Det Kulturella

Hälften mindre, dubbelt bättre

IMG_5140.JPG

Så var det klart. Alla böcker är genomgångna en och en, favoriter och hjärtevärmande och böcker som betyder något har sparats och resten ligger nu i en stor pöl på vårt vardagsrumsgolv i väntan på ges bort och säljas*.  

Det här var jobbigare än jag trott, garderoben och kläderna var easy peasy, men böckerna, åh böckerna.  

Före man börjar konmari-rensa ska man fundera lite vad man har för målbild för resultatet. Jag hade en fysisk målbild och en mer abstrakt. Det fysiska var egentligen sekundärt men jag ville att våra vinylskivor och helst större delen av våra pärmar med tidningar skulle rymmas in i biblioteket. Det kändes helt orealistiskt.

Den mer abstrakta var att jag inte ville känns mig ägd av mina böcker, för det har jag gjort.

Jag tror inte folk förstår hur mycket böcker vi hade. När jag började tömma hyllorna visade sig till exempel att alla rader med pockets hade stått dubbla - en helt omöjlig lösning. Det var precis som Pär sa; vi har bara förvarat böckerna, inte använt dem.

Folk har reagerat ganska starkt på att vi rensat och jag blir lite trött, för det handlar verkligen inte om att inte älska böcker längre eller vad folk är rädda för. Tvärtom så vill jag orka och hinna älska alla de böcker vi behåller MER och inte känna mig överväldigad av vårt bibliotek. Dessutom vill jag ha in lite luft i hyllorna, man kan inte ha en definitiv och statisk samling redan som 30-åring, vi ska ju leva länge, länge till och samla på oss mer.

Jag tycker en bokhylla säger en väldigt massa saker om en människa, jag läser in hela personligheter i en hylla. Men i min egen har jag känt mig lost, på senaste tiden nästan känt lite beröringsskräck inför. Istället för att verkligen ta reda på vem jag är och hur min hylla ska se ut har jag garderat mig och behållit och köpt alla böcker som eventuellt kunde va nån slags del av mig. Så att alla kan hitta sin version av mig där och ingen behöver bli besviken. Jag har byggt en samling för andra och inte mig. 

Nu säger jag FUCK DET till alla såna tankar och så säger jag HEJ ELLEN istället! Det är som att jag grävt upp mig själv ur högen med böcker. Nu har jag bara kvar det som verkligen, verkligen är jag. Det har visat sig vara mycket barn- och ungdomslitteratur, ännu mer serier, en hel del musikjournalistik och feministisk facklitteratur och så klart många olika romaner. Det är fortfarande en spretig och fyllig hylla, men den är helt min. Och Pärs så klart, men vi har gått igenom våra böcker var för sig.

Och!!! Det fysiska målet visade sig vara hur realistiskt som helst. Nu bor skivorna i bläddervänlig höjd och tidskrifterna har flyttat ut ur min garderob där dom tidigare stod. VET NI HUR SKÖNT DET KÄNNS?!

Så snälla spare me kommentarerna om hur man inte kan göra så mot böckerna och ingen riktig bokälskare skulle göra så och blablabla. Trots att vår bokhylla nu är hälften mindre och dubbelt mer kurerad så har jag ändå läst och älskat fler böcker än de flesta av er sååå... *hairflip bye*

*= Vi kommer att sälja en del (den bästa delen) av utrenset (riktigt bra och nya böcker obs!) på kvällen med mig och Sandra Beijer på AE för typ 1€ & 2€. Bara för att en bok inte ryms i vår bokhylla betyder det inte att de inte förtjänar hem. Bring cash om ni är sugna. 

Kulturkonsumenten vecka 4

Senaste tiden har jag  

LÄST

IMG_4630.JPG

Igår kväll läste jag första boken ur min bibba-hög jag presenterade igår. Jag hade inte tänkt läsa hela, men Peach av Emma Glass är bara sisådär 130 små sidor, så det gick ganska snabbt. 

Peach var en märkvärdig läsupplevelse, nästan åksjukeframkallande, på ett inte helt oangenämt sätt. Historien är ett flöde ur huvudpersonen Peachs medvetande, hon har just blivit offer för en våldtäkt när vi slungas in i hennes huvud och boken börjar med att hon syr ihop sitt spruckna underliv uppe på sitt rum, samtidigt som hennes föräldrar inte har en aning på nedervåningen. 

Peach är som ni förstår ingen lätt läsning, speciellt eftersom Emma Glass har en helt unik och böljande rytm när hon skriver. Har nog aldrig läst nåt jag kan jämföra det med, det var lite som att läsa en dröm. Verkligheten skevar hela, hela tiden men aldrig så mycket att man faller ur berättelsen. Jag brukar sällan uppleva böcker som omvälvande, men fan vet om jag inte är lite, lite annorlunda efter att ha läst Peach. Rekommenderar den varmt!

