Smink och godis

Den här veckan är Pär i Sverige. Det tar emot att erkänna hur tomt det är här hemma utan honom, jag har ju mer eller mindre bott ensam i tio år innan vi flyttade ihop, så man tycker jag borde vara van. Men jag har vant mig med att nån ska ligga bredvid mig i sängen och scrolla på sin telefon när jag scrollar och också att nån är hemma när jag kommer hem. Jag brukar alltid få en kram i hallen när jag kommer hem från jobbet, men nu är det på sin höjd katterna som slött tittar upp och sen fortsätter sova.

MEN! Det är också nyttigt att vara ensam hemma, för jag har plötsligt insett hur mycket hushållsarbete Pär utför här, även om jag gnäller på honom om städning nästan varje vecka. Under mina tre dygn ensam hemma har lägenheten fått en hinna av sunk.

Tack och lov har jag Nikko att hålla mig sällskap, annars skulle jag nog bli way too rastlös. Idag shoppade vi lite. Jag köpte två braiga saker.

Smink och godis!

Jag och Nikko testar mer än gärna nya godissorter, så idag köpte vi en låda choko-Omar. Ni vet Omar, nationalgodiset för alla 80-åringar. Choklad + Omar = ganska sant no. Ger det tre av fem, det hade fått fyra, men jag mår lite dåligt just nu efter min och Nikkos skvaller- och godis-session i soffan.

Och en ögonskugga från Jeppis nyöppnade frälsning H&M. Jag är annars lite lätt snobbish med smink, köper gärna dyrare märken och så, men just ögonskuggor är en sån grej som jag tycker man kan köpa billigare varianter av. Den här nyansen heter Triple raspberry och ger en ganska perfekt rödrosig sotning som jag (plus ganska många andra) tycker är jetesnyggt just nu.

It goes right in my lite lätt äckliga plus överfulla sminkväska. Den är min mammas gamla från typ sent åttiotal (?) och trots ett antal tvättar och försök till uppfräschning så har även den en hinna av sunk. Men jag älskar den och alla dragkedjor funkar trots 30 års användning, så ¯\_(ツ)_/¯. 

Nu ska jag... ja, jag vet inte vad jag ska. Inte blogga i alla fall. Kanske städa? Nja. Vi får se.

Vigseldagen

Ett skepp kommer lastat med bilder från dagen vi gifte oss! Det var alltså 26:e maj klockan 15:00, en småregnig torsdag. Alla bilder är tagna av min sidebitch Nikko (som är superduktig fotograf men det lär ni ju märka på bilderna). Okej, vi kör!

Här sitter vi hos Johans, i hans före detta lägenhet. Eller det var ju hans lägenhet då ännu, men ja. Ni fattar. Jag slutade jobbet klockan två och vi hade ju inte berättat att vi skulle gifta oss, så ville inte sminka mig på jobbet in case det skulle verka misstänksamt.

Sminkeli-smink. Nikko tyckte det kunde vara en kul idé att ta klassiska brudbilder i o m att jag inte var så klassisk annars. Jag vet inte om det var så kul, men nåja.

Sen gick vi mot magistraten. Jag var ganska uppspelt.

Den mest frikyrkliga bilden som existerar på mig.

Jag kom på att jag ville ha brudbukett och försökte riva ner nån hägg. Förlåt naturen om detta inte innefattas av allemansrätten.

Försökte jättehårt.

Jätteglada soon to be-gifta. Tycker också det här andas lite nyandlighet, speciellt Pärs pose, men nåja. Min tandrand förresten.... Den kunde man ju lätt ha komplex för.

Sen kom jag på att jag hellre ville ha maskrosor pga mer indie, så jag dumpade häggen och plockade lite i rabatten intill magistraten. Jag hoppas inte det var olagligt, eftersom polisen huserar i samma hus. Sorry.

Väl vid magistraten mötte Julia, min syster upp oss. Den här bilden beskriver henne riktigt bra. Här kommer ordning och reda liksom. Nu ska det här styras upp. Medan jag står och röker. Igen. Jag röker jättemycket när jag är nervös. Dålig vana, ska sluta.

Julia hade med sig min ring som hon hade köpt. Ja, det är sant. Min vigselring är köpt av syrran. Grejen är den att vi inte riktigt hade tänkt på ringar och planen var att inte ha några tror jag, men Julia tyckte att jag nog ändå skulle ha nån och vem är jag att tacka nej till GULDI?! Pär har ingen, han har nog aldrig haft ett smycke på sig i hela sitt liv.

