Två dygn i pyjamas

Hej! Klockan är alldeles strax ny vecka och jag ska ha workshop för en klass ettor imorgon på morgon - vilket jag för nån timme sen insåg var redan imorgon och inte på tisdag som jag trodde - så jag ska strax släcka lampan.  

Jag har enorm ångest eftersom jag gjort INGENTING den här helgen. Alltså verkligen ingenting. Igår kväll började jag i desperation skriva ett kapitel i min text, bara för att känna att jag levde. Hjälpte inte.

Skulle egentligen bada badtunna och dricka vin med Måndagsklubben igår kväll och idag skulle bokcirkeln egentligen sammanträda. Men efter en otroligt intensiv vecka (kan hända sen var helt normal egentligen men kändes intensiv pga förkylningen) med kraftig förkylning med tillhörande ledvärk (hej ålderdomen!) bestämde jag mig för att hoppa över badtunnan och bokcirkeln blev hur som helst flyttad så jag har bara legat här hemma. Legat ja, jag har knappt varit uppe i sittande ställning på två dygn. Det är inte ens bara något jag säger, utan det är helt sant. Bara idag har jag tagit TRE tupplurar. 

Det enda förnuftiga jag gjort under helgen är att jag börjat se på Sopranos. Bara 20 år senare men bättre sent än aldrig, right? Har bara sett en handfull avsnitt ännu, men det är ju skitbra. Alltså verkligen skitbra. Precis som alla sagt. Och det känns så matnyttigt, som att få en tallrik fammos mat efter en vecka på smågodis och läsk. Kan liksom inte sluta tänka på Tony Soprano heller, är jag lite latent attraherad av honom? Eller är det bara karisma? Idk, idk, tror jag väljer att inte öppna den Pandora-boxen.

De flesta har väl sett Sopranos redan, men om du likt jag tänkt på det som en gubbserie - lägg ner attityden nu och treat yourself till ett avsnitt. Fins på HBO.

En annan sak jag börjat med är att lyssna på Death in Ice Valley, en true crime-podd om ett norskt cold case. På 70-talet hittades en död kvinna i en vandringsled i Bergen, ett område som givetvis kallas Death valley. Hon är ihjälbränd och nån har ansträngt sig för att dölja hennes identitet. Ingen vet än idag vem hon är. Det här är som ett jäkla Kinderägg för true crime-fans, det fullkomligt kryllar av mystiska detaljer. Finns där poddar finns.

Nu är det officiellt ny vecka och jag har i alla fall levererat två bra tips, så nu ska nog jag sova. Igen. Det sjuka är att trots tre tupplurar idag kommer jag nog inte ha några problem att somna igen. Och kanske det är sömn precis det jag behövde, mår mycket bättre idag än vad jag gjorde i fredags kväll. Sömn alltså, så märklig företeelse.

Förresten, jag har dragit en vinnare i En liten bok-lotteriet och Heidi vann! Jag kontaktar dig per mejl!  

30 saker att göra för att mjuka upp november

1. Byt ut din kaffe mot en chai latte.  

2. Lämna en snäll kommentar på nåns insta. En kompis, nån du ser upp till, nån skulle vilja lära känna - alla blir glada av en snäll kommentar. 

3. Ligg skavfötters med nån du gillar i en soffa. 

4. Signa upp för den där gratis månaden på nån streamingtjänst. Sätt påminnelse i kalendern att avsluta före det börjar kosta.

5. Bjud över en kompis och be hen ta med sina favoritnagellack. Låna nån ny färg och erbjud din kompis nåt ur din samling.

6. Gå till biblioteket. Låna hem allt du blir sugen på. 

7. Umgås med ett barn.  

8. Ta hand om något du gillar - klipp klorna på katten, stoppa sockorna fammo stickat åt dig, lappa favoritjeansen, torka damm ur bokhyllan.

9. Sitt på en parkbänk precis så länge att du blir kall om kinderna, men inte får urinvägsinfektion.

10.  Ät en riktigt gräddig pasta.

11. Lyssna på en podcast och teckna.  

12. Läs dina gamla dagböcker. 

13. Gör eller köp den första julklappen. Lägg ner mycket tid på paketeringen.  

14. Tillsätt en tesked kanel eller två i kaffefiltret nästa gång du brygger kaffe.

15. Samla alla dina bästa memes på ett privat insta-konto och ge din bästis lösenordet till kontot i lilla jul-present.

16. Fråga om du får hälsa på nästa gulliga hund du möter på gatan.  

17. Tänd ett ljus. 

18. Möblera om eller bara flytta plats på prydnadssakerna i hyllan. 

19. Be en kompis du litar på att klippa ditt hår. Now is the time att prova luggen du funderat på! 

20. Se på första säsongerna av Gilmore Girls.

22. Skriv en lista på 30 saker du gillar med din kompis. Göm listan på ett ställe hen kommer hitta den.  

23. Ät gröt till frukost. 

24. Lyssna på den här spellistan!

25.  Gå en promenad sent på kvällen och kika in i folks fönster.

26. Städa ur alla gamla väskor och jackfickor och glädjs åt läppstiften, tändarna och mynten som du hittar!

27. Måla om en liten möbel. En pall eller stol är ett ypperligt första målarobjekt. Köp en liten burk färg i en nyans du blir glad av (be om hjälp av nån som jobbar med sånt) och tillåt dig själv att känna dig duktig.

28. Spela in en musikvideo med din kompis där ni dansar och mimar till nån bra låt.

29. Lyssna på när Tove Jansson läser Vem ska trösta knyttet? på Yle.

30. Och om inget annat hjälper - köp en lägenhet! Det gjorde vi idag och det känns fantastiskt! Berättar mera en annan dag.

