Känd från Insta

Hej peeps, det är officiellt bröllopsvecka för mig och Pärlan, så jag kommer knappast blogga speciellt mycket - för annars SPOTTAR jag ju ur mig inlägg *gör "eller hur"-min och lägger trotsigt armarna i kors*. Däremot postar jag på sevendays.fi instakonto som heter just sevendays.fi denna vecka. Kul för er som just can't get enough of me. Försöker hålla det bröllopsfest-relaterat på gästkontot, så GRATTIS alla heterohetsare, kul för er! Nästan lika kul som när Dressmann öppnar i ens stad. 

Nej, nu ska jag inte vara sån. Jag är supertacksam att ni är nyfikna på vad jag gör i cyberrymden och irl, speciellt eftersom jag idag diagnostiserade mig själv med ett "närmast sjukligt bekräftelsebehov" <- citat ur verklig Whattsapp-diskussion. All den uppmärksamhet ni skänker mig genom besök, likes och kommentarer är vad jag föreställer mig första morgonsilen är för en heroinist (min uppfattning om första morgonsilen kommer helt och hållet från filmen Trainspotting).

Och här är en gonatt-visa åt alla de som känner att de skulle vilja uttrycka oro inför mitt drogiga förhållande till bekräftelse:

[embed width=480 height=270 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/KUmZp8pR1uc/hqdefault.jpg?r=40903]http://www.youtube.com/watch?v=KUmZp8pR1uc[/embed]

Kortversion av detta inlägg för den som tycker jag dravlar för mycket: jag är trött och postar på Sevendays' insta denna vecka och RIP Amy.

Min nästbästa menshistoria

X3M skickade mejl och berättade om sin mens-kampanj och bad mig skriva nåt om det, gärna med nån egen liten mensrelaterad historia. Jag är inte sen att haka på för

1. Välkomnar alltid inläggsidéer till bloggen

2. Har många, många menshistorier ni aldrig hört, men mina vänner säkert känner igen eftersom

3. Jag älskar att prata mens!

Min allra, allra roligaste menshistoria innefattar tyvärr en annan människa också, som jag inte vill hänga ut. Den historien kräver nämligen att jag gör mig rejält lustig över den här människan, så tyvärr bloggen, tyvärr. Jag kanske skriver in den i nån roman senare i livet och påpekar det usual; att likheter med verkliga personer och händelser är slumpmässiga och blablabla. Men ni kommer fatta. Ni får hålla ögonen öppna.

Okej, men efter jag läst X3Ms mejl började kugghjulen knaka in i hövve på mig. Vad är min bästa menshistoria? Vad ska jag berätta av allt mensrelaterat skoj jag varit med om? Mitt liv är ju som Bli vår gäst-scenen i Skönheten och Odjuret, med skillnaden att det är tamponger, bloddroppar och värktabletter som dansar omkring mig.

Vad jag vill ha sagt med denna klumpiga liknelse är att ända sen jag fick mens så har min mens (eller avsaknaden av den ibland) spelat en stor roll i mitt liv. Jag är tyvärr inte en av dom som känner mig "trygg och säker" och kan "fungera normalt" när jag har mens. Eller JA, jag är ganska säker på att jag har mens och JA är ganska trygg i vetskapen om det är okej att jag har det. Men förutom otroliga menssmärtor så blir jag trött, ofokuserad, gråtig, förbannad och hudlös när jag har mens. Men mensen har ju inte bara negativa inverkningar på mitt liv. Jag känner mig ofta lite mer typ mottagbar för intryck och stämningar på ett ganska användbart sätt. Och - jag har fått en massa i bästa fall roliga, i sämsta fall tragikomiska anekdoter. Och jag lyssnar och läser mer än gärna andras menshistorier. Älskar Johannas kolumn för X3M på temat. Läs den HÄR.

