Helt ärligt

TW: här nedan följer ett riktigt neggo-inlägg, feel free att hoppa över det om du inte känner för det. Jag är tillbaka om ett par dagar med en önskelista eller nåt annat.

Jag strugglar verkligen nu.

Jag har otroligt mycket jobb hela september ut. Jag jobbar helger och kvällar och nästan all min vakna tid går åt att fundera ut, skriva om, planera, svara på mejl, hitta på och förbereda. Jag har något inplanerat varje helg nästan hela hösten. Jag streckar av och streckar av, men min to do-lista växer ändå.

Den enda tanken som hållit mig flytande hittills är tanken på att det är tidsbegränsat, att det handlar bara om i höst, tre månader MAX och sen är det över. Men det i sig har börjat kännas som en stressfaktor, hur ska jag hinna allt på tre månader MAX?

Jag hinner knappt prata med Pär och de timmar jag har över är jag oftast för trött för att orka vara där för honom på det sättet jag skulle vilja. Jag har konstant dåligt samvete för att jag inte hinner eller orkar träffa nån. Jag har inte städat där hemma på god only knows. Jag har inte sett min brorson på flera veckor, jag är för sällan och hälsar på min farmor. Jag vet inget om vad mina kompisar håller på med, de nämner namn och platser och jag ids inte säga igen att jag inte riktigt vet vad dom pratar om. Jag får skriva upp de få kompisdejter jag orkar med i kalendern för att komma ihåg dem och inte jobba istället. Det finns alltid jobb att göra. Jag tänkte att jag skulle bjuda in till födelsedagsbrunch för Måndagsklubben men insåg att det inte finns några passande datum i september. Inte ett enda.

Min andra roman kommer ut om två veckor och jag känner inget annat än stress. Tänk om alla hatar den och jag blir jätteledsen och tappar fart i jobbet? Det har jag inte råd med. Tänk om alla gillar den och vill boka in mig hit och dit, det hinner jag inte heller med, men man kan bara tacka nej så många gånger före dom slutar fråga. Jag har inte planerat för nån releasefest, jag har inte planerat nåt alls.

Jag märker hur kort stubin jag har. Med allt. Jag vill bara ropa hålla käft, snäsa av, ge en bitchslap, börja gråta och ropa så fort nån säger något. Jag försöker sätta gränser, säga att jag inte orkar just nu och be om hjälp, men det är svårt. Man vill ju också vara en bra kompis, man vill visa att man bryr sig. Man vill inte neka nån som ber om hjälp eller ett öra att prata ut i. Men jag. orkar. inteeeeeeeeehhhhhh.

Därför vill jag också vara ärlig här, som en övning i lätta på trycket. Det här är visserligen århundradets gnälligaste inlägg, men det är det här eller så blir det nåt ännu värre. Jag skulle helst ändå undvika de där bitchslapparna och ropen. Jag går också runt med en känsla av att ingen ser hur stressad jag är, men jag ger sällan nån en ärlig chans att se det heller.

Jag vet att det är tillfälligt och att jag har mitt drömjobb, men just nu strugglar jag.
Nu trycker jag på publicera före jag ångrar mig.

Vecka 37

Topp tre bästa pastasorterna:
1. Pappardelle
2. Gnocchi
3. Snabbmakaronen

Bubblare: Bucatini

Topp tre saker som irriterar mig med bloggvärlden
1. Folk som försöker vara djupa men villar in sig i i sina egna texter och argument och så slutar det med att man inte förstår vad dom ens menar. Det är synd, för ibland har man känslan av det låg en poäng och gömde sig nånstans där.
2. Självutnämnda må bra-experter som verkar tro att man kan rädda världen med en affirmation och ett leende. Jag är glad du mår bra, men håll käft.
3. Folks som sparkar in öppna dörrar. VA tycker du folkmord är fel?! gu-U-ud vilken intressant åsikt, berätta mer! Jag läser hellre ett inlägg med en åsikt jag inte alls håller med om men som ger en ny vinkel till nåt eller så än ett sjuttielfte inlägg om nåt vi redan kommit överens om. Och ja, det är klart det är bra att påminna om viktiga saker såsom att folkmord är fel, men skriv det inte som att du står på nån jävla barrikad.

