Shoppinglistor, blogginlägg och små små dikter

Vi fortsätter rundturen i min telefon och tittar lite på sånt jag sparat i mina anteckningar. Det är en av mina absolut mest använda appar och jag skriver allt möjligt där. Här är ett urval:

Jag började en gång skriva haikus på mobilen. Tanken var att jag skulle skriva en per dag. Jag kom ihåg det i fyra dagar.

 Det här lite kul, min planering inför vårt bröllop. Gillar att min målbild var ”stel amerikansk prom” och ”punkare som tagit över skoldiscot”. Tycker vi lyckades ganska bra med det.

Jaha...? 

När Pär fyllde 34 skrev jag en lista på 34 orsaker varför jag älskar honom åt honom. Här är 5-14.  

Men Pär är inte helt utan konkurrens som ni märker. 

Mitt bästa Sylvia Plath-citat. Det fortsätter och slutar så här: ...unable to decide, the figs began to wrinkle and go black, and, one by one, they plopped to the ground at my feet.

Tror jag brainstormade titlar på boken här. ”UNDER LIVET”?! Va satan tänkte jag med tack alla gudar för att det inte blev det.

Olika blogginlägg jag tänkte jag skulle skriva nån gång. Har väl knappt gjort nåt? 

Här upptäckte jag att man kunde rita i anteckningar också. 

Copypasteat från min blogg 2009. 

Jag skulle skriva gratis tips på saker man kan göra med sin kompis på alla hjärtans dag, men det glömdes bort och blev aldrig mer än så här. Ändå bra tips. 

Saker jag skrev upp som jag skulle prata om i min och Linneas podd (vi spelade faktiskt in ett avsnitt idag!!!). De här ämnena känns ju ganska daterade idag, speciellt efter #dammenbrister hände, hehe. Och silvervattendebatten har ju ebbat (höhö) ut.

Saker jag skulle vilja ha till vårt hem. Men nu har jag faktiskt en espressopanna så hurra! 

Och till sist så finns det kanske tvåtusen såna här små listor.  

So no-one told you life was gonna be this way *handklapp*

Ska man ändå prata friends så ⤴️

När Pär flyttade hit så insåg jag hur svårt det är att hitta vänner som vuxen, om du (som Pär som frilansar) saknar fast arbetsplats eller studieplats. Var hittar man vänner då? Nu ska jag inte måla upp Pär som världens ensammaste människa, han har lyckats bygga upp en helt bekantskapskrets och nästla sig in i min på ett väldigt naturligt och smärtfritt sätt. Men det är svårt alltså, det tar tid.

Jag tycker ofta också att det är svårare att våga fråga om en kompisdejt än en ”vanlig” dejt, även om det kanske inte borde vara så. Vänskapsförhållanden har man ofta längre än romantiska förhållanden, eller det kräver kanske ett större engagemang på många sätt och vis. Det är också helt okej att säga efter en misslyckad romantisk dejt att det inte klickade, men det är svårare att erkänna att man inte klickade som kompisar. Om nån inte ens vill ha dig som kompis - vad är du då? Av samma anledning är det också svårare att tacka nej till en kompisdejt tycker jag. Det känns som ett sånt enormt NEJ TACK. Men det är klart man ska göra det om det känns så. Man har aldrig nån skyldighet att göra nånting alls med nån annan i dejtsammanhang, kompis eller ej. Hur som helst tycker jag vi är alldeles för dåliga på att kompisdejta i det här landet.

Men hur gör man om man vill kompisdejta nån då?

Jag tror att man bara ska fråga. Idag är det ju enkelt att börja följa nån på Insta, skicka friend request på Facebook eller adda på Snap eller vad ungdomarna nu gör idag. Där igenom kan man ju börja likea nåt, kanske kommentera nånting och om man sen vågar, fråga om personen vill gå på en kaffe eller så. Eller om man har nåt gemensamt intresse, planera dejten kring det ”vill du träffas och skriva tillsammans nån dag?” ”Ska vi spela Magic nån gång?” ”Såg du att dom hade den och den filmen på bio nu, har ingen att gå med - vill du gå?”. Det är alltid bra att komma med ett konkret förslag, att bara säga ”ska vi träffas nån gång?” är onödigt vagt. Alternativt kan du börja prata med människan online om nåt relevant och utveckla en slags nätvänskap först för att sen föreslå IRL-häng.

