Ett litet steg för mänskligheten

... men ett jättekliv för mig!  

Jag har hållit workshop på finska idag för första gången! Nä, nu ljög jag, jag har hjälpt till med en workshop idag. Men på finska!!! 

Som Larsmo-bo med make och mamma från och i Sverige är min finska ganska obefintlig. Och om min finska är dålig, så är det ingenting mot vad min tröskel att våga prata är hög. Det ska nästan till tvåsiffrig promille för att jag ska släppa till. Jag veeeet inte varför det är så när jag har noll problem med att försöka prata andra språk. Jag har t o m stått en gång och försökt hålla en konversation på portugisiska - ett språk jag enligt DuoLingo är 2% flytande i. Men vadå, man försöker ju!? Men finska - nej nej, då låser det sig plötsligt.

Jag har som nyårslöfte att våga prata mer finska och jag har börjat lite försiktigt med att blanda språk ganska hejvilt när jag pratar med min finska kollega Anniina. Jag skulle nästa säga att det liknar mer meänkieli det jag pratat med henne, jag slänger in svenska ord när jag inte kommer ihåg eller kan det finska. Ibland tar jag till engelskan. Det går hur bra som helst! Det låter säkert lite efterblivet, men det går! 

Idag skulle vi hålla tvåspråkig workshop på biblioteket utgående från Prilliga Prinsessboken av Anna Sarve och Sanna Mander - eller Prinsessakirja som den heter på finska. Jag skulle ha hand om svenska barn och Anniina finska. Inga konstigheter. 

Men så kom det bara finskspråkiga barn.  

Min första tanke var, ja men då går väl jag då. Men så tänkte jag - va fan, live a little. Anniina höll ju i det mesta, men vart efter vågade jag säga lite saker och läsa högt ur Prinsessakirja och fråga barnen nåt smått. Och dom lät mig hållas. Det är ju det som är det bästa med barn - dom låter alltid en hållas. 

Jag kom just hem efter workshopen och jag upplever nån slags adrenalinrusch utan dess like. Jag har pratat finska så folk hör!!!! Jag har till och med skrivit en liten, liten berättelse på finska. Så without further adoo, här är Ellen Strömbergin ensinmäinen suomenkielinen teos:

Vecka 12

Hej! Måndag! Slask! Mars! Usch! 

Här är en veckans-lista jag snodde av Flora. 

Veckans jobb:

Hade författarsamtal ikväll på bibblan i Kokkola. Det satt fyra pers i publiken. Inklusive Pär. Inklusive arrangören. Och jag som hade fixat en fucking PowerPoint-presentation och allt!!!! Men skit samma, det var mest kul, man känner sig så fånig såna gånger. Utöver det är det bara vanligt jobb som gäller med några små undantag; en workshop om prinsessor imorgon på bibblan, ett möte på torsdag och en intervju imorgon.

Veckans festliga:
Bokcirkelsträff på söndag! Ser fram emot att diskutera Om hösten, den väckte en hel del tankar hos mig.

Veckans böl:
Inget än så länge, men det var nära för ett par timmar sen. Det var jättedålig sikt på väg hem från Kokkola och spände ögonen så att jag hade riktig jävla spänningshuvudvärk när vi väl kom fram till Jeppis igen. Blir så jävla stressad av sånt, typ superljus- och ljudkänslig och illamående och noll tålamod. Enda som höll mig från det var att jag vet huvudvärken blir värre av gråt.

Veckans teveserie:
Nya säsongen Paradise Hotel. Har ingen egentlig favorit förutom kanske Bella då. Hon är charmig och verkar vara kul. Mcuze är också charmig men har en känsla av att jag i verkligheten skulle störa ihjäl mig på honom efter två minuter. Tycker Erica och Jeppe verkar läskiga 😬😬😬

Veckans matlagning:
Är sugen på potatismos, men det får nog bli till helgen, har noll energi på vardagskvällarna just nu. JAG HATAR MARS!!!!!!

Veckans låt:

Denna! Jag tror att det är så här det är att va typ i ”mediesvängen” i Stockholm . Man ser en video med en riktigt bra låt och man känner folk i den, inte jättebra, men så att man i alla fall skulle stanna och prata på gatan om man såg dem och så känner man en sån där lite pinsam stolthet just för det. Det kommer så mycket bra från mitt Österbotten, Dysterbotten just nu. 