Jag tänker att mens borde få samma status som mili är för killar. Ta två godtyckliga män som gjort militärtjänstgöring och du ska se att samtalet förr eller senare kommer in på nån jävla fotsvampig marsch dom gjorde hösten -76. Jag tycker mens kunde ha samma status för livmoderbärare. Nån ba "shit, ni skulle vart med när jag bloda ner min mosters soffa -82, ja fy fan!" och nån annan ba "ja, men när jag...". Så nu ska jag alltså berätta min nästbästa menshistoria, där bara jag är namngiven och bara jag hängs ut. Jag kallar den...

Ellen tar rockstjärnemyten på blodigt allvar

Det är våren 2013. Så här såg jag ut 2013, med mensröda rosor i håret:

Jag har på nåt mystiskt vänster via kontakter blivit inbjuden som DJ till Umeå Open. Mitt jobb är att spela musik på båten över från Vasa. Umeå kör hårt på att locka folk över kvarken detta år och jag ska hjälpa till att höja partyfeelisen på båten. Detta är alltså morgonbåten från Vasa och publiken består av ett tiotal trötta pensionärer. Alltså gör jag inte så mycket annat än att sitta och prata med Henry & Jessica från Burning Hearts och byta låt lite halvhjärtat ibland.

När vi kommer fram till Umeå blir vi upphämtade av chaufför som står med namnlapp och det går snart upp för mig att jag jag är inbokad på hotellet mitt i stan där alla artister bor. När jag stiger ur bilen står Gnucci och röker och i lobbyn sitter Mando Diao och ser uttråkade ut. Jag försöker se oimpad ut, men mitt lilla Larsmo-hjärta tickar ganska hårt.

Mitt rum är skitfint och jag får armband som ger mig tillträde till alla efterfester och jag går bara runt och förväntar mig att nån plötsligt ska rycka tag i mig och fråga vad fan jag egentligen gör här. Men ingen gör det och första kvällen jag lägger mig i sängen känner jag mig ganska cool. Lite som en rockstjärna. Funderar på om jag borde, som alla rockstjärnor, trasha hotellrummet lite men bestämmer mig för att bara sova. Somnar glatt och nöjt.

Vaknar sent nästa dag och sträcker på mig. Umeå Open dag två - här kommer jag! Med en rörelse full av kraft rycker jag av mig täcket.

Och märker att jag ligger i en stor pöl av blod.

Jag har lite oväntat fått mens under natten och blött, min vana trogen, som en gris. Det ser ut som att jag styckmördat nån och jag får lite panik. Jag ska ju bo här i en natt till. Min kompis Emma, som bor i en liten by utanför Umeå, ska snart hämta mig och jag ska hälsa på hos henne hela dagen. Jag rafsar ihop lakanet och täcket och allt blodigt och vet inte riktigt vad jag ska göra. Lämnar allt i en hög på sängen och bestämmer mig för att ta itu med det sen. Jag duschar, stoppar upp en tampong och hänger en stör ej-skylt på dörren när jag går därifrån.

Jag är ute på glesbygd'n hela dan och har det trevligt och har lite glömt bort det blodiga kaos jag lämnat efter mig. Tills jag kommer tillbaka och märker att stör ej-skylten på dörren är borta. Försiktigt öppnar jag min hotelldörr och ser att nån har städat. Borta är blodet och sängen är nybäddad. Nån stackars städerska har städat undan mina mensspår. Jag skäms som en hund och smyger förbi receptionen när jag lämnar hotellet för kvällen.

Trots nattbinda blöder jag så klart igenom nästa natt också. Inte riktigt så våldsamt, men ändå blod på lakanet. När jag ska åka hem lämnar jag kvar alla mina kronor på hotellrummet tillsammans med en "ursäkta så hemskt mycket det var inte meningen"-lapp. Ser inte receptionisten i ögonen när jag lämnar tillbaka nyckeln.

Jag slängde inte ut nån teve, men jag kommer aldrig bli mera rockstjärna än när jag blodade ner mitt hotellrum i Umeå. 

