The wedding planner

På torsdag har vi varit gifta i tre hela veckor. Fortfarande trillar det in grattisar och kramar och lyckönskningar från de mest oväntade (och ibland väntade) håll. Sjukt hur många som plötsligt engagerar sig, har aldrig upplevt nåt liknande med nåt annat jag företagit mig i livet. Inte ens i närheten. Kul! Men tankeväckande.

Hur som helst är det några som frågat om festen.

Jag är inte så mycket för det här med bröllopsförberedelser, så om ni hade hoppats få följa med BLEJK, FEJT & FAB "The Wedding Edition" i sommar och höst måste jag tyvärr göra er besvikna. Vi gör det så enkelt som möjligt, inga diy-pompoms och inga brudtärnor. Meeeen om ni ändå vill veta lite, så kan jag här presentera några punkter vi funderat på.

♥ Festen blir i början på oktober, samtidigt som vi postade nyheten om att vi gift oss på sociala medier bjöd vi in de vi ville till ett Facebookevenemang. Festen blir i oktober för det är mitt emellan våra födelsedagar, Nikko har kommit hem från Berlin (där han ska va i FYRA MÅNADER från och med denna vecka) och det ger folk från Sverige (och andra länder) en chans att planera in en resa hit.

♥ Jag kommer inte ha nån klänning, för jag trivs inte i klänning och jag kan inte bära vitt i längre än fyra sekunder utan att spilla nåt på mig själv. Plus att jag inte vill lägga sjuka summor på ett plagg med så snävt användningsområde. Istället kommer jag att treat myself to ett par riktigt snygga sneakers. Och bära dem med nån slags kavaj-byxkombo a k a det jag känner mig absolut snyggast och bekvämast i. 

♥ Nån annan än jag ska städa dagen efteråt. Mycket viktig punkt.

♥ Festen kommer bli tvådelad. En tidigare, lugnare del med kaffe och kaka och snacks och eventuellt program. Det är också festens mer barn- och fammovänliga del so to speak. Efter några timmar av det blir det dansgolv (och sittvänliga små hörn eftersom t ex min äkta make inte är så dansant av sig) och fest på riktigt där vi bjuder på pizza och öl typ. Ingen bål eftersom jag tycker det är regelrätt äckligt med bål och ingen trerätters och ingen bordsplacering.

♥ I dekorationsväg har vi kommit fram till ljusslingor och rökmaskin. Speciellt rökmaskin till senare på kvällen är jag pepp på! Jag har nån lös idé om Barbiedockor och olika leksaksfigurer på borden, men jag vet inte om det kommer bli nåt. Delvis för att min syster Lina sa "fy fan va creepy" när hon hörde det.

♥ Det jag är mest nöjd med so far i planeringen är när jag kom på att jag vill ha en karaoke/Singstar-hörna nånstans under festen! Vid sidan om nånstans. Det är väl för mycket begärt att ha det som programpunkt, men jag vill kunna sjunga karaoke eller Singstar nån gång under mitt eget bröllop.

♥ Och - den punkt där vi är rörande överens om att är av YTTERSTA vikt. Musiken.

För tillfället håller vi på att snickra ihop en lugnare, mer romantik-betonad lista för den tidigare delen av kvällen. Fest-festlistan har jag inte ens orkat tänka på ännu. Det visade sig ganska snabbt att det är skitsvårt att komma på låtar som är 1. bra och 2. handlar om lycklig kärlek. Som vi pratat om detta! Skrikit till av lycka varje gång vi kommit på en låt som borde vara med. Googlat på låttexter för att inte i misstag råka ta med nån som handlar om olycklig kärlek (typexempel: "I will always love you", en annars fantastisk kärlekslåt, kanske världens bästa). Tagit bort låtar som efter nån genomlyssning visat sig inte passa in. Vi kanske är lite väl nördiga när det gäller det här, men vi är ju otroligt avslappnade, nästintill oansvariga när det gäller resten av planeringen, så jag tänker det jämnar ut sig. Ni får gärna ta del av listan och tipsa om låtar om Loooove med stort L. Den är långt ifrån klar ännu.

Jag tänker har vi bara en bra playlist, tillräckligt med sprit och varandra så skiter jag i resten.

(Nu blev det här kanske nån slags bröllopsblogg ändå, men vad fan.)

Jag hade tänkt skriva om annat

Men allt känns så betydelselöst efter nyheterna idag. Jag läser om sms som skickats av personer gömda inne på toaletter och jag läser om människor som dansat och raggat och haft kul och samma människor som blivit dödade. Så många familjer och vänner och partners som går och lägger sig och vaknar och dricker kaffe och äter smörgås utan sina älskade. Det är så oerhört, oerhört sorgligt. Jag blir både lamslagen och fly förbannad.