En monstervecka

Jag var på Helsingfors bokmässa i helgen. Jag pratade på scen, kramade bekanta, skakade hand med nya bekanta och försökte hänga med i vimlet på dagarna och drack rödvin och vitt vin och eventuellt nån GT om nätterna. Kom hem igår kväll, mör som en oxfilé. Det är så roligt, men det är också så tröttsamt. Det är så extrema miljöer, man går in i nån slags undantagsmode som är svår att förklara för nån som inte är där.

Har suttit i olika möten hela dagen och sitter ännu och förbereder inför ett möte imorgon. Däremellan har jag hängt med min kompis Grim; vi har sett på Bamse, köpt en ficklampa som var jätterolig och läst Rassel prassel puss som jag köpte på bokmässan. Bäst var så klart dammsugardikten. Men mest har “vi” stått i soffan och pekat och ropat.

Imorgon drar också en vecka av besök i gymnasieklasser igång och jag känner mig inte så förbereedd som jag skulle önska, men det får gå som det går. Den här veckan kommer jag jobba jättemycket, så vi får se hur mycket jag hinner blogga, men nåt ska vi väl få till.

Ser jag fram emot nåt den här veckan? Jo, helgen. På lördag ska jag bada badtunna med Måndagsklubben och på söndag har vi bokcirkelsträff. Och så får jag sova <3333

Det ska jag förresten försöka göra nu också.

Häxor, läxor och inte så dödliga lektioner

Snabbt, det är bara timmar av veckan kvar - men vi hinner ännu gå igenom den.

Måndag och jag var lite seg efter att Pär blivit sjuk natten till måndag. Jag gjorde en playlist, igen. Kanske den bästa jag nånsin gjort. Här hittar ni den!

Tisdag eftermiddag jobbade jag med Moa på Robbans. Testade porträtt-funktionen på min nya mobil.

Onsdag morgon och jag var nyvaken. Första gången ordentligt utsövd den här veckan.

Onsdag eftermiddag jobbade jag hemifrån pga inbokad grej här hemma. Det händer spännande saker just nu - återkommer till det!

Torsdag låg jag längs riksåttan som ett sketet streck hela dan. Körde Jeppis-Vasa-Jeppis-sträckan två gånger, hade två författarsamtal, gjorde två intervjuer, fixade och trixade inför en fortbildning och öööh. ja, det kanske inte var så mycket mer, men det räckte till.

Fredag och jag satt på ordkonstledarutbildning (puh!) hela dagen. Det är så roligt att vår verksamhet äntligen kommit igång, jag är full av inspiration efter helgen!

Lördag och utbildningen fortsatte. Ibland har jag svårt att förstå att jag får jobba med det jag tycker om allra mest.

Lördag kväll och vi drack drinkar och såg gamla barnprogram på Youtube.

Söndag eftermiddag och jag har legat i soffan, druckit kallnat morgonkaffe (my favourite) och läst ett hemligt manus jag fått den stora äran att läsa. Mycket trevligt.

Och ute har det varit höst hela veckan.

En helt vanlig måndag

Hade tänkt göra ett foto i timmen-inlägg men det blev mest ett foto när jag kommer ihåg det. Men så här såg min måndag ut, as always sett genom min trogna mobilkamera.

Vaknar. Trots att jag vaknar sent, först efter nio, är jag dödstrött. det är en grej jag försökt sluta ha dåligt samvete för, att min dygnsrytm är mer av typen B. Jag är hellre upp längre och sover längre än vad som anses riktigt dygdigt.

Äter standardfrukosten till vardags - ostmackor och d-vitamin. Det är nu man ska börja ta dem för att ha nån nytta av dem sen i vinter - kom ihåg!

Kommer mig till slut i väg till jobbet. Det här är mitt skrivbord, på en bra dag heh. När jag fick två skärmar sa jag att visst, jag kan ha två skärmar, men jag kommer knappast få användning av dem båda. Nu använder jag så klart båda hela tiden. Det är väldigt praktiskt ska ni veta. Jag har också nyligen gått och blivit med arbetstelefon vilket känns helt galet vuxet och viktigt.

Sen jobbar jag ett par timmar. Här ser ni Robin, den ena av mina två kontorsgrannar. Den uppmärksamme märker också nu hur jag använder båda skärmarna - en för Facebook och en för nåt popupfönster, lol. Lovar att jag gör annat också.

Dags för lunch! Idag nudlar med både ägg och keso. Lite lyxigare så där. Två satsumas till efterrätt till och med!

Efter lunch jobbade jag lite till, sen gick jag ut på stan för ett par jobbrelaterade ärenden.

Hämta ut paket och köpa kontorsmaterial, t ex.

Sen drack jag en kaffe och jobbade ännu lite till. Favoritmuggen har fått flytta med till kontoret.

Vid fem gick jag hem. Då var det redan ganska mörkt och tyst i vår korridor. Här är affischer för två jätteroliga event jag tycker ni ska gå på. Mer om dem senare i ett annat inlägg.

Cyklade hem i kall, kall blåst. Så här såg jag ut förresten igår. Hörlurar - Urban Ears, tröja - Puma x Asos Curve, byxor - H&M, skor - Reebok, jacka - Lindex. Jag skrev mest det där för att få känna mig som en äkta bloggare, tror aldrig nån nånsin har frågat mig om var mina kläder kommer ifrån. Kändes lite kul måste jag säga.

Pär hade önskat sig plättar till mat så då blev det plättar till mat. Inser nu att det blev en väldigt grönsaksfattig dag igår, men tror ni mig om jag säger att vi faktiskt äter ganska mycket grönsaker i vanliga fall? Mvh vegetarianerna.