TITTAT PÅ 

IMG_4631.JPG

Sex Education på Netflix!  Åh, så bra den är! Slukade hela säsongen på två dagar. Otis, som är en snäll och lite anonym high school-elev träffar Maeve, en tuff brud med envisa rykten efter sig. Av en slump upptäcker de att Otis är en naturbegåvning på att ge sex- och relationsråd, högst troligen tack vare hans mamma som är sexterapuet och ganska gränslös (och spelas av en helt ljuvlig Gillian Anderson). Sex Education är en brittisk produktion, men känns väldigt amerikansk och jag tror dom har jobbat hårt för att den ska kännas tidlös, vilket den gör. Sex, relationer, identitet och överhuvudtaget att vara ung tas upp på så roliga och inkluderande sätt att man inte kan annat än älska denna serie. Bonuspoäng för killer soundtrack! Jag önskar jag hade kunnat se det här som femtonåring.

LYSSNAT PÅ 

FullSizeRender.jpg

Precis lagom till att vi ska se henne i Helsingfors imorgon (iiiih!!!!) släppte Sarah Klang en ny fantastisk singel. Ser det givetvis som en personlig present till mig och ingen annan. Lyssna på Call me här.

#bibbahaul

50067376_237555233832634_3351286620845244416_n.jpg

Här ser ni en inte alls stagead bild av mig på mitt lokala bibliotek. Det ser lite ut som att jag står och sover med ögonen öppna men det är kanske inte jättelångt ifrån sanningen. Dessutom var det här alternativet av smygselfiesarna jag tog:

50767693_555171428300930_6228785323275452416_n.jpg

HAHAHAHA! Jag ser ut som att jag just sett ett människohuvud i hyllan eller nåt. IRL är jag det längsta ifrån rädd jag kan vara när jag är på bibban, jag upplever där vad jag antar religiösa upplever när de stiger in i en kyrka eller moské eller tempel. Sinnesfrid, lugn, vördnad, oändlig nåd.

Jag minns inte när jag först förstod att alla dessa böcker är up for (tidsbegränsad, men ändå) grabs, men jag slås titt som tätt av den insikten. Alla dessa samlade kunskaper och erfarenheter och hjälpmedel finns här - för alla. Allt till alla. En demokratins högborg. Osv osv osv, jag ska inte bli tårögd och långrandig. Men trots att jag idag styr över min egen ekonomi och kan handla alla böcker jag vill (nästan) och dessutom faktiskt FÅR en hel del recensionsex, så är det fortfarande nåt magiskt med att gå till biblioteket.

Förr i världen, för sisådär fem år, sen bloggade jag regelbundet om vad jag hade lånat från bibblan. Nu vill jag införa det igen. Att man rapporterar vad man lånat, kan inte ni alla göra det? Det är så kul, på samma sätt det är kul att tjuvkika vad folk i kön framför en handlar.

Dessutom har vi ju nu för tiden ett ypperligt ord; haul för såna fenomen. Låt oss ta den typiska haulen från billighetskedjorna och miljöfientliga transporter jorden runt till de snälla och ofarliga biblioteken. Jag börjar!

50454587_230613144549411_6135599900345237504_n.jpg

Det här blev mitt byte för idag. Mysig belysning courtesy of lysrören i vårt kontor.

Jag tycker bäst om att gå till bibban utan att egentligen söka efter något, bara browsa och se vad man hittar. Jag tror det här är en ganska typisk hög för att vara jag. En del ungdomsböcker, en del “jag vill läsa en riktigt jävla mustig roman”-romaner, en del “den här har jag hört om” och en del impulsköp- jag menar lån. Vi tittar närmre.

50422575_819119071760950_3312771956884897792_n.jpg

Först ut: ungdomsromanerna. Jag slukar ungdomsromaner. Andra boken i Zoo-serien, Hjärtattack av Ted & Kaj. Har faktiskt inte läst första vilket jag i vanliga fall skulle störas ihjäl mig av, men nu försöker jag rise above störandet och bara läsa. Har varit så nyfiken på de här, jag var ju ett stort fan av Bert-böckerna som yngre.

En av de starkaste bokköpsminnena jag har är när vi var med familjen i Stockholm när jag var kanske 9-10 och vi barn fick alla tre välja EN sak att köpa på vad jag i efterhand har tänkt måste ha varit Åhlens. Jag gick direkt till bokhyllan och stod länge och valde bland Bert-böckerna. Mätte ryggarna mot varandra och tog till slut den som var allra tjockast, så att den skulle räcka längst. Det blev Berts ytterligare betraktelser. Tror den kostade 149 kronor. Har fortfarande kvar den.

Den andra som jag hittade hade en blurb av Amy Poehler och mer behövdes det inte. Att den dessutom handlar om en brud som startar ett feministiskt fanzine, well, Moxie av Jennifer Mathieu, du är tagen.

