Strosa runt på söndan

Jag kunde ha stannat hemma idag och städat, dammsugit och ordnat upp. Jag kunde ha tagit itu med allt det jag inte riktigt orkat eller hunnit med under veckan. Det gjorde jag inte.  

Istället gjorde jag lite små ärenden, gick en runda på loppis, besökte nya trädgårdsbutiken Garden Flora och drack en kaffe på syrrans veranda. Allt detta i sakta mak. Svårslagen frihetskänsla förresten i att bara sticka fötterna i sandaler och gå ut. Ingen jacka. Bara ben. Känna vinden susa genom benhåren. 

Kom icke hem tomhänt, för när har det nånsin hänt?  Vas och Tintin från loppis, pelargon och tomatplanta (!) från Garden Flora och ostbågar från matbutiken.

 Är mest nöjd med Rörstrand-vasen, är barnsligt förtjust i blå och turkos keramik. Har dessutom ”saknat” (det är väl att ta i, men jag har inte haft nån) en vas för ensamma blommor. En lagom utblommad pion i den, hörni. Också nöjd över tomatplantan; nu har vi jordgubbar, tomater och örter på balkongen! Nästan självförsörjande! Fast får jag bara en liten tomat eller jordgubbe i sommar vore jag nöjd.

Inte tänker jag börja städa nu heller, de här sista ljuva timmarna av helgen. Tror jag ska lägga mig på min dagbädd och vakta tomatodlingen. Har nämligen ny allergimedicin och jag tror faktiskt den är bättre!

Guilty pleasures

 ”Gör en lista med guily pleasures (och skriv sedan om hur töntigt det är med det uttrycket, folk får väl gilla vad de vill!).”

Fullblodsproffset Peppe gav mig flera olika uppslag på blogginlägg thank you very much och jag tänkte att jag börjar beta av här på en gång.

Jag brukar stoltsera med att jag inte haaaar några guilty pleasures, för jag troooor inte på guilty pleasures för det är snobbigt att prata om guilty pleasures men det stämmer ju inte, så klart har jag mer eller mindre ”godkända” små nöjen jag tillåter mig mellan varven och som jag ogärna pratar högt om, i alla fall inte utan en liten ironisk twist så att det är liksom underförstått att jag egentligen lägger min tid på mycket mer kvalitativa tidsfördriv och saker. Men då så, mina bästa/värsta guilty pleasures i ingen särskild ordning alls:

Kungligheter

Är djupt fascinerad av kungahus, mest det engelska, men håller också koll på de nordiska. Och Monaco! Härstammar nog den en stadig diet i barndomen bestående av Svensk Damtidning hemma hos Fammo. The Crown har ju så klart förvärrat det här intresset de senaste åren. Det är ju helt klart problematiskt, eftersom jag rent politiskt inte tycker monarki är försvarbart.

My favorite murder

En podcast jag ganska nyligen börjat lyssna på, så där tre år efter alla andra. Det är två amerikanska kvinnor som sitter och berättar, i egna ord, åt varandra om olika mord och mördare och de sparar inte på några juicy detaljer, snarare tvärtom. De skämtar ganska mycket, men med en hjärtlig ton och mest på sin egen bekostnad. Men faktum kvarstår att jag egentligen inte tycker man ska göra underhållning av andras tragedier på det här sättet, jag äcklas lite av true crime-genren överlag, samtidigt som jag inte kan låta bli att peta lite i det. Jag blir ju också nojig och orolig av mordhistorier, men deras sätt att ta sig an det och vara öppna med sin egen ångest kring det avdramatiserar min egen lite. Kanske det funkar lite som KBT, jag vet inte.

Blondinbella

Jag läser Isabella Löwengrips blogg varje dag. Vet inte ens varför, håller typ ALDRIG med henne i nåt och tycker inte ens att hon skulle va nån bra feministisk förebild eller vad folk brukar säga. Tycker kanske inte heller hon nödvändigtvis förtjänar all skit hon får, men ja. Jag tror både våra värderingar och våra personligheter skulle krocka om vi nånsin skulle träffas. Men på nåt sätt tycker jag hennes blogg är avslappnande att läsa trots ganska många blodtryckshöjande moments. Det är nåt med hela hennes liv, allt verkar liksom lösa sig hela tiden. Visst kan livet krisa lite så där klädsamt ibland, men man kan alltid throw some money at the problem. Allt är liksom så helt och rent och ofarligt på nåt sätt. Det är lite som the real life version av en roman av en annan guilty pleasure, nämligen...

Denise Rudberg

Har läst allt hon nånsin publicerat, de tidigare böckerna många, många gånger. Favoriterna är Väninnan och o.s.a. Det här är två inte så välskrivna böcker, jag vet det. Överlag är väl Denise inte känd som en stark... eh, litterär författare, men hon är ju väldigt populär. Hon skriver lagom ytligt om väldigt rika människor och är varken rädd för att namedroppa de rätta märkena, restaurangerna och butikerna eller för att strössla dramatiska adjektiv över handlingen. Plus hennes karaktärers präktiga pekpinneåsikter om allt möjligt vett och etikettigt, sånt som folk utanför Östermalm aldrig skulle bry sig om. Ibland känns böckerna som rena hämndaktionerna gentemot bekanta Denise har. Men jag älskar att läsa hennes böcker. Om jag ska försöka analysera varför så tror jag att det är för att de är underhållande så klart, men också för att det är så... behagligt att läsa om människor som krisar och skiljer sig men vad gör det för vips har man hittat en exklusiv våning i fashionabelt kvarter och öppnat ett av sparkontona och köpt möblemang. T ex en Dux-säng för OBS!!! Hästens är bara för nyrika. För nån som alltid har tänkt på pengar som en bristvara och alltid varit rädd för hur ska det gå ekonomiskt i alla situationer är det den ultimata verklighetsflykten.

Dr Pimple Popper

Man älskar eller hatar det här fenomenet. Pär tycker att jag är asäcklig när jag ligger och ser på pormaskar som blir klämda, men jag tycker det är höjden av tillfredsställelse. Tycker inte om klippen med stora varfyllda bölder, det blir för mycket. Men pormaskarna, hehehe. För typ ett år sen när jag var som mest stressad och nere varvade jag ner varje kväll med att se klipp på klipp. Inget jag är direkt stolt över.