Sen så får man ju vara medveten om att personen kanske inte vill/hinner/orkar lära känna nån ny. Det ska man inte ta personligt - hur kan det vara personligt när dom inte känner dig? Du känner ju inte heller den andra personen väldigt bra; kanske hen har anledningar att inte hänga hen inte vill delge dig? Så där är det. Man kan heller inte tvinga nån eller försöka guilt trippa nån into vänskap. Kanske du har byggt upp en onödigt bra bild av personen du uppvaktar i huvudet? Ni kanske inte alls skulle klicka? Man kan ju alltid trösta sig med det om det inte funkar.

OBS! Kom ihåg att inte börja utnyttja dig själv när du kompisdejtar. Det är lätt att säga ”DU KAN FÅ MIN!” om en kompis-crush pratar om hur gärna hen skulle vilja ha en egen Harry Potter-trollstav. Gör inte det (om du inte ändå tänkt slänga den typ)! Det är orättvist både mot dig som blir utan trollstav och mot kompis-crushen blir ”skyldig” dig nåt då.

Det finns så många föreställningar om hur en bra vänskap ska vara. Vi har kommit ganska långt när det gäller att dekonstruera - eller i alla fall plocka ner från piedestalen - det romantiska förhållandet. Ingen tycker du är konstig om du dejtar runt eller har krav på din livspartner. Kanske ingen egentligen tycker du är konstig om du byter vänner lite då och då, men jag har känt skam kring det där. Det är liksom fulare att göra slut med en vän än med en partner.

Jag har nära vänner jag haft i över 25 år. Jag har nära vänner jag haft i mindre än 5 år. Jag har vänner jag pratar dagligen med och vänner jag pratar med en gång i året. Jag har många vänner, från flera olika tider i livet. Vissa tider har jag inga vänner kvar alls från. Jag har dumpat vänner och jag har varit den som blivit dumpad.

Jag fick en fråga av en journalist förra veckan om vänskap. Om vad den svåraste utmaningen för en vänskap är. Jag svarade tid, men jag vet inte om jag håller med om det längre, eller jag vet kanske inte riktigt vad jag menade med det tbh. Men jag lämnade att fundera på vänskaper efter det. I Jaga Vatten är Rakel och Hanna vänner som borde ha gjort slut men ändå hänger ihop. Av gammal vana och av invanda, bekväma hierkier. Jag tänker att dom båda två är snälla, bra människor egentligen, men att de inte låter varandra vara något annat än det dom ”alltid” varit.

Jag har skämts ganska mycket för att jag bytit vänner så många gånger. Att jag har haft svårt att hålla i dem jag umgicks med nångång eller som mycket yngre. Jag jar skämts för att det varit så fula slut på vissa vänskaper. Jag har tänkt många gånger att det måste va nåt fel på mig, att jag måste vara den elakaste, värsta vännen nånsin. Och det kanske jag är, det kan inte jag vara the judge over.

Men jag vill inte skämmas längre, för jag tror faktiskt jag är en helt okej vän.

Jag är ju helt okej med att jag prövat mig fram i mina romantiska förhållanden. Jag har de där oskyldiga ihop-varanden från lågstadiet, högstadiets första hångel, one night standsen, de helt fel destruktiva försöken, det korta dejtandet som aldrig riktigt lyfte och de där som man alltid haft ett gott flirtöga till men aldrig mer än så. Och så till slut då; det som jag inbillar mig är helt rätt, livet ut. Många av dem tänker jag tillbaka på med nån slags värme, många blir jag glada av att se idag. Men vissa blir jag bara arg eller kallsvettig av att påminnas om.

