Kanske den roligaste lista jag nånsin fyllt i!

Jag satt och filade på den här i real-tid när jag plötsligt fick ett mejl och… Ja, ni får läsa själv. Men den här blogglistan, designad av Karro visade sig bli mitt gladaste inlägg på mycket länge.

Vilket schampo använder du just nu?
Ett från Aussie i duschen och Hieno suomalainen tervashampo i bastun. Aussie-schampot är bra, men man kan inte sitta i en bastu och dofta typ smågodis och kokos, så där använder jag good old tjärschampot.  

Vad var det senaste du tittade på på tv?
Senaste avsnittet av High Maintenance på HBO när jag åt frukost. Jag tycker så om The Guy, han är så… o-macho, typ. Plus jättemysig New York-skildring. På tal om High Maintenance - skönjer jag nån slags revival för tunnhåriga män? Först Jonas Lundqvist och nu The Guy (som spelas av Ben Sinclair) som båda två visar bra looks utan varken hämtehår eller glänsande helrakning. Och Prince William! Herregud, ja! Bara en spaning.

Vad hade du på dig för skor idag?
Mina röda Reeboks som är ganska varma pga så tjock sula så dom kan nääästan passera som vinterskor.

 Ett starkt minne från högstadiet? 
Det är inte nödvändigtvis ett starkt minne, men jag kom på en grej igår jag inte hade tänkt på flera år. På en konsert sommaren mellan åttan och nian träffade jag en kille från nånstans nära Vasa. Vi hånglade och jag blev väl lite smitten kitten.

Jag tror vi blev typ vänner på Lunarstorm och skrev lite över sommaren och på höstlovet sen skulle vi ses i Vasa, han och hans kompis och jag och min kompis Emmi. Jag trodde det var typ en dejt och var superpepp, men när jag och Emmi träffade dom visade det sig att den här killen inte bara hade med sig sin kompis som varit med på konserten, utan också en tredje kompis, som säkert var jättesnäll, men helt tydligt var hans “töntiga” kompis. Ordentligt fastspänd ryggsäck, nervöst sinnelag, lite akne, pratade lite för gärna om Star Wars eller vad det var och jeans som var uppdragna i midjan - hela grejen ni vet.

Mitt hångel presenterade honom och han och konsert-kompisen gick typ och fnissade och sa saker som “jag tänkte väl att ni två skulle trivas ihop” och jag kunde bara tänka på hur fula skor tönt-kompisen hade. Det var så jävla förnedrande; att en kille jag hade hånglat med inte fattade hur cool jag var utan trodde att jag hörde ihop med hans töntiga polare med fula skor! Det var också ett ganska elakt sätt att säga “jag är inte intresserad”. Jag hade säkert varit jättejobbig och efterhängsen, men ändå. Vi var liksom i gymnasieåldern så man kanske hade kunnat komma på ett mer moget sätt.

Men nåja, så gick det med det och jag avfärdade ju så klart töntkompisen snabbare än blixten fast han säkert skulle ha varit värd att lära känna, men pratade några gånger med hånglet efter det ännu (varför?! om jag bra kunde få tillbaka all energi jag slösat på elaka typer som yngre) där han bl a berättade att han hade sålt in mig som väldigt “sugen” åt tönt-kompisen. Förnedringen is real, enda botemedlet jag kan komma på är att det berätta det här och nu så att jag på nåt sätt äger den historien.

Vem är din senaste kändiscrush?

Det kanske är Ben Sinclair då? Eller nej nu vet jag - Indya Moore, hon som spelar Angel i Pose. Jag tycker hon är så sjukt vacker + gör en så skör roll i Pose också. Jag kan ju inte säga att jag är helt opåverkad av Christophers näsa i Sopranos heller, ni vet ju min grej för stora näsor.

Vad drömde du om förra natten?
Att jag vaknade, öppnade mejlkorgen och hade fått besked från Kulturfonden att jag fått 95 000€. Jag blev sur för det var ju ett arbetsstipendium jag ville ha!!!! :-DDD

Tänker du rösta i riksdagsvalet i april?
Givetvis! Ser fram emot det, som vanligt. Sitter också i valnämnden detta år, så kommer nog förhandsrösta. Jag har röstat Vänsterförbundet eller De Gröna i alla val so far och det fortsätter jag med.

Vilken är din go-to låt när du behöver pepp?
Ugh, det här är ett öppet sår, för jag brukar lyssna på nån riktigt bra Michael Jackson-dänga, typ Don’t stop til you get enough , men… Det går ju liksom inte riktigt längre. Jag vet inte vad jag tycker om total bojkott heller, men det går bara inte att känna ren och skär pepp längre. När jag skrev det här insåg jag at jag behöver en MJ-fri pepplista, så jag gjorde en. HÄR är den.

Något som alla andra älskar, men du inte riktigt förstår dig på?
Wahlgrens värld, dadlar och Ed Sheeran.

 Har du irriterat dig på något idag?
Hello, have we met?! Irriterar mig på allt - PRECIS HÄR FICK JAG MEJL FRÅN KULTURFONDEN OCH GLÖMDE ALLT ANNAT - kommer inte på nåt just nu för jag har just fått ett ett-årigt arbetsstipendium!!!!!!!!!!! Så glad att jag gråter!!!!!

Lil’ + det senaste du åt = ditt rapper name. 

Lil’ gröttallrik. Imorse åt jag frukost ganska sent och satt och tänkte att jag borde skriva om det, “mitt bästa lifehack” - att dra ut på att äta frukost lite så att man säkert är hungrig när man äter. Varför finns det inte ett ord för det, hann jag tänka innan jag insåg att det var fenomenet brunch jag satt och beskrev.

 Visa det senaste fotot du tagit med din mobil – och berätta om det.

Glädjeyre-selfie!

Alla mina drömjobb

Tit-tut kära läsare! Här är er favoritbloggerska igen.