50580542_391729131598527_177395304809627648_n.jpg

Vidare till mustiga romanerna. Vi har ju just läst Min katt Jugoslavien av Pajtim Statovci i bokcirkeln och jag tyckte mycket om den, så jag var inte sen att grabba tag i Tiranas hjärta av samma författare när jag såg den. Ormen i Essex av Sarah Perry såg lockande ut i hyllan och vid en snabb scanning av baksidan fastnade fraserna “London 1893”, “socialistiska väninna” och “mystisk sjöorm” i ögonen och så fick den också följa med hem.

50313666_731624860544072_2713592897759870976_n.jpg

Avdelningen “Åh, nämen den här!”. Läste klart Bruna flickor av Koko Hubara och blev sugen på att läsa Toni Morrison. Och där stod Tonis Älskade som en gåva. Hilma af Klint känns väldigt it-girls konstnär just nu (2019s Marina Abromovic if you may) och jag har varit sugen på denna en bra stund tror den till och med är markerad som “ska läsa” i ljudboksappen. Men fysisk bok är ändå lite trevligare än ljudbok. Ser nu att det står roman på den, vilket jag borde ha fattat eftersom jag plockade den ur skönlitteraturen, men av nån anledning var jag helt säker på att detta var en biografi i stil med den om Ester Blenda Nordström MEN OKEJ. Roman är också kul. Anna Laestadius Larsson har skrivit den hur som helst.

50324112_535417773644552_8687499623146717184_n.jpg

Och så likt en Sisu-ask man slänger på köpbandet i sista stund nappade jag till mig dessa i rena farten. Peach av Emma Glass för att den var snygg och Modernista brukar ha intressant utgivning. Dessutom marknadsförd som “årets litterära sensation”, så okej då. Sympatisören av Viet Thanh Nguyen var röd och fin och blurbad av Yukiko Duke. Svårare än så behöver det inte vara.

Nu är det er tur! #bibbahaul :a järnet på era kanaler och länka i kommentarerna eller tagga mig i det, så blir jag jätteglad.

Kulturkonsumenten vecka 1

Senaste tiden har jag…

sett

A Very English Scandal på SVT Play/Yle Areena. Helt fantastisk miniserie i tre delar, baserad på en sann historia om Norman Scott, en ung och vilsen engelsman som på sextiotalet inledde en affär med högt uppsatta politikern Jeremy Thorpe. Homosexualitet var vid den här tiden fortfarande olagligt i the UK och när deras kärlekshistoria tar slut börjar en tragisk, men också stundtals komisk historia om vad maktbegär och krossade hjärtan kan driva oss att göra. Kostymen är 10+, skådespelarna är 10+ (Hugh Grant!!!), fotot är 10+ och det historiska dokumentet är 10+. Treat yourself till tre avsnitt tv-guld.

Utövar det såg vi Systrar 1968 (SVT Play) (mer nostalgisk än bra), några avsnitt Derry Girls (Netflix) (lite jobbigt överspelad på samma sätt som Chewing Gum, men har sina poänger) och så såg jag ett avsnitt Patrick Melrose (HBO) igår kväll, som jag tyckte verkade riktigt lovande. Plus fem timmars versionen av Fanny och Alexander på juldagen som jag golvas av, varje gång. Så sjukt bra är den, SÅ SJUKT BRA PERSONGALLERI. Man skulle ju vilja skriva som Bergman, sorry not sorry.

lyssnat på

Åtminstone en låt från 2018 jag lyssnat på och gillat.

egentligen mest en massa årsbästa-listor. T ex Cafés och Sonic Magazines. Fick en liten kris när jag insåg att jag kände igen mycket få skivor på alla årsbästa-listor, jag har hela mitt vuxna liv lagt stort värde i att “hänga med” och nu har jag helt tappat greppet tydligen!!!!!!! Skandal är det väl knappast, men det är nite likt mig. Därför är ett av mina nyårslöften också att lyssna på lite mer ny musik och inte baaaara pumpa Celine Dion ur högtalarna.

läst

fullsizeoutput_22f7.jpeg

en hel del faktiskt! Först lyssnade jag på Jag for ner till Bror av Karin Smirnoff, helt ljuvligt inläst av Lo Kauppi. Den var lika 10+:ig som A Very English Scandal, men av helt andra orsaker. Sen läste jag Min katt Jugoslavien av Pajtim Statovci till bokcirkeln och den var också jättebra! Den går som pjäs på Kansallisteatteri i Helsingfors som bäst och har man möjlighet tycker jag att man ska läsa boken och/eller se pjäsen. Till sist har jag hunnit med att läsa Julie Andems nyutgivna råmanus till Skam Säsong 1, översatt till svenska av Sandra Beijer. Och gissa vad det var? Skitbra, så klart. Jag har bara haft väldigt bra läsupplevelser på senast, jag kanske måste läsa nån medioker dussinroman här näst för att väga.. öh, ner det..?


Saker jag är sugen på just nu

Stora plastiga örhängen

Från & Other Stories, Asos, H&M och Weekday.

