Hemliga manus, indiska ärtsoppor och discohundar

Senast vi hördes hade jag just slukat en pangpizza, men ni kanske är nyfiken på vad som hände sen?

Det kanske inte är så koscher att skryta om presenter man gett, men i fredags om kvällen satt jag och pysslade ihop min present till Emmi. Jag gjorde ett presentkort av en gammal videokasett med fodral, några tidningar och en jävla massa tejp. Tänkte att presentkortet måste ju matcha presenten.

Jag gav henne alltså en loppisrunda + lunch i Vasa. Pusselbitarna med bokstäverna är från ett gammalt spel jag hittade på loppis och de svarta girlangerna är så klart band ur videokassetten. Det var oväntat kul att ha sönder en sån - rekommenderas!

Lördag morgon åt jag frukost i Fäboda med syrran. Vi hade inte setts på en stund och hade massor att gå igenom.

Kaffe och smörgås utomhus är och förblir det godaste som finns. Pro tip: riv ner lite färsk ingefära i apelsinjuice och ta med. Då känner man sig extra frisk och hurtig.

Ljung ❤️

Här står jag och ser djup ut.

Väl hemma väntade dessa två bestar på mig.

På kvällen var vi bjudna på födelsedagsfest hos min barndomsbästis Emmi. Här är födelsedagsbarnet i all 32-årig glans!

Vi åt lax och potatis och tårta och satt ute tills det blev kolmörkt och rätt så kallt.

Jag var orange.

Och Bruno - som fyllde ett också! - hade discohalsband så vi skulle se var han och Sansa höll hus när de sprang runt. Sansa är min kusin Emmas jämngamla chowchow.

Idag har jag sovit länge, länge och sen gjort en kraftansträngning och förflyttat mig till soffan där jag läst ett av bidragen i Läs mig!-tävligen jag sitter i juryn för. Det är inte så lite pirrigt och kul att få ta del av manus på det sättet. Den manushögen är också orsaken till att de enda ”färdiga” böcker jag lyckats ta mig igenom den senaste tiden är ljudböcker. Men inget fel med det! Här är tre kanontips jag har lyssnat på i veckan eller fortfarande lyssnar på:

1. Svälten - Magnus Västerbro

   Otroligt bra bok som tar avstamp i hungeråren 1867-69 i Sverige och berättar vad mat eller mer avsaknaden av mat gör med ett samhälle. Ett tips till alla som är intresserade av politik, samhälle, historia eller bara en bra historia.

2. Who killed my father? - Éduoard Louis

   Ett en och en halvtimmes långt brandtal inläst av författaren själv som bryter å det grövsta på franska - charmigt! Texten i sig är inte så charmig, inte heller pappan som Louis skriver om. En kärleksförklaring till och en uppgörelse med en och samma far som slingrar sig kring varann tills det exploderar ut i en väl avstämd käftsmäll mot franska samhället som (precis så många andra samhällen idag) konsekvent skiter i sina svagaste. Otroligt starkt, lyssna i ett svep.

3. I’ll be gone in the dark - Michelle McNamara

   Historien om hur McNamara blev besatt av true crime och speciellt fallet med the Golden State Killer och hur hennes privata undersökning till slut hjälpte till att fånga mördaren. Tyvärr hann McNamara dö själv innan hon hann se honom fängslad.

Sen har jag lagat mat. Blomkål var en nyckelingrediens.

Det blev en slags linsgryta med potatis och blomkål plus friterade puri-bröd. Gjorde storkok och har åtminstone tre liter gryta kvar, perfekt till veckans lunchlådor. Pär tyckte att det var lite som om en finsk ärtsoppa och en indisk gryta hade fått barn ihop och det är ganska korrekt. Bröden hade kunnat vara fluffigare och tunnare, men gott var det i alla fall.

Nu ska jag läsa klart Hemliga Manuset och sen ska jag förbereda mig för en dag full av möten imorgon.

Recept: Pangpizza!

När jag var liten och bodde hemma kallade vi färdigmat som tillreddes i mikro för pling-saker. Alltså typ pling-pizza och pling-plättar. Döm om min förvåning när jag i vuxen ålder nån gång pratade om pling-pizza och mitt sällskap (tror det var Nikko) inte förstod vad jag menade. Tycker det faktiskt är en ganska fyndig term.