Mjölk

Tycker ett glas mjölk på stående fot - eller ännu bättre direkt ur paketet - är nåt av det godaste som finns. Speciellt om man är lite bakis. Beställer också gärna mjölk till vissa former av snabbmat, men dricker inte mjölk till mat annars, det slutade jag med när jag insåg hur jobbigt det är att bära hem många litet mjölk i veckan. Det känns inte alls rumsrent att som vuxen dricka mjölk. Det är bonnigt, inte miljösnällt, ses väl inte som hälsosamt och är väl bara inte så PK i dessa oatly-tider. Oh Well.

Viss Svensk Humor

Jag vet att det inte åldrats väl och jag är fullt medveten att det är PROBLEMATISKT på så många sätt men jag kan inte hjälpa att jag fortfarande tycker Nilecity är jätteroligt.

Tonåren

Slukar allt som utspelar sig i ett högstadium eller gymnasium eller high school. Är ju snart dubbelt äldre än alla tonåringar, men har fortfarande inte kommit ur fasen där jag tycker första kärleken och hemliga hemmafesten är det mest spännande som finns. Kanske jag aldrig kommer ur den fasen. Fast i och för sig, när jag inte ser på high school-serier ser jag gärna på...

Klimakteriefilmer

Stekta gröna tomater, Eat pray love, Under the Tuscan Sun, The Jane Austen Book Club osv osv. Ni fattar. Krisande kvinnor i linnekläder och fotriktiga skor ❤️❤️❤️

Fryspizza

Definitivt bästa orkar-inget-annat-maten och så får delen av mig som rynkar på näsan åt hel- och halvfabrikat säga vad hon vill. Kan verkligen tycka det är — gott— med en Ristorante Quattro Formaggio.

Problem jag inte har

Jag har en jävligt dålig vecka.

Jag upplever som många andra, den värsta pollensäsongen i kvinnominne och dessutom är det väldigt mycket på jobbet just nu och sen finns det ett par orsaker i privatlivet som jag varken kan eller vill gå in på här meeeeeen låt mig bara konstatera: det har varit bättre. Hade skrivit flera långa stycken om hur jävla uppgiven och trött jag är at this point, men jag raderade dem alla. Visst älskar jag att gnälla och visst älskar jag att vara smolken i den finlandsvenska jävla härliga bloggarbägaren men nån gräns på eländet får det va. Tänkte försöka vända på det hela och istället låna Danielas idé om problem jag inte har. Här är problem jag inte har:

1. Jag har inte barn. 
Jag vet att barn inte är bara problem utan välsignelser och bla bla bla men eftersom jag som barnlös ändå jämt får höra om hur lite man vet om livet före barn och hur man inte visste vad trötthet var före barn och livet börjar när man får barn kan jag ju gladeligen PUSTA UT nu och njuta av att min lilla rough patch den här veckan och det faktum att jag känner mig mentalt dränerad: det är antagligen bara inbillning. Har jag riktigt tur får jag aldrig barn och då behöver jag aldrig uppleva nåt äkta jobbigt!!!! KUL!!!!! Nej men this bitterness aside så är det faktiskt jävligt skönt att jag inte behöver ta ansvar för nån just nu, jag bara kommer hem från jobbet, påminner Pär (Pär, Pär, min stöttepelare) att mata katterna och drar täcket över mig. No muss no fuss. 

2. Jag har inte läst klart 1793 ännu. 
Den är så jävla sick. På ett bra sätt. Det är alltså en deckare av Niklas Natt och Dag som utspelar sig 1793 och är helt galet äcklig *mysryser*. Jag vet att det låter lite osexigt med en historisk deckare, men jag är inte på väg att boka resa till Medeltidsveckan. Men eftersom jag mest blir paranoid av nutida mordhistorier (fyra säsonger Bron är orsaken till att jag får panik av hus med stora fönster på marknivå, ni vet "modern nordisk arkitektur" - mördare kan ju stalka dig och se på dig genom dem!!!) så är det här perfekt - jag kan intala mig själv att såna här sjuka mördare bara fanns på 1700-talet. 

3. Jag har inte dålig smak. 
Jag slipper till exempel åka på Medeltidsveckan.  

4. Jag har mycket människor runt omkring mig, med olika expertisområden som jag kan rådfråga om ditten och datten. 
Häromdagen rådfrågade jag gråtigt en Pärs kompis (som jag träffat hela två gånger) per telefon om en grej. Skämdes bara lite. Utöver det vet jag precis vem jag skulle kontakta om min cykel gick sönder, jag inte förstod ett slang-uttryck, jag behövde smakråd i ett skoköp, om jag behöver veta vad en tre-åring vill ha i julklapp, om datorn krånglade, om jag ville ha musiktips osv osv osv. Jag glömmer ofta bort det, för jag har ganska svårt att be om hjälp, men jag har faktiskt vänner som ställer upp med det mesta. Skulle jag nu bara skaffa en generös miljonärskompis så är cirkeln vara sluten, hehehe. 

5. Jag har inte skilt mig ännu. 
Det har inte ens varit på tal nån gång och den här veckan har jag och Pär Penna varit gifta i två hela år. Min magkänsla har egentligen aldrig tvivlat på att vi är everlasting, men jag är inte van med att jag gör bra val i livet, så lite förvånad är jag ändå. Men, även en blind höna kan hitta ett korn och jag är jävligt glad att jag hittade just det här lilla kornet. Mina två bästa moments från mina två bästa år i äktenskapet är:
1. När jag lärde Pär att jag inte vill ha lösningar på problem när jag gnäller om problem, utan bara sympatier. Game changer. 
2. När jag lärde mig själv att tänka "är det värt det?" före jag rage:ar om nåt. Låter simpelt, men funkar. 8 av 10 fall är det inte värt det och så är det enklare för att alla inblandade om jag bara stänger köksluckan. Det gör faktiskt inte mitt liv sämre. 
Bubblare: när jag lärde mig säga förlåt. 

