vuxen gör. Och som alltid är varje litet moment av tävling eller gisslek en hit när man kommer in som gäst i en klass.

Men gestaltning handlar inte bara om känslor. Gestaltning är kött på benen, men också märgen. Gestaltning är det som gör en text till litteratur. Gestaltning är det som gör det här:

screenshot från Wikipedia

till det här:

från BBCs Pride and Prejudice (1994)

Gestaltning är också hur du snickrar fram en personlighet eller en stämning eller en miljö utan att skriva läsaren på näsan. Tänk på dig själv som en inverterad detektiv. Istället för att vara den som upptäcker detaljer eller ledtrådar som ger oss en bild av en gärningsman eller karaktär, så är det ditt jobb som författare att placera ut just de detaljerna och ledtrådarna för nån annan att upptäcka.

Tänk dig att du vill beskriva en viss klass-skillnad mellan två av dina karaktärer. Du vill inte skriva det rakt ut, att Person A har ett större kulturellt om inte ekonomiskt kapital än Person B, men du vill ändå belysa skillnaden. Hur beskriver du deras respektive morgonrutiner? Eller vardagsrum? Om du vill får du gärna svara på det i kommentarerna!

Ibland kan det vara detaljerna som berättar något du redan vet som författare, ibland är det tvärtom. Du skriver dig fram till en personlighet eller en stämning eller en klass-skillnad genom detaljerna. Oavsett tror jag att många duktiga skribenter gestaltar en hel del per automatik, men det är inte en dålig sak att ha bakom rävörat när man skriver.

Vecka 34

Veckans känsla: egentligen börjar ordkonsten idag med en inskription och där skulle jag så kalrt vara med. Men jag vet inte om jag inbillar mig, men jag har känt mig hängig, snorig och lite öronvärkig sen i morse. Det är inte ens så mycket att jag i vanliga fall ens skulle tänka på det, men nu känns det som… Jag vet inte. Borde jag vara hemma? Var går gränsen för symptom? Är det bara jag som sitter och känner av extra mycket för att det är som det? Jag vet att det här är långt ifrån unika tankar just nu, men det är ett knivigt läge. Trsökeln ska ju vara monumentalt lägre för att stanna hemma, men det känns som att den här hösten inte kommer bli till nåt om jag ska vara hemma varje gång jag är förkyld. VET NI HUR OFTA DET ÄR?!

Edit: Är hemma från inskriptionen, det är väl det enda rätta. Bra början på terminen…

Veckans jobb: ordkonsten då, på distans eller icke. Sen fick jag ett otroligt ryck i fredags och skrev över 5000 ord (!!!!!!) på cykel-manuset, så nu börjar det verkligen närma sig nån slags slutspurt. Problemet är bara att ju mer jag skriver, desto längre från slutet känns det som att jag är.

Veckans fritid: vill sova på torpet nån natt och kanske måla en pall där. Sen började jag sticka på ett nytt par sockor igår som jag har stora planer för. Sen vill jag som vanligt läsa och gå nån promenad och tja, boa in mig i hösten tänkte jag. Tur att alla ens intressen är såna där ensamvarg-intressen som gör sig bra utifall att jag pga snorighet behöver hålla mig borta från folk.

Veckans selfie:

Hej hej, här är jag i fredags. Jag strugglar lite med att känna mig fin just nu av olika anledningar och då postar jag alltid mer selfies än vanligt. Inte så mycket för bekräftelsen likes ger, utan för att på nåt sätt trycka mig igenom den där betongväggen av motstånd att posta eller ens titta på bilder av mig själv. Jag vet ju logiskt att jag inte är fulare än vanligt, men det är svårt att tysta ner alla hjärnspöken. Obs, fiskar inte efter komplimanger här, vill bara säga hur jag har det.

Hatten har jag förresten sytt själv av ett loppistyg, är faktiskt ganska nöjs med den, även om sömmarna kanske inte håller för närmare inspektion. Jag hoppas jag faktiskt ska anvnäda den också, känner mig alltid utklädd med något på huvudet. Använder ju knappt mössa på vintern. Alltid fascinerats av dom som typ alltid har mössa, lite som andra har en frisyr.

Veckans låt:

Robyns nya låt Impact med SG Lewis och Channel Trees. Jag gillar Robyn, jag gillar SG Lewis, jag har ingen aning om vem Channel Trees är, men I am here for it. Tack Nikko för tipset.

Veckans läsning:

Hej hej här är jag just nu. Igår läste jag en bok för första gången på länge! Så nu tror jag att det börjar komma krypande tillbaka - förmågan, lusten och viljan. Tänkte fortsätta med en liten bok som känns överkomlig - Hannele Mikaela Taivassalos nyaste I slutet borde jag dö. Den matchar mina ringar under ögonen så fint dessutom.

Veckans borde: lämna tillbaka biblioteksböcker.

Veckans Viola:

Bästa tiden

Det känns i luften nu. Vid torpet har rönnbären blivit röda och när vi körde hem därifrån sent igår kväll låg det tjock, trollsk dimma över ängarna.

I stan är det en annan stämning än vad det var bara för nån vecka sen. Det cyklar pojkar i kepsar och hoodies vars skoldag just slutat, i stora ystra klungor längs med gatorna. Glada att vara tillbaka igen, även om de säkert aldrig skulle erkänna dem. En av dem rapar högt och de andra skrattar, sen rapar flera och försöker överträffa varann. Knappt nån håller i styret, odödliga som de är. En flicka i tioårsåldern i jeansjacka och kort pastelltopp går och pratar med sin kompis så intensivt att de inte märker mig när de passerar mig. Under pastelltoppen syns hennes knubbiga barnmage och jag blir glad. Jag var 25 första gången jag vågade ha kort tröja.

In på caféet där jag sitter och skriver kommer det in nya ungdomar, vara hela uppenbarelse ropar konstskola eller musikskola. Det syns också på dem att de är nya i stan, att de fortfarande prövar sina nya stigar. ”Jag bjuder”, gör jag nån säga när de betalar sin kompis kaffe, än känns studiestödet tillräckligt.

Jag har klätt mig i sneakers, långbyxor och jeansjacka. Fortfarande somrigt, men med strumpor i skorna för första gången på länge. Himlen hänger tung och snart ska det regna. Jag går hem via affären, nöjd med det jag lyckats skriva idag. Plockar i avocados, paprika, salt och vinägerchips i korgen. Ikväll ska vi äta tacos.

Men först ska jag dammsuga. Sen ska vi laga mat och äta. Efter maten ska jag kanske sy, kanske dricka en cider, kanske läsa lite. Kanske se på tv med Pär. Jag har inte sett på tv på flera veckor.

Nästa vecka borde jag få min cykel från verkstan. Då ska jag också börja sitta på mitt riktiga kontor.

Det ser jag fram emot.