Min bästa snabbmat

Jag skulle väldigt gärna vara bättre på att fota eller ens använda en kamera annan än den på min telefon. Men alltså... Jag är så otroligt ointresserad av att lära mig. Ni får helt enkelt leva med att detta inte är nån fotoblogg. Vill bara påpeka att jag v e t att fotona nedanför till exempel inte är bra foton.

Det här är min bästa och billigaste jag-orkar-inte-göra-nåt-annat-mat. Vi äter det allt som oftast här hemma när vi inte orkar vara mer kreativa. Jag tror det baserar sig på nåt recept nånstans ifrån, men jag minns inte riktigt varifrån. Det du behöver för två ganska stora portioner är: ett huvud blomkål, en gul lök, lite vitlök, en chili om man vill, en rejäl klick smör och parmesan. Ja, och det där röda pulvret som jag så konstnärligt hällt ut på plastbrädan från Ikea är paprikapulver. You'll be neeeding that too.

Hacka allt, men börja med lökarna och chilin. Fräs allt i den rejäla klicken smör. Den doften alltså, lök och vitlök och smör i en stekpanna. All min comfort food börjar med just de tre ingredienserna.

Sen skär du blomkålshuvudet i lagom stora buketter och häller dem i pannan. Och så pudrar du ordentligt med paprikapulver, salta, peppra och häller på lite vatten. Sisådär nån halv deciliter skulle jag gissa.  Och så är det färdigt!

Nej, skämta ba. Det ska stekas en stund, tills blomkålen mjuknar och vattnet nästan är borta. Du kommer antagligen tycka att du behöver liiite mer smör i det när det börjar bli klart. Följ den instinkten. Blomkålen ska vara lätt orange av paprikan och glansig av smör och vatten när de är klar.

Vid sidan av steker du ett ägg per portion, gärna sunny side up. Det är så härligt matporrigt när äggulan spricker och rinner ut över den glänsande blomkålen, trust me.

Klart att servera! Eller, först ska du riva en post-rimlig mängd parmesan över allt. Sen ska du äta. Det är den enklaste, godaste, billigaste och ganska nyttigaste maten som finns. Bra med såna recept som räddar vardagen. Man kan så klart göra det veganskt och strunta i äggen, steka i olja och kanske använda bjäst istället för parmesan.

Tack och hej, vegepastej.

Vinterlistan

Hittade lilla vinterlistan hos Nanó, en av mina favoritbloggar. Se det som ett tips, hon skriver och fotar vansinnigt fint. I alla fall, temat för denna lista är vinter! 

Vad tycker du om vintern?

Jag gillar vintern fram till julen ungefär och sen de där få dagarna gnistrande vinter som brukar infalla i februari. Tycker också om tystnaden och ljuset som kommer med snö. Och känslan att komma hem och det är ljust och varmt när man varit ute och det har varit mörkt och kallt. Helt fantastiskt.

Hur kommer du se ut i vinter?

Pär fick Icebugs-skor i födelsedagspresent och nu är jag nästan säker på att jag vill ha ett par också. Är trött på att halka runt i sneakers med yllesockor. Tänker också, för första gången sen lågstadiet, köpa en praktisk vinterjacka. Tänk en man kan åka pulka i. Annars har jag min fuskpäls. Den är varm och go. Skulle vilja vara en sån som "satsar" på kashmirunderställ och sånt, men jag fryser ändå så sällan så vet inte vad det skulle göra för nytta. Hatar att ha långkalsonger och använder det aldrig.

Snö och -20 grader eller snöfritt och +10 grader?

Snö och -20, lätt. Hatar mellanväder, det vill säga det vi har 300 dagar i året nu för tiden.

Några särskilda planer för din blogg i vinter?

Njäe. Hålla upp den? Försöka göra avsnitt två av vår Äktenskapspodd nån gång. Dricka vin framför kameran med Nikko igen, det var kul.

Vad gör du för att få upp värmen när det är iskallt ute?

Som sagt, jag fryser egentligen inte så ofta. Eller klart jag fryser ibland, men jag är inte en sån som lider av det. Har vänner som fryser jämt och det har jag aldrig haft problem med. Lifehack: bli tjock så hålls du varm.

Berätta om ditt bästa vinterminne.