Pär fotade kul/fin/intressant affisch.

Och så satte vi oss och vänta. Här var jag riktigt nervös. Inte varje dag man gifter sig.

Jag vill att ni fokuserar på två saker på den här bilden. 1. Häradshövdingens awesome Harry Potter-mantel. Snyggaste färgen dessutom. 2. Min skolflicka som får skäll-min.

Hux flux så var vi gifta! Peace out bitches. ÄLSKAR denna bild, skulle vi engagera oss nog för att skicka ut tack-kort skulle detta vara IT liksom.

Så åkte vi till Neti-terassen, bjöd våra vittnen på en runda och skålade för vårt äktenskap.

Julia.

Johan.

Och Nikko, som inte finns på bild eftersom han tagit bilderna. Fyra ch en halv månad senare hade vi festen. Och den ska jag berätta mera om sen, men måste ta det i etapper.

So long kalsong!

Vote or die!

Det här är kanske det konstigaste jag upplevt i min bloggkarriär. Jag är nominerad till Årets blogg!!! Det känns otroligt twilight zone:igt eftersom jag liksom... inte räknat med mig själv alls som en kandidat. Lite för att jag är så pass otrevlig för det mesta att jag har svårt att se att det finns tillräckligt många som vill rösta på mig. För det andra för att jag inte alls är lika engagerad eller liksom, full blown bloggare som Carro och Daniela, mina mednominerade, som är typ Bloggare med stort B. Det känns som att jag mest sitter och lallar framför tangentbordet, typ som en full apa som gillar ljudet.

Men okej, har ni nominerat mig får ni fan rösta nu också. Ni ska rösta för att:

1. jag är rolig (↑ "full apa", typiskt roligt!)

2. jag har skrivit en handfull inlägg som blivit ganska mycket lästa och ganska mycket gillade

3. jag har bloggat sen jag hade dagbok på Lunar, vi snackar 10+ år!!!, och aldrig fått nån fucking cred före detta året (tack Sevendays).

4. Dessutom har jag figurerat på radio TRE gånger i år (plus en födelsedagshälsning åt mig på Radio Vega), blivit intervjuad i ÖT en gång och dessutom fick Pär en gång höra att han är gift med "kändis-Ellen".

Nu kommer jag inte på fler orsaker. Ja, det skulle vara att Nikko har hotat göra en Kanye om jag inte vinner, men det hotet är bara 50% på riktigt. HÄR röstar ni!

Hur blir man så chill?

Jag fick en kommentar på förra inlägget av en Ida, den löd så här:

Älskar din avslappnade attityd till dubbelhakan. Min dubbelhaka tenderar ta all min uppmärksamhet och gör att jag sällan är superdupernöjd med hur jag ser ut. En inte så omtyckt dubbelmage har jag också. Hur gör man för att vara så chill, Ellen?

Först och främst, tack Ida för att du tar dig tid att läsa och kommentera. Och så till dubbelhakorna då. Kära vän, jag önskar jag hade en mirakelmedicin att erbjuda. Ett enkelt recept, några matskedar av det här och några kryddmått av det där och komplexen är borta. Jag önskar jag kunde ge dig ett konkret tips, eller att jag kunde ge mig själv ett konkret tips för den delen. För jag är ju långt ifrån så chill som jag kanske ger sken av på bloggen.

Här skulle jag nästan vilja brista ut i låten Så länge vi har varann och med händerna på dina axlar Ida, böla fram raden "men också jag har daaaaar när aa-haa-allt blir fel". Men det fattar du säkert. Men det är en bra låt, vi tar en paus i tankesmedjan för att lyssna:

[embed width=459 height=344 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/aUdN3Hlr10c/hqdefault.jpg?r=87298]http://www.youtube.com/watch?v=aUdN3Hlr10c[/embed]

Alltså mmm, Mauro. Så jävla het alltså. Och jag är inte det minsta ironisk, tyvärr. I alla fall, styrkta av denna sköna melodi går vi vidare.

När jag postar "osmickrande" (gud så äckligt ord btw) bilder av mig själv, till exempel bilden med megahakan i förra inlägget så tänker jag så här

1. Alla kommer se dubbelhakan (eller det som stör mig i nån annan bild) och tänka på den ändå, så jag kan lika gärna själv kommentera den först och göra den till ett skämt. <- inte det mest self loving resonemanget men self love är svårt ibland. Kommenterar jag den också först själv så gör alla andra kommentarer, även om jag inte hör dem utan bara inbillar mig dem, mycket mindre ont. Liksom grattis, ni hittade min dubbelhaka. Vill ni ha en medalj?!

