Vecka 41

Veckans jobb: tydligen är det officiella mikronfonveckan i mitt liv. Idag har jag spelat in en saga jag skrev i våras för ett projekt. På torsdag gör jag skådespelardebut kan man säga, jag ska spela in en liten grej som jag lovar jag berättar allt om sen, men det är inte mitt projekt det heller, så jag kan inte säga så mycket i det här skedet.

Utöver mikrofonveckan ska jag skriva och hålla lite ordkonst. Det vanliga med andra ord. Har inga pressande deadlines denna vecka och det är skönt. Jag behöver lite vanlig skrivtid här nu de närmaste veckorna. Fast ja - en och annan stipendieansökan borde jag sy ihop snarast.

Veckans ord: mask. Eller munskydd heter det väl kanske. Man ska ju använda såna nu för tiden här I Österbotten. Jag är inte den som är den, det är ju bara att dra på sig en när man nu handlar eller vad det kan vara. Men det är fan inte bekvämt. Går med konstant hemlig svettmustasch där bakom. Det är väl marginellt vad maskerna sist och slutligen gör, men för mig funkar de som bra påminnelse om att håla avstånden och liksom vara lite försiktigare. Dessutom har vi bestämt oss för att återgå till stora veckohandlingen som vi gjorde i våras och minimera butiksbesöken och det är väl det bästa egentligen. Däremot kommer jag fortsätta träffa vänner och familj (de vänner som vill och kan) i hemmiljö, jag tror inte på total karantän om det inte är absolut nödvändigt pga smittorisk eller symptom.

Tänk att man ska vänja sig vid detta också. Jag undrar vad det kommer att göra med smink-, hår- och modetrender detta maskande? Jag såg nån på instagram som hade bytt ut gummibanden på sin mask med långa fina sidenband att knyta bakom öronen och hade flätor till det. Det blev liksom en ganska ljuvlig Anne på Grönkulla-effekt av rosetterna. Inte så praktiskt till vardags kanske, men om man vill vara fin nån gång.

Veckans raritet: en selfie utan mask!

Veckans ask and you shall receive: jag skrev igår på min instastory att vi skulle vilja köpa en bekväm hörnsoffa till torpet i okej skick. Och att vi betalar extra om man dessutom kan köra ut den till Monäs eftersom Nissan inte rymmer många hörnsoffor. Trodde det var att begära mycket - och det kanske det är - men vi fick napp direkt! nu får vi en prima hörnsoffa mycket förmånligt levererat till Monäs denna vecka. Jag är inte så naiv att jag tror man får allt man ber om, men ibland glömmer jag bort att folk inte har möjlighet att möta ens behov om man inte formulerar dem högt.

Veckans tv: jag hade ju helt missat att Sveriges mästerkock hade börjat igen!!!! Med nån fånig jubileumsvariant, men ändå. Bästa slötittarserien!

Veckans läsning: jag satsar på ljudbok + stickning för tillfället, det funkar bra mot lässvackan. Men har en massa böcker jag köpt eller fått som verkligen pockar på. Nästa vecka har jag höstlov och vi tänkte fly ut till El Torpo så jag tror jag ska packa ner dom och verkligen avsätta tid för att bara läsa. Egentligen har jag ju inte höstlov-höstlov, men jag har inga möten, ingen ordkonst och inget som jag behöver vara på nån särskild palts för. Men jag kommer ju så klart sitta där och jobba. Hoppas det blir lika gnistrande höstväder som det var va förra veckan.

Veckans lever länge på: träffade mina bloggbästisar Daniela och Karro ÄNTLIGEN efter många om och men i lördags och det var så kul och typ, välgörande? Även om det var bloggarna som en gång förde oss samman så är det ju äkta vänskaper som växt fram. Vi pratade mycket om sociala medier, det gjorde vi så klart, men också en massa annat.

Veckans ångest: läste några inlägg från typ två år tillbaka på den här bloggen igår kväll och jag slogs av att jag var mycket roligare då. Har den här bloggen blivit tråkig? Har jag blivit för mjäkig? Fick också lite panik över att jag har typ tappat verklighetsförankring nu för tiden och att jag mest skriver om allt bra som händer mig eller så där, fattar ni? JhUr tacksam jag är och blablabla. Jag tror det dels har att göra med att instastory blivit mitt främsta forum för tyå spontana åsikter och cheeky kommentarer men också typ… Har jag blivit lite högfärdig? Blind för mina privilegier? Hilfe!

Veckans Viola:

Vecka 40

Veckans tanke: skulle 2020 vara en bebis skulle den vara beräknad typ nu. Svårt att inte tänka på sånt när man är en kvinna över 30 och inte kan tacka nej till en öl, tacka nej till en kaffe, sluta röka, må lite dåligt, klia sig på magen, prata om framtiden, säga att man ska till läkare, äta ett mellanmål, gå långsammare än 100 km/h på barnavdelning i klädaffär, vara trött, ha en partner eller överhuvudtaget andas, leva och existera utan att man ser hur babylarmen går av i huvuden på folk runt omkring. Ingen som tror att de ger diskreta blickar ger nånsin diskreta blickar. Äh, jag orkar inte prata mer om det här.