Efter maten spisade jag lite jazz. Nä nej, men jag satte på en skiva (James Blake den här gången) och gjorde lite sånt där småpyssel…

… vattna blommor…

… kolla på utsikten…

… och hänga med katterna. Ni ser ju Violas vilda entusiasm.

Sen satt jag mig ner och jobbade en stund. YES jag tänker på det som jobb när jag sätter mig och läser böcker inför bokmässan, för 1) det är ju faktiskt det 2) det påminner mig om vilken jävla dröm jag lever i och 3) det hjälper mig att faktiskt göra det och inte fastna i evighetsscrollande.

Viola höll mig sällskap. Det här är vår gemensamma favoritplats. Jag i vår läsfåtölj och Viola i famnen på mig i läsfåtöljen.

Sen skrev jag 1000 ord. Jag har bestämt att kapitel är ungefär tusen ord. Jag försöker skriva ett kapitel varje gång jag sätter mig ner. Jag försöker också inte skriva mer än så i gången. Man måste hushålla med ångan. Jag hade givetvis inte Ronald McDonald på skärmen, men det här är känsligt ännu. Man ska inte släppa in för mycket ljus i mörkrummet har jag hört. Tids nog. OM DET BLIR NÅT DET VET JAG INTE DET KANSKE INTE BLIR NÅT ALLS NI KANSKE ALDRIG MER FÅR LÄSA NÅT AV MIG MAN VET INTE JAG HAR INTE LOVAT NÅT!!!

Sen gjorde jag ansiktsmask (shoutout till alla halvblinda jävlar som måste använda glasögon även de femton minuter man sitter med ansiktmask)…

… och tog bort nagellack. Det är väl inte väldigt viktigt att berätta om, men det här nagellacksborttagningsmedlet som jag köpte på Boots när vi var i Bristol pga stort behov har visat sig vara jättebra?! Tror jag tog det billigaste bara för att jag behövde något, men det är drygt och effektivt och luktar inte ens illa? Tips för den som har vägarna förbi the UK. Annars köper jag alltid på Lidl, deras är billigast och lätt bäst, det lärde mig Ronja nån gång.

Sen var det inte så mycket mer med den dagen. Jag kröp till sängs med de här två och Pär (som nog deltagit i den senare delen av min dag, men som bara inte synts till här). Nöjesläste lite och somnade sen, säkert ganska mycket senare än många av er. Min dygnsrytm är som sagt inte så dygdig, men den duger.

Kan det inte alltid vara september?

Försöker inrätta mig i det lagomiga, försöker godkänna två rostmackor med ost och paprika som en fullgod frukost för nån som har svårt att få i sig frukost alls till vardags och på helgerna går all in med gröt och avokado och ägg. Försöker se det bra i att jag steg upp nio i alla fall och inte elva. Tuggar slött, drar ut på tiden. Jag packade simhallsväskan redan igår kväll, glad över att jag kom ihåg att packa två handdukar den här gången, en för håret och en för kroppen. Jag väljer alltid de snyggaste handdukarna till simhallen, de som är urtvättade och fläckade av vad jag hoppas är hårfärg kan man använda hemma där ingen ser en.

Redan när jag går ner för trapporna känns det bättre och jag känner mig ung, frisk, energisk! när jag slänger simhallsväskan i korgen och låser upp cykeln. Skulle egentligen vilja ta en selfie, men hejdar mig. Cyklar den korta biten till simhallen och går in, betalar och går in i omklädningsrummet. Räknar snabbt antalet nyckelband som hänger kvar i skåpen. Ganska många kvar, bra, det betyder att det förhoppningsvis inte är så många i bassängen. Byter om och igen tänker jag “gud vad jag är duktig!”. Går naken i duschen, ler vagt åt andra nakna människor, väldigt noga med att inte göra något som kan verka märkligt eller skumt eller som att jag ens är medveten om att andra är nakna men det är ju det enda man tänker på “här står jag naken, med andra nakna främlingar”.

Småspringer ner till bassängen. Tycker så om ljuden och lukterna i simhallen, kloret och klirret av nyckelbanden runt folks anklar och ekot av barnrop och olika plask. Det står gäng med pensionärer i varje bana så jag dyker in till “snabba simmare”-banan och har konstant dåligt samvete i en timme för jag är inte snabb. Jag glider av och an och har ganska bra tempo på, men är fortfarande långsammare än flera andra. I banan bredvid mig börjar vattengymnastiken igen, högtalarna spelar Nordman och Modern Talking. Det stör mig egentligen inte alls, men när en klass åtta-åringar (kanske) springer in simmar jag mina sista 200 meter snabbt som attan.

Blir alltid stenhungrig av att simma så köper tonfisksallad, yoghurt och knäckebröd på affären. Sitter i kontoret och äter och jobbar ganska bra, får mycket gjort. Känner mig duktig, en känsla jag ständigt strävar efter men sällan uppnår. Det ligger liksom i duktighetens anatomi att vara otillgänglig. Men idag känner jag mig ganska duktig.

Kommer hem och äter hämtetofu, pratar med Pär och hinner vila mig en halvtimme. Grönsakerna är krispiga och solen lyser in genom fönstret och katterna kurrar. Sen måste jag cykla till gymnasiet för att hålla i min kurs, men det känns inte som ett måste, det känns som ett privilegium. Det här högt, högt till himlen. Luften doftar kall jord och som vanligt när det är så bestämmer jag mig för att vara mer utomhus. Jag ska bli en sån som är utomhus mer.

