Önskerubrik: Hur man får till den perfekta hemmafesten

Det här var en rolig önskerubrik! Jag tycker väldigt mycket om att ha hemmafest. Eller gör jag? Blir jag inte ett otrevligt, stressat vrak när det vankas hemmafest? Både och kanske. I alla fall så har jag haft en hel del hemmafester. Eller fester och fester, vad är en fest egentligen? Folk brukar i alla fall ha en tendens att samlas där jag bor. Dels är jag för lat för att gå nånstans (hehe) men mest är det väl för att mina livssituationer de senaste åren har gjort att jag oftast är den med kaffe hemma om vi säger så. Och nu för tiden när det vaknas fest så är det oftast mes praktiskt hemma hos oss, eftersom de flesta av våra vänner bor på annat håll och sällan har möjlighet att fixa fest.

Jag tänkte berätta lite om de olika fester jag fixat de senaste åren och hur jag har tänkt kring det. OBS försöker verkligen inte vara nån Michael Bindefeld här men när ni nu frågade!

Jag gillar ju teman eller maskerader, tycker det är för lite av den varan i dagens samhälle. Så det är väl mitt första tips. Ha ett tema! Tycker dina kompisar det är lame har du fel kompisar - alla gillar väl att klä ut sig? Man behöver ju inte gå all in med maskeraden heller, jag har t ex nån gång varit på en fest med godis-tema där alla skulle klä sig i något godis-relaterat och vi knytkalasade ihop en godisbuffé. Så här såg det ut:

En bild Bea har tagit, var festen till och med vid Beas? Kommer inte ihåg. 

Det är alltså jag och Nikko som har lite olika take på lakrits. Nikko hade sytt dreads av lakritssnören i en mössa och jag var helt svartklädd, men hade frågat hårtopparna rosa och gjort smycken av lakritssnören, t ex är snöret i pannan jag har av lakrits. Nikko håller alltså på att spraya nån slags godisspray i munnen på mig om ni undrar vad som händer. I alla fall, det är ett exempel på ett tema som är tillräckligt brett för att alla ska kunna inkorporera det lite i alla fall.

Teman jag haft på mina egna fester:

Harry Potter
Alla var utklädda till personer ur Harry Potter (min kompis Nayab var helt magiskt klädd som Hedwig med vita fjädrar i ögonbrynen <3) och jag bjöd t ex på grissini (trollstavar), Adava Kedavra-shots (gröna jello-shots) och Jelly Beans (Bortie Botts bönor). Sen hade vi gjort en Moaning Myrtle på toaletten genom att rita glasögon och ny frisyr med sprittusch på en Pekka Haavisto-valaffisch jag snodde nånstans ifrån. Dessutom hade jag satt små budskap med dymo-tejp överallt, på lampknapparna stod det “lumos” osv osv.

Guld
Ärligt talat minns jag inte så mycket av den här kvällen, inte för att jag skulle varit så full, men för att det kanske var ett lite luddigt tema. Minns i alla fall att folk hade tolkat temat på en massa olika sätt; jag var helt guldsminkad i ansiktet, nån hade en guldig slips, IB var klädd som en guldig ikon (hon vann för övrigt kostym-tävlingen) och en de hade gått all in på bling-temat. Jag bjöd på alla godisar jag hittade med guldigt papper och hade gjort nån guldig bål tror jag…? Och ostbågar! Plus guldgirlanger och ballonger, så klart.

’Murica!
Ett år hade jag tema US of A. Det var väldigt enkelt snacks-wise i alla fall, det mesta är ju typ… amerikanskt. Jag var utklädd till Soccermom och pratade med riktigt dålig amerikansk accent hela kvällen. Här finns bevis. Jag hade gjort en jättelång playlist med bara riktigt testo-stinn country. Minns att Beppe var amerikansk turist med hawaii-skjorta, pilotbågar och fiskarhatt.

Livet efter Döden
Det här är kanske den mest ambitiösa festen jag nånsin haft! Jag och Nikko hade gemensam nyårsfest, det var alltså på den tiden vi bodde vägg i vägg. OBS, mitt andra tips lyder: ha inte hemmafest på en högtid där folk ofta är lite utan att göra. Du kommer plötsligt ha väldigt mycket gäster. Okej, på Livet efter Döden inredde vi min lägenhet som helvetet, med röda lampor och chilibål och och dekadent ostbricka. I Nikkos lägenhet igen projicerade vi en bild av en blå himmel med moln på väggen, vi hade lånat en sockervaddsmaskin och gjort en blåbärsbål och marshmallows. Nikko var klädd i helvitt och jag i svart- och rött. Sen fick folk gå som de ville mellan himlen och helvetet. Det var så roligt! Meeeen det kom en massa oinbjudet folk och det hela spårade ut lite, men det gick bra till slut.

Teman jag inte haft men gärna skulle vilja ha nån gång: bokstaven E, horoskop (kom som ditt stjärntecken!), havet, Hänt Extra! och kungligheter. Plus tvåtusen andra, det är ROLIGT med tema!