Idag gjorde jag inte en pling-pizza men en riktig pangpizza till middag. Jag säger pang för den var pang-god och pang-enkel att göra = perfekt fredagsmiddag. Nu är det ju fredagen nästan över men vem har sagt att du har mer energi imorgon? Därför tänkte jag uti min godhet dela med mig av detta löjligt enkla recept. Det är knappt ett recept faktiskt, förvänta er inget nu.

Du behöver:

🦴ett paket frusen smördeg (jag tog ett sånt som var en lite större platta, men varför inte göra handstora varianter med mindre plattor)

🦴en stor rödlök

🦴en stor gul lök 

🦴en paket fetaost i block (inga jävla tärningar olja tack)

🦴en burk creme fraiche

🦴timjan (färsk om du är en sån, jag använde torkad) 

🦴smör & farinsocker att steka i

🦴 nåt att pensla kanterna med, t ex lite vatten eller ett ägg, men det glömde jag så bevisligen går det bra utan också men den hade inte dött av lite mera färg och glans. Bildbevis:

Gör så här:

Ta fram smördegen och låt den tina, det här tar nog en timme. Men du behöver ju inte göra nåt under tiden. Sätt ugnen på 225 grader. Banka/kavla/dra ut smördegen när den är tillräckligt tinad på en med smörpapper klädd plåt. Jag tyckte det nästan var enklast att dra i degen. Du kan med fördel göra kanterna lite ojämna, det ser bara mer äkta ut då.

Skala och skär lökarna tunt. Stek löken på medelvärme i smör tills den är mjuk. När den är mjuk häller du på farinsocker (eller vanligt socker eller sirap) och timjan och låter det puttra ihop - igen på lite lagom värme. Tänk lite jazzig lounge-tempo.

Under tiden häller du creme fraiche i en bunke och smular ner blocket med feta. Blanda om med gaffel och bred blandningen på smördegen. Igen - gör det lite hafsigt och lämna nån centimeter obredd i varje kant.

Nu borde löken va färdigkaramelliserad. Gött! Bre den på fetakrämen. Kasta över lite timjan till. Vik in kanterna lite. Pensla kanterna om du kommer ihåg det. Annars skjutsar du in allt i ugnen i ungefär 10 minuter och sen äter du! Pluspoäng om du hittar en tomat-allergiker som blir glad för allergi-vänlig pizzavariant.

Nästa gång ska jag göra den med getost. Eller Västerbotten och kantareller GAAAAAAHHH va gott det hade varit.

Tre dagar fin post

Jag har fått en massa trevlig post de här tre senaste dagarna - och det är aldrig så roligt att få post som när man är lite sjuk. Ni vet när Madicken har hjärnskakning och får ett paket av mormor med en baddocka, en påse pärlor och två ringar? Så känns det! Mina paket har varit lite mer sansade än Madickens, men inte mindre roliga. Ska vi se?

recensionsexemplar från Schildts & Söderströms

Första dan fick jag höstens mest efterlängtade bok - vid sidan av min egen då kanske - Malins Fisens liv!

Prutthumor, Malins finurligheter och Sanna Manders illustrationer - det blir knappt bättre än så! extra kul är det ju att jag suttit bredvid Malni flera gånger när hon filat på rimmen till denna moderna klassiker. Yes, I said it - jag tror det är en modern klassiker redan.

recensionsexemplar från Schildts & Söderströms

Igår fick jag ett exemplar av Sanna Tahvanainens nya roman om Sylvia Plath, Körsbär i snön. Otroligt vacker titel.

Man älskar ju Sylvia Plath. Jag och Sanna ska träffas och prata på bokmässorna i höst, ser mycket fram emot det och att läsa den här lilla karamellen.

Och idag kom det jag kanske sett mest fram emot - min nya kalender! den börjar först januari 2020, men jag märkte ganska snabbt efter semestern att jag behöver en kalender för nästa år redan. Jag vet att många av er gillar egengjorda bujos och sånt, men för mig finns det bara en kalender; Moleskines Weekly Planner i storlek L. Det är den perfekta kalendern för mig. Den här gången var jag lite wild and crazy och beställde en med mjuka pärmar. Man får ju inte bli för konservativ.