Jag tycker det är svårt med det här att kommentera hemska nyheter och tragedier och terrordåd på internet. Jag vet inte vad jag tycker om hashtags om att be för platser och att byta profilbild för nåt. Det är ju alltid gjort i all välmening, det förstår jag. Och alla har rätt att uttrycka sin sorg och sin oro på det sätt de finner mest passande. Det förstår jag också.

Men för varje sak man nämner och ber för är det hundra saker som aldrig nämns eller blir delade artiklar på Facebook. Det är så svårt att visa solidaritet och medkännande korrekt på internet tycker jag. Jag blir galen, för jag vet inte hur jag ska på ett smakfullt sätt förmedla att jag förstår vad som pågår i världen och jag sörjer med de som drabbas. Och ska man ens tänka i termer som korrekt och smakfullt när det gäller sånt?

Oftast väljer jag att inte kommentera det alls. Gör jag det sker det nästan uteslutande här på bloggen, sällan eller aldrig på Facebook eller Insta. Sen blir jag orolig för att folk ska tycka jag är ytlig och inte engagerar mig i världshändelser. Men jag känner ofta att det blir nån slags tävling i hur mycket man bryr sig. Ett slags vältrande i något som inte bara är en tragedi för världen och hbtq-communityn, utna också för privatpersoner.

Och nu får jag dåligt samvete för att jag fokuserar på mina egna neuroser kring vett och etikett på internet när folk på riktigt förlorat sina liv och människor de älskar.

Folk brukar använda ord som ofattbart när sånt här händer. Det kanske är just det. Det går inte att fatta. Det finns inget rätt sätt att förhålla sig till ett sånt hatbrott att en människa går in på en gayklubb och skjuter ihjäl 50 festande människor.

Frågorna DEL 3

Hej! :) Hittade just din blogg. Så då frågar jag just det. Var klipper du ditt hår? Rekommenderar du någon bra salong? :)Tipsa tipsa! ;) /Malin

Haha, oj nej, här har jag grävt min egen grav inser jag. Vet inte varför jag uppmanade till hårfrågor när jag inte har nåt alls att komma med. Min mamma är frisör, min syster är före detta frisör och min brors flickvän är frisör. Så jag borde kanske ha något att komma med, men jag har liksom varit sjukt ointresserad av hår alltid, kanske som nån slags undermedveten motreaktion.

Min syster klipper mig hemmavid och det är en förmån man bara har som familjemedlem, så sorry :/

Mina hårrutiner ser ut så här: Syrran klipper mig då ett par, tre gånger i året och samtidigt brukar hon ibland sätta i lite blonda, beiga eller koppriga slingor, beroende på vad jag är på för humör. Jag tvättar håret ungefär en gång i veckan, om jag vore rik skulle jag använda det här schampot varje gång, men det gör jag inte utan använder vad jag råkar ha (får en hel del prover av mamma så det är verkligen vad jag _råkar_ ha, köper typ aldrig schampo). Om jag orkar använder jag balsam. Samma sak där som schampot, har sällan köpt ett balsam. Efter tvätten använder jag hårolja från antagligen Hårologi eller Nashi. Jag borstar det med en Tangle Teezer efter varje tvätt och sover alltid med håret i knut/fläta. Det är seriöst ALLT jag gör. Jag äger in fön, jag har visserligen ärvt en plattång av min syster, men har aldrig använt det. Använder hårspray och torrschampo ibland (kommer inte ihåg märket, har fått av mamma). Jag har oförtjänt bra hårkvalitet, men jag gör inget för att bibehålla den.

Jag har haft alla hårfärger du kan tänka dig, alla frisyrer du kan tänka dig (inklusive hemmagjorda dreads, heh) och följt de flesta impluser jag fått när det kommer till mitt hår. Nu för tiden är jag lite mer feg, jag har hittat en ungefärlig längd och en ungefärlig färg jag tror jag kommer bibehålla en stund.

Förlåt att jag ledde dig in på den här vägen för att sen göra dig besviken, Malin!

Nä hödö vems dootro e tu?!

och fyra dagar senare av samma signatur...

Visst var jag bra på det här? Ok så riktiga frågor då: (1.) Om du var tvungen att göra dig av med ALLA dina böcker (detta är grymt, jag vet) förutom fem stycken, vilka skulle du behålla? Detta är mer eller mindre ett onödigt krångligt sätt att fråga ungefär vilka dina topp fem favoritböcker är, antar jag.

