Tre-listan

Tre saker jag har skjutit upp:

1. Att blogga, obviously. Vet inte varför det känns så svårt ibland. Vill ändå inte ge upp helt och hållet. Inte än.

2. Att rensa och ordna upp pappershögen på mitt skrivbord i kontoret.

3. Skriva fakturor. Dumt egentligen, för det är ju den roliga delen av många jobb, hehe.

Tre saker jag längtar efter:

1. Kånka jordsäckar, gräva ner frön och vattna lite. Sitta på lilla trädäcket och hoppas på att solrosorna ska ta sig.

2. Vara lite lagom full med trygga vänner. Kanske sjunga tillsammans.

3. Första doppet för säsongen. Det är väl sommar på torpet jag längtar efter i korta drag. Lol, “sommar på torpet”, det låter som jag är Ernst, aber ich bin nur ich.

Tre saker jag lagt märke till

1. Att jag aldrig är så ful som just den här tiden på året. Blek, glåmig, grå och trött. Men ge mig ett par månader, snart kommer min prime time.

2. Att inomhusluft verkligen är mitt nya kryptonit. Skulle jag få välja skulle alla fönster alltid vara öppna. Ännu en grej på listan över saker vuxna tjatade om som man inte fattade förr men plötsligt hittar sig själv mitt i.

3. Att allt man tagit som sanning och evigt alltid kan ändras, speciellt alla slags insikt om sig själv man anskaffat sig. Hela livet är en jävla aha-upplevelse, om man låter det vara det.

Tre saker som gör mig glad:

1. Mina syskonbarn.

2. Färger och mönster och bra kombinationer av dom två, oavsett format.

3. Bubbel i glaset!

Tre saker jag vill rekommendera:

1. Sandbergs pappershandel i Umeå. Längesen jag blivit så exhalterad - och fått hindra mig så hårt för att inte köpa allt. Jag var alltså till Umeå - UTOMLANDS!!! - för första gången på två år för ett par veckor sen. Sen fick jag corona och kunde inte åka till Stockholm veckan därpå hahaha. Herren ger och herren tar. Men Umeå, Flashback Forever-showen, pappershandeln och loppisarna var bra.

2. Att flytta till ett mindre ställe. Speciellt i oroliga tider som dessa tycker jag det är jätteskönt att bo i en landsände ingen bryr sig om. Det finns en massa andra fördelar också, men jaja. Ni gör som ni vill.

3. Nytutkomna boken Vi ska ju bara cykla förbi av finlandssvenska författaren Ellen Strömberg. I bokhandlar och på bibliotek nu!

Tre saker jag vill göra snart:

1. Läsa en fin recension av bokjäveln, men det kanske är att hoppas på för mycket. Men om det händer kommer jag bli jätteglad!

2. Rensa min garderob och hitta nån slags mode-glädje igen. Blir så inspirerad av en massa grejer hela tiden, men har lite saknat tiden och orken att göra något konkret av all inspiration. Tänker att lite mer space i garderoben kanske skulle hjälpa.

3. Gå och lägga mig. Är jättetrött men har tandläkartid om en halvtimme. Kommer eventuellt somna mitt i nån tandborrning.

Skolbesök

Jag har haft skolbesök två dagar. Det är första gången jag egentligen pratar om Vi ska ju bara cykla förbi inför folk, speciellt folk som är i den direkta målgruppen. Det har varit roligt och ganska skönt att kicka igång rumban som är att ge ut en bok, eller att vara aktuell med en bok. Mn jag är också trött, beyond trött. Dels har jag sovit dåligt två nätter i rad, men mest är jag trött på min egen röst, det blir jag alltid efter att ha pratat inför grupper. Eller jag tror jag blev det förr också, före de senaste två åren när skolbesök och författarsamtal var en vanlig del av arbetsvardagen.

Det som är nytt är att jag är trött i stämbanden. Jag pratar i något märkligt tonläge när jag pratar med en grupp, lite havlskriker hela tiden och det har jag kanske alltid gjort. Men nu blir jag liksom äkta hes av en dag med ett par grupper. Och då röker jag inte ens längre.