Claes Andersson

6. Jag behöver inte stiga upp speciellt tidigt om mornarna. 
Jag kan ändå inte sminka mig för mina ögon rinner och kliar och frukost äter jag på jobbet. Jag kissar, borstar tänderna, klär på mig och går ut. Behöver i genomsnitt tjugo minuter max (om jag slöar och scrollar whilst peeing). Ganska skönt. 

7. Jag har ingen större identitetskris på gång
Utöver den här veckan som har varit tuff, känner jag mig ganska precis där jag tror jag ska vara. Jag är väldigt nöjd med hur mitt liv utvecklar sig atm. Jag känner mig lite som ett vattenglas som burits runt och skvalpats runt och nu blivit nedsatt och vattenytan har stillnat. Jag skulle inte vilja säga stark, men jag är nog rätt lugn. 

8. Jag lider inte nöd på saker att blogga om.
För jag stjäl bara från Daniela, hehe. Nej, men ärligt talat så har jag svårt att komma på saker att blogga om för tillfället som inte är min pollenallergi. Jag bad er på Instagram att komma ed frågor eller inläggsidéer men INGEN svarade så nu upprepar jag min önskan. Om ingen svarar den här gången heller tänker jag fortsätta blogga om exakt hur mycket jag nyser och hostar i åtminstone två veckor till.

En linscurry och två glasspinnar

Hej! Hur mår ni? Kan ni inte svara på riktigt, skriv i kommentarerna hur ni mår och vad ni gör; jag är så trött på mitt eget mående för tillfället. Pollenallergi i ena ändan och mensvärk i andra, som jag förklarade åt Pär här om dagen. Tack och lov är det omgående krämpor båda två. 

Pollen-blicken

Men jag har en del att tänka på. Pär är i Tammerfors över natten och för att inte helt snurra ner i en spiral av oro och självömkan lyssnar jag på ofarliga ljudböcker på hög volym. Äter en Ville Vallaton-glasspinne. Låter Viola slicka av det sista av pinnen som en muta för att hon inte ska flytta sig från sängen. 

Utöver det här har min helg varit ganska lugn och skön. Vi pratade om det igår, när Julia och Richie va hemma hos oss. Att bara för en handfull år sen var känslan alltid "vad roligt det ska bli med helg" och nu för tiden är det mera "vad skönt det ska bli med helg". Skulle mitt 23-åriga jag läsa det här inlägget skulle hon knappast ha tyckt det lät speciellt roligt. Jag var liksom alltid ute förr. Inte så att jag var drack jämt, men alltid ute bland folk. Att sitta hemma en lördagkväll var liksom knappt ett alternativ. Nu för tiden går jag knappt utanför dörren när det äntligen blir helg. Och det är precis som jag vill ha det. Ska vi se vad jag gjort här innanför dörren då?

Efter jobbet på fredan gick jag och Pär på loppis och jag passade på att köpa lite Harlequin-romaner. Utöver den "riktiga" boken vi ska läsa den här månaden bestämde vi på senaste bokcirkelsträffen att läsa varsin valfri Harlequin-roman vid sidan av, eftersom nästan ingen av oss hade gjort det förr. Jag kunde inte välja bland alla spännande titlar så jag köpte hela åtta stycken. Med Åldringsvännernas human priser tyckte jag att jag kunde unna mig det. Har nu läst två stycken av dem - de tar inte länge att läsa - och... Ja, jag ska väl inte säga så mycket före träffen, men påminn mig om att skriva lite om dem sen. Men jag kan säga så mycket att jag tycker de är riktigt charmiga de här old school-omslagen. 

På fredagskvällen kom Rosanna på besök och vi drack några cider och pratade skrivande. Det var trevligt och efteråt somnade jag som en stock. 

Mitt morgonkaffe på lördag drack jag här, på min nya favoritplats. Satt och läste lite, hade tänkt streama prinsbröllopet utomhus, men hittade ingen bra online, så flyttade in och såg hela spektaklet på tv:n. 

Kungligt bröllop-blicken

Grät typ hela tiden. Är så himla lättrörd. 

Efter en slö eftermiddag i soffan lagade jag linscurry till mat. Det blev jättegott! Snabbrecept:

1 röd paprika
1 lök
3 vitlöksklyftor
1 bit ingefära
2 morötter
1 burk röda linser
1 näve lite hängig spenat
1 halvmåne bondost
1 burk creme fraiche
2-3 dl grädde
1 skvätt grönsaksfond
currypulver & gurkmeja 

Hacka och fräs grönsakerna i olja och curry & gurkmeja. När dom blivit mjuka kan du hälla linserna du sköljt av och sen häller du över creme fraiche och grädde. Vill du kan du cyrrypulvra lite till plus salta och peppra och just det, en skvätt grönsaksfond hällde jag i också. Till sist, några minuter innan du ska servera, tärnar du bondosten och blandar ner i grytan. Servera med ris och klipp lite vårlök över om du råkar ha sånt i kylen. 

Lördagskvällen umgicks vi som sagt med syrran och Richie och då tog jag inga bilder. Det var ingen vild tillställning heller, vi satt mest och pratade. 

Idag har jag inte heller tagit några bilder, men här är en selfie från i lördags. Jag har hur som helst spelat badminton, ätit brunch och funderat över om man kan odla morötter på balkongen. Ungefär så. Badmintonen gick inte alls bra, men så var det första gången på flera veckor också. Det föll bort när jag blev sjuk och vi har inte kommit igång sen dess före nu. 

Nu ska jag snart sova, men väntar ännu på Pärs godnatt-samtal. Kanske jag ska äta en glasspinne till så länge jag väntar. Jag tror det blir päron den här gången. 

Sök världens bästa jobb!

Jag har nåt väldigt spännande att berätta idag! Det har varit mycket funderingar hit och dit och räknande om och om igen och otroligt mycket tvivel men också lite tro och till slut så blev det så här: Jag ska va tjänstledig nästa läsår!