(2.) Hur doftar amortentia för dig?

(3.) Du har tidigare berättat lite smått om ditt tonårspunkband. Finns det rent av inspelade låtar? Videor?!! Bilder? Låttexter? Vad sägs om ett inlägg dedicerat åt denna historia? Sku va skoj!

(4.) Vad är dina bästa vardagstips? Typ sådär för att få livet och allt vad det medför att bara löpa lite smidigare eller trevligare eller vad som helst. Jag undrar för att du en gång sa att du tycker om att gå omkring och småplocka i ditt hem och att det därför inte så lätt blir så överjävligt stökigt. Hur ska jag också lära mig att tycka om att småplocka?

Och vems dootro e du?! /Linnea

Hej Lintsu! Kul att du hittat hit, hehe. För att besvara din första (och sista fråga): PAPP MIINS.

 1. Jag skulle aldrig vilja göra mig av med alla mina böcker, jag får lite panik och ångest inför själva frågan. Jag blir också jättestressad av när nån frågar vilken eller vilka som är mina favoritböcker, jag kan liksom inte bestämma mig. Jag har vissa böcker som kanske nödvändigtvis är mina favoriter till innehållet, men som betyder mycket. En signerad Katitzi-bok i första upplaga som härstammar från mommos, eller mamma fick dne som present när hon var fem. Den skulle jag nog försöka rädda. Sen Kerstin och jag av Astrid Lindgren som min mommo fick till julklapp 1945, den skulle jag också vilja rädda. Men sen är det nog ganska aivan sama. Inte för att jag inte har några känslomässiga band till mina böcker, utan tvärtom. Jag har för många känslomässiga band, jag blir galen av att tvingas välja. Men de författare jag gillar lite, lite extra i min hylla är bl a Donna Tartt, Junot Diaz, Chimamanda Ngozi Adichie, Vilhelm Moberg, Sara Stridsberg, Jonas Hassen Khemiri och Astrid Lindgren. För att nämna några. Du får nöja dig med det svaret.

 2. BRA FRÅGA! Amortentia är, för den som undrar, en kärleksdryck från Harry Potter. Den doftar olika för alla personer, berorende på vad som attraherar dem. Jag tror amortentia skulle dofta rentvättade lakan som hängt på tork utomhus, lite hav och lite liljekonvalj och varm kattpäls för mig. Eller pust av Gaultiers Le Classique och cigaretter. Eller pannrum.

3. Eeh, okej. Låt mig först påpeka, bandet jag och min bästis Emmi hade var mer image än band. Vi spelade ju liksom inga instrument egentligen, kunde tre ackord var på gitarr och tyckte mest vi var så coola att vi behövde ha ett band. Vi hette Suck me Stella. Vet faktiskt inte riktigt var det namnet kom ifrån, men nöjda var vi. Vi hade egen fanclub på Lunarstorm (LOOOOL), men ingen hörde nånsin nån låt. Kanske för att det inte fanns så mycket till låt. Vi skrev väldigt många, väldigt dåliga texter och hade "replokal" på Emmis vind. Där satt vi mest och blev inspirerade och tyckte vi var skitcoola. Jag tror Emmi kanske har låttexterna i nån mapp nånstans, kan försöka höra med henne. Finns inga videor, tack och lov, men kanske nån bild. Jag och Emmi gjorde en massa saker som hörde ihop med den här "punk"-attityden, bl a startade feministklubb. Vi var de enda två medlemmarna och det vi gjorde var väl typ att klippa ut peppande saker ur tidningar och klistra in i ett häfte. Ska söka igenom mina lådor i skåpen och se vad jag hittar. Återkommer med inlägg (om jag inte storknar av pinsamhet över min ungdoms hybris)! Bilden ovan är från den tiden, eventuellt lite senare.

Lite pausbilder av katter (och en sovande äkta make) eftersom mina svar blev så långa.

4. För att lära dig tycka om att småplocka ska du skaffa dig ett överjävligt kontrollbehov och en kristlig känsla av att det inte riktigt är okej att slappa om inte allt är i skick. Visst låter det som ett lifehack du bara MÅSTE pröva?

Nej men, så här är det. Jag A V S K Y R att städa. Jag gör verkligen det. Jag är så förbannat lat när det kommer till hushållsarbete, jag hatar att jag måste ge tid av mitt dygn och mitt liv på att göra vårt hem representabelt. Jag ryser vid ordet storstädning. MEN. Jag är mer stressig än lat. Jag får riktigt äkta ångest av att det är stökigt. Jag kan inte ligga och läsa riktigt njutningsfullt när jag vet att det är nåt som borde göras nånstans. Det här är kanske nåt jag borde jobba med, "jag är inte min städning" och hitta värdet i mig själv och bla bla bla men så här är det nu med mig.

