Det här är till dig som vill ha nån

Före jag träffade Pär hade jag knappt haft nåt ordentligt förhållande. Jo, visst ett par lite längre historier, men aldrig nåt seriöst och alltid nåt skevt i det. Jag var alltid mer kär eller så var relationen dödsdömd från början av andra orsaker. Jag var länge en sån klysha att jag sökte mig till sånt som inte hade nån ärlig chans att överleva i dagsljus, för jag trodde nog inte jag förtjänade nåt annat heller. Och om nån med snällt och ärligt uppsåt började intressera sig för mig så blev jag så klart i gengäld helt ointresserad, för jag ville inte vara medlem i nån klubb som ville ha mig som medlem. Klassisk intimitetsrädsla-mekanik.

Det här är inte historien om hur jag fann kärleken när jag beslöt mig att sänka mina krav på nåt sätt. Skulle jag ha settlat för nån skulle jag inte vara gift med Pär. Då skulle jag suttit nån helt annanstans och svalt mycket av det jag vill säga. Det är heller inte historien om hur man måste lära sig älska sig själv för att nån annan ska älska dig, så mycket jävla press vill jag inte lägga på dig. Det här är bara historien om (är så nära på att börja rappa Fresh Prince-introt här) hur jag bröt ett mönster.

Det första mönstret jag bröt var destruktiviteten. Det är ett slags självskadebeteende att älska bad boys. Jag tänker inte säga att man måste älska sig själv för att nån annan ska kunna älska dig - hu så hemskt! - men det kanske ändå kräver en slags säkerhet för att börja uppskatta "tråkiga" egenskaper. Som snällhet, nykterhet, betala-räkningar-i-tidhet och framför allt tillgänglighet. Vissa har den säkerheten medfödd, vissa kanske får den med körkortet typ. Andra får jobba lite. Jag tror nog man kan bli ihop utan den säkerheten, men jag tror många gånger att det blir ett bättre förhållande om du har den säkerheten. Hur jag fick den där säkerheten jag pratar om då? Tja, genom tid. Och lite terapi. Men mest tid. En dag insåg jag bara att cykelhjälm vinner över läderjacka. De är ju nödvändigtvis inte motsättningar, men om jag hamnar och välja så.

Det andra mönstret är att jag på riktigt började skita i vad folk tycker, liksom levlade upp en nivå i obryddhet. Jag ska försöka förklara.

Jag ville så gärna ha det där som andra verkade ha. Nån att komma hem till. Samtidigt är det så förbannat kränkande att folk alltid antar att man som singel är olycklig. Som att allt det andra man har inte är värt nåt. Eller det värsta! När nån vän eller bekant välvilligt säger "varför satsar du inte på han där?" om olika mystiska män. Samma män de själva aaaldrig skulle kunna tänka sig bli ihop med och kanske till och med rynkar på näsan åt. Det är seriöst _det värsta_, sluta bussa ihop folk vars enda gemensamma nämnare är att de är singlar, plz.

Jag var ju inte olycklig, jag kände mig inte halv.
Jag tänkte inte bli ihop med nån loser bara för att.
Jag behövde inte nån, jag ville bara ha nån.
Men folk ser det inte så alla gånger.

Till slut är man så himla trött på att folk ser en som ofärdig, att man slutar göra sig tillgänglig för andra, för man vill inte bekräfta folks fördomar. Som när man biter ihop om pms:en, för man vill inte vara den galna kvinnan med mens. Jag vägrade länge, länge nätdejta. Nätdejtar man så erkänner man ju svart på vitt att man söker efter nån och söker man efter nån så vill man ju ha nån och vill man ha nån kan folk få för sig att man behöver nån. Jag vägrade också ragga irl ganska långt och jag skulle aldrig ha erkänt att tanken "kanske han kunde vara nåt" susade genom huvudet varje gång jag lärde känna nån ny.

Alla singlar jag träffade placerades helt automatiskt in i fack i huvudet; "kanske" och "nej", utan att jag för den delen agerade på dessa omdömen sen. Sånt kan man inte erkänna, för då är man ju nästan lika "karltokig" som Prussiluskan som kråmar sig för Pippis pappa. Och det är ju höjden av skam. Här kan man ju också fråga sig varför Prussiluskan vill ha en lönnfet, oborstad kolonisatör av nån stackars ö som lämnat sitt tioåriga barn ensam hemma men HEY alla har vi älskat bad boys. Speciellt bad boys med kappsäcken full med guldpengar.