Även om man inte orkar köra ett tema helt ut, så tror jag att alla fester mår bra av att ha En Grej, nåt som är lite annorlunda eller kul. När jag ordnade överraskningsfest åt brorsan för några år sen så hade jag fixat en vuxen fiskedamm där folk fick kondomer, små spritflaskor, godispåsar och små grejer jag köpt på loppis. Metspöet gjorde jag av en gammal turkisk yoghurt-burk och ett sopskaft. På våra julvakor vi har hat 23:e december ett par år i rad nu har vi spelat Bingo de senaste åren. Jag och Pär plockar ihop små grejer; 1€s-lotter, Novellix-noveller, nagellack och ansiktsmasker och så får våra gäster spela bingo. Bingospelet har jag köpt på loppis for 30 kronor en gång. På vårt bröllop hade vi karaokehörna - det var väldigt uppskattat! Här kan ni förresten läsa mer om den festen. Att göra en gästbok genom att sätta kraftpapper på ett bord eller en vägg brukar var ganska kul också. Och om inget annat - en bra playlist MÅSTE du ha. Det gör hela skillnaden.

Man kan också bjuda på nåt som bara är typ nån grad mer avancerat än öl och chips, folk brukar tycka det är kul. På min 30-årsfest hade vi chipsbuffé! Det var kul - och enkelt, vi bara köpte alla chipssorter vi hittade i stan. Allt tog slut, vilket jag aldrig trodde skulle ske, vi pratar ändå om typ 20 påsar. Jelloshots är också kul och enkelt att göra och folk brukar uppskatta grejen, även om de flesta håller med om att det är vidrigt att äta alkohol i geléform, hehe. Nu på nyår hade jag gjort en isbädd av en gammal balkonglåda och is jag frågat loss på lokala McD. Nån gång har jag gjort Strawberry Margaritas med färska jordgubbar som välkomstdrink. Senast jag, Moa och Jennifer skulle ha tjejkväll gjorde vi sangria med syrenblad i. Det behöver inte vara så mycket, men det ger en nånting att hänga upp minnet av kvällen på och att särskilja den ifrån andra.

Förutom de här festliga tipsen skulle jag säga följande:

1. Kom ihåg att meddela dina grannar i god tid om du bor i höghus. De flesta grannar är chill med en vanlig fest bara man meddelat. Jag har satt upp lappar i trapphuset och bjudit in alla om de vill och lagt med telefonnummer till mig, så de kan höra av sig om vi har för mycket ljud.
2. Du ska inte bli pank på din hemmafest. Eftersom jag sällan haft pengar har jag blivit ganska bra på att skrapa ihop en fest på minimibudget. Det gäller bara att vara kreativ., man kan göra spel eller lekar med massa shit du hittar där hemma. Kommer förstås inte på nåt nuuuu men… Dessutom är knytkalas alltid bra, folk tycker om att känna att de kan bidra med något. Se till att ha ut påsar för pantflaskor så får du kanske lite pantpengar tillbaka i alla fall.
3. Bjud folk från olika håll! Jag tycker det är roligast när det blandas friskt. Var inte rädd för att bjuda äldre människor eller föräldrafigurer heller. Jag är typ känd för att alltid bjuda med folk - även till andras fester. Mitt rekord är när jag kom till Petters Halloweenfest med 40 tyskar som var besök på After Eight. Men jag frågade faktiskt först och han bodde jättestort, men jaja. Det blev kul!
3. Städa innan du går och lägger dig! Hur trött du än är - plocka ihop lite innan du går till sängs. Det är 100 gånger tyngre att städa bakfull och dagen efter än lite småfull och samma kväll. Plocka i diskmaskin/diskhon, släng chipsrester och torka upp fläckar. Du kommer tacka dig själv sen.
4. Tänk på dina gäster! Ha tillräckligt med toapapper och plats för jackor och skor. Bjud på nåt veganskt eller glutenfritt om du har såna gäster. Erbjud hårspray och hårnålar på toan om nån behöver. Ha nåt alkoholfritt alternativ. Bjud på varmkorv vid midnatt när folk är hungriga. Ni fattar.
5. Tänk på dig själv! Det här är jag sämst på när det gäller fest. Är ofta så stressad och mån om att alla ska ha det bra att det slutar med att jag bara står i köket eller på balkongen svettas. Var inte rädd för att ställa upp lite regler, skriv det redan i eventet på FB; man får bara röka där ner, inte byta låt mitt i utan köa om man vill höra nåt, ingen får vara i sovrummet osv osv. Så länge du inte är Monica i Friends så fattar folk och du slipper oroa dig. Göm undan värdesakerna och fragila arvegodsen, skit i dammsugningen och ha bekväma kläder så fixar sig det mesta. Om inte du som värd har roligt så kommer ingen annan ha det heller.

En fin bild av mig Linnea tagit på min 25-årsfest.

Festa lugnt!

Vecka 10

I lördags var jag ute på krog för första gången på jag vet inte hur länge. Nikko hälsade på från Barcelona och vi hade en klassisk utekväll på schemat. Det var kul, men det börjar på riktigt vara typ, o-värt att gå ut och dansa på det där sättet, det går åt så mycket tid och energi till återhämtningen att nackdelarna börjar väga upp fördelarna.

Låg exakt hela dagen i sängen igår. På andra sidan persiennerna lyste solen och mitt flöde fylldes av folk som grillade korv och åkte pulka och promenerade på isen och umgicks med varandra. Kan alla bara slutaaaaa må bra de dagar när jag mår piss?