2. Är den här bildens komiska värde högre än ångesten över att folk ser min dubbelhaka? Är svaret ja postar jag den. Är svaret nej postar jag den ibland i alla fall bara för att pusha mig själv lite. Första tiden får jag scrolla jättesnabbt förbi för att inte min blick ska fastna i den bilden, men nästan alltid kan jag gå tillbaka några månader efteråt och tycka att det var väl inte så farligt. Det kanske beror på att jag blir fulare för varje dag och inte att jag blir chillare för varje dag, men nåja.

3. Folk vet hur jag ser hur i verkligheten. De har sett mig söndagssunkig på stan i lusekofta och gummistövlar, de har sett mig trött på jobbet, de har kanske till och med om de har tur, sett mig full på krogen. En dubbelhakig bild av mig ändrar inte på hur jag ser ut eller hur folk kategoriserar mitt utseende. Jag blir inte heller snyggare om jag bara postar snygga bilder på mig själv.

Det är mitt tänk kring bilder på mig själv. Jag märker att om jag är chill med till exempel dubbelhakiga bilder av mig själv så är jag ofta lite chillare med live-versionen också. Jag tror att det är bra att se sig själv ur alla vinklar, även de fula. Och även om jag inte är så chill, så hjälper det att låtsas. Det gör faktiskt det!!! Fake it til you make it var det nån som sa en gång och denne nån var ett fucking geni.

Men som sagt, jag står också framför spegeln och nyper mig i fettet ibland. Hatar det jag ser. Den som är icke-glömsk minns säkert att jag bara för några månader sen postade ett inlägg om att jag har tyckt jag är så ful på sistone. Då åt jag hormoner. Det gör jag inte längre. Jag är heller inte sååå groteskt ful längre. Coincidence? Knappast. Men även utan extra allt i hormonväg har jag skitdagar titt som tätt. Så är väl livet bara.

Jag har slutat hoppas på att mitt fejs ska vara det man tar med en bild av till plastikkirurgen och säger "ge mig ett sånt!". Men jag äger min kropp, mitt ansikte och min dubbelhaka. Jag tror det är det konkretaste tips jag kan ge dig, Ida.

Släpa ut allt du skäms för i solljuset och se hur det sakta men säkert förvandlas till gullklimpar. Du kommer kanske alltid ha dubbelhaka. Du kommer kanske aldrig älska den. Men du kan säkert lära dig äga den. Och när du gör det, då kan du göra vad du vill med den. Skratta åt den. Kanske till och med slå mynt på den, starta blogg som heter Dubelheko och fab? Eller helt enkelt glömma den.

Puss på reve!

Shake it lika a polaroid picture

I söndags, igår alltså, hade vi träff med Måndagsklubben hos Soffas. Soffas man Ratti (alltså de heter Sofia och Rasmus, men det känns som att jag skriver om främlingar när jag skriver det) är av en händelse bröllopsfotograf på lediga stunder. Vi hade inte anställt honom, eller nån annan fotograf på det sättet, men Ratti gick i egenskap av gäst runt med en polariodkamera hela kvällen. Och igår då fick jag och Pär en liten bröllopspresent i form av en bunt polaroider!

Blev så otroligt glad, för polaroider är så otroligt fina, men också för att det känns som det absolut bästa sättet att fånga hela #brankisbrinner på. Jag tänkte visa några favoriter! 

Syrran och Pammen. Syrran kan inte va på bild utan att grimasera. Har typ a l d r i g sett en normal bild på henne. Strax höger om dem var karaokehörnan förrrsten, en hit under kvällen! Vid ett tillfälle kom jag in från en rökpaus och såg min pappa och min kompis Josso, som aldrig träffats förr, stå och helhjärtat sjunga duett till Hey Jude. Och när jag och Pär gick hem vid tretiden stod två män (minns inte vem längre) och brölade Märk hur vår skugga. Mycket bra avslutningslåt tycker jag.