Jag har först en månads semester i augusti och efter det ska jag va borta från After Eight från september till maj. Jag ska skriva, dra skrivkurser, jobba lite på ett par projekt och blogga så klart. Men mest skriva! I nio långa månader ska jag få leva äkta författarliv!!!! Det känna både 100% rätt och totalt galet. Det finns egentligen inte i min värld att avsäga sig ett ”riktigt” jobb för nåt luddigt och frilansaktigt, så gör man bara inte. Men jag har mer eller mindre jobbat 200% i ett år nu och det är varken rättvist mot mig eller mot After Eight. Så nu gör jag så i alla fall.

Jag har räknat så många gånger på det att jag vet att det kommer funka, men ändå är ju pengarna man funderar mest på. Men det känns lite som nu eller aldrig också. Vi har inga andra än två stackars kattliv att sörja för utöver oss själva och jag snålar gärna lite om jag måste. Jag vill försöka! Och till allmänheten: jag är tillgänglig för olika skrivuppdrag, skol- och biblioteksbesök och skrivworkshops :-)))) Är inte alls dyr, hehe. Ta kontakt på ellen.m.e.sberg@gmail.com !

Förutom det rent ekonomiska har jag varit mest rädd för om jag är disciplinerad nog att strukturera min egen tid och sånt. Det lär ju visa sig. Sen har jag tänkt en del på om jag och Pär (som också frilansar) kommer driva varandra till vansinne om vi ska gneta på varann hela dagarna. Men man måste ju pröva. Och jag tänker sitta på olika caféen och på bibblan och skriva ganska ofta, så vad ska vi inte klara av det med.

Sen är det ju det rent sociala. I snart åtta år har After Eight varit mitt andra hem. Och min familj! Jag började jobba här som ung och vilsen och jag har liksom växt upp här. Visst är jag så trött så att jag kunde spy på det vissa dagar, men så är det ju att ha ett jobb, vilket som helst. Och jag tror ändå att jag i genomsnitt har roligare än de flesta på jobbet. After Eight är otroligt speciellt ställe och alla mina kollegor är stora personligheter på olika sätt. Jag kommer känna mig som världens mest ensamma människa när jag inte får dricka morgonkaffe med mina kollegor och prata skit som vi gör. Och att få lagad lyxlunch varje dag! Och kaffet! Usch, så torftigt det kommer kännas utan det.

Därför är jag så otroligt tacksam för att jag fick det tjänstledigt och slipper säga hejdå på riktigt. Jag är inte redo att släppa taget helt och hållet ännu, frågan är om jag nånsin kommer bli det. Jag har svårt att se vilket annat ställe än After Eight som skulle tillåta och uppmuntra alla de sidor av mig som jag får använda i mitt nuvarande jobb.

Men vad gör jag i mitt nuvarande jobb då? Vad är After Eight ens? Jo, After Eight är konkret beskrivit: en lunchrestaurang, ett café, en scen för musik & kultur, en ungdomsverkstad, ett uppsökande ungdomsarbetarkontor, ett cykeluthyrningsställe, en konferenslokal och lite till, beroende på vad man vill göra det till typ. Det är en levande verksamhet med stor betoning på kultur, möten och ungdomar. Jag är anställd i café- och lunchdelen.

En helt vanlig vecka jobbar jag mestadels med helt vanliga cafésysslor; koka kaffe, torka bord, servera lunch, ja ni fattar. Men också att bestämma hur det ska se ut och ordna med atmosfären men spellistor och inredning. Ofta fixar jag i ordning nån konferens nån morgon i veckan. Nån kväll har vi konsert eller poetry slam eller whatever, så då jobbar jag på det. Sen är det lite produktutveckling, lite PR, en hel del evenemangsplanering och så lite handledning av olika praktikanter där emellan. Låter det flummigt? Jo, men det är det också!

Dessutom har jag under mina åtta år varit med och gjort flera tidningar (vi har gett ut en handfull AE Magazines genom åren), deltagit i ungdomsverkstadsnätverksträffar, gått på föreningsfestival, varit sminkös på ett flertal modeshower, sjungit karaoke, varit utklädd till tiger, räv, tant, 80-tals britt och 1910-talsdam. Jag har varit DJ, jag har fixat i ordning loger och backstageområden för massa olika artister (Linnea Henriksson är en av de absolut trevligaste!), jag har läst dikter, hållit i quiz, gjort affischer, haft min egen talkshow, dragit workshops i skrivande, guidat turister och planerat sprintlopp. Man behöver inte göra allt det här, men för det första har det varit roligt och för det andra vill jag visa på takhöjden på After Eight. Det händer så sjukt mycket olika saker här och nästan aldrig får man höra att nåt är omöjligt. Visst att det inte alltid finns nån stor budget eller nån budget alls, men det väger man upp med uppfinningsrikedom och talkoanda. 

För att inte tala om alla människor jag träffat och lärt känna under åren. Praktikanter, kollegor, stamgäster, artister. Förutom att vi har så mångfacetterad verksamhet och berör många människor utanför själva byggnaderna så ligger AE i farleden för en hel massa intressanta människor.

Visst låter det bra? Visst blir du lite sugen?

Därför tycker jag att så länge jag lever Det Skrifvande Lifvet ska just DU söka mitt jobb! Här är all info du kan behöva:

Sök nu!

What a difference a dagbädd makes

Min första och främsta tanke när jag möblerar, oavsett rum är: hur ska jag sitta/ligga och läsa här? Jag vill att hela vårt hem ska inbjuda till läsning, för det är ändå det vi båda helst gör. Jag är ganska driven i mina små inredningsprojekt och när jag behöver övertala Pär om införskaffandet av en möbel eller nån ommöblering så målar jag alltid upp nån bild i stil med ”tänk dig att du har sitter och läser morgontidningen..” eller ”tänk dig att du kommer hem från jobbet, alldeles döslut och vill lägga dig och läsa en riktigt bra bok du längtat efter hela dan” osv osv. Jag är väldigt bra på att måla upp bilder av perfekta lässtunder. 

Jag har hela vintern tänkt att jag ska inreda balkongen i sommar. Vi flyttade ju hit mitt i sommaren förra året och då ställdes bara ett par stolar ut dit och sen dess har jag knappt gjort nåt alls för att öka trivseln där. Vår balkong ligger liksom som ett litet L längs med husknuten och är inte den enklaste att möblera. Dessutom är utemöbler oftast så löjligt dyra att jag inte riktigt känt mig sugen på att investera i nåt. Märkligt hur man kan bli snål med vissa saker men spendera tresiffrigt på nåt annat utan att blinka. 