--

Sen ni började läsa detta mastodontinlägg så har väl träden hunnit tappa sina löv och fått nya och jorden snurrat runt solen och era barn har växt upp, men hej! Tack för att ni orkade hela! Dela gärna med er av era menshistorier och håll koll på mensigt braiga X3M denna vecka.

Helgljud

Suset genom torra löv när jag går hem. Prasslet vid chipspåsarna på affären. En elvisp i ägg och socker, gällt först och mer dämpat efter en stund. Flera fel svar i Vem vet mest. Korken som släpper gängorna på en spritflaska. Inkommande videosamtal från Nikko. Djupa andetag och fras från brinnande mentholcigg. Pärs snarkningar när han somnat före mig. Kattkurr precis vid örat.

Lockrop och matkoppar som fylls. Morgongudstjänsten från radion och en kniv på rostade havrebröd. Kaffekokarens puttrande. Solanges nya skiva. Duschstrålar, tandborsten mot tandköttet, för hårt, för hårt.

Loppis med Emmi och barn som skriker och bekanta hej mellan borden. Porslin mot porslin och hopp och besvikelse om vartannat. Torr ostsemla och sörpel av kaffe. Instrumentala versioner av andliga sånger och erbjudanden för hela familjen. Fräsandet av lök och kniv mot skärbräde och senaste avsnittet av Mellan raderna.

Candy crush på mute, små små svepningar över skärmen bara ochTusen år till julafton på en annan skärm. Fest i grannhuset, högljutt på gatan. Orimlig lättnad, som vatten i öronen som äntligen släpper, när Pärs nycklar sätts i låset. Småprat och tandborstning och avklädning. Pärs snarkningar. Kattkurr. Oroliga ljud på gatan.

Pärs väckarklocka, min väckarklocka. Morgonpiss, tekokare, kaffeputter. Tidning som dras ur postinkast. Knatter från två datorer, Kaffekvarnen på radio. Julia och Richie ringer på dörren, vi pratar nästan bara bröllopsfest. Hej då, hej då.

Örngott som dras av lakan, nya styvare örongott träs på. Tvättmaskinen skakar mot hårspraysflaskorna. Fräsandet av lök och kniv mot skärbräde och sista timmen av ljudbok, Utan personligt ansvar. Potatisstomp i potatis och varm mjölk och gurktugg. Jaro-match på nära avstånd och Solanges nya skiva igen.

Snart snarkningar och kattkurr igen.

In stores now - eller?

Hej hej! Idag tänkte jag prata lite om H&M. Alla ba neeeej, men ge dig nu, inte igen. Hehe.

Men okej, har ni sett nya H&M-reklamen?

[embed width=480 height=270 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/8-RY6fWVrQ0/hqdefault.jpg?r=30007]http://www.youtube.com/watch?v=8-RY6fWVrQ0[/embed]Ni kan inte ha undgått den om ni typ överhuvudtaget har sett nåt på Youtube eller scrollat Instagram den senaste tiden. Dessutom har den blivit flitigt delad på sociala medier och hyllad för sin diversitet och sitt "nytänk".

Jag tycker också den är rätt fräsch för att vara H&M. Vi ser olika etniciteter, olika åldrar, olika kroppar, olika utseenden som strider mot normen och vi ser till och med orakade armhålor. Hurra!

En av brudarna vi ser i reklamen är modellen Paloma Elsesser. Det är hon som är "Den Tjocka". Jag följer henne på Insta och gillar henne, hon är tuff. Tycker också hon är tuff i reklamen. Men hon är ju som sagt Den tjocka. Nu är Paloma inte jättefet, men hon räknas definitivt som plus size. Och det är det här jag vill ta upp. H&M har, de här senaste åren, inte gjort ett skit för att vi plus size:are ska känna oss välkomna till deras affärer.

Dessutom kan man diskutera varför Paloma är den enda i bara underkläder, varför man åtminstone måste vara sexig och se lite kåt ut om man nu prompt måste vara fet.