Våra megastora rosa prinsesstårtor, precis som jag ville ha. Min sommarkollega Elin bakade kanske den godaste tårtan jag nånsin smakat. De var dessutom helt glutenfria! Jag hann aldrig smaka nån tårta under kvällen, men tog igen det med besked dagarna efteråt, eftersom det lämnade typ en halv tårta kvar. Minerva och Kajsa hade även bakat två mindre veganska tårtor, som jag aldrig hann få nån bit av, men som jag hört rykten om att var top notch de med.

Våra matchande Tubulars. Rolig grej: visste inte att de hade nån reflex-aktig rand före jag såg detta foto. Skorna är alltså helt röda i dagsljus.

Pärs mamma Karin och hennes pojkvän Peter. Så fina. Brankis (alltså gamla brandkårshuset här i stan) är verkligen fantastisk som festlokal, jag är så glad det blev där och inte i Svenska Gården, som det egentligen var tänkt. Det är en sån maffig byggnad att det krävs ganska lite dekorationer för att göra den festlig. Den stora trappan funkade utmärkt som sitt- och mingelplats.

I avsatsen i trappan hade vi byggt en myshörna med alla kuddar, filtar och madrasser vi kunde hitta. Tror den var uppskattad. Jag längst till vänster och sen ett gäng bra människor. Längst fram på golvet ser vi min kollega Patrik i sin turkosa kostym.

Mina galna kollegor från AE överraskade ju oss alla med att komma inmarscherade klockan nio, rigga upp ett helt band och riva av tre schlagers så golvet bågnade. Med försnack på hemmasnickrad tyska av Patrik. Mycket, mycket märkligt. Men otroligt roligt. Satt mest och gapade under hela föreställningen. Fick senare veta att det finns en mejlinglista på vår personalmejl som heter "allautomellen" som tydligen begagnats flitigt veckorna innan.

Våra söta små skaffare som jag städslade för aftonen. Jag frågade helt enkelt ett trevligt gäng ungdomar som brukar sitta på After Eight om de kunde tänka sig ställa upp några timmar mot en liten peng. Det kunde de. Framför dem syns en del av alla pizzor vi beställt. Jag visste från början att jag ville ha pizza on my wedding day eftersom pizza är LIVETS MAT. Plus relativt enkelt (fast nu var det ju inte jag som bakade pizzorna, men) att göra några pizzor veganska och några andra också. 

Pappa trodde att jag skämtade när jag sa att vi inte skulle ha kött på några pizzor alls, inte ens dom icke-veganska, men jag tror till och med han tyckte dom var bra till slut. Varken jag eller Pär äter ju kött (förutom när jag okynnesäter korv på fredagarna...) så kändes ganska självklart att skippa köttet helt.

Min svägerska Laura och med en gullig liten klimp i famnen <3333 Tror Grim sov genom det mesta av sin lilla vistelse på festen, men tänker ändå att han kanske fick nån slags undermedvetet minne av det.

Pär som kramar sin kompis Emma som höll ett otroligt fint tal till honom. En annan Emma, min kusin, höll också ett så fint tal. Klarar ej av sånt, grät så lösögonfransarna lossnade lite. Rörd är definitivt min gråtigaste känsla.

Här är den andra Emma förresten på vad som kanske är århundradets roligaste bild. Först Ellen "Dubbelhakan" Strömberg, sen Emma med sin... min och så Soffa då, som lyckades se rätt så normal ut.

Och hela Måndagsklubben <3333

Och så vi två, lite äldre än sjutton år. Den här bilden är tagen rätt så sent och jag är vid det här laget svimfärdig av intryck. Det är därför jag håller i Pär, även om så klart kärlek är en orsak också. Tycker vi båda två är jättefina här i alla fall och jag utnämner nog det här till den bästa bild som tagits av oss.

Tack, tack tack för att vi fick dessa bilder Ratti! Jag har ska arrangera dem alla på nåt snyggt sätt här hemma och se på dem varje dag.

Vi hade ju för övrigt några engångskameror på festen också, och de är visserligen framkallade, men resultatet är inte så genombra. Många bilder blev så mörka att det är svårt att se vad de föreställer och många bilder är tagna av min not so kära bror dagen efter när vi städade och ser ut typ så här:

Såatteeee... Ja.

Vlogg: Sen kväll på Turd Floor

[embed width=480 height=270 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/EXw-vVM46W4/hqdefault.jpg?r=60173]http://youtu.be/EXw-vVM46W4[/embed]

Hej och hå, söndag igen. Idag tänkte jag bjuda på något alldeles speciellt - en vlogg! Jag och Nikko kom på den fina idén att vlogga lite i fredags när vi satt och firade att Nikko är tillbaka i stan och nu får ni se resultatet. Vi pratar om Blogg-galan, korv och ångest. Bland annat.