Jag var inbjuden av Luckan till Närpes bibliotek igår för att prata om att debutera. Jag försökte säga nånting inspirerande och sant, men det är svårt att inte ta till klyschor. Men vi hade ett bra samtal, jag och Hanna. En extrahälsning till dig blonda tjej som kom fram efteråt och pratade om författardrömmar; jag hoppas vi ses i skrivarsammanhang igen!

Pär var med som sällskap och kartläsare och efter mitt samtal fick vi möjligheten att besöka bibliotekets nya fina bokbuss! Varför finns det inte fler bokbussar? Det påminde mig om att det är ett gammalt dörmjobb det där alltså, att köra bokbuss. Och så började jag tänka på alla andra drömjobb jag har.

Jag råkar ju ha turen att ha två jobb jag äääälskar idag; författare och ordkonstledare. Det känns ibland som att min jobbsituation är too good to be true och att jag nästan väntar mig att nåt ska skita sig. Jag hoppas verkligen att det inte gör det, men om det skulle göra det skulle jag kunna tänka mig nåt av följande yrken:

Köra bokbuss/bibliotekarie
Ett ganska givet drömjobb, jag älskar ju bibliotek! Helst skulle jag ju nästan köra den där bokbussen då, det är något med det mobila som tilltalar mig. Jag har alltid älskat snutten med Musse Piggs husvagn i Kalle Ankas jul, tanken på att kunna ta med sig allt överallt. En period i livet ville jag också bli långtradarchaufför för att deras små hytter så mysiga ut, men jag är kanske inte så sugen på det längre. Men en bokbuss! Tänk dig själv att komma slirandes längs med nån kurvig byväg, nitbromsa så gruset sprätter på nån plats och välkomna in lässsugna barn och åldringar (och vuxna också för den delen men) i sin lilla buss. Och på vintern skulle man kunna bjuda på varm kakao och ha julbelysning i bussen. MYS!

Arkeolog
Det är gassande sol och det har inte regnat på flera veckor. Du har Leif GW-väst och khakishorts på dig. Du torkar svetten ur pannan med en dammig hand och ur din hårknut har det lossat några klädsamma hårslingor som krusar sig i nacken på dig. Du står på knä i en utgrävd fyrkant, runt omkring dig hör du dina kollegor prata lågmält med varandra, en viss slags vördnad sänker sig ändå över er, det kan ju vara en gammal vikingagrav ni står i. Du borstar med din lilla borste i ett hörn och plötsligt lossnar en lite större jordkoka. Du svär för dig själv, chefen har ju sagt att du måste vara försiktig. Men nånting glimmar till under den! Du plockar upp det glimmande och ställer dig upp och sträcker på ryggen. Ditt hjärta börjar bulta när du stryker tummen över den jordiga lilla saken och ett årtal gör sig synligt. Du kisar och tittar närmre, lyfter upp tingesten mot solen. 1062, ser du plötsligt. Å herregud.

Barnmorska
Slut ti pjasa de, skulle jag fräsa åt nervösa pappor och mammor som stod och höll den födande i handen och kavla upp ärmarna. Det här går nog bra, skulle jag fortsätta. Stödstrumporna skulle korva sig kring mina breda vader och jag skulle vara barsk men snäll och trygg och alltid fälla en tår när barnet till sist föddes. Vissa föräldrar skulle ge sina barn mellannamn efter mig, för jag skulle vara en sån bra barnmorska. Och om det nånsin inte gick så bra och tragedin skulle ske, skulle jag kunna trösta och skänka mod till de drabbade. Sen skulle jag gå hem och fulgråta i flera timmar.

Hantverkare av något slag
Jag skulle ha lite smuts under naglarna jämt och färgstänk på mina jeans, vilket egentligen är märkligt för jag skulle inte måla så mycket, mest skulle jag kanske dreja och snickra och kanske blåsa glas eller smida nånting. Jag skulle ha en verkstad i en lada nånstans oh den verkstaden skulle vara mörk och lite kaosig och på sommaren skulle dörrarna stå öppna och jag skulle hälsa besökare välkomna. Mina skulpturer skulle stå lite här och var i den trevliga lummiga trädgården utanför. Jag är inte säker, men det skulle inte förvåna mig om den här verkstaden/ateljén låg nånstans i Sydeuropa.

Kurator
Oj, vad jag skulle hjälpa alla tonåringar! De skulle våga komma till mig med sina hjärtesorger och bekymmer och jag skulle på ett naturligt och avslappnat sätt prata med dem om sex och sånt och allt möjligt annat som så enkelt blir pinsamt. Jag skulle kunna inge hopp i de ångestfyllda och prata med mobbarna så att de bröt ihop och förstod vad de höll på med. Jag skulle se varenda en av dem och nån gång på stan skulle det komma fram gamla elever och tacka mig för att jag var så bra.

Bonde
Tänk att få jobba bland kor hela dagarna, det hade inte varit dumt. En häst och några höns och kanske en ovanlig slags get eller nej! Lamor! vill jag också ha. Att va bonde är slitsamt och aldrig är man ledig, men då igen - kalvar! Kalvar är ju nåt av det gulligaste som finns.

Typ etnolog
Jag kanske kunde hitta nån slags hem i akademin, bli professor i etnologi och ha ett stökigt skrivbord och långt, ofärgat hår i en robust fläta. Jag skulle nörda ner mig i nåt litet ämne, typ underkläder eller bestick eller nåt och jag skulle kallas för folkbildare när jag publicerade nån bok i ämnet som skulle väcka folks intresse för något vardagligt på ett helt nytt sätt. Jag kunde också tänka mig att bli en sån som Ebbe Schön och var sago-gumma och berätta om vad folk trodde på för spöken förr i tiden.