Allt som ser ut ha hängt i en gallerists öronsnibb i skiftet mellan 80- och 90-talet är av intresse. Av en händelse har jag samlat på örhängen där i början på 2000-talet, men rensat ut det mesta för ett par år sen. Men ska ta en titt vad jag har kvar i mina gömmor.

Till Sista Smulan

bild från okottsligs instagram

bild från okottsligs instagram

Okottslig är ett av mina favvo-vege-mat-konton på Instagram och nu har det kommit en bok! Amanda Hellberg och Eveline Johnsson heter personerna bakom vegetariska restkokboken Till sista smulan. Känns exakt som den kokbok jag behöver. Finns att köpas t ex här.

Åka till lilla byn Hohenschwangau i Bayern

Ni ba, hostade nån eller vad var det för ljud där i rubriken? Nej, men jag lyssnade på Stil i P1s senaste avsnitt om Ludvig II av Bayern här i helgen och blev som besatt av honom. Har googlat på honom och hans slott nu sen dess och nästan bestämt mig för att jag och Pär måste ta en tur i södra Tyskland och åtminstone besöka hans kändaste slott, Neuschwanstein som ligger strax utanför byn Hohenschwangau (underbart språk, tyskan). Det är inget obskyrt turistmål direkt, men hallå, ni pratar med nån som åkte till Stonehenge i somras, så jag har inga såna pretentioner. Ludde 2 har kallats både excentriker och galen, men boy oh boy, kunde han bygga och inreda slott?! Googla interiörerna på det här sagoslottet så får ni se. Han byggde tre slott runt om i Bayern, men Neuschwanstein är det mest kända och det mest spektakulära och även det som stått inspiration för Disney-slottet i deras logga. Det är också värt att sätta några minuter på att läsa om Ludvigs livshistoria, så mycket STOFF att hämta där, jag väntar med spänning på att Wes Anderson ska sätta tänderna i det och filmatisera.

Klaus Haapaniemis kuddar

Klaus Haapaniemis kuddar gör mig nästan galen av ha-begär, men tyvärr ryms dom inte alls in i min kuddbudget i år. Men nån gång, nån gång. Finns bl a här.  En tapet i hans design på fondväggen skulle inte heller direkt störa ögat.

Colette

Är lite småsur, för det verkar inte som att vår biograf tar in Colette. Synd, för den hade säkert gjort sig mycket bra på bio. Nu får jag väl se den på annat sätt. För se den ska jag, kostymfilm + Keira Knightley? Ja tack.

Glubbel

5OkDgjBeTKSr5d83VUZ3jw.jpg

Hörde om glubbel, dvs glögg och bubbel, förra veckan och jag spetsade öronen direkt. Jag tycker ju inte om glögg i vanliga fall, speciellt inte varm, men blandat som drink med bubbel känns det plötsligt.. fräscht? Tror jag ska inviga mina loppisglas med glubbel nu under julhelgen. Har hört att årets Blossa-glögg ska vara ypperlig som glubbel-virke.

Fem grejer jag tycker om med Finland

Det finns så mycket jag skäms över med mitt land och en del av det bubblar upp nu kring självständighetsdagen. Vi är det mest rasistiska landet i EU, till exempel. Vi har en starkt patriarkal våldskultur och tätt sammanslingrad med den en relation till alkohol som i bästa fall är ifrågasättbar. Folk demonstrerar med actual hakkors på våra gator på självständighetsdagen. Det gör mig nästan uppgiven.

Men så påminns jag mig om att för varje nazist som demonstrerar finns det tio motdemonstranter och det gör mig ändå lugn. Och så tänker jag att det finns en massa saker jag uppskattar storligen med Finland ändå. Och för sakens skulle tänkte jag lista dem idag, dagen efter all uppståndelse. Dels för att jag kom på det först nu och dels för att nån hejd med nationalismen får det ändå vara.

1. Välfärden

Eller, det lilla som finns kvar av den efter den här regeringens tid. Det bästa med Finland i mitt tycke - och det vi borde vara stoltast över är inte nödvändigtvis kriget, utan det som hände efteråt. Det skattefinansierade välfärdssystemet vi (dom, jag har inte personligen så mycket med bygget att göra) byggde upp efter kriget är fantastiskt och så fint att jag ärligt talat blir lite gråtmild när jag tänker på det. Lika möjligheter åt alla, lika rättigheter för alla. Skola, vård, omsorg. Oavsett var på samhällsstegen vi föds ska vi kunna leva ett lika drägligt liv som nån annan. Jag förstår inte hur man inte kan tycka det är det enda rätta. Hur man kan tycka det är ett problem att “man inte kan bli rik i Finland”? Innanför pärleporten får du ändå inte ta dina aktiebrev och guldringar, så varför samla på hög? Jag hoppas, hoppas, hoppas vi skulle sluta ta välfärden för givet och fatta att vi måste jobba lite för att behålla den. Och att vi även inser att den ska innefatta alla - oavsett ras, ursprung och religion.