Den här selfien lade jag upp på lördag kväll och fick rekordmånga likes för, den måste ha liksom prickat rätt i alla algoritmer, för det blev nästan nån slags rekord. Jag fnissade lite när jag såg mig själv i spegeln igår morse - hur denna like-raket till ansikte kan vara det samma som mötte mig i spegeln då, inte ens 24 timmar senare. Jag tog ingen selfie då, för inte ens jag har ett sånt stort behov av att vara ärlig med er.

Nikko sov över hos oss i gästrummet och när vi vaknat och sågs i vardagsrummet på förmiddagen satt vi mest och stirrade på varandra. “Jag är typ sugen på… gräddfil.” sa jag lakoniskt. “Jag ska åka hem”, svarade Nikko. Utanför lös solen.

-

Jaja, idag är det måndag och ny vecka och jag är så nära återställd jag kommer bli. Bakfylla är ingenting att stylea med, så nu är det slut med det!!! Den här veckan tänkte jag gå och se Karina på AE på fredag kväll. Jag har också två deadlines och en kurshelg och det är väl ungefär där då. “Två deadlines och en kurshelg” förresten - låter som den tråkigaste Hugh Grant-filmen nånsin.

Fast nu måste jag faktiskt berätta - ibland är mitt liv ganska romantiskt. Imorse när jag öppnade kylskåpet pga frukost stod en liten grön burk gräddfil på mittersta hyllan. Pär hade köpt den och ställt den där utan att säga nåt.

Jag ska klia honom extra länge på ryggen ikväll.

Februari på Insta-stories

Månaden började snöigt. Över en natt kom det cirka två miljoner kilo snö.  

Jag sportade en favoritlook - handduksturban och nyduschad. Tänk om man kunde få den där nyduschade känslan always? 

Samma dag sålde vi en stor del del av vår bokhylla under samma kväll jag och Sandra B. pratade på AE. Alla Sandras favoriter blev sålda. 

Brukar faktiskt inte vara snäll åt företag i onödan, men när det är befogat är det befogat. Alla som lever med mycket allergier vet vilken pain in the ass det kan vara att gå ut och äta nåt så enkelt som en hamburgare. Då är det GULD med restauranger som tar listor med allergier på allvar, utan att göra en big deal about it. Friends & Burgers halloumiburgare (snälla låt den stanna på menyn!) har blivit en favorit här i hushållet since.

En dag hamburgare, en annan dag chokladchips. Har nog aldrig fått så många svar på en story förr. Godis engagerar!

Runebergsveckan tog slut och med den mina energireserver. Låg hela helgen på soffan och snorade, men fick aldrig ordentlig feber. Passade på att livekommentera Mello-delfinalen, nåt jag gjorde förra året, men inte riktigt hunnit med i år (plus att nu gör ALLA det så...). Det här tyckte jag själv var roligast, men inte många tog referensen.

Den här fick däremot många ”😂”-snabbreaktioner.  

Stor del av månaden har gått åt till skrivandet (har fått dispens på deadlinen idag till på tisdag pga min förläggare är sjukskriven och jag är o-färdig). Viola har övervakat. 

Förutom chokladchipsen fick jag flest svar på denna fråga. Tack för det! Jag fick också lite känslan av att jag borde ha förstått det av mig själv men HUR SKA MAN VETA när man aldrig hängt bland hörapparater. Men iaf fick jag berättat för mig en hel massa hörapparat-fakta och det är jag mycket tacksam för!

Gjorde som alla andra och gjorde ett Ellen-bingo.

Vädret och jag, vi är goda vänner fastän väldigt olika. Vädret gillar att fittas och jag uppskattar det inte, tralalalalalaaaa. 

Klippte håret. 

Skoja bara. 

Googlade mitt Rihanna-outfit-horoskop. Blev inte imponerad.

Det här hände. 

Vakker_flikkah ✌🏼

Så blev det plötsligt vår! Vi vädrade i kontoret. Älskar öppna fönster. ÄLSKAR!!!!

Älskar inte these ladies som gjorde comeback. Eller djuren i sig är väl inte hela världen, jag kunde jobba nån Disney-prinsessa-vinkel på det här och dressera dem att klä på mig om mornarna men det dom skiter ut ÖVER HELA BALKONGEN är mindre kul. 

Delade med mig av lite mötesklotter. Ritar ansikten och figurer över alla mina papper, har gjort det så länge jag minns. Tycker jag är ganska bra på det, men vad gör man med en sån talang?  Skulle hellre kunna bygga saker.

59% av er är svin som har NOLL förtroende för mig och det är precis som det ska va. Jag är totalt opålitlig :-).

Och igår var jag jättesnygg på väg till Haparanda. Satt uppe til två och skrev på onsdag, steg upp halv sju igår, kom hem två på natten. Rekommenderar inte, känner mig bakfull idag, trots total nykterhet. Men vi hade väldigt kul! Och jag har nya decilitermått, hurra!

Önskerubrik: Mina drömmar 2019

Fortsätter beta av önskerubrikerna. Ni är krävande läsare alltså, jävligt svåra rubriker ni kom med! Nu är vi ju några månader in i det nya året redan och jag är ganska cynisk och tror inte att drömmar vanligtvis slår in samtidigt som jag är väldigt nöjd med hur livet ser ut nu. Skulle det fortsätta så här bara vore jag nöjd, men det skulle ju bli ett tråkigt blogginlägg, så så här drömmer jag om att 2019 blir hädanefter!