Samtidigt som de skickar ut den här reklamen i alla jävla möjliga kanaler och klappar sig själva på axeln för att de är såna PR-geni att de låter tjocka (och svarta och håriga kvinnor) synas lite, blir det svårare och svårare att hitta plus size-kläder i deras affärer. I många affärer har de små diskret undangömda plus-hörnorna helt försvunnit. Jag har sökt förgäves efter plus size kläder i flera större H&M-affärer i större städer, både i Finland och Sverige. I vissa fall har det funnits en utprintad lapp som hänvisar till deras nätbutik om man vill handla byxor i storlek större än 46. Man ba ååh, känner mig verkligen som en av era "ladies". Nätutbudet är dessutom inte det mest upphetsande, väldigt mycket "smickrande" tunikor och det ser ungefär likadant ut året om. Suck.

Det som H&M dock är bra på, det är ju att snappa upp trender. De är ofta i framkant när det gäller kedjorna och lyckas snusa upp det folk vill ha och erbjuda det snabbt. Och nu har de snusat sig fram till den allt större trenden med oretuscherat och äkta och o-perfekt. Och plus size-modeller. Och, sin vana trogen hakat på. Det är ju så reklam funkar. Typ.

Det är bara det att det är så väldigt mycket snack och så väldigt lite verkstad, H&M. Var är kläderna för mig och Paloma ni skryter om? Det står In stores now. Säg vilka jävla stores.

Bergmanklubben ger: Höstsonaten

Ikväll gjorde jag nåt så finkulturellt att jag nästan kan känna rödvinet under näsan. Jag såg en Ingmar Bergman-film! Jag vet, gnällig död gubbe säger ni och det kan jag ju inte säga emot. Han var kanske inte en särdeles sympatisk man, men om vi bortser från personen (ska man det? på Kulturvis diskuteras faktiskt just detta) och ser till vad han gjorde så var en del av det faktiskt ganska bra.

Förra veckan en kväll nr vi satt och hängde sa nån (Moa?) att vi borde se en Bergman-film nån gång. Istället för att låta det dö på idéstadiet som så mycket jag och mina vänner säger vi borde göra, tog jag tag i det och sammankallade till en regelrätt filmkväll hemma hos oss ikväll. Jag bjöd in ett gäng fina filmloverz jag hittade i i min vännerlista på Fejan (<- typiskt papp-uttryck) och skapade gruppen med det postironiskt pretto:iga namnet Bergmanklubben, googlade "vilken Bergmanfilm ska man börja med" och skickade Pär till bibblan för att låna den titeln jag tyckte lät bäst. Sen möblerade jag om lite så att alla skulle se teveskärmen, poppade popcorn, kokade kaffe och så såg vi Höstsonaten.

Fotnot: Läste just genom förra stycket och herregud sån diktator jag är! Kommer antagligen dö ensam i nån bunker för det är ju det diktatorer gör :((( Slut på fotnot.

[embed width=459 height=344 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/hCuGGamaGX4/hqdefault.jpg?r=56572]http://www.youtube.com/watch?v=hCuGGamaGX4[/embed]

Kanske bästa scenen ↑

Jag valde Höstsonaten för att den kom upp som förslag på bra Bergis att börja med tillsammans med Fanny och Alexander, men den senare har vi ganska nyligen sett jag och Pär. Det fanns en del andra förslag också, men det är ju höst så jag tyckte Höstsonaten lät passande.

Orkar som så inte skriva en regelrätt recension men i korthet handlar filmen om en mamma och två vuxna döttrar. Större delen av filmen är en uppgörelse mellan ena dottern (som enligt Wikipedia är "kuvad") och mamman. Mamman är galet snyggt spelad av Ingrid Bergman och hon är också filmens största behållning. Liv Ullman är också bra och ger mig lust på flätor och runda glasögon.