Veckans jobb: massor. Har ett eller flera möten varje dag inplanerat, plus allt det vanliga. Men har också deadline för ett lite större projekt den här veckan. Och en annan, lite mindre deadline också. Det är inga nya deadlines så man kunde argumentera för att jag borde ha gjort mer av jobbet tidigare, men ärligt talat hörni. Hade jag då varit jag?

Veckans hotshot: ingen ska vi väl tro. Hotshoten gjorde ett kort och välkommet gästspel i mitt liv sent i lördags på bröllopet jag var på, men jag har inte bråttom att hälsa på den igen. Överhuvudtaget tror jag att shots vid bardisken är ett avslutat kapitel i mitt liv. Eller nej, va fan, nu ska jag inte göra mig äldre än vad jag är, men så trött som jag var i söndags kan jag inte vara många gånger på år, då kollapsar nog hela jag.

Veckans natur: så jävla fint just nu, åtminstone här är vi mitt inne i bästa ruska-perioden. Lönnen utanför vårt vardagsrum fullkomligt glöder och i häcken bakom huset växer de mest perfekta flugsvamparna jag sett. Alltså verkligen skolboksexemplar. Synd att man inte kan äta dem, de ser så aptitliga ut. Och på tal om aptitlg - luften nu <333 Som att dricka en hotshot, men precis tvärtom.

Veckans cover:

Den här har ju blivit viral på i alla fall min Tiktok och med all rätt, tycker Miley gör den otroligt bra. Looken, attityden, sången, MMM. Det är oftast lite svårt att sätta finget på vad det är som gör en tolkning, ett framträdande eller ens en låt så fängslande, men jag tror att det är i många fall handlar om nån slags desperation som lyser igenom. Älskar desperation.

Veckans film: såg Frozen 2 igår när jag var som tröttast och den var… bra. Riktigt bra tyckte jag till och med. Tyckte Annas och Kristoffs relation var så jävla fin. Grät jättemycket när de i ett skede återförenades i en stressig situation och Kristoff bara “I’m here. What do you need?”. DET är ett Disney-förhållande för den moderna tiden. Och Elsa är en lesbisk ikon, säga vad man vill.

Veckans banan:

Veckans jaha, du är här nu igen: är inne i en intensiv drömperiod nu igen men mycket lågintensiva mardrömmar och detaljerade äventyr. Man kunde tro att det är roligt, men så roligt är det inte. Tror att jag kanske börjar komma ikapp känslomässigt med allt vad det året har inneburit, i våras var jag så trött att det mest var skönt att trycka på paus men nu börjar det sjunka in. Eller hur tyder ni annars en dröm där jag och Pär har gått på grund med en u-båt och hela världen vet att vi sitter fast där och följer med dramat, men ingen kan rädda oss? Istället får vi bara ta emot brev från våra familjer med sista önskningar tills syret till sist tar slut i u-båten och vi dör. Efter just den drömmen vaknade jag mitt i natten med ett sådant ångestpåslag att jag fick ligga och trycka mot Pär som ett litet djur resten av morgonnatten. Men det går om, utan att man inser det själv.

Veckans Viola:

Torpjobb och jobb

Först och främst - tusen tack för alla kommentarer på förra inlägget! Ni är så fina och generösa med er själva. Överhuvudtaget tycker jag ni är duktiga på att kommentera just nu och det uppskattas, det ska ni veta. Jag är lite dålig på att svara på alla kommentarer i rimlig tid, men det betyder inte att jag inte läser dem eller blir glad varje gång det plingar till.

Jag verkar inte vara ensam om att ha tappat läskoncentrationen ~*i DeSsA tIdEr*~ och det är en tröst i sig. Jag har också fått tips på att läsa poesi, det tyckte jag var fint. Jag borde läsa mer poesi än vad jag gör.

Idag jobbar jag från torpet. Vi åkte ut hit igår kväll, så att vi skulle kunna vakna här och ta itu med sånt vi tänkt ta itu med redan från morgon. Hur tidigt man än stiger upp i stan, tar det ändå sin tid att komma hit. Dessutom stiger vi aldrig upp speciellt tidigt, hur starka intentioner vi än må ha om det. Men nu är vi här, det är fortfarande förmiddag, jag har för längesen ätit frukost och kaffet mitt har traditionsenligt kallnat i koppen.

Jag ska plantera lökar, klippa gräset (kanske för sista gången i år, det växer inte lika mycket mer), såga av en regntunna i lämplig höjd och hugga ner lite på baksidan har jag tänkt. Jag hoppas att jag glömmer bort lökarna till våren, att papegojtulpanerna blir överraskningar om/när de dyker upp. Påminn mig inte.

Ser så fram emot att gå ut och sätta igång, men före jag får göra det måste jag jobba undan lite. Jag har massor att göra och ingen egentlig inspiration. Men säg när har man det egentligen? Det är bara att dra på ändå antar jag. Vad har man annat för val? En sak jag i alla fall lärt mig de senaste åren är att det är bättre att göra ett första utkast man är missnöjd med än att inte göra nåt alls. Det är alltid hundra gånger enklare att förbättra, redigera och göra om än att börja från början. Ingen annan än du själv förväntar sig perfektion av dig.