Att åka spark till skolan och hem sen. Jag och Emmi sparkade alltid på vintrarna, nästan fram tills asfalten syntes. Det var en stor nedförsbacke (ja, den står ju där än men) på vägen hem från skolan och den susade vi ner för, totalt livsfarliga. Hade dom sandat vägen för bra kunde det slå gnistor om medarna när man åkte som snabbast. Och så kunde man bygga tåg med sparkarna om man var fler och köra rakt in i en snödriva. Skitkul. Överhuvudtaget skolvägen hem på vintrarna har jag roliga minnen av. Bygga små bon i snön i dikena och gömma sig.

Har i och för sig också andra sortens minnen av skolvägen, som när man blev "pesa" (vad heter det på ren svenska? Mula?) av äldre pojkar, när skorna med strumporna i fastnade i dikena och man fick dra upp en barfota fot och sen försöka lirka ut skon med handen och skidor man skulle bära av och an. Nåja, two sides to every story.

Nämn fyra saker du vill göra i vinter.

Ser SJUKT mycket fram emot att fira vår första jul  i vårt gemensamma hem med Pärlan. Har ett stort behov av att pynta och bona och typ baka saker med kanel i. Det här är också första gången Pär upplever en finsk vinter så jag hoppas verkligen den visar sig från sin allra snövitaste och kallaste sida. Annars måste jag sluta skrocka godmodigt och klappa honom på kinden när man pratar om de fem minusgraderna de har i södra Sverige. Sen vill jag läsa mycket och förhoppningsvis skriva lite. Har kastat ut en önskan om att få gå ner i tid lite efter nyår på musikcaféet där jag jobbar, så det hoppas jag ska gå att ordna.

Nämn kultur du planerar att konsumera inom de närmaste månaderna.

Kommer aldrig sluta lyssna på Frida Hyvönens Kvinnor och barn-skiva. Den är som ett bombnedslag, så bra är den. Så fick jag tips om att A Tribe Called Quest nya skiva är jättebra, så den ska jag lyssna på härnäst. För tillfället spelar The XXs nya singel här. Den är också bra. Förra året var vi på De vackraste julsångerna i kyrkan. Det ska jag nog göra i år också. Kanske inte så edgy, men jag börjar alltid gråta när man sjunger Giv mig ej glans. Även om jag är och förblir en hedning så är det nåt av det vackraste jag vet.

Sen hoppas jag gå på teater lite oftare än vad jag vanligtvis gör. Det vill säga det är bra om jag kommer iväg på en pjäs. Några biobesök och ny säsong av Historieätarna (imorgon!!!!!) och På spåret på det och jag är nöjd. Och tredje säsongen av Skam. OMG, ni ser väl på det? Är som besatt.

Och ska vi prata läsning så behöver jag bara snegla på mitt nattduksbord som står och darrar under tyngden av alla olästa högar. I helgen läste jag förresten Stendahls syndrom av Johnny & Janne Ramstedt. En deckare som utspelar sig i Jeppis! Under julen! Rekommenderar den som mellandagsläsning, tyckte den var precis lagom spännande.

Vad vill du att ska vara annorlunda denna vinter i jämförelse med förra vintern?

Det som sög förra vintern var att Pär och jag bodde så långt ifrån varann. Nu bor vi tillsammans och det hoppas jag vi fortsätter med vintern ut.

En mapp bilder

Tömde min gamla dator häromveckan för gott och nu är den inte längre en dator utan men mest en hög elektronikskrot. Tänkte jag skulle visa lite bilder jag hittade på den, de är alla från 2011-2013, tror jag. Otroligt ojämn kvalitet på bilderna, men jaja. Ni lär ju se vad dom föreställer i alla fall.

Först en massa saker jag nån gång ansett vara värt att spara från Tumblr. Till exempel denna av Dana Scully med glitterhår och attityd. Jag hade den som omslagsbild på Facebook en lång tid.

Bilder från min 25-års fest som Linnea tagit. Det finns en hel bunt och många av människor jag inte sett på flera år, vilket är konstigt eftersom det känns som igår jag fyllde 25?! Tiden alltså.

En solbränd och glansig bild av mig och Eva. Den är tagen från när vi ceremoniellt brände upp vår gemensamma dagbok (eller vad vi ska kalla den) från gymnasietiden på stranden. Det fanns en hel massa anekdoter i den som i nedtecknadets ögonblick verkade jättecoola och värda att minnas, men som några år senare mest var pinsamma och onödiga. Så vi satt en kväll vid Fäboda, läste högt för varandra och brände sen upp sida för sida. Sen simmade vi ut i havet och döpte om oss till nya människor. Hehe. Det var inte sååå seriöst, men det var en skön sak att göra.