Till slut beslöt jag mig för att jag vill ha en dagbädd där ute. ”Dagbädd är ett ord jag hört ganska ofta här på sistone” sa Pär när jag målade upp bilden av hur man skulle kunna ta sin middagslur på den eller ligga och läsa då. Och jo, jag har drömt högt och stort om både kökssoffor och schäslonger, men vi har inte riktigt plats med en sån inomhus. Dessutom går det ju faktiskt att ligga lika bra på sin nattbädd och läsa om man ändå ska va inne. Men efter att jag tagit lite mått, googlat lite och än en gång konstaterat att även om vårt lilla balkong-L må ha en lite märklig form så är den benådad med sol precis hela eftermiddagen och kvällen insåg jag att det är precis en dagbädd vi behöver till balkongen! Ut med tankarna om bord man kan äta vid och stolar att sitta i (det finns ändå inga bekväma trädgårdsstolar) och in med en dekadent jävla dagbädd! 

Nu har vi ju värmebölja här i landet och jag hade egentligen tänkt vänta tills semesterpengen kom, men beslöt i samråd med mig själv att helt enkelt ta ett litet lån från mitt sparkonto och skrids till verket omedelbart. 

Hittade en perfekt - well, dom marknadsförde den som solstol men vi vet alla att det är en... ja, ni vet - på Jysk och köpte den. Släpade hem den, kånkade upp den, rev upp paketet, härjade ut den och fick till slut ner den på plats på balkongen. Bara en uppstoppad korp föll ner från golvet i processen, men den klarade fallet och är bara att hänga upp igen. Passade på att köpa lite blomster och en kudde och TADAAAA:

Tänk bort sunkiga askkoppen och fågelbajset på golvet, hehehehe. Har städat bort det mesta från våra vintergäster duvorna, men upptäckte det här när jag möblerade om och jag har inte orkat skura än. Sorry. 

Vill hänga här jämt! En av de orangea stolarna som varit våra trotjänare i några år (jag fick dom gratis på ett loppis en gång!) fick stå kvar, den andra fick flytta upp på vinden. Runda bordet är också en ganska vädersliten sak som tidigare har fungerat som toalettbord i våra förra lägenhet. Men med en blomma och en liten bricka ser det plötsligt helt ok ut.

Här ska jag ligga och läsa i sommar, många många timmar. Själva sto- jag menar DAGBÄDDEN är i i flätad plast så den står sig även i regnväder vilket är måste. Kuddarna får jag försöka komma ihåg att in om nätterna.  Ryggstödet går att fälla ner helt och hållet och hux flux har du en soffa! Eller säng, om man vill vara äventyrlig och sova utomhus nån natt. Dessutom kan man gömma saker under. Har inte riktigt kommit på vad jag skulle gömma där än, men trevligt att möjligheten finns!

Eftersom det tog större delen av eftermiddagen och kvällen att få fixat allt hann jag bara provligga lite nu strax innan solen gick ner, men jo - jag tror jag har en ny favoritplats! Det är dessutom perfekt höjd på dagbäddisen. Den är tillräckligt låg för att man kan ligga i söndriga solklänningar på den utan att nån ser, men ändå så hög att man kan kika ut över räcket och således spionera på fotgängare på gatan nedanför.

För tillfället har jag bara lite vårblommor på plats, men jag leker med tanken på nån slags spaljé med nåt grönt och kanske några krukor blandade örter nånstans ännu. Ljusslingan måste jag faktiskt lovorda, den är från Ikea och går på solceller. Tänds när det blir mörkt, bara den har fått sol på dan. Supermysig OCH den har hängt med i åtminstone fem år utomhus i alla väder och funkar finfint ännu. Finns kanske inte längre men tror den hette Solvind eller nåt sånt. Mitt bästa Ikea-köp nånsin. 

Nu ska jag lägga mig så att det blir imorgon snart och jag kan komma hem från jobbet och slänga mig på min dagbädd och läsa i eftermiddagssolen. 

Sommarlistan 🌽🍓☀️🌸

Det har ju faktiskt varit varmt i en vecka nu, så tyckte det började bli dags att fylla i Ratatas sommar-lista. 

Vilka tre saker börjar du tänka på när du hör ordet ”sommar”?

Svett, strand och slöhet.

Kommer du jobba i sommar eller ha semester?

Både och. Jobbar fram till augusti då min semester börjar. Men hela augusti är jag ledig! Halva tiden ska vi ju va i England och halva tiden är vi hemma. Bra uppdelat. Sen ska jag också på allvar börja skriva på mina projekt. Har petat lite i dem, men inte riktigt kommit i gång ännu. 

Vad gör du helst en ledig kväll?

Åker först och badar, kommer sen hem och äter kvällsmacka eller fil framför nåt mordmysterium på tv fortfarande i badrock. Läser lite i nån bra bok innan jag lugnt somnar in, utan mardrömmar. Eller så dricker jag en öl på nån uteservering! Det är inte fy skam det heller.

Vad är enligt dig, den ultimata sommarmaten?

Ja, det ÄR väl grillat, helt objektivt också. Tycker lagad mat blir lite ointressant på sommaren. Och nypäärona! Får jag bara nypotatis behöver jag inte så mycket mer.

Vad är ditt favoritställe att vara på under sommaren?

Jag har inget särskilt ställe vi alltid åker till och som lägenhetsmänniskor har vi inte heller nån trädgård, men nån trevlig strand är ju aldrig fel. Fäboda är ju svårslaget *lokalturism*.

Hade gärna haft en villa nånstans nära vatten, gärna med en lagom skraltig brygga att ligga och lyssna på vattenklucket på. Det ska dofta lera, lite bensin och solkräm och träet ska va stickigt och varmt. Kanske det ligger en roddbåt förtöjd där, som spiggar simmar runt. Helst ska det inte finnas rinnande vatten där och ingen el. Däremot ska det gärna finnas gökar i skogen runt om och nån sorgsen storspov som sjunger på kvällen. Allt ska va lagom solblekt och sönderälskat i udda mönster och sängkläderna ska alltid kännas litelite fuktiga nästan. Tuppen ska va full av myggor och radion ska stå på hela dagen. När vi blir rika ska vi köpa precis en sån villa.