Det är andra gången jag håller i Arbiskursen och det är ännu roligare än första gången. Så bra grupp, så bra och blandad. Folk skriver fantastiska små historier på de tio och sju och fem minutrarna jag ger dem. Skrivövningarna flyter ut i diskussioner om ångest och kärlek och en hel massa annat. Det är precis som det ska va på skrivkurs - det ska handla till åtminstone till hälften om annat. En och en halv timme räcker ingenstans och sen är det dags att cykla hem. Köper bröd och mjölk och smör i lilla affären, höstkvällen kniper i kinderna sista biten hem.

Fönstrena i vårt hus lyser ut i den blåa kvällen som små adventskalenderluckor. Grannen har till och med lyktor tända på balkongen. Tycker så om att komma hem, tycker så om att cykla på nästan folktomma gator blå kvällar. Tycker så om september. Kan det inte vara september jämt.

Vi ser på tv tillsammans, det spelar inte så stor roll vad det är vi ser, vi behöver bara nåt att samla oss runt. Katterna ligger i sina stolar som små fjällrävar, nosarna instuckna under svans och päls.  Vi äter rostbröd och dricker te.

Födelsedagsvecka

Ojoj, ny vecka igen. Känner mig inte riktigt förberedd på den här måndagen. Det är födelsedagsvecka denna vecka, på onsdag blir jag 31 år gammal. Snart är jag å gammal att jag kommer börja säga min ålder som “31 år UNG”. Usch.

31 känns rätt så mycket äldre än 30. Som att det är allvar nu, 30 var bara uppvärmningen. Jutta sa det för nåt halvår sen när hon fyllde och jag förstod inte det då, men jag gör det nu. Det är en helt annan tyngd i åldern 31 än i 30.

Man tänker ju att veckan på nåt sätt skulle vara extra glittrig i kalendern i o m födelsedagen, men näe. Den ser ganska vanlig ut. Jobb, lite möten, träning och kurs. Imorgon kommer fammo och co på kaffe, jag ska med andra ord städa hela kvällen idag hehehehe. Det där maniska städandet inför att nån förälder eller farförälder ska komma besök sitter i från när jag var yngre och mer eller mindre bodde i en soptipp och minsta lilla besök krävde flera dagars förberedelse. Nu för tiden har vi en ganska hög lägstanivå ändå hemma TYCKER JAG men tror att en och annan representant ur den äldre generationen ändå skulle hitta saker att förfasa sig över. Så jag städar. Maniskt.

Enda extraordinära denna vecka är en grej som… Well, jag skriver om det det sen, när jag vet hur det blir, men jag kan säga att jag sällan varit så nervös inför något som jag är inför det här. Jag återkommer om saken. Så länge kan vi väl bara konstatera att det är satsumasäsong igen, hurra!

Nu blir du snart kär i mig

Jag googlade lite listor igår för att ha något att fylla i idag på bloggen och hittade 36 frågor som gör dig kär. Tydligen ska dessa frågor + svar få folk att bli kära i varann?! Tips till dejten! Så det är med en varningens ord jag publicerar det här: det kan alltså hända att du blir kär i mig efter att ha läst det här?! För att minimera risken OCH för att vissa frågor liksom inte riktigt funkade i bloggformat har jag kortat av listan lite. Men i alla fall - beware! 

Bilden är ett montage. Obviously. 

1. Om du fick äta middag med vem som helst i världen – vem skulle du välja? 
En person? Tror det skulle i detta nu bli journalisten och kokboksförfattaren Linnea Wikblad, för jag verkligen tror att vi skulle kunna bli jättegoda vänner och hon verkar så jävla rolig. Hon får gärna stå för maten så slipper jag den prestationsångesten också. Du kan t ex lyssna på hennes medverkan i HanaPees podd Gott folk HÄR. Annars kanske det vore en idé att bjuda ut min kändiscrush Fredrik Wikingsson på dejt, tvinga honom att ställa de här frågorna åt mig och sen leva lyckligt i alla mina dagar i ett slags mormonäktenskap där jag är gift både med Pär och honom?

2. Skulle du vilja vara känd? På vilket sätt? 
Njäe. Skulle jag tacka nej till makten och pengarna som ibland följer med sånt? Knappast. Men har inget behov av att bli igenkänd på gatan. Vilket jag blir ibland (i min lilla småstad obs ingen annanstans). Oftast är folk jättesnälla och vill säga att dom läst min bok och det är ju fint och jag vill verkligen inte klaga på det men jag blir lika obekväm varje gång. Jag vet inte hur jag ska tackla det ALLS!!! Så nej, jag är nog lyckligast utan kändisskap. Men jag dras ju ändå till nåt slags strålkastarljus, det är svårt att förneka.

3. Innan du ringer ett telefonsamtal – övar du på vad du ska säga? Varför? 
Inte ordagrannt, men gärna lite. HATAR att tala i telefon.

4. Hur ser en perfekt dag ut för dig?
Det är höst och det är fredag med hög himmel. Jag vaknar före väckarklockan ringer, jag har luft i cykelhjulen. Jobbar ett par timmar, skriver ett par timmar, handlar nåt gott till middag på vägen hem. Äter kanske tacos och dricker en öl. Ligger och läser på soffan efter maten så länge diskmaskinen går. På kvällen ser vi tv, nåt lagom underhållande ovh kravlöst och jag kanske dricker ett par glas vin. Somnar med vetskapen om jag inte har något alls inplanerat imorgon. 

5. När sjöng du senast för dig själv? Och för någon annan? 
För mig själv: idag. Inför nån annan: idag. Jag sjunger nästan jämt. Senast sjöng jag en version av Nothing compares 2 U på dialekt åt Pär, Nating e int som tu. Han skrattade artigt. 

6. Om du fick leva tills du var 90 år och fick välja att antingen ha fysiken eller psyket hos en 30-åring under dina sista 60 år i livet, vad skulle du välja? 
Psyket, det är det jag lever på.