Några varningar:

Den är 35 minuter lång.
Vi snackar en sjukt massa skit. Mest bara skit.
Klippningen är inte ultimat på alla ställen, MEN det är inte klipparens (tack Nikko) fel, för det nästan två timmar långa råmaterialet var inte så golden.

Hoppas ni orkar se den. Om inte, så förstår jag er. Trevlig kväll!

Mina vänner: Beppe

Idag har jag en type A dålig dag och jag har varit sur och gråtig och vresig i snart tolv timmar i sträck. Det beror på en massa saker, men det är ett annat blogginlägg. Istället för att kommentera hela Galan-debatten  som hade varit det naturliga och skriva nåt jag lär få ångra sen p g a är inte på humör att hålla god ton och dölja kniven bakom ryggen idag, istället låter jag nån annan ta plats idag. Idag vill jag ger er... Bepsi Max! 

Namn: Albert Benjamin Karlsson

Ålder: 21 8/12

Stjärntecken: Vädur

Bor: I Jakobstad

Familj: Ja

På internet finns jag här: Hitta mig på Instagram @bucketandmop

Favoritfärg: För tillfället skulle jag vilja påstå att den är ljus nyans av brun. Typ beige. Men bara idag. Gräddvit e ganska bra färg också.

Favoritpopgrupp: Abba är helt ok.

Den bästa låt jag vet: Som storkonsument av musik är detta en jävlig fråga i och med att de finns så förbannat mycket musik. Och det beror på tillfället förstås. En låt som jag finner att funkar allt som oftast är Observatory Crest av Captain Beefheart & The Magic Band från skivan Bluejeans & Moonbeams. Good shit.

Favoritbok: Favorit och favorit.... Slaughterhouse Five av Kurt Vonnegut är en rolig och sorglig bok.

Favoritfilm:Synecdoche, New York. True Romance. Två stycken!!!

Favoritdjur: Hundvalp

Favoritmat: Jag är en människa som uppskattar bröd, kombinerat med en god soppa. Pizza är najs.

Favoritdryck: Öl

Det här gör jag när jag inte har fritid: All min tid är fritid men ibland studerar jag bildkonst

Och på min fritid brukar jag: När jag inte studerar bildkonst brukar jag fundera med vänner, sova, läsa, lyssna på musik, titta på memes.

Jag tycker om: Internet, mode, knark, böcker, filmer, sömn, konst, djur, människor. Laga mat, otroligt roligt, bästa som finns är att bjuda folk på god mat.

Jag tycker inte om: Auktoritet LOL. Iofs måste ja tillägga att genom att ens nämna auktoritet så erkänner jag den så, nåja, whatever.

I framtiden vill jag: Vara lycklig.

Så här känner jag Ellen: Via After Eight, gemensamma vänner tror jag.

När vi umgås brukar vi: Diskutera, skratta, dricka kaffe och röka cigaretter. Ibland brukar vi dricka vin och whiskey, då diskuterar vi och skrattar endast intensivare.

Det bästa med Ellen är: Ellens generositet och värme gentemot nära och kära.

Det sämsta med henne är: Ellen tycker inte om öl, det är ingen bra egenskap i min bok.

Jag tror Ellen tycker om följande saker hos mig: Min humor, min vänskap, mina funderingar, hur pseudo-pretentiös jag är lol.

En hälsning till bloggläsarna: ööööh ta ingen skit, va snälla med varandra, läs böcker för guds skull, drick åtminstone 1 liter vatten om dan, minst. Om ni vill va min vän så kan ni hitta mig på facebook under namnet Albert Broccoli. Kom ihåg att ni mår bra av att förlåta.

Jag är ganska säker på att Beppe skulle nämna min stressiga bitchighet som dåligt med mig om han fyllde i listan idag, eftersom jag snäste av honom på Messenger idag. Förlåt Beppe :((( Jag gillar Beppe för att han håller mig ung och up to date, han förklarar till exempel alltid olika memes jag inte förstår om jag frågar. Dessutom vet jag aldrig om han är ironisk eller ärlig (Abba?). Och så är han smart och påpekar saker jag inte alltid tänkt på. Och så har han världens gulligaste skratt.