Hur skulle den perfekta sommardagen se ut för dig?

Varm, ledig dag på stranden, hänger där från morgon till eftermiddag med väl utvalda vänner. Badar en gång i halvtimmen, solar däremellan. Läser nån lättsam pocket, äter lite sandiga jordgubbar. Åker hem och himlen mörknar till. Ett stort åskväder rullar in och vi spelar yatzy medan regnet slår mot fönsterrutorna.

Ett fint sommarminne?

När jag var 16-17 och låg bakmo en vedtrave på mammas gräsmatta och läste Harry Potter and the Order of The Phoenix just när den kommit ut . Långa, varma fantastiska dagar.

Finns det någon låt du förknippar med sommaren?

Finns ju massor. Mycket svenskt av nån anledning. Lorentz, Little Jinder, Håkan Hellström ofc, Monica Zetterlund osv osv

Vad är fem saker du vill hinna göra i sommar?

Bada i havet, bada i insjöar, gå på en fotbollsmatch, somna i solen och gå ut och dricka öl och härja i sommarnatten. Har inga höga krav alls, tycker ändå sommaren alltid blir ett litet antiklimax. Inte så att jag går runt och besviken på nåt sätt, men det är ju sant som Den Store Poeten har skaldat: sommaren är kort, det mesta regnar bort.

#jagavatten

Nu är det två månader sen min bok Jaga Vatten kom ut och man kunde lätt tro att jag tröttnat på att höra om ”jag har läst din bok”, men really I haven’t, hehe.

Jag tänkte att vi skulle ta en titt på lite av det ni lagt upp under #jagavatten på Insta under de här två månaderna. Jag har samvetslöst lånat bilderna från era konton och jag hoppas det är ok. Är det inte det får ni höra av er.

Varje bild ni lägger upp gör mig rörd, nervös och väldigt, väldigt glad. Det är en märklig känsla, att mina ord ligger på nåns nattduksbord (rim!) och den är kanske inte helt odelat positiv alla gånger. Jag går och väntar på att den där hårda sågningen ska komma. NU är det nog nån som inte gillar boken, NU är det nån som hatar den osv.

Och det har säkert hänt, men hittills har jag bara fått sån kritik som jag förstår och ibland kan hålla med om. Yes, den relationen kunde utvecklas mer, ja det det där skeendet gick lite snabbt och sånt. Sånt är mer än okej, sånt kan jag ta. Men väntar fortfarande på smällen.

Men jag kanske kan börja slappna av så småningom, det kanske inte kommer nån smäll. Inte för att jag tror att alla älskar Jaga Vatten, men för att ingen hatar den så mycket att de känner sig tvungna att offentligt basha sönder den.

Granted, många av er är mina vänner eller bekanta och kanske därför håller än lägre negativ profil men ärligt talat bryr jag mig inte om det, jag är glad att ni vill göra mig glad.

En stor orsak till att min bok har blivit flitigt fotat är ju så klart Ulla Donners - detta regelrätta genis!!! - omslag. Jag tycker faktiskt, helt objektivt sätt LOL, att min bok är bland dom snyggare i år. 

Skulle jag se den skulle jag nog tänka: hmm, den ser intressant ut, borde nog kanske läsa den.  

Så många böcker, och jag har skrivit dem alla! Och det finns många fler bilder, se det här som ett axplock.

OM ni läser den och OM ni känner för att visa det på Insta, använd #jagavatten så får jag se det. Blir så rysligt glad!

Det var allt från Jaga Vatten-centralen idag, på återseende! 

En modeblogg!

Jag har inte bara ett utan två par nya skor!  Så nu ska vi skriva modeblogg.

Jag ska just presentera skorna närmare men vi kan ju prata lite mode först, om det här nu ska vara modeblogg.

Faktum är att jag alltid varit intresserad av mode och kläder, förutom de senaste åren när jag helt tappade intresset för kläder och vad de kan kommunicera. För det är ju det det handlar om i slutändan - kommunikation. Jag har nästan alltid velat kommunicera ”jag är en tänkande, kreativ individ som i nån mån är annorlunda” och det är ju delvis för att jag ÄR en tänkande - kanske inte så annorlunda, men i alla fall kreativ individ, men också för att jag aldrig haft varken kroppen eller plånboken för att passa in i normen. Alla mina stilar har varit loppisfyndade, plus size-kompatibla men jag har sällan varit sorgsen över det - snarare har jag alltid tyckt det varit kul att experimentera. Jag har haft alla möjliga stilar. Tills för ett par år sen då.

Så här i efterhand är det tydligt att mitt förlorade intresse för kläder var ett första tecken på min senaste depression. Då la jag det på åldrande-kontot och intalade mig själv att bekväma kläder man använder mest för att gömma sig, dölja sig och i nån mån mjukt linda in sig själv mot världen var vad alla nästan 30-åringar valde. 

Nu är intresset i alla fall tillbaka och även om jag är lite bekvämare och kanske lite fegare så tycker jag det är roligt igen. Den spirande våren har säkert en del i det också, årstidsväxlingar har den effekten på mig. Nu är jag också gammal nog för att veta vad jag gillar; statement accessoarer, en viss praktikalitet, stora mönster och starka färger, för korta byxor och polokragar, lager på lager. Saker jag känner mig mäktig i. Jag har nån gång i denna blogga historia skrivit att jag vill känna att jag skulle vinna ett slagsmål i mina kläder och det är nog det bästa jag skrivit om kläder. Just så vill jag känna - även om jag är pacifist och rädd för saker som gör ont.

I alla fall, den här veckan har jag köpt två par skor! Det var liksom inte meningen, men så blev det. Tycker inte det är hållbart att shoppa på det sättet, så se det här som en one time-happening.

Det första paret var inte alls planerat att jag skulle köpa, men av en hängivelse gick jag in till den Lilla Skoaffären som hade slutförsäljning i min hemstad. Eftersom det känns som utbudet där till stor del varit det samma sen jag var liten - till viss del i alla fall - tänkte jag att jag kanske kunde hitta några roliga 90-tallskor. Vilket jag mycket riktigt gjorde också!

