Öronen på helspänn

Nån checkar in som "i säkerhet" på Facebook. Varje "i säkerhet" är en lättnad. Men jag blir också orolig långt in i själen över att den funktionen måste finnas på Facebook ens. Och att den behöver användas.  Jag har svårt att tänka mig att människor levde vanliga liv under kriget, nu pratar jag andra världs- i första hand, men egentliga alla krig i modern tid. När jag tänker på krigstider är det liksom bara krig. Ett konstant regn av bomber, ett stelnat svartvitt gråtande ansikte, en oändlig mängd taggtråd och dammiga tegelstenar som en gång varit ett hus. 

Jag fattar liksom inte att människor skrattade även under krig. Att människor blev kära, människor hade små dispyter med sina vänner, människor skvallrade om sina grannar och människor festade och blev fulla. Att människor gick på bio och diskade och läste böcker och piskade mattor och var ganska lyckliga ibland, även under kriget.

Jag fattar inte att alla bomber, all gråt, all taggtråd och alla dammiga tegelstenar kom smygande och sen kanske inte var ständigt närvarande, utan att livet fortsatte, men med öronen på helspänn. Jag fattar inte att gråskalorna fanns även annanstans än i uniformerna.

Jag står i köket och diskar och från vardagsrummet hör jag tevesändningarna. Jag hör ord jag hört alldeles för många gånger den senaste tiden och jag har - öronen på helspänn. Och plötsligt fattar jag. En svindlande sekund eller två fattar jag precis.

Jag vet inte hur nära det ska behöva komma före jag fattar på riktigt. Jag vet inte hur många i mitt Facebook-flöde som ska behöva checka in "i säkerhet" eller Gud förbjude, inte göra det före jag fattar att om Facebook hade funnits då, i kriget, hade "i säkerhet"-inloggningarna kommit smygande, strax före allt det andra.

Första semesterdagen

Flyttlasset kom inte idag, utan kommer imorgon. Fick vi just veta, efter att rastlöst väntat på det hela dan. Besvikelsen alltså, hade sett fram emot att äta vår simpla kvällsvard vid ett matbord idag och inte i vår soffa, som för tillfället är enda platsen som finns att hänga på. Men okej. Imorgon.

Utöver det har jag haft en 10+ första semesterdag. Brakbrunch med paprika-svamp-seitansalami-äggröra, ett efterlängtat nummer av Vi Läser på hallmattan, bra läsning och påskpyssel. Påskpyssel eller pynt är inte något jag annars hänger mig åt, men vad ska man göra när man har extra fritid och en hoper gulliga ägg från Emmis höns i kylen? 

Måndagstips

Min två veckor långa vintersemester började idag! Förutom att slappa och inreda jääni (Pärs flyttlass kommer idag!) tänkte jag konsumera kultur. Och speaking of, här är lite tips på kultur jag konsumerat och gillat senaste tiden.  

Brand spanking nya podden Sandström. Med Ann-Sophie Sandström och hennes bror, Peter, som är min gamla LittSkap-handledare och kanske en av de klokaste människor jag träffat. Podden går på Purmodialekt och är ganska mycket syskonsnack, men jag gillar det. 

  Igår gick jag och Pär och tittade på Den unge Zlatan. Det kanske krävs ett visst intresse för Zlatan som person eller fotboll i alla fall, men en mycket väl utförd dokumentär. Tycker jag fick exakt rätt mängd information genom tystnader och ögonkast liksom. Ett fint porträtt av en ung och många gånger vilsen talang, för att tala typiskt filmkritikerspråk.

  Ni har väl inte missat att säsong två av Full Patte är igång på SVT play? Första avsnittet finns ute nu, yes yes yes. 

  Om ni är i Jeppis i dagarna, kolla in evenemanget Röster & poesi. Både Mimie Märak (ena systern från Sapmi sisters, minns ni jag tipsade om det?) och Pauliina Feodoroff här i stan, det får ni inte missa. Gratis är det också och ni vet vad dom säger, det bästa i livet är gratis.

  Och eeh... Ja. Får man tipsa om sånt här? Jag figurerar ju på Vasabladet som "nöjesprofil" idag. Tycker min identitet som nöjesprofil är ifrågasättbar, Pär tycker jag borde vara en missnöjesprofil. Hur som helst, jag har svarat på ett par frågor om allt och ingenting, som det heter. 