Jag har haft och har ännu jätteproblem med att bo tillsammans med nån, för det gör mig så otroligt stressad att nån annan kommer och rör om det jag ställt i ordning. Jag jobbar verkligen varje dag med att inte jaga upp mig över riktigt små skitsaker, som att tandkrämen ligger på fel plats, eller det står temuggar lite här och där eller att vi har olika filosofi kring vad "att diska" innebär. Och Pär jobbar varje dag med att försöka gå mig till mötes lite, även om han inte alltid förstår vad jag stressar över. Det är skitjobbigt att bo tillsammans med nån. Det är så klart också bra på så många sätt att det ändå lätt är värt det, men det är skitjobbigt. I alla fall om man är van med att rå om sig själv och sitt hem.

Angående att rå om ett hem tillsammans ännu så är vi båda två benhårda med att vi ska ha det så jämställt som möjligt. Inte så att vi räknar sysslorna vi gör mellan varandra eller mäter värdet i de olika sysslorna, men mera vilken attityd vi har. Jag vägrar vara tacksam varje gång Pär gör något här hemma och jag vägrar be om ursäkt för när jag inte orkar. Jag vägrar också kalla det att Pär "hjälper till", eftersom det är lika mycket hans lägenhet. Det jag gör ska inte tas för givet bara för att jag råkar vara kvinna och det som han gör ska inte vara som nån jävla bonus jag ska bli gråtmild tacksam över för att han råkar vara man.

Men nu kom jag in på nåt annat här känner jag. Var var jag? Jo, jag hatar att städa men hatar när det är ostädat.

Därför har jag utarbetat det här med småplockas. Att man gör det i farten, utan att tänka så mycket. Då hålls det ändå på en acceptabel nivå. Jag städar alltid i typ reklampauserna på teven. Eller när jag ska gå på toa så ordnar jag upp i hallen. Eller plockat undan ur torkskåpet när jag går för att koka kaffe. Lite så där i smyg för mig själv. Lurar hjärnan. Det funkar faktiskt. Och ibland, när jag inte känner att jag städar inför något eller när jag är skönt avslappnad från förr (vilket händer cirka tio gånger om året) så kan jag verkligen njuta av att gå och plocka. Städa lite. Ta hand om det som är vårt (och det vi hyr).

Men tips? Jag vet inte. Gör det i farten? Tänk inte på det? Eller så skiter du i det, jag har aldrig reagerat på att du skulle haft det stökigt. Och då har jag ändå varit hemma hos dig en hel gång!!!<a href=

Heaven is a place on earth

Ville bara berätta att jag idag löst livspusslet. Tror jag. Jag har länge filat på en teori som lyder: ju rejälare trosa, desto mer upplyst själ. Kan berätta att jag idag upplevt något som bara kan ses som bevis på den teorin. Vem visste att nirvana (inte bandet) fanns att finna på Kappahls reastång för sju euro? På bilden matchad med "snyggt sönderklippt" t-shirt från loppis och kofta från H&M.

Frågorna DEL 2

-Var skulle du vilja bo om inte i J-town? Varför?

-Har du tips på fina pojk/unisex-namn? Random fråga men ja jag är desperat och tar alla tips jag kan få....

-Drömresemålet?

-Dina sämsta egenskaper?

-En levande person (som du ej känner) som du skulle ta med till en öde ö för en vecka? -Ditt drömboende om pengar inte var ett hinder? / Heidi

1. Där det som inte hade förvånat mig om jag hade bott idag är kanske Larsmo då. Eller Nykarleby kanske, jag börjat tycka om Nykaabi lite så där i smyg på senare år. Eller i Ronneby eller Karlshamn i Blekinge, det var ett alternativ när jag och Pär började prata bo tillsammans. Planen för några år sen var ju att fortsätta bo i Tyskland efter mitt år där, men där har jag nog svårt att se mig själv idag.

2. Oj, så svår fråga. Jag gillar ju lite äldre, helt "vanliga" namn. Björn, John, Henry, Henrik, Nils, Karl, Åke. Såna. Gillar man såna namn är ju en promenad på nån trevlig gravgård ett tips. Får alltid nya favoritnamn när jag går och läser gravstenar. Jag har också börjar vurma lite för dubbelnamn igen. Kommer inte på några bra unisex-namn just nu, men Lo är väl en klassiker?