Dom där "kanske":na är för övrigt det jag saknar mest från mitt pre-Pär liv. Vetskapen på att ens livspartner eller ens nästa ligg för den delen kunde finnas om hörnet. Så jävla spännande! Och känslan när man är ganska säker på att man är nån annans "kanske". Jag sörjde faktiskt lite på nyårsafton nu, när jag i en mikrosekund hann tänka "oj, undrar om jag får hångla på tolvslaget?" innan jag i nästa mikrosekund insåg att mitt nästa nyårshångel och midsommarhångel och förhoppningsvis alla mina kvarstående hångel satt i långkalsonger och åt fil vid köksbordet. Don't get me wrong, jag är väldigt glad över att hångla med Pär och Pär allena resten av livet, men jag skulle vara en hycklare om jag inte erkände att jag kan sakna det där osäkra i att inte veta.

Side track, det jag ville komma fram till var att jag hittade Pär först när jag vågade börja leta med risk för att anses despo. När jag på riktigt sket i om folk såg på mig som dom ser på Prussiluskan, då hittade jag honom. Så det där som folk säger om att "när du slutar leta, då!" stämmer inte. Det är dubbelmoraliskt bullcrap, för å ena sidan förväntas du vara en halv ofärdigt människa men gud nåde dig om du letar!!!

Fortsätt leta säger jag.

Fortsätt nätdejta, fortsätt tänka "kanske" om folk du träffar, fortsätt prussiluska dig lite. Fortsätt ha roligt. Men skit i Efraim Långstrump. Han är så inte värd det.

Evighetslistan

Den här lilla djävulska listan som Linn komponerat är genial, eftersom alla, inklusive jag, inte kan låta bli att säga sin åsikt, den rätta åsikten, i hopp om att leverera en sån fantastisk slutkläm att diskussionen dör ut en gång för alla. Well played, Jung, well played.  Så, jag säger var å ejn me sett, MEN...

1. Så här tänker jag kring vacciner:

Inte en aktuell fråga i mitt liv alls men utan att veta så mycket tänker jag spontant: läs på, var källkritisk, gör vad som känns bäst, sluta shamea andra.  2. Gällande skönhetsingrepp tycker jag så här:

Förståeligt MEN sorligt att folk känner sig tvungna till det. Jag hatar gamet, men inte playern. Kunde personligen eventuellt tänka mig ett läppjobb pga vore kul med feta läppar, men skulle aldrig prioritera det ekonomiskt. 3. Min sanna åsikt om muminmuggar: 

Har en handfull själv, tycker de är en bra blandning av sött och salt. Samlar dock inte på det sättet och tycker säsongsmuggar är tråkiga. Och betalar du förmögenheter för en rare vintagemugg så har du för mycket pengar och du borde donera bort skiten.  4. Ska barn synas på sociala medier? Så här tänker jag:

Jag tvivlar på att jag får ha åsikter som barnlös och är rädd nån mammablogg sliter strupen av mig om jag uttalar mig, men med risk för det: barn är gulliga och ibland om man har tur roliga. De utgör således utmärkt material till t ex bloggar. MEN måtta med allt pga för mycket barnprat/bilder är lame och barn är ju också medmänniskor och medmänniskor ska man inte hänga ut online. 

5. Är jag feminist eller inte? Så här tänker jag:

Så klart jag är feminist, nåt annat är otänkbart för mig. Läste Fittstim som 14-åring och på den vägen är det. Älskar feminismen, den har gett mig så mycket. Jag är glad fler och fler börjar kalla sig feminister också, för det är ju faktiskt inget fult i det.

6. Mina tankar om kommersiella samarbeten i bloggar:

Så länge du kan stå för vad du marknadsför ser jag inget fel i det. 

7. Kan pojkar ha rosa kläder? Min åsikt om genustänk i kläder:

Ibland tänker jag att man måste vara lite psykotisk om man ser så starka samband mellan färger och kön att man förvägrar barn kläder i nån viss färgskala. Ibland tänker jag nåt lite snällare än så. Men ganska sällan. 8. Dop eller namnfest - vad väljer jag?

Hör inte till nån kyrka så det är inte så svårt val. Döpa sig får dom göra själva om de känner för det. 9. Bloggska - är det ett viktigt språk?

Det är ungefär ett lika viktigt språk som vilket annat språk. Alltså helt existensberättigat och dessutom kanske livsviktigt för nån. 

10. Den berömda bloggfasaden - ska man visa allt i bloggen?

Nej, man ska bara visa det man är bekväm med. Men jag tycker ju det blir bättre om man vågar vara lite arg och ful och ledsen ibland, är generös och bjuder på nåt som inte är superstylat. Perfekt är så satans tråkigt och dessutom farligt i längden tror jag. Och det där argumentet om att "alla fattar" att det inte är så rosenskimrande håller inte riktigt, tror inte man ska sätta ansvaret helt och hållet på mottagaren. 