Vaggvisa

Jag sitter i min favoritfåtölj, den är grön och sönderriven av katterna men det bekvämaste som finns. Jag sitter här och läser månadens bokcirkelbok; Om hösten av Karl Ove Knausgård och dricker kaffe, så långsamt att det hinner bli kallt och med små klunkar att min stora Harry Potter-mugg aldrig töms helt. 

Pär sitter i soffan och ömsom ser på skidor på tv och  ömsom skriver bandyreportage. Jag ser inte vad som händer på tv-skärmen, men jag hör Jacob Hårds röst och koskällorna och hejaropen. 

Katterna ligger i varsin stol och sover, Sylvi ihoprullad som en fjällräv och Viola på sidan på min fotpall. Hon rev mig ordentligt i fingret igår, det svider ännu om jag tänker på det, men hon har glömt det för länge sen.

Igår drack vi vin med våra vänner, vi firade diverse stipendier som regnat över oss. Vi drack spanskt rödvin från nån liten gård de hade besökt på sin residensvistelse, åt oliver och lyssnade på Bachs cello-sviter. Vi skrattade åt att det var just det vi gjorde - när blev vi såna - och jag sa att jag alltid känner mig som en seriemördare när jag lyssnar på klassisk musik. Dom gick hem vid två och jag plockade undan glasen, åt upp de sista oliverna och gick och lade mig. 

Pär hade redan vaknat när jag steg upp, men så steg jag också upp sent. Han har tvättdag och jag har ingenting-dag, jag har ingenting jag behöver göra. Jag dammsög igår, jag tömde diskmaskinen och lade i vinglasen före frukost och allt jag har på to do-listan idag är att läsa bokcirkelsboken.  Jag åt gröt till frukost. 

Vi pratade om vänner som dras mot avgrunder igår, om hjälplösheten inför det. Jag läste vittnesmål från masskjutningen på Nya Zeeland i morse, jag läste om treåringen och såg hans leende på en bild. Ute slaskar det, det känns som att vädret aldrig bara är nuförtiden. Jag hörde häromdagen att vi kan vara två likandana somrar som förra och en El Ninõ-säsong ifrån en global svältkatastrof. Det svindlar varje gång jag tänker på världen utanför vårt vardagsrum just nu. Det finns så mycket att ta itu med, så många rädslor att möta. Ångesten har så många ansikten nu för tiden. 

Det svider i rivsåret i pekfingret när jag tänker på det. 

Så jag tänker inte det, jag upprepar istället en rad ur en Fred Åkerström-låt, Berceuse för mig själv gång på gång. Berceuse betyder vaggvisa på franska. ”Mörkret mumlar runt vår ö, kanske ska vi aldrig dö” sjunger han och jag sjunger med. Låter mig tro på det en liten stund, i alla fall.

Saker jag söker efter på loppis

Mitt modeintresse är alive and kicking, det kanske t o m är mer alive och kicking än vad det varit på många år och det beror väl på att jag numera har ett jobb där jag själv kan bestämma vad jag har på mig. Jag är ju fortfarande mitt i ett köpstopp (jag får handla på loppis!) och även om jag inte skulle vara det, så förbjuder mig min privatekonomi ofta att köpa allt vad jag vill ha. Knappast en unik orsak att älska loppis, men ändå en orsak lika god som någon. På loppis har jag hittat de flesta av mina mest fashionabla statement-grejer, men också helt vanliga basic saker som tenderar gå i trendcykler. Men jaja, allt det där vet ni ju.

Jag tänkte visa lite inspiration inför helgens eventuella loppisrundor, sånt som finns i butik just nu och som jag håller extra utkik efter på loppis i vår.

Röd-och-vitrandiga tröjor, som den här från Marimekko. Jag har en röd-och-vitrandig tröja redan och jag blir alltid så glad när jag har den. Bode ju gå att hitta tycker man ju.

Chloé-liknande solglasögon. Stora och lätta och 70-taliga är ledord - och helst billigare än orginalen.

Kjolar med rätt mycket vidd och precis den här mitt på smalbenet-längden, som de här från Asos. Jag vill mest bara ha såna kjolar i sommar, helst i kombination med nån enkel, lite bylsig t-short. Kanske en rödrandig? Jag har också snuddat vid tanken på att sy en kjol - inte en plisserad, men i en sån här modell. Kan ju inte vara så svårt… Eller?

