Veckans skrivövning: Talgoxen

Hej hej direkt från Helsingfors bokmässa! Jag sitter mitt i S&S monter och bloggar, runt omkring mig springer vad som känns som två miljoner skolbarn och kryssar av vad jag gissar är nån slags bokmässeorientering. ”Var står faktaböckerna?”, ”Vad är ett omslag?” hör jag med jämna mellanrum. Om 23 minuter ska jag stå i Boklunds monter med mina kollegor från Hästar-antologin, så jag ska komma till saken. Det är dags för Veckans Skrivövning!  

IMAGE.JPG

Det dök upp ett vykort! Med min favoritfärgen - talgoxen! Vilket sammanträffande. Eller talgmesen som den tydligen också har hetat. Jag älskar talgoxens titituu-titituu-titituu på våren och har till och med en talgoxe tatuerad på ena skuldran. I gammal folktro sågs talgoxen som en olycksfågel, till och med ett omen om död, så det kan man kanske hålla i åtanke. 

IMAGE.JPG

Inuti vykortet står det:

”Min Sköna! Jag har tänkt tillbaka på vårt möte och jag kan inte sluta tänka på dig! Jag hoppas att du fortfarande tänker på mig. Jag vet att jag inte gjorde ett så bra intryck, men om du ger mig en chans till lovar jag att vår relation skulle blomma. Jag känner det på mig! - Din för Evigt.

Se där! Vad har hänt? Vem är det som skrivit vykortet - och varför har hen inte gjort nåt bra intryck? Och varför tror vykortsskrivaren att deras relation skulle blomma?

Ställ timern på din telefon/en äggklocka på 10 minuter och sen skriver du en scen där den som skrivit vykortet och den som får vykortet träffas och vad som händer. 

Du får jättegärna skriva din text som en kommentar till inlägget - eller så gör du bara det för dig själv. ​

Titituu-titituu-titituu.​

Läs mig!

The cat’s out of the bag! Nu får jag äntligen berätta om det ärofyllda uppdraget jag har fått - jag är en av fyra jurymedlemmar i Schildts och Söderströms’ debutanttävling Läs mig! Jag ska tillsammans med författaren Sirpa Kähkönen, förlagsredaktören Martin Welander och litterära chefen Anna Friman söka och förhoppningsvis hitta en vinnare i tävlingen. Så kul! Så har du ett riktigt juicy manus på G - nu är det dags att skriva klart det! Har du inget på G men vill delta ändå? Varför inte skriva ett under NaNoWriMo? Perfekt!

44624682_1868857289898595_3870503142789480448_n.jpg

Du kan läsa allt om tävlingen HÄR, men före du gör det så kan du läsa en liten mini-intervju med min fellow jurymedlem och min egen förläggare, livscoach och kompis: Anna Friman som jag gjorde enkom och unikt för den här bloggen. Jag får ganska ofta frågor om utgivning och förlag och hur saker funkar, så jag tänkte jag passar över dom vanligaste frågorna till nån som kan det bättre än jag, Anna. Take it away, Anna!

IMG_7409.JPG

1. Hej Anna! Vad är din titel och vad går ditt jobb ut på?
Hej Ellen, min titel är litterär chef. Det innebär att jag leder arbetet på S&S Litteraturs redaktion, det är tre förlagsredaktörer och jag som jobbar där. Jag ansvarar för utgivningsbesluten, som görs i samarbete med redaktörerna. Största delen av vår tid går åt till att arbeta med böcker som ska utkomma inom en ganska snar framtid, vi har manussamtal med författarna och redigerar texterna, planerar böckernas utformning tillsammans med grafiska designers och mycket mer. Och så läser vi förstås manusen som kommer in. Vi tar också initiativ till nya bokprojekt och kontaktar personer vi tror har en bok eller ett författarskap i sig.

Som litterär chef planerar jag utgivningslistorna och ser till att de är balanserade både litterärt och ekonomiskt.

2. Hur gör man om man vill få en bok utgiven? Förutom att skriva den då?
Det viktigaste är ju, som du säger, att få ett manus skrivet. Under den processen tror jag det är bra att inte tänka för mycket på att någon annan ska läsa, för det kan störa en i skrivandet. När man är så klar med manuset att man är nöjd kan man skicka sitt manus till ett förlag, gärna med ett följebrev (vi har anvisningar på http://litteratur.sets.fi/skriver-du/). Jag tycker det är viktigt att inte försöka skriva för att behaga, då blir det inte så bra.

Att läsa allt möjligt är en mycket bra skrivarskola!

3. Hjälper det att ha typ en blogg eller nån slags online-närvaro? Är det enklare att få ge ut en bok då?
Där finns det knappast någon automatik, men om man har t ex just en blogg övar man sitt skrivande kontinuerligt och blir bättre på det, så på så sätt kan det hjälpa.

4. Vad söker ni efter? Eller vad tycker du saknas i Svenskfinland? Vad är din drömbok att ge ut?

Det vi ständigt letar efter är en egen röst, ett eget uttryck, ett eget ärende. Det är svårt att göra en beställning ... När man ser det vet man att man vill ha det, helt enkelt Så är det väl med alla konstnärliga uttryck.