Vårlistan

Trots jag inte bloggar på Ratata, snor jag deras vårlista. Till stor del för att jag inte vet vad jag ska blogga om annars. Jobbar ju igen efter min himmelska två veckors vintersemester så jag är mest bara trött just nu. Alltid så chockartat att återvända till jobbet. Har våren börjat som du tänkt dig?

Både ja och nej. Vi har ju planerat ihopslagningen av våra hushåll en tid, så det har ju gått enligt planerna. Men det går ju inte alltid att planera hur det ska bli, det blir ändå nåt helt annat. Men ett bra annat! Och ihopflyttandet har ju onekligen varit central i min vår. 

Hur såg ditt liv ut förra våren?

Tja, jag bodde ensam på Turd Floor, hängde mest med Nikko, brorsan och Vlaicu tror jag. För nästan exakt ett år sen var jag och Nikko på vår legendariska Sverige-Danmarkturné där vi gjorde massor av roliga saker, orkar inte räkna upp allt. Men en sak kan jag ju nämna - jag matchade med Pär på Tinder! Ja, det var faktiskt så vi träffades, hehe. Vi skulle egentligen ha träffats där och då i Köpenhamn, men jag ställde in dan före för jag kände ba nej, jag orkar inte dra runt med nån tomte från Blekinge när jag ska hänga med polare. Men sen fortsatte vi skrivas och ja, nu sitter han i vårt vardagsrum och tittar på "höjdpunkter från Allsvenskan" eller vad det är. Och jag har aldrig varit kärare. Så kids - fortsätt tindra! Plötsligt händer det.

Hur hoppas du att våren blir i år?

Frisk och varm. Och att Håkans EP som kommer snart är precis vad jag vill ha som vårsoundtrack.

Hur hoppas du ditt liv kommer se ut nästa vår?

Ungefär som nu. Fast om nästa vår har jag nästan gått klart min nya skrivarutbildning med min idol Monika Fagerholm som handledare så jag hoppas jag har en liten bank av material. Har kanske inte nämnt kursen förr men så är det! Kursen drar i gång i maj och jag är omåttligt pepp!

Vad är ditt vårplagg nummer ett?

Ser ungefär exakt likadan oavsett årstid, bara tunnare lager. Men solglasögon kanske. 

Hur förändras musiken du lyssnar på under våren?

Vet inte om det ändrar så mycket alls. Är alltid tacksam för Håkan-släpp till våren som tidigare nämnt, men annars, tja. Lyssnat väldigt mycket på Anna-Lena Löfgrens Lyckliga gatan för att jag har daglig tillgång till vinylspelare nu för tiden. Och Kanyes nya skiva, för att den finns på Spotify. Den är bra, så klart.

Har du några särskilda vårprojekt på g?

Ska tvätta fönstrena snart tror jag. Och så ska vi åka på dagsfärd till Tammerfors nästa vecka, jag och Pär. Få alla växter att överleva. 

Vad önskar du dig i vår?

Skrivarinspiration och flow och ro. Och en ny dator. 

Föredrar du våren eller hösten?

Jag är ju en typisk höstmänniska men imorse när jag gick till jobbet så blåste det så där härligt friska vindar och jag hörde måsar och jag frös inte alls. Det var ganska skönt det med.

Vem/vad är din vårförälskelse?

Vårt hem och vår lilla bubbla. Sorry för att jag är så housewifey men det är så nytt och konstigt och härligt.

Tre saker som stoppar vårkänslorna.

Snö, pollen och Nalle Wahlroos.

Har du redan några sommarplaner?

Vi ska hälsa på i Blekinge och Skåne i alla fall. Ita nypäärona!

Öronen på helspänn

Nån checkar in som "i säkerhet" på Facebook. Varje "i säkerhet" är en lättnad. Men jag blir också orolig långt in i själen över att den funktionen måste finnas på Facebook ens. Och att den behöver användas.  Jag har svårt att tänka mig att människor levde vanliga liv under kriget, nu pratar jag andra världs- i första hand, men egentliga alla krig i modern tid. När jag tänker på krigstider är det liksom bara krig. Ett konstant regn av bomber, ett stelnat svartvitt gråtande ansikte, en oändlig mängd taggtråd och dammiga tegelstenar som en gång varit ett hus. 

Jag fattar liksom inte att människor skrattade även under krig. Att människor blev kära, människor hade små dispyter med sina vänner, människor skvallrade om sina grannar och människor festade och blev fulla. Att människor gick på bio och diskade och läste böcker och piskade mattor och var ganska lyckliga ibland, även under kriget.