Roliga accessoarer till håret, som dom här från Asos. Sjalar, spännen, pinnar, diadem - jag är sugen på det mesta! Absolut inte omöjligt att fynda på loppis! Helst skulle jag vilja hitta spännen med pärlor.  

Jag är smått besatt av att hitta en handväska i bästa Sex and the City säsong 4-stuk. Drömmen är ju en monogrammerad Dior saddle bag, men tror chansen att snubbla över en sån på Missionstugan känns ganska liten. Men nån tidigt 2000-tal-doftande liten väska med kort och gärna lite stel rem, det måste jag nog ha.

Vad letar du efter på loppis i vår?

Kanske den roligaste lista jag nånsin fyllt i!

Jag satt och filade på den här i real-tid när jag plötsligt fick ett mejl och… Ja, ni får läsa själv. Men den här blogglistan, designad av Karro visade sig bli mitt gladaste inlägg på mycket länge.

Vilket schampo använder du just nu?
Ett från Aussie i duschen och Hieno suomalainen tervashampo i bastun. Aussie-schampot är bra, men man kan inte sitta i en bastu och dofta typ smågodis och kokos, så där använder jag good old tjärschampot.  

Vad var det senaste du tittade på på tv?
Senaste avsnittet av High Maintenance på HBO när jag åt frukost. Jag tycker så om The Guy, han är så… o-macho, typ. Plus jättemysig New York-skildring. På tal om High Maintenance - skönjer jag nån slags revival för tunnhåriga män? Först Jonas Lundqvist och nu The Guy (som spelas av Ben Sinclair) som båda två visar bra looks utan varken hämtehår eller glänsande helrakning. Och Prince William! Herregud, ja! Bara en spaning.

Vad hade du på dig för skor idag?
Mina röda Reeboks som är ganska varma pga så tjock sula så dom kan nääästan passera som vinterskor.

 Ett starkt minne från högstadiet? 
Det är inte nödvändigtvis ett starkt minne, men jag kom på en grej igår jag inte hade tänkt på flera år. På en konsert sommaren mellan åttan och nian träffade jag en kille från nånstans nära Vasa. Vi hånglade och jag blev väl lite smitten kitten.

Jag tror vi blev typ vänner på Lunarstorm och skrev lite över sommaren och på höstlovet sen skulle vi ses i Vasa, han och hans kompis och jag och min kompis Emmi. Jag trodde det var typ en dejt och var superpepp, men när jag och Emmi träffade dom visade det sig att den här killen inte bara hade med sig sin kompis som varit med på konserten, utan också en tredje kompis, som säkert var jättesnäll, men helt tydligt var hans “töntiga” kompis. Ordentligt fastspänd ryggsäck, nervöst sinnelag, lite akne, pratade lite för gärna om Star Wars eller vad det var och jeans som var uppdragna i midjan - hela grejen ni vet.

Mitt hångel presenterade honom och han och konsert-kompisen gick typ och fnissade och sa saker som “jag tänkte väl att ni två skulle trivas ihop” och jag kunde bara tänka på hur fula skor tönt-kompisen hade. Det var så jävla förnedrande; att en kille jag hade hånglat med inte fattade hur cool jag var utan trodde att jag hörde ihop med hans töntiga polare med fula skor! Det var också ett ganska elakt sätt att säga “jag är inte intresserad”. Jag hade säkert varit jättejobbig och efterhängsen, men ändå. Vi var liksom i gymnasieåldern så man kanske hade kunnat komma på ett mer moget sätt.

Men nåja, så gick det med det och jag avfärdade ju så klart töntkompisen snabbare än blixten fast han säkert skulle ha varit värd att lära känna, men pratade några gånger med hånglet efter det ännu (varför?! om jag bra kunde få tillbaka all energi jag slösat på elaka typer som yngre) där han bl a berättade att han hade sålt in mig som väldigt “sugen” åt tönt-kompisen. Förnedringen is real, enda botemedlet jag kan komma på är att det berätta det här och nu så att jag på nåt sätt äger den historien.

Vem är din senaste kändiscrush?