3. Eeeh. Jag är ju ingen vagabond direkt, vet inte ens om jag är så förtjust i att resa. Det kanske är en surt sa räven-rej att säga, eftersom jag inte rest så mycket. Men faktiskt. Jag när ingen som helst lust att backpacka eller resa jorden runt, blir stressad av att vara på nya och tycker överlag det är något unket över den resekultur unga människor överlag har idag, även om jag inte orkar gå in på det desto mer nu. MEN alltså det betyder ju inte att det inte finns massor av platser jag är nyfiken på. Sao Paolo i Brasilien har alltid haft ett drömskt skimmer för mig, dit skulle jag vilja åka nån gång. Sen skulle jag gärna uppleva några bitar av USA, gärna de sydligare delarna och allra helst Louisiana och Dallas. Rumänien och Moldavien skulle jag vilja åka till, mest för att hälsa på min kompis Vlaicu där, men också för att det är fint där.

4. Otroligt svängig i humöret och alldeles för lättirriterad. Är också ganska opålitlig på grund av just mitt humör.

5. Nour El Refai, Liv Strömquist eller Lotta Lundgren. Gärna alla tre plus några flaskor vin.

6. En vitrappad tjugotalsvilla med gröna knutar och balkong på en sjötomt med äppel- och magnoliaträd nånstans lagom långt bort från grannar.

1. Otippat, bra ställe att hänga på i Jeppis? Svara inte Skorpan eller AE ;) det vet vi redan, hehe.

2. Den bästa resan du gjort?

3. Boktips? Tidskriftstips?

4. Har du tips på ställen där mer storvuxna kan köpa snygga kläder? Är trött på Great Girls-avdelningarna... / s. a.

1. Eeeh, hemma hos oss? Nej, jag vet inte. Kör och köp pommes och milkshake på McDonalds och parkera sen vid Gamla hamn och ät det. Det är väl det vi locals gör. Eller biblioteket, vi har ett jättefint biliotek! Tror de t o m har kaffeautomat på andra våningen. Där kan man säkert sitta och fika. Eller Aspegrens trädgård på sommaren när de har fåren och grisarna där. 

2. Tycker alltid det är lika trevligt att komma till Köpenhamn och hälsa på mina vänner där. Men annars reser jag som ssagt inte så mycket.

3. Jag återkommer med boktipsen, det är flera som frågat så tänkte göra ett separat boktipsarinlägg! Mina favorittidningar är Astra, Vi läser, Expo, Elle och Styleby.

4. Åh, det här känns som att jag borde göra ett helt inlägg av den här frågan också nån gång. Kanske jag skulle göra det? Jag gör det! Håll utkik, s. a.! Inom kort.

1. När kommer du till Nyland nästa gång? Vill seeees ju!

2. Bok du trodde att du skulle älska men inte gillade alls?

3. Vilken är din favorit accessoar?

4. Bästa feministiska bok du har läst? / Daniela

1. Vill också ses, men har inget inplanerat just nu. Kommer flänga runt i södra Sverige på semestern, men jag lovar jag hör av mig så fort jag vet!

2. Jag tycker faktiskt man kan judge a book by it's cover. D v s jag har oftast rätt när jag torr jag ska gilla en bok. Dessutom tipsar bl a Bokbabbel mig om böcker och hon har i 99%, nä vafan, i 100% av fallen fingertoppskänsla för vad jag kommer gilla. Men Twilight-serien trodde jag faktiskt jag skulle gilla mer än vad jag gjorde, eftersom jag gillar de flesta fantasy YA-serier jag tagit mig an. Men förstod det inte alls.

3. Jag fick ett guldhjärta från Kalevala av Heidi i inflyttningspresent (hehe) som jag gillar jättemycket. Det är ett av de få smycken jag gillar att använda. Annars gillar min Back-väska i reflextyg, bästa vinteraccessoaren. Jag använder inte så jättemykcet accessoarer faktiskt.

4. Hmm, skitsvår fråga. Jag läste ju Fittstim som tretton-fjortonåring och blev helt blown away (älskade också Linda Skugge då. Inte längre. Tyvärr). Är osäker på om allt i Fittstim står sig till idag men vill ändå nämna den. Hatet av Maria Sveland var fantastiskt arg och pedagogisk på samma gång.