Bergmans filmer handlar ju i regel om en medelklass som har tid och råd att gräva i sin ångest, men det får man ju bara ta för vad det är. Dessutom passerar denna film Bechdel-testet med råge vilket ju är kul!!!!! Speciellt eftersom jag iblandofta nästan jämt tvivlat på Ingmars kvinnosyn.

Jag ger filmen Höstsonaten nio av tio gnälliga gubbar och konceptet filmkväll mitt i veckan med Bergmanklubben tio av tio! Filmer som man "måste" se känns så mycket mindre som ett måste om man gör det i grupp. Sen måste man ju ingenting, men ni vet.

Nästa vecka - om vi hinner p g a bröllopsfestvecka - ska vi se Viskningar och rop. KUL!

På tal om kul saker, fick detta screenshottat åt mig från Jodel, det handlade tydligen om bloggar:

Blev lite bestört när jag läste det. Att folk skriver sånt här. Det är ju liksom... Helt sanslöst. Vilket påstående alltså. Jag är ju inte ALLS bäst i Svenskfinland.

Max topp fem.

Puss och kram/

your friendly neighbourhood feminazi

Hatlistan

Hej och hatfylld måndag på er! Den här listan hittade jag hos Polichinelle (för övrigt mycket bra blogg för vegetarisk vardagsmatsinspiration) och jag tyckte det passade bra på veckans mest hatade (?) dag.

Min äckligaste mat.

Fryst paprika-majs-ärtblandning. Aubergine och svamp i stora bitar p g a klarar ej konsistensen - som att tugga på nåns öra?! Mannagrynsgröt. Cirka all yoghurt utom naturell, grekisk och turkisk.

Fika jag tackar nej till.
Frukt- och bärkräm. Tycker det är regelrätt vidrigt, speciellt om det är klimpar, eller ännu värre hinnor i det?! Tycker också pannacotta är lite obegripligt. Memma, men det är för fan inte dessert, det är knappast mat.

Hatväder.
Gillar inte när det är för varmt och stillastående. Hatar när det är varmt och fuktigt i luften, så där strax före åska. När det smälter och fryser om vartannat och alla vägar blir som skridskobanor och man halkar och bryter ryggraden och dör på väg till jobbet. 

TV-program jag aldrig skulle titta på.
Reality-teve från sjukhus eller ännu värre djursjukhus. Fattar inte vad underhållningsvärdet ligger i att se nån stackars familj gråta över att kaninen Pelle har cancer. VARFÖR?! Krydda det dessutom med blodiga operationsscener och jag vill bara spy. Och alla de här programmen, typ Kanadas farligaste lastbilsvägar och Auktionskungarna i Dallas och allt vad det är som kommer på de här två miljoner specialkanalerna - vem ser på dem?! Annars följer jag sällan med talangjakter typ Idol, men jag kan inte säga att jag aldrig skulle se på dem.

Då tappar jag humöret helt och hållet.
Förutom klassikern: kommentarsfält på internet som jag inte klarar av alls längre så är det när de där små onödiga sakerna går emot mig. Typ dammsugarsladden rycks ur, tröjärmen fastnar i handtaget, datorn jävlas, jag tappar nåt. Såna saker kan jag skrika rakt ut av. Eller när katterna har ner nåt i golvet och det går sönder.

Sämsta musiken.
Kan lyssna på det mesta som har nån slags energi eller känsla i sig, eller hur jag ska säga. Hatar väl sällan nån hel genre men okej, jazz är så inte min påse chips. Speciellt inte typ fusion. Jag ba... Va? Eller rock egentligen. Två gitarrer, en bas och ett trumset säger mig inte så mycket. Men jag gillar punk och jag gillar indie. Gillar inte metal, speciellt inte om det är med operasång typ Nightwish. Har även svårt för reggae ibland, eller okej, har svårt för människor som lyssnar på reggae. Newsflash: ni är inte sköna typer. Medeltidsgrejer är också ett stort jävla nej tack från mig alltså. Orkar ju inte en sekund med Laleh. Är sjukt trött på folk som hyllar Queen. Coldplay ger mig psykopatvibes.