I finlandssvensk litteratur finns det inte så mycket erotik, ändå är det en viktig del av mångas liv. Alla nyanser, den dimensionen i tillvaron. I vår nya tävling "Läs mig" skulle vi faktiskt vilja få fram lite mer köttsliga aspekter i litteratur. Därför är logotypen så sliskig, hehe. (Ellen, du är ju själv en fena på att skriva sexscener - inte allt likställa med erotik, men ändå - kanske du borde hålla kurs?)

Personligen tycker jag om genreöverskridande böcker, böcker som inte går att definiera så enkelt. Som läsare vet jag att jag fått tag på något riktigt bra om jag nästan svartsjukt konstaterar att INGEN kan förstå den här boken som jag förstår den.

/kan inte tänka mig många värre scenarion än att dra kurs i sexscener, men för rätt pris så… reds. anm./

5. Och vad är du trött på att få för manus?
Sådana som kommer i formen delade dokument. Don't do it utan särskild överenskommelse!

6. Har ni nån åldersgräns på när man kan bli utgiven? Kan man vara för ung eller för gammal?Nej.

7. Hur länge tar det före man får svar från er om man skickar in nåt? Och om man får ett ja; hur länge tar det före man har en färdig bok?
Vi försöker ge besked inom tre månader, men ibland kan det ta längre tid. Kortare också.

Hur långt det är till publicering beror på hur mycket manuset behöver redigeras och på hur utgivningslistorna ser ut. Vi kan till exempel inte publicera elva diktsamlingar samma säsong, och inte elva romaner heller.

8. Vad är den vanligaste fördomen som inte stämmer om att skriva och ge ut böcker?
Det är min erfarenhet att den gudomliga inspirationen är en myt. Den finns, men skrivandet består till åtminstone 90 procent av disciplin och sittmuskler. Man ska heller inte vänta på att få oceaner av tid för sitt skrivande, för det kommer inte att hända. Som Virginia Woolf skrev: "Dogs will bark; people will interrupt; money must be made; health will break down …."

9. Kan alla skriva en bok?
Det tror jag faktiskt inte, för alla vill inte skriva en bok och då går det knappast.

10. Det är ju väldigt trendigt nu för tiden att ge ut böcker själv. Vad är skillnaden på egenutgivning och att va på förlag?
Är det trendigt? Okej. En skillnad är att på förlag jobbar man tätt tillsammans med en förlagsredaktör och då blir texten alltid (ja, alltid!) bättre. En annan fördel med att utkomma på ett förlag är marknadsföringen och informationen, lagerhållningen, kanaler att nå ut genom. Man har ett helt team kring sin bok, helt enkelt.

/jag tycker mig skönja en viss trend, egenutgivning har fått en högre status, flera väljer att göra det, det finns många behändiga alternativ om man väljer att göra det osv osv osv reds.anm./

 

Mitt program på Helsingfors bokmässa

V kör på direkt bara? Jag gör det här lika mycket (mer) för mig själv som för er; jag blir jätteglad om ni kommer förbi nån programpunkt och säger hej men jag behöver också skriva ner programmet själv en gång för att få nån slags överblick.

TORSDAG 25.10

10:30 - 12:00 Litterär speeddating
Scen: Fiskehamnen
Kom på helt sjuuukt bra litterär speeddating på bokmässan. X3Ms morgons programledare Simon & Märta bjuder årets hetaste finlandssvenska författare på en glass och diskuterar ämnena i deras böcker, allt från det komiska till det som gör mest ont. Alfred Backa hoppar in, ståuppar och är allmänt skojig. Med Kaj & Ted, Eva Frantz, Maria Turtschaninoff, Ellen Strömberg, Dea Solin och Malin Klingenberg.
Jag deltar klockan 11:10! Är lite nervös för det här, hehe.

14:00 Romaner långt från storstaden
Scen: Fiskehamnen
Två av vårens finlandssvenska debutanter tar avstamp i livet långt från storstaden. Elin Willows skriver om ensamhet i en liten by långt upp i norr. Ellen Strömberg beskriver vänskap och uppvaknad sexualitet på ett rått, ärligt och sällan skådat uppriktigt sätt. Tillsammans talar de om att skriva om det lilla samhället och om relationer och omgivningar som formar en.
Ska få prata med två personliga favoriter - Elin och Janina Orlov som fungerar som moderator, kul!

FREDAG 26.10

12:00 Träffa författarna till antologin Hästar
Boklunds monter, 6n66

Ellen Strömberg, Hanna Ylöstalo, Vilhelmina Öhman och Satu Laukkanen, författarna till antologin Hästar, är på plats i montern för att berätta om boken.
Kom och säg hej och ät lite godis med oss helt pretentionslöst!

16:00 Bakom boken
HBLs scen
Vad är det för skillnad på att skriva blogg och att skriva en roman? Hur skriver man rakt på sak om sex? Ellen Strömberg berättar om hur hennes debutbok Jaga vatten kom till, i samtal med förläggaren Anna Friman. 
Väldigt roligt att få prata med Anna på scen! Vi brukar ha bra samtal kan jag ju säga, utan att hypea upp det här allt för mycket.

19:00 - 22:00 Nu imorron!: Festen
Rupla
Förlagen ordnar fest tillsammans på Rupla! Det här är alltså bara en biprodukt av bokmässan. Kom och drick ett glas vin och lyssna till mig och många andras högläsningar. Jag läser cirka 20:40 och ska läsa lite ur mitt nya projekt! Iiiih!