Jobba i hemtjänsten
När jag och Pär började prata om att flytta ihop så tyckte hans mormor att jag skulle flytta dit och söka jobb inom hemtjänsten, det hade nog passat mig tyckte hon. Och jag tror inte hon har fel. Jag tycker om att prata med äldre folk och jag tykcer om att känna att jag kan vara till hjälp. Och allt det där som folk brukar dra upp som äckligt i människonära jobb gör mig inte något; jag är mer fascinerad än äcklad av kroppar och deras funktioner. Sen finns ju aspekten av att få komma hem till folk, det är alltid spännande att se hur folk har det. Det hade nog varit trevligt det med.

Bokhandlerska
Citat ur lokaltidning, september 2035: “Sedan makarna Ellen Strömberg och Pär Jonasson öppnade sin gemensamma bok- och pappershandel har tillströmningen av kunder varit jämn. - Det är inte lätt, men det går! I början hade vi ju t ex inte tänkt ha skivor här, men det fanns en efterfrågan och så här i efterhand vet jag inte hur Blad & Ark hade sett ut utan Pärs lilla skivhörna, säger Ellen och pekar mot det bortesta hörnet i den mysiga lilla affären. Blad & ark har blivit en instutition i Jakobstad och drar även folk utifrån. Deras poesikvällar, pysselworkshops och bokcirklar i den cafédelen är sedan flera år tillbaka välbesökta och om somrarna flockas folk kring affärens terass. - Nu i höst ordnar vi vår första festival, det kommer bli både musik och så klart litteratur, avslöjar Ellen som själv skriver böcker. Ofta sitter hon vid sitt skrivbord i affären. - Folk verkar tycka att det är mest trevligt med en livs levande författare bland böckerna.

Och så var vi tillbaka till att skriva böcker då. Det gemensamma i alla dessa yrkena är väl nån slags dragning till människor, böcker och sånt som gör händerna smutsiga. Jag är inte så säker på att jag skulle vara så bra på nån av de här yrkena, så det kanske är bäst ni låter mig fortsätta med det jag gör.

Och före nån fnyser något om arbetsvillkor och att allt inte är så trevligt som det låter; jag vet precis hur fittigt det kan va och hur usla villkor vissa yrkesgrupper har. Men nu var det här drömmar, inte diskbänksrealism. En sak i taget.

Vecka 11

Minns ni trion Cleopatra som hade en eller två hits sent nittiotal? De hade en låt som gick typ “cleopatra comin at ya” nånting och jag började tänka på den nu när jag tänkte skriva vecka elva coming at ya. Vi tar en paus och ser på videon till den låten, alltid kul med lite nittiotalsnostalgi.

Okej, vad skulle jag skriva nu då? Den här veckan, ja. Först och främst; Kulturfonden borde komma med sina beslut denna vecka och det gör ju förstås att det känns extra spännande, trots att det egentligen är en ganska vanlig vecka. Jag vågar som vanligt inte hoppas på nånting, men hoppas ju ändå på nåt sätt. Det hade hjälpt enormt mycket till vid olika beslut gällande livet och framtiden som behöver tas så småningom om man hade fått ett aldrig så litet arbetsstipendium till exempel. Annars får man väl försöka lösa det på andra sätt.

Imorgon ska jag i alla fall till Närpes bibliotek klockan 18 och prata med Hanna Lagerström om hur det är att debutera som författare. Kom gärna dit om ni har vägarna förbi! De bjuder på kaffe med dopp står det i infon, så om inte för nåt annat så. Ska hur som helst bli kul att åka till Närpes, har typ aldrig varit där förr, förutom att man stannat på Tomaten nån gång när man kört ner till Åbo.

På lördag är det Kulturkvarteret Södermalm här i kulturella kvarteret Södermalm och hela campus är så klart med och under hela campus hör ju också ordkonsten. Så lördag sitter jag och Anniina 10-15 och gör ordkonst i Campus Allegros aula.

Slut på reklam för grejer jag ska delta i.

Utöver det hoppas jag det blir en lugn vecka. Jag inledde den imorse med att va till simhallen med Emmi och simma så nu hoppas jag att resten av veckan ska gå i nån slags motionssimmartakt. Låg hela dagen igår på soffan och såg på Sopranos, min största bedrift var att jag målade tånaglarna. Såna dagar är visserligen sköna och nödvändiga, men jag undrar om det inte är mer hållbart med att dela upp slappandet i mindre portioner, men oftare? Och inte köra speedway sex dagar i veckan och sen inte ens stiga upp en dag. Ja, jag vet inte.

Förresten, två grejer angående bloggen:

1. Tycker förra inlägget blev lite pinsamt. Dels för att gensvaret visar på vilket övermod jag skrev inlägget i; jag har helt enkelt inte det läsarunderlaget som t ex Sandra har och det vet jag ju, därför brukar jag undvika såna där upprop. Nu har jag fått in ett par svar och de är jag maeget maeget tacksam för men tycker inte det håller för att sammanställa till ett eget inlägg ännu. Dessutom såg jag att Peppe hade postat ett snarlikt inlägg (bara bättre formulerat) typ nån dag innan mig och det var verkligen inte meningen att härma henne men högst antagligen har min scatterbrain registrerat inlägget och gjort om det till ett “eget” påhitt. SKIT SAMMA jag tycker bara det är pinsamt och att jag dessutom dryftar nån slags idé om en egen facebook-grupp VEM TROR JAG ATT JAG ÄR. Får såna skamsköljningar att jag måste sjunga högt för att inte förgås. Nu vänder vi blad, som kungen sa och tänker på nåt annat.