Bubblare: jag själv

Topp tre bildtexter jag själv skrivit till the Kombucha girl-videon

1. När jag funderar om jag borde bli snällare
2. När folk frågar om Klåda är bra
3. När jag tänker att jag kanske ska se den här säsongen Paradise Hotel också

Bubblare: Jag som shottar Minttu för första gången på x antal år på en byaväg i Forsby klockan 22:45.

Topp tre obehagligaste djursorterna:
1. Grodor och paddor
2. Fladdermöss
3. Råttor

Bubblare: gäddor

Topp tre bästa hushållssysslorna (förutsatt att de sker utan tidspress)

1. Dammsuga
2. Vika kläder
3. Putsa dörrar och dörrkarmar med en sån där magisk svamp

Bubblare: Torka ytor

Topp tre saker som inte är så vardagliga jag ska göra den här veckan:

1. Jag ska föreläsa om skrivande i Vasa på lördag. Eller föreläsa och föreläsa, jag ska väl prata om skrivande för nån grupp. Tycker det har gått inflation i det här föreläsandet hit och dit och jag känner inte riktigt jag har den pondus en föreläsare ska ha (enligt mig).
2. Jag ska vara ensam hemma under helgen pga Pär ska till Helsingfors. Jag ska dricka kaffe, se på tv och städa. Alla tre samtidigt! Det är det bästa jag vet att göra när man är ensam hemma.
3. Jag ska skicka Klådan till tryck! Eller, det är ju inte jag som gör det rent praktiskt, men jag pratade med Förläggarn idag och idag sker det!

Bubblare: jag ska försöka hinna med ett biobesök nån dag. Det är alldeles för längesen jag varit på bio.

Topp tre vanliga vardagssaker som ibland ger mig sån fruktansvärd ångest att jag blir lamslagen och inte kan göra nåt före jag intalat mig själv att det blir bättre bara jag gör det:

1. Svara på mejl
2. Öppna kuvert
3. Gå hem/gå till jobbet

Bubblare: Gå och lägga mig

Topp tre instrument jag hade velat kunna spela:

1. Cello eller violin
2. Dragspel
3. Gitarr

Bubblare: trumpet

Juni på instastories

Vi knappar in! Snart har vi tillbaka i realtid, men först - så här såg juni ut på instastories. Jag tycker själv jag är ganska kul i det formatet, men det är ju sannerligen ingen garanti för att just DU ska tycka det. Okej, juni då! Känns redan som hundra år sen.

69864521_2339754439413653_155308018878119936_n.jpg

Juni började med lite kattuppdateringar. Jag tycker Sylvi ser märkligt tjock ut på den här bilden. Alltså inte för att på nåt sätt fat-shamea henne, men ser hon inte mer chipmunkig än kattig ut i ansiktet här?

70307355_516145215884136_2777045490460524544_n.jpg

Blev så trött på alla som är ute och flänger och far så fort de får ledig stund. MAN FÅR VA INOMHUS OCKSÅ.

70503270_1229075193930388_3208163162192871424_n.jpg

Här var jag på kontoret och detta var menat ENBART som att jag alltid dricker kaffe ur min Diana-mugg på kontoret, men så fort jag postat det svarade nån “TOO SOON” och jag insåg det djupt olämpliga i en sån uppmaning åt nån som dött i världens mest kända bilolycka. Ändå upprepar jag det hör, för det är ju inte bara olämpligt, det är litelite kul också.

69712630_912331289101557_5771163429834326016_n.jpg

Dagen efter drack jag mitt kaffe på lokal istället. Jag har ännu inte kommit över lyxen i att ha ett jobb som tillåter att man gör delar av det på café ibland. Älskar att sitta på café, skulle göra det jämt om jag kunde.

69478713_2540332929522182_3782182466106687488_n.jpg

Här är jag till exempel på café med fammo. Hon har fortfarande inte kommit över det horribla faktumet att jag betalade för kaffet och inte hon, trots att jag försökt förklara att en kaffe - inte ens med en glasspinne till - motsvarar allt hon betalat för och gett mig i 30 år. Jag tror att hon i hemlighet tror att jag ännu svälter på grund av att jag slösat alla mina pengar på en kaffekopp i juni.

69511778_433691037240381_6006946169333219328_n.jpg

Aaah, simsäsongen <3

69645210_652750898467772_7546882482583371776_n.jpg

Sylvi fortsatte leverera content.

Det här med humor runs in the family.

70204423_457611821502712_7272499510490693632_n.jpg

Vi hade två veckor ordkonstläger i juni! Jag fick kärleksbrev av barnen <3 Helt ärligt fick jag också en lapp med uppmaningen “skit ner dig i dina byxor” så atteeeee…. Både ris och ros kan man väl säga.