NEJ OKEJ NU KOM JAG PÅ DET!!! Det värsta i musikväg jag vet... *drum roll*... "avskalade" "lågmälda" gitarrversioner av poplåtar. Nästa dude som spelar gitarr och blundar när han gör "sin" version av We found love på Youtube kommer jag hunt down och tvångsmata honom hans gitarr. Orkar ejjjjjj.

Tycker om hur jag startade den här harangen med "Kan lyssna på det mesta", lolololol. Självinsikt noll.

Värsta tiden på dygnet.
Strax efter lunch på jobbet. Vill bara lägga mig ner och dö i nån timme.

Mitt sämsta humör.
När jag måste förklara saker åt folk. Speciellt om jag är hungrig. Eller nyvaken.

Sämsta grejen jag äger.
Shit, svår fråga. Köpte en primer från e.l.f. för inte så länge sen som visade sig vara ungefär lika bra som hundbajs.

Värsta personlighetsdragen.
Aaah, where to begin. Finns så många drag i människor jag hatar. Men skenhelighet och självgodhet är ju självklara favoriter. Folk som slickar uppåt och sparkar neråt - det märks och det är inte smickrande, kära ni. Folk som använder härskartekniker i debatter - gå und dö, bitte. Folk som är otrevliga åt servicepersonal - ni suger. Men brist på självdistans på alla möjliga vis är ju ändå juvelen i den krona som är mänsklighetens hela jävliga spektrum.

Så där då! Då har jag gjort mitt för att sprida lite ljus i mörkret denna måndag :))))) Om ni fyller i listan själva, länka gärna så får jag läsa! Älskar att läsa när folk blir upprörda över saker, det blir så äkta på nåt vis *myser och sveper min dalmatinpäls tätare om mig*

Födelsedagspresenter

Tjolahopp tjolahej, nu är jag här igen. Jag är dålig på att blogga regelbundet, jag vet det. Senaste tiden a k a den är veckan har jag haft lite ångest för att jag hade inlämning åt Monika (Fagerholm, min handledare på skrivarkursen jag går) och jag hade inte fått ihop så mycket text, inte ens en A4. Men för en timme sen pratade vi om texten och Monika hjälpte mig hitta nån slags struktur och gav mig uppgifter för att komma vidare, så nu känns det så himla mycket bättre. Och plötsligt kändes det enklare att blogga också. Så without further ado - här är en liten presentation av min presentskörd i år!

Vi börjar med mattan jag köpte åt mig själv. Loppis så klart. Det är egentligen än gobeläng, d v s, den ska hänga på väggen. Men jag ser inga regelpoliser i närheten såååå... Vi har haft lite delade meningar om mattan, jag och Pär, men nu är han ändå nöjd med den. Usch, jag är kanske lite väl bestämmande av mig med vissa saker i vårt hem, men jag försööööker verkligen vara snäll och lyhörd. Ni får mejla Pär och fråga om jag lyckas med de föresatserna, hehe.

Förresten, hur svårt är det att fota en jävla matta?! Svårt att ge en bild som visar hur den _verkligen_ ser ut.

Korpen Kristina har ni ju sett förr, hon tronar nu i vårt vardagsrum och skänker en viss je ne sais quoi till vårt hem. Henne fick jag som ni säkert minns av far rar.

Också något som blivit nämnt förut, boken Norma av Sofi Oksanen. Den fick jag av min svärmor (tycker fortfarande det är kul att jag har en svärmor liksom, kul på samma sätt som att jag är nåns fru).

Av min faster fick jag tre kaffekoppar ur serien Amanda från Rörstrand. Jag köpte  ett par högt älskade tallrikar ur samma serie på loppis i somras, så jag är mycket förtjust i kopparna. Lyx med en faster som har bra loppisöga och vet vad man gillar.