Paus-selfie

Paus-selfie

LÖRDAG 27.10

12:30 Bleik, feit och riktigt bra
Scen: Blåbärslandet
Om fördomar kring utseende och självbild. Om att tycka om sig själv och tro på sina möjligheter. Medverkande: Jonas Helgesson, Ellen Strömberg, Katarina Gäddnäs.
Det här är det kyrkan som ordnar och jag ser fram emot att prata mina två hatkärleksämnen: kropp och självkärlek.

SÖNDAG 28.10

10:30-11:30 Kvinnans villkor genom decennierna
Scen: Fiskehamnen
En diskussion om kvinnors frigörelse och samhällets syn på kvinnan genom decennierna. Vika är strategierna som styrt kvinnors roller och varför har kvinnans sexualitet uppfattats som så farlig att den behöver styras med fast (patriarkal) hand. Sabine Forsblom, Eva Frantz, Tuva Korsström, Ellen Strömberg samtalar med Ebba Witt-Brattström.
Satt med i en lite liknande diskussion i Göteborg och det var jättekul!

15:00 Terapisoffan: Farliga flickor
Scen: Blåbärslandet
Jaga vatten är en stark och unik debutroman som i fragment behandlar flickors och unga kvinnors vänskap och sexualitet på ett befriande rakt och rått vis. Tänk Girls förlagd till en glesbygd med oändliga småvägar att köra längs för baksäteshångel. Ellen Strömberg på Terapisoffan. Katarina Fagerström modererar.
Terapi! På scen! What could possibly go wrong?

Ett arbetsrum, en bokmässa och femtielva andra saker

Den här veckan hann börja före jag hann sätta mig ner och berätta om den för er. Det är slutet av oktober och jag börjar känna höststressen - nu ska ansökningar, blanketter och fan och hans moster in. Det är en del av jobbet och det är bara att tugga sig igenom, men det är en tungtrampad tid det här, det får man väl ändå tycka? Eller det tyckte jag i alla fall imorse, men efter att ha suttit i bra möten med olik bra personer mellan 10 och 15 idag känns det mycket bättre. Varje gång jag skärper mig själv och faktiskt ber om hjälp infinner sig den här lättnadskänslan. Jag borde serr tatuera in “våga be om hjälp” i handflatan, det är och förblir mitt största gissel.

Nu sitter jag på Robbans, mitt favoritcafé att jobba på. Tänkte försöka klämma in ett par timmar egen skrivtid ännu i eftermiddag, för det lär inte bli så mycket skrivtid resten av veckan. Imorgon måste jag projektjobba hela dagen och på onsdag åker jag ner till Helsingfors för att delta i bokmässan där! Just när man lyckats återhämta sig från en bokmässa kommer den andra, hehe. Förutom att jag ska delta i en hel drös program (kan blogga om dem senare) ska jag bland annat gå på mingelfest på Svenska Ambassaden (!) och vara med i direktsändning i radio. Spännande värre!

Men just nu är jag så in i mitt eget skrivprojekt att jag allra helst bara skulle sitta och fundera över det, meeen det kan jag ju inte riktigt. Och egentligen är väl det ganska bra, för på så sätt måste jag lära mig hushålla och budgetera med ångan. Få in skriv-ivern i vardagen, på så sätt blir mitt eget projekt ett slags andningshål, fritt från byråkrati, fritt från regler och fritt från det mesta.

I helgen fixade jag också till ett arbetsrum åt mig! Vill ni se?

Det hela började med att jag äntligen fick mitt efterlängtade runda köksbord. Eller äntligen och äntligen - det råkade sig så att jag såg på Jysk hemsida att de hade ett runt bord på kampanjpris och att min svåger Richie råkade vara hemma hos oss just då. Tio minuter innan de stängde (och kampanjpriset tog slut!) sladdade vi in på parkeringen med Richies bil. Jag marscherade in, pekade på bordet och betalade. Och nu har vi vårt runda bord! Tycker väldigt mycket om det, även om det är en produkt från en kedja helt utan personlighet. Jag försöker oftast undvika köpa nyproducerat och från de stora kedjorna när det gäller inredning, men bara man blandar upp det med annat tycker jag det är i alla fall rent estetiskt känns ok. Etiskt däremot… Well. Det kan jag inte försvara.

På så sätt fick jag i alla fall lösgjort vårt gamla köksbord som fick en ny uppgift i livet; skrivbord. Men för att det skulle få plats i rosa rummet som hittills bara fungerat som gästrum behövde jag få ut två av de tre bokhyllorna som stått där. Det löste jag genom att fylla våra bokhyllor i biblioteket till bristningsgränsen (dubbla rader pockets bl a) och flytta ut en av hyllorna till vardagsrummet.

Egentligen var jag emot bokhyllor i vardagsrummet men vad ska man göra? Så här i efterhand tycker jag till och med bokhyllan skänker en viss tyngd till rummet. På den gula pallen ska förresten vår lilla julgran stå i år - yes, ni läste rätt, Ellen Strömberg ska för första gången ha en egen julgran. Plast, tyvärr, för jag är allergisk mot the real deal, men ändå. Ser orimlgit mycket fram emot det här. Tänker mig färg, färg, färg!