2. Maten

Jag gillar rotfrukter,  jag gillar rågbröd, jag gillar blåbär, jag gillar salmiak. Och som världens sämsta vegetarian kan jag ju erkänna: jag gillar korv. Jag gillar också mat från många andra kulturer, men jag tycker faktiskt finsk mat har oförtjänt dåligt rykte. Jag tycker också om att det finns en ganska okonstlad sundhet i det.

IMG_2423.JPG

3. Vemodet

Av allt det finska gillar jag vemodet nästan bäst, det genomsyrar så mycket. Musiken, naturen, kulturen och folksjälen. Det är kargt och fåordigt men sällan hårt. Kanske är det de korta och sinsemellan så olika årstiderna som liksom gör oss medvetna om att allt är så förgängligt. En sommarkväll i juni när storspoven sjunger är vackert så det skär i hjärtat, men man glömmer aldrig att det snart är förbi.

4. Naturen

Klipporna, tallarna, björkarna, sjöarna, skogarna, snön, mörkret och midnattsljuset. Jag behöver ingen övertalning - jag köper allt.

5. Var å ejn me sett

Det kanske är mer lokalt förankrat än nationellt, men jag gillar att det finns en viss pretentionslöshet här. Crocs och strumpor - fullgod fotklädsel i de flesta sammanhang. Ärtsoppa på burk - en älskad delikatess. Ett punkband med Eurovisions kortaste och argaste låt nånsin - ett givet bidrag. En öl i parken - en regelrätt fest. Kalsarikännit - vårt bidrag till de nordiska exportuttrycken. Det behöver inte vara så hippt och snyggt och fint alla gånger här - och jag älskar det.

Bubblare: språket, designen, karaoke, finska kvinnors orädda inställningen till färg, bastu och Kaurismäki.

Hårda klappar

Ingen har väl undgått att det återvunna plagget är årets julklapp och det tycker jag är en alldeles förtjusande present! Men den bästa julklappen är ju ändå som vi alla vet det hårda paketet och jag kan liksom inte tycka att böcker är en dålig grej att konsumera, hur jag än försöker och de flesta blir väl ändå glada av att få nåt att bläddra i. Eller? Därför tänkte jag idag ge lite tips på julklappsböcker för alla tänkbara julklappsmottagare. Häng med!

Till mammatypen mitt i livet

Stina Wollter Kring denna kropp
Det här är en bok som känns som en kram. Stina Wollter skriver mjukt och varmt, men med sting, precis som hennes Instagram-konto. Klokt och snällt om kropp, åldrande, skapande och döden. 

Till pappafiguren som gillar deckare

Leïla Slimani Vaggvisa
Boken börjar med meningen  ”Den lille pojken är död”. Sen fortsätter en av de mest obehagliga och spännande böcker jag läst i år. Men det här är ingen regelrätt deckare, istället är det en mångfacetterad roman om klass, rasism och ett samhälle idag. Helt briljant.

Till kulturintresserade morföräldern

Tuva Korsström Älvan och jordanden
Otroligt fin och sorglig biografi över Tuva Korsströms föräldrar Mirjam Tuominen och Torsten Korsström, också kända som författare och konstnär. Älvan och jordanden kan man gott läsa även om man (sorry, heh) inte har koll på Mirjam och Torsten från förr, det är en berättelse om skapande, kvinnoroller och kärlek.


Till syskonet som hellre spelar zombiespel än läser

Niklas Natt och Dag 1793  
Så jävla vidrig - men på ett bra sätt! - deckare som utspelar sig i ett smutsigt, halvruttet Stockholm. Jag älskade det här, jag älskade den historiska autenticiteten och det äckliga och också personporträetten. Det märks att det här är en omsorgsfullt skriven roman.

Till kompisen som hatar sitt jobb

Erika Petterson Drottningen i kassan
Åh, vad jag kände igen mig i Erika Pettersons bitska och väldigt roliga betraktelser om att jobba i servicebranschen! Jag tror att man kan bedöma en person enligt hur hen bemöter servicepersonal och helst skulle jag vilja att alla som skällt ut, ignorerat, dumförklarat och sliskflirtat med mig under mina år bakom diverse diskar och kassor skulle få läsa den här. Men den funkar också som pepp-litteratur!

Till den som vill förlåta, men inte vet hur

Jonas Hassen Khemiri Pappaklausulen
Khemiris stora talang är att han lyckas med så små medel måla upp en så stor värld. Pappaklausulen är berättad ur växelvis olika perspektiv och ens sympatier ändrar ständigt, beroende på vem som är berättaren, utan att man egentligen märker av det. Fint om vem vi är i relation till vem vi har omkring oss.