Lite relationsteori

  Det här är vi i hushållet nu. Två människor och två katter, ganska lagom om du frågar mig.

Hur är det med tvåsamheten nu då? Sambolivet?

Det är ju bra, så klart. Och svårt, så klart. 

Jag är ju inte van med att göra rum för nån annan på det här sättet. Och jag har svårt att fatta att han bor här forever nu och inte bara är och hälsar på. Inte för att jag direkt vill att han ska åka, men det är en ny känsla att inse att man är två nu. I dåliga stunder kan jag känna lite panik, typ, när ska jag göra allt det där jag gör när jag är ensam? Men sen kan jag aldrig riktigt komma på vad det är, det där jag inte skulle kunna göra med honom här. Bajsa med dörren öppen kanske, men är tveksam till om jag vill det så jävla mycket heller. Men ja, det är ju en omställning som kräver lite jobb, att gå från en till två. Men hellre det än att han inte bor med mig. 

Och vi har pratat mycket om det. Omställningen. Jag tycker faktiskt kanske det är det bästa med oss. Eller liksom det som gör att jag faktiskt tror på oss som "käck dynamisk duo" som Pär skulle säga. Att vi pratar om allt och speciellt om allt det som känns svårt och vi pratar om det hela tiden. Gud vad vi pratar. 

Vi pratar om hur vi vill ha det och hur vi inte vill ha det och olika strategier för att klara av att förbli två olika individer med två olika liv men med en gemensam bas. Och hur man lär sig kompromissa med vissa saker men aldrig med sånt som är viktigt på riktigt. Tänkte just skriva "jag önskar det fanns en handbok för sånt här" men alltså vad finns det här i världen om inte handböcker om relationer?! Men jag har ju inte lust att läsa nån av dom. 

Jag tror kanske ändå inte att man kan komma fram till en formel som funkar för alla par. Klart det finns goda råd och dom ska man ju försöka ta till sig. Men varför skulle ett förhållande vara nåt statiskt, en Askunge-sko man får skära tår och hälar av sig för att få on foten i? Det är ju två unika individer, ~*snöflingor*~ om ni så vill, som ska samverka in en minst lika unik konstellation. Vi har varit väldigt tydliga med det från day one. Vi gör som vi vill och som känns bra i magen, inte som nån annan tycker det borde vara. 

En liten disclaimer bara: JAG VET ni mer erfarna och typ fyrtio år in i ett stabilt äktenskap sitter och himlar med ögonen och tänker vad vet dom två nykära fjantarna om nåt. Men let me tell u; vi vet nog. 

Men man får ju fan bara aldrig lov att uttala sig om kärlek när man är singel! Nu när jag har en pojkvän och sambo och nån faktiskt kanske lyssnar ska jag spy ut summan av allt jag läst, sett, tänkt på och erfarit i 28 år som singel angående relationships. För sekunden man blir med partner så poff! tror folk att man är fucking Yoda, att man har inträtt i nån slags högre varande. Vilket gör mig bara sååå himlig med ögonen. 

Bitch please, jag är precis lika dum och precis lika klok, precis lika neurotisk och precis lika lugn som jag var för ett år sen. Vill man dra det ännu längre så kan man säga att jag är precis lika lycklig och precis lika olycklig som för ett år sen. Jag är bara lycklig och olycklig på ett annat sätt. En partner är en bonus, men inte mer. Man lär sig av livet och man lever lika mycket (eller lite) oavsett civilstånd. 

Så, nu är jag klar. Tack och hej ??

Snabbt hej

Hej och hå, ska inte skriva mycket, för nu är jag sambo på riktigt och so far är det jättebra men känner att jag vill leva lite i det och inte blogga. Ville bara tipsa om min kompis Johans band Hermanni Turkkis (om ni har möjlighet att se dem live - do it!) nya video. Helt underbar!  http://youtu.be/XEsPGeqJSl8

Det är en Ladyjazz-dansgrupp i Keski-Uudenmaan tanssiopisto som syns i videon. Så jäkla fint. 