Nu låter det här kanske som en enkel liten rockad, men alla som lever i ett äkta bok-hushåll vet vad det betyder att flytta bokhyllor med innehåll. Svettades hela lördagen igenom med att flytta böcker och tidningspärmar och hyllor över hela lägenheten. Det här är också fjärde stället jag provade att ha hyllan. Försökte först få in hyllan på ett naturligt sätt i köket, sovrummet och i hallen men det blev vardagsrummet till sist.

44610464_180021016211439_5373012926338695168_n.jpg

När hyllorna var ur vägen kunde jag äntligen börja flytta på möblerna i rosa rummet. Sängen, som stått mitt i rummet tidigare fick flytta in i ena hörnet. Instant tonårskänsle-feelis. Det var aldrig tal om att inte ha plats för gäster hemma hos oss, men det känns mycket mer effektivt att faktiskt använda rummet till annat också. Vi har trots allt gäster max några veckor i året, resten av tiden kan man ju faktiskt göra annat där också. Dessutom är det lyxens lyx att ha en extrasäng, även när vi bara är två; om man vill läsa längre en kväll, om man stiger upp tidigare än morgon men vill ligga kvar under ett täcke och se på youtube-videos, när man är sjuk och snarkar så högt att man väcker sig själv.

44481949_247916882553217_4904693759716884480_n.jpg

Hyllan med pärmar fick flytta under fönstret. Och den stora tavlan som min kompis Alex målat fick flytta in rosa rummet också, den stod tidigare där bokhyllan i vardagsrummet nu står. Domino-effekt, ni vet.

44509480_693027481090408_4478805176307679232_n.jpg

Och köksbordet flyttade in längs ena väggen och vips, var det ett skrivbord! Jag behöver fortfarande en annan stol till bordet, men tills vidare fungerar den här något katt-riviga fåtöljen bra. Mattan har följt med hemifrån och den har figurerat i nästan alla lägenheter jag bott i. I ett raseriutbrott utlöst av yet another kattspya förra sommaren slängde jag upp alla våra mattor på vinden och lovade att aldrig mer inreda med textilier. Och där har den legat och bidat sin tid. Nu har jag glömt bort det löftet och dessutom är det trevligt med mattor så här års.

44598561_361472581254845_7985335559025328128_n.jpg

Nu ser det ut som att jag är en väldans kreativ typ som alltid har nåt projekt på g och på sätt och vis är det väl sant, men gudarna ska veta att varken mina målarpenslar eller min symaskin riskerar att nötas upp. Men nu när jag har nånstans att ha dem hela tiden, utan att behöva stuva undan dem hela tiden så tror jag att chansen att de kommer användas mer är stor.

44542895_537745373353001_13760671489458176_n.jpg

Den här målningen jag påbörjade i ett försök att stressa ner förra veckan ska nog inte stå framme, jag tycker inte den är så fin. Men tills jag löst “problemet” vad jag ska ha på väggarna får den stå den. “Problem”, ja. Förutom att alla rum i vårt hem äntligen känns ordentligt genomtänkta så är det det allra bästa - plötsligt har jag små luckor i hemmet som behöver loppisfyllas. Jag vill ha en annan stol till skrivbordet då och nån slags byrå eller låg hylla och lite tavlor till mitt rosa rum ännu. Eller ja, mitt och mitt, det är ju lika mycket Pärs, men han har ju sin lilla arbetsvrå i vårt bibliotek han.

Så nu är jag ännu mer sugen på att bara sitta och skriva. Jag provskrev där igår kväll och fick ändå ihop över 2000 ord, så det börjar bra i alla fall.

Men vet ni vad? Nu ska jag få besök av min bästis Grim, så nu får det nog vara färdigbloggat för idag. Allt i livet är ju inte bara jobb och text, det är små knubbiga brorsöner också - och tack och lov för det!

Inte för att förstöra stämningen, men...

Förr ett par dagar sen fick jag ett mejl som gjorde mig konfunderad. Jag hade blivit nominerad till “Årets stämningshöjare”.

Liten paus för att ta in det här.

Jag.
Stämninghöjare.

Don’t get me wrong, det är klart jag är tacksam och blablabla allt det där ni vet, MEN, jag har nog aldrig blivit kallad stämningshöjare förr. Tvärtom har jag varit nöjd med att vara den som är den så att säga, jag har embrace:at min inre Häxan Surtant och gör sällan något för att medvetet höja nån slags stämning alls. Snarare tvärtom har jag historiskt sett ganska ofta varit den som rättat till glasögonen, harklat sig och sett sur ut. I gymnasiet började en kompis, som hade som specialitet att dra grova och roliga historier, ursäkta sig i förväg när han drog ett skämt. “Sorry sorry Ellen MEN…”. Min familj kan vittna om att jag aldrig hållit inne med nån ångest eller stress för att skona folk omkring mig. Bara det faktum att min naturliga reaktion på att få en nominering är att på samtliga sociala medier ifrågasätta hela grejen säger ju en hel del.

screenshot från svenska.yle.fi

screenshot från svenska.yle.fi

Det är klart det skulle vara roligt att vinna - mest för att jag då i författarpresentationen i nästa bok skulle kunna skriva “Strömberg driver sen många år tillbaka den FLERFALDIGT belönade bloggen Blejk, fejt och fab” - men jag varken hoppas eller räknar med det. Jag tycker på riktigt det finns dom som förtjänar det bättre, t ex Siri Fagerudd. Ni kan ju de nominerade här och själv rösta på nån som ni tycker höjer stämningen. Och medan ni funderar på det nynnar jag på en gammal Dylan-låt, ni vet den här; it ain’t me babe, no no no, it ain’t me you’re looking for babe. Men igen tack tack Folktinget för nomineringen, det är en rolig sak att sätta på cv:et.