Det är roligt att träffa högstadieelever, det är verkligen något speciellt. Allt är ofiltrerat och oputsat och det är både extremt charmigt och så klart, lite jobbigt. Men faktiskt mest charmigt. Det är också roligt att se att många av de samma rollerna i ett klassrum som fanns då, finns kvar, och att man bara behöver stå några minuter i rummet för att lista ut ungefär hur alla hänger ihop och vad dynamiken är.

Man ser dom trötta , men ser dom rastlösa. Man ser dom som alla andra tittar på när de skrider in i klassrummet, man ser dom som smyger in. Man ser dom som vill, men inte vet hur. Man ser dom som vet precis hur, allt för väl.

Och så ibland, nästan i varje klassrum, sitter det nån typ, som man också ser. Nån som kanske dröjer sig kvar lite extra i klassrummet, någon som frågar något aldrig så försiktigt, någon som kanske har klätt sig extra snyggt precis idag så att det ska synas att de FATTAR nåt, nån som kanske inte alls frågar försiktigt utan inte kan hejda sig och avbryter nån annan och säger för mycket. Nån som man får ögonkontakt med en kort sekund och känner igen: där sitter ju en liten jag. Ett författarfrö, en boknörd, ett likasinnat inre.

Jag kräver verkligen inte att alla ska va intresserade av vad jag har att säga. Jag vet att skriva och läsa inte är allas kopp te och så tycker jag tbh att det måste få vara så också även om så klart läsfrämjande blablabla. Och rätt ofta är det ganska stora sjok av ointresse som möter en, not gonna lie. Då blir man kanske extra trött.

Men dom där små ögonkontakterna. Shit pommes vad jag aldrig tröttnar på dom.

Vår1

Ni har tur, för jag har jättemycket att göra ännu den här veckan, så därför har jag ju givetvis tagit mig tid att knyta ihop en liten rosett till vår-lista på Spotify. Som vanligt är det litet spretigt när jag är inblandad, men det är ju också charmen :) :) :) :)

Det är ju onekligen vår nu. En kall och jävlig vår utan väldigt mycket hopp om något, men ändå. Jag hörde på radion imorse att någon rysk tv-kanal visat Svansjön strax innan kanalen stängdes ner och att nån tidning tryckt en bild från samma balett. Tydligen användes Svansjön som symbol av medierna i Sovjet om att något fuffens var i görningen och att censur pågick. Nån timme senare flög det ett par svanar utanför kontorsfönstret. Jag hade glömt det ljudet - och vips kunde jag känna något litet, grönt spira i mig ändå. Som ett påskgräs första dagen, knappt så man vet vad det är. Kanske det är hoppet ändå.

Här är listan i alla fall. Nu MÅSTE jag jobba vidare, adios!

Any day now

Ja, jag hade ju en blogg också. Varje vecka skriver jag upp på to do-listan att blogga ett par gånger, varje vecka låtsas jag inte om att den punkten aldrig blir överstruken. Oh well. Det är inte som att jag har så många tankar atm som förtjänar att präntas ner.

Det är väldigt mycket det där vanliga: sitter i kontoret och gör… Ja, vad gör jag? Ibland går jag härifrån med en känsla av att bara ha suttit och stirrat, ibland blir jag hög på min egen effektivitet. Svarar på mejl från höften, snabbare än Lucky Luke, bockar av grejer utan att blinka. Där emellan sover jag, försöker okra laga mat varje dag, men misslyckas ganska ofta. Tänker att jag ska gå ut på en promenad. Sitter kvar. Stickar lite, klipper lite, dammsugar. Ligger med en bok på magen och tänker att nu, nu ska jag plocka upp den och börja läsa.

Det låter mer deprimerat än vad det är, egentligen har jag bara svårt att komma igång. Förr eller senare så stiger jag upp och går ut på promenad, eller läser ett kapitel. Lagar middag, eller bloggar.

Som nu.
Det är ju aldrig speciellt svårt när man väl har börjat.

Ditt och datt sen senast

🤠

Florence + The Machine släppte ny singel förra veckan och jag tog den direkt som min. Tycker väldigt mycket om det visuella med Florence alltid, det klassiska som alltid känns nytt. Skönt med såna som lyckas stå fast vid sin egen stil och samtidigt vara hörsam för det samtida. Vill absolut springa runt i vampyrmantel i vår.