Jag-listan

Jag gör: god mat i nio fall av tio.

Jag kan: alla vinnare i Eurovision ever by heart. Säg året så säger jag låten.

Jag köper: fler böcker än jag hinner läsa.

Jag borde: våga prata mer finska och hitta den ultimata ansiktskrämen.

Jag måste: sluta googla symptom och diagnostisera mig själv varje gång jag nyser. Det är, om man ska tro min sökhistorik, ett under att jag lever idag. 

Jag vet: inte om jag tycker Bob Dylan var ett klockrent val av Svenska Akademin. 

Jag tycker: Denna lilla ruta från Sara Granérs Jag vill inte dö jag vill bara inte leverera summerar hela mitt åsiktsspektra:

Jag tänker: alltså är jag..." <- ett poppis uttryck som enligt min mening oftast borde fortsätta så här för att vara helt sant:  "...en kille som tagit en gymnasiekurs filosofi och vill ligga med dig".

Jag förbrukar: enorma mängder tops because life is att topsa öronen <3333

Jag lyssnar: Enligt Spottan är mina senaste spelade artister Solange, Drake, Håkan Hellström, El Perro Del Mar, Üni Foreman och Rihanna. Låter ganska rimligt.

Jag drömmer: ofta märkliga mardrömmar. Förra natten drömde jag till exempel att jag och Pär spionerade på en nazikonferens och blev tillfångatagna. Pär skulle absolut visa sig på styva linan och göra motstånd och jag ville vi skulle låtsas vara aspirerande nassar för att slippa bli misshandlade och våldtagna till döds. Det låter kanske lite komiskt nu, men vaknade i kallsvettig panik. Det var väldigt obehagligt.

Jag längtar: efter semester, skrivro och barn. Och nya säsongen av Planet Earth!!!

Jag fasar: för döden. Inte så mycket min egen som andras.

Jag använder: ordet "liksom" allt för ofta.

Jag njuter: av att ge svar på tal. Det här händer ganska sällan så jag får väl säga topsa öronen igen då.

Jag blir: provocerad av hurtiga människor.

Jag äter: helst vegetariskt och kolhydratigt.

Jag dricker: Vichy, Cokis zero, whiskey och vodka.

Jag struntar: nu för tiden i att förklara pedagogiskt och trevligt för dem som inte vill förstå. I'm talking to you, Mr Har-inte-lärt-mig-säga-kokosboll eller Mrs det-finns-bara-två-kön. Är ni på riktigt intresserade av dessa frågor vill jag tipsa om en häftig grej jag brukar använda mig av: www.google.com! Där finns svaren på allt du kan tänkas undra över och mycket mer - det är lite som Hjärnkontoret fast utan coolt intro förstås :((((

[embed width=459 height=344 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/ZGG47qrk9hw/hqdefault.jpg?r=21784]http://www.youtube.com/watch?v=ZGG47qrk9hw[/embed]

Jag ska: riktigt just lägga mig på riktigt.

Jag sparar: i genomsnitt tio screenshots per dag på telefonen. Oftast skickas dom åt nån (Nikko) med ett "OMG" som bildtext.

Jag brukar: sjunga högt och prata för mig själv när jag cyklar. Inte på ett charmigt och quirky sätt för jag är ju inte Zooey Deschanel, utan mer som ett "jag förstår om folk blir rädda"-sätt.

Jag tittar: på utnötta avsnitt av Vänner för att få sömn.

Jag läser: alla bokryggar på mitt nattduksbord som bäst och försöker tänka ut vilken jag ska nämna. Nyutgåvan av Århundradets kärlekshistoria som vi fick i bröllopspresent kanske? Den ska jag snart läsa (om).

Jag vill: livnära mig på att skriva böcker och att våra katter ska få evigt liv. Amen.

Ett foto i timmen: Lördag!

10:49

Väckarklockan ringde redan runt nio, men jag låg och scrollade på Insta och gosade med katterna och sjöng lite för Pär i sängen i typ två timmar. Jag har inte alls ett dåligt morgonhumör bara jag får starta lite mjukt har jag märkt. Kantele sover alltid på/mellan/i vårt kuddberg och när hon runt elva yrvaket och förbannat tittade fram och skulle ha mat så börjar dagen officiellt.