Aaaah, kalenderperfektion.

Så här organiserar jag mina veckor. Alla tider och möten och sånt till vänster och min veckovisa to do-list till höger. Funkar utmärkt.

Min ärtgröna kalender - givetvis även den en Moleskine Weekly Planner - är jag är inne på nu köpte jag för ganska exakt ett år sen i Cardiff. Det är en läsårskalender som går ända till årskiftet. Det var frestande af att beställa en kalender som jag skulle få påbörja redan nu, men känslan av att vilja ha en egen kalender för mitt stipendieår vann. Mitt stipendieår. Wow alltså, tänk att det snart händer.

Jag skriver inte dagbok längre, men jag hoppas att jag kommer ihåg precis hur bra och hur mycket roligt jag fått göra mellan dessa ärtiga pärmar. Och förhoppningsvis ännu mer mellan de röda.

Vecka 33

Ja, jag vet, ni vet, vi vet alla att mitt bloggande verkligen inte varit på topp lately. Jag har försökt göra comeback här nu i tre veckor, men det vill sig inte riktigt.

Jag blev sjuk i måndags och sen dess har inget varit sig likt. Haha, nä skämta ba, allt är precis som vanligt, jag är väl för fan jämt sjuk? Men jag blev sjuk och är nog det fortfarande, hur mycket det än tar emot att erkänna det.

Har halvsovit framför Gilmore Girls nu under min sjuktid och det har påmint mig om min eviga längtan efter att vara The Good Girl. Låt mig förklara.

Jag tror det hela började med good girlarnas good girl: Elisabeth Wakefield. Åh, vad jag ville va som hon! Varje höst inför skolstarten tänkte jag att jag skulle bli som hon. Ha ordentliga frisyrer, vara snäll och stiga upp tidigt, sitta ihopkrupen i nån fåtölj och läsa Amanda Howard-deckare, skriva i skoltidningen och aldrig göra mycket väsen av sig.

Rory Gilmore - för att förklara Gilmore Girls-kopplingen är ju också en otroligt bra Good Girl. Har högst betyg av alla jämnt, sliter inte blicken från sin tegelsten till klassiker oavsett vad som sker runt omkring, har alltid städat sitt rum och väljer att tvätta kläder och gå och lägga sig tidigt när hon har en kväll för sig själv.

Andra nämnvärda Good Girls: Kat Stratford i 10 things I hate about you (om än med feministisk rebell-touch), Elinor Dashwood i Förnuft & känsla, Belle i Skönheten och Odjuret osv. Alla snälla, men aldrig tråkiga. Alltid goda, hela och rena, vackra och obrydda av det värdsliga. Alltid samlade, men med en förmåga till ett känsloliv vi andra bara kan drömma om.

Jag har alltid velat va en sån, jag vill fortfarande va en sån! Jag blir otroligt, typ, INSPIRERAD av att se nån så läslusig och förståndig. De är såna som väljer böcker framför pojkar. Såna som gör läxorna i tid. De är såna som umgås med sin familj på fredagskvällarna. Introverta finkänsliga typer och inte extroverta orkaner som blåser omkull det mesta. De är såna som kan koncentrera sig, som orkar läsa klassiker till slut.

Gud, vad jag vill va en sån. Jag tänkte nog rätt länge att jag kanske kunde bli en Good Girl också, eftersom jag tyckte så mycket om att läsa och jag var ganska bra i skolan. Men jag tyckte alltid det var lite för roligt med pojkar, fester, knäppa kläder och mycket smink. Jag orkade aldrig va tyst länge nog. Och jag älskade det värdsliga, åh vad jag fortfarande älskar det värdsliga. Jag är liksom för mycket av allt, för ofokuserad, för intresserad av för mycket och för ytligt intresserad av det. Jag kommer alltid lyfta blicken från boken om nåt händer bredvid mig.