Roliga saker

Jag har gjort två riktigt roliga saker den här veckan. Första är att jag har haft min första sånglektion! Så spännande och så roligt. Tror all slags kreativitet är bra om man vill bli proffs inom en slags kreativitet (t ex bli författare) och sen så är det ganska skönt att göra nåt helt prestigelöst också. Har inga som helst ambitioner med sången. Eller som jag sa åt Rachele, min lärare, jag skulle vilja vara självsäker nog att sjunga med högt i Ja må han leva på folks födelsedagar och inte bara stå och mima typ. Och så har jag alltid velat ta sånglektioner och nu är jag så pass vuxen att jag har självdistans nog att göra det. Menar inte att låta som jag borde vara nå slags förebild men tycker vuxna borde ha mera hobbies. Spela i band och lära sig nåt nytt och så.  Och sen, det andra; igår var jag och kollade på Carl Knifs RED-föreställning. Alltså dans. Har aldrig sett en modern dans-föreställning så jag var lite tveksam till om jag överhuvudtaget skulle gilla det. Men alltså jag hade gåshud, tårar i ögonen och fladder i hjärtat när det var slut. Så himla berörande och känslosamt. Och inte alls svårt eller svårtillgängligt. Om ni har möjlighet att se den, se den! 

Imorgon ska jag göra en tredje rolig sak, kanske den roligaste av allt. Hämta Pär från flygfältet så klart! Pirrigt, från och med imorgon är det på riktigt på riktigt. Men jag har större tilltro till framtiden än på länge. 

Och om ni trodde mitt liv är blott nöjen - jag jobbar sju dagar denna vecka och cirka 12 timmar idag. Så jag bloggar kanske först nästa vecka när jag faktiskt har semester!!!

När man lyckas i köket

  Min matlagning här hemma går ganska långt ut på att sondera kylskåpet, hitta saker som håller på att bli gamla och sen kasta ner allt i kastrull/stekpanna och sen servera med nån kolhydrat. Det blir inte alltid jättegott, men igår lyckades jag riktigt bra. OM JAG FÅR SÄGA DET SJÄLV.

Paprikan på bilden är alltså inte med i rätten, eftersom jag tyckte att den inte skulle passa in i smakuniversumet jag byggde. LOOOL, nej, orkade inte hacka ner den. True story.

  Har inget direkt recept, men ungefär så här: 1 morot, 5 blomkålsbuketter, 1 bit vitkål efter behag, 1/2 bit marinerad tofu, 1 litet knippe vårlök. Stek allt detta i sesamolja tills bitarna är mjuka typ. Sleva ner en rågad matsked jordnötssmör, lite soja, lite citronsaft och hot sauce efter behag. Jag spillde i lite vatten också för det blir väldigt stabbot (kan man säga stabbigt på finsvenska? Idk) med jordnötssmöret. Eventuellt skulle det bli gott med kokosmjölk i kom jag just på. Jaja, nästa gång. Servera med ris och klipp över koriander. Den här rätten är ju då vegansk och man inte som jag äter det med en klick gräddfil. Jag faller alltid på målsnöret.

På kvällen träffades vi med Måndagsklubben och idag har jag krapula. Sitter som bäst i soffan och jävlas med Heidi. Hon har mer huvudvärk än jag så då måste jag ju sjunga Chandelier åt henne, det är det bästa kompisar gör.

Jag köpte mig en stol

 Jag gick in via Åldringsvännerna idag efter jobbet för att söka en liten glasskål för kattmat (har två, en för torr mat och en för våt men nu har de börjat slåss lite om den våta maten så tänkte börja dela på den åt dem). De skålar de har från tidigare är också från Åldringsvännerna så jag höll tummarna för att det skulle ligga en tredje på nån hylla. Mycket riktigt, det gjorde det. Sen gick jag en runda som vanligt, fingrade på några mattor, pratade lite med en tant som höll på att packa upp några gamla böcker, dividerade med mig själv om en lampskärm, bestämde mig att nej, den var inte så snygg. Och hittade en stol! Vi är utan skrivbordsstol (visserligen utan skrivbord ännu också, men det är ju på väg), eller ska jag säga var utan skrivbordsstol för jag köpte denna utan desto mer eftertanke. 

Här tronar den i vårt hem, strategiskt placerad mellan guldelefanten och kattsanden. Den är egentligen inte alls av den sort jag brukar gilla, men jag fastnade ändå på nåt sätt för den. Dessutom är den otroligt bekväm. Tänker att den passar bra att sitta och skriva på, oavsett om man är aspirerande författare (jag) eller frilansande journalist (Pärlan). 