7. Har du en hemlig känsla över hur du kommer att dö? 
När jag var yngre trodde jag alltid att jag skulle dö i en dramatisk olycka eller av självmord. Tror fortfarande av nån anledning att jag kommer förolyckas, men tror det handlar om att man aldrig kan föreställa sig sjukdomar eller sjukdomsattacker före de kommer. Och att jag alltid tänker ut worst case scenario, ser olycksrisker i allt.

8. Säg tre saker som du och din partner har gemensamt.
Politisk ideologi, en kärlek till det stora i det lilla och att vi alltid hejar på underdogen.

9. Vad är du mest tacksam över i livet?
Att det har blivit så bra. Mitt jobb, mitt hem och min vardag.

10. Om du fick ändra något under din uppväxt – vad skulle det vara? 
Skulle nog försöka vara lite mindre snobbig och nedlåtande. Jag var så otroligt osympatisk som tonåring och barn. 

11. Ta fyra minuter och berätta din livshistoria så detaljerat som möjligt. 
Föddes 1987, växte upp de första i Ytteresse i samma hus som mommo och moffa bodde. Var ett snällt barn har jag hört. Fick två syskon. Lagom till skolan började flyttade vi till Larsmo. Gick i skolan, hade lätt för det mesta, var en besserwisser. Läste massor. När jag började högstadiet skildes mina föräldrar och mamma flyttade till Sverige. Minns ganska lite från den tiden. Ett par år senare flyttade styvmorsan + två styvsyskon in. Blev panda och ”politisk”, vilket mest gick ut på att måla anarkist-A på min bruna manchester-ryggsäck. Fick en lillasyster hos mammas. Gymnasiet var kul men mådde piss. Flyttade hemifrån, ströjobbade ett år, började studera, mådde ännu mer piss, söp mycket. Flyttade utomlands ett år, mådde mer piss, kom hem, fortsatte må piss. Började jobba på AE, flyttade hemifrån igen, lärde mig att det år ok att må piss ibland men lärde mig också att det är ok att inte göra det, började skriva, hittade Pär. 

12. Om du vaknade imorgon och hade fått en förmåga eller kvalitet – vad skulle det vara? 
Skulle ju inte tacka nej till en riktigt fin sångröst. Fast, en osviklig moralisk kompass hade också varit praktiskt. Skulle gärna kunna göra rätt eller i alla fall veta vad som är rätt att göra i svåra situationer. 

13. Om en kristallkula kunde spå sanningen om dig själv, ditt liv, din framtid eller något annat – vad skulle du vilja veta? 
Oj, det vore så lätt att svara inget, för allt i framtiden är ju potentiellt läskigt. Skulle nog inte klara av vetskapen om när någon dör eller så. Men kanske det hade lyft en massa undran och press om man visste om man fick barn eller inte. Jag tror jag är okej med både ett ja eller ett nej på den frågan, men då hade man i alla fall sluppit fundera. 

14. Är det något du har drömt om att göra under en längre tid? Varför har du inte gjort det? 
Jag har länge drömt om att resa till USA och Brasilien men inte fått tummen ur. Ekonomi och bekvämlighet är väl dom faktorerna som spelat in mest att det inte blivit av. 

15. Vad är det största du har uppnått i livet? 
Min jobbsituation just nu och min bok. Är så glad att jag har allt det jag har idag och är så glad att jag fick det först nu. Före nu skulle jag inte ha varit redo #yoda #visdom #universum #klok

16. Vad värdesätter du mest i en vänskap?
En slags avslappning som innebär att man inte behöver ha dåligt samvete för att man inte hörts på en stund eller att man inte alltid orkar. Till det hör också att man kan prata öppet och vara sig själv. Sen tycker jag inte man behöver ha så mycket gemensamt, många av mina närmaste vänner har jag till det yttre sett inte så mycket gemensamt med alls, men det är just där rikedomen ligger också! Tycker om att ha många olika slags vänner kring mig. 

17. Vad är ditt finaste minne? 
Oj, så svårt! Vår bröllopsfest får jag fortfarande hjärtsvallningar av när jag tänker på, för det var så fint att ha nästan alla vi tycker om under ett och samma tak. Sen finns det små glimtar som kan tyckas obetydliga men som är fina: när jag var liten och jag och pappa tittade på Batman i pyjamas, när Pär kom och hälsade på andra gången och var så ivrig att komma ut i entréhallen och kramas att han glömde sin kappsäck på rullbandet, sommarkvällar på brorsans trappa när vi och mamma skrattat så tårarna runnit åt olika fis-skämt, när jag och Nikko rev tapeter i min gamla lägenhet, när jag och Eva bestämde oss för att cykla till Nykarleby och Evas cykels kedja hoppade hela tiden och hon blev så arg att hon lyfte upp cykeln på raka armar och kastade den i diket, eftermiddagar på Luddes i gymnasiet, moffa och jag som lekte Vem tar vem? i dörröppningen till deras kök osv osv.

18. Vad är ditt mest hemska minne? 
Ett av mina hemskaste minnen, kanske det hemskaste minns jag inte, för det var en många timmar lång minneslucka en "fest"kväll. Det obehag jag kände efteråt vill jag aldrig mer uppleva. 

19. Om du visste att du inom ett år skulle dö plötsligt – skulle du ändra något i ditt liv nu? Varför? 
Jag skulle nog se till att försöka umgås med alla människor som betyder något för mig jättemycket och kanske försöka få färdigt skrivet något mer, så att jag kunde lämna efter mig nåt. Men annars skulle jag nog fortsätta som vanligt. 