Ett par helt sinnessjuka mockaplatåer, med all säkerhet härstammande från Spice Girls storhetstid. I det dammigaste hörnet av lagerrummet hittade jag dem för blott en tia! 

Skulle nog kanske inte betalat så mycket mer för dem för de är väldigt svåra att gå med. Inte direkt obekväma, men det är ju som att gå med styltor. Men jag tänkte lära mig, tycker de alldeles för snygga för att inte använda. Tänk er dem i sommar med nåt stoet och fladdrigt på överkroppen! 

Ett betydligt mer planerat inköp är mina Reebok Instapump. Jag tillåter mig ett par dyra sneakers i året och det här är 2018s version. Som jag letat efter den perfekta sneakern den här gången! Dammsugit nätet, rådfrågat alla mina vänner och till slut, efter lång urvalsprocess bestämde jag mig för de här. Jag har länge haft Nike Air Max som go to-modell, men jag var sugen på nån lite mer skulptural och futuristisk modell.

Thus - Instapump. 

Fick dem dessutom på rea så - hurra! De är sjukt bekväma, känns knappt som skor. Ser också helt galna ut på fötterna, som rymdskepp. Älskar dem hejdlöst. 

Har på mig dem idag, just nu, när jag är på väg till Vasa på personaldag. Tyckte jag fick till en ovanligt lyckad mönster- och färgmix. 

Är inte så inne på modebloggandet ännu att jag lärt mig posera, men så här ser jag ut, hehe. Helt klart i stånd att vinna slagsmål. 

A. Mörne och bakfyllan

Idag announcades årets Arvid Mörne-pris och det är alltid lika roligt, eftersom än så länge är jag så pass ung att jag nästan jämt känner en eller flera av vinnarna. I år är jag god bekant med _the_ vinnare, Rosanna. Kul! Förutom att det årligen bekräftar min teori om att jag är ung och hipp och kreativ (LOLLERILOL) så är det också en påminnelse om att jag faktiskt en gång i tiden deltog i Arvid Mörne-tävlingen. Deltog - och fick andra pris! 

Det här var nådens år 2013 och jag hade just börjar formulera tanken om att jag nog kanske skulle vilja skriva. När jag tänker på det känns det som inte alls så länge sen, men sen kommer jag ihåg vad jag hade på mig på prisutdelningen och inser att jo, det var nog länge sen. Hittar ingen bild, men det var en mörkblå blus med pingvinärm och plisseringar, direkt från 80-talet till min garderoben, via nån loppis så klart. Dessutom var jag mitt inne i min "jag är nog meningen att vara rödhårig på riktigt"-period. Hua. 

Under prisutdelningen (som tbh var en ganska stel historia, fint och allt, men typisk miljö där jag vill stiga upp på bordet och ropa "KUUUUUUK") träffade jag min nuvarande Redaktör för första gången också. Hon hade en klänning med nåt slags rymdmönster vill jag minnas och gjorde stort intryck på mig. Knivskarp blick. Minns att hon sa "om du har nåt som du skrivit får du gärna skicka det till mig, jag läser gärna". Och så fick jag ett visitkort. Dog av nöjdhet och sparade visitkortet på kylskåpsdörren längre än vad jag nånsin kommer erkänna. Det kändes så stort! Att bli efterfrågad på det där viset. Tänkte redan då att jag nog gärna skulle jobba med Redaktörn, så när det faktiskt blev så gjorde jag en mental ✔️ på listan över life goalz. 

Jag hade faktiskt skickat in ett bidrag en gång tidigare. Var aaasnöjd med den novellen jag skickade in 2011. Inget hände, inte ens ett hedersomnämnande. Sen 2013, när jag skickade in nåt jag på min höjd tyckte var "meh" så fick jag andra pris?! Det var då jag lärde mig att inte lita på mitt eget omdöme när det gäller text jag skriver. 

Ganska snart efter Mörne började jag på LIttSkap också och så var bollen i rullning. Och här sitter vi nu *fäller en tår* *pöser* *vrider mustaschen självgott*. Man kan väl säga att Arvid Mörne-priset var ett startskott för något. Vad jag gjorde med prispengarna? INGEN ANING, tror jag bara levde upp dem. Enda jag minns att jag köpte var fyra Arabia-muggar och ett par pumps som jag använde kanske fem gånger :-DDDD

Som en special treat for you tänkte jag att jag skulle låta er läsa min novell som 2013 fick andra pris. Jag mindes den som bättre och längre än vad den är, så ha lite överseende. Det är ju ändå fem år sen. Visst låter det lite .- "fem år"! Men det är jättemycket! Det är fem årskullar nya vinnare, det är ett giftemål, två lägenheter, en brorson, en bokdebut, två skrivutbildningar, säkert tusen fyllor, smörgåsar, duschar och nya vänner. Det är ju ett LIV. 

Hur som helst, bear dom fem åren i mind när ni läser min PRISBELÖNTA novell; Bakfylla.
(så klart heter den bakfylla, jesus kristus, mitt liv back then)

Det är varmt och klibbigt. Genom persiennerna lyser solen obarmhärtigt, i strålarna dansar dammkorn, katthår och hudpartiklar från oss båda. Det är varmt, varmt, varmt och klibbigt. Min vänsterarm har fastnat i en allt för intim position under hans nacke. Jag vill inte flytta armen för då kanske jag väcker honom. Men om jag inte rör på mig kanske han aldrig vaknar och då får jag aldrig min säng tillbaka. Det är olidligt varmt här. Jag måste röra min arm nu, jag måste röra på mig. 

Klockan visar kvart över elva. Han bara sover vidare. Han snarkar, med vidöppen mun och stora näsborrar. Han luktar. Igår var han söt. Det är han förresten ännu, men i närbild, i min säng, dagen efter har sötman har en nyans av äckel i sig. Jag har aldrig märkt hans födelsemärken i tinningen förut, jag har aldrig märkt hans sneda framtand. Jag kniper ihop ögonen vid minnet av hans tänder mot mina egna framtänder, tänker jag på hans tunga nu spyr jag. 