🤠

På tal om stil, så är jag mycket förtjust i Carla Rockmore på Tiktok. När jag googlade hennes namn nyss för att få något att länka till, fick jag först bara upp träffar om en litauisk therminspelare från 1900-talet och det blev jag på nåt sätt glad för. Hur som helst, det var musikerns namne jag ville prata om nu. Hon är nån slags… jag vet inte, rik människa i alla fall, med en garderob i två våningar. Hon har otroligt öga för silhuetter och detaljer, men det jag tycker mest om med hennes stil att även om den säkert kostar muchos pesetas och hon är liten som en litet fågelskelett så känns det ändå görbart för mig, betydligt fattigare och fetare, med. Inspirerande på riktigt. OBS inget för minimalister.

🤖

Här mitt emellan det posititva dittet måste det ju nämnas: det negativa dattet. Förra veckan började med nån slags (kortvarig) maginfluensa och slutade i europeiskt krig. Den veckan får 2/10 i betyg. Jag kan inte säga så mycket om det som inte redan blivit sagt, men det har inte gått obemärkt förbi här. Så många känslor: oro och ångest, sorg och ilska, rördhet och hopp. Jag skrev så här på Instagram och det är inte så smart att jag tycker det är rimligt att citera sig själv, men det är enklare att klippa in bild än att försöka formulera sig på nytt.

Det är hemskt, hemskt, hemskt. Jag tänker mycket på vad det är och vad det gör med en att följa med ett krig i realtid på sociala medier. Jag ligger vaken om nätterna och tänker på de unga, unga soldaterna jag sett på Tiktok. Ukrainska killar som dansar virala tiktokdanser i full stridsmundering. Jag tänker på den ryska kvinnan som vrålskrikandes fördes bort av polisen när hon protesterat mot kriget. Jag tänker på klippet där Putin, med ett litet leende i mungipan, pressar Naryshkin och avbryter honom konstant. Det där lilla leendet, de iskalla ögonen. Jag önskar aldrig någons död, men jag önskar verkligen någon skulle knäppa Putin. Jag skulle inte lägga mig i.

Och den brutala ynnest att kriget är något jag bara följer med via sociala medier. Jag övernattar inte i en tunnelbana, jag flyr inte, jag är inte mamma syster flickvän kompis till de där unga, unga killarna på Tiktok. Det är outhärdligt att tänka på.

Tillbaka till dittet, dattet maler på, det vet vi alla. Min enda strategi just nu är att komma ihåg dittet.

🤠

I januari läste jag rekordmycket. I februari nästan ingenting. Classic jag att pendla mellan extremerna.

Håller nu på (och har hållt på länge) att läsa The Seven Husbands of Evelyn Hugo, på rekommendation av hela internet. Tycker om den, har läst så mycket poesi och prosalyrik lately att det är ljuvligt att dras med i en göttig historia. Nyckelord för boken är: Old Hollywood, glamour, olycklig kärlek, mysterium.

🤠

Det är redan mars och solen sträcker sig äntligen in genom fönstren. Rutorna med ljus på golven blir större och större och katterna ligger som inramade i dem och kråmar sig. Det är så mycket enklare att vakna när det är så.

🤠

Jag vet inte om det är en krisreaktion eller bara en utveckling av ett personlighetsdrag som legat i träda men min nya obession är: Att klippa ut bilder ur tidningar………

Det hela började med att jag fick ett s k ephemera surprise pack av Ronja i julklapp. Dvs ett kuvert utklipp, biljetter, notblad, spelkort osv osv. Ephemera, eller accidenstryck som det lol:igt nog heter på svenska, är något som säljs rätt mycket på Etsy till människor som typ håller på med scrapbooking eller junk journaling. Jag gör varkendera (än) men blev eld och lågor över julklappen. Speciellt kul var det att utklippen och papperslapparna var från Frankrike, så inget var egentligen speciellt betydelsebärande för mig, vilket öppnar upp för… Ja, jag vet inte. Men utklipp och papper är sånt jag använder mycket i undervisning, men jag tycker också det är otroligt… terapeutiskt att klippa och klistra. Jag vill ändå inte säga att jag är FÖR scrapbooking, det kommer oftast med en slags spetsprydd estetik där som jag inte känner mig hemma i, men ja, klippa och klistra är KUL.