11:13

Kokade frukostägg. Teskeden är ett så kallat "life hack" fammo lärt mig. Äggen går inte sönder om du sätter en tesked i vattnet. Kanske är old news för er, men jag är fortfarande amazed över det. Åt knäckebröd med ägg och turkisk yoghurt med müsli till frukost och en stor köpp kaffe på det. Skummade igenom dagstidningen (älskar det hemtrevligt vuxna med att ha egen tidning på morgonen!!!) och började med Karin Erlandssons Missdåd, som jag lade vantarna på på bibban förra veckan. Mer om den boken senare, men här kommer först en liten ursäkt:

Hej Karin! Förutom att du skriver skitbra böcker skrev du också ett mejl till mig för rätt så länge sen och tipsade om var jag kunde hitta Lotta-böcker. Jag tror aldrig jag svarade på det mejlet för jag är urusel på att svara på mejl MEN jag blev jätteglad. Tack! Om du är i Jeppis nån gång så hör av dig så kan jag, om jag får, bjuda på en kaffe eller öl. Du verkar cool.

12:09

Efter en sen frukost gick vi in mot stan. Efter att ha betalt allt för bröllopet så hade vi ett överskott kvar och nu skulle det brännas!!! Det var ganska kul, men utmattande på ett sätt att shoppa på det där sättet. Tack förresten till alla som gav oss pengar på bröllopet, speciellt våra familjer som hjälpte massor, både ekonomiskt och annars. 

13:13

En timme senare hade vi handlat upp flera hundra euro. Marscherade in i affär efter affär och pekade och betalade och gick. Jag köpte ÄNTLIGEN en Stringhylla, en pocketvariant. Den ska jag ha i köket och jag är så himla, himla glad för jag har ända sen jag fick ett eget hem velat ha en, men inte riktigt tagit mig råd till att köpa en. Men nu! Sen fortsatte vi som två kulturtanter på crack till Marimekko och köpte en väska åt Pär. Det var de planerade inköpen.

Sen impulshandlade vi lite på bokhandeln och jag norpade åt mig en fikus när jag egentligen bara skulle köpa krukor. Vi har en liten blomhandel i kvarteret och a)personalen är förutom kunniga, alltid jättetrevliga och svarar tålmodigt på mina, ibland dumma, frågor och b) dom har alltid snygga krukväxter i fönstren. Så dit dras jag in oftare än vad jag kanske borde och kommer nästan alltid ut med nån ny växt. Oh well.

14:33

När vi kommit hem värmde jag lite kaffe i mikron och åt ett par kokosbollar jag hade bakat kvällen innan, när jag facetimeade med Nikko och låtsades ha ett bakningsprogram på TV. Sen planterade jag lite ampelliljeskott jag fått av en kompis med jag lyssnade på nya avsnittet av Mellan raderna. Jag ställde liljebebisarna i sovrumsfönstret och bad en liten bön om att Viola inte skulle äta upp dem.

15:15

Pär kollade streamad Jaromatch på min dator pga teknikstrul och jag satte mig för att försöka skriva lite på hans dator till min inlämning till Monika. Det gick ganska bra! Så jag satt i över en timme och flowskrev. Lyssnade på Drakes Views. Drake är av nån anledning det som funkar absolut bäst som soundtrack när jag skriver.

16:46

Lagade mat och lyssnade vidare på Nyckeln (sista Cirkeln-trilogin-boken som av nån anledning lämnat liggandes oläst i bokformat) som ljudbok. Det är Julia Dufvenius (legendariska Ella Reng från legendariska tv-serien Glappet) som är uppläsare och hon är skiiitbra. Rekommenderar.

17:09

Åt mat. I kastrullen ligger det färsk spaghetti och i stekpannan trängs en mindre zucchini, en gul paprika, en stor lök, tre eller fyra vitlöksklyftor, nästan två hela röda chilis, en ränad halloumiost och två deciliter grädde. Fräs lökarna och chilin i olja, släng i grönsakerna och stek tills de mjuknar, sen halloumin och stek lite till och till sist häller du grädde över skiten. Låt puttra och krydda med till exempel soja. Jättegott, jag lovar. Man kan halvera chilimängden också för min variant blev lite brännig. Men det där är ju en smaksak.

18:01

Efter maten och diskning (Pär) och dammsugning (jag) lade vi oss för att läsa lite. Jag fortsatte på Missdåd och fingrade lite på Sommarön av Eva Frantz som var mitt impulsköp på bokhandeln.