Tack för frågorna, Daniela, jag hör av mig när jag rör mig mot dina hoods! <3

Frågorna DEL 1

Hej och hå! Nu tänkte jag försöka mig på att börja svara på de frågor som faktiskt kom in -  tack för det! Så jävla många var det inte men eftersom jag är lat och dessutom har en tendens att komma in på villovägar ganska snabbt när jag ska svara på något kort och koncist så delar jag upp det lite. Jag tar frågorna lite som jag tycker de passar. Okej hööni, spänn fast säkerhetsbältena så börjar vi!!! Först en fråga som skapade nästintill lite diskussion i kommentarsfältet.

Tack för världens ofrånkomligen mest överlägset underhållande blogg! Det du skriver glider in på scenen som ett nyårsfyrverkeri på midsommar. Det puttinuttigt suupergulliga jag-är-som-alla-andra-men-finner-fortfarande-nån-slags-tro-på-att-jag-mäktar-göra-folk-avundsjuka-ändå vräks åt sidan i en kaskad av originalitet, kreativitet, intelligens och sylvass udd. Din fräschör känns som svenskfinlands svar på Alex&Sigges podcast. Med dig i skärmen sker automatiskt ett givande utbyte av självreflektion och nytänk. TACK! Min fråga lyder: har du någon tanke kring på vilket sätt du vill bevara (skydda?) ditt eget brand nu när du skriver på Sevendays? Ifrån avhoppare har jag hört att "koncernen" emellanåt täcks provocera fram inlägg enligt liknande kommando som skoluppgifter. Skriv det och det, gör det. Men jag kan inte se dig som en sån uppgiftstagande nickedocka. Känner dig inte som en person som tar orders! Kommer du i framtiden att ha helt fria händer med vad som sker på din blogg eller finns det avtalat om sponsorskap och beställda vinklingar? Finns det någonting du absolut inte skulle kunna tänka dig att blogga om? Och till vilken genre hör din bok? Vill du berätta mer om projektet? Stort lycka till i allt du företar dig! Kramar och kärlek i tusen. <3 / Hannele

Hej Hannele! Åh, din kommentar fyller mig med så mycket känslor så jag vet inte var jag ska börja. Först och främst - tack för de fina orden, jag blir ju himla glad av att veta att nån gillar det jag gör. Tack! För det andra - jag har aldrig lyssnat på Alex & Sigge eftersom jag blivit lite sugen på att kräkas varje gång jag försökt ta mig an nåt han gjort eller gör. Är inte heller speciellt het på Sigge. Men med det sagt så ser jag ändå som en stor komplimang, eftersom jag förstått att många gillar det dom gör. 

Förresten, när jag läste upp den komplimangfyllda delen av din kommentar åt Pär så var hans första replik: "Är det ironiskt?". LOL. Han har adaptat till det här med österbottnisk jante skrämmande snabbt.

Och så till din main question här då. Sevendays och nickedocka och det. Jag hoppas att du i tilltron till mina kaskader av intelligens och originalitet förstår att jag aldrig skulle ha börjat blogga här om jag hade ansett att mina händer på nåt sätt skulle blivit bakbundna. När jag blev tillfrågad hade jag några frågor om just det som "koncernen" vänligt och upplysande svarade på.

Så lyssna nu. Jag har inga krav på vad jag ska skriva om eller hur ofta eller mycket jag ska skriva. Jag har heller inga regler för vad jag inte får skriva om. Förutom det som rent och skärt folkvett och finsk lag förbjuder alltså, tex hets mot folkgrupp eller personangrepp typ. Som flera andra Sevendays-bloggare svarade redan i kommentarsfältet så har de inte heller upplevt pekpinnar från nån.

Jag har aldrig haft några samarbeten eller sponsorerade grejer på min blogg förut, men det är inte nåt ställningstagande. Det har bara blivit så eftersom den delen av bloggandet inte intresserar mig ett dugg. I o m att jag flyttade hit till Sevendays så kanske jag gör nåt sånt nån gång, för här finns det nämligen folk som jobbar med det som jag anser vara den tråkiga delen, sälja utrymme och sånt. Men jag skulle aldrig skriva om något jag inte trodde på och ingen kräver det av mig heller.

Jag hoppas du också förstår skillnaden mellan professionalitet och samarbetsförmåga och att vara en nickedocka.