När jag vaknade låg dimman tjock bakom huset. Det är så man vill klä sig i nåt fladdrigt nattlinne och springa genom det daggiga gräset med håret flygande efter sig i tjocka lockar. Men istället hasade jag mig upp, srog på mig yogapantsen jag aldrig gjort yoga i, drog upp rufset i en knut med en scrunchie och steg i stickasockorna.

Vykort från kontoret

Det här är ett försök att få igång skrivandet idag.

Jag brukar alltid prata om vikten av att flödesskriva, men ändå har jag suttit i snart två timmar på kontoret utan att fått igång det. Jag har visserligen lyckats beta av annat på to do-listan, men skrivandet, det står still. Jag har just läst Nettelblads blogginlägg om berättande blogg dessutom och kände: ja, men det är väl det jag vill tillbaka till, om jag nånsin varit där. Bara skriva och inte fundera så mycket på innehåll i den bemärkelsen.

Jaså tänker ni, det är den tiden på året igen när hon konstaterar att den här bloggen har börjat kännas som “ett måste” eller som nåt hon nte vill att den ska vara och att hon ska “sänka prestationskraven”. Lol, snart går det nog inte att sänka mer.

Jag har just svalt det sista av min mycket genomtänkta lunch (färdigsallad, min vän) och nu har jag inte ens kvar som ursäkt och tidsfördriv. Nu måste jag göra nåt. Speciellt eftersom jag tänkte gå hem en timme tidigare idag, så att vi kan äta lite tidigare, så att jag i förlängningen kan åka och hälsa på Grimbert Grimsson ikväll. Det är sjukt längesen jag träffat brorsan och hans familj. Dessutom fick jag vet igår att det skaffat… UNDULATER!!!! Så nu måste jag ju åka dit asap. Tror jag aldrig känt nån förr som har haft fåglar på riktigt. De heter Isak och Frank.

Jag ska göra rotfrukter i ugn idag förresten. What else, tänkte jag nästan skriva, för vad är mer höstigt än det? Men i och för sig tänkte jag det samma om gnocchin med grönkål vi åt igår. Hur som heslt ,rotfrukter i ung med kikärter och fetaost och pumpa. Jepp, köpte en pumpa igår när jag handlade. En butternut sådan, om det gör nån skillnad. Jag har bara lagat pumpa ett par gånger och då alltid som soppa, men det här sättet är knappast speciellt avancerat heller. Tror det blir gott. Dessutom köpte jag gulbetor istället för rödbetor, bara för att det fanns. Kanske man är ödesbestämd att vara matglad om man är född i september, den roligaste månaden på året att handla mat.

Det var strax efter sju jag handlade igår och ösregnet hade för en stund avtagit. Jag och kassörskan funderade lite om den alls skulle komma, den här stormen alla pratat om, men det visade ju sig vara det beryktade lugnet före vi var mitt i. Bara ett par timmar senare plockade vi in alla möbler från balkongen och stängde alla fönster (vi har öppet fönster i åtminstone sovrummet större delen av året). Barrikerade oss som två förskrämda mumintroll. Fast speciellt förskrämda var vi nog inte.

Stormen kom, det kan man inte bestrida, men blir det inte alltid ändå nåt slags märkligt antiklimax? Kanske är det för att man bor mitt i stan, det hade säkert känts betydligt annorlunda om vi varit på torpet. Torpet, ja. Undrar om det står kvar. Vi ska åka ut dit imorgon och kolla. Idag ska jag hälsa på Grim och fåglarna som sagt. Jag tänker att vi skulle höra nåt av grannarna om det hänt nåt värre där. Och har det stått stilla i stormen i natt lär det stå stilla tills imorgon med.

På lördag är det releasefest förresten. Imorgon ska Maggan-böckerna levereras till stan. Jag hoppas verkligen att det inte blir nåt strul och att böckerna kommer fram. Vad blir det för släppfest utan en bok att släppa?

Det åker tåg precis utanför mitt kontorsfönster ett par gånger om dagen. Har inte riktigt pinpointat vilka tider ännu, det kanske till och med varierar, men jag är rätt säker på att det kommer ett vid tre, halv fyratiden. Jag har bestämt att jag ska gå hem när det kommer. Lite som Skalmans mat- och sovklocka.

Klockan är två nu, så om jag ska hinna skriva nåt alls är det väl bäst att jag bara gör det nu. Tack för pratstunden.

Vecka 38

Veckans födelsedag: min egen! Jag fyller 33 denna vecka och det känns fint. Bra och snygg siffra, jag känner mig ganska tillfreds med var jag är i livet i jämförelse med min ålder och häromdagen gjorde jag nåt fånigt test på internet där jag ålderstestade min hörsel och den var till och med några år under 30. Tänker inte fira speciellt mycket däremot, det hinner jag knappt. Jag har ingen önskelista i år heller, det enda jag har kommit på att jag vill ha var en regntunna till torpet och det ska jag få av pappa. Och Pär har klickat hem Frida-tidningar från slutet av 90-talet åt mig, det hade jag också önskat mig. Vi ska kanske titta närmare på dem sen.