Och när ni ändå är inne på Yle, kan ni läsa artikeln om ensamhet där jag också figurerar.

Premiär för... *trumvirvel* Veckans Skrivövning!

Igår kväll satt jag och planerade ett par nya skrivövningar till en workshop jag drar i dagarna på AE. Skrivövningar tenderar att vara en sån grej som man antagligen äääälskar - eller inte alls fattar poängen med. Jag äääälskar, så klart. Det bästa med min livssituation och mitt jobb just nu är att jag får utforma egna och göra andras skrivövningar. En sak som jag dock har förstått är att det nästan är omöjligt att hitta på en skrivövning och göra den själv. Det behövs nästan den där utomstående personen som ger en ramarna.

Att hitta på egna skrivövningar själv däremot är inte alls speciellt svårt. Det är bara att titta runt om kring sig och fästa blicken på något och sen försöka komma på hur man kunde berätta om en historia tunt eller med hjälp av den saken. Igår kväll till exempel kom jag på en väldans finurlig skrivövning (tyckte jag själv i alla fall) när min blick föll på merch-påsen jag fick när jag köpte Mats Strandbergs nya roman Slutet.

44244090_349796395774640_486756301582368768_n.jpg

Plötsligt hade jag stor användning av den snygga påsen men också ett sätt att bearbeta min egen klimatångest på. Jag kallar övningen Katastrofen.

44335544_255233781817753_2961534749803282432_n.jpg

För att göra Katastrofen behöver du: en påse (t ex Slutet-väskan, annars funkar ett vanligt gammalt örngott lika bra) fylld med vardagliga små saker (ett läppstift, en tandborste, tändstickor, en sked, saker du hittar i lådorna hemma helt enkelt) och en katastrofloppa. Om du har glömt hur man viker en loppa finns instruktioner HÄR. Som alternativ i loppan skriver du sen olika katastrofer, t ex kärnvapenkrig och alien-invasion. Deltagarna i Katastrofen får sen dra ett föremål ur påsen och loppa fram en katastrof. Sen får de berätta eller skriva en berättelse i vilken de räddar världen/sig själv med hjälp av föremålet. Man kan tillskriva föremålet magiska egenskaper om man tycker det behövs.

Ok, när jag satt och mös och fnissade över min egen påhittighet igår kväll (vadå, vad gör ni på onsdagskvällar?) kom jag på att jag skulle ju kunna slå ihop två av mina stora intressen; bloggen och ordkonsten och helt enkelt börja bjuda på Veckans Skrivövning här! Jag gjorde en halvhjärtad gallup på instastories, men egentligen hade jag redan bestämt mig. Och jag är inte den kvinna som tvekar när det gäller att skrida till verket - så idag är det storslagen premiär *rullar ut röda mattan* *blåser upp ballongerna* *poppar champagnen* för Veckans Skrivövning!

Katastrofen var bara uppvärmning, här kommer den riktiga Veckans Skrivövning! Jag kallar den för Receptet.

0008_001.png

Det är mycket enkelt. Fyll i den här formeln med ingredienser för det liv du helst skulle vilja ha. Mitt lyder t ex “6 böcker/ 250 g katter/ 4 dl vänner/ 1 1/2 dl familj/ 2 msk självförtroende/ 1/2 msk bra nattsömn/ 1/2 msk hångel. Blanda böckerna och katterna i en lagom stor bunke. Strössla över familjen och vänner i jämnstora bitar och smaksätt med resten.

Man kan också använda Receptet för att berätta en historia, ens eget liv eller någon annans, beroende på lite vad man vill få ut av livet. Utan att avslöja mina deltagares recept too much så kan jag berätta att folk ville bl a 6 länder, 250 gr hundraeuros sedlar och 1/2 msk skog och natur i sina livsrecept. Och det blir som dikter!

Ni får gärna posta ert bidrag i kommentarerna eller så gör ni det bara hemma för er själv. Eller om ni är den delen av befolkningen som inte alls fattar skrivövningar - skit i det här inlägget. Det kommer nåt annat imorgon.

PS Mitt andra förslag på återkommande kategori, Pärspektiv är på gång, men Pär och hans
-spektiv blev som bekant sjuka förra veckan, så det blev en viss fördröjning.

Minimikravet

I fredags kväll satt jag och lyssnade på Taika Mannila & Ronja Stanleys nygamla podd för Yle, I säng med Ronja & Taika och fick världens aha-upplevelse. De pratade om hur det är, eller i alla fall, kan vara att som kvinna bli bemött i musikbranschen. Ronja, som är musiker, hade fått höra att respekt, det är nåt man förtjänar. 