69588473_2676968925668903_8492797099077795840_n.jpg

Lilla Liten flyttar in & ut blev också klar i juni! Det är alltså en bilderbok vi gjort med ordkonstprojektet som jag skrivit texten till. Grimbolo Den Mäktige fick vara testläsare.

69819496_386616408931488_1481818237434855424_n.jpg

Mamma var på besök och råkade somna i gästrummet under en kväll vi spelade sällskapsspel. Det gör man inte ostraffat.

70341706_475671133272627_2357596523316903936_n.jpg

Nora var också med. Vi ägnade oss åt lite lugnare sysslor, såsom maskpåläggning.

69989277_483015795588023_1767450794027646976_n.jpg

Det började bli dags för semester. Två veckor läger strax innan semestern var kanske inte heller den bästa planeringen, rent energimässigt.

69871047_515951148948396_4086616164728307712_n.jpg

Det blev midsommar. Jag löste korsord med fräsiga inslag…

69563620_495666897901920_3819700594575147008_n.jpg

… och åkte och badade.

70870923_3009352105758474_6100589238208692224_n.jpg

Sen var det bara att packa i bilen inför vår två veckor långa roadtrip i Sverige. Stressen var låg.

69785254_731664493939251_2769610992265461760_n.jpg

Förväntningarna skyhöga!

69677551_2628200633896662_325130617740066816_n.jpg

Det hela började med en vansinnesfärd genom Stockholms gator. Inte riktigt, men efter att vi släppt iväg vår roadtrip-kamrat Johan på egna vägar och vi styrde kosan söderöver fick jag så lov att köra ut ur stan. Vi krockade bara nästan med en buss.

Det visade sig vara en bagatell i jämförelse med hur det blev när vi sen kom till Småland. Det här är en liten del av en lång historia, men slutet gott allting gott, bilen började funka sen igen av sig själv och har inte krånglat sen dess.

69740297_655293644980353_7753527369377251328_n.jpg

I Ronneby gick vi på loppis…

69742889_865995303774751_639911176045592576_n.jpg

… och vilade. Sov mest hela tiden kan jag tycka.

69653663_357707151775925_2055842794093674496_n.jpg

Men jag läste också! T ex Karin Erlandssons Alla orden i mig. Relaterade hårt.

70504876_1351428455024428_943176763821785088_n.jpg

Jag fortsatte läsa jättemycket och vips så var månaden slut! Hur det gick på resten av roadtripen får ni höra i juli-inlägget.

Septemberlistan

Jag snodde den här listan av Kugge - vars otroligt fina essä om singelskap och kärlek ni förstås har läst? Visst? - och tänkte fylla i den för why not egentligen. Jag har inte bestämt om det ska bli nån månatlig tradition eller bara en one time-grej jag gör nu inför min favoritmånad september.

69575131_703882796775704_4856326011282784256_n.jpg

Första tanken under månadens första morgon:
Första september var i söndags och då tänkte jag nog: ”Varför i helvete arbetar dom på en söndag?”. Vi har byggkarlar som bygger nya balkonger åt oss i vårt hus och jag vaknade i söndags - som många andra dagar den senaste tiden - av klassiska ljudkombon borr + betong. Jag fattar att det måste göras nån gång och att de arbetare som är hos oss har en begränsad tid och att det på det stora hela inte är deras fel och blablabla ni fattar - men måste jag vakna tidigt på en söndag för det?! Har ni nånsin hört om det tredje budordet? Some of you have never gått i skola i Larsmo and it shows, så att säga. Sen åt jag långfrukost framför Out of Africa och då var allt förlåtet. Hälsade till och med GLATT på byggarna när jag gick ut senare.

Den här boken ska jag läsa:
Ska läsa Strömsöborna av Rosanna Fellman, Hit men inte längre av Maria Maunsbach och Körsbär i snön av Sanna Tahvanainen inför bokmässan. Resten borde jag ha läst ut redan om jag inte glömt nån. Ser fram emot dem alla tre, det är ju knappast ett jättejobbigt moment av mitt arbete det här med att läsa bra böcker.

Annars har jag cirka två miljoner titlar på listan, men vet inte om jag hinner med nån av dem i september. Men jag vet att jag kommer kasta mig över Liv Strömquists nya. KASTA.