Det kanske är Ben Sinclair då? Eller nej nu vet jag - Indya Moore, hon som spelar Angel i Pose. Jag tycker hon är så sjukt vacker + gör en så skör roll i Pose också. Jag kan ju inte säga att jag är helt opåverkad av Christophers näsa i Sopranos heller, ni vet ju min grej för stora näsor.

Vad drömde du om förra natten?
Att jag vaknade, öppnade mejlkorgen och hade fått besked från Kulturfonden att jag fått 95 000€. Jag blev sur för det var ju ett arbetsstipendium jag ville ha!!!! :-DDD

Tänker du rösta i riksdagsvalet i april?
Givetvis! Ser fram emot det, som vanligt. Sitter också i valnämnden detta år, så kommer nog förhandsrösta. Jag har röstat Vänsterförbundet eller De Gröna i alla val so far och det fortsätter jag med.

Vilken är din go-to låt när du behöver pepp?
Ugh, det här är ett öppet sår, för jag brukar lyssna på nån riktigt bra Michael Jackson-dänga, typ Don’t stop til you get enough , men… Det går ju liksom inte riktigt längre. Jag vet inte vad jag tycker om total bojkott heller, men det går bara inte att känna ren och skär pepp längre. När jag skrev det här insåg jag at jag behöver en MJ-fri pepplista, så jag gjorde en. HÄR är den.

Något som alla andra älskar, men du inte riktigt förstår dig på?
Wahlgrens värld, dadlar och Ed Sheeran.

 Har du irriterat dig på något idag?
Hello, have we met?! Irriterar mig på allt - PRECIS HÄR FICK JAG MEJL FRÅN KULTURFONDEN OCH GLÖMDE ALLT ANNAT - kommer inte på nåt just nu för jag har just fått ett ett-årigt arbetsstipendium!!!!!!!!!!! Så glad att jag gråter!!!!!

Lil’ + det senaste du åt = ditt rapper name. 

Lil’ gröttallrik. Imorse åt jag frukost ganska sent och satt och tänkte att jag borde skriva om det, “mitt bästa lifehack” - att dra ut på att äta frukost lite så att man säkert är hungrig när man äter. Varför finns det inte ett ord för det, hann jag tänka innan jag insåg att det var fenomenet brunch jag satt och beskrev.

 Visa det senaste fotot du tagit med din mobil – och berätta om det.

Glädjeyre-selfie!

Alla mina drömjobb

Tit-tut kära läsare! Här är er favoritbloggerska igen.

Jag var inbjuden av Luckan till Närpes bibliotek igår för att prata om att debutera. Jag försökte säga nånting inspirerande och sant, men det är svårt att inte ta till klyschor. Men vi hade ett bra samtal, jag och Hanna. En extrahälsning till dig blonda tjej som kom fram efteråt och pratade om författardrömmar; jag hoppas vi ses i skrivarsammanhang igen!

Pär var med som sällskap och kartläsare och efter mitt samtal fick vi möjligheten att besöka bibliotekets nya fina bokbuss! Varför finns det inte fler bokbussar? Det påminde mig om att det är ett gammalt dörmjobb det där alltså, att köra bokbuss. Och så började jag tänka på alla andra drömjobb jag har.

Jag råkar ju ha turen att ha två jobb jag äääälskar idag; författare och ordkonstledare. Det känns ibland som att min jobbsituation är too good to be true och att jag nästan väntar mig att nåt ska skita sig. Jag hoppas verkligen att det inte gör det, men om det skulle göra det skulle jag kunna tänka mig nåt av följande yrken:

Köra bokbuss/bibliotekarie
Ett ganska givet drömjobb, jag älskar ju bibliotek! Helst skulle jag ju nästan köra den där bokbussen då, det är något med det mobila som tilltalar mig. Jag har alltid älskat snutten med Musse Piggs husvagn i Kalle Ankas jul, tanken på att kunna ta med sig allt överallt. En period i livet ville jag också bli långtradarchaufför för att deras små hytter så mysiga ut, men jag är kanske inte så sugen på det längre. Men en bokbuss! Tänk dig själv att komma slirandes längs med nån kurvig byväg, nitbromsa så gruset sprätter på nån plats och välkomna in lässsugna barn och åldringar (och vuxna också för den delen men) i sin lilla buss. Och på vintern skulle man kunna bjuda på varm kakao och ha julbelysning i bussen. MYS!