Den här bilden från min kusin Emmas möhippa, tror det är min andra kusin Malin som tagit den. Ser otroligt... hafsig ut på bilden, fattar inte riktigt vad jag har på mig. Minns bara att det var jättekul, men iskallt, eftersom det här var i mitten av januari. Och Emma var hemligt nygravid med Thea. Håhåjaja, idag är Thea fyra och pratar så där som fyraåringar gör. Tiden igen alltså.

Givetvis fanns Kantele med i arkivet.

Och Viola, som var en söt kattbebis bara för några år sen.

En period ritade jag mycket på Paint.

I enn hel undermapp med namnet "ume" visade det sig vara suddiga bilder från Umeå Open. Det här är jag nästan säker på är Frida Hyvönen. Hon och Gnucci var bäst på hela Umeå Open. Frida var majestätisk och Gnucci bara helt galen. Sämst var utan tvekan Mando Diao. Alldeles för välregisserat och själlöst och divigt på ett dåligt sätt. Minns att de var klädda i linnekläder i olika nyanser av offwhite (det här var när de just släppt Fröding-albumet) och stod i flera minuter och bugade inför en projicerad bild av Jussi Björling. Har sedan dess varit ytterst skeptisk till Mando Diao.

Random bilder jag inte minns varför jag tagit.

Gamla headers till min förra blogg och första efter att jag böt till Blejk osv. Bloggen hette Saker jag gjort & åsikter jag har rätt länge, typ 2007 till 2012 typ. Otroligt ocatchy namn. Jag har för övrigt gjort den privat så don't bother att googla den. Eller ni får ju försöka, men ni lär (förhoppningsvis) inte hitta så mycket. Allt för mycket pinsamheter i den alltså. Hoppas att jag kan läsa igenom den om typ tio år och inte få akuta skamsköljningar, men just nu kan jag inte det.

Och en shitload webcam-selfies.

Alltså verkligen a shitload.

Shit.

Load.

Idag vet jag inte ens om jag har en webcam på datorn, men jo, det har jag ju, jag skypear ju ibland kom jag på samtidigt som jag skrev den här meningen. Men i alla fall. Inget man direkt använder annars. Och nu var den här lilla nostalgitrippen slut.

Och är det nån som undrar varför jag är så aktiv på bloggen för tillfället så är det för att jag är sjukskriven med inflammerad häl. Ska inte belasta den så mycket, det vill säga gå, så jag sitter mest här. På onsdag är det tänkt jag ska jobba igen så då går vi tillbaka till good old två inlägg i veckan-mode.

Hej papp!

Vi syns no sejnari ida och du ska no få naadeslags present å, men nu får du ett lilli inlägg å. Du kanski tycker de här e nolot, men skyll de sjölv!!! För jag hadd tänkt publicer adee Mina Vänner-grejen me te idag, men NAAAN har ju int skicka sina svar ännu så de hääär... Sådee vart e nu.

Tack för att jag fått din känsla för nostalgi, din känsla för rättvisa, din humor och ditt temparament. Pär sa också att vi har en slags bestämdhet gemensamt. Eller rättare sagt att jag kan välja att vara bestämd på samma sätt som du, men jag väljer inte alltid det. "Det finns i options-paketet".

Jag önskar att jag hade fått lite mer av din automatiska snällhet, en slags snällhet som inte kräver så mycket och som kommer av sig själv. Eller din rättfärdighet och hur rakryggad du är, allt görs ordentligt och man fuskar inte, även om man kan. Så är inte jag, jag fuskar jämt, om det bara går. Dessutom är du ödmjuk på ett sätt som jag bara kan drömma om. Du verkar alltid i det tysta utan att kräva så mycket tack. Men tack i alla fall! Och tack för att jag fått se dessa egenskaper genom livet, så jag vet vad jag kan sikta på om jag får för mig att bli en bättre människa nån gång.

Och till sist, tack för att du ändå låter mig ha de egenskaper och de drag som du inte har och som ibland kanske driver dig till vansinne. Typ hur tankspridd och slarvig och högljudd jag kan vara. Du har ju också vissa egenskaper jag inte förstår mig på. Typ att du ringer och säger "nu är jag här" och förväntar dig att man ska vara färdig samma sekund istället för att ringa och säga "nu startar jag" så man har några minuter på dig.Du borde veta efter 29 år med mig att jag behöver några minuter.