Jag ska jobba med:
Att skriva och läsa. Precis som alltid. Men kanske också prata lite mer om skrivandet och läsandet än vanligt pga bokmässa och ett och annat publikt framträdande utöver det.

Jag ska skriva:
Jag vet faktiskt inte. Jag har en början på en essäsamling, en början på en roman, en början på en mellanåldersbok, två bilderboksmanus och eventuellt en till roman som trängs i skallen på mig just nu, men jag vet inte riktigt vad jag vill skriva.

Grejen är att jag hade tänkt att jag kanske inte skulle börja med nåt nytt nu i höst, för jag har varit så stressad och mest känt ångest inför allt skrivande. Det har varit så intensivt också det här senaste året att jag tror jag måste ta ett steg tillbaka och leva i nåt annat en stund och få lite perspektiv. Och nästa år, då ska jag ju “bara” skriva och då vill jag inte känna så här.

Men jag vet också att det vore bra att ha något annat att koncentrera sig på nu när Klådan ska komma ut och att jag knappast kommer kunna hålla mig ändå, men jag vill verkligen inte stressa fram något utan försöka hitta nån lust i det.

Maträtt jag vill testa:
Är djävulskt sugen på potatismos. Men det har jag ju sannerligen “testat” förr och jag antar att man borde vilja testa något nytt. Kanske jag borde försöka mig på att göra egen, riktigt bra ramen nån dag? Det hade varit gott.

Jag har mest lagt tid på detta som nu äntligen förverkligas:
Romanen Klåda av Ellen Strömberg kommer ut i september 2019. Det är inte många veckor kvar nu. Hoppas, hoppas, hoppas ni vill läsa den.

En målsättning som är möjlig att nå:
Världsherravälde.

Men om det mot förmodan skulle misslyckas så skulle gärna ha rensat ut alla köksskåp vid månadens slut. Jag har stora behov av ordning och reda den här tiden på året. Det näst-största stressmomentet för min del där hemma just nu är köksskåpen. Det största är Skåpet Vi Inte Pratar Om, formely known as städskrubben. Jag kan inte ens tänka på det utan att få medel till svår ångest, men jag tror inte jag är beredd att ta itu med det ännu.

Jag är mest kluven till:
Ibland tänker jag att det inte går att göra allt det här jag vill göra och gör, att man inte kan kombinera det här med att jobba med barn och läs- och skrivfrämjande och ordkonst och samtidigt skriva ångestfyllda vuxenromaner och samtidigt blogga och samtidigt vilja göra annat. Men så tänker jag att det går ändå, att jag gör ju det och jag tror jag gör det bra. Så svaret är väl att jag mest är kluven till mig själv och alla kvinnor som jag spelat, men aldrig gjort det bra. LOL okej det där sista var ett Eva Dahlgren-citat, men ni fattar vad jag menar.

Det här ger mig energi just nu:
Ordning och reda. Vattengympan och skogen. Helgfrukostarna. Regnstormarna. Den där stunden på kvällen framför tv:n när jag och Pär sammanstrålar och ser på nåt lagom utmanande (vi har börjat kolla på Filip & Fredriks talkshow Alla mot alla och det är precis lagom nivå) och dricker te och äter kvällsmacka och pratar och virkar och scrollar och gosar med katterna och ute blir det mörkt.

Det här ser jag mest fram emot:
Jag ska se Sarah Klang 21:a september i Vasa! Älskar Sarah Klang, tycker vi borde bli vänner, men jag vill ju inte vara en stalker heller så måste hitta på nåt sätt att närma mig henne på ett icke-creepyt sätt. Sen är det ju en livsvisdom jag tänkt dela med mig av i nåt skede här: alla människor man lär känna gör en besviken. Inte för att de på nåt sätt skulle vara liksom, dåliga eller så, men ingen - och verkligen INGEN - lever upp till den bild du hade. Och det är meningen att vara trösterikt, inte negativt. Så kanske jag ska låta Sarah K vara den där glansbilden jag har henne som nu och inte bli besviken.

Och vardagens intåg på riktigt. Jag älskar ett inrutat, lågmält liv mer än nästan allt på hela jorden.

Vecka 36

Jag vaknade sex imorse av vad jag trodde var ett instängt jamande. Jag gick runt i lägenheten och sökte, men båda katterna var fria att röra sig precis som de vill och såg bara förvirrade, sömndruckna och lite sura ut när jag lockade fram dem med kattmats-rassel.