2. Jag har sammanställt en slags CV här på bloggen. Jag har inte haft en uppdaterad CV sen jag 20 typ och det har varit något jag skämts ganska mycket för. Samtidigt har jag tyckt att jag inte har något att visa upp eftersom jag inte har nån utbildning och eller nåt och det jag har att visa upp är sånt som inte går att riktigt fatta kort på en A4. Jag tycker ibland inte riktigt jag gjort något med mitt liv sen jag tog studenten. Jag har mest bara ströjobbat och härjat runt i tio-femton år men när jag bestämde mig för att sammanställa sånt som kunde vara bra att ha på CV:n så blev det ändå rätt mycket?! Det är ingen traditionell CV, men jag är ganska nöjd. Jag tror det var viktigt att samla allt från de senaste åren på ett och samma ställe. Inte för att jag kanske får nåt jobb via det, men för min egen skull. Ni får gärna ta en titt, där finns länkar till en hel massa texter och intervjuer med mig. Kanske inte typiskt cv-material, men man tager vad man haver och vad jag haver är noll utbildning och cirka 100 hits i Yles arkiv :-)))

Vi hörs i veckan!

Help a sister out

Känns ju som att man borde krysta ut nåt kvinnodagsaktigt idag, men jag har typ... noll inspiration? Jag tar mig rätten att vara en lat och oinspirerad och icke-engagerad feminist idag och försöka pumpa lite vintern ur ER istället kära läsare. 

Jag har tänkt så här; jag brukar ääälska Sandras inlägg om det finaste som hänt hennes läsare den senaste tiden och sånt, så nu tänker jag göra att man kan göra en kvinnodags-variant av det. Jag har ju ingen Facebook-grupp med 10k medlemmar (BORDE jag ha en Facebook-grupp? Skulle nån va med i en sån? Vad skulle en sån heta? Mvh storhetsvansinnet och den gamla barndomsdrömmen om att ha en Fråga Ellen-spalt) att be om svar i så ni får så lov och lämna en gammal god kommentar i kommentarsfältet så kan jag sammanställa det till ett gott inlägg.

Jag skulle vilja höra Det finaste en medsyster gjort för dig den senaste tiden!

Jag kan börja! Det här är nog några år sen, men jag tycker det är ett så bra exempel så jag berättar  det i alla fall. 

Jag var på båten över till Sverige och hade drabbats av oväntad, olidlig och akut mensvärk. Jag hade inga värktabletter och det såldes inga ombord. I infodisken hade dom ett litet apoteksskåp så jag bad om att få en Burana. Hon som stod där såg rätt barsk ut och sa att hon bara kunde ge mig en tablett - antar att dom har nån sån regel. Det får väl duga, sa jag och frågade om hon också hade tamponger eller bindor till salu. Då mjuknade hon i ansiktet rejält, tog fram en låda Burana och viskade konspiratoriskt åt mig: ”du får två”. 

SÅ JÄLLA FINT!  Nu är det er tur! Hit me with your best medsyster-historia! Och - god fortsatt kamp!

I wanna dance with somebody

Nej, det vill jag sannerligen icke; jag vill ligga på en soffa under en filt och inte göra nåt egentligen men nåt ska ju ett outfitinlägg heta.  

Och idag har jag Whitney på magen, så därav rubriken.

Tunikan är från ASOS Curve, köpte den på mellandagsrean men hade tänkt spara den till sommaren pga vit tunika känns inte riktigt vinter. Den är dessutom lite öppen i ryggen och jag tror den kommer bli ett Nyckelplagg i sommar, meeeen idag smyginvigde jag den lite pga låg och tänkte på hur mycket jag tycker om den igår kväll.

För att vintra till det lite slängde jag ett svart ”rövskynke” som det heter mellan mig och min syster, dvs ett tunt plagg som mest är till för att rama in och proportionera en egentligen färdig outfit. Just detta rövskynke är en lång mesh-kimono med ursprung H&M för några år sen. Mycket användbar, men jag gillar inte armlängden inser jag nu. Får åtgärda vid tillfälle.

Har dessutom nästan ner håret idag! Det händer cirka aldrig för får panik/värmeslag av att ha ner håret, men så här är det faktiskt okej att ha det.

Är inne i den perioden av månaden där jag är supereffektiv på jobbet och väldigt snygg. Men vänta ba, snart är jag jättetrött, jätteledsen och har en megafinne på hakan igen!

Deadline-dagen

Igår lämnade jag in Klåda!!!!! 96 sidor och strax över 40 000 sidor och en jävla massa ångest. Det känns sååå skönt, men det är ju på sätt och vis också en falsk lättnad - hela skiten ska ju redigeras  ännu. Säkert flera varv. Men det är också ett mycket mindre ensamt jobb. Jag gör ju bara som förläggaren säger jag ska göra. Det är inte speciellt svårt - eller just nu känns det inte speciellt svårt i alla fall, jag längtar nästan efter det. Få in en annan människas ögon i texten och allt det. 

Jag hade tänkt dokumentera deadlinen-dagen med ett klassiskt ett foto i timmen-inlägg och jag började på, men... ja, vi kan ju gå igenom så långt jag kom.

Vaknade strax efter åtta. Var jättetrött, satt upp till två-tiden och skrev dagen innan. Som så många andra dagar den senaste tiden, inte hållbart alltså.

Efter nio nån gång var jag färdig sminkad och tvättad och då åt jag frukost. Nåt så fräsigt som knäckemackor med ost och paprika. Peppar alltid mina mackor om ni undrar vad dammet på är.

Vid tio gick jag mot kontoret. Ändå lyxigt att bestämma sina arbetstider själv. Tycker det är häääärligt att sitta länge och sminka sig och lyssna på dagens poddskörd och ta sin tid före man går ut och möter världen. 

Gick via AE för att hämta fastlagsbullar åt mig och kontorskollegorna. Nu blev det ba två jag köpte, för Anniina va sjuk, men kände mig ändå som världens bästa kontorskollega.

Och mandel, så klart.  Om det nånsin var nån tvekan om saken.

Åt min bulle, drack min kaffe och jobbade.

Jag satt där och jobbade tills jag gick därifrån, vilket blev lite tidigare pga deadlines-race. Jag korsade torget...