Jag vet inte om det är bra att ha de här - ändå harmlösa - idealen att sträva efter, eller om jag bara borde försöka se det bra i mig själv. Kanske bara inse att jag inte är en fiktiv karaktär. Antagligen.

Men ändå. Ändå har jag legat här omgiven av snorpapper och halvdruckna tekoppar och tänkt - i år! I år är det jag som ska va the Good Girl. I år - så fort jag blir frisk - är det jag som tackar nej till att vara med i Enhörningarna och fokuserar på skoltidningen istället.

Och med skoltidningen menar jag bloggen så klart. Så vänta ni bara.

Vecka 32 - 32 saker jag ser fram emot med hösten

Jag brukar alltid tycka hösten är det mest fantastiska på hela året, men den här veckan har jag varit så trött och ser bara en massa jobb inplanerat i kalendern de närmaste månaderna att jag kände mig tvungen att lista dom sakerna jag gillar. Påminna mig själv om varför hösten är det BÄSTA.

1. När löven blir gula, orange och röda och sen faller ner och man får vada i drivor med löv på väg till jobbet. Yes I am that person.

2. Första frosten en solig morgon.

3. När rödvin blir gott framför tv:n en fredagkväll igen.

4. Ny säsong av The Crown..

5. … och Downton Abbey-filmen!

6. Mörka kvällar och tända lampor.

7. Helger utan några planer; långa lördagar och påtår på påtår.

8. Stickade tröjor och halsdukar och lager-på-lager.

9. Långa skriv-fikor med vänner och kollegor.

10. Min nya kalender som jag beställt.

11. Att Klåda ska vara ute och över…

12. … men också alla bokmässor och liknande som kommer med den.

13. Skolbarn med cykelhjälm och stor ryggsäck på ryggen på vägarna.

14. Alla skogspromenader jag och Julia ska ta.

15. Att köpa böcker och trava dem på nattduksbordet och intala mig själv att jag visst kommer läsa dem alla.

16. Boka resa till Barcelona i januari och se fram emot den och planera den.

17. Det där perfekta loppisfyndet som kommer uppenbara sig en dag bara så där.

18. Att använda läppstift igen och kanske hitta en ny favoritfärg.

19. Att få ett ryck och baka bröd en helg.

20. Bli effektiv igen.

21. Lana del Rays nya skiva. Och en massa annan ny musik jag hoppas hitta.

22. Att gå på eftermiddagsbio när det ännu är ljust ute och gå hem i skymningen två timmar senare full av bra filmupplevelse.

23. Börja spela badminton regelbundet igen och kanske till och med få nån slags rutin i simmandet? Vattengympa kanske till och med? Vad säger du Emmi?

24. Att få plocka fram mina höst- och vinterjackor.

25. Tidiga mornar i november och december med pirrig stämning av ingen anledning alls.

26. Att se på nån tv-serie tillsammans med Pär.

27. Börja tänka på julklappar alldeles för tidigt, men inte kunna hejda sig.

28. Alla träffar med bokcirkeln med diskussioner som slutar långt ifrån var de började.

29. Soppor, grytor, storkok och matlådor. Varm och snäll mat.

30. Spontan-AW en solig fredag när sommaren hänger sig kvar lite.

31. Alla poddar som kommer igång igen.

32. Min 32:a födelsedag och födelsedagspresenten jag vet Pär köpt åt mig redan, hehe.

Den här veckan har jag knappt inplanerat nåt och en nästan helt tom helg framför mig. Är barnsligt glad över det, ska städa, fixa och bona hemma. Bara vara thank you very much!

Att bygga ett blogginlägg

Det här är min senaste selfie.

Det är knappt en godtagbar selfie dessa dagar när alla är . fucking proffsfotografer med kamerastativ och objektiv. Detta är en smutsig spegel med en spricka i, bilden är grynig och även om det är tänkt som en outfit-bild så kan man inte riktigt skönja vad jag har på mig. Låt mig förklara vad det är: det är en tröja från Kappahl, den är många år gammal, det är en av de få tröjor jag har kvar av alla svarta t-shirts och tröjor och tunikor jag har köpt de senaste tio åren som arbetskläder på AE. De flesta har använts slut, blivit håliga, urtvättade och illasittande. Den här har av nån anledning klarat sig rätt bra, trots att den varken var dyrare eller nåt alls.