I mars sitter jag mest och redigerar mitt manus och hinner inte med så mycket annat. Det låter kanske inte som en så drömmig tillvaro - men vänta bara! I slutet av månaden kommer Kulturfondens besked om arbetsstipendium - hurra, jag har fått ett sånt! Så skönt, då behöver jag inte oroa mig för 2020! I samma veva hör min agent av sig och säger; “Tyskarna har köpt Jaga Vatten! Det blir en upplaga på några tusen!”. Jag ba “SERR?! :D :D :D”

Med förskottet från Tyskland klär vi om våra katt-förstörda fåtöljer. “Ska vi inte byta ut duschskåpet när vi ändå håller på?” säger Pär och ja vad fan, lika bra. Hela april försvinner i nån liten renoveringsdimma och vi firar första maj i ett fräscht hem som vi bara sitter och njuter i. Extra njutbart är det förstås eftersom resultatet av riksdagsvalet blev en fröjd - bye bye Sipilä! Ny statsminister blir Li Andersson och hon whippar Finland upp i shape och världen ser på med stora ögon - kan det bli så där bra? Efter påsk åker vi en vecka till södra Sverige och träffar familj och vänner. Jag påminner Heidi om vårt vad för några år sen, som jag vann, och som egentligen ger mig rätten att välja mellannamn till hennes dotter. Vi skrattar gott åt det, men när jag går viskar jag “Hejdå… Ellen junior” när jag ger dem en sista kram.

Jag jobbar ju förstås under hela året, ordkonsten blir super-populär och anmälningarna till höstens grupper svämmar över! Maj månad blir ljum och blommig och under körsbärsblommen får jag veta: Klåda ges ut på finska också! Och USA har visat intresse, hoppsan, det var oväntat!

I juni har vi ordkonstläger och efter midsommar drar vi ut på vår två veckor långa roadtrip genom Sverige; jag, Pär och Johan. Vi hade tänkt hyra bil, men efter mina enorma framgångar med Klåda redan, känner jag mig ekonomiskt säker och köper en bil. Vi döper bilen till Skrutten eller nåt annat fånigt och i den hör vi på podcasts och bra musik. Vi stannar till och dricker kaffe på de mest märkliga små ställena i Sverige. Vi badar i olika sjöar och fyndar storslaget på loppisarna längs med vägarna och på en dansbana i Småland hittar vi vänner för livet.

Juli är varm och seg och vi badar varje kväll. Vänner som bor utomlands kommer hem på besök och hela julis soundtrack är ett skratt ur en berså - även om vi inte ens har en sån. Jag ligger mycket på olika klippor, helst i röd baddräkt, allra helst med en bok. Vi åker båt, Pär blir linblond och solbränd, vi äter grillat och Jakobs Dagar är som Jakobs Dagar brukar vara.

I augusti åker vi en weekend till Hälsingland på 40-årsfest och sen börjar sommaren lida mot nån slags slut. Kvällarna blir mörkare, nyponen blir röda och skolbarn med cykelhjälm syns i gatubilden igen. I slutet av augusti skriver Malin åt mig att det är dags att börja ses och jobba på café igen och det har hon alldeles rätt i. Vi ses, men pratar mest om vilka bra somrar vi har haft och skriver inte så mycket alls.

I början av september kommer Klådan ut och vi flyr recensionerna och åker en förlängd weekend till Nikko i Barcelona. Där ser vi på Gaudi-arkitektur om dagarna och dansar på gayklubbar hela nätterna igenom. Min 32-årsdag tillbringas på en utservering med immiga cavaglas. Jag lär mig äta skaldjur och när vi åker hem gråter vi för att veckan är över. Men! En tröst är ju att recensionerna har kommit och de är inte nådiga alltså. De är FANTASTISKA! Jag blir hyllad och bokmässorna flyter förbi i ett töcken av gratulationer och jubel. Jag är lite överväldigad och börjar gnälla men då säger Peppe “skärp dig kvinna och njut!” och jag nickar och bjuder henne på champagne som tack för knuffen. Vad ska jag annars göra med alla royalites?

Hösten kommer och vardagen tar vid och hemma på Jeppis gator är det mesta sig likt. Ordkonsten lever och frodas och vi blir lovade nån slags fortsättning i 2019. Det är ju roligt att höra, men jag har ju ändå arbetsstipendium, så det är mest en bonus. Måndagsklubben åker på spaweekend till nåt riktigt lyxigt ställe och just när jag ligger och får massage ringer Wasa Teater hux flux och frågar om vi inte borde sätta upp Klåda som pjäs. Allt detta blir nästan för mycket för mig, men så ringer Jutta och säger “på höstlovet är det du och jag som åker till Italien!” och vår mat-och-vin-resa blir äntligen av. Vi är bland de första att prova på de helt miljövänliga flygen som går på gammal plast och spyr ur sig rent syre. Fantastiskt, eller hur? Väl i Rom slappnar jag av och över en espresso vid nån piazza kläcker jag idén till nästa bok.

November är grå och skoningslös som alltid, men en dag får jag ett brev av nån advokat i Tyskland som säger att mitt elaka gamla ex har hört av sig och vill ge mig några mijloner. Kvack! säger jag och läser brevet han genom advokaten skickat åt mig. Där erkänner han alla fel han gjorde och säger sig ha följt med mina framgångar de senaste åren och at ha ännu vill ge mig lite pengar och dessutom ber att jag ska förlåta honom . Jag fnyser och kastar brevet i en kakelugn vi plötsligt har i vardagsrummet och donerar miljonerna till After Eight.