Hur som helst insåg jag förra veckan: *DeT hÄr KaN JaG jU GöRa SjÄLv*

Cut to: jag har förslitningsskador i klippmuskeln. Jag har ett försvarligt lager tidningar och trycksaker som jag köpt av oklara anledningar på loppis eller ja, vissa har jag ju också prenumererat på och plötsligt hade alla dessa samlingar (inte alla, vissa vill jag ju så klart inte klippa i) ett syfte, en högre mening. Nu har jag en hel burk full med bilder. Jag har lekt med tanken på att börja sälja ephemera själv på Etsy och således en gång för alla säkra min finansiella framtid, men jag har inte orkat sätta mig in i det. Istället bidar jag min tid och tänker att förr eller senare så kommer jag eller någon annan bli väldigt glad över allt detta material.

Jag vet att många av er bara ser skräp, men the girls who get it get it, the girls who don’t, don’t!

1 vecka, 7 middagar

Vill ni se vad vi ätit till middag den här veckan?

…

Jag tolkar tystnaden som ett ja.

Måndag: då blidde det 15 minuters middag med spenatpasta och harry kuverts med pesto och fetaost och några nya små rödbetsbiffar jag hittade på vegohyllan. Helt okej. Färgglatt i alla fall.

Tisdag: potatis- och kikärtsgryta, recept från Portionen under Tian, men med grönkål istället för spenat. Gott!

Onsdag: tur det för dagen efter åt vi resterna, utdrygat med ostmacka.

Torsdag: på torsdag var vi och simmade och kom hem hungriga som vargar. Åt varsin megaportion av klassikern Ris och Grönsaker, vilket är nåt vi ätit nästan varje vecka i flera år. Snabbt och gott.

Fredag: detta kanske inte ser ut mycket för världen, men eftersom Pär är tomatallergiker så har inte han ätit pizza på många år. Men efter att ha klurat ut att med tomatfri ajvar och grön pesto kan man göra en slående äkta-smakande lasagne slog det mig på torsdag kväll att det borde ju gå att göra pizza så också? Och det gick det!!! Slog på stort och gjorde alla möjligt sorter (på tortillor pga har inga pretentioner) med champinjoner, zucchini, lök och jalapeños, havrefärs och massa ost så klart. Fest! Pär sa att det var den roligaste middagen han ätit på länge.

Lördag: igår åt Pär rester av både pizza och Ris och Grönsaker så länge jag var på babyshower. När jag kom hem skar jag upp lite grönsaksstumpar, lät dom bli mjuka i stekpannan och knäckte tre ägg över och stekte lite till. Rev parmesan över och åt med gurka.

Söndag: hämtmat! Nudelwok med kyckling för mig och tofu för Pär.

Sammanfattningsvis kan man säga att det har, middagsmässigt, varit en väldigt vanlig vecka för oss. Enkla och snabba vegetariska rätter, inte mycket finlir men ganska gott. Hämtmat nån dag, färdiga biffar nån dag, rester då och då.

Jag äter kött då och då när nån annan lagar, men jag lagar bara vegetariskt. Jag har försökt släppa alla regler kring matlagning, har haft så många föreställningar hur man ska laga och äta mat och att allt ska va från grunden och att en måltid måste va liksom en Riktig Rätt och bla bla bla, men det ledde bara till en massa svinn och dåligt samvete.

Har också så klart försökt undvika både det ena och det andra i perioder men inget har varit hållbart i längden. Också det har alltid slutat med att jag struntat i att laga något av det jag handlat hem i övertron på mitt eget engagemang och ätit skräp istället.

Det enda jag försöker tänka på nu är att alltid addera nån grönsak på tallriken. Om inget annat: haricot verts i pastavattnet. Det orkar man alltid.

Jag har bestämt mig

Minns ni reklamen? Det var nån fettfri yoghurt eller flingor eller nåt och en slank kvinna som bestämt sig ta tag i livet en gång för alla och bara livnära sig på detta fettfria livsmedel för att bibehålla sin slanka figur. Därav sloganen “jag har bestämt mig”.

Lite så känns det, men det handlar inte om flingor eller yoghurt - två livsmedel jag aldrig riktigt förstått om jag säga som det är - utan det enkla faktum att jag igår kläckte en enkel idé i samma ögonblick som jag uttalade den. Vi stod i köket och fixade undan efter maten när jag sa till Pär: “På sportlovet tänker jag va på stugan några dagar eller en vecka och skriva. Gå en promenad per dag, äta något enkelt och varmt - och skriva. Du och katterna får gärna följa med, men inget måste”.