Jag fattar inte att alla bomber, all gråt, all taggtråd och alla dammiga tegelstenar kom smygande och sen kanske inte var ständigt närvarande, utan att livet fortsatte, men med öronen på helspänn. Jag fattar inte att gråskalorna fanns även annanstans än i uniformerna.

Jag står i köket och diskar och från vardagsrummet hör jag tevesändningarna. Jag hör ord jag hört alldeles för många gånger den senaste tiden och jag har - öronen på helspänn. Och plötsligt fattar jag. En svindlande sekund eller två fattar jag precis.

Jag vet inte hur nära det ska behöva komma före jag fattar på riktigt. Jag vet inte hur många i mitt Facebook-flöde som ska behöva checka in "i säkerhet" eller Gud förbjude, inte göra det före jag fattar att om Facebook hade funnits då, i kriget, hade "i säkerhet"-inloggningarna kommit smygande, strax före allt det andra.

Ärliga listan

Har försökt fylla i den här listan i typ en vecka men av nån anledning har det aldrig blivit klart. Men nu! NÄR GRÄT DU SENAST OCH VARFÖR?

Igår grät jag lite när jag tittade på ett gammalt avsnitt Antikrundan där en gubbe fick nån ärvd silverkanna värderad till 30 000 och började gråta av glädje. Jag är väldigt lättgråten, speciellt till tv. Klarar av ledsamheter lite lite bättre, men när nån blir rörd eller gör nåt fint (har aldrig gråtit så mycket som alla sätter upp sina trollstavar för att hedra Dumbledore) då är jag  ett lost case. Av mer personliga orsaker grät jag jättemycket för en vecka sen när jag hade en pissdålig dag och halkade så jag ramlade på väg hem från jobbet. Skadade mig inte annars, men måste ha spänt mig på nåt sätt för jag fick migrän och kunde inte göra så mycket annat än ligga still i mitt mörka sovrum resten av kvällen. Då grät jag jättemycket. 

TRE SAKER DU AVSKYR

Det mesta jag avskyr härstammar egentligen från det fucked up patriarkala, rasistiska, kapitalistiska klassamhälle vi lever i. Orättvisor kunde man också kalla det. Jag försökte nämna några få exempel, men det spårade ur så istället skriver jag tre helt andra saker. 1. Att få fruktsaft på händerna. Blir orimligt arg av att skära frukt, tycker det är så äckligt med fruktsaft som klibbar. 2. Folk som är otrevliga mot servicepersonal. Det klagas hela jävla tiden på hur "dålig service" man får i den här stan, men jag kan bara komma på ett ställe där jag tycker servicen är urusel. Däremot är bemötandet av servicepersonal många gånger under all kritik. OBS, jag lider själv inte speciellt mycket av det, AE har till 90% trevliga kunder. Men ja, före du klagar på servicen, t ex i nån lång rant på Facebook, ta en titt i spegeln och fråga dig hur du själv är som kund. Kunde skriva en bibel om detta ämne men det kanske får bli ett separat inlägg nån gång. 3. Mensvärk, mensskydd som läcker, dagarna före mens och när mensen inte funkar som den ska (vilket är cirka aldrig för mig).

HUR VAR DU I SKOLAN?

Ettan till trean var jag världens smörgris och frågade efter mer läxor. Blev även mkt glad när jag "äntligen" fick glasögon i fyran. Elisabeth Wakefield var min idol.  Fyran till nian var jag lite mer uppkäftig och självutsedd ledare av alla "revolutioner". Hade fortfarande rätt bra betyg men var ganska högljudd, men ofarlig tror jag. Hängde typ bara med Emmi. Var mycket mån om min image som alternativ och annorlunda. Var verkligen inte poppis men inte direkt utstött heller. I gymnasiet träffade jag massa nya vänner. Hängde mest på Luddes och rökte röda Marlboros (!), skolkade ca 2/3 av hela skoltiden, hade bra betyg i det jag orkade satsa på dvs svenska och bildkonst. Mådde jättedåligt men hade ganska kul. Festade mycket men var olycklig konstant. Oj oj.

VAD BLIR DU STRESSAD AV?

Att förklara saker. För lite egentid. Kläder som sitter fel. Att shoppa. Att ha flyg/båt/buss/tåg att passa. När jag inte har överblick över ett händelseförlopp i framtiden. Saker som har med myndigheter att göra och med ekonomi att göra. Jag får verkligen tvinga mig själv göra sånt. Tycker det är lätt ångestframkallande med kuvert. Jobbar på att bli bättre.