Nu gjorde det inte så mycket att jag vaknade så tidigt, väckarklockan stod ändå på kvart i sju pga vattengympa imorse. Så nu har jag vattengympat för första gången. Det var väldigt roligt, jag tror gansak effektivt och framför allt kan man ha sämre starter på veckan än att skumpa runt i en ring med tjugo tanter och farbröder till Walk of life.

Den här veckan är verkligen inget särskilt, jag har en massa jobb och en deadline och ett par möten. Ikväll tänkte jag vika tvätt och eventuellt rensa i mina pennor i kontoret. Eventuellt virka ett par mormorsrutor till mitt filt-projekt. Jag påbörjade filt-projektet när jag för ett och ett halvt år sen i mani satt och virkade typ 30 rutor. Igår kom jag ihåg det och grävde fram påsen med garn och virkade ett tiotal till. Höll jag den takten skulle filten vara klar på nån månad, MEN jag kommer ju glömma bort det igen och plocka fram det igen kanske oktober 2020? En gissning bara.

Ja ni hör ju själva hur fräsigt jag lever.
Så här har helgen sett ut ungefär:

Jag trivs bra med mitt lågmälda sortera-pennor-och-virka-filtar-liv, men ibland undrar man ju hur det blev så här. Emmi, som jag var på vattengympan med, och jag hade ett punkband i högstadiet och såg nog oss själva som väldigt rebelliska, alternativa och farliga. Jag skulle gärna tro att jag har nånting kvar av det där kajalsvarta, rufshåriga, punkiga jag. Men så märker jag hur jag plötsligt står och fotar en fjäril med ett fånigt leende och jag fylls av tvivel.

Jag vet inte, det kanske bara är så här nu.
Man kanske inte behöver analysera allt hela tiden heller.

Intressen: matlagning

Jag tänker nästan hela tiden på mat.

Vad vi ska äta idag, vilka storkok som hade lönat sig, vad jag inte borde äta, vad jag skulle vilka äta. Jag samlar på kokböcker, bokmärker flera recept i veckan, följer säkert ett tjugotal kockar och matkreatörer på instagram. När jag mår piss ser jag på videor av kakor som garneras, perfekta dumplings som viks, smetar som blandas ihop och grönsaker som hackas. Jag närmar mig farligt mycket min egen fammo i min vilja att föda, göda och mata dom jag tycker om.

Jag ser Pärs allergier som utmaningar att fajtas mot, gränser att pusha hela tiden. Jag jublar när jag hittar ett pastarecept som inte innehåller citron eller tomat. Jag pushar mig själv också; jag tvingar mig att äta oliver tills jag älskar dom, jag närmar mig försiktigt ärtor och jag hoppas att jag en dag ska förstå tjusningen i svamp.

Jag tänker att jag en dag ska skriva en bok om mat och om alla mina tankar och känslor kring mat. Hur man kan hata och älska något samtidigt. Hur mycket ångest och stress och rädsla som finns i mat. Hur många trauman man har förknippat med mat. Och hur många fina minnen och glädjestunder. Hur mat är nåt emotionellt, nåt kulturellt, nåt personligt och nåt allmänt.

Jag vill ofta prova på nya saker och jag är noggrann med att den mat jag lagar och vi äter hemma ska vara så mångsidig som möjligt. Jag tror faktiskt att vi, pga mestadels vegetarism + allergier som inte funkar med de flesta halv- och helfabrikat, äter bättre än många. Ingen som ser min kropp skulle tro det, men så är det. Kanske också därför det känns extra viktigt för mig att äta vettigt.

Jag lagar mat ensam. Mitt kontrollbehov i köket tillåter inte speciellt många hjälpande händer. Jag är som minst stressad när jag gör allt själv. Så vi har uppdelat det så: jag lagar mat och Pär städar undan. Jag tycker det är en bra uppdelning, praktiskt att en av ens hushållssysslor är ett stort intresse. Det blir ju roligare så.

Men det är ju inte roligt jämt att laga mat. Gud nej, det är ju inte bara ett topp tre-intresse, det är också ett topp tre-stressmoment.

Man orkar inte alltid. Idag såg det ut så här.

public.jpeg

Och det är ju okej det med. Det kanske t o m nåt sånt här som får bli pärmbild om jag nånsin skriver den där matboken?