Hur många av er har fått höra att man måste förtjäna respekt? Hur många av er har tänkt att det är så det är? 

Jag har definitivt aldrig ifrågasatt hela den grejen, utan tvärtom tyckt att det är en rimlig grej. Därför fick jag en sån jävla - nästan utomkroppslig - aha-upplevelse när de bemötte det påståendet med ett Lauryn Hill-citat, nämligen det här:

IMG_0469.JPG

Vet inte varför jag aldrig tagit till mig de orden förr, trots att det är från hennes kanske kändaste låt, som jag lyssnat oh so many times på, men nu fastnade det. 

Har tänkt på det ända sen dess. Det här senaste året har jag pratat inför och med ganska mycket folk, både i egenskap av författare, bloggare, workshopsdragare och over all mikrofonkåt människa. Jag har blivit ganska bekväm i det och jag tycker ofta det är roligt. Ganska ofta kan jag tycka jag till och med är bra på det. Jag har aldrig krävt att alla i publiken eller den jag samtalar med ska vara intresserade eller engagerade, speciellt inte om jag är inbjuden till t ex skolklasser eller så, dit publiken inte sökt sig frivilligt. Jag är inte så desillusionerad att jag skulle tro att jag är allas kopp te och jag är helt okej med det. 

Ändå har det ibland lämnat en gnagande känsla över hur vissa i t ex en publik betett sig. Fram till i fredags har jag tänkt att jag på nåt sätt har misslyckats. Man kan inte kräva intresse, men man vill ju kunna väcka ett. Och så jag tänkt att det är mitt fel, att jag inte varit tillräckligt intressant. Trots att jag ofta vänder ut och in på mig själv för att hitta nya formuleringar, roliga svar på frågor eller varierande uppgifter i en workshop.

Men!!!! Att sitta och sova, eller sitta och prata högljutt eller se på Youtube-klipp utan hörlurar (alla helt sanna exempel) när en motpart pratar handlar inte om att den som pratar nödvändigtvis är ointressant - det handlar om att inte visa respekt. Man behöver inte sitta som tindrande ljus och lyssna (jag lyssnar själv bättre om jag får t ex sitta och rita samtidigt), men baby girl, respect är faktiskt just a minimum. Jag behöver inte förtjäna ett jävla skit, det ska bara finnas där.

Sen behöver man så klart inte upprätthålla den respekten om motparten gör nåt dumt eller elakt  (jag har inte speciellt stor respekt för let’s say NMR och såna grisar), men respekt ska väl för fan va utgångsläget när vi bemöter varandra.

Min stora aha-upplevelse är alltså följande: jag har rätt att kräva att bli bemött med samma respekt som jag bemöter andra. Baby Ellen, respect is just a minimum.

HUR KAN DET HÄR VARA EN AHA-UPPLEVELSE ÅR 2018?!?!?!? Jag är 31, jag är ganska smart - test jag tagit på internet antyder till och med att jag har en högre än medel-IQ, jag är duktig på vad jag gör och jag försöker alltid bemöta andra med respekt. Ändå är det en aha-upplevelse. 

Vet ni vad jag tror det beror på? Luta er närmare så ska jag viska min 100% sanna teori åt er: ... patriarkatet.  

Det är så det funkar. Patriarkatets viktigaste uppgift är att förvilla oss brudar så mycket med annat så att man glömmer en sån grundläggande sak som: respect is just a minimum. 

Tack och lov finns det folk som påminner en mellan varven; Taika, Ronja och Lauryn Hill till exempel.

Fem höjdpunkter från Bokmässan i Göteborg

Nu har det gått ett par veckor sen Bokmässan i Göteborg och jag har kanske börjat smälta intrycken. Jag har inte skrivit så mycket om bokmässan kom jag på (förutom vad jag köpte hehe), så tänkte lista lite höjdpunkter! Speciellt eftersom jag till Helsingfors på bokmässa nästa vecka och vill undvika att börja blanda ihop höjdpunkterna.

1. Speaker’s Corner
Tänker inte sticka under stol med att den så kallade vip loungen var bäst. Dit får man tillträde om man deltar i ett seminarium, d v s en programpunkt som inte är ett “gratisprogram” (det kostar ju ändå inträdet för att se gratis-programmen, så jag ställer mig tveksam till den formuleringen men okej), utan sker i en avskild seminariesal. Varför var det så kul att hänga där då? Well,

*kändisspottingen! Kalla mig gärna kusinen från landet, men det är ju svårt att inte göra stora ögon när Jonas Hassen Khemiri står i ett hörn och dricker kaffe med Athena Farrokzhad, Jan Guillou sitter och läser tidningen, Jonas Gardell gestikulerar vilt vid ett bord och Sara Bergmark Elfgren står bredvid dig och väljer tesort och Kattis Ahlström stegar förbi dig och ser trött ut. Det är ju kul att se folk man bara sett på bild förr på riktigt nära håll.

*man får äta och dricka gratis av ungefär exakt samma utbud som finns annars på mässan, d v s pastasallad och kycklingciabatta och skitstora kanelbullar. Efter tre dagar på den dieten kände jag mig som att jag var med i 90-tals avsnittet av Historieätarna, inte så kul, men behövde i alla fall inte betala 300 kronor för tio kalla pastapennor utan kunde lägga dom pengarna på en till bok, hehe. Jag är inte snål, jag är fattig.