Sen tar jag Pär i handen och vi går in i solnedgången och in i december som är ett enda långt mys av juleljus, kaneldoft och tindrande barnaögon. Julkalendern är också jättebra i år!!!! På julafton kröns året med att Grim rycker mig i ärmen och säger: “faster, faster, jag vill också bli författare. Kan inte du lära mig?”. Jag ler milt och säger “jo, visst, faster ska bara fira nyårsafton med alla sina vänner först!”.

Önskerubrik: Författarsamtal jag drömmer om att göra

Hello all you crazy lovebirds out there - det här är er prisbelönta författare Ellen Strömberto som talar.

Det första jag gör varje morgon är att kissa, borsta tänderna och läsa mejlen. Oftast består mejlen av K-kedjornas kundbrev, nåt infomejl till hela personalen som egentligen inte berör mig och kanske nån gång nåt roligt. Idag var det nästan bara roligt! Förutom lönespec:en som kom idag fick jag ett vädligt roligt mejl - jag hade då fått Författareföreningens debutantpris! Lätt galen känsla att med munnen full av tandkrämsskum och fortfarande sittandes på toa slå upp dörren och ropa “Pär! Jag har fått pengar!”.

Nu handlar det ju inte om bara pengar, det är ju också ett erkännande och ett förtroende, jag förstår väl det. Men har man, som jag gjort fram till i rå typ, levt på servitörslön och ibland knappt det hela livet, är det svårt att inte bli mest glad för pengarna ändå. 1700€ är ändå nästan en månadslön för mig. Det är ju det som kommer kännas av här och nu.

Nåja, pengar eller inte så är jag väldigt glad idag. Jag tog också en tupplur på soffan igår eftermiddag och hade en sån hemsk mardröm att jag mådde fysiskt illa när jag vaknade. Tänker inte berätta vad det handlade om, för den mardrömmen gav mig något jag behövde för att sy ihop Klåda:n. Så skönt det hade varit om allt skrivande kunde liksom göras i sömnen, så produktiv jag hade varit då, hehe. Så nu har jag kommit över nån slags tröskel igen och jag börjar se nån slags ljus i Klådans slut.

Och passande nog, på tal om författarbusiness så fick jag önskerubriken Författarsamtal du drömmer om att göra av Catzo. Det var en rubrik jag blev sugen att skriva under direkt, men samtidigt så är det där ju en tolkningsfråga. Ska jag skriva om sånt som man kan drömma om men i princip är omöjligt pga författaren är död och/eller inte en förväntad gäst på GBG bokmässa (vilket är - let’s face it - antagligen den arena jag har bäst chans att göra författarsamtal med författare jag inte redan pratat med eller personligen känner liksom). Eller ska jag hålla mig inom rimlighetens gränser? Sånt som visserligen känns utopiskt, men ändå har en reell chans att hända?

Dessutom har jag ju redan fått diskutera med ett gäng idoler. Jag tycker fortfarande det är ganska coolt att jag suttit på scen med t ex Monika Fagerholm eller Peter Sandström eller Sabine Forsblom och pratat. Men dom drömmarna har ju slagit in nu, det är dags för nya. Jag nöjer mig gärna med allt det jag redan fått, men om ni ändå frågar så.

Jag beslöt mig för att bygga upp det här som ett Babel-samtal. Det är ju en dröm att få sitta i Babel-studion och prata med Jessika Gedin, så det är väl ett bra upplägg. Jag tänker mig ett rimligt samtal och ett totalt orimligt upplägg.

Först, det totalt orimliga men-visst-hade-det-varit-kul-om samtalet:

Jag är inte så förbannat unik i min smak, så här är fyra svartvita damer jag gärna hade pratat med. Tove Ditlevsen, Maria Gripe, Astrid Lindgren och Sylvia Plath. Alla fyra har varit och är fortfarande stora litterära kärlekar till mig, men tyvärr är alla fyra döda by now. Men om Det Okända och Babel gör nån crossover show nån gång så är jag där alltså. Och Jessika, bry dig inte om att inkludera mig så mycket i det här samtalet - jag är så nöjd med att bara lyssna på vad dessa kvinnor har att berätta om livet, skrivandet, ångesten och kärleken.

Och nu till det där Kunde-kanske-hända-men-knappast-hördu-samtalet.

De här tre ladiesarna lever ju visserligen alla ännu och är i mitt tycke tre otroligt skarpa tänkare och författare; Liv Strömquist, Roxane Gay och Suzanne Brøgger. Men jag är lite osäker på vad det övergripande ämnet eller rubriken på vårt samtal skulle va egentligen, eller kanske mer - vad fan bidrar JAG till i det samtalet? Jag är många saker, men knappast en “skarp tänkare”. Oavsett skulle det ju va fett drömmigt att sitta där med dom och låtsa satt man spelar i samma liga.

Det här var en ganska intressant grej at ttänka på, för det visade sig att alla mina författare jag verkligen, verkligen, verkligen har starka känslor för på ett personligt plan är kvinnor. Jag älskar många böcker av manliga författare också och det är inte ett medvetet val att bara rada upp kvinnor här. John Steinbeck var t ex länge med i kampen om en plats i det orimliga samtalet men föll bort pga kunde inte uppbringa tillräckligt mycket entusiasm inför ett samtal med honom. Det är också otroligt slött av mig att bara läsa och älska västerländska författare. Borde bli bättre, men jag är ju sån att jag oftast älskar det som är närmast mig själv mest. Sign. bott i Jeppis hela livet. Det är inte det att jag inte skulle älska att prata med Yoko Ogawa, Han Kang, Yaa Giasi eller Arundhati Roy, men- ÄHHHH nu orkar jag inte bortförklara mina val längre!!!!! Jag kan sitta här och lista författare jag tycker om eller gärna skulle prata med hela dagen men ärligt talat: jag är glad för allt jag får.