Arkeolog
Det är gassande sol och det har inte regnat på flera veckor. Du har Leif GW-väst och khakishorts på dig. Du torkar svetten ur pannan med en dammig hand och ur din hårknut har det lossat några klädsamma hårslingor som krusar sig i nacken på dig. Du står på knä i en utgrävd fyrkant, runt omkring dig hör du dina kollegor prata lågmält med varandra, en viss slags vördnad sänker sig ändå över er, det kan ju vara en gammal vikingagrav ni står i. Du borstar med din lilla borste i ett hörn och plötsligt lossnar en lite större jordkoka. Du svär för dig själv, chefen har ju sagt att du måste vara försiktig. Men nånting glimmar till under den! Du plockar upp det glimmande och ställer dig upp och sträcker på ryggen. Ditt hjärta börjar bulta när du stryker tummen över den jordiga lilla saken och ett årtal gör sig synligt. Du kisar och tittar närmre, lyfter upp tingesten mot solen. 1062, ser du plötsligt. Å herregud.

Barnmorska
Slut ti pjasa de, skulle jag fräsa åt nervösa pappor och mammor som stod och höll den födande i handen och kavla upp ärmarna. Det här går nog bra, skulle jag fortsätta. Stödstrumporna skulle korva sig kring mina breda vader och jag skulle vara barsk men snäll och trygg och alltid fälla en tår när barnet till sist föddes. Vissa föräldrar skulle ge sina barn mellannamn efter mig, för jag skulle vara en sån bra barnmorska. Och om det nånsin inte gick så bra och tragedin skulle ske, skulle jag kunna trösta och skänka mod till de drabbade. Sen skulle jag gå hem och fulgråta i flera timmar.

Hantverkare av något slag
Jag skulle ha lite smuts under naglarna jämt och färgstänk på mina jeans, vilket egentligen är märkligt för jag skulle inte måla så mycket, mest skulle jag kanske dreja och snickra och kanske blåsa glas eller smida nånting. Jag skulle ha en verkstad i en lada nånstans oh den verkstaden skulle vara mörk och lite kaosig och på sommaren skulle dörrarna stå öppna och jag skulle hälsa besökare välkomna. Mina skulpturer skulle stå lite här och var i den trevliga lummiga trädgården utanför. Jag är inte säker, men det skulle inte förvåna mig om den här verkstaden/ateljén låg nånstans i Sydeuropa.

Kurator
Oj, vad jag skulle hjälpa alla tonåringar! De skulle våga komma till mig med sina hjärtesorger och bekymmer och jag skulle på ett naturligt och avslappnat sätt prata med dem om sex och sånt och allt möjligt annat som så enkelt blir pinsamt. Jag skulle kunna inge hopp i de ångestfyllda och prata med mobbarna så att de bröt ihop och förstod vad de höll på med. Jag skulle se varenda en av dem och nån gång på stan skulle det komma fram gamla elever och tacka mig för att jag var så bra.

Bonde
Tänk att få jobba bland kor hela dagarna, det hade inte varit dumt. En häst och några höns och kanske en ovanlig slags get eller nej! Lamor! vill jag också ha. Att va bonde är slitsamt och aldrig är man ledig, men då igen - kalvar! Kalvar är ju nåt av det gulligaste som finns.

Typ etnolog
Jag kanske kunde hitta nån slags hem i akademin, bli professor i etnologi och ha ett stökigt skrivbord och långt, ofärgat hår i en robust fläta. Jag skulle nörda ner mig i nåt litet ämne, typ underkläder eller bestick eller nåt och jag skulle kallas för folkbildare när jag publicerade nån bok i ämnet som skulle väcka folks intresse för något vardagligt på ett helt nytt sätt. Jag kunde också tänka mig att bli en sån som Ebbe Schön och var sago-gumma och berätta om vad folk trodde på för spöken förr i tiden.

Jobba i hemtjänsten
När jag och Pär började prata om att flytta ihop så tyckte hans mormor att jag skulle flytta dit och söka jobb inom hemtjänsten, det hade nog passat mig tyckte hon. Och jag tror inte hon har fel. Jag tycker om att prata med äldre folk och jag tykcer om att känna att jag kan vara till hjälp. Och allt det där som folk brukar dra upp som äckligt i människonära jobb gör mig inte något; jag är mer fascinerad än äcklad av kroppar och deras funktioner. Sen finns ju aspekten av att få komma hem till folk, det är alltid spännande att se hur folk har det. Det hade nog varit trevligt det med.