TRE SAKER DU ÄLSKAR:

Vardag, djur och böcker. 

HUR TROR DU ATT ANDRA UPPFATTAR DIG?

Bitchig och rolig tror jag. Ändå lite snäll och klok om jag får hoppas. Men tror också ord som egotrippad, disträ och opålitlig skulle komma upp ganska snabbt.

HUR UPPFATTAR DU DIG SJÄLV?

Humörsmänniska, verkligen! Socialt kompetent, på gott och ont. Funkar med de flesta liksom, men ibland kan jag känna mig lite falsk liksom. Konflikträdd, otålig, dålig på att hålla hemligheter och tar ut stress på mina nära för att nämna dåliga saker. Rolig, bra intuition, rättvis och bra på att inkludera människor för att säga bra saker.

EN SITUATION SOM DU TYCKER ÄR JOBBIG / PINSAM:

Jag kan vara ganska okänslig och säga saker som jag sen skäms som en hund för. Annars tycker jag faktiskt inte så mycket är pinsamt. Är mer feg än generad. Nej! Nu kom jag på det. Folk som sjunger dåligt men tror de är bra. Det är pinsamt. Speciellt om de blundar.

NÄR KÄNNER DU DIG SOM VACKRAST?

När jag är glad och är klädd bekvämt.

VAD SKRATTADE DU SENAST ÅT?

När Mia-Irene och Ida var här ikväll och vi kollade Svenska Hollywoodfruar. Gunilla Persson alltså.

NÅGOT DU FUNDERAT MYCKET ÖVER?

Vad jag ska göra i framtiden och hur jag ska göra för att komma dit. Har kommit fram till att svaret på båda frågorna är: skriva.

TRE SAKER DU ÄR RÄDD FÖR:

Grodor, det spända världsläget och våld. Kom också till insikt här nyligen att en av mina stora rädslor är att nån ska bli arg på mig. Nån slags avart av duktig flicka-syndromet tror jag.

ETT YRKE DU TROR DU SKULLE VARA DÅLIG PÅ:

Lärare, politiker... Allt man behöver pedagogik och tålamod till. 

SLUTLIGEN, ETT YRKE DU TROR ATT DU SKULLE VARA BRA PÅ:

Copywriter. Barnmorska. Bibliotekarie. Och förhoppningsvis författare.

Året 2015

Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut? Ja, för all del, det hände väl nåt nytt. Fast året i stort känns som ett ganska sånt där typiskt mellanår, som ett år där en hel del avslutades och annat påbörjades. Men jag köpte egen domän, började på dramtikkurs, deltog i publicerad antologi (och blev sågad, både i Husis och ÅU, wohoo), skaffade pojkvän som inte ger mig ont i magen, ordnade spelning med Jens Lekman, gick på Try Poetry, pratade med Gudrun Schyman (hände i lördags på Kastrup) och köpte smartphone. Sen började jag med två saker: lägga tarot och lyssna på podcasts. Kan rekommendera båda. Genomdrev du någon stor förändring? Nej, men många små. Eller ja, jag sa ju upp min lägenhet nu, men flytten sker ju först 2016, så.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Njäe, tror inte det. Många omkring mig blev föräldrar men ingen som jag riktigt är nära med på det sättet. Tror jag?

Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas? Är inte så bra på datum.

Dog någon som stod dig nära? Nej, tack och lov.

Vilka länder besökte du? Jag är ju inte nån globetrotter direkt så tre varv till Sverige och två varv till Danmark är det enda jag gjorde. Och två gånger till Helsingfors vilket nästan kan räknas som utomlands när man bor i Jeppis tycker jag.

Bästa köpet? Min Iphone, utan konkurrens.

Gjorde någonting dig riktigt glad?  Min Iphone, hehe. Nej okej, men Lill-Babs konserten jag var på med Fammo i februari gjorde mig jätteglad, för det var en sån lyckad julklapp. Silvana Imam i början av december. Pärlan så klart. Att hitta lägenheten jag ska flytta till. Sen hängde jag rätt mycket med familjen och det gör mig glad. Och när jag, Heidi, Nikko och Ville gick på gayklubb i Köpenhamn och dansade till 8 på morgonen och jag blev superuppvaktad av massa bögar pga faghag. Och alls sammanhang där jag hängt med skrivande människor.

Saknar du något under år 2015 som du vill ha år 2016? Inspiration och skrivlust.

Vad önskar du att du gjort mer? Skrivit. Ätit mera veganskt kanske. Och läst! Har läst rekordlite i år.

Vad önskar du att du gjort mindre? Slöat och scrollat och retat mig på saker/personer online. Men det är så kuuul.