Sen är det ett par svarta byxor med nån slags paperbag-midja som jag beställde från Ellos inför höstens bokmässor. Jag skulle vijla ha en outfit som sa typ: “hej, jag är proffsig och intellektuell - men ändå avslappnad och kul”. Jag har också beställd en tigermönstrad kavaj - SÅN ÄR JAG. Den har inte kommit ännu, men jag hoppas att den ska sänka sig över mina axlar likt en sköld som på nåt sätt ger mig axelbredden och coolheten jag vill ha. Den och de här svarta byxorna (som jag sy upp några centimeter) - om den outfiten ser ut som jag tänker mig att den ska göra så kommer jag vara jättesnygg.

Men det blir ju sällan riktigt så, så jag håller förhoppningarna klädsamt låga.

Det är inte ofta nu för tiden du ser mig i helsvart klädsel förresten, men idag blev det så. Jag har visserligen färgglada sneakers på mig, men det räknas ju inte riktigt. Jag kände bara för att smälta in lite idag. Känner mig inte på topp och då kan man ju A) klä sig ur det och tillsätta energi genom en poppig kulör eller

B) bara embrace att detta - i motsats till vad diverse andliga bitar vill få en att tro - inte är dagen och gömma sig. Jag valde B idag.

Det är svårt att komma in i bloggtakten igen efter att inte ha bloggat så mycket på en stund. Jag vet som inte vad jag ska göra, jag känner mig lite som nån som vaknat upp från en tioårig koma och ska lära sig prata igen. Det känns verkligen som att jag glömt bort tänket. I typ femton år har jag regelbundet tänkt “det här skulle jag kunna blogga om”, men den senaste månaden har jag inte tänkt den tanken alls. Och nu är det som jag skulle ha tappat det.

Men jag är inte speciellt orolig och det tror jag inte ni behöver vara heller - jag har alltid återhämtat mig snabbt från allt. Så snabbt att jag ibland tänkt att det måste va nåt fel på mig, vet ni dom där tankarna; är jag totalt empatilös? Ska det inte kännas mer? Borde jag sörja mer? Varför berörs jag inte? Kanske jag är psykopat?

Men jag är inte psykopat, för jag är varken charmig eller speciellt ambitiös.
Phew.

Imorgon åker vi på snabbvisit till Hälsingland pga 40-årsfest. Igår var vi på 3-årskalas. Sånt är livet nu. 40-årsfest, barnkalas, dop och deklarationer. Kan det vara så att alla generationer vuxna känt sig lika bluffiga som vi gör? Som att man lajvar ett vuxenliv.

NEJ ALLTSÅ NU är tankeverksamheten verkligen på noll, att jag vågar komma dragandes här med de mest o-originella spaningarna ever - “det är konstigt att vara vuxen” NO SHIT SHERLOCK grattis här är Guldspaden. Det är nog bäst det här blogginlägget får ta slut här och nu. *mimar dragkedja över munnen*

*vinkar hej då och på återseende*

Maj på instastories

Jag glömde bort lite att sammanfatta mina månader på instastories, så nu tar vi igen det. Vi börjar med maj och susar igenom denna ganska händelserika månad.

Månaden började med pidro. Det här var valborg, men sent på kvällen.

Efterlyste saker till jobbet.

Och åt lunch. Ska man köpa färdigmat är det här ett bra tips, gott på riktigt.

Sen blev jag tydligen sjuk, men det hade knappast något med lunchen att göra. Viola tog hand om mig som vanligt.

Hon tar sin uppgift på största allvar. Alltid.

Jag fick tag i en hatt. Det var Mimmi som hittade en på loppis åt mig och det var väl tur!

En finnig selfie.

Senare samma kväll drack jag en öl med Julia som var på besök i Jeppis pga finlandssvenska biblioteksdagarna.

Sen åkte jag och syrran ut till Fäboda och åt frukost en helg. Det var superskönt PLUS att vi såg en utter. Jag förstår om ni inte tror mig eftersom det här är enda bildbeviset jag fick till.