“Ja men det låter väl trevligt”, sa Pär och så var det bestämt. Ibland är de absolut enklaste idéerna dom som sitter längst in.

Men nu har jag bestämt mig. Skrivsemester i huset, så självklart egentligen. Känner mig redan lite piggare.

Jobbveckan

Copypasteade direkt denna lista från Elsas blogg, orka hitta på eget innehåll.

God morgon, hur är måndagskänslan?

Ja, morgon och morgon, det har ju hunnit bli eftermiddag. Men måndagskänslan är väl intakt ändå. Igår gjorde jag ingenting, förutom att sitta i soffan framför tv:n och det gjorde alltså att jag inte alls var trött när det var läggdags vilket gjorde att jag var jättetrött imorse. Så det är väl en helt vanlig måndag. Men jag har urringning, rosa kofta och ärtiga naglar, så känner mig ganska piffig ändå.

Vad ska du jobba med i veckan?

Jag ska deklararera tillsammans med min företagshandledare (eller vad titeln nu är) på onsdag, så jag behöver samla ihop och sammanställa alla fakturor och kvitton från förra året. Så det är väl det som står ut i veckans kalender. Annars är det det vanliga: fila på lite ordkonstuppgifter, mejla lite angående olika evenemang och förstås: skriva. Det låter så lite, men det är många olika tankeprocesser som ska hållas igång.

Vad ser du fram emot mest?

Faktiskt så är jag in en ganska ljuvlig del av av en skrivprocess med ett projekt - en roman tror jag - som jag vill skriva lite på. Jag ser fram emot, längtar i alla fall till, nån slags fokus på det.

Ska du gå på någon aw eller träffa någon kompis efter jobbet?

Inte vad jag vet, men jag har inte stängt några dörrar än. Däremot sitter jag och pomodoro-jobbar på distans med Ronja idag, sånt tycker jag är trevligt.

Vad har du jobbat med genom åren?

Extraknäckte som städare genom högstadiet och gymnasiet. Jobbade på kiosk och i bar efter studenten. Jobbade på ett par olika restauranger åren jag bodde i Åbo. Har också hunnit leda olika barngrupper sommartid (simskola, idrottsskola), tagit hand om hästar, jobbat på ett tyskt dagis, som au-pair och slutligen åtta år på Musikcafe After Eight. Där jag till vardags serverade lunch och gjorde latte, men också planerade och ordnade evenemang, städade, tog hand om hostelgäster och handledde ungdomar. Efter att jag äntligen vågade satsa på skrivandet och till en början ta tjänstledigt från AE, för att sen säga upp mig så var jag projektkoordinator för ett ordkonstprojekt, ordkonstlärare och numera mest författare, tack vare stipendier. Vid sidan av det har jag bloggat, poddat och suttit i lite olika arbetsgrupper. Har haft en massa jobb, aldrig välbetalda, men oftast roliga. Skulle dock inte rekommendera au-pairandet till någon nånsin.

Vilka jobb är du mest stolt över?

Kanske det faktum att jag faktiskt jobbar med det jag gör idag. Det är klart jag har en hudfärg och ett medborgarskap som underlättar, och tur och timing alltid spelar in, men jag har varken utbildning, kapital, efternamn eller något sånt som öppnar dörrar. Eller vad fan vet jag hur andra resonerar och vad de tyckt sig nödgade att ge mig, men det känns i alla fall bra att veta att jag jobbat hårt. Numera börjar jag ha en slags liten erfarenhet som i sig är en trygghet, men jag tar väldigt lite för givet. Det här är inte en historia om Den Amerikanska Drömmen, jag är fullt medveten om att det också är ett privilegium att kunna jobba hårt mot något som jag gjort.

Vad ville du bli när du var liten?

Förutom författare så har jag i perioder velat bli bibliotekarie, arkeolog, obducent, privatdetektiv, Disney-illustratör, nyhetsuppläsare. I alla fall är det det som står i alla Mina Vänner-böcker.

Vad drömmer du om för jobb i framtiden?