Kulturkonsumenten vecka 35

Senaste tiden har jag

LYSSNAT PÅ

3737244.jpg

Britta Persson var med i Babel i söndags och spelade låten Kroppspsalm från nya skivan Folk. Hon har alltså tonsatt systrarna Adbåges nya poesibok Folk, som är en uppförljare till Halsen rapar, hjärtat slår. Jag har inte läst Folk ännu, men jag ääälskar Halsen rapar och Brittas skiva är jättefin, har lyssnat på den sen i söndags. Tips till den som gillar barnmusik som inte är helt själlös, i stil med Godá Godá-skivan och Bröderna Lindgren.

LÄST

9789100178017.jpg

Jag har läst en hel del bra saker på senast, eller lyssnat först och främst. För tillfället är jag djupt nere i Ålevangeliet av Patrik Svensson. En berättelse om en pojke och hans far som fiskar ål berättas parallellt med fakta om ålen ur biologiskt, historiskt, kulturellt och ekonomiskt perspektiv. Låter kanske inte så upphetsande, men det är så otroligt fascinernande att jag vet inte vad. Går bara runt och tänker på ålar just nu. Så märklig och mystisk fisk alltså! Rekommenderar den å det varmaste. Eller som Pär (som av en händelse bott i Göteborg i flera år) sa igår: “du är helt ål in”.

Pa-dum-tsss.

TITTAT PÅ

Euphoria_UHD_Stills_20190422_1.6.1-800x800.jpg

Har faktiskt inte sett på så mycket - inget nytt i alla fall. Förutom Euphoria, men behöver det ens nämnas? Känns som att alla tittar på det? Tycker om att en high school-serie vågar vara så pass mörk och trippig utan att bli Riverdale för den skull. Det är precis så galet s att man tror på det. Jätteskönt också att inget blir övertydligt, utan man vågar lita på sin publiks slutledningsförmåga. Och Zendaya, är hon den coolaste människa som finns?! Kanske. och Kat Hernandez - en Ghost World- Enid for the modern age!

Euphoria finns på HBO.

Saker jag mår bra av

I torsdags och fredags mådde jag riktigt bra. Här är varför:

public.jpeg

Jag mår bra av att en sensommarkväll packa bilen full med mat och kläder och Pär och styra in mot landet. Köra tills vägarna blir mindre och mindre, se solen gå ner bakom sädesfält och lantbruksmaskiner. Att va på väg till en kompis sommarstuga, det mår jag bra av.

public.jpeg

Jag mår bra av att komma fram när det redan är mörkt. Speciellt om fram är en stuga mitt ute i skogen, utan grannar.

public.jpeg

Att komma fram till dukat bord, ja, det mår jag också bra av. Och trots att jag är vegetarian mår jag bra av en grillad korv då och då.

public.jpeg

Tror ni jag mår bra av att hänga med Nikko och Ari för första gången på ett år? (Svaret är ja)

public.jpeg

Ellu träffar jag oftare, men jag mår lika bra av att hänga med henne.

public.jpeg

När Pär mår bra mår jag bra.

public.jpeg

Att spela sällskapsspel, äta ostbågar och dricka lite vin tills ögonen faller ihop på en nästan, det mår väl de flesta bra av. Jag med. Spontana danspauser ute på gräsmattan är också bra ur välmående-syfte.

public.jpeg

Jag mår bra av att borsta tänderna utomhus med vatten ur en kanister. Riktigt bra mår jag av att somna som en stock i en gäststuga med lite fuktiga lakan när solen börjar gå upp.

public.jpeg

När jag vaknar mår jag bra av att se att Ellu som sovit i huvudstugan redan är vaken och har uppdaterat sin instastory. Sen mår jag bra av bli tvingad till att hålla planer vi gjorde igår kväll.

public.jpeg

Rekordbra mår jag av att göra morgontoalett i en regntunna.

public.jpeg

Köra förbi sädesfälten igen, lyssna på Järviradio och småprata, allt det mår jag bra av. Hur trött jag än är.

public.jpeg

Gå på loppis - klart som fan jag mår bra av det! Speciellt om loppiset är ett fint gammalt folkets hus.

public.jpeg

Det pirrar nästan i mig, så bra mår jag av att se små städer jag inte varit i förr.

public.jpeg

Vem mår inte bra av att fynda lite på loppis? Åtta tallrikar och en vas för 2,50€ - det är må bra-priser det. Sen mår jag ju inte sämre om loppiset också fungerar som café för ett gäng pensionärer och säljer limpsmörgåsar och småkakor också.

public.jpeg

Jag mår bra av att komma tillbaka till stugan och göra brunch tillsammans med Nikko, Ari och Pär som har vaknat. Spansk omelett, bröd med Nutella och ost, gurka, paprika, granola, fet yoghurt, två sorters juice och en massa kaffe. Och krusbärspaj med glass till efterrätt. Oj vad jag mår bra av det.