Bästa boken du läste? Beckomberga, Vitsvit, Allt som jag inte minns och You är dom jag kommer på spontant.

Största musikaliska upptäckten? Mina bästa skivor som kom ut 2015 är: Seinabo Sey, Jamie XX, D'angelo, Titiyo, Disclosure, Jaakko Eino Kalevi, Min stora sorg, Jonathan Johansson, Drake, Lana del Ray osv osv kommer inte på fler. Och en massa enskilda låtar och nygamla favoriter och så. Men upptäckt? Upptäcker sällan nytt, ser bara till att omge mig av folk som tipsar mig om bra saker. Men jo! Låten Haunted från Beyonces senaste blev nästan min favoritlåt från den skivan, fast jag tidigare aldrig brytt mig om den.

Vad var din största framgång på jobbet 2015? Att jag inte slog ihjäl nån. Varit så extremt retlig och sur och irriterad detta år så jag har inte varit så trevlig, trots att andra har varit det. Nej men okej, Jens Lekman som kom till AE tack vare mig. Det var fint. Och att bli publicerad i antologin.

Största framgång på det privata planet? Att jag började ta tag i saker jag tycker är jobbiga att ta tag i. Och att bli ihop med Pär. Om man kan räkna det som en framgång, jag vet inte.

Vad spenderade du mest pengar på? Hyra och mat. Utöver det gissar jag böcker, kattmat och -sand och sprit.

Något du önskade dig och fick? Öh, nu står det stilla. Betyder det jag är otacksam? Fick massor av fina saker, men tja, önskade mig inte så mycket kanske.

Något du önskade dig och inte fick? 15 miljoner euro :((((

Vad gjorde du på din födelsedag 2015? Hemmafest med USA-tema. Särdeles lyckat.

Vad fick dig att må bra? Min familj, mina vänner och att göra givande saker, typ konsumera kultur, göra nördiga saker och gå på promenader. Och de gånger skrivandet flöt.

Vem saknade du? Alla jag gillar som bor längre bort.

De bästa nya människorna du träffade? Pär!

Mest stolt över? Att jag är där jag är idag, med tanke på hur mycket kaos jag har bakom mig. Känns som att jag blev lite vuxnare 2015.

Högsta önskan just nu? Att världsläget skulle stabiliseras och människor skulle bli öppnare, snällare och mer förstående. Att inte allt skulle vara så oroligt och att krigen skulle ta slut och alla högerregeringar skulle försvinna. I stora drag.

Far & flyg

Hej alla människor! Jag sitter som bäst på flygfältet i Vanda och väntar på mitt flyg vidare mot Köpenhamn (och jag tänkte nästan skriva friheten). Känner mig som en boss i min fuskpäls och statement-attityd.  Haha, LOL, gick ni på den? Jag är trött pga cirka två timmar sömn i natt, lite nervös pga är inte helt säker på jag gillar att flyga och lite kissnödig nu när jag känner efter. 

Men okej, är ändå mest excited för om mindre än tre timmar är jag i Köpenhamn och får träffa Pärlan. Och sen jul hos muttis och allt det så klart. Har min incheckade väska full av julklappar så Finnair - om ni slarvar bort den får ni skicka representant, t ex nån VD eller nåt, och förklara varför lillsyrran inte har några paket från Finland denna jul.

Stressar alltid upp mig oerhört inför resor men hittills har allt gått bra förutom att jag igår kväll inte kunde hitta min telefonladdare och fick ilskepanik eftersom jag var helt säker på jag packat ner den. Jag hittade den i morse ihoprullad i min högra sneaker...?! 

Bra sak med flygfält: att kolla på folk och känslan av att vara på väg nånstans.

Dålig sak med flygfält: all hysteriskt glossig shopping och att 70% av allt det här folket jag kollar på verkar vara Jobbiga Typer™. Jobbiga Typer™ är t ex skrikande barn, solbrända businessmän, backpackers med färgglada kläder och nyfunnen spiritualitet, medelålders borgarpar på "cityweekend", fashionistas i Indiana Jones-hatt (en gick just förbi och jag bestämde mig för att hatt är overkill i alla situationer förutom kungliga dop typ)  och killgäng med bro-mentalitet. 

Men HEJ!!! Jullov, wohoo! Inte ens världens alla samlade Jobbiga Typer™ kan förstöra det faktum att jag i två veckor framåt inte ska jobba, utan bara slappa. God jul i guldbokstäver åt er alla.

Ett litet, men ganska bra julklappstips.