Jag ska nog gå nån arkeologi-kurs ännu i livet, det är verkligen en dröm! Jag har också långsiktiga planer på att kanske ta närvårdarexamen eller nåt liknande. Tycker det skulle vara skönt att ha det i ryggsäcken och det behövs alltid folk inom t ex hemtjänsten. Men om jag bara får fortsätta vara författare så ska jag inte klaga. Jag skulle vilja testa jobba med text på flera olika sätt också: skriva dramatik, översätta, vara lektör.

Vilken är din jobbpersonlighet?

Jag har lång startsträcka för att påbörja vad jag än gör, men när jag väl gör så gör jag snabbt och mycket, men kanske inte så noggrannt alltid. Jobbar helst ensam. Eller, tycker om att ha människor omkring mig, men de ska helst inte ha nån insyn i vad jag gör. Blir stressad av grupparbeten, för det känns så ineffektivt. Jag är väldigt bra på att vara kreativ och brainstorma, sämre på att komma ihåg att svara på mejl i tid. Tycker alltid jag jobbar för lite, mäter mitt värde lite för mycket i prestationer, vill gärna vara del av något större och dra mitt strå till alla jävla stackar jag ser. Bränner därför ut sisådär en gång i året.

Bananer, bröd & böcker

Det är måndag och jag har ganska nyss installerat mig i kontoret för veckan. Jag började dagen med att borsta trappen ren från helgens snöfall och dammsuga lite. Två härligt konkreta uppgifter som skänker nån slags stadga till tillvaron. Något man gör har nån skillnad, det finns ett före och ett efter. Vad deprimerad jag låter nu hehe, det är inte meningen, känner mig faktiskt närmare ett stabilt normalläge än på länge. Menar mest bara att det är trevligt att borsta snö från en trappa.

Jag känner mig faktiskt ganska harmonisk just nu, kanske för att jag har en lugn, men inte för lugn helg bakom mig. Vill ni se vad jag gjort? Lite av det i alla fall.

Fredag eftermiddag köpte jag med mig bullar och drack fredagskaffe med syrran + barn. Ruben var upptagen med att jobba med data, men han hälsar så mycket.

Därefter gjorde jag fish & chips till middag. Eller ja, jag hällde frusna pommes och lite fiskpinnar på en plåt och skjutsade in i ugn. Men the mushy peas!!! Det lagade jag sannerligen själv. Plus nån dill-chili-yoghurt. Det blev gott.

Vi såg På Spåret förstås, tog varsitt resemål på tian. Skryt skryt.

Kännas det annars inte väldigt mycket… svenskt millennieskiftesindie över den här säsongen? Sahara Hotnights, Kristian Luuk, Patrik Arve, Rebecka Törnqvist osv osv. Förväntar mig nästan att Papi Raul ska hoppa upp ur nån låda.

Efter På spåret lämnade jag kvar i soffan framför tv:n. Stickade, åt resten av riskakorna och såg flera avsnitt av Harlots (finns på Yle Arenan). När Pär undrade vad det är jag egentlgien kollar på började jag skratta: “det handlar om två rivaliserande horhus i London på 1760-talet”. “Så klart”, svarade han. Det är kanske inte så välskrivet alla gånger, men det är ett smutsigt kostymdrama.

Lördag förmiddag pratade jag med Eleonora i telefon ån timme. Hon skickade bild av skogen hon gick i. På eftermiddagen åkte jag och Pär och hälsade på fammo, men jag glömde telefonen där hemma så det finns inga bildbevis. Ni får bara föreställa er.

På kvällen tog jag mina Posca-pennor och min ljudbok och DeSiGnAdE en väska. Väskan köpte jag för 1€ på loppis för nån vecka sen just för det här ändåmålet, så det är inte en jättestor förlust om jag säger att jag inte blev så nöjd.

Men det är så där när man gör saker på frihand. Jag skulle inte säga jag är missnöjd heller, men blev det en väska jag kommer använda? Tveksamt. Jag klär mig mer minimalistiskt än vad mitt keativa uttryck är eller vad jag ska säga. Använder ganska sällan campy accessoarer på det här sättet. Eller? Jaja, det var kul att hålla på.