Bokhandlerska
Citat ur lokaltidning, september 2035: “Sedan makarna Ellen Strömberg och Pär Jonasson öppnade sin gemensamma bok- och pappershandel har tillströmningen av kunder varit jämn. - Det är inte lätt, men det går! I början hade vi ju t ex inte tänkt ha skivor här, men det fanns en efterfrågan och så här i efterhand vet jag inte hur Blad & Ark hade sett ut utan Pärs lilla skivhörna, säger Ellen och pekar mot det bortesta hörnet i den mysiga lilla affären. Blad & ark har blivit en instutition i Jakobstad och drar även folk utifrån. Deras poesikvällar, pysselworkshops och bokcirklar i den cafédelen är sedan flera år tillbaka välbesökta och om somrarna flockas folk kring affärens terass. - Nu i höst ordnar vi vår första festival, det kommer bli både musik och så klart litteratur, avslöjar Ellen som själv skriver böcker. Ofta sitter hon vid sitt skrivbord i affären. - Folk verkar tycka att det är mest trevligt med en livs levande författare bland böckerna.

Och så var vi tillbaka till att skriva böcker då. Det gemensamma i alla dessa yrkena är väl nån slags dragning till människor, böcker och sånt som gör händerna smutsiga. Jag är inte så säker på att jag skulle vara så bra på nån av de här yrkena, så det kanske är bäst ni låter mig fortsätta med det jag gör.

Och före nån fnyser något om arbetsvillkor och att allt inte är så trevligt som det låter; jag vet precis hur fittigt det kan va och hur usla villkor vissa yrkesgrupper har. Men nu var det här drömmar, inte diskbänksrealism. En sak i taget.

Vecka 11

Minns ni trion Cleopatra som hade en eller två hits sent nittiotal? De hade en låt som gick typ “cleopatra comin at ya” nånting och jag började tänka på den nu när jag tänkte skriva vecka elva coming at ya. Vi tar en paus och ser på videon till den låten, alltid kul med lite nittiotalsnostalgi.

Okej, vad skulle jag skriva nu då? Den här veckan, ja. Först och främst; Kulturfonden borde komma med sina beslut denna vecka och det gör ju förstås att det känns extra spännande, trots att det egentligen är en ganska vanlig vecka. Jag vågar som vanligt inte hoppas på nånting, men hoppas ju ändå på nåt sätt. Det hade hjälpt enormt mycket till vid olika beslut gällande livet och framtiden som behöver tas så småningom om man hade fått ett aldrig så litet arbetsstipendium till exempel. Annars får man väl försöka lösa det på andra sätt.

Imorgon ska jag i alla fall till Närpes bibliotek klockan 18 och prata med Hanna Lagerström om hur det är att debutera som författare. Kom gärna dit om ni har vägarna förbi! De bjuder på kaffe med dopp står det i infon, så om inte för nåt annat så. Ska hur som helst bli kul att åka till Närpes, har typ aldrig varit där förr, förutom att man stannat på Tomaten nån gång när man kört ner till Åbo.

På lördag är det Kulturkvarteret Södermalm här i kulturella kvarteret Södermalm och hela campus är så klart med och under hela campus hör ju också ordkonsten. Så lördag sitter jag och Anniina 10-15 och gör ordkonst i Campus Allegros aula.

Slut på reklam för grejer jag ska delta i.

Utöver det hoppas jag det blir en lugn vecka. Jag inledde den imorse med att va till simhallen med Emmi och simma så nu hoppas jag att resten av veckan ska gå i nån slags motionssimmartakt. Låg hela dagen igår på soffan och såg på Sopranos, min största bedrift var att jag målade tånaglarna. Såna dagar är visserligen sköna och nödvändiga, men jag undrar om det inte är mer hållbart med att dela upp slappandet i mindre portioner, men oftare? Och inte köra speedway sex dagar i veckan och sen inte ens stiga upp en dag. Ja, jag vet inte.