20. Vad betyder vänskap för dig? 
Familj man väljer själv. 

21. Hur nära och varm är din familj? Känner du att din barndom var lyckligare än andras? 
Hur fan skulle jag kunna säga om min barndom var lyckligare eller olyckligare än nån annans?! Jag har ju bara min egen att jämföra med! Men den var lycklig på många sätt och inte så lycklig på andra. Idag har vi nog väldigt nära och varma med varandra, men på det där sättet att vi hellre slåss än kramas. Men jag har ju också i princip två familjer; mammas och pappas och de har nog inget nära eller varmt samröre men det känns okej. 

22. Avsluta den här meningen: "Jag önskar att jag hade någon som kunde dela..."
... alla bögiga kulturreferenser med sen Nikko flyttade till Barcelona. Fast vi gör det ju fortfarande på Messenger MEN I ALLA FALL.

23. När grät du senast?
Jag såg nån sån där "soldier comes home early, surprises his family"-video här om dagen (IGEN!!!) och fällde en tår. Har inget immunförsvar alls när det gäller gråt, gråter om inte varje dag så flera gånger i veckan, ofta av rördhet. Folk vet om det här, därav såna här "roliga" meddelanden från vissa vänner: 

24. Vad – om något – är för allvarligt att skämta om? 
Inget, förutsatt att det är rätt tillfälle och tidpunkt och publik. Det är ju skillnad på att sitta med sin bästis och dra smaklösa skämt om jag vet inte vad och att göra det t ex på en blogg.

25. Dela med dig av ett pinsamt ögonblick från ditt liv. 
En gång ramlade jag naken ur en bil. Jag och fyra kompisar hade nakenbadat i en liten pått ute i skogen nattetid i tron om att ingen kommer dit. Vi var sjutton-arton. Vi hade just doppat oss när en bil kommer körande och stannar. En kille stiger ur, märkbart berusad, och sätter sig ner och säger att "om han sitter här tillräckligt länge måste nån av oss stiga upp i alla fall". Vi får panik och i det ögonblicket killen ställer sig upp för att gå till bilen och hämta nåt(?) springer vi upp, rafsar åt oss kläderna och hoppar in i bilen. Jag hoppar in sist i baksätet med kläderna i famnen och chauffören (som jag låter vara namnlös, men du vet vem du är :D) startar bilen och börjar köra före jag riktigt hinner in, vilket gör att jag typ springer med ett ben utanför bilen en bit. När chauffören märker det här nitbromsar hon med den följden att jag ramlar pladask ut ur bilen. Naken. Jag har aldrig förr och aldrig efteråt sett mina vänner skratta så mycket. Jag är bara glad det hände före alla hade videokameror i mobilerna. 

Är du kär än? Inte? Okej men det kan också att ha göra med att man ska titta varandra i ögonen i FYRA MINUTER efter det här. Kan eventuellt posta en video när jag sitter och stirrar in i kameran i fyra minuter om ni vill ta chansen. 

Climbing up on Solsbury Hill, I could see the city lights

Okej nu var vi aldrig uppe på Solsbury Hill, men vi körde förbi och det tycker jag räcker för att dra den referensen. Det skadar inte att lyssna på låten heller nu när jag tänker efter, här är den! 

Vi har kommit till sista dagen på vår Englandsresa. Eller egentligen näst sista, men sista dagen reste vi bara, så därifrån har jag inga trevliga reseminnen att berätta. Men näst sista, oj oj vilken dag! 

Eftersom min längtan ut på landet var ganska stor men min längtan efter att själv köra i vänstertrafik var obefintlig hade jag efter lite googlande bokat en chartad busstur åt oss. Bussen lovade pricka av både ett och annat på min "Att se i England"-lista. Vi åkte från Bath halv nio på morgonen i vår lilla minibuss tillsammans med en familj utåtriktade amerikaner, en trevlig norsk mamma + dotter, två töntiga tyskar och ett par välskräddade men reserverade italienare. Och så vi då, som så klart inte hade med oss varken jackor eller paraplyer. 

Vilket inte va så bra eftersom vår först hållplats var Stonehenge a k a ett gäng stenar på en öppen äng. Tack och lov fick vi låna ett paraply av busschauffören, men det var verkligen ett pissregn utan dess like när vi anlände till Stonehenge. Trots paraply (och jacka Pär fick låna) var vi ganska genomblöta och frusna och sura efter två minuter där. Men efter en tekopp och en cheese and onion-pasty i caféet lyfte humöret något. Dessutom slutade det regna just när vi satt och tuggade i oss, så jag kommer alltid tänka tillbaka på den där ost-och-lökpastejen med värme. 

Själva Stongehenge då? Tja, visst är det coolt att inte veta varför eller när eller ens hur, men det är så mycket turistcenter och så lite magi att det är svårt att koppla bort de mängder av busslaster turister som kommer dit. Men visst, visst kittlar det fantasin. 

När vi anlände till nästa stopp på resan var det hur fint väder som helst. Soligt och lite blåsigt - det bästa! Bara nån halvtimme från Stonehenge ligger Avebury, som är en liten by belägen mitt i en sån där likadan cirkel som går runt Stonehenge och där det också finns stenar som... eh, ja står där. Stenarna är dessutom äldre än dom på Stonehenge och kommer från samma ställe och ingen vet riktigt heller vad dom använts till. 

Den här lilla dalen eller stora diket eller vad man vill kalla det är alltså handgrävt nån gång för skvattiljoner år sen. Och det går runt hela byn! Imponerande ändå. 

Stenarna står inte uppradade på samma sätt som på Stonehenge, men däremot står de mitt i en fårhage och man får röra dem och sitta på dem och det är ändå en stor fördel. 