Att efter maten spela sällskapsspel och låta Järviradio och regnet där ute blandas i örongångarna - jepp, du gissade rätt; jag mår BRA av det med.

public.jpeg

Sen måste man ju åka hem nån gång och det kanske jag inte direkt mår bra av, men jag mår ju bra av att ha allt detta i färskt minne.

public.jpeg

Och att till sist plocka med sig en påse krusbär hem, det mår jag jäkligt bra av. Ni ser ju själv - jag är plaskvått av regnet men jag har sällan mått bättre!

Tack för vad jag nästan skulle säga var sommarens bästa dygn och tack för att det blev så tydligt den tanken jag formulerade för första gången förra sommaren: jag vill ha en egen villa. Pär sa när vi kom hem: ”om det får dig att må så där bra, då får vi nog se till att du får din egen villa”.

Jag har ju så klart inte råd att köpa en nu, men inom tio år tänker jag att det är helt rimligt att vi har en villa (sommarstuga som det heter i Sverige, jag vill inte alltså ha en stor villa att bo i 24/7). Jag vet precis hur jag vill att den ska va, men det kan vi ta en annan gång.

Vecka 35

Jag har börjar tracka mina vanor med hjälp av en app. Ni vet; pms-symptom (rätt många), hur mycket vatten man dricker (för lite), hur många steg man tar (för få) och också vad man sover om nätterna. Jag vet inte om det är för att siffrorna som dyker upp blir en självuppfyllande profetia eller om jag bara insett nåt, men jag är trött.

Jag är så fruktansvärt trött hela tiden, kunde jag skulle jag sova dygn i sträck. Ibland drömmer jag om att verkligen inte kunna stiga upp på morgon, att kroppen och huvudet ska vara så utmattade att jag fysiskt inte förmår mig att stiga upp. Men varje morgon går det ännu. Varje dag går det att stretcha sig lite till. Alltså stiger jag upp.

Jag sover ungefär fem timmar varje natt just nu. Jag hade inte trott det var så lite. Då är det ju inte konstigt att man är trött. Och ja, före världens alla småbarnsföräldrar gemensamt brister ut i ett fnys och börjar en snoppmätning i vem som minsann sover minst: JAG VET NI SOVER MINDRE era stora sömnlöshet gör inte mig mindre trött och jag orkar inte va o-trött bara för att jag inte lyckats föda fram en orsak till min trötthet.

Vad gör jag när jag inte sover då? Tänker, funderar, läser, tittar, skriver, pratar. Hoppas att ögonen ska bli så trötta att de faller ihop före jag släcker lampan, så att jag inte börjar ligga och vrida och vända på mig. man skulle ju tro att jag var världens mest effektiva människa om jag är vaken så mycket, men pffffff. Effektiv har jag inte varit sen… Frågan är om jag nånsin varit effektiv?

Oh well. Jag fortsätter ändå. Jag försöker dricka kaffe bara på förmiddagarna, jag försöker vara i skogen då och då, jag försöker komma ihåg att kramas med Pär. Ni vet. The usual. Vi vet väl alla ungefär vad vi mår bra av. Imorgon ska jag blogga om något jag verkligen mår bra av. Inatt ska jag ta melatonin.

Nu ska jag jag jobba. Så effektivt som det bara går.

69045384_443116646284667_3422644607660326912_n.jpg

Vecka 34

Tänkte att jag skulle göra veckans vecka-inlägg i form av en klassisk inne- och utelista because why not.

Thomas de Saluces, detalj ur  Le Chevalier errant

Thomas de Saluces, detalj ur Le Chevalier errant

Inne:

Fest hemma eller på villan
Mönstrade paraplyer
Tillknäppt och påklätt
Vandring
Bokcirklar
Kurser
70-tal
Rotsakspytt
Bokmässor
Orubblig omtanke
Skogen

Ute:

Rave
Blomsterkransar i håret
Bikini
Gå på gym
Mopedgäng
Event
50-tal
Smoothies
Musikfestivaler
Dekadent nihilism
Stranden