Av Pär Penna fick jag det ultimata spelet. Jag älskar frågesport, sällskapsspel och På Spåret = jag trippelälskar detta spel! Så fint att han dessutom mindes att jag hade dreglat över det i bokhandeln för länge sen i somras. Började bokstavligen gråta när jag öppnade paketet mvh hormonelltjej87. Dessutom fick jag en prenumeration på Bang, som jag också hade önskat mig. Fina Pär <33333

Av Julia fick jag denne lelle H&M Home-goding som ni säkert känner igen från min bloggönskelista. Hen står i vanliga fall på mitt blombord och vaktar mitt emellan aloe veran och pengaträdet.

Och sist men inte minst, av syskonen (Julia inräknat i detta också) fick jag mina önskeörhängen från Ann-Sofie Back. Dom ska jag ha på mig när jag stegar fram som brud (och tusen gånger efter det, men inte före festen). De är så SJUKT FINAAAAAAAA. Jag kommer också vara så SJUKT FIIIIIN på festen. Tror jag.

Nu ska vi åka och hälsa på Grim och jag hade inte så mycket mer att visa upp. Tack allihopa för alla presenter och även för de blommor och pengar och godis som inte blev presenterade. Och tack till Emmi, som hälsade åt mig i Firarsvängen på Radio Vega, årets mest oväntade, typiskt Emmiska och roliga grej.

På repeat

Första låten från Frida Hyvönens svenska skiva är som riktigt riktigt riktigt bra. Kanske årets bästa text också? Kan knappt bärga mig till hela skivan kommer. 

På mitt nattduksbord

En av de bästa grejerna med hösten är ju den här klassiska bilden av att man ska kura ihop sig i nån fåtölj med stickasockor och en stor balja te och en bra bok. Hela grejen med att läsa gör sig oerhört bra höstetid. Att jag sen aldrig kurar ihop mig utan oftast ligger i nån slags framstupa sidoläge mitt över sängen iklädd tshirt och menstrosor (de där största och fulaste trosorna jag VET att du också har) kanske drar ner mys-imagen lite, men läsandet kvarstår och det är ju det som är det viktiga.

Mitt nattduksbord just nu ser ut så här:

Borde köpa nya lampor åt oss inser jag nu, för Pär har ingen alls och mitt är ett ihopskrap av en Ikea-skärm och en presentstomme. Den är inte speciellt lyckad. HUR SOM HELST. Förutom fula lampan, en handkräm och ett femtio cent ligger det en hel radda  bra böcker som bara väntar att läsas i höst. Dessutom har vi tio (jag tror det är tio) hyllor med böcker här i lägenheten och jag har läst max tre av dom hyllorna. Okej, kanske fyra.

Främst ligger fyra böcker som alla är inhemska. In transit har jag skrivit om förr och jag håller fortfarande på med den eftersom jag är otroligt slö i min läsning. Den och Naondel av Maria Turtschaninoff och Djävulen är en lögnare av Sara Razai har jag fått från Förlaget som recensionsexemplar. Är så sugen på att läsa dem alla, men vill läsa klart In transit först, jag är så dålig på att slalomläsa, det slutar alltid med att nån av böckerna lämnar.

Norma fick jag av Pärs mamma till födelsedagspresent. Blev så himla glad, för Oksanen är en av mina favoritförfattare och jag hade ändå tänkt köpa den. Bra med en svärmor med bra boksmak!

Handkrämen är förresten den här. Jag har inte använt så många olika handkrämer så jag har inte nåt att jämföra med, men jag tycker den är bra. Plus att den doftar riktigt, riktigt gott.

Imorgon är min födelsedag och ikväll hade jag släktkaffe. Fick en massa fina blommor och tekoppar jag ska visa i nåt skede, men är för trött just nu. Just nu ska jag bara lägga mig ner och tänka igenom livet under de sista 45 minutrarna av mitt tjugoåttonde år.