Till gubben som helst läser om Hitler

Colson Whitehead Den underjordiska järnvägen
Vi vet alla typen - the gubbsters som helst av allt slukar ännu en bok om Flugorna i Hitlers kök eller nåt annan mikroskopisk detalj från andra världskriget som inte blivit dissekerat ännu och fine, var och en med sitt. Men att bredda vyerna är sällan fel. För att inte chocken ska bli alldeles för stor kan du ge en historisk roman som handlar om en anna spännande historisk tid som också har mycket om medmänsklighet att lära oss.

Till kompisen som postar memes du ganska sällan förstår

Johannes Ekholm Kärlek liksom  
Du vet, kompisen vars nihilistiska världsyn och postpostpostironiska humor alltid gör dig lite fundersam. Kompisen som kanske är över fenomenet böcker WELL LET ME TELL YOU Kärlek liksom är ingen vanlig bok, är det ens en bok, till och med formatet påminner om en telefonkatalog. Den gjorde mig irriterad, förvirrad och slutligen helt, helt förälskad. En roman (?) man inte slutar tänka på.

Till teaterfantasten

George Saunders Lincoln i Bardo
En av mina största läsupplevelser i år. Shit pommes, vilken sällsam historia vävd av sällsamma historier som utspealr sig mellan de här pärmarna. Teaterkoftan som gärna diskuterar perspektiv, persongalleri och manus - här får hen något att bita i. Lika omöjlig att förklara som att inte falla platt för.

Till den som egentligen inte orkar läsa

Moa Romanova Alltid fucka upp  
Man kanske inte är van vid att läsa böcker, man kanske är trött och ledsen och har ångest. Oavsett orsak så är Moa Romanovas serieroman Alltid fucka upp en anledning att börja älska historieberättande till pappers. Det är samtida, det är otroligt roligt och on point (psykologens “keep calm and privatisera vården”-tavla <333) och det är hoppingivande på ett märkligt sätt.

Till det coola barnet

Malin Klingenberg Älgflickan
Jag kanske inte skulle ha kommit mig för att läsa en ungdomsbok om en flicka som blir kompis med älgar om jag inte råkade känna Malin, men oj vad jag är glad att jag gjorde det! Älgflickan är en lustig berättelse om en nybliven tonåring som börjar tämja älgar. Det är lika delar absurt som självklart på nåt sätt.

Till eviga singeln

Maria Maunsbach Bara ha roligt
If there ever was igenkänningsfaktor… Maria Maunsbachs relationsroman känns som det mest äkta jag läst om längtan efter kärlek och vad man blundar för i relationer, kanske ibland för relationens egen skull. Jag fullkomligt hetsåt Bara ha roligt och jag tror både den som längtar efter en relation, den som vägrar en relation och den som är i en relation kan känna igen sig i detta.

Till morbrorn som var cool på 90-talet

Fredrik Strage 242
Musiknörderi på allra högsta nivå. Det som är bra med Strage är dock att han inte slutat vara nyfiken och sugen på ny musik. Även den som svär att ingen bra musik gjorts på den här sidan You are the quarry kan nog hitta sig själv inspirerad.

Till stora KAJ-fanet

Peter Sandström Mamma november  
Hur Peter Sandström inte har haft sin egen show på Wasa Teater han också är mig ett mysterium - inte för att förringa humorgruppen Kajs insats alls. Men just det här både ur-österbottniska och totalt allmänmänskliga och den varma humor som ligger som ett tunn fernissa över det bråddjupa allvaret - det har både Sandström och KAJ gemensamt. Det låter som en klysha, men jag både skrattade och grät till Mamma november. Speciellt allra sista sidorna, oj vad jag grät då.

Till trendmedvetna syskonet

Caroline Ringskog Ferrada-Noli Rich boy
Kanske den bok som synts mest i mitt instagram-flöde det här året och det med all rätt. En fantastisk roman om nedärvda kvinnoroller. Caroline är liksom till lika stora delar iskall och varmt igenkännande. Hennes språk är precis lika nonchalant hållet som historien är briljant.

Till den som gjorde dig illa

Dammen brister
Nyutkomna samlingen av finlandssvenska #metoo-upproret är ett praktiskt format om man vill slänga den i ansiktet på någon förövare. Båda fysiskt och bildligt. Det är svårt att inte bli berörd av de sammanställda vittnesmålen.

Till bokälskaren

Yaa Gyasi Vända hem
Jag återkommer till den hr varje gång nån frågar mig om en bra bok jag läst på senast, fast det snart är ett år sen jag faktiskt läste den. Men den är helt. fantastisk. Ingen som gillar böcker kan undgå att älska den här släktkrönikan som spänner över flera hundra år och inte bara berättar en släkts historia, men också hur rasismen i vårt samhälle är konstant, men tar sig olika uttryck genom tiderna. HELT FANTASTISK.

Till lilla barnet

Sanna Mander Nyckelknipan
Jag har en förkärlek till barnböcker på rim, allt från kungen Lennart Hellsing till our very own Sanna Mander. Jag har köpt Nyckelknipan till flera barn vi känner och det har varit en hit både hos föräldrar och barn. Det är också det kittlande i att få kika in hos sina grannar. Ljuvlig bok!