Men har du märkt att de där okompatibla delarna i vår relation lite filats på bort de senaste åren? Jag har faktiskt tänkt på det och jag tror det har att göra med att vi blir äldre. Skönt.

Nu ska ja slut ti pjasa me, för no vejt du va ja menar. Int fejlas he de na, papp.

/ Ellen

PS Ring tå ni far ti fammos.

I'm good at love, I'm good at hate - it's in between I freeze

[embed width=459 height=344 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/F3GFC_DgtuY/hqdefault.jpg?r=92052]http://www.youtube.com/watch?v=F3GFC_DgtuY[/embed]

När jag var sexton och köpte skivor i lösvikt, kom jag en dag hem med en Best of-skiva med Leonard Cohen. Jag lät den väl snurra ganska många varv i spealrn utan att fastna. Men en natt, lite senare lyssnade jag på den ännu en gång och plötsligt var det som att den öppnades för mig. Jag minns att jag bestämde mig för att börja ett nytt liv till tonerna av So long, Marianne. Jag minns inte om livet blev nytt, men jag minns att det forever innehöll Leonard Cohen efter det.

Jag tror jag har samma slags relation till Cohen som många verkar ha till Dylan. Jag har aldrig satt mig in i Dylans värld och där jag tycker hans röst är irriterande och sårig älskar jag Cohens mörka och mättade stämma. Jag kan, i likhet med många Dylan-fans, inte alls se objektivt på nåt Cohen gjort, jag sväljer allt med hull och hår. Jag ska inte dra fler paralleller mellan Bob och Leo, men jag skulle inte muttrat så mycket om gnälliga gamla gubbar om Nobelpriset gått till en annan av dem om vi säger så.

Som jag lyssnat på dig och läst dig och vad jag har dig att tacka för mycket tröst och sällskap. So long, Leonard.

En förbannad feminist till er tjänst

Igår var jag på Feministisk förbannelsesalong på mitt jobb. Det var min nya bloggkollega Catzo (läs hennes otroligt modiga och braiga blogg HÄR) som höll i trådarna och det var en helt fantastisk upplevelse. En feministisk förbannelsesalong är alltså ett open mic-tillfälle, där man får ställa sig upp och helt enkelt spy galla över alla patriarkala skitgrejer varje icke-man nån gång, cirka varje dag, råkar ut för. Allt detta i en trygg och stödjande miljö.

Var det nån som fnös och sa "inte konstruktrivt"? Passa dig noga säger jag, för den energi och den gemenskap jag kände igår med lokalens alla fantastiska feminister var otrolig. Vi är många, vi blir fler. Vi är starka och vi är arga. Och vi har sett igenom din söndra och härska-teknik. Så passa dig.

Jag ställde mig också upp och berättade lite vad som gör mig förbannad. Det var skönt. Tänkte fortsätta på förbannad-linjen, mest för att tja, jag är lite förbannad just nu. Och det är kul. Och Gu nåådi den som säger jag ska fokusera på det positiva nu för DET VILL JAG INT.

Gammal bild från typ 2011, fatta vad rött hår jag hade?!

♦ Pär kommer hem ikväll, äntligen! Mmm, jätteäntligen. 19:30 skulle hans flyg vara i Kronoby men HAH. Det är inställt, så nu kommer han till Vasa 21:40 och sen får han ta buss hit. Så han är hemma närmare midnatt. Fyra timmar senare än tänkt.

♦ Jag vet ju inte varför flyget är inställt men eftersom jag är på förbannelse-humör antar jag för att vi som väljer att bo norröver Tammerfors ständigt, ständigt bortprioriteras. Inga tåg och inga sjukhus och nu satan kan man inte få komma hem med ett jävla flyg heller (För det är ju det värsta, att Pär är försenad fyra timmar...)?! Sluta straffa oss already, WE GET IT, ni gillar inte glesbygdn.

♦ Jag är sjukskriven resten av veckan och äter Voltaren. Jag har ett inflammerat muskelfäste under vänsterfoten. Det gör ont så fort jag går längre än mellan sängen-köket-toan och jag får magknip av Voltaren:et. Det känns i och för sig bättre nu och jag fick träffa en jättebra läkare tisdags som jag nästan hade velat krama när jag gick, men nu är jag upp i varv så skit samma!!!!