... och satte mig och jobbade på Robbans med en chai latte. Mina dagar är inte alltid så här caféstinna, men ibland så. 

Lyssnade på Solanges nya skiva medan jag skrev det sista. Yaaaaaaassss! 

Sen kom Moa dit! Vi satt och jobbade tillsammans a k a enda sättet jag umgås med folk nu för tiden :-)))))) 

Sen dök Johan upp... 

... och Jennifer! De har alla tre varit i Spanien på nåt artist in residence-grej och enda de kunde prata om var nån ost de hade ätit. Och nåt vin dom druckit. Och solen som hade lyst. Och mandlar dom ätit direkt av träden. Lät ganska otrevligt. Tacka vet jag Finland i februari och dubbla jobb. Det är stärkande för själen det. 

Sen tar bilderna slut. Jag kan återberätta kvällen: jag satt och skrev på Robbans till fem, sen gick jag och köpte en fryspizza och gick hem. Väl hemma skrev jag lite till och åt pizza och strax innan åtta skickade jag iväg manuset, slängde mig på sängen och steg inte upp förrän imorse. Ni fattar - inte så mycket kul att ta bild av.

Som sagt, Klådan är inte färdigt än, men hästjobbet är gjort. Resten går av bara farten, det vet jag.  Malin kallade mig väldigt duktig idag när vi sågs och jag vill nog hålla med. Hur det än går så har jag skrivit en till roman! Jag har skrivit TVÅ böcker!!! 

Önskerubrik: Hur man får till den perfekta hemmafesten

Det här var en rolig önskerubrik! Jag tycker väldigt mycket om att ha hemmafest. Eller gör jag? Blir jag inte ett otrevligt, stressat vrak när det vankas hemmafest? Både och kanske. I alla fall så har jag haft en hel del hemmafester. Eller fester och fester, vad är en fest egentligen? Folk brukar i alla fall ha en tendens att samlas där jag bor. Dels är jag för lat för att gå nånstans (hehe) men mest är det väl för att mina livssituationer de senaste åren har gjort att jag oftast är den med kaffe hemma om vi säger så. Och nu för tiden när det vaknas fest så är det oftast mes praktiskt hemma hos oss, eftersom de flesta av våra vänner bor på annat håll och sällan har möjlighet att fixa fest.

Jag tänkte berätta lite om de olika fester jag fixat de senaste åren och hur jag har tänkt kring det. OBS försöker verkligen inte vara nån Michael Bindefeld här men när ni nu frågade!

Jag gillar ju teman eller maskerader, tycker det är för lite av den varan i dagens samhälle. Så det är väl mitt första tips. Ha ett tema! Tycker dina kompisar det är lame har du fel kompisar - alla gillar väl att klä ut sig? Man behöver ju inte gå all in med maskeraden heller, jag har t ex nån gång varit på en fest med godis-tema där alla skulle klä sig i något godis-relaterat och vi knytkalasade ihop en godisbuffé. Så här såg det ut:

En bild Bea har tagit, var festen till och med vid Beas? Kommer inte ihåg. 

Det är alltså jag och Nikko som har lite olika take på lakrits. Nikko hade sytt dreads av lakritssnören i en mössa och jag var helt svartklädd, men hade frågat hårtopparna rosa och gjort smycken av lakritssnören, t ex är snöret i pannan jag har av lakrits. Nikko håller alltså på att spraya nån slags godisspray i munnen på mig om ni undrar vad som händer. I alla fall, det är ett exempel på ett tema som är tillräckligt brett för att alla ska kunna inkorporera det lite i alla fall.

Teman jag haft på mina egna fester:

Harry Potter
Alla var utklädda till personer ur Harry Potter (min kompis Nayab var helt magiskt klädd som Hedwig med vita fjädrar i ögonbrynen <3) och jag bjöd t ex på grissini (trollstavar), Adava Kedavra-shots (gröna jello-shots) och Jelly Beans (Bortie Botts bönor). Sen hade vi gjort en Moaning Myrtle på toaletten genom att rita glasögon och ny frisyr med sprittusch på en Pekka Haavisto-valaffisch jag snodde nånstans ifrån. Dessutom hade jag satt små budskap med dymo-tejp överallt, på lampknapparna stod det “lumos” osv osv.

Guld
Ärligt talat minns jag inte så mycket av den här kvällen, inte för att jag skulle varit så full, men för att det kanske var ett lite luddigt tema. Minns i alla fall att folk hade tolkat temat på en massa olika sätt; jag var helt guldsminkad i ansiktet, nån hade en guldig slips, IB var klädd som en guldig ikon (hon vann för övrigt kostym-tävlingen) och en de hade gått all in på bling-temat. Jag bjöd på alla godisar jag hittade med guldigt papper och hade gjort nån guldig bål tror jag…? Och ostbågar! Plus guldgirlanger och ballonger, så klart.

’Murica!
Ett år hade jag tema US of A. Det var väldigt enkelt snacks-wise i alla fall, det mesta är ju typ… amerikanskt. Jag var utklädd till Soccermom och pratade med riktigt dålig amerikansk accent hela kvällen. Här finns bevis. Jag hade gjort en jättelång playlist med bara riktigt testo-stinn country. Minns att Beppe var amerikansk turist med hawaii-skjorta, pilotbågar och fiskarhatt.

Livet efter Döden
Det här är kanske den mest ambitiösa festen jag nånsin haft! Jag och Nikko hade gemensam nyårsfest, det var alltså på den tiden vi bodde vägg i vägg. OBS, mitt andra tips lyder: ha inte hemmafest på en högtid där folk ofta är lite utan att göra. Du kommer plötsligt ha väldigt mycket gäster. Okej, på Livet efter Döden inredde vi min lägenhet som helvetet, med röda lampor och chilibål och och dekadent ostbricka. I Nikkos lägenhet igen projicerade vi en bild av en blå himmel med moln på väggen, vi hade lånat en sockervaddsmaskin och gjort en blåbärsbål och marshmallows. Nikko var klädd i helvitt och jag i svart- och rött. Sen fick folk gå som de ville mellan himlen och helvetet. Det var så roligt! Meeeen det kom en massa oinbjudet folk och det hela spårade ut lite, men det gick bra till slut.