Till sist vill jag säga - nej, jag vill inte berätta mer om mitt skrivprojekt för jag har gjort det misstaget förr och pratat sönder det jag skrivit och då vittrade allt sönder mellan fingrarna på mig. Så nu får du nöja dig med att jag LOVAR berätta mer så fort jag kan. Och så vill jag också säga att jag hoppas du ger resten av bloggosfären en ärlig chans för jag tycker inte själv jag står i sån bjärt kontrast till alla andra, även om orden "nyårsfyrverkeri på midsommarafton" eventuellt blir min nya slogan. Puss och tack <33333

Har inte läst din blogg förr. Undrar vad du jobbar med/studerar du? Och vad du har för mål med bloggen :D haha jobbig fråga men alltid intressant att läsa!  / Julia

Hej Julia! Hoppas du gillar vad du sett so far :) Jag jobbar på MUsikcafé After Eight i Jakobstad sen fem år tillbaka. Jag jobbar mestadels i själva cafédelen där jag gör vanliga cafésysslor typ servera lunch och koka kaffe. Sen funkar caféet också som en ungdomsverkstad så ibland funkar jag lite som handledare. Dessutom har vi ganska bred verksamhet så jag och alla andrasom jobbar där gör en hel del annat typ evenemangsplanering och sånt. Det är min favoritdel av mitt jobb, att kläcka och bolla idéer och fixa och ordna. 

Jag har de senaste åren gått en två-årig skrivarutbildning som heter Litterärt skapande, den blev jag klar med förra våren. Nu har jag just börjat en annan skrivkurs med Monika Fagerholm som handledare. Är omåttligt pepp eftersom jag älskar Monika.

Och ja, jobbig fråga indeed! Men alltså jag vet inte om jag har nåt egentligt mål med bloggen? Rik och berömd kanske. Nej men helt ärligt så tycker jag det bara är ett roligt sätt att hålla igång skrivandet. Det är så tacksamt med en direkt publik också, när jag annars skriver skönlitterärt (låter som värsta prettot men jaja) så sitter jag ju mest för mig själv och angstar.

Favoritsnacks i tv soffan? Bok eller tv? Brukar du skålla dig själv i duschen? Använder du smink varje dag? Har du syskon? Hur gammal var du då du förlorade oskulden? / Emma

Whoa Emma, bra frågor! Okej, här kommer svaren. 

1. Chips så klart, den ädlaste form av potatis. Men till vardags så blir det oftast en tekopp och en skorpa.

2. Både och, tycker de fyller olika funktioner och älskar båda sorterna hämningslöst. Men skulle jag måste välja bara en resten av livet så väljer jag boken. Alla gånger.

3. Nej, tvärtom. Brukar gradvis duscha i kallare och kallare vatten tills jag nästan står och huttrar. Tycker jag känner mig typ renare då...?

4. I perioder ja, i perioder nej. Sommartid sminkar jag mig ganska sällan, för jag svettas ändå bara bort det på jobbet. Tycker jättemycket om smink och det är så himla kul att mixtra med sitt ansikte, men försöker också fortsätta hålla mina ögon vana med mitt osminkade ansikte.

5. Jag är från Larsmo, så vad tror du? Hehe. Jag har två helsyskon; Julia (25) och Kevin (24). Sen har jag två styvsyskon via min styvmorsa; Jim (23) och Lina (22). De bor alla häromkring och vi umgås rätt mycket sinsemellan. Sen har min mamma och min styvpappa en liten sladdis där borta i Skåne - Nora, som snart fyller 14. P g a geografi umgås vi ju inte lika ofta, men när vi gör det så gör vi det ordentligt. Tycker det är asroligt med många syskon, även om det är först de senaste åren jag börjat tycka det typ.

6. Jag var 17 och det var med en kille jag kände men inte var ihop med. Det var dåligt och ganska tråkigt faktiskt. Det är inte nåt minne jag "bär nära mitt hjärta" eller så, men jag ångrar inte det heller. Jag ville göra det så jag gjorde det. Det är klart det kunde ha varit under trevligare omständigheter (alkohol var inblandat som det heter) men jag är glad det var på bådas initiativ och relativt odramatiskt. Jag varken rekommenderar eller orekommenderar metoden för när det gäller oskulden eller sex över huvudtaget så är det så här enkelt: Vill du ha sex - ha det. Vill du det inte - ha det inte. Vill du ha sex - se till att din partner vill det också. Och så skyddar ni er.

Och livet är fullt av första gånger - glöm inte det. Det finns miljoner saker du kan uppleva första gången, sex är bara en av dom miljonerna. Vilken sida av oskuldsstrecket du står på spelar faktiskt ingen. jävla. roll.

Come to Finland - och Jeppis!

Orsaken till tystnaden på bloggen denna helg har varit att jag har haft svärisarna på besök från Sverige. Det vill säga Pärs mamma och syster. De hade aldrig varit i Finland och än mindre i Jeppis så det kändes som ett rätt stort ansvar att vara deras förstgångsguidare. Dessutom lider jag av lite typ, dåligt samvete, för att jag är den direkta orsaken till att deras son och bror emigrerat hit. Även om han gjort det alldeles frivilligt och även om jag aldrig upplevt något som ens skulle kunna misstas för anklagan från deras håll. Tvärtom är de tillsammans med Pärs lilla mommo den finaste och behagligaste svärfamilj man kan önska.