Förresten, två grejer angående bloggen:

1. Tycker förra inlägget blev lite pinsamt. Dels för att gensvaret visar på vilket övermod jag skrev inlägget i; jag har helt enkelt inte det läsarunderlaget som t ex Sandra har och det vet jag ju, därför brukar jag undvika såna där upprop. Nu har jag fått in ett par svar och de är jag maeget maeget tacksam för men tycker inte det håller för att sammanställa till ett eget inlägg ännu. Dessutom såg jag att Peppe hade postat ett snarlikt inlägg (bara bättre formulerat) typ nån dag innan mig och det var verkligen inte meningen att härma henne men högst antagligen har min scatterbrain registrerat inlägget och gjort om det till ett “eget” påhitt. SKIT SAMMA jag tycker bara det är pinsamt och att jag dessutom dryftar nån slags idé om en egen facebook-grupp VEM TROR JAG ATT JAG ÄR. Får såna skamsköljningar att jag måste sjunga högt för att inte förgås. Nu vänder vi blad, som kungen sa och tänker på nåt annat.

2. Jag har sammanställt en slags CV här på bloggen. Jag har inte haft en uppdaterad CV sen jag 20 typ och det har varit något jag skämts ganska mycket för. Samtidigt har jag tyckt att jag inte har något att visa upp eftersom jag inte har nån utbildning och eller nåt och det jag har att visa upp är sånt som inte går att riktigt fatta kort på en A4. Jag tycker ibland inte riktigt jag gjort något med mitt liv sen jag tog studenten. Jag har mest bara ströjobbat och härjat runt i tio-femton år men när jag bestämde mig för att sammanställa sånt som kunde vara bra att ha på CV:n så blev det ändå rätt mycket?! Det är ingen traditionell CV, men jag är ganska nöjd. Jag tror det var viktigt att samla allt från de senaste åren på ett och samma ställe. Inte för att jag kanske får nåt jobb via det, men för min egen skull. Ni får gärna ta en titt, där finns länkar till en hel massa texter och intervjuer med mig. Kanske inte typiskt cv-material, men man tager vad man haver och vad jag haver är noll utbildning och cirka 100 hits i Yles arkiv :-)))

Vi hörs i veckan!

Help a sister out

Känns ju som att man borde krysta ut nåt kvinnodagsaktigt idag, men jag har typ... noll inspiration? Jag tar mig rätten att vara en lat och oinspirerad och icke-engagerad feminist idag och försöka pumpa lite vintern ur ER istället kära läsare. 

Jag har tänkt så här; jag brukar ääälska Sandras inlägg om det finaste som hänt hennes läsare den senaste tiden och sånt, så nu tänker jag göra att man kan göra en kvinnodags-variant av det. Jag har ju ingen Facebook-grupp med 10k medlemmar (BORDE jag ha en Facebook-grupp? Skulle nån va med i en sån? Vad skulle en sån heta? Mvh storhetsvansinnet och den gamla barndomsdrömmen om att ha en Fråga Ellen-spalt) att be om svar i så ni får så lov och lämna en gammal god kommentar i kommentarsfältet så kan jag sammanställa det till ett gott inlägg.

Jag skulle vilja höra Det finaste en medsyster gjort för dig den senaste tiden!

Jag kan börja! Det här är nog några år sen, men jag tycker det är ett så bra exempel så jag berättar  det i alla fall. 

Jag var på båten över till Sverige och hade drabbats av oväntad, olidlig och akut mensvärk. Jag hade inga värktabletter och det såldes inga ombord. I infodisken hade dom ett litet apoteksskåp så jag bad om att få en Burana. Hon som stod där såg rätt barsk ut och sa att hon bara kunde ge mig en tablett - antar att dom har nån sån regel. Det får väl duga, sa jag och frågade om hon också hade tamponger eller bindor till salu. Då mjuknade hon i ansiktet rejält, tog fram en låda Burana och viskade konspiratoriskt åt mig: ”du får två”. 

SÅ JÄLLA FINT!  Nu är det er tur! Hit me with your best medsyster-historia! Och - god fortsatt kamp!

I wanna dance with somebody

Nej, det vill jag sannerligen icke; jag vill ligga på en soffa under en filt och inte göra nåt egentligen men nåt ska ju ett outfitinlägg heta.  

Och idag har jag Whitney på magen, så därav rubriken.