Ibland tycker jag att jag är bra på att ge presenter, ibland tycker jag att jag är mindre bra. När jag är skitbra så är jag skitbra, jag kommer ihåg kommentarer från fyra månader tillbaka, hittar på nån rolig i insidegrej, tar hjälp av andra, loppisfyndar jääni och beställer ~*unika*~ saker från obskyra webshops. Hittar det där de inte visste de ville ha.  Och när jag är dålig är jag usel. Alltså verkligen skraplott och godispåse-usel (no offence pappa, det är gott med godis). Men nu för tiden har jag en grej som jag alltid tar till om det står riktigt stilla. Eller om jag är fattig men ändå vill ge nåt av värde. Ta fram papper och penna och anteckna nu. Det här funkar åt vem som helst.

1. Gör/köp/hitta ett smycke. Det kan vara vad som helst, men det måste vara något du kan tänka dig personen i fråga faktiskt kunde använda. Ett par örhängen, ett diadem, ett armband. Kan också vara ett par strumpor eller en t-shirt om personen aldrig använder smycken. 

2. Skriv ett brev/kort åt personen du ska ge det åt. I brevet skriver du en lista på allt du tycker om hos personen. Hens skratt, att hen presenterade dig för det där bandet, att hen alltid ser så cool ut, att hen snarkar gulligt, att hen är så allmänbildad. Skriv ner allt du ser upp till hos personen, allt du tänkt på att är fint med hen och kanske allt du är avundsjuk på hos personen. Sen skriver du att smycket är magiskt och fungerar så att varje gång hen (som får presenten alltså) har en dålig dag och känner sig värdelös - för vi har alla såna dagar - så ska hen använda smycket och hen kommer då komma ihåg alla bra saker du skrivit ner. Det här kan du formulera hur du vill men kontentan ska lyda: använd det här smycket när du vill bli påmind om de saker folk tycker är bra med dig.

3. Är du riktigt ambitiös presenterar du smycket och brevet på ett snyggt sätt, en fint dekorerad låda eller så, något som antyder smyckets magiska egenskaper. 

Det här är en bra present (som i min erfarenhet alltid är uppskattad), för den är 

A) billig (du kan ju ge typ kronjuveler också men let's say att du har ungefär samma budget som jag)

B) personlig (även om du återanvänder idén så måste du ju skriva personlig lista varje gång)

C) enkel och kan ges åt alla. 

Vi är ju dessutom ganska dåliga på att ge komplimanger här omkring, så det är bra övning också. Speciellt om du ger det åt nån lite mer oväntad; nån du har en crush på, en förälder som du mest är otacksam mot, en ilsken moster, en bekant du ska på födelsedagsfest till och alltid tyckt varit cool men du känner inte så bra. 

Kom ihåg bara att det krävs lite mer än "du är snäll och trevlig och rolig", för det kan man skriva om typ alla. Tänk mer på detaljnivå. Ju mer du skriver desto roligare. 

Jag lovar, detta är roligare att få/ge än vilken robotdammsugare som helst.

Nån rubrik som inte är en ordvits

Tisdan kom och gick, jag vet vad jag har, jag vet vad jag inte har. Jag kommer överleva även detta och nu pratar vi inte mer om det på denna plattform. Det är inget farligt och ingen behöver oroa sig OBS OBS. Det är lite svårt med sånt här för jag lägger ofta nån slags stolthet i att vara ärlig med hur jag har det, men nu orkar och vill jag faktiskt inte. Inte än. Inte nu. Vi kan ju alla istället enas i samförstånd över hur hiskeligt dyr privat läkarmottagning är och att det är vansinne att man ska behöva ha de pengarna för att känna sig ordentligt sedd ibland. Och de vill skära i den befintliga hälsovården? Que?

Ibland tänker jag att det bästa med att vara feminist eller socialist eller nån bra slags -ist (jag antar att man kan gå och ta ett relaxing dopp i pengabingen om man är kapitalist men idk) är att det alltid finns enorma orättvisor att fokusera på när ens eget känns övermäktig. Det är ju inte det bästa att det finns orättvisor, men om du en gång blivit medveten om dessa orättvisor kan du alltid fokusera på all skit som finns i världen när du inte klarar av att tänka på din egen skit längre. Vet ni hur jag somnade igår? Jo, genom att läsa den här;

Inte direkt världens gulligaste vaggvisa, men en bok som borde vara obligatorisk läsning för alla journalister, alla näthatare - loggar du in på Flashback skulle ett ex av denna bok automatiskt skickas hem till dig - för alla mina vita manliga Facebook-bekanta som delar artiklar om feminister och antirasister och gör sig lustiga över när nån reagerar på en orättvisa som gynnar dem. Den där typiska men lilla vän, tänk om du skulle tänka på de riktiga problemen istället-retoriken som gör mig riktigt jävla flyförbannad AARGH men hur som helst. Alla de och alla andra borde läsa den här boken. Den är inte jätteny, men den är tyvärr precis lika aktuell idag.