18:11

Såg jag detta på Instagram och fick ta en paus för att med slutna ögon begrunda detta. Tycker Brita Zackari är ooootroligt cool och jag hade kommenterat nåt om att jag var avundsjuk på hennes nya Puma Fenty-skor och så händer detta. Mitt virtuella liv peakade eventuellt då och där.

19:32

Men vi fortsatte i alla fall läsa. Jag sträckläste Missdåd och let me tell you det är år sen jag sträckläste nåt. Eller okej, månader i alla fall. Den var JÄTTEBRA. En pusseldeckare i Nykaabi, säger du? Yes please, säger jag! En så där lagom mysig intrig som en massa fantastiska karaktärer får finnas inom och som utspelar sig i en otroligt skickligt beskriven miljö. Vem behöver Morden i Midsomer när vi har en perfekt kvav, liten stad bara nästgårds?! Läs den hörni.

Sen blev vi lite rastlösa, men så kom vi på att vi hade en massa vin och sprit kvar från bröllopet. Snabbt som katten gjorde jag en Vin?-grupp på Whattsapp och bjöd in en handfull människor jag vet brukar dricka vin på lördagskvällarna ibland.

20:44

Och nån timme senare ramlade dessa människor plus hunden Lobin in. Lobin och Viola är gamla fiender från förr, så det är alltid lite spänd stämning innan de hittar nån slags terrorbalans. Vi plockade fram alla halvfulla flaskor och en vinlåda vi hade kvar på bordet och poppade fyra av de fjorton påsar popcorn vi har kvar. Sen pratade vi om ungefär allt sånt man pratar om när man ses med vänner. Religion, mat, kommunalpolitik, hundavel och om man borde åka på en kryssning hela gänget.

23:45

Och som det oftast blir när man har som trevligast så glömde jag att fota. Den här grumliga bilden av mitt vinglas på balkongen får representera timmarna mellan 21 och 01.

01:24

Hade alla gått hem och jag åt knäckebröd med ost och ägg och drack massa vatten för att undvika bakfylla nästa dag. Alltså idag. Och hej hörni, jag mår faktiskt riktigt okej! Vilket är tur, eftersom jag inom kort måste rusa till jobbet och öppna dörren för Mattias Alkberg. Men nu är fotona från gårdagen slut och det passar ju bra.

På riktigt, om ni har tid och geografisk möjlighet att komma till After Eight klockan 18:00 så ska ni komma. Mattias Alkberg är jättejättebra och vad gör ni annars en söndagkväll och det är gratis och ni är dumma i huvu och saknar smak för livets goda om ni kan komma och inte gör det. Just sayin.

Nu ska jag sätta byxor på mig. Adios amigos!

Marry me and leave Kentucky

Foto: Frida Holm

Orkar egentligen inte blogga nu heller, men känner att jag måste ge ifrån mig ett litet pip så att ni inte ska tro jag ramlat av pinn. Förra veckan blev helt cray cray med alla förberedelser och alla gäster man vill kramas och prata med. Har heller inte varit så trött jag varit de senaste dagarna efter festen. Någonsin. Att ha en sån här stor fest, där man är festens mittpunkt är 1) jätteroligt och 2) jättetungt.

Jag ska berätta allt om festen, för jag vet att bröllop är guld värt material för en bloggerska. Men just nu orkar jag bara hänvisa er till hashtaggen #brankisbrinner på Insta för lite bilder och be er lyssna på den här fina låten som Jutta, Juri och Andreas överraskningssjöng för oss.

[embed width=459 height=344 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/EZWNaGIsBcY/hqdefault.jpg?r=66025]http://www.youtube.com/watch?v=EZWNaGIsBcY[/embed]

Så här skev jag på Facebook dagen efter:

Vid ett tillfälle igår kväll stod jag på ett blinkande dansgolv mitt i Jeppis och hoppade till "We found love". Det skallrade i brandkårshusets fönster. Från nedrevåningen ekade karaokesången. Runt omkring mig hade jag kompisar och familj från alla möjliga skeden och tider i livet. Och så Pär i ett hörn, med immiga glasögon och whiskeyglas i handen och sockersöt som alltid. Just där och då kände jag att vi lyckats med nåt helt absurt - vi har byggt en fantastisk och färgstark och klok krets av vänner och samlat nästan alla under samma tak. I Jeppis. We found love in a hopeless place.

Tack till alla igår, det var det finaste jag varit med om.

Jag håller fortfarande fast vid det. Jag tror jag har haft min livs bästa fest nu.