Jag måste röra min arm nu. Jag har sett när folk drar en duk av ett bord utan att vinglasen faller, det är lite den effekten jag är ute efter nu. Men mina vinglas faller och han grymtar till, öppnar ena ögat, vänder sig på sida mot mig och mumlar. 

-Godmorgon.
- Godmorgon. Det var inte meningen att väcka dig, det var bara så obekvämt.
- Förlåt.
- Nej, alltså. Inte ditt fel. 

Jag är om möjligt ännu obekvämare med honom vänd mot mig. När jag var liten trodde jag att man blev begraven i den position som man hade dött, så jag försökte alltid somna så vackert som möjligt, utifall att jag skulle dö i sömnen. Jag tänkte på döden mycket som barn. Helst ville jag bli begraven med händerna i kors över bröstet, som Törnrosa. Jag tänker på hur jag skulle se ut i kistan om jag skulle dö nu. Inte som Törnrosa i alla fall. Jag vet inte ens var mina trosor är.

Det är ett problem, för vad vi än delade igår kväll och i natt så tycker jag inte om tanken att han ska se mig naken nu. Ännu ett kort minne av läppar och andetag mot nyckelben och halsgropar får mig att gräva naglarna djupt in i handflatorna. Han grymtar till igen.

- Shit, alltså, vad är klockan?
- Halv tolv tror jag. 

Han vrider på sig, lokaliserar var tickandet kommer ifrån och ser att min väckarklocka bekräftar det jag just sa i mintgröna bokstäver. Samma nyans som mitt illamående. Halv tolv. Vi har umgåtts i tolv timmar nu. Det är fullt förståeligt om han vill gå. Det vore till och med föredömligt om han begav sig av. 

- Shit, dit for den dagen. Är det okej att jag ligger kvar här en stund? Jag har sån jäkla huvudvärk, blev kanske lite väl mycket igår.
- Ja, verkligen. Det är som, när ska man lära sig? Behöver jag verkligen dricka sjuttiotusen drinkar varje gång?
- Mmm.
- Ibland hatar jag mig själv, liksom, eller inte hatar mig själv, men du vet, man är väl kanske inte skarpaste kniven i lådan, jag är 25 år, jag har supit i tio år, nej, mer, herregud, tolv år, så borde jag inte veta vid det här laget att de där sista tre drinkarna är helt onödiga...
- Mmm.
- Jag blir liksom full ändå, jag vet inte...
- Mmm. Alltså shit, min huvudvärk.
- Du säger shit ofta.
- Mmm.
- Och mmm. Förlåt, jag ska vara tyst.

Under min monolog har han vänt sig mot mig igen. Han lägger sin hand på min mage, ser på mig med halvslutna ögon, hans ögonlock är tunna och skiftar i rosa och blått. Jag kan inte hejda en impuls utan rör hans ena ögonbryn med pekfingret. Hans arm är tung av seniga muskler. 

- Det är lugnt. 

Jag vet inte om han tycker det är lugnt att jag rör honom eller lugnt att jag pratar mycket så för att inte ta några risker slutar jag med båda. Med handen kvar på min mage sluter han ögonen helt och flyter iväg. Kanske han sover, kanske han bara låtsas så han ska slippa lyssna på mig. Jag försöker blunda men mina ögonlock är inte lätta och tunna som hans, utan lika hårda som två knytnävar i ansiktet. 

Jag vill ju sova, men här ligger jag med hans jävla hand på min mage och mina trosor på golvet någonstans. Jag vill att han ska gå hem men hans hand väger järn på min mage och vi är fastklibbade i varandra, jag känner mig som en lädersoffa en sommardag. 

Jag kan inte ligga kvar här. Jag måste duscha, jag måste få luft. Jag sätter mig upp. Stiger jag upp nu vet jag att jag inte kan krypa tillbaka. Då kan jag inte låta honom klia mig på ryggen, hålla om mig och viska små roliga saker åt mig. Jag blir sittande en stund, tvekar. Ser på honom där han ligger, nu vårdslöst vänd på rygg. Sen stiger jag upp, rafsar ihop något jag hoppas är mina kläder och går med byltet mot toaletten.

Passivt står jag lutad mot den svala kakelväggen och låter det varma vattnet skålla mig. Jag känner mig som en främling i min egen lägenhet med honom där. Hans långa ben och armar som är överallt, hans hand på min mage. Den där handen. 

Jag borstar tänderna, skrubbar ansiktet, smörjer in benen snabbt. Nej men vadå, mina vader doftar alltid gott, ja, men jag vaknar med Pepsodent-andedräkt. Mitt hår är alltid fräscht nytvättat. Lavendel, lavendel, lavendel.

När jag kommer ut ur badrummet sitter han på soffan, utan tröja men han har hittat sina jeans. Han ser lite förvirrad ut, stryker min katt koncentrerat över ryggen.

- Han är söt. Eller hon. Jag visste inte att du hade katt.
- Hon. Hon heter Beatrice. Hon var nog här igår också.
- Förstås. Jag pratade säkert med henne igår, men jag kommer inte ihåg det.
- Ja, fast hon är rätt skygg. 

Jag står kvar bredvid soffan, snurrar håret spänt, spänt. Släpper det, börjar snurra igen. Tittar kisande ut genom fönstret. Ser att det har börjat snöa lite. Han följer min blick mot de lugnt dalande snöflingorna och säger;

- Vill du att jag ska gå? 

Jag tänker på hans många födelsemärken, de runt tinningarna. På hans sneda framtand, på att han luktar och på hans hand. Andetag mot nyckelben. Hur han klibbar fast i mig. Jag tänker på hur skönt det vore att vara ensam, strunta i den här lavendel-charaden och vädra i sovrummet. Jag tänker på att han pratar med katter. Han ser dem bara inte, han pratar med dem. Jag tänker på hans kalsonglinning som sticker upp över jeanskanten. Färgglad och ful. Hans hand igen. Jag tänker på att jag fortfarande inte har några trosor på mig och hur illa jag mår. Jag tänker på att han pratar med katter. 

Han pratar med katter. 

-----

GRATTIS ÅRETS VINNARE!!!! MVH/gammal goding