Teman jag inte haft men gärna skulle vilja ha nån gång: bokstaven E, horoskop (kom som ditt stjärntecken!), havet, Hänt Extra! och kungligheter. Plus tvåtusen andra, det är ROLIGT med tema!

Även om man inte orkar köra ett tema helt ut, så tror jag att alla fester mår bra av att ha En Grej, nåt som är lite annorlunda eller kul. När jag ordnade överraskningsfest åt brorsan för några år sen så hade jag fixat en vuxen fiskedamm där folk fick kondomer, små spritflaskor, godispåsar och små grejer jag köpt på loppis. Metspöet gjorde jag av en gammal turkisk yoghurt-burk och ett sopskaft. På våra julvakor vi har hat 23:e december ett par år i rad nu har vi spelat Bingo de senaste åren. Jag och Pär plockar ihop små grejer; 1€s-lotter, Novellix-noveller, nagellack och ansiktsmasker och så får våra gäster spela bingo. Bingospelet har jag köpt på loppis for 30 kronor en gång. På vårt bröllop hade vi karaokehörna - det var väldigt uppskattat! Här kan ni förresten läsa mer om den festen. Att göra en gästbok genom att sätta kraftpapper på ett bord eller en vägg brukar var ganska kul också. Och om inget annat - en bra playlist MÅSTE du ha. Det gör hela skillnaden.

Man kan också bjuda på nåt som bara är typ nån grad mer avancerat än öl och chips, folk brukar tycka det är kul. På min 30-årsfest hade vi chipsbuffé! Det var kul - och enkelt, vi bara köpte alla chipssorter vi hittade i stan. Allt tog slut, vilket jag aldrig trodde skulle ske, vi pratar ändå om typ 20 påsar. Jelloshots är också kul och enkelt att göra och folk brukar uppskatta grejen, även om de flesta håller med om att det är vidrigt att äta alkohol i geléform, hehe. Nu på nyår hade jag gjort en isbädd av en gammal balkonglåda och is jag frågat loss på lokala McD. Nån gång har jag gjort Strawberry Margaritas med färska jordgubbar som välkomstdrink. Senast jag, Moa och Jennifer skulle ha tjejkväll gjorde vi sangria med syrenblad i. Det behöver inte vara så mycket, men det ger en nånting att hänga upp minnet av kvällen på och att särskilja den ifrån andra.

Förutom de här festliga tipsen skulle jag säga följande:

1. Kom ihåg att meddela dina grannar i god tid om du bor i höghus. De flesta grannar är chill med en vanlig fest bara man meddelat. Jag har satt upp lappar i trapphuset och bjudit in alla om de vill och lagt med telefonnummer till mig, så de kan höra av sig om vi har för mycket ljud.
2. Du ska inte bli pank på din hemmafest. Eftersom jag sällan haft pengar har jag blivit ganska bra på att skrapa ihop en fest på minimibudget. Det gäller bara att vara kreativ., man kan göra spel eller lekar med massa shit du hittar där hemma. Kommer förstås inte på nåt nuuuu men… Dessutom är knytkalas alltid bra, folk tycker om att känna att de kan bidra med något. Se till att ha ut påsar för pantflaskor så får du kanske lite pantpengar tillbaka i alla fall.
3. Bjud folk från olika håll! Jag tycker det är roligast när det blandas friskt. Var inte rädd för att bjuda äldre människor eller föräldrafigurer heller. Jag är typ känd för att alltid bjuda med folk - även till andras fester. Mitt rekord är när jag kom till Petters Halloweenfest med 40 tyskar som var besök på After Eight. Men jag frågade faktiskt först och han bodde jättestort, men jaja. Det blev kul!
3. Städa innan du går och lägger dig! Hur trött du än är - plocka ihop lite innan du går till sängs. Det är 100 gånger tyngre att städa bakfull och dagen efter än lite småfull och samma kväll. Plocka i diskmaskin/diskhon, släng chipsrester och torka upp fläckar. Du kommer tacka dig själv sen.
4. Tänk på dina gäster! Ha tillräckligt med toapapper och plats för jackor och skor. Bjud på nåt veganskt eller glutenfritt om du har såna gäster. Erbjud hårspray och hårnålar på toan om nån behöver. Ha nåt alkoholfritt alternativ. Bjud på varmkorv vid midnatt när folk är hungriga. Ni fattar.
5. Tänk på dig själv! Det här är jag sämst på när det gäller fest. Är ofta så stressad och mån om att alla ska ha det bra att det slutar med att jag bara står i köket eller på balkongen svettas. Var inte rädd för att ställa upp lite regler, skriv det redan i eventet på FB; man får bara röka där ner, inte byta låt mitt i utan köa om man vill höra nåt, ingen får vara i sovrummet osv osv. Så länge du inte är Monica i Friends så fattar folk och du slipper oroa dig. Göm undan värdesakerna och fragila arvegodsen, skit i dammsugningen och ha bekväma kläder så fixar sig det mesta. Om inte du som värd har roligt så kommer ingen annan ha det heller.

En fin bild av mig Linnea tagit på min 25-årsfest.

Festa lugnt!

Vecka 10

I lördags var jag ute på krog för första gången på jag vet inte hur länge. Nikko hälsade på från Barcelona och vi hade en klassisk utekväll på schemat. Det var kul, men det börjar på riktigt vara typ, o-värt att gå ut och dansa på det där sättet, det går åt så mycket tid och energi till återhämtningen att nackdelarna börjar väga upp fördelarna.