*lugn och ro, en sällsynt och dyrbar ingrediens på bokmässan. Här var det tystare och inte så hysteriskt. Är man dessutom inte Kattis Ahlström så kan man äta sin kanelbulle ifred utan att nån nobody från Svenskfinlands utkanter stirrar på en.

*det är sällan jag har känslan av att vara VIP nånting alls. Den där lilla gredelina namnbrickan gav mig den känslan. Måste säga att jag finner mig rätt snabbt i att vara VIP, hehe.

2. Alla möten

Jag och Hedda på S&S.

Jag och Hedda på S&S.

Vet nu hur sjukt trevliga alla (nåja, nästan alla men orkar inte prata om dom som inte imponerade i vänlighet) i branschen är? Visst är en man en liten fis i rymden som finlandssvensk debutant i ett sånt stort rikssvenskt sammanhang, men kände mig ändå inlindad i bomull allt som oftast. Speciellt kring Finlandsarenan anstränger sig verkligen allihopa för att man ska ha det så bra som möjligt. Kunde nämna en massa namn, men då glömmer jag andra namn så jag tror jag låter bli. Tänkte skriva att det var extra roligt att träffa dom man inte träffat förr men så kom jag på det extra roliga i att umgås med vänner och bekanta och speciellt hinna träffa både min och Pärs mamma. Att dricka vin med mamma och styvfarsan på deras hotellrum före förlagsmiddagen på lördag var till exempel en höjdpunkt. Men alltså SERR är så golvad av folk som är så trevliga, jag tänker speciellt på alla på Schildts & Söderströms som jobbade röven av sig och ändå orkade svara på alla frågor och ta sig tid att fråga hur man mår. Är fucking RÖRD!

3. Peppe Öhman

Tycker Peppe kan få en egen kategori för det var så himla trevligt att träffa henne på riktigt och vi hann hänga en hel del. Nu ska jag berätta hur hon är IRL: vass, proffsig, respektingivande och väldigt, väldigt trevlig. Där har ni skvallret. Det kändes som att ha en cool storasyster att få tassa på efter henne. Bästa exemplet är när vi satt i Speaker’s Corner före vårt gemensamma program på söndan och jag såg Jenny Jägerfeld komma in och ba “shit, jag blir starstruck!”. Vad gör Peppe då? Jo, i samband med att vi går ut och förbi Jenny, avbryter hon nån gubbe som pratar med henne (på ett trevligt sätt), presenterar mig för Jenny (för så klart känner de varandra) och ägnar ett par minuter åt att lovorda min bok inför henne. Jag stod bara bredvid och skämdes på det där sättet man gör när man egentligen är väldigt nöjd. Sen gick vi vidare - Peppe med ett leende och raska steg och jag småsvettig och lufsande. Jag inbillar mig att folk vände sig om för att titta på oss, inte så mycket på mig, men på Peppe. Hon har lite den effekten.

4. Kulturens ABC

Cecilia, jag och Cajsa-Stina.

Cecilia, jag och Cajsa-Stina.

D v s Cecilia och Cajsa-Stina. Det var dom jag pratade med under mitt stora program, d v s seminariet jag deltog i på lördag. Kulturens ABC är alltså deras podd och de har varit kompisar i god only knows hur länge och poddat typ lika länge. Jag var lite orolig att jag skulle drunkna i deras så väl utmejslade jargong, men de var så sjukt duktiga och inkluderande och hade läst Jaga vatten på ett så bra sätt, att jag helt slappnade av och hade typ världens bästa samtal med dem på scen. Nu vet jag ju inte hur det såg ut eller lät från publiken, men jag hade jättekul samtalet igenom och det har man inte alltid. Älskar när man prata allvarligt men opretentiöst om saker. Dessutom kändes det som att jag fick två nya genuina vänner efter det. Så otroligt bra ihopmatchat av Susanna på förlaget som hade fixat seminariet. Tack för det!

5. Alla billiga böcker

Om man bara kan hålla sig lönar det sig verkligen att köpa böcker på mässan. Eller gör det ens det med resor dit och inträde? Kom jag just att tänka på. Men i alla fall, stooor fyndpotential. Också ganska stor potential att man dras med i hysterin och köper en massa böcker som egentligen inte alls är så billiga, men de ÄR där. Som ni vet kom vi hem med en orimlig mängd nya böcker. Men det är också ljuvligt att för en gångs skull inte vara den galnaste boknörden på ett ställe.

Där är en liten topp fem-lista att fundera över. Jag kunde som sagt nämna så många namn och så många snälla kommentarer, men då glömmer jag bara nåt, så jag låter det vara osagt. I efterhand, när det hysteriska lagt sig och sorlet som ringde i öronen flera dagar efteråt tystnat så kan jag säga att jag hade en riktigt fin mässupplevelse. Eva Frantz har också skrivit om mässan och hon har många poänger, speciellt det om hierarkierna, jag föreslår att ni läser hennes inlägg HÄR.