Jag lite yngre än 33

Veckans födelsedag 2: imorgon fyller min svärmor och så föds Maggan officiellt! Båda två viktiga händelser. Känns konstigt att ha en bok ute nu igen och speciellt nu när det faktumet inte åtföljs av bokmässor. Saknar kollegorna.

Veckans jobb: jag har massor att göra. Det är ordkonst-timmarna förstås och releasefest ännu mer förstås och ett par ansökningar som ännu ska in och lektioner som ska planeras och ett cykelmanus som ska färdigställas. Plus kolumn-deadline och poddinspelning. Hösten är sannerligen igång.

Veckans sömn: ja, det är inte mycket med den. Jag låg och hostade till halv fyra inatt. Hade väckarklockan på 07:50, kunde inte stiga upp före 08:50. Det gick liksom fysiskt inte. Så ovärdigt.

På sömnen alltså. Fick den här rubriken av Malin här om dagen, den är användbar i många sammanhang. Den ledde också till den ytterst österbottniska slutsatsen att jag och Malins man delar en småkusin, men från olika håll.

Veckans läsning:

ADHD - Från duktig flicka till utbränd kvinna av Lotta Borg Skoglund. Jag brukar sällan orka läsa annat än skönlittertur eller enstaka själv/biografi och jag kommer aldrig förstå, rekommendera eller gilla självhjälpsböcker, men den här är ganska intressant. Visste du att ADHD ofta ser helt annorlunda ut i flickor än i pojkar?

Veckans diagnos: är så förbannat trött på alla som ska självdiagnostisera sig med än det ena, än det andra, mig själv inkluderad. OBS alltså inte trött på diagnoser i sig, utan det att man läser en artikel och plötsligt inser att man är ett superunikt kristallbarn från rymden osv. Men med det sagt, det är klart att jag givetvis har ADHD nu när jag läser den här, hehe.

Nej men seriöst, så jag fungerar ju ändå ganska bra i en vardag, så kanske jag bara ska strunta i att försöka bokstavsbestämma mina beteendemönster. Jag har och är mycket av det som målas upp som ADHD i vuxna kvinnor (och det visste jag redan innan jag läste denna) och frågar du den som lever med mig närmast så är han ju ganska övertygad om saken. Men allt det där är ju ett spektrum också. Jag lutar väl ditåt kan vi säga. Borde kanske gå på en utredning, men orka. Då kanske dom kommer fram till att jag inte har det - och vad ska jag då hitta på för diagnos? :-))))))

Veckans Viola:

Hon lever, så ta det lugnt.

Vecka 37

Veckans ord: frisk. Hoppas jag. Jag hostar och snorar lite ännu, men jag är ju corona-lös och ändå rätt pigg. Jag hoppas kurvan fortsätter uppåt och att det här inte blir en av alla de där månadslånga bronkithostorna jag dragits med. Mina lungor tillhör på riktigt en 1800-tals dam. Men det är aldrig nån som tror en om såna klenheter när man är så välgödd som jag.

Veckans jobb: jag mjukstartar idag med jobb hemifrån.min playlist Klia katten (Veckans musik..?) i högtalarna och stickad cardigan så där indignerat virat runt mig. Startar väl lite mjukare än vad jag faktiskt hade tänkt om jag ska vara helt ärlig, fick absolut ingen sömn i natt. Jag fick liksom inte nervridet tankarna, det var som ett tiktok-flöde av “MEN DET HÄR DÅ”-impulser i flera timmar innan jag kom till ro. Oftast brukar det ta mig tre minuter från det att jag säger godnatt till Pär till att jag somnar, men inte igår. Oh well, det kommer fler nätter.

Men från och med imorgon drar en ganska fullpackad vecka igång. Jag ska göra flera stipendieansökningar, spela in en poddintervju, dra ordkonst, sitta i möten och så klart skriva. Först och främst på cykelmanuset så klart, men i fredags när jag var den retsamma kombinationen av trött men rastlös skrev jag ett utkast till en bilderbok i ett anteckningsblock. Har inte vågat öppna anteckningsblocket sen dess sen dess, men jag ska nog göra det och se om det är nåt.

Veckans fritid: jag skulle vilja köpa lite nya krukväxter för den stora årstidsväxlings-döden drabbade oss hårt här om veckan. Sen borde det storstädas och så har jag ett par sockor jag ska sticka klart. I helgen ska jag hänga med Måndagsklubben. Och så är det alldeles för länge sen jag gick på loppis. Plus att jag är sugen på att klippa mig.

Ni märker ju hur vilt jag lever.

Veckans färgkombo:

Det är inte det att jag absolut härmar Linnea i allt, men jag kan inte hjälpa att hennes färgspaningar alltid känns exakta!!!!

Veckans vill ha:

Är väldigt sugen på stora strassörhängen. De här från H&M tyckte jag var fina, men jag tänker att strass - det är ju typiskt sånt man borde hitta på loppisar sen sist man var sugen på det.