Den här stenen skulle man t ex gärna sätta sig i, den ska göra dig mer fertil osv. Det är ju LOL så klart men onödigt att ta några risker. Den kallas hur som helst Devil's Chair, för den har en utgröpning lagom stor för en röv. Tyvärr ser det ut som att jag står och kissar på bilderna eftersom jag med all makt försökte att inte gå i regnpölen och va cool samtidigt. Vi gick en runda på ängarna och det var så härligt blåsigt och uppfriskande. Plus vackra vyer överallt. Svårt att känna att man inte får nån slags utomkroppslig upplevelse.  Älskade det.

Sen tog vi en cider på lokala puben och kände oss omåttligt engelska bland alla fish and chips and mushy peas-ätande människor. Mushy peas alltså... Don't get me started. 

Sen åkte vi till det jag hade peppat mest på - lilla byn Lacock!

Deras grej är att inget ändrats på 200 år. De yngsta husen är från typ 1700-talet och de äldsta från 1200-talet. Man ba okej, 1200-talet, thatzz cool, finns det nåt överhuvudtaget bevarat från 1200-talet i Finland?! Byn har av naturliga orsaker agerat inspelningsplats för bl a Downton Abbey, BBCs Pride and Predjudice och Harry Potter. 

Det här är t ex Godrics Hollow-huset! 

Där utanför träffade jag resans enda katt och fick världens hemlängtan. 

Hela byn var verkligen anglofil-porr. Gick mest och mös över att sånt här finns på riktigt. Familjen Talbot som typ ägde hela byn fram till andra världskriget valde att ge alla ägor till National Trust och idag är alla hus hyreshus som folk från trakten har företräde till, så byn har inte heller gentrifierats till tusen, som det annars ofta blir i pittoreska miljöer som det här. 

Folk sålde grönsaker och sylt och sånt utanför sina dörrar vilket så klart va cute af. 

Det var verkligen så sjukt fint överallt, men det störde mig att de inte gjort byn bilfri. Den är liksom inte så stor att inte invånarna kunde parkera lite utanför och ändå ha bekväma gångavstånd överallt. Det stör ju bilden lite när man står och oooh:ar och aaah:ar över hus från 1200-talt och så kör en Fiat förbi. Men, vi talar ju ändå om landet som tycker parkettgolv i toan är rimligt, så man kan kanske inte kräva så mycket. 

Vi åkte vidare. Så här såg det ut utanför fönstret nästan jämt. Om man bortser från att bilden är tagen ur ett bussfönster så kunde man tro att det är en jävla Windows XP-bakgrund man ser på. Så otroligt vackert allting bara, som österbottning är ju kuperade landskap på det här sättet det mest exotiska som finns typ. 

Det sista stoppet för dan var Castle Comb, framröstad till Englands vackraste by. Vilket man så klart förstår, beläget mitt i en dalsänka med bokskogen nästan som ett tak över sig och med såna här hus längs hela gatan - som utgör i princip hela byn, det är inte speciellt stort. 

En fin kyrka hade dom. 

Och en stuga med mitt namn på sig! Tanten som är med i vänstra hörnet råkade komma ut just när jag stod och fotade och när jag sa "Sorry, but my name is Ellen" sken hon upp och sa "Well Ellen, welcome to your cottage!". Ba aaaaaaw <333 Sen fick jag höra av Pär att guiden hade sagt att stugorna här kostar flera miljoner pund så den drömmen gick i kras ganska kvickt.

Men tänk att ha en liten skrivstuga här! Hade verkligen inte varit dumt. Vackert så det tar andan ur en men typ inga affärer eller nåt att distrahera en med. Plus skakigt wi-fi. Försökte faktiskt fråga av guiden om det fanns några artist residences i Lacock man kunde söka, men tror inte han fattade vad jag menade. Men om nån på Kulturfonden läser det här tycker jag ni kunde undersöka saken! 

Och sen åkte vi hem till Bath och Bristol! Trötta och glada. Och det var den resan. Nästa dag tog i National Express till Heathrow och sen flyget hem. 

Jag har egentligen typ 2000 bilder till på kamerarullen på mobilen, men man får akta sig för att bli Den Där som visar dia-bilder ingen orkar se från semestern. Dessutom tycker jag det är lite jobbigt att redogöra för resor på det här sättet. Har ni frågor får ni gärna ställa dem, men jag lägger sällan/aldrig namn eller pris på minnet så LYCKA TILL :-)))))

En bro och ett bad

Turen har kommit till tisdagen och onsdagen förra veckan, när vi ännu var på resa och levde livet along Englands greenest hills. 

Jag hade önskat mig att inte göra nåt alls på tisdagen, i alla fall inte på förmiddagen. Och så blev det! Låg bara och läste och såg på tv i vår lilla etta fram till att det var dags att åka på vår resas andra fotbollsmatch på kvällen. Jag läste förresten den här godbiten, som jag ska blogga mer om senare i veckan.

Vi bestämde att ta vägen över Clifton Suspension Bridge på väg till arenan och tur va väl det! En hängbro låter kanske inte så mycket för världen, men är man en sucker för vackra utsikter och lite lagom skräckinjagande promenader så är det ett väl värt utflyktsmål. 

Det kostar att köra över den, men vi gick ju och det är gratis. Den är ju inte alls speciellt lång, nu är jag noll ögonmått så kan liksom inte ens uppskatta hur många meter, men det tog typ tre minuter att gå över den.

Det svängde lite under fötterna när man gick vilket gjorde det till ganska nerviga tre minuter. 

Utsikten var ganska sjuk. 

Bron går alltså över en flod (är det Avon?) men det var ebb i floden när vi var där. Det här med tidvatten är ju fasligt fachinerande kan jag tycka. Då såg det ju mest ut som ett lerigt fält, men skulle vi ha kommit en annan tid på dygnet skulle väl flodrännan sett ut som en äkta flod. Spännande. 