Att göra ett drömboende ännu drömmigare

Jag älskar vårt hem och vill bo här så långe jag kan. Oftast tycker jag vi har det riktigt, riktigt fint här också. Men i perioder så är det som att jag bara ser det som kunde förbättras och hakar upp mig på bristerna. Det är då jag aktiverar mitt Pinterest-konto igen och plockar i och ur köpkorgar utan att kunna bestämma mig för vad som egentligen är min stil. Jag förbannar vårt gemensamma pryl- och bokbegär som gör att fler kvadratmeter än vad som riktigt kan motiveras tas upp av böcker, skivor och loppisfynd. Allt känns så låst, det GÅR ju inte att möblera om här ens.  Allt känns billigt och vulgärt och flyktigt och helt, helt fel. De här perioderna går ju om och man får försöka rida ut vågorna. Men man kan ju drömma och kanske, kanske slår nån av drömmarna in.

Just nu drömmer jag om...  

Nya köksluckor i vårt kök. Varför inte solgula, varför inte folkhemsträfärgade? Tyvärr verkar inte alla våra skåp vara standardmått, så tror inte det är bara så bara att byta ut. Suck. Låg och grämde mig hela natten igår över våra köksskåp, men ärligt talat har jag nästan glömt bort det idag.

Ett skrivbordshörn i gästrummet. Det här är betydligt enklare att få till och kommer nog hända inom den snaraste framtiden; det är bara ett par andra pusselbitar som måste falla på plats för att just den här pusselbiten ska kunna hända. Jag tror inte det kommer bli speciellt mycket mer avancerat än ett bord och en stol - men visst är det lite mysigt med lite mer ombonade hemmakontor?

En viktig pusselbit är att vi lyckats rensa i bokhyllorna lite och organisera om så att vi slapp bokhyllorna i gästrummet. Det allra, allra bästa vore så klart att få till en där platsbyggda från-golv-till-tal-hyllan i biblioteket. Men det har vi nog inte råd med just nu. Drömmer också om bokhyllor utan bakstycken, så att man får till den där luftiga känslan.

En annan pusselbit är det runda matbordet till köket som jag funderat på ända sen vi flyttade in. Nu är det snart verklighet - hoppas jag. Om nån har ett runt matbord i bra skick ni vill bli av med så vet ni var jag finns.

Ett nytt duschskåp är nästan högst upp på prioriteringslistan. Vår toalett är yttepytteliten och av den yttepyttelilla ytan tar duschen upp 60%. Totalt onödigt med en dusch man löst och ledigt kan stå fyra i, samtidigt som man inte slipper att svänga sig framför handfatet. Nu är det ju så här att det krävs proffs när man ska göra sånt så det hänger liksom lite på att vi har råd med nåt sånt.

Sist men inte minst - en välorganiserad garderob. Det här är nödvändigtvis inte heller något megaprojekt, men det ska ju göras. Vi har ganska bra med garderober och förvaring, men innanmätet i alla garderober är ineffektivt och föråldrat. Drömmer om lådor som dras ut ljudlöst och kläder som hänger snyggt sida vid sida på galgar. Inte mörka vrår och knarriga trälådor som faller om man drar dem lite för långt åt nåt håll. Men nån dag, nån dag.

Tills dess är det ju gratis att drömma.

Alla bilder från min Pinterest.


Häxor, läxor och inte så dödliga lektioner

Snabbt, det är bara timmar av veckan kvar - men vi hinner ännu gå igenom den.

44047501_494165247731856_8007464841147056128_n.jpg

Måndag och jag var lite seg efter att Pär blivit sjuk natten till måndag. Jag gjorde en playlist, igen. Kanske den bästa jag nånsin gjort. Här hittar ni den!

44126895_2121246997907212_8314177243257503744_n.jpg

Tisdag eftermiddag jobbade jag med Moa på Robbans. Testade porträtt-funktionen på min nya mobil.

44041575_2018576734865546_6246294693760466944_n.jpg

Onsdag morgon och jag var nyvaken. Första gången ordentligt utsövd den här veckan.

43952135_252361252133410_5587845309288939520_n.jpg

Onsdag eftermiddag jobbade jag hemifrån pga inbokad grej här hemma. Det händer spännande saker just nu - återkommer till det!

44022902_690127348009419_7284323220449132544_n.jpg

Torsdag låg jag längs riksåttan som ett sketet streck hela dan. Körde Jeppis-Vasa-Jeppis-sträckan två gånger, hade två författarsamtal, gjorde två intervjuer, fixade och trixade inför en fortbildning och öööh. ja, det kanske inte var så mycket mer, men det räckte till.

44024103_1461107494033122_1503647666414813184_n.jpg

Fredag och jag satt på ordkonstledarutbildning (puh!) hela dagen. Det är så roligt att vår verksamhet äntligen kommit igång, jag är full av inspiration efter helgen!

44149964_280428872582566_1306833358466056192_n.jpg

Lördag och utbildningen fortsatte. Ibland har jag svårt att förstå att jag får jobba med det jag tycker om allra mest.

44027037_488204935018343_9088863767202103296_n.jpg

Lördag kväll och vi drack drinkar och såg gamla barnprogram på Youtube.

44088780_480807265744915_3570993439489130496_n.jpg

Söndag eftermiddag och jag har legat i soffan, druckit kallnat morgonkaffe (my favourite) och läst ett hemligt manus jag fått den stora äran att läsa. Mycket trevligt.

44088291_486370241859381_7037436628985446400_n.jpg

Och ute har det varit höst hela veckan.