Det var det enda som fick mig att hoppa av ekorrhjulet med mina egna tankar och gav mig sömn igår. Hur konstigt det än låter. Sen när jag vaknade läste jag att det är FN uppmärksammar våld mot kvinnor i dagarna och att Finland borde skämmas eftersom det saknas ordentliga krafttag mot detta problem. HBL hade en liten artikel på temat som jag tyvärr inte får länkat till på snyggare sätt än så här;

http://hbl.fi/nyheter/2015-11-25/779760/amnesty-finland-ser-mellan-fingrarna-pa-vald-mot-kvinnor

Och resten. Det personliga. Det kommer. Nån dag har jag förvandlat det här som allt annat till en rolig anekdot. För det är så jag gör.

Ny blogg, ny lista

Tänkte också fylla i Linneas presentationslista nu när vi både två har flyttat våra bloggar. Ni får gärna fylla i och skriva en länk till era svar i kommentarerna! 1. Sammanfatta din dag och ditt humör i en mening.

Min dag känns som en typisk söndag; har tvättat en maskin, sett ett par avsnitt Portlandia och ätit pizza och skvallrat med två av mina tre systrar och senare ska vi till Larsmo och hälsa på papp. Mitt humör känns väl också lite söndag; dödsångest kombinerat med så där skön tillfredsställdhet.

2. Tipsa om två kulturgrejer (litteratur/film/musik/konst et.c.) som du nyligen uppskattat.

Enda kulturyttringen jag tagit del av den senaste veckan är sitcoms pga vacklande hälsa. 30 rock, Portlandia, Broad City, Parks & recreations, Modern Family, Fresh Prince och The Nanny. Allt via diverse streamingtjänster. Har uppskattat dem alla, på vitt skilda sätt.

3. Ge varsitt exempel på nånting du är rädd för, retar dig på och ser fram emot.

Jag är rädd för att aldrig lyckas med det jag vill och vara bitter och trött resten av livet och därför skjuta bort alla kring mig och dö ensam. SÅDÄR I ALL LÄTTHET SOM ICEBREAKER HEHE. Retar mig på... Människor. Av olika anledningar. Blir mer och mer asocial, men tack och lov lever jag i en tid där det är okej att ha sin smartphone som bästis, heh. Det hör ihop med att jag konstant är stressad över att jag aldrig har tid/ork/råd att bara göra det jag vill (alltså skriva) och därför är jag så förbannat lättirriterad. Jag ser fram emot jullovet, när jag får hälsa på Pärlan och uppleva Ronneby irl.

4. Berätta om fyra av dina intressen, hobbyer eller ämnen du gillar.

Jag tycker först och främst om böcker. Att läsa och försöka skriva och samla på. Katter så klart- eller djur överhuvudtaget egentligen, är mycket förtjust i undervattensdjur t ex - men katten är ju det perfekta husdjuret. Sen gillar jag kultur och idéhistoria eller jag vet inte vad jag ska kalla det, jag tycker om människor och vad som förenar oss och hur vi tänker. Och varför vi tänker som vi gör och hur vi har tänkt har ändrats genom tiderna och hur det kan ses i allt; mode, tv, litteratur, reklam, humor, musik. Jag är intresserad av människor kunde jag kanske säga, om jag inte sagt i förra frågan att människor irriterar mig. Jag har många gånger tänkt att jag hade varit bra inom reklam, för jag är ganska bra på att se och förutspå trender (inte bara polotröjan är det nya svarta-trender) och jag är sjukt intresserad av varför det som är trendigt blir trendigt. Dessutom är jag bra på att övertala och kanske till viss del manipulera folk. Låter elakare än jag menar det, manipulerar inte folk till vardags, för with great powers come great responsability LOL. Sen gillar jag smink, simning, kalligrafi, historia, brädspel, kändisskvaller, laga mat och äta den maten, internethumor, hiphop (som fenomen och som musikstil), dricka rödvin eller cider, politik och åsikt (så länge det är rätt åsikter och politik, socialist 4-ever), bla bla bla. Jag kan vara intresserad av det mesta utom historiska krig, motorer och fordon och att gå på gym.

5. Beskriv dig själv med fem ord.

Ganska rolig och ganska arg. Fem ord BOOM! Nej, men varje gång jag tänkte på ett ord så insåg jag att motsatsen passade mig också. Avslappnad - neurotisk.