Det är en ganska brokig historia men det är seriöst helt fine by me. Jag skulle aldrig komma på att förebrå mig själv för att ha gjort slut, sagt upp kontakten eller blivit dumpad. Det ger ju mina memoarer lite innehåll, jag ångrar egentligen ingenting av det. Fan va härligt avslappnad jag är till mig själv, hinner jag tänka före jag inser att jag inte ALLS tänker så när det gäller vänner.

Kanske är det där jag skrev i början, att det är skämmigare att inte vara önskad ens som vän, men egentligen - vadå ENS som vän? Varför uppmuntras vi inte till att vara precis lika picky när det gäller våra vänner som våra partners? EGENTLIGEN.

Jag säger inte att man ska kasta bort vänner bara för att eller att det finns ett egenvärde i att ömsa vänkrets då och då. Men lika lite finns det nödvändigtvis ett egenvärde i att hålla fast vid en barndomsvän, bara för att. Man är ju inte en konstant genom livet, eller man kan ju hoppas att man inte är det. Och i samma veva som vi konstaterar att vi är dåliga på att kompisdejta kan vi också passa på att konstatera att vi är för dåliga på att göra kompis-slut i det här landet.

Men hur gör man om man vill göra slut med en kompis då?

Först kanske du måste analysera varför du vill göra slut. De flesta anledningar är helt okej (förutom kanske rena mobbar-orsaker såsom att du tycker att din vän är för ocool eller nåt), men behöver ni nödvändigtvis göra slut? Eller behöver ni bara reda upp nåt som ligger mellan er? Kanske ni bara behöver hitta ett annat sätt att umgås på?

Jag tror inte heller på relationer av något slag som inte går igenom rough patches eller där personerna i relationen inte grälar ibland sinsemellan. Det är inte nödvändigtvis tecken på att nåt är fel. Folk som lever nära varandra kommer irritera varandra ibland och det är normalt att tycka sin kompis suger mellan varven. Så länge dagarna när du tycker hen är bäst är flera.

Många gånger behöver man inte göra slut med vänner. Det gäller kanske främst förhållanden som du kanske inte mår jättebra av men som du nödvändigtvis inte mår dåligt av heller. De relationer som inte är meant to be rinner ganska ofta ut i sanden av sig själv och det är ganska skönt och trösterikt, för det kan va ganska jobbigt att göra slut. Speciellt om man har många gemensamma vänner och är insyltade i varandras liv, som man ofta är. Man kan bra låta nån relation som tär på en låta fade out, man behöver inte alls vara superdramatisk och kall; man bara lägger mindre och mindre energi på det. Det här är kanske enklare i vuxen ålder när - LETS FACE IT - man aldrig hinner upprätthålla några vänskaper alls HEHEHEHEHE.

Om det är en situation där du behöver ha Samtalet så ska du, om det bara är möjligt, försöka sköta det snyggt. Du kan inte göra det och känna dig snäll där och då, men är det en dålig relation så är det det snälla i längden, för er båda. Du måste nog va hård och säga som det är och du får räkna med att du kommer såra vännen i fråga, speciellt om hen inte känner för att göra slut. Du kanske måste räkna med att bli sårad också. Jag säger försök håll det snyggt, men det är ganska svårt. Du får nog förbereda dig på att det inte blir kul och att du kommer va ledsen och arg, för det är man ju ofta i olika omgångar. Men det är fan så mycket bättre än att gå runt i en relation du mår asdåligt av.

För vet du vad som händer om du går runt i en relation du mår asdåligt av? Jo, du mår inte bara asdåligt, du blir ett svin mot den andra också.