Låg exakt hela dagen i sängen igår. På andra sidan persiennerna lyste solen och mitt flöde fylldes av folk som grillade korv och åkte pulka och promenerade på isen och umgicks med varandra. Kan alla bara slutaaaaa må bra de dagar när jag mår piss?

Den här selfien lade jag upp på lördag kväll och fick rekordmånga likes för, den måste ha liksom prickat rätt i alla algoritmer, för det blev nästan nån slags rekord. Jag fnissade lite när jag såg mig själv i spegeln igår morse - hur denna like-raket till ansikte kan vara det samma som mötte mig i spegeln då, inte ens 24 timmar senare. Jag tog ingen selfie då, för inte ens jag har ett sånt stort behov av att vara ärlig med er.

Nikko sov över hos oss i gästrummet och när vi vaknat och sågs i vardagsrummet på förmiddagen satt vi mest och stirrade på varandra. “Jag är typ sugen på… gräddfil.” sa jag lakoniskt. “Jag ska åka hem”, svarade Nikko. Utanför lös solen.

-

Jaja, idag är det måndag och ny vecka och jag är så nära återställd jag kommer bli. Bakfylla är ingenting att stylea med, så nu är det slut med det!!! Den här veckan tänkte jag gå och se Karina på AE på fredag kväll. Jag har också två deadlines och en kurshelg och det är väl ungefär där då. “Två deadlines och en kurshelg” förresten - låter som den tråkigaste Hugh Grant-filmen nånsin.

Fast nu måste jag faktiskt berätta - ibland är mitt liv ganska romantiskt. Imorse när jag öppnade kylskåpet pga frukost stod en liten grön burk gräddfil på mittersta hyllan. Pär hade köpt den och ställt den där utan att säga nåt.

Jag ska klia honom extra länge på ryggen ikväll.

Februari på Insta-stories

Månaden började snöigt. Över en natt kom det cirka två miljoner kilo snö.  

Jag sportade en favoritlook - handduksturban och nyduschad. Tänk om man kunde få den där nyduschade känslan always? 

Samma dag sålde vi en stor del del av vår bokhylla under samma kväll jag och Sandra B. pratade på AE. Alla Sandras favoriter blev sålda. 

Brukar faktiskt inte vara snäll åt företag i onödan, men när det är befogat är det befogat. Alla som lever med mycket allergier vet vilken pain in the ass det kan vara att gå ut och äta nåt så enkelt som en hamburgare. Då är det GULD med restauranger som tar listor med allergier på allvar, utan att göra en big deal about it. Friends & Burgers halloumiburgare (snälla låt den stanna på menyn!) har blivit en favorit här i hushållet since.

En dag hamburgare, en annan dag chokladchips. Har nog aldrig fått så många svar på en story förr. Godis engagerar!

Runebergsveckan tog slut och med den mina energireserver. Låg hela helgen på soffan och snorade, men fick aldrig ordentlig feber. Passade på att livekommentera Mello-delfinalen, nåt jag gjorde förra året, men inte riktigt hunnit med i år (plus att nu gör ALLA det så...). Det här tyckte jag själv var roligast, men inte många tog referensen.

Den här fick däremot många ”😂”-snabbreaktioner.  

Stor del av månaden har gått åt till skrivandet (har fått dispens på deadlinen idag till på tisdag pga min förläggare är sjukskriven och jag är o-färdig). Viola har övervakat. 

Förutom chokladchipsen fick jag flest svar på denna fråga. Tack för det! Jag fick också lite känslan av att jag borde ha förstått det av mig själv men HUR SKA MAN VETA när man aldrig hängt bland hörapparater. Men iaf fick jag berättat för mig en hel massa hörapparat-fakta och det är jag mycket tacksam för!

Gjorde som alla andra och gjorde ett Ellen-bingo.

Vädret och jag, vi är goda vänner fastän väldigt olika. Vädret gillar att fittas och jag uppskattar det inte, tralalalalalaaaa. 

Klippte håret. 

Skoja bara. 

Googlade mitt Rihanna-outfit-horoskop. Blev inte imponerad.

Det här hände. 

Vakker_flikkah ✌🏼

Så blev det plötsligt vår! Vi vädrade i kontoret. Älskar öppna fönster. ÄLSKAR!!!!

Älskar inte these ladies som gjorde comeback. Eller djuren i sig är väl inte hela världen, jag kunde jobba nån Disney-prinsessa-vinkel på det här och dressera dem att klä på mig om mornarna men det dom skiter ut ÖVER HELA BALKONGEN är mindre kul. 

Delade med mig av lite mötesklotter. Ritar ansikten och figurer över alla mina papper, har gjort det så länge jag minns. Tycker jag är ganska bra på det, men vad gör man med en sån talang?  Skulle hellre kunna bygga saker.

59% av er är svin som har NOLL förtroende för mig och det är precis som det ska va. Jag är totalt opålitlig :-).

Och igår var jag jättesnygg på väg till Haparanda. Satt uppe til två och skrev på onsdag, steg upp halv sju igår, kom hem två på natten. Rekommenderar inte, känner mig bakfull idag, trots total nykterhet. Men vi hade väldigt kul! Och jag har nya decilitermått, hurra!

Önskerubrik: Mina drömmar 2019

Fortsätter beta av önskerubrikerna. Ni är krävande läsare alltså, jävligt svåra rubriker ni kom med! Nu är vi ju några månader in i det nya året redan och jag är ganska cynisk och tror inte att drömmar vanligtvis slår in samtidigt som jag är väldigt nöjd med hur livet ser ut nu. Skulle det fortsätta så här bara vore jag nöjd, men det skulle ju bli ett tråkigt blogginlägg, så så här drömmer jag om att 2019 blir hädanefter!