Till dig själv  

9789515244239.jpg

;-))) Får man vara så fräck som att tycka att ens egen bok skulle göra sig ypperligt under vilken gran som helst? Förra julen minns jag att jag publicerade ett utdrag ur Jaga vatten och det var så pirrigt. Nu har den funnits och levat i snart ett år och jag är så långt in i mitt nästa manus att jag nästan blev lite förvånad över att jag faktiskt skrivit en bok redan när jag googlade fram pärmbilden. Den här är min bok! Men den kan bli din också, hehe.

Kulturkonsumenten vecka 47

Dags för en good old kulturkonsument! Den senaste veckan har jag….

Sett

Jag och syrran gick på bio för att se den mycket omtalade A star is born. Sällan har jag läst och sett så många hyllningar till en film i mitt flöde, nästintill Titanic-hysteri skulle jag vilja påstå. Faktiskt så påminner det ganska mycket om sättet folk som hade sett Titanic pratade om Leonardo DiCaprio och om man ifrågasatte snyggheten i Leo fick man bara ett menande blick och “se filmen, så förstår du”. Sen såg man filmen och så förstod man. Så jag var liksom beredd att joina hyllningskören, meeeeen… Nja. OBS SPOILERALERT HÄR NU DÅ.

Plus med A star is born: musiken och skådespelarna. Och att Shangela och Willam är med!

Minus: storyn. Karaktärerna. Förutom att ploten är alldeles för tunn och enkelspårig, så undrar jag vad som riktigt är sensmoralen? Att enda sättet för en man att leva med en mer framgångsrik kvinna är att ta livet av sig? Att man säljer ut sig om man gör annan musik än vad du kan spela på ett piano? Att kärlek ska se ut så där? Nej, jag vet inte. Det lämnade en fadd eftersmak.

Lyssnat på

Skärmavbild 2018-11-25 kl. 20.26.54.png

Min nya playlist Hemifrån. Det är en två timmar lång, helt fantastisk (om jag får säga det själv) 70-talsdoftande sentimental lista, designad för att ha i lurarna när man sitter i en buss och det regnar och man är lite ledsen och lite orolig och lite hoppfull. Ni fattar. Jag säger det för varje playlist jag gör, men det här kan vara den bästa jag gjort.

Läst

npo9Wp+tQPqPpL5nbi3B3A.jpg

Läste Roxane Gays Hunger förra veckan, för en text jag skrev på och jag älskade den. Sällan känt igen mig så i en bok och sällan velat stryka under så många smarta formuleringar som liksom fångar precis det jag tänkt på, men inte kunnat sätta i ord. Hunger är en lättläst och rörande essä om kropp, mat och fetma. Om hur det är att vara fet i ett samhälle och en tid som hatar feta människor. Jag skulle personligen vill skicka ut den här boken till varje nättroll som jämt går bananas i kommentarsfält så fort nån nämner kroppsaktivism. Dom borde läsa den och om det inte hjälper, kunde man smacka dom i fejset med den. Bara en tanke :-)))

Hur man närmar sig ett stort hål

Mina kompisar Sawandi och Quynh vann en manustävling för kortfilm för nåt år sen. Nu må jag vara högst subjektiv eftersom jag känner och älskar dom, men redan då visste jag att det här kommer bli fantastiskt. De är båda två begåvade på det där sättet så att jag low-key lite hatar dem av avundsjuka.

Skärmdump från Yle.

Och nu finns filmen! Den heter Hur man närmar sig ett stort hål (briljant titel) och går att se på Arenan. Såg den för första gången nu och jag är så stolt att jag kunde spricka. Jag kunde skriva precis hur fin och stämningsfull och vacker den är, men jag tycker helt enkelt ni ska ta 20 minuter av era liv och se en riktigt bra finlandssvensk kortfilm. Se den HÄR

Bonus: en mycket söt statist vid namn Pär skymtar förbi i ett skede. 

Alla mina favoritpoddar. Kanske.

Med reservation för att jag kanske glömt bort nån jätteviktig (might edit this later) så tänkte jag besvara den eviga frågan - vilka poddar lyssnar jag på? Jag lyssnar SÅ KLART på alla de bästa poddarna, så det är ju givet att jag vill sprida the gospel.

Okej här är dom som hållit i sig ganska länge, utöver de här evergreensen har jag lyssnat på ströavsnitt och nån säsong av andra. Ni får gärna tipsa om poddar ni tror jag skulle gilla baserat på den här listan men nej, är inte intresserad av nånting Alex Schulman med familj gör :-))))

OKEJ HÄR ÄR DOM ENDA PODDARNA NI BEHÖVER UPPDELADE I BEHÄNDIGA KATEGORIER:  

Två kompisar 

FullSizeRender.jpg

I säng med Ronja & Taika

En av de nyare favoriterna, men jag lyssnade på förlagan A lady lever tells till den här nystartade Yle-podden ganska länge. Konstnären Taika Mannila och musikern Ronja Stanley pratar om att va kreativ och kvinna. Kort sagt. Ungt, finlandssvenskt och coolt. 