Jag ångrar t ex inga kompisrelationer som tagit slut, jag tror det har varit bäst för alla inblandade, men jag ångrar hur vissa har tagit slut. Jag borde ha gjort det snyggare, varit ärligare och sagt hur det kändes istället för att snacka skit bakom ryggen och sen bli den som blev dumpad. Det ångrar jag verkligen. Det är inte schysst MEN det är också jävligt störigt, för då lämnar man med en känsla av att vara den som gjorde fel. Det är kanske inte viktigt att få sista ordet, men det är störigt när man aldrig fick säga sin version. Och det är inte alltid säkert att din kompis fattar att hen varit/är svinig mot dig.

Är det en riktigt skitvän så är det faktiskt okej att säga precis som det är och inte ta den mogna vägen ut. Du får skrika och du får vara arg. Det är också okej.

Oavsett hur uppbrottet blir så ska du komma ihåg att det är viktigt att sörja också. Antagligen har du haft roligt nån gång med den här vännen också. Man kan sörja de stunderna utan att vilja ha tillbaka vännen. Nutidsmänniskan kan nämligen ha två tankar i huvudet samtidigt och det ger dig inte mindre rätt att vara arg eller sårad för att de minns de där fina stunderna. Och de fina stunderna kommer alltid va fina, även om det blev skit sen.

Min poäng med det här jättelånga inlägget har jag glömt för längesen, men jag tror det var att det är okej att byta vänner ibland. Att aktivt jobba på att hitta nya. Och dumpa gamla när det behövs. Det här är kanske först och främst riktat mot mig själv. Vi borde tillåtas kompisdejta och kompisdumpa oftare. Det blir nästan alltid bättre när man vågar göra endera.

Det är så klart superfint om man hittar sin bästis redan i dagis och sen är bästa vänner livet ut. Lika fint som när pensionärer firar guldbröllop. Det är få förunnat och värt åtminstone en Allers-artikel tycker jag. Jag har som sagt också ett par  vänner jag haft i 25+ år. Det är fint, jag hoppas vi kan fira guldbröllop när vi är typ... 57? Men man ska nog inte förebrå sig själv för att inte alla vänner blir livslånga. Det finns ett sånt starkt strävsamt ideal häromkring och visst är det fint att va strävsamt. Men så jävla fint är det ändå inte. Det finns andra finare saker man kan va. Typ en bra vän. Och det är svårt att va en bra vän när man mår dåligt.

Man - JAG - behöver inte skämmas för att jag inte mått så bra i vissa relationer och på ett eller annat sätt avslutat dem. Jag skulle skämmas mer om jag höll fast vid nånting jag inte mådde bra av, bara för att. Vänskap ska man ju må bra av, det är ju sist och slutligen därför det finns.

Join me for a Bath?

Höll på att skriva ett aslångt inlägg om vänskap och att göra slut med vänner, men så började vi (jag och Pär) göra en annan sak istället och så kom jag av mig. Vill ni veta vad vi gjorde?

Vi bokade en resa!

Vi har aldrig rest nånstans tillsammans som inte har varit ett besök hos nån förälder eller så i södra Sverige. Det är ju så klart också trevligt, men jag har blivit mer och mer sugen på att göra nåt helt annat en semester. Åka nån annanstans. Jag har ju heller aldrig riktigt rest så mycket.

Så vi bestämde att i år skulle vi göra det på min semester i augusti. Åka nån helt annanstans. 

När vi började prata om olika ställen som vi är intresserade av, blev det ganska snabbt tydligt att England utanför London var nåt vi båda var sugna på. ch det blev det!

10 dagar i sydvästra England; vi ska bo i Bristol och göra dagsutflykter till åtminstone Bath och Devon, vi har inte planerat detaljerna ännu.​ MEN JAG ÄR SÅ PEPP!!!! Naturen, kulturen, historien - jag ska gå i Jane Austens fotspår!!!!! *nördgråter*

Nu måste jag försöka sova trots att jag vill typ hoppa upp och ner. Och vänskapsinlägget får ni imorgon!​ 

Introduktion till vecka 15

Veckans planer: Min vecka ser väldigt ”normal” ut, efter flera veckor av semestrar, påskledigheter och bokrelaterade event. Och det är jätteskönt! Jag ska läsa, städa och laga mat har jag tänkt. Inte göra något utöver det vanliga. Eventuellt fira papp som fyller år i veckan. 