Bar hem den på huvudet de några kvarter det är mellan mig och Åldringsvännerna. Kände mig något utstirrad, men hej hööni - det är fredag, det kan jag bjuda på.

(Jag gör f ö annat än handlar på loppis, men jag har varit så restriktiv med loppishandlandet sen det bestämdes vi skulle flytta, så nu när jag är flyttad och färdig så känner jag ett ganska starkt sug. Dessutom måste jag ju faktiskt inreda vårt nya hem. Faktiskt.)   

Yolo-torsdag

Idag skulle jag egentligen haft min första sånglektion ( vansinnesgrej jag fått för mig, men man måste ju få pröva på, OBS är fullt medveten om att jag är tondöv, vill bara se om man kan liksom komma nånstans från det) men min lärare hade tappat rösten, ironiskt nog. Istället sysselsatte jag mig med annat.

Gjorde "Ingen reklam"-skylt till dörren, en ack så väsentlig del av ens image. Och idag fick vi också våra egna namn på luckan! Känns lite häftigt.

Satt 17:49 i vår nya soffa och tänkte att det är ganska skönt att klockan är 17:49 och solen lyser. Finska vintern är lite som att sitta i isoleringscell i fyra månader. När man en gång slipper ut blir man lätt spirituell av vanligt dagsljus och vill man bara sträcka upp en lejonunge mot varje solstråle typ. Den svarta grejen är f ö inte en inredningsattiralj utan nåt man behöver för att skruva ihop Ikea-soffor tydligen.

Gick ett snabbt varv på Missionsstugan med syrran. Hittade lite tallrikar, är mycket förtjust i blått och sirligt när det kommer till det porslin jag äter mina nudlar av. Måste även passa på att handla hem loppisporslin före Pär kommer hit och börjar tycka att vi har "tillräckligt".

Köpte även godis because ⬆️⬆️⬆️

Om en vecka den här tiden är Pär här. Tänk det!

Ett tips och ett skryt

Tipset:

Philip B's Russian Amber Imperial Schampoo. Alltså jag vet inte hur jag ska övertyga er om hur bra denna lilla burk är. Den är också sviiindyr, alltså dyr att jag inte kan använda det varje gång jag tvättar håret, utan bara vid "speciella tillfällen". Men varje gång jag tvättat håret med det så får jag komplimanger, I kid you not. Håret får dessutom en sån där drömmig stylad känsla - men ändå rent. Jag har prövat väldigt många olika schampon (mamma är frisör, syrran är frisör, brorsans flickvän är frisör...) men inget kommer typ ens i närheten av det här schampot. Och det doftar helt amazeballs också, bara naturliga ingredienser. Älskar det.

Skrytet:  

Igår kom vår Ikea-leverans. Har lite dåligt samvete varje gång jag köper stuff på Ikea, men nåja skit samma - nu har vi bokhyllor och soffa! Soffan får ni se nån annan, ljusare dag, men här är lite av hyllorna. Det är helt vanliga Billy-sar, vi köpte en stor hörnhylla (som är alltså 3 vanliga, 1 liten och 4 små metallgrejer som håller dem tillsammans...) och en vanlig. Och så har Pär med sig 2 vanliga Billys också. Allt detta ska stå o arbetsrummet. Sen har vi två inbyggda hyllor i vardagsrummet och en liten en i sovrummet. Vi bor alltså mer eller mindre i ett bibliotek. Älskar det. Mina böcker är inradade nu och resten av hyllorna väntar på Pärlans böcker. Om åtta dagar kommer han och böckerna! Eller ja, böckerna kommer ett par dagar senare med flyttlasset om man ska vara petnoga men ändå. Då ska ni få se lite mer av vårt hem - för ni håller säkert andan av längtan efter att se hur stilgurun jag bor. Hur som helst - ett stort tack till Nikko och Maja som hjälpte mig skruva ihop alla Ikea-saker! Tror nästan vi innehar världsrekord i Billy-ihopskruvning på tid. Efter tre, fyra stycken går det per automatik.

Nu ska jag läsa Astra som låg på hallgolvet när jag kom hem. Tjolahopp.