Skrek "det var ju det här jag var ute efter!!!!" när jag såg allt det lummiga gröna sträcka ut sig. Hade så många målbilder om engelska landskap när vi åkte och det här var första gången vi inte hängde i direkt stadsmiljö. Eller det är ju fortfarande i Bristol, men ändå. 

Pär ser nonchalant ut men han var nog lika imponerad och tagen han med. 

Sen köpte vi ett hus! Nej, det gjorde vi så klart inte, men därom kring bron så fanns det väldigt många fina (och antagligen svindyra) hus jag inte hade tackat nej till. 

Det var väldigt idylliskt och anglofiliskt allting. 

Bra selfiebakgrunder erbjöd kvarteret också, vilket jag så klart utnyttjade. Ignorera hålet i sömmen på min krage, hehe. Det här med att älska sönder plagg, det är jag expert på. 

Efter lite kartläsande kom vi fram till arenan. Vi såg alltså Bristol City spela den här gången och dom spelar i nån division högre än Rovers, som vi såg tidigare. Tyvärr var det inte alls lika trevligt den här gången. För stor arena och bara sittplatser och inget riktigt engagemang från publikens sida. Plus att jag nog aldrig suttit så obekvämt i 90 minuter. Enda som var roligt var ett barn som satt bakom mig som uppredade gånger ropade "Come on, Bristol Cityyyy" och uttalade city på det här klassiskt engelska sättet genom att liksom svälja t:et, vet inte hur jag ska skriva det fonetiskt. Gullo va hon i alla fall och det har liksom blivit en grej hemma hos oss nu, åtminstone en gång om dan ropar nån "Come on Bristol Cityyy" och sväljer t:et i city. 

Dagen efter tog vi tåget till grannstaden Bath. Det första vi gjorde var att söka upp Jane Austen Centre som jag hade peppat på i ett halvår typ. 

Tyvärr får jag väl säga att det blev lite av en besvikelse. Tydligen så är jag ju inte ensam om att gilla Jane Austen?!?! Och muséet är ganska litet och trångt och inrett i ett 1700-talshus så det är liksom inte så inbjudande miljö för stora skaror turister. Utställningen är ganska liten och guiderna kändes trötta (vilket man iofs förstår) och det var alldeles för mycket text i utställningen. Man har ju inte direkt ro att stå och fördjupa sig i hur ekonomin såg ut under Austens tid när det står en busslast tyskar bakom en och trycker sig fram. Giftshop:en var i all fall ganska kul och jag plockade på mig lite presenter och en bok åt mig själv. 

Här är en random turist som pose:ar med vaxdockan av Jane Austen. Det är i alla fall som man tror hon såg ut. Det finns nämligen knappt några verifierade porträtt av henne. Austen alltså, inte turisten. Jag orkade inte köa för att ställa mig bredvid henne, så jag tog bara foto av nån annan i stället. 

Men jag prövade i alla fall skriva med fjäderpenna. Det var ungefär så svårt och så lätt som man tror att det ska vara. 

Herregud vad sned bild, men nu orkar jag inte räta upp den mer. Så här ser stora delar av Bath ut förresten. Inte exakt så här, för det här är ju en kyrka, men hela stadscentrumet är byggt i samma gulvita sten. Det är en väldigt fin stad, men det kändes ibland som att man gick i kulisser, det var svårt att fatta att man ens var utomhus vissa gånger. Vi bodde på hotell en natt här och vårt hotell låg typ precis bakom den här kyrkan. 

Väldigt fint är det ju.

Vi slappade på hotellet nån timme, gick och åt thailändskt och sen gick vi till de romerska baden. Jag blev kär direkt! 

Bath ligger där det ligger eftersom Englands enda varma naturliga källa finns där. Under romartiden när i alla fall södra delen av England tillhörde romarriket byggdes ett tempel och ett badhus här. Idag finns en hel del kvar, men t ex de här statyerna är från 1700-talet. Eller 1800, nu minns jag inte. Det är i alla fall skiiiitfint. 

Det är ju en turistattraktion utan dess like, men vi kom dit runt en åtta-tiden på kvällen och då var det ganska lugnt och skönt här. Det står på deras hemsida att man ska försöka komma före 10 på morgonen eller efter 17 på eftermiddagen om man besöker i augusti på grund av den massiva turisttillströmningen. 

Det är ett ganska stort museum och man får räkna med åtminstone en timme om man vill se alla utgrävningar och alla rum. Men det är väldigt bra upplagt och lagom av alla moment tyckte jag. Man kände verkligen historiens vingslag, men så är ju jag också den sentimentala typen. Men oavsett läggning så rekommenderar jag verkligen ett besök i Bath och i de romerska baden.

Vad jag har i påsen undrar ni? Well...

Tadaa! Om det finns två saker jag gillar så är det 1) kitsch och 2) kungligheter. Jag har velat ha en sån här vinkande drottning ända sen jag bodde i Åbo och gick förbi ett fönster varje dag som hade en likadan som stod och vinkade jämt. Den har alltså en liten solcell i handväskan, lagom stor för att högra handen ska röra på sig lite.  Jag bestämde att jag skulle köpa en nu under resan, men hittade ingen före i souvenirshoppen i Bath. Totalt onödig, totalt ljuvlig. Nu står hon på min kitschhylla tillsammans med andra livsnödvändigheter som den vinkande katten, tre-fyra spargrisar, lite Kinderäggsleksaker och lite annat smått och gott. 

Det var Bath och bron det, nu är det bara vår busstur genom the Cotswalds kvar och så har ni hört om hela resan. Thank Gooooood, jag tycker det är så jobbigt att skriva såna här reportage, kommer ändå aldrig ihåg några namn på platser eller nåt.