Nu ska jag gå och ta ett dopp i min pengabinge. So long!

Vecka 9

Jag vaknade 07:40 idag och låg och stirrade upp i taket en lång stund, förstod inte varför jag hade vaknat. Jag var inte kissnödig, väckarklockan hade inte ringt ännu och jag somnade dessutom vid två nångång. Hade kunnat skriva nåt om Oscarsgalan, men faktum är väl att jag oftast somnar runt ett-tvåtiden. Och så insåg jag plötsligt vad det var. Det var ljuset. Det var inte midvintermörkt längre morgontid. Det kanske inte varit det på ett ar veckor, men idag var första dagen jag lade märke till det.

Jag satt och sminkade mig extra länge, lyssnade ikapp alla förra veckans poddar jag inte hunnit med. Åt ett par mackor till frukost, drack mitt vitaminbrus och satt och stirrade på lilla skålen med godis som stod kvar på soffbordet från min treat yo’self-kväll igår. Jag såg fem avsnitt Sopranos på raken - halvsov eventuellt genom ett eller två - och åt lösgodis. Tänkte alla möjliga tankar kring godis, så mycket associationer kring det.

Den här veckan är det sportlov i nejden, vilket passar mig utmärkt. Inte för att jag på nåt sätt är ledig, men för att allt lugnar ner sig lite i en vecka och man har chans att komma ikapp lite. Ingen mejlar en och utanför kontorets dörrar är det tyst och stilla, hela campus är uttömt. Jag ska jobba som vanligt och så ska jag skriva två miljoner ord i timmen, för på fredag har jag deadline. Det är inskrivet med stora orangea bokstäver i kalendern och utöver det står det inte så mycket annat akut på det sättet.

Ja, förutom det lilla faktum att Nikko kommer på besök från Barcelona <3333333 Vi (jag) har planerat in roadtrips, fotosessioner och tv-kvällar framför RuPauls Dragrace säsong 11 som börjar nu i veckan.

Och jag och Pärry-boy ska gå på date och gå och se The Favourite i veckan. Det är jag kanske mest pepp på av allt, speciellt efter att ha sett fantastiska Olivia Colmans tack-tal. Älskar henne, älskar kostymfilmer.

Men nu ska jag jobba jättemycket!

Tips från veckan som gått

Det gick visst en vecka utan ett ord från mig, trots önskerubriker (har sparat dem, de kommer!), men ibland blir det så där. Den här gången berodde det på familjebesök; mamma och Nora har varit här en vecka och trots att jag jobbat är det svårt att inte dras med i deras semestermode. Vi gör ingenting egentligen, ligger mest i varsin stol och äter alternativt pratar om vad vi ska äta härnäst, ändå är det tidsslukande och energikrävande som få andra saker.

Jag blir också ganska retlig av att umgås med nån så intensivt, vem det än är, men kanske är det ännu intensivare när det är familj. Det är roligt och jag tycker om dem, men om det är nåt jag behöver för att må bra så är det ensamtiden, den ljuva. När det är mammavecka färdas vi i flock hela tiden, alla har olika viljor och scheman att ta hänsyn till och då är det lätt hänt att en del vardagliga saker sätts på paus. Så då blev bloggen liggande. Och vad fan gör väl det egentligen.

Tänkte lista några saker jag tänkt att jag borde tipsa er om senaste veckan:

💘 Jag har skrivit mo det förr, men Kan du ta en hint? måste vara världens roligaste spel. Vi har spelat det varje kväll den här veckan och skrattat så tårarna runnit. Kan inte rekommendera det varmt nog, passar liksom alla.

💘 Jag och Nora såg hela säsongen Russian Doll igår. Natascha Lyonne är fantastisk, Amy Poehler co-producerar, serien är precis lagom skruvad, du har säkert läst om den nån annanstans redan - jag behöver knappast säga mer. Jag är också så sugen på att permanenta håret och klippa lugg. Såg en liknande, tidig 80-talig frisyr på Sibille Attar i På Spåret förra veckan och det är redan ett par år sen Jenny Slates pudelfrilla i nåt Girls-avsnitt fick mig att dregla och nu Russian Doll - är det ett tecken? Är det här min nästa frisyr? Barbra Streisand in i 2000-talet.

💘 På tal om teve-serier - jag är fortfarande helt besatt av Sopranos. Jag skulle vilja ingå in nån slags Sopranos-cirkel där vi kunde diskutera olika avsnitt och olika karaktärer och det helt fantastiska i manuset och regin. Rent ytligt är Sopranos inte den slags serie jag borde fastna för; jag gillar ofta glättigare, enklare och ljusare serier. Men jag tror Sopranos är det närmsta att läsa man kommer utan att faktiskt läsa. Jag känner mig vederkvickt på det där sättet jag inte alltid känner mig efter det glättiga, enkla och ljusa. Varför det alltid ska ta så länge för mig att hoppa på vissa tåg kan man ju fråga sig, men bättre sent än aldrig. När jag skrev Jaga Vatten satt jag uppe sent om kvällarna och skrev och redigerade och tittade på Paradise Hotel. Nu med Klådan sitter jag uppe och skriver och ser på Sopranos. Jag undrar vilken inverkan ens bakgrundsserie (det är ett vedertaget uttryck, right?) har på ens text?