Allt jag lärt mig

Idag fyller jag 29 år. Det känns väl både bra och inte alls liksom. Jag tycker det är skönt att bli äldre, hittills har det bara blivit bättre, även kurvan inte alltid varit rakt uppåtgående. I alla fall, här är ungefär allt jag lärt mig om livet under mina 29 år. Jag har bestämt mig för att jag är vis nu. Varsågoda.

♥ Be om ursäkt när det behövs.

♥ Men kräv också ursäkter ibland.

♥ Det lönar sig mer och är roligare att hänga med brudar än med killar.

♥ Du står inte i tacksamhetsskuld till nån för att de hänger med dig, du är värd kompisar även om du är en skitstövel ibland

♥ Men kom ihåg att påminna dina vänner om att du gillar och uppskattar dem. Gärna nyktert ibland.

♥ Mensvärk är en helt okej ursäkt att ställa in saker och ta det lugnt.

♥ Det lönar sig faktiskt att sova och äta regelbundet. Hur tråkigt det än låter. Frisk luft är också irriterande nog bra på många sätt.

♥ När kärleken kommer så kommer du känna igen den, men den kommer inte se ut dom du trodde.

♥ Och dröjer den så finns det två miljoner andra likvärdigt bra saker att fylla livet med. Romantisk kärlek är bara en bra sak bland andra bra saker, inte the best of the best.

♥ Stora trosor är the shit.

♥ Man behöver inte resa mycket eller långt för att vara öppensinnad och upplyst.

♥ Betala dina räkningar i tid och be om hjälp om det inte går nån månad.

♥ Diska åtminstone dagligen. Så mycket enklare.

♥ Till brudar på internet och IRL: Du behöver inte ha svar på allt för att få ha en åsikt. Du behöver inte svara och förklara på all kritik du får.

♥ Till dudes på internet och IRL: du behöver inte ha en åsikt om allt.

♥ Du var inte så pinsam som du tror. Inte som fjortis och inte i lördags på krogen.

♥ Alla snackar skit, men bryt inte förtroenden.

♥ Förlåt dina föräldrar om du tror de gjorde så gott de kunde, de är lika clueless som du.

♥ Du väljer din familj själv och har du tur är den du fått en del av den.

♥ En högerregering är sällan (aldrig?) en bra idé.

♥ Du får minst krapula om du dricker ren vodka och bara ren vodka.

♥ Man behöver inte brinna för sitt jobb. Man kan också bara jobba och sen brinna för annat.

♥ Utgå aldrig från att alla andra har samma förutsättningar som dig eller att du kan tala för alla.

♥ Det finns ingen kompis eller partner som du inte kommer hata vid ett eller annat tillfälle. Det är okej, för de kommer antagligen hata dig med ett par gånger med.

♥ Lyssna på dina kompisar och försök förstå varför om de inte gillar din partner.

♥ Fråga dina far- och morföräldrar om allt du undrar över i deras liv. Du ångrar dig annars.

♥ Du kommer inte få allt du vill i livet och det är okej att sörja över det du inte fick.

♥ Ge cred när det är befogat. Du förlorar inget på det.

♥ Ge inte råd om inte folk ber dig om det. Det kommer nästan alltid slå bakut. Förutom om du har en egen blogg och födelsedag, då får du göra the fuck you want :)))))))

♥ Försök kom ihåg dig själv som 12-åring. Puberteten kommer att fucka upp en massa och som ung vuxen kommer du att ha tvivelaktiga prioriteringar. Men strax före allt det hände hade du antagligen redan svar på en hel del. Och nu har du lärt och levt så pass mycket att du äntligen kan använda dom svaren.

♥ Det gör ingenting att du är sist eller sen med förhållanden, barn, utbildning eller riktning i livet. Det handlar om några år de andra har försprång, sen är ni lika igen. Och du har en massa annat kul i ryggsäcken.

♥ Du kommer aldrig få nåt diplom för att du är duktig, så du kan lika gärna sluta försöka så mycket.

♥ Och till sist: livet suger ibland och det är helt okej att tycka det.