♦ HBO Nordic suger riktigt balle. Cirka 80% av gångerna jag försöker sparka igång ett avsnitt av vilken serie som helst så stärvar det. GÖR NÅT ÅT DET! Jag vill se era serier, har sett allt på Netflix redan.

♦ Idag sa syrran att mitt hår påminner om Donald Trumps. Jag är inte förbannad på henne för att hon sa det, jag är förbannad för att det är sant. Damn you-på utväxt-frisyr, damn you all to hell.

Vad gör dig förbannad idag?

#imwiththepeople

Egentligen borde man inte vara förvånad. Det har blåst populistiska högervindar en lång, lång tid nu. inte bara i USA, utan även här. Man borde inte bli förvånad, för nu är det år 2016 och det mesta går åt helvete rent politiskt. Vi får hela tiden bevis på hur rasism och sexism gror i mörkret i de klyftor som klassamhället skapar.

Man borde inte bli förvånad, för är man förvånad måste man ha trott att folk finner sig i allt. Att fattigare fattiga och värre krig och flera döda och större skillnader och inga jobb och inga chanser att komma uppåt eller framåt samtidigt som det är ens eget ansvar om man inte carpar varje jävla diem inte ska ge nån slags reaktion. Att man kan ignorera folks vardag och folks problem utan att det till sist smäller. Nej, nu small det.

Ändå är jag lite förvånad. Jag tror Donald Trump var den sista populistiska högervinden som blåste omkull mig.

För det är ju för jävligt. Det small, men det small alldeles fel. Vi har en riktigt jävla gris på en de mäktigaste positionerna i världen. En gris som skrattar åt klimatförändringarna, som tycker man ska grabba kvinnor på fittan, som vill förbjuda muslimer att resa in till landet, som vill bygga en motherfucking mur mellan USA och Mexiko.

Det är för jävligt.

Det som också är för jävligt, är de här kommentarerna som florerar överallt i mitt flöde idag. "Vilka jävla idioter" osv. Som helt onyanserat förkastar en stor del av USAs befolkning som idioter. Som pratar om att demokrati inte borde vara systemet, för SÅ HÄR GÅR DET.

Det är inte folkets fel. Det är inte de som röstar som är fienden. Det här valresultatet är ett symptom av den politiska elitens totala ignorans av folks verkliga problem. Det här är ett symptom av att vänstern allt för länge har misslyckats med att uppfylla löften till arbetarklassen. Eller ens ge löften att tro på. Om de som egentligen borde vara dina allierade inte längre pratar ditt språk är det lätt hänt att ögonen dras till den (som ÄR fienden) som erbjuder lätta och enkla lösningar på dina problem. Tydliga syndabockar. Även om det är lösningar och syndabockar som har ganska lite med verkligheten att göra.

Det räcker inte med att bara ha en motkandidat som "i alla fall inte är Trump". Det räcker inte med att hen är en kvinna (även om man kan fråga sig exakt hur dålig en man egentligen ska va, före en kvinna ses som ett bättre alternativ?) Hen måste stå för nåt annat. Nåt annat folk kan relatera till.

Vi kan inte låta grishögern med Trump i spetsen vinna på vänsterns alienation från folket och arbetarklassen. Vi måste börja komma med trovärdiga alternativ. Vi måste börja försöka förstå och sluta fråga oss vem som är "så dum" så de röstar på Trump. Eller för Brexit. Eller Sannfinländarna.

Jag tror på ett stort, starkt tillsammans. Inte ett vi och dom. Det här är kanske det mest 70-taliga jag skrivit i den bloggen, men så tror jag. Jag kände mig aldrig riktigt bekväm bakom hashtaggen som Clinton-anhängare använde, #imwithher . För jag kände aldrig riktigt att hon var med mig. Nu skulle jag vilja ha en rörelse med hashtaggen #imwiththepeople . För det är jag. Vi ska ifrågasätta och kritisera Trump, men vi måste försöka förstå varför han står där han står idag. Annars får vi aldrig ner honom.

För en mer välformulerad version av vad jag försöker säga så kan ni läsa Åsa Lindeborgs kolumn HÄR. Eller för den delen Linn Jungs inlägg.

So this happend

Jag är faktiskt ingen galen julvurmare och jag brukar faktiskt inte julpynta före december. Om alls. Faktiskt! Men november är en sån mörk månad och jag har varit så trött på senast och behövde lite extra ljus och mys. Och Pär är fortfarande i Sverige så jag har ingen hemma som kan stoppa mina infall.