💘 Typ den enda låt jag lyssnat på senaste veckan. Hela Colors-serien är fantastisk, men det här är min favorit just nu. Hon ser så cool ut också, det skadar ju inte.

💘 En bra inspirationsboost för fantasin är att utsätta sig lite, lite för nån rädsla - precis så mycket så att allt hemskt som skulle kunna hända börjar snurra i huvudet på dig. Jag insåg det en eftermiddag när jag satt sent i kontoret och jobbade, ensam kvar på våningen och sen skulle gå. Korridoren låg mörk och ödslig och jag som är sjukt mörkrädd märkte hur pulsen steg och fantasin tog vid. Allt som kunnat gömma sig i de skumma hörnen dök upp i huvudet på mig och poff! Så var jag i rätt mode för att skriva obehagligheter. En trevlig konsekvens jag inte hade räknat med! Rädsla som skrivövning alltså.

💘 Till sist vill jag rekommendera att ha ett fungerande handfat. Vårt förra lossnade av väggen i måndags kväll när jag stod och borstade tänderna. Det har varit lite löst en längre tid och plötsligt var det som att det bestämde sig för att ge upp. I torsdags hade vi rörmokare här och fixade nytt åt oss. Det är sjukt hur mycket energi som går åt något man egentligen inte kan eller behöver göra något åt själv, förutom betala och godkänna. Nu har vi i alla fall nytt handfat och det blev så himla bra, hela toaletten känns bättre nu. Så se det som en rekommendation - handfat. Ni vet var ni hörde det först.

Nästa vecka är det ny vecka och jag ska fortsätta beta av önskerubrikerna. Gonatt.

Önskerubrik: Vad jag nojar mest över

Okej, nu börjar jag beta av önskerubrikerna här. Vi börjar med en fråga Susan bad mig svara på - eller två egentligen:

Vad tänker du mest på? Vad är du nojig över?

Jag tror mat är det jag tänker på mest. Vad ska vi äta idag, vad borde handlas hem, hur ska jag göra nå viss rätt Pär-vänlig eller att jag bara läser recept eller ser på matprogram. Dels är mat ett stort intresse, dels är det nåt man måste göra varje dag och som tar tid och dels är det en utmaning med Pärs allergier.

Dessutom är jag långt ifrån fri från nojor kring mat och tankar på vad man borde - och kanske ännu mer inte borde - äta. Folk tror ofta att feta människor, som jag själv, äter vad som helst när som helst. Det är kanske också bilden jag själv kanske spär på på sätt och vis, för jag vill inte medverka till skammen och ångesten kring mat. För andras skull så klart men mest för min egen. Så mat upptar en stor del av min tankeverksamhet, på gott och ont.

Sen är det ju det här skrivandet då. Det går ju i vågor, jag är inte alltid så in i det som jag är nu, men när jag är så är jag verkligen. Jag antar det är så med de flesta kreativa processer. Förutom att jag tänker rent praktiskt vad som ska hända i texten här näst och hur jag ska lösa nåt särskilt problem eller hur en karaktär ska utvecklas så är det ganska mycket prestationsångest involverat, som jag skrev om igår också.

Jag nojar jättemycket över att jag inte är fin nog eller litterär nog, jag bär ju på ett enormt klasskomplex i de flesta sammanhang, men det är verkligen starkt i det skrivande, eftersom litteratur kan vara så elitistiskt. Samtidigt föraktar jag ju på sätt och vis själv många av de genrer som inte anses som så “fina”; feelgood-romaner, deckare, romance och sånt. Jag försöker vara mer öppensinnad och visst tycker jag det finns bättre och sämre i alla genrer, men ändå. jag vill ändå inte klumpas ihop med nån av dem. Det är inget sympatiskt drag hos mig, men skulle jag bara skriva om mina sympatiska drag i den här bloggen skulle jag inte skriva mycket.

Men jag nojar ju över en hel massa annat; har t ex fruktansvärda katastroftankar ibland. Jag har jättemycket separationsångest och är väldigt rädd för att bli lämnad ensam. Jag nojar också mycket över om vi kommer få barn eller inte - och om inte, kommer jag att ångra mig senare i livet för att vi inte försökte mer? Och om vi får barn - hur fan ska man orka? Sen tänker jag på döden ibland, att folk man känner ska dö, det är ju en insikt som blir starkare med åren. Min egen död är jag inte så rädd för, jag är mest rädd för att det ska göra ont i själva ögonblicket det händer. Men det är en sorg att alla man gillar ska dö nångång. Det här med klimatkrisen gör ju det inte lättare heller. Visst skulle det va skönt att ba vissla och låtsas som att det regnar och säga att klimatångest är onödigt, men bara man inte övermannas, tror jag de flesta existenstiella ångestar kan fungera som drivkraft.

Det är kanske därför jag tänker så mycket på mat också. Mat är ju på sätt och vis motsatsen till döden, äter man rätt håller man sig i liv och med lite tur kanske man lyckas förlänga livet också. Men det är väl en ganska fåfäng önskan, den där lastbilen kan ju komma när som helst och smasha en till pannkaka och ja, då hjälper det nog inte hur många superbär man åt.