 Veckans störiga: Två mornar i rad nu har jag kommit upp och upptäckt sönderslitna monstera-blad på golvet. Sylvi har alltså hittat min monstera och fortsätter det här beteendet under veckan kommer jag tvingas ta till hårdhandskarna. Vet inte vad hårdhandskarna riktigt är i det här fallet, men jag gissar det är nåt i stil med flytta på växten och hoppas Sylvi inte hittar den? OCH så har jag beställt en affisch av min instacrush Taika Mannila och den har inte kommit fram ännu!!!! Jag har pratat med henne och den borde ha dykt upp för flera dagar sen. VAD HÅLLER NI PÅ MED, POSTEN?!

Veckans borde: vårstäda balkongen tror jag. Men det känns så osäkert ännu, man förväntar ju sig ett bakslag och en snöstorm varje morgon. 

Veckans jobb: Jobbar vanliga dagar, tidigare skiftet måndag - torsdag denna vecka på AE. Och sen lördag kväll när Vasa Flora & Fauna spelar. 

Veckans pepp: Ja, det är väl Vasa Flora & Fauna det! Och det fantastiska att det är ljust när man kommer hem från jobbet och trottoarerna är snö- och isfria på sina ställen och vinden är av en varmare, behagligare sort. Är det vår nu? Och så fick jag veta två superroliga saker idag men jag får inte berätta vad det är ännu men det kommer hända roliga saker i år! Visst är det irriterande när man skriver så där? Hehehe.

Veckans gos: Den tidigare nämnda Sylvi har tagit för vana att krypa ner och gömma sig under täcket när man dammsuger. Otroligt sött, speciellt när man ligger i sängen själv och hon kommer och trycker sig mot en. Man vill nästan dammsuga lite extra bara för att. 

Veckans goda: jag ärvde en espressopanna av Johan S. här om dagen och nu dricker jag espresso när jag vill! Det är kanske inte jättebra utveckling för någon som är ganska koffeinkänslig men man måste ju leva lite också. 

Veckans skrivande: Det här kunde nästan gå under veckans borde, för jag borde verkligen skriva, skriva, skriva på mitt nya manus. Jag är ju egentligen i det där jätteroliga stadiet när det gäller att bara spy ur sig text, men det är ju det där att _faktiskt göra_ det också. 

Veckans tv-serie: Broadchurch säsong två! Och ikväll är det min public service-favorit Vem bor här?. Älskar den serien och är tämligen bra på att gissa rätt skulle jag ändå säga. 

Veckans läsning: ska ta itu med Alice Munro-boken inför bokcirkeln. Och så lyssanr jag på Stephen Frys inläsning av Harry Potter-böckerna. Igen. Men det är ljudböckernas ljudbok, så underbart trevligt att ha i öronen. 

Veckans utmaning: att inte boka in en massa bara för att jag har en öppen vecka. Det är verkligen en återkommande utmaning. Så fort jag har en ledig kväll kommer jag på ett projekt eller ringer över nån. Sen blir jag jättetrött och sur för att jag aldrig får vara ensam och tyst. 

Veckans funderingar: just nu är jag så hungrig att jag inte kan fundera nåt alls. Måste äta först. 

Söndagsläsning 📖

Hej hej hallå babies! Igår hade jag en utekväll med inga mindre än Daniea och Karro. Vi hade så otroligt roligt, jag är så glad att jag fått lära känna dem lite bättre. De är precis som de utger sig för att vara i sina respektive bloggar - en egenskap jag uppskattar väldigt mycket - bara att de är lite roligare, lite galnare och lite frispråkigare irl. 

Idag är jag jättetrött och orkar knappast skriva nåt själv men tänkte tipsa om andra saker ni kan läsa på ämnet ❤️JAG❤️ .