Tunikan är från ASOS Curve, köpte den på mellandagsrean men hade tänkt spara den till sommaren pga vit tunika känns inte riktigt vinter. Den är dessutom lite öppen i ryggen och jag tror den kommer bli ett Nyckelplagg i sommar, meeeen idag smyginvigde jag den lite pga låg och tänkte på hur mycket jag tycker om den igår kväll.

För att vintra till det lite slängde jag ett svart ”rövskynke” som det heter mellan mig och min syster, dvs ett tunt plagg som mest är till för att rama in och proportionera en egentligen färdig outfit. Just detta rövskynke är en lång mesh-kimono med ursprung H&M för några år sen. Mycket användbar, men jag gillar inte armlängden inser jag nu. Får åtgärda vid tillfälle.

Har dessutom nästan ner håret idag! Det händer cirka aldrig för får panik/värmeslag av att ha ner håret, men så här är det faktiskt okej att ha det.

Är inne i den perioden av månaden där jag är supereffektiv på jobbet och väldigt snygg. Men vänta ba, snart är jag jättetrött, jätteledsen och har en megafinne på hakan igen!

Deadline-dagen

Igår lämnade jag in Klåda!!!!! 96 sidor och strax över 40 000 sidor och en jävla massa ångest. Det känns sååå skönt, men det är ju på sätt och vis också en falsk lättnad - hela skiten ska ju redigeras  ännu. Säkert flera varv. Men det är också ett mycket mindre ensamt jobb. Jag gör ju bara som förläggaren säger jag ska göra. Det är inte speciellt svårt - eller just nu känns det inte speciellt svårt i alla fall, jag längtar nästan efter det. Få in en annan människas ögon i texten och allt det. 

Jag hade tänkt dokumentera deadlinen-dagen med ett klassiskt ett foto i timmen-inlägg och jag började på, men... ja, vi kan ju gå igenom så långt jag kom.

Vaknade strax efter åtta. Var jättetrött, satt upp till två-tiden och skrev dagen innan. Som så många andra dagar den senaste tiden, inte hållbart alltså.

Efter nio nån gång var jag färdig sminkad och tvättad och då åt jag frukost. Nåt så fräsigt som knäckemackor med ost och paprika. Peppar alltid mina mackor om ni undrar vad dammet på är.

Vid tio gick jag mot kontoret. Ändå lyxigt att bestämma sina arbetstider själv. Tycker det är häääärligt att sitta länge och sminka sig och lyssna på dagens poddskörd och ta sin tid före man går ut och möter världen. 

Gick via AE för att hämta fastlagsbullar åt mig och kontorskollegorna. Nu blev det ba två jag köpte, för Anniina va sjuk, men kände mig ändå som världens bästa kontorskollega.

Och mandel, så klart.  Om det nånsin var nån tvekan om saken.

Åt min bulle, drack min kaffe och jobbade.

Jag satt där och jobbade tills jag gick därifrån, vilket blev lite tidigare pga deadlines-race. Jag korsade torget...

... och satte mig och jobbade på Robbans med en chai latte. Mina dagar är inte alltid så här caféstinna, men ibland så. 

Lyssnade på Solanges nya skiva medan jag skrev det sista. Yaaaaaaassss! 

Sen kom Moa dit! Vi satt och jobbade tillsammans a k a enda sättet jag umgås med folk nu för tiden :-)))))) 

Sen dök Johan upp... 

... och Jennifer! De har alla tre varit i Spanien på nåt artist in residence-grej och enda de kunde prata om var nån ost de hade ätit. Och nåt vin dom druckit. Och solen som hade lyst. Och mandlar dom ätit direkt av träden. Lät ganska otrevligt. Tacka vet jag Finland i februari och dubbla jobb. Det är stärkande för själen det. 

Sen tar bilderna slut. Jag kan återberätta kvällen: jag satt och skrev på Robbans till fem, sen gick jag och köpte en fryspizza och gick hem. Väl hemma skrev jag lite till och åt pizza och strax innan åtta skickade jag iväg manuset, slängde mig på sängen och steg inte upp förrän imorse. Ni fattar - inte så mycket kul att ta bild av.

Som sagt, Klådan är inte färdigt än, men hästjobbet är gjort. Resten går av bara farten, det vet jag.  Malin kallade mig väldigt duktig idag när vi sågs och jag vill nog hålla med. Hur det än går så har jag skrivit en till roman! Jag har skrivit TVÅ böcker!!!