Säkert sålde jag min själ åt Nordkorea eller nånting för att få testa på att se mig själv som man. Det visade sig att det är blott en skäggstubb som skiljer mig från min egen far.

Precis som de flesta andra jag känner var jag på Stina Wollters föreläsning i Bennäs. Den var jättebra, men orkade inte köa efteråt för en selfie, det var så sjukt mycket folk.

Och samma kväll blev det dags för Eurovision delfinal ett. Oväntad favorit: San Marino!

Man är inte inspirerad alltid när det kommer till middagsmat.

Delfinal två. Man är så in i det då, men gud vad jag inte kommer ihåg ett enda bidrag typt, nu inte ens tre månader senare.

Var på möte till Malakta en fredag. Ni kommer väl ihåg att anmäla er till kursen jag och Heidi drar där i september? Det var då jag tyckte bilen började låta alldeles förskräckligt.

Och så stora finalen på lördagen då. Det man minns bäst är väl Madonnas lite halvpinsamma framträdande och Islands Palestina-flaggor.

Kollade upp vad det var som lät på bilen när jag var till Malakta och fick veta att bakhjulet var löst och hade kunnat ramla av när som helst. Hehehehehe. INGEN hade nånsin sagt åt mig att man ska efterspänna ringarna efter att ha bytit till sommar- eller vinterdäck.

Jag blev färdig ordkonstledare! En av de få saker jag lyckats med efter studenten.

Vi hade bröllopsdag och Pär var romantisk och köpte Cokis åt mig.

Vår bröllopsdag sammanföll med EU-valet och hockeyfinalen!

Filosoferade en kväll hos brorsans.

Efter en väldigt intensiv månad blev jag uttråkad i slutet när jag inte hade nåt att göra. Fick olika förslag av er, mer eller mindre bra.

Och det var den månaden det.
På torsdag är det augusti. Tänk he.

Vecka 31

Jaha, då satt man på kontoret igen. Eller egentligen jobbade jag förra veckan med, men det Jakobs Dagar (dvs lilla Jeppis lilla stadsfestival) och vi hade lite specialevenemang och inga vanliga kontorsdagar alls. Plus den 30-graderiga värmen som gjorde det omöjligt att falla tillbaka i nån rutin alls. Det var liksom lite för mycket sommar ännu förra veckan.

Nu hoppas jag bara på det, att falla tillbaka. Hitta min trygga plats intryckt mellan jobb, bokreleaser och att göra-listor. Kila in mig där och sen inte titta ut förrän allt är gjort. Visst är en dag på stranden med sand mellan tårna och glass i min hand eller vad fan det än är trevligt, men inget går väl ändå upp mot riktigt tråkigt inrutad vardag. Ge mig kaffeandedräkt, ge mig datorrelaterad värk i axlarna, ge mig övertid och och ge mig snälla nån nu ett riktigt ineffektivt möte som drar ut på tiden!!!!!!

Men än har jag inte packat ihop bikinin helt och hållet, i helgen ska vi på 40-årsfest i Hälsingland och det är ändå ett evenemang jag i huvudet tänkt på som en sommarfest. Men så småningom så blir det nog höst i år igen, även i huvudet. Om ett par dagar är det augusti och då kan jag säga “nästa månad kommer min andra roman ut”. Det är både skrämmande, men ska också bli en lättnad. Att få det överstökat liksom.

Men före det ska vecka 31 susa förbi. Och 32 och 33 och så vidare och så vidare. Snart är det bokmässa igen. Jag ska komma in i nån lagom blogg-takt igen och kanske boka en skrivdejt med Malin så småningom?

I kontoret bredvid spelar nån Sommartider hej hej på hög volym. Här föredrar jag denna:

Dåliga listan

Nu har alla jag känner och som jag låtsas att jag känner fyllt i den här listan så nu är det väl min tur. Varning för tråkiga svar dock, trodde det skulle bli kul men det visade sig som så mången annan gång att jag inte är den unika snöflinga jag trodde.

Unpopular opinion:

Smoothies är överskattat. Ed Sheeran är tråkig. Laleh är irriterande. Ananas på pizza är gott - VA FAN, den mesta frukt i mat är gott! Älskar t ex Flygande Jakob.