Veckans tv: ser om Gilmore Girls igen. Eller, såg om, förra veckan när jag inte kunde göra så mycket annat. Intresset för att se om hela brukar dö ut när jag inte längre kan/vill ligga åtta timmar om dan framför datorn. Började också se Netflix’ Hollywood förra veckan, men orkade inte se klart. Det stör mig sånt där när vissa karaktärer är baserade på verkligheten och vissa inte. Jag börjar bara försöka klura ut vad som är vad och googlar ihjäl varje avsnitt. Hellre då som The Crown där allt är så nära verkligheten man kan komma i en fiktiv serie eller då Gilmore Girls där allt är påhittat.

Veckans film: ja! Jag har sett en film jag gillar! Såg äntligen Book smart förra veckan och jag tyckte så klart om den. Tonårsfilm, nördiga tjejer som vill ligga, high school-klyschiga karaktärer (teaterbögarna <333) och ett lyckligt slut. Tack tack, jag är nöjd. Däremot vet jag inte om jag behöver se fler filmer i genren En Galen Kväll Som Spårar Ur, oavsett hur diversifierad rollistan är.

Veckans pirr: nästa vecka kommer Maggan ut! HILFE! Jag hoppas så ni ska tycka om den.

Vecka 35

Veckans jobb: nu gäller det! Slutspurten på Cykelmanuset! Vet inte hur jag ska få ihop det och egentligen brinner det väl ingenstans, det är mest jag själv som sagt för mig själv att sista augusti är deadline, men jag vill hinna bli klart. Jag vill bevisa att jag kan lämna in när jag säger att jag ska göra det och jag vill visa upp vad jag har gjort. Jag känner mig som en kattunge med en halvdöd sparv i munnen, som lämpar av den vid min människas fötter och förväntar mig beröm. Ibland känns ju det man har att komma med ungefär kvalitetsmässigt på samma nivå som en halvdöd sparv också.

Veckans fritid: idag börjar Alla mot alla och det kan tyckas vara en liten sak men fy fan vilken perfekt kvällsvana det är. I våras såg vi varje program tror jag, det är så lagom underhållande för att runda av dagen med. Jag ser hemskt mycket fram emot såna små indikationer på att vardagen är igång. Dessutom ska jag en gång för alla rensa och städa ur våra hallskåp. Just nu har vi allt där: väskor, gammalt smink, företagspärmar med viktiga papper, tomma Ikea-kassar till tvätten, bortglömda skor, eventuellt julpynt. Allt. Det stör mig enormt och nu ska de ordnas upp och gås igenom.

På lördag är det veneziansk och vi ska vara på torpet, surprise surprise. Ska köpa facklor, fy röven vad mysigt!

Veckans outfit:

Så här ser jag ut idag. Stickad kofta och sandaler: det är i sanning en underbar tid när man kan mixa lite så här.

Vi skulle egentligen till Vasa idag för att hämta ut Pärs nya svenska pass på konsulatet. Jag skulle köra honom för ja, kollektivtrafik I DESSA TIDER som det heter känns ju inte så kul. Halvvägs insåg han att han hade glömt sitt gamla pass hemma. Ja, man kunde lätt bli lite uppgiven och förbannad och vid en annan tid i månaden hade jag antagligen blivit det också, men idag skrattar jag faktiskt mest åt det. Grejen är också att vi inte hade kunnat åka hem och hämta det och börja om, man måste boka tid även för såna ärenden nu med Stora C i knutarna.

Vi bokade ny tid om ett par dagar, svängde om och bestämde oss för att dricka en kaffe på torpet istället. Vi skulle ändå här via på hemvägen hade vi tänkt för att hämta en liten hylla. Och så råkade jag ha med mig min dator så jag bestämde mig för att jobba lite härifrån. Det är liksom ändå inte så ofta vi har möjlighet att vara här mitt på dan en vardag liksom så man måste ju passa på. Pär hamnade på straffarbete för sitt pass-slarv och rensar ogräs kring trappan.

Nå nej, han skulle ha gjort det i helgen, men regn och sånt kom emellan så egentligen var det ju riktigt bra vi fick komma hit idag. Jag är ju sån jag; ser alltid silverkanten på alla regnmoln. HAHAHAHAHA NOT.

Veckans läsning:

Började läsa If I never met you av Mhairi McFarlane i helgen. Min kompis Sulve skickade den till mig för en tid sen, eftersom hon vet jag gillar Marian Keyes. Tack för det <3 Jag har inte läst nåt av McFarlane förr men halvvägs in i boken kan jag bara säga att: JA, gillar du Keyes kommer du gilla McFarlane.

Veckans glad gubbe: det händer bra saker för flera av mina vänner just nu; nya jobb, nya projekt, nya förälskelser och det gör mig väldigt glad. Det är också en bra påminnelse att nya saker och bra saker fortsätter hända genom livet och inget som tasmas bort efter 30. Så ingen stress ungdomar.