I mars sitter jag mest och redigerar mitt manus och hinner inte med så mycket annat. Det låter kanske inte som en så drömmig tillvaro - men vänta bara! I slutet av månaden kommer Kulturfondens besked om arbetsstipendium - hurra, jag har fått ett sånt! Så skönt, då behöver jag inte oroa mig för 2020! I samma veva hör min agent av sig och säger; “Tyskarna har köpt Jaga Vatten! Det blir en upplaga på några tusen!”. Jag ba “SERR?! :D :D :D”

Med förskottet från Tyskland klär vi om våra katt-förstörda fåtöljer. “Ska vi inte byta ut duschskåpet när vi ändå håller på?” säger Pär och ja vad fan, lika bra. Hela april försvinner i nån liten renoveringsdimma och vi firar första maj i ett fräscht hem som vi bara sitter och njuter i. Extra njutbart är det förstås eftersom resultatet av riksdagsvalet blev en fröjd - bye bye Sipilä! Ny statsminister blir Li Andersson och hon whippar Finland upp i shape och världen ser på med stora ögon - kan det bli så där bra? Efter påsk åker vi en vecka till södra Sverige och träffar familj och vänner. Jag påminner Heidi om vårt vad för några år sen, som jag vann, och som egentligen ger mig rätten att välja mellannamn till hennes dotter. Vi skrattar gott åt det, men när jag går viskar jag “Hejdå… Ellen junior” när jag ger dem en sista kram.

Jag jobbar ju förstås under hela året, ordkonsten blir super-populär och anmälningarna till höstens grupper svämmar över! Maj månad blir ljum och blommig och under körsbärsblommen får jag veta: Klåda ges ut på finska också! Och USA har visat intresse, hoppsan, det var oväntat!

I juni har vi ordkonstläger och efter midsommar drar vi ut på vår två veckor långa roadtrip genom Sverige; jag, Pär och Johan. Vi hade tänkt hyra bil, men efter mina enorma framgångar med Klåda redan, känner jag mig ekonomiskt säker och köper en bil. Vi döper bilen till Skrutten eller nåt annat fånigt och i den hör vi på podcasts och bra musik. Vi stannar till och dricker kaffe på de mest märkliga små ställena i Sverige. Vi badar i olika sjöar och fyndar storslaget på loppisarna längs med vägarna och på en dansbana i Småland hittar vi vänner för livet.

Juli är varm och seg och vi badar varje kväll. Vänner som bor utomlands kommer hem på besök och hela julis soundtrack är ett skratt ur en berså - även om vi inte ens har en sån. Jag ligger mycket på olika klippor, helst i röd baddräkt, allra helst med en bok. Vi åker båt, Pär blir linblond och solbränd, vi äter grillat och Jakobs Dagar är som Jakobs Dagar brukar vara.

I augusti åker vi en weekend till Hälsingland på 40-årsfest och sen börjar sommaren lida mot nån slags slut. Kvällarna blir mörkare, nyponen blir röda och skolbarn med cykelhjälm syns i gatubilden igen. I slutet av augusti skriver Malin åt mig att det är dags att börja ses och jobba på café igen och det har hon alldeles rätt i. Vi ses, men pratar mest om vilka bra somrar vi har haft och skriver inte så mycket alls.

I början av september kommer Klådan ut och vi flyr recensionerna och åker en förlängd weekend till Nikko i Barcelona. Där ser vi på Gaudi-arkitektur om dagarna och dansar på gayklubbar hela nätterna igenom. Min 32-årsdag tillbringas på en utservering med immiga cavaglas. Jag lär mig äta skaldjur och när vi åker hem gråter vi för att veckan är över. Men! En tröst är ju att recensionerna har kommit och de är inte nådiga alltså. De är FANTASTISKA! Jag blir hyllad och bokmässorna flyter förbi i ett töcken av gratulationer och jubel. Jag är lite överväldigad och börjar gnälla men då säger Peppe “skärp dig kvinna och njut!” och jag nickar och bjuder henne på champagne som tack för knuffen. Vad ska jag annars göra med alla royalites?

Hösten kommer och vardagen tar vid och hemma på Jeppis gator är det mesta sig likt. Ordkonsten lever och frodas och vi blir lovade nån slags fortsättning i 2019. Det är ju roligt att höra, men jag har ju ändå arbetsstipendium, så det är mest en bonus. Måndagsklubben åker på spaweekend till nåt riktigt lyxigt ställe och just när jag ligger och får massage ringer Wasa Teater hux flux och frågar om vi inte borde sätta upp Klåda som pjäs. Allt detta blir nästan för mycket för mig, men så ringer Jutta och säger “på höstlovet är det du och jag som åker till Italien!” och vår mat-och-vin-resa blir äntligen av. Vi är bland de första att prova på de helt miljövänliga flygen som går på gammal plast och spyr ur sig rent syre. Fantastiskt, eller hur? Väl i Rom slappnar jag av och över en espresso vid nån piazza kläcker jag idén till nästa bok.

November är grå och skoningslös som alltid, men en dag får jag ett brev av nån advokat i Tyskland som säger att mitt elaka gamla ex har hört av sig och vill ge mig några mijloner. Kvack! säger jag och läser brevet han genom advokaten skickat åt mig. Där erkänner han alla fel han gjorde och säger sig ha följt med mina framgångar de senaste åren och at ha ännu vill ge mig lite pengar och dessutom ber att jag ska förlåta honom . Jag fnyser och kastar brevet i en kakelugn vi plötsligt har i vardagsrummet och donerar miljonerna till After Eight.

Sen tar jag Pär i handen och vi går in i solnedgången och in i december som är ett enda långt mys av juleljus, kaneldoft och tindrande barnaögon. Julkalendern är också jättebra i år!!!! På julafton kröns året med att Grim rycker mig i ärmen och säger: “faster, faster, jag vill också bli författare. Kan inte du lära mig?”. Jag ler milt och säger “jo, visst, faster ska bara fira nyårsafton med alla sina vänner först!”.