Jag tycker det är det bästa med vintern - alla varma lampor och ljus i fönstren. Det är något trösterikt att se till exempel stjärnor i fönstren när man går hemåt eller bortåt. Det skänker en lite hopp i bästa fall och påminner om att man sällan är ensam. Vilket i och för sig är något slags komprimerat julbudskap, vad man än tror eller inte tror på.

För övrigt innehåller mitt liv just nu: ganska många deadlines, ganska många katter som drar nytta av golvvärmen och ligger som små pälsmattor på toalettgolvet, ganska många smörgås-istället-för-mat-middagar och ganska många lyssningar av Frida Hyvönens nya skiva Kvinnor och barn. Den är SÅ bra. Så så så bra. Kanske hennes bästa skiva nånsin. Och kanske årets bästa. Lyssna på Spotty, t ex.

Ja, och så haltar jag lite lätt för tillfället. Har drabbats av den värre sortens hälsporre och everything hurts and I want to die. Imorgon ska jag till läkaren och vid det här laget hoppas jag på direkt amputering. Föreställer mig att jag skulle kunna ha ett hjul istället, som hembiträdesroboten från Jetsons.

Insomnia

Klockan är 03:42 när jag påbörjar det här inlägget. Jag kan inte sova. Jag har försökt ligga stilla, ligga tyst, ligga på sida och ligga på rygg. Jag somnar inte. Jag tänker på julen och på att så många människor kommer sitta ensamma och hungriga. Och att jag inte kan, kanske inte ens riktigt orkar, göra nåt åt det. Att jag ändå borde. Jag ligger och räknar i huvudet vad som ingår i en rimlig julkorg man kunde ge bort. Clementiner, äpplen, kaffe. Kanske julmust? Eller är det oansvarigt? 

Jag försöker med ett tyst rum. Jag försöker se på film tills jag somnar. Jag försöker se på avsnitt av Bamse, nåt tryggt att överrösta ångesten med. Scrollar genom alternativen och råkar få syn på en skräckfilm och fast jag inte ser den så ser jag dockan med pojkansiktet framför mig när jag blundar. Blir mer mörkrädd än jag var innan.

När jag var yngre var det ett äventyr att vara uppe hela natten. Jag tänkte kanske vaka i natt, har jag skrivit i nåt brev nån gång och sen satt jag uppe och läste eller skrev dagbok, lyssnade på cd-skivor på jättelåg volym och smet ut till köket för att dricka mjölk, direkt ur paketet. Jag kanske romantiserar mina tonår nu, men jag vill minnas som att det inte var nån big deal om man inte sov. Det gick att klara sig på några timmar på morgonkvisten - och några på eftermiddan. Jag minns också att jag tyckte det var roligt och häftigt och spännande att vara vaken. Som att världen var lite mer min mellan 00 och 05. Och det här var innan vi hade bredband.

Så känner jag inte längre. Trots nonstop internet. Det har säkert sina självklara fysiologiska orsaker, typ att min kropp har trettio årsringar, snarare än femton. Men nu för tiden när jag ligger vaken, oavsett om det är det att jag vaknar tidigt och inte kan somna om, eller som nu, att jag inte får tag i sömnen från första början, så är det den där ångesten som sätter in. Ensamma människor på julafton, dockor med pojkansikten som kommer till liv, allt jag inte gör och borde, clementiner, äpplen, kaffe. Minuterna som tickar ner tills väckarklockan kommer ringa igen och igen och igen.

Klockan är 04:18 nu. Det här inlägget har inget innehåll och jag känner mig trött men inte sömnig. 04:19.

Mina vänner: Hillbom

Min bästa bloggidé ever får hoppa in när jag är för trött för att fungera. November alltså. Innehåller den månaden nåt annat kulturfondsansökningar och färgen grått? Idag får ni träffa Hillbom, Smålands finest!

Bild av mig ↑

Namn: Fredrik Åke Hillbom! (Ja… Åke..)

Ålder: 26... jordsnurr? Vintrar? Yeah, u get it.

Stjärntecken: Fisk! (Pisces)

Bor: Jag lämnade just Sthlm för Småland, bytte Östermalm mot Älmhult. Societet mot älgskit - tack gode gud!