Veckans sur gubbe: vet ni hur trött jag är på nässlor? Vi har gården full på torpet och det tar liksom aldrig slut. Jag fantiserar ibland om att utrota dem alla med en välriktad molotov cocktail eller nån slags eldkastare. Men det är väl bäst att bara att dra på utan inblandning av eld, vi har ju inte bråttom.

Veckans tips:

För in din cykel på service! Nu hade jag personligen inget annat val än att serva cykeln, för den var mer eller mindre ocykelbar annars, men jag är så glad ändå! Det känns som att jag har ny cykel, och då är det ändå min gamla vanliga tantcykel som jag haft halva livet. Ingen överdrift - det är halva livet! Fick den när min tidigare cykel blev stulen när jag var 16. Sjukt egentligen att det inte är samma självklarhet att serva sin cykel som det är att serva sin bil. Eller det kanske det är för er andra, men inte för mig. Jag har pumpat luft i ringarna nån gång, kanske oljat kedjan, men inte så mycket mer. Det är en varm känsla att ta hand om något man har, det är faktiskt det. Dessutom finns det få så härliga grejer i livet som att en septembereftermiddag cykla hem från jobbet genom stan. Kanske stanna och handla nåt, lägga väskan i korgen och fortsätta. Det här är inte sponsrat på nåt sätt, men om du vill serva din cykel i Jeppis, så vill jag slå ett slag för min gamla kollega Patriks cykelverkstad.

Veckans musik:

Jag har inte lyssnat så mycket på Father John Misty, men han har väl figurerat i ögonvrån så där. Hans nya singel To S./To R. med omslaget ovan kom hur som helst upp som tips för mig på Spotifys framsida nu när jag skulle sätta mig och blogga och jag lyssande och gillade. Men mest gillar jag omslaget, hehe. Och ibland vill man ha en lågmäld amerikansk gubbe i högtalarna, sorry not sorry.

Veckans Viola:

Titta! Både Viola och Sylvi! På samma bild! de har ju faktiskt funnit varandra på ett nytt sätt sen vi utsatte dom för det stora traumat: vara på torpet. Har hittat dem tvättandes varandra flera gånger senaste veckorna. Underskatta aldrig vänskapskatalysatorn En Gemensam Fiende. I det här fallet är det väl… jag och Pär som är fienden då kanske? Heh.

Vecka 34

Veckans känsla: egentligen börjar ordkonsten idag med en inskription och där skulle jag så kalrt vara med. Men jag vet inte om jag inbillar mig, men jag har känt mig hängig, snorig och lite öronvärkig sen i morse. Det är inte ens så mycket att jag i vanliga fall ens skulle tänka på det, men nu känns det som… Jag vet inte. Borde jag vara hemma? Var går gränsen för symptom? Är det bara jag som sitter och känner av extra mycket för att det är som det? Jag vet att det här är långt ifrån unika tankar just nu, men det är ett knivigt läge. Trsökeln ska ju vara monumentalt lägre för att stanna hemma, men det känns som att den här hösten inte kommer bli till nåt om jag ska vara hemma varje gång jag är förkyld. VET NI HUR OFTA DET ÄR?!

Edit: Är hemma från inskriptionen, det är väl det enda rätta. Bra början på terminen…

Veckans jobb: ordkonsten då, på distans eller icke. Sen fick jag ett otroligt ryck i fredags och skrev över 5000 ord (!!!!!!) på cykel-manuset, så nu börjar det verkligen närma sig nån slags slutspurt. Problemet är bara att ju mer jag skriver, desto längre från slutet känns det som att jag är.

Veckans fritid: vill sova på torpet nån natt och kanske måla en pall där. Sen började jag sticka på ett nytt par sockor igår som jag har stora planer för. Sen vill jag som vanligt läsa och gå nån promenad och tja, boa in mig i hösten tänkte jag. Tur att alla ens intressen är såna där ensamvarg-intressen som gör sig bra utifall att jag pga snorighet behöver hålla mig borta från folk.

Veckans selfie:

Hej hej, här är jag i fredags. Jag strugglar lite med att känna mig fin just nu av olika anledningar och då postar jag alltid mer selfies än vanligt. Inte så mycket för bekräftelsen likes ger, utan för att på nåt sätt trycka mig igenom den där betongväggen av motstånd att posta eller ens titta på bilder av mig själv. Jag vet ju logiskt att jag inte är fulare än vanligt, men det är svårt att tysta ner alla hjärnspöken. Obs, fiskar inte efter komplimanger här, vill bara säga hur jag har det.

Hatten har jag förresten sytt själv av ett loppistyg, är faktiskt ganska nöjs med den, även om sömmarna kanske inte håller för närmare inspektion. Jag hoppas jag faktiskt ska anvnäda den också, känner mig alltid utklädd med något på huvudet. Använder ju knappt mössa på vintern. Alltid fascinerats av dom som typ alltid har mössa, lite som andra har en frisyr.

Veckans låt:

Robyns nya låt Impact med SG Lewis och Channel Trees. Jag gillar Robyn, jag gillar SG Lewis, jag har ingen aning om vem Channel Trees är, men I am here for it. Tack Nikko för tipset.