”Debutförfattaren Ellen Strömberg: "Jag tänkte inte på att det var mycket sex"”

På Svenska Yle kan ni läsa en intervju som lovely Anne gjorde med mig. Jag är tydligen hela Svenskfinlands ”sex-författare” nu för tiden. Inte riktigt vad som var min ambition, men ”nationalskald” var taget redan så... Oh Well. 

screenshot från hbl.fi

”Kroppen som gissel och utmaning”

Och här är en liten grej om mig i HBL. Hade megaångest över att jag inte sminkade mig OCH var färgglad inför bilden, men det blev ju helt okej.  

 ”En näve döda myggor”

Jag fick som uppdrag att skriva om min bok själv istället för att bli intervjuad av Studentbladet. Så då gjorde jag det, men det var svårt. 

Börjar ni bli trötta på mig snart? Helt okej, det börjar jag också. Men jag lovar er, det här är övergående. Så är den här trötta söndan, så nu ska jag försöka ta vara på det som är kvar medelst Seinfeld och chokladglass. Adios!

New books yay!

Jag har nästan slutat köpa skönlitteratur pga fulla hyllor och löpande prenumeration på ljudböcker meeeen ibland så är man i nån större stad med större bokhandlar och det är lönedag och du har fyra timmar på stan före ditt tåg går. Ni vet hur det är. 

Det här är min hög av nyförvärv. Plus min lilla ömma Maria-statyett som jag köpte på Jeppisdagarna i somras. Kanske mitt bästa fynd nånsin.

Månadens bokklubbsbok! Har inte kommit mig för att läsa nån Munro förr så ska bli kul att göra det nu. Den här köpte jag inte i Helsingfors i ärlighetens namn, utan beställde från AdLibris. Men paketet kom idag så det räknas nästan.

Den här sprojllans nya fick jag på förlaget. Den är typ så ny att den inte kommit ut än. Är mycket sugen att börja läsa den med. Sjuk grej att jag är förlagsbuddies med Merete Mazzarella förresten. 

Den här har min internet och numera IRL buddy Julia tipsat om cirka en miljard gånger (inte direkt åt mig men online överlag) så den köpte jag. Träffade alltså Julia, som jag känt på nätet i några år (?) i onsdags på författarträffen med... eeh, well - mig som ordnades på S & S i onsdags. Därför var jag också i Helsingfors och hade tid att gå i bokhandlar. Väldigt märkligt när man träffar nån face to face för första gången, fast man tycker man känner denna hur bra som helst. Kul var det i alla fall.

Jag vet inte vad ”a bardo”  är men har hört om den här från bl a Mellan Raderna-podden. Så okej då. 

Har inte hört nåt om det här, bara såg att OMG Marian Keyes har ny ute. Älskar Marian Keyes. Man kan också alltid lita på att hon levererar tegelstenar. Tycker om tegelstenar, tycker om tyngden i dem. 

Och så den här, ett totalt impulsköp men som visade sig vara riktigt lovande. Den är precis vad den heter; 642 saker att skriva om.  

 Älskar ju skrivuppgifter av den här typen. Dessutom så kan man nog kalla den ett nyttoköp pga planer på skrivkurser i höst. Mer om det senare. Men hade jag redan infriat mitt nyårslöfte om att starta företag hade jag lätt kunnat ”ta de här på firmo”. Men nu har jag ju inte det så atttttt.

Det var det! Böcker ❤️

Och vinnaren ääär...

Ni var inte så många som deltog den här gången, så jag orkade göra en riktigt regelrätt, old school lottdragning. Så här såg det ut:

Och på lappen läser viiii..... 

Grattis! Du har vunnit två biljetter till Vasa Flora & Fauna på AE! Hör av dig så kirrar vi det. Kul!