Och ska jag var helt ärlig så tycker jag många som inte håller med mig i vissa politiska frågor (klimat och jämställdhet t ex) helt enkelt är… dumma i huvudet. Alltså intellektuellt lägre stående. Och jag tycker oftast god ton är bortkastat på såna idioter och skulle helst bara skrika SKIT PÅ ER och sen gå därifrån. Men än så länge besitter jag vanlig hyfs.

Guilty pleasure:

Har gjort ett helt inlägg om guilty pleasures för nåt år sen och den står jag fast vid. Förutom Blondinbella, för orkar inte läsa hennes blogg längre. I korthet för dig som inte orkar klicka dig dit: kungligheter, mjölk och klimakteriefilmer.

Jobbsvaghet:

Är snabb och explosiv vilket också gör mig slarvig och ansvarslös ibland. Tappar också intresset snabbt och hoppas över till nästa grej utan att avsluta ordentligt. Är också i grund och botten lat som en oxe, vilket gör att jag ofta väljer genvägar som inte alltid lönar sig, heh.

När jag börjar lista allt det här undrar jag hur jag nånsin fått ett jobb i mitt liv.

Irriterande egenskap:

Humörsmänniska med enormt ego som gnäller, kritiserar och tycker synd om sig själv. Är också ganska opålitlig. Jag försöker bättra mig varje dag, oavsett vad folk tror. Men tro detta iaf; jag vet precis hur jobbig jag är.

Störda matvanor:

Tror inte jag har så märkliga matvanor? Äter bara normala saker. Däremot är jag ganska bestämd med vad jag gillar och vad jag inte gillar. Äter bara naturell yoghurt - aldrig med smak, men gärna päron- eller citronfil eller hallonkefir. Gillar typ inga andra smaker. Kaffe ska vara så mörkrostat det går och ska drickas med så fet mjölk som möjligt. Eller grädde. Annars kan det va. Gillar inte vanligt te, men roiboos är gott. Kan inte äta svamp eller aubergine pga konsistensen. Förutom kantareller, det går bra. Äter inte räkor överhuvudtaget, men kräftor är ok.

Udda saker jag tycker är snyggt på killar:

Gillar sånt som sticker ut lite (obs inte klädmässigt, oftast tycker jag så enkla kläder som möjligt är snyggast). Men lite för stora öron, en stor näsa, olikfärgade ögon, en sned tand, en tredje näsborre, fem händer, dinosauriesvans. ÄH JAG VET INTE skitsvårt ju. Charm är ju så jäkla individuellt och komplext och det man tycker är snyggt på en person är sällan samma sak på nån annan. Men nånting att fästa blicken på är väl bra. T ex en präktig näsa.

Vecka 29

Hej, är nån kvar längre ens? Så här länge har jag nog inte varit obloggad på flera år tror jag. Tänkte fortsätta o-blogga en stund till, men för att återföreningen inte ska vara så jobbig tänkte jag smygstarta lite. Det var ju aldrig svårt att skolka, men att komma tillbaka efter att man skolkat en lektion var så himla jobbigt. Alltså skolkade man en till, och en till och hux flux hade man ramlat av kursen.

*insert “lillebror, bli inte som jag när du blir stor”-quote*

Vad har jag gjort då när jag o-bloggat?

Jo, jag har rest runt i Sverige, hittat ett flertal bra platser dör jag ropat “HÄR skulle man ha sommarstuga”, köpt rätt mycket porslin på loppis, köpt ett skåp att ha allt porslin i, träffat vänner, vänt upp och ner på dynget, druckit vin på en måndag, fått myggbett och sett på film. Bland annat. Det är både för lite och för mycket för att orka berätta om liksom. Men ungefär så här har det sett ut:

Jag har det både jätteskönt och rätt piss pga post- och pre-stress. Allt som hänt innan semester och allt som ska hända efter jagar mig. Här om natten drömde jag att jag glömt lämna in nån rapport och att jag fick en utskällning. Vaknade kallsvettig.

Men så är det. Snart är jag tillbaka i normalläge igen. Tills dess fortsätter jag ungefär som ovan.