Veckans läsning:

Hej hej här är jag just nu. Igår läste jag en bok för första gången på länge! Så nu tror jag att det börjar komma krypande tillbaka - förmågan, lusten och viljan. Tänkte fortsätta med en liten bok som känns överkomlig - Hannele Mikaela Taivassalos nyaste I slutet borde jag dö. Den matchar mina ringar under ögonen så fint dessutom.

Veckans borde: lämna tillbaka biblioteksböcker.

Veckans Viola:

Vecka 33

Veckans känsla: nu jävlar! Rivstartade denna vecka med ett möte klockan 9 och sen var allt igång. Imorgon ska jag till Vasa på ett lunchmöte och plötsligt är mejlens inkorg som ekat tom de senaste veckorna fullpepprad av mejl igen. Det är rätt kul, jag är ju en vardagsjunkie, meeeen jag sov också pissdåligt inatt, så jag känner lite att jag inte hänger med.

Även om jag lyckats slappna av och tänka på annat i sommar, lite i alla fall, märker jag hur små marginaler jag har. Strax före coronan kom och räddade mig från att gå i väggen var jag så trött och tankspridd att jag tror mina reservtankar var helt slut. Nu är reservtankarna fyllda, men jag ligger inte långt över nollstrecket ändå. Ska försöka vara snäll mot mig själv i höst.

Veckans fejs: har ett otroligt glow just nu och det är helt artificiellt. Receptet lyder: dagkräm från L300 (den med anti-age) + Glossier Futuredew oljeserum + solpuder från Lily Lolo och krämrouget Cloud paint från Glossier. Jag är ganska ointresserad av beauty som fenomen och orkar ej med “rutiner” som håller på i alla evighet. Futuredew är ett nyförvarv men annars är det gamla godingar som jag vet funkar för mig. Plus att de alla är rimligt prissatta.

Veckans skriv: ja, det är ju cykelmanuset då. just nu känns det som att det går för långsamt framåt, men jag tror att det ska gå. Det är ett sånt roligt projekt att skriva på - och speciellt roligt nu när jag vet att det blir bok av det också. Men ändå ändå är det det här livet som kommer i vägen.

Veckans fundering: vi har blivit med stor bokhylla i torpet och nu ska lägenhetsläsningen separeras från torp-läsningen. HUR GÖR MAN DET?! Ska jag ta med mina Lotta-böcker t ex som egentligen gör sig perfekt i torpmiljö? Men som jag samtidigt känner att jag behöver ha till hands rätt ofta? Ska man förflytta poesihyllan till torpet och tänka sig att man sitter och njuter av ett litet poem mellan gräsklippningen och uppskruvandet? Eller ska vi bara förflytta vår To Be Read-hylla till torpet och hoppas på tid och ork att ta sig an alla dom högarna? Hur skulle ni göra?

Veckans mani: jag har köpstopp fram till nyår när det gäller kläder, men med undantaget: en beige kofta. Nu har jag dammsugit nätet på beiga koftor men hittar inte en enda tillfredställande. Den ska vara rätt nyans beige - inte för vit och inte för gul - , lagom lång och helst åtminstone merparten ull eller bomull. Hittat ett par fina men de flesta är nästan bara akryl och polyester. Det känns inte så kul. Det finns ju alltid alternativet att sticka en själv, men när jag fick höra vad garnet till en sån skulle kosta bleknade min stick-iver. Plus att jag vill ju gärna ha min kofta den här säsongen. Men jag har alla planer på att sticka nåt slags plagg större än sockor och vantar under vintern, men tror det kanske får bli Pär som får en tröja. Eller nåt syskonbarn.

Veckans insikt: jag hade faktiskt i alla fall hoppats om aldrig trott att vi skulle kunna åka och hälsa på till Blekinge nu i sensommar/höst men jag får nog bara inse att detta blir ett år utan Blekinge-besök för min del. Pär hann vara där strax innan allt bröt ut, men det börjar vara längesen det redan nu.

Veckans to do: lämna in cykeln på reparation. Jag saknar att cykla, men den behöver ses över före den är färd-duglig igen.

Veckans lättnad: att min Helt. Sjuka. Mens från förra veckan är slut. Större delen av förra veckan minns jag knappt, det var så horribelt.

Veckans grillfest: på lördag! Bra med vänner som fyller i augusti, det blir lagom sommaravslutningsfester på det sättet. Har fått i uppgift att göra guacemole. Will do!

Veckans läsning: eeeh, det går inte så bra med mitt läsande för tillfället. Men lyssnar halvhjärtat på Fogelströms Stad-serie. Försöker att inte stressa kring det, jag vet att det kommer tillbaka. Men! Kan varmt rekommendera Edith Hammars seriealbum Homo Line. Seriealbum och grafiska romaner är perfekt i lässvackor och Homo Line är rolig och sorglig och fin.

Veckans Viola:

Viola har inte fastnat på kameran en enda gång under veckan, så här är en bild från katternas första torp-besök. Att vakna till det här fluffet vid fötterna och Pär bredvid mig - vad mer kan man begära?