Min lelle telefon

Tänkte att ni givetvis vill se hur det ser ut i min telefon. Nej, det tänkte jag faktiskt inte, men jag har nyligen städat upp och ordnat om och jag är väldigt nöjd med mitt nya system och visar gärna upp det. Dessutom har jag ändå inte tråkats ihjäl när andra (dvs Sandra Beijer) har gjort liknande inlägg.  and thus föddes detta inlägg.

Som bakgrundsbild har jag Michelangelos Pietá-staty. Eller halva i alla fall. Älskar Michelangelos statyer, eller inte bara hans, men klassiska marmorstatyer (vet inte med om det är marmor, herregud är ingen konstvetare sry). 

Det här är alltså mitt nya system. Alla appar är ordnade under vad det är jag vill göra när jag öppnar dem. Det är nästan helt hundra-indelat. Dessutom är kategorierna ordnade efter hur ofta jag använder dem, t ex shoppar jag ytterst sällan via min mobil, men kontaktar folk desto oftare.  

Om jag shoppar via en app är det nästan bara Asos jag använder. Men man har ju laddat ner en del annat nån gång och tänker att det kan va bra att ha nån gång. Plus App Store så klart.  

En kategori jag använder ganska sällan men när jag använder den är jag alltid lika glad att den existerar. Fast okej, kompassen har jag nog aldrig använt. Kanske för att settle an argument nån gång, jag vet inte.  

Såna appar som man alltid tänker ”hur gjorde folk förr när de hörde en låt på baren?”. Vet inte varför jag har två Shazam och en av dem blek, det där noterade jag nu? Störigt. Period Diary laddade jag ner på inrådan av Carro Ekman bara för nån dag sen. 

Tråkiga men viktiga vuxensaker som bank och väder.  

En lite lös kategori men sånt jag använder för att blogga mobilledes (som t ex nu). Sen jag flyttade min blogg bloggar jag till 70% per telefon och det är så skönt. Jag använder Squarespace som hemside-värd och kan verkligen rekommendera. Lite dyrare men mkt användarvänligt och bra appar. Alla dessa foto-appar: har fortfarande inte lärt mig att använda dem men jag är inte redo att ge upp än. Det enda fotoredigering jag gör är det lilla man kan göra i Instagram. Jag är så OTROLIGT ointresserad av fotoredigering att det är inte klokt. Bara bilar och actionfilmer som tävlar om första platsen på ointresse-tronen. Känner mig som en mycket normativ flicka i mina intressen ibland men va kan man.

Min färggladaste kategori, som dessutom växer mest, hehe. Tre olika slags Candy Crush, mitt guilty pleasure Covet Fashion och lite annat. I Love Hue är ooootroligt tillfredsställande att spela förresten, tips tips. 

Diverse streamingtjänster plus Pinterest. Jag förstår inte folk som tycker det är jobbigt att se på tv på mobilen, tycker det är ganska skönt. Speciellt när man reser, HERREGUD vilken lyxig tid vi lever i när vi kan se på matlagningsprogram på tåget! När jag var liten var jag otroligt avundsjuk på Skalmans skal, att han kunde ha med sig allt överallt. Att ha en smartphone med löjligt mkt lagringsutrymme är ju lite som att va Skalman.

Ljudböcker, podcasts och musik. Ja, inga konstigheter.  

Saker jag läser. Nyheter, bloggar och iband bok- och filmrecensioner. Har ganska nyligen börjat använda Goodreads och jag stör mig på att jag inte kan överföra alla böcker jag ever läst på en och samma gång. Men får väl bara jobba upp min bokhylla där stegvis. Suck.

Och så den kategori som telefonen i tidernas begynnelse var meningen att göra. Instagram är väl inte egentligen primärt en app man använder för att kontakta människor men tyckte ändå den passade här. Kanske för att det är min absolut mest använda app ever. Jodel däremot använder jag väldigt sällan. Tycker det är kul att läsa ibland men har bog aldrig skrivit nåt. Däremot anmält countless rasistiska och sexistiska inlägg :-)))) 

Det var min telefon i stora drag! Vilka appar har jag missat? Borde jag ladda ner nån nu meddetsamma? 