FullSizeRender.jpg

Filip & Fredrik

Min äldsta favoritpodd. Håller inte alltid med i allt de uttrycker, men jag tycker de är föredömliga i kategorin: bjuda på sig själva. De känns ganska typ... ärliga? Idk, men vad jag vet är att det är enda podden jag skrattar högt åt. Speciellt när Filip spinner iväg med nåt och Fredrik får ångest över det. 

FullSizeRender.jpg

En varg söker sin podd

Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli pratar om kulturella och samhälleliga fenomen på ett jättevasst och roligt sätt. Man blir matad med delikata analyser som alltid känns som aha-upplevelser. Älskar dom.  

FullSizeRender.jpg

Kulturens ABC 

Okej, jag ska inte sticka under stol med att jag hittade Cecilia och Cajsa för att jag pratade med dem på bokmässan i GBG men förr eller senare skulle jag nog ha hittat dem ändå, för det känns som ödet vill att vi skulle träffas. Det är flamsigt men aldrig tramsigt -  I love.

 Intervjuer

FullSizeRender.jpg

Under Huden med Kakan Hermansson

Är ganska ointresserad av hudvård och beauty - eller i alla fall så pass ointresserad att jag inte orkade höra på Under Huden före före inte alls så länge sen. Tack och lov handlar Kakans intervjupodd om ganska mycket annat än hudvård och beauty, men ändå lite. Och mitt i allt plockar man kanske upp nåt tips.

FullSizeRender.jpg

Fördomspodden med Emil Persson

Lite grabbigt, men ofta är Emil så on point med sina fördomar att jag köper det ändå. Konceptet är alltså att Emil berättar mer eller mindre detaljerade fördomar (istället för att ställa frågor) om sin gäst som de får ta ställning till. Roligast är när man fattar att gästerna ljuger eller blir lite kränkta, hehe.

FullSizeRender.jpg

Hemma hos Strage

Fredrik Strage är Sveriges kanske bästa musikjournalist och även om man kan himla med ögonen lite åt personkulten kring honom som gör att han kan ha en intervjuerie hemma hos sig MEN man kan ju också tycka att det är lite cute att han fortfarande vill bjuda hem sina idoler och spela låtar dom förhoppningsvis aldrig hört förr för dem. Mycket bra musiktips.

FullSizeRender.jpg

 Gott folk 

En ganska ny podd med HanaPee som intervjuare. Utgångsläget är moral och etik och gästerna får svara på allt från sopsortering till otrohet. Ganska kul.

 Specialintressen

FullSizeRender.jpg

Stil i P1

Enda modepodden du behöver lyssna på. Jättenördigt, jättedjup och jättelärorikt. Om man är intresserad av mode ur ett mer etnologiskt perspektiv är det här THE podd.

FullSizeRender.jpg

My favorite murder

Den podd som sist och slutligen fick mig in i true crime-fällan. Karen och Georgia pratar om olika mord och olika märkliga spökhistorier och gör det jätteroligt. JÄTTEROLIGT. Kan man verkligen görs underhållning av andras tragedier? Jag vet inte, jag ifrågasätter ständigt hela true crime-vurmen, meeeeeen MFM är och förblir superkul. Älskar deras jargong.

FullSizeRender.jpg

Mellan raderna

Också en av mina äldsta favoriter med Peppe Ö och Karin Jihde. En riktigt bra podd om litteratur och böcker. Lagom nivå, lite pretto och lite topplista. 

FullSizeRender.jpg

Lilla Drevet

Jag började lyssna mest på Lilla Drevet för att få min Liv Strömquist-fix lite oftare än vad jag får med En varg söker sin podd. Och så är det väl kanske ännu, men det skadar ju inte att man får lite lättsam samhälls- och nutidsorientering på köpet. Bra analyser av alla inblandade, men det är klart hjärtat klappar för Liv lite extra.

FullSizeRender.jpg

 Billgren Wood

Jag har ju läst Elsa Billgrens blogg länge, så det kändes rimligt att börja lyssna på hennes trendspanarpodd med Sofia Wood. I deras podd pratar dom helt enkelt om trender och ”lifestyle”. Det är Stockholmscentrerat och väldigt, väldigt medelklassigt på sätt och vis, men jag gillar ändå det, jag tycker dom är duktiga på att prata om skiftningar och trender i samtiden. Minus för överanvändning av ordet ”härlig”. 

FullSizeRender.jpg

Hietanen och Henriksson

Och till sist - svenska Yles bokpodd Hietanen och Henriksson. Helt enkelt en finlandssvensk podd om läsning och böcker. Också det här en jättebra blandning av högt och lågt. 

Okej, det var det! Alla poddar finns där poddar finns. Hoppas ni kanske fick nåt nytt tips och om inte - kanske du kan tipsa mig om nån?