Ljudboken var för övrigt Rooneys Vackra värld, var är du? och jag… Fattar nog inte riktigt hypen kring Rooney. Eller, jo, på sätt och vis kan jag göra det. Jag gillade breven och monologerna i dem kring kändiskultur och skrivande och samhällsfördärv. Men det är något i Rooneys författarskap som gör mig… Ointresserad. Det är för friktionsfritt, jag är för uppenbart precis i målgruppen. Det utmanar mig inte på något sätt. Det är till och med för välskrivet för att jag ska kunna provoceras av det. För svalt.

Innan jag gick och la mig på lördag fick jag för mig att sätta en bröddeg. Ett tre ingrediens-idiot-grytbröd men ändå. Mer än jag bakat på nåt år. Sen låg jag och läste böcker till mycket sent så söndagsfrukosten blev söndagsbrunch. Men Pär, den lycklige jäveln, fick vakna till detta bord.

Han blev också i och för sig tvungen att vakna till ett batteri av: tänk att jag bakat bröd! visst var det gott? är det godaste bröd du ätit? tänk att det är jag som bakat det här!

Det jag läste på lördagsnatten var bland annat den här, Gränsen av Elise Karlsson. Tyckte hemskt mycket om den, den var rolig! Och sorglig. ska genast läsa mer av Karlsson.

Efter att vi suttit i varsin soffa och jäst på allt bröd vi åt sa jag att jag tyckte vi skulle åka ut till Fäboda, bara för att se hur det är. Folk hade ju nämligen pratat om den här stormen hela helgen och hittills kändes det mest som ett anti-klimax.

Inte ens ut vid havet kändes det som äkta storm, mest som ett vanligt snöfall. Man ska kanske inte önska sig oväder, men det är något med den här nya slags mediehanteringen av oväder som bygger upp en spänning - som sen inte infrias!!!! Om en storm får ett namn redan före den händer så förväntar jag ju mig att det ska skallra lite i fönsterrutorna i alla fall.

Vi fick i alla fall luftat oss lite. Sen åkte vi hem och åt fryspizza. Jag hade ju redan bakat bröd den dagen, man kan ju inte laga något två gånger på en dag?!?!?

Sen hände inte mycket mer den dan. Jag såg några avsnitt Harlots till och stängde in fötterna i fotmasker + sockor.

En liten mathaul

Pär hade ärende till läkare i Vasa idag och jag erbjöd mig köra honom i gengäld mot att jag fick gå ett par ärenden myself. Han var inte sen att gå med på detta.

Först en snabb sväng på loppis, det där mest intressanta jag hittade var den här rullen Rolig Tråd:

Tänker mig att jag ska använda det i nåt stickprojekt som specialeffekt.

Mitt egentliga ärende var Hot Curry Market, dvs en asiatisk livsmedelsaffär (som säljer det mesta icke västerländskt ska sägas, så Asien does not cover it). Aldrig känner man ju sig så mycket som en kolonialherre med linnekostym och käpp som när man storögt går och försöker orientera sig mellan hyllorna i en matbutik som inte ser ut som den matbutik man är van med. Men det får det vara värt, det är ju också härligt. Älskar att handla mat utomlands och det här är väl det närmsta man kommer just nu. Vill ni se vad jag köpte?

Asig bild men så är det när man hänger med mig.

Ett par saker jag gick dit för, men mest sånt jag slängde i korgen på ren impuls. Kryddorna (hel kardemumma, curry, bockhornsklöver och svartkummin) och den krispiga chilioljan var det jag skulle ha och dom hittade jag allihopa. Även ospecificerade “roliga nudlar till kontoret” stod på inköpslistan. Sen kom jag på att sojan var slut hemmavid så en flaska Healthy boy fick slinka ner i korgen. Hushållspack gochujang, ja men visst, det är alltid bra att ha hemma. En burk sardiner för att inget är så snyggt som en burk sardiner. En påse plaintain chips pga snackssug och en påse wasabi rice crackers av ungefär samma anledning.

Och till sist, i kassan var jag törstig och råkade se en rosa dryck (hur ofta är dryck rosa egentligen? allt för sällan) i kyldisken och så köpte jag en flaska jordgubbsmjölk också när jag ändå höll igång. Fast jag har inte druckit den än.

Det enda jag smakat på än är riskakorna och dom har jag ätit halva påsen av på ungefär den tid det tagit mig att skriva det här inlägget. Så nu stänger jag påsen och säger hej för idag.