TÄVLING - Vasa Flora och Fauna!

 I samarbete med Musikcafé After Eight

Jag och Pär har många gemensamma referenser, men inte många gemensamma favoritband, men ett av de få är Vasa Flora och Fauna. En av de bästa minnen jag har med Pär är från oktober 2016 när vi just hade blivit ihop och Pär var här och hälsade på för andra gången. Jag var så nykär att jag typ skuttade fram på gatorna, helt utan överdrift. Under veckan han var här spelade Vasa Flora och Fauna på mitt jobb, After Eight och vi såg dem tillsammans. Höll händerna i smyg under bordet och log åt varandra på det där löjliga sättet LOLOLOLOL. När vi gick hem var det iskallt och himlen lystes upp av ett av de starkaste norrskenen jag sett. Jag var så nöjd för det kändes som min hemstad verkligen ansträngde sig för att visa upp sin bästa sida för Pär; bra spelningar med bra lokala band och mäktiga naturfenomen.

Det här var alltså i oktober 2016, men nu i april 2018, lördagen den 14:e klockan 19:00, återvänder Vasa Flora och Fauna till After Eight. Jag ser SÅ mycket fram emot det. Jag vet att bandet knappast kan styra över norrskenet, men jag förväntar mig åtminstone en flashback till det där mysiga, nykära, fantastiska känslan. Jag förväntar mig att få höra båda gamla favoritlåtar från första skivan - som idag nästan känns som klassiker, herregud hur många gånger har jag inte sjungit med till Leevi and the Leavings? Men jag förväntar mig också att alla nya låtar från senaste skivan Venetziansk Afton ska öppna sig för mig på det där sättet som många andra låtar gjorde förra gången.

Och jag förväntar mig att DU också ska vilja komma och höra på Österbottens bästa band.

Därför har jag tjatat till mig två fribiljetter från mitt jobb som jag tänkte lotta ut här och nu :-))))) Biljetterna finns annars i vårt café att förköpa (och senare vid dörren om det nu inte blir alldeles slutsålt) för 10€, eller 5€ om du är studerande. Det är alltså inte dyrt även om du köper biljetter, men nu har du alltså chansen att vinna två biljetter helt gratis! Enda du behöver göra är att kommentera med förnamn och intital och svara på frågan; vad köper du när du går på café? Jag drar en vinnare på fredag eftermiddag klockan 15:00!

I samarbete med Musikcafé After Eight

Måndag nej söndag nej måndag är det nog

Känns nästan som jag inte gjort nåt annat än att äta olika saker idag. Har as I speak en paj i ugnen, så det här inlägget blir inte långt.

Igår kväll drack vi champagne (äkta champagne! men också helt vanlig skumpa) här hos oss ett gäng. Gick och la mig fem på morgonen vilket ändå får ses som MVG i att carpa påskhelgen. 

Påsk är en fin och skön högtid på många sätt, men den kan lätt bli lite intensiv om man bor på en ort som folk flyttar ifrån. Julen och påsken är ju THE tillfällen man återvänder till orten. Kan också tänka mig att det är precis lika intensivt att vara den som återvänder, men talat ur den enda synvinkel jag kan tala ur så har det varit ett jäkla spring i dörrarna här hemma hos oss. Vilket så klart är kul, men eftersom jag värdesätter min egentid högre än mitt hår så blir det ganska andfått. 

Så idag, efter att vår nattgäst Nikko (jag älskar att vi har ett supercomfy gästrum att låta vänner sova i) åkt vidare, har jag koncentrerat mig bara på... mat? 

Gröt till frukost, popcorn till lunch (det är är trots allt dagen efter) och den omtalade pajen med purjo och broccoli. Känner mig en mycket wholesome amerikansk soccermom när jag naggar pajskal.  

Har även gått en liten runda och lyssnat på ett par poddar, men i det stora hela; mat. Skön sönd-, jag menar måndag.