Vecka 28

Veckans kanske: det ändå var en bra idé att ta sommaren dag för dag rent semestermässigt det vill säga. Jag har inte planerat in nån fyra veckors paus utan tänkt att det där sköter sig själv. Jag tillåter mig mer flexibilitet nu under sommaren, men stänger inte verkstan helt och hållet. Är det en solig dag och nån vill ha med mig till stranden så åker jag. Är det en mulen måndag utan några desto roligare framtidsutsikter kan jag lika gärna jobba. Tricket är ju bara att komma ihåg att båda delarna är lika viktiga. Just nu känns det bra i alla fall.

Veckans tv: har börjar se om gamla säsonger av The Mentalist. Jag fastnar sällan för polis-tv (förutom Brooklyn 99 ofc men så är ju Adam Sandberg en av mina hemliga kändisförälskelser också så att) och The Mentalist ska gudarna veta är inget mästerverk. Men det är så skönt med mord och tragedier som löses på 45 minuter, utan att de inblandade poliserna verkar lida några som helst traumatiska besvär av alla gevärspipor och bomber som de nästan dött av i nästa avsnitt. Ibland behöver man något som löser sig så.

Jag tittar på The Mentalist via Amazon Prime (på telefonen) och de har en sån funktion att man i varje scen kan få direktlänk till alla skådisars imdb-sidor. Om man rör skärmen dyker alla namn och foton upp. Extremt användbart för alla “var fan har jag sett hen förr"?”-moments. Igår kväll tryckte jag på skärmen nästan i varje scen och läste kort om nästan alla skådespelare. Det är rätt många biroller som ska spelas i en polis-serie, nya offer och misstänkta och vittnen varje avsnitt. Det är rörande att läsa de här birollsinnehavarnas biografier. “Kända från” en handfull filmer och även om man sett filmerna så kommer man aldrig ihåg vilken roll just hen spelade. Det var antagligen inte en huvudroll. Alla dessa skådespelare, alla dessa drömmar. Vilken roll, vilket projekt är det de ser tillbaka på och pratar om med stolthet och glädje. Vilken roll var nästan deras? Upplever de att de lyckats? Har de gett upp? Hur betalar de hyran? Sånt tänker jag på.

Veckans läsning: Som Pesten ligger och stirrar på mig här bredvid mig. Jag har läst väldigt lite de senaste dagarna. Jag har inte ens nån riktigt ljudbok på gång. Men det kommer tillbaka, det gör det alltid.

Veckans pirr: jag låter så melankolisk nu, men det är ju inte hela bilden det heller. Det är massor av roliga saker på gång, men det tar vi en annan gång. Kanske, eller kanske inte. En sak som pirrar jäkligt mycket är i alla fall mitt nya arbetsrum som jag börjar hyra från och med augusti. Är så pepp på det så det är inte klokt! Ska berätta allt om var och hur och så om ett par veckor, men jag är helt övertygad om att dom sju kvadratmetrarna kommer göra stor skillnad i mitt liv. Ni vet när man ibland kommer till ett ställe eller träffar en människa eller hittar något och man känner i maggropen att det här kommer att bli viktigt för en? Så känns det.

Veckans suck: jag behöver snart ny telefon. Det är inte akut men det kommer krypande.

Veckans suck 2: Att Kanye tweetar om att han ställer upp i presidentvalet. Jag älskar amerikansk kultur och inte bara de delarna som når hit men geeeeee eeeeer. Jag minns att en tjej jag gick i högstadiet med, som var ett par år äldre en gång sa “Jag tror att att USA kommer vara nästa Sovjet, det är en tidsfråga innan det kollapsar”. Jag vet inte varför jag minns det, men kanske för att jag tyckte hon var så cool som vågade säga något sånt. Det kändes så sant. Jag tänker på det varje gång nåt nytt galet kommer upp. Nu är ju kanske Kanye 2020 USAs minsta problem, men vad vet man. Ska lyssna på Peppe & Magnus podcast och se om dom har nåt att säga om saken.

Nån gång läste jag att man måste se nationer för hur gamla de är. Hen som sa det (Årets källhänvisningsmedalj går till mig) sa att självgoda europeiska boomer-stater borde sluta döma unga afrikanska stater som strugglar. Man dömer inte ut ett barn som ramlar när de lär sig gå. USA är i så fall tonåringen man blir vansinnig på, men samtidigt är nån slags drivmotor i mycket. Ett korrumpt korthus och ett vansinnigt paradis. Man vill att de ska växa upp, samtidigt som man vill att de ska tycka man är cool.

Veckans podcast: Sorry, trots att jag nyss nämnde en annan måste jag ju ändå utse Sällskapet med det nya avsinttet där jag är med till veckans podcast. Lyssna på den! Läs min kolumn!

Veckans Viola:

Detta är orsaken till att det bara finns en Veckans Viola-kategori och inte en Veckans Sylvi. Jag älskar Sylvi precis lika mycket (även om hon älskar mig betydligt mindre än vad hon älskar Pär), men medan de flesta foton man tar av Viola skulle platsa på vilken kattmatskartong som helst ser Yrvädret Sylvi mest vanvårdad och galen ut på foton. Hon är dock väldigt söt irl.