Familj: jag och min snubbe samt ca ett tiotal personer till! Men hushållsmannamässigt jag och min snubbe… Snubben = Mats a k a Mattan a k a Mattson a k a Bey.

På internet finns jag här: #Darknet… (syns ibland också på Tumblr och Insta)

Favoritfärg: #c0c0c0 samt #0000ff

Favoritpopgrupp: TLC! Jag måste säga TLC trots att det finns sååå många!

Den bästa låt jag vet: sjukt svårt! Konsumerar extremt mycket musik, men om jag utgår ifrån den låt jag har lyssnat mest på samt är en låt jag återkommer till hela tiden så är det nog Arvo Pärt - Fratres for violin, strings and precussion (Ha! Låter som en helt ny nivå av pretto, men det skiter jag i).

Favoritbok:The heart is a lonely hunter. Baserat på: den bok jag läst om flest gånger.

Favoritdjur: HUND!!! Så jävla tråkigt svar, men jag orkar inte ljuga...

Favoritmat: LASAGNE! (katten Gustav-skämt beivras)

Favoritdryck: Trocadero eller öl när alkohol är med i bilden (samma färgskala också av någon konstig anledning...)

Det här gör jag när jag inte har fritid: jag stressröker och dricker svart kaffe. Nej, men jag är fotograf och kreatör, jobbar med reklam först och främst.

Och på min fritid brukar jag: Stressröka och dricka svart kaffe. Nej seriöst, har slutat röka. Eller håller uppe som jag kallar det. Och sorgligt nog gör jag hyfsat ocoola saker på fritiden. Typ vuxensaker, viker tvätt och städar... Blä.

Jag tycker om: jag konsumerar ohälsosamt mycket RnB och hiphop. Jag samlar på sneakers. Tycker också det här "internet" som är så på tapeten är ganska roligt.

Jag tycker inte om: påklistrad heteronormativitet är en sådan jävla snoozefest! Ärligt talat skittråkigt. Patriarkala samhällsstrukturer samt allt som kommer med det, typ vardagsrasism och trans/homofobi känns sååå 1800-tal. Blöööö, tröttsamt! Well whatever, somnar typ bara av att tänka på det. Hatar blodpudding också! Hamnar lätt i samma fack, EW!

I framtiden vill jag: Det här året satsar jag på att jobba mer på mig själv, så jag antar att jag i framtiden vill vara mer zen! Mer intune with myself, haha.. Kanske ha tid för mer konstrelaterade projekt. Skittråkigt svar men bryr mig inte.

Så här känner jag Ellen: Okej! Ellen och jag skulle kunna gå waaaay back (typ 7år) men det gör vi inte. Första gången Ellen såg mig var hon för feg för att gå fram o prata med mig, för jag tydligen quote "för cool och såg dryg ut". Bra tillfälle att tipsa folk, som nån gång kanske tror samma sak. Kom fram och säg hej! Jag är inte cool! Och inte så dryg! Har kanske bara kroniskt bitchface.. Idk. Hur som helst, det var först tre år senare som hon tog mod till sig och approaced me, vilket resulterade i instant love! Och på den banan äre!

När vi umgås brukar vi: prata om musik, vältra oss i popkulturella fenomen, samt uppdatera varandra om viktiga livshändelser.

Bästa med Ellen: Well honeys I’ll tell ya: hon är ärlig och rak! Och hon får mig att skratta så jag gråter!

Sämsta med Ellen: Hmm.. svårt! Kommer inte på någon dålig egenskap mer typ ett ”tråkigt” val typ som att bo kvar i Jeppis när hon kunde bott i Småland med moi! (Jaja… och Pär och Mats...)

Jag tror Ellen tycker följande saker om mig: HA! Okej, jag tror Ellen tycker att jag är lite väl cynisk men jag tror också att hon tycker jag är lite rolig (2gay2function). Samt att jag iallafall ibland har något vettigt att säga.

Haha, det är sant, jag vågade inte prata med Hillis första gången jag såg honom på en hemmafest i Nykarleby vilket SUGER att tänka på nu, för när jag äntligen började prata med honom, flera år senare, så visade det sig att han visserligen är ascool, men inte alls dryg. Inte ett dugg. Jag kunde ha fått flera år med honom innan han gick ut konstskolan och flyttade tillbaka till Sverige. Jag känner ingen som lyckas vara så on fleek men samtidigt så helt igenom godhjärtad som Fredrik. Dessutom värmer hans skratt mitt hjärta.