Äh, det här blev så otroligt sorgligt. Vi avslutar med något annat jag tänker mycket på just nu. Sopranos. Ser på det nu igen efter ett par veckors paus och det är så sataaans välskrivet. Så sjukt jävla bra.

Så för att sammanfatta det kort; mat, text, döden och Tony Soprano.

Veckans vecka: önskerubriker och romanbyggen

Första mars har jag deadline, då ska hela roman-manuset in. Det känns så annorlunda mot när jag skrev Jaga Vatten, inte för att det på nåt skulle vara enklare, för det har det sannerligen inte varit, tvärtom. Den här processen har känts så himla mycket trögare så många gånger, jag har hatat hela texten så mycket mer intensivt än vad jag nånsin gjorde med JV och haft sån extrem ångest inför det. Egentligen vet jag inte riktigt vad det beror på, för jag har haft både mer tacksam arbetssituation och mer tid till skrivandet och det har också gått ganska snabbt sist och slutligen. Men det är väl det här klassiska Svåra Andra Boken-syndromet. Förväntningar att leva upp till, känslan av att det är nu det faktiskt gäller. En debut förlåts ganska snabbt och går det bra kan även en blind höna hitta ett korn, men nu ska jag på nåt sätt forever positionera mig som författare.

Riktigt så allvarligt är det väl kanske inte, men det känns ändå som att det hänger mer på den här boken. Jag drömmer att mina tänder smulas sönder om nätterna och vaknar med den fysiska känslan kvar av att spotta ut kantiga bitar. Typiska stress- och osäkerhetsdrömmar och det i sig är ju typiskt också - om jag inte ens kan drömma unikt, hur ska jag då kunna skriva något unikt?

I torsdags fick jag se första utkastet till bokens pärm och jag längtar tills jag kan visa det år er allihopa, det är så jädrans fint. Om inget annat så kommer jag i alla fall ha ett bra omslag och det är ju en tröst.

Så här ser det inte ut när jag skriver, men man kan ju låtsas.

Jag tänker och lever väldigt mycket i det skrivande för tillfället och har lite svårt att hitta på saker att blogga om. Jag vet att det är ett trött grepp, men jag har bett om era önskerubriker på mina instastorys, ni får gärna gå dit och önska nåt ni tycker jag skulle skriva om. Eller slide:a in i kommentarsfältet här på bloggen.

Lovar att detta inte är nåt led i “jag orkar inte blogga just nu”-avveckling, det är bara det att jag måste lägga all kreativ energi på att skriva de sista kapitlen om jag ska få färdigt det. Om ni ger mig rubriker blir bloggandet mer ett jobb-jobb bara och den slags energin kommer från ett helt annat konto.

Så kan jag skriva klart Klåda. Den heter så, boken. Så nu vet ni det.

Loppade pärlor

Stora bloggnyheter! Jag har blivit med assistent! Visserligen bara för en vecka och visserligen är arbetsvillkoren något hemska men ändå. Nu är jag en äkta ~*influencer*~ hörni. Vill ni träffa henne? Hon heter Nora och är 16 och är min lillasyster.

Igår flög mamma och Nora, min yngsta syster, in från Helsingborg för deras årliga sportlovsvisit. Jag och Julia, äldsta syrran då igen, hämtade dem från flygfältet i Vasa. Sneaky som vi är åkte vi en timme tidigare än nödvändigt för att hinna på en runda på Combo-loppiset precis bredvid flygfältet.

I förmiddags, när jag stod och stekte plättar till brunch anställde jag hastigt och lustigt Nortti för att ta lite foton av mina loppisfynd. “Tänk content!” och annat uppmuntrande ropade jag mellan att jag vände plättarna. Följande bilder är alltså tagna av Nora och jag tycker hon lyckades väldigt bra. Det är på det hela taget gött att ha en assistent, hehe.

Det första jag nappade åt mig var de här tre drinkglasen med lättklädda damer. Tycker de är ljuuuvliga, ska dricka svala drinkar ur dem på balkongen i somras.

Tre dussin klädnypor i fin förpackning för 1€? Varför inte! Tycker om bruksföremål som piggar upp och är ytterst svag för fina, gamla förpackningar. Tyvärr har säljaren varit dum nog att sätta prislappen mitt på och i princip omöjliggjort att man får lös den utan att lite av förpackningen försvinner. Sånt skulle det vara spöstraff på.

Alltså dessa prislappar… Försök tänk bort den i alla fall och koncentrera er på de torkade blommorna och det fullkomligt kitschiga i detta tillskott till tavelväggen. Pär var mycket tveksam till det här, men jag älskar ju sånt här.

En brödburk i plåt av bästa sort, precis en sån som jag sökt efter! Väldigt glad över det här, nu slipper synen av öppnade brödpåsar på disken i köket.

Alltså den här ryamattan kunde jag inte lämna kvar, trots att jag inte har en aning om var jag ska ha den. Om nån blir supersugen och vill köpa den kan ni höra av er - detta lejon förtjänar en hedersplats.

Och till sist ett par salladsbestick jag tyckte vi behövde.

Det var allt! Tack Nortti för hjälpen! Jag har tyvärr inte möjlighet att betala något arvode men det är en jättebra möjlighet för synlighet :-)))))