Hur som helst så vill jag ändå så gärna visa upp att jag och hela stan gör allt för att ta hand om och förströ och underhålla och stimulera och vårda Pär. Att han har det bra. Vi har ränt på med dem och verkligen ansträngt oss för att visa upp allt vad som finns i nejden. Allt, allt, allt ville jag visa. Försöka förklara, kanske inte så mycket för dom som för mig själv, varför vi valde att bo här och inte där. Försöka visa allt jag hade lämnat och saknat ihjäl mig på.

Vi var bl a på "Come to Finland"-utställningen som i sommar huserar på Tobaksmagasinet. Den måste ni se förresten! Så sjukt fina affischer, vi blev lyriska alla fyra. Det var ju också otroligt passande tema för ett par förstagångsturister man försöker övertyga om landets och nejdens förträfflighet. Come to Finland, nej, come to Jeppis säger jag - världens bästa stad! Jag blir sån när jag har gäster här.

Lokalpatriot med stort L.

Jag vill liksom inte sälla mig till nån slags lokalpatriotism egentligen. Varken till Jeppis eller ens till Österbotten. Jag himlar med ögonen åt andra österbottniska lokalpatrioter rätt ofta. Jag tycker inte SFP är jättekul, jag tycker inte KAJ är jätteroliga, jag tycker inte "kvaliteten bor här" och jag bryr mig sist och slutligen ganska skit om Jaro avancerar eller inte. Jag tycker vi är onödigt stolta över onödigt lite och jag tycker det är alldeles för stor skillnad på folk och folk här. Jag tycker vi får skylla oss själva när "Hesaborna inte bryr sig" för vad fan bryr vi oss om dem?! Så mycket och så många driver mig till vansinne här. VANSINNE!

Men.
Men.

Så har vi ju också långa asfaltssträckor med lummigt grönt på båda sidorna. Och gulliga små pensionärer som pratar mangling mellan kaffekopparna på loppis. Grusvägar mellan trähus mitt i stan. Människor som utstrålar snällhet och underfundighet utan ett ord. Långa horisonter och beiga stränder. Bönehus och kapell och kyrkor. Spirituella människor som inte går i varkendera.

Vi har blanka mörka sjöar. Och kalla gråa klippor. Vi har sneglingarna till Sverige. Och så har vi de finska små saltkornen i allt det där svenska.

Vi har Radio Vega. Vi har de där mellanrummen mellan tallarna i skogen som svishar förbi och som ser så trollska ut. Några av oss har sommarstugor och motorbåtar. Och alla har vi det eviga, eviga ljuset som kommer som en present varje vår och mörkret till hösten som omfamnar en. Vi har lukten av hav och sjö och fisk och skog och pappersbruk och minkfarmar.

Och jag har alla människor som bryr sig om Pär och håller koll på Pär för att de bryr sig om och håller koll på mig. Jag har dom som är min familj och är mina vänner därför och jag har dom som är mina vänner och är min familj därför. Jag har mitt hejm.

Vi har Ängsligheten.
Stoltheten.
Hurtigheten.
Ytligheten.
Dömandet.
Tillåtandet.
Småsinnigheten.
Hjälpsamheten.
Vi har det deillusionerade.
Och vi har det fullkomligt, fullkomligt jordnära.

Så står jag där igen. Lokalpatriot med jävligt stort L.

PS För den som undrade gillade både Pärs mamma och syster Jeppis med omnejd. Bäst var en spov de såg ikväll.

Frågefredag!

Tänk att få vakna, om än inte riktigt i skick, men ändå vid liv, och mötas av en artikel om sig själv och sin lilla blogg! Ni har väl läst? Tycker det är det största som hänt mig och lilla bloggbebisen sen vi startade. Näst största förresten. Största var när Nikko skickade den här screenshotten från Jodel åt mig.

Jag - ett tips på Jodel! Vilken ära. Ja ni små barn på Jodel, om ni visste att just er favoritblogg (jag föredrar att tänka att ALLA på Jodel står bakom detta) att det var jag, just blejk, fejt och fab JAG som ett par månader i höstas härjade runt på Jodel och anmälde ALLT. Alltså inte bokstavligen allt, men allt som var kvinnofientligt, rasistiskt eller homofobiskt. Och det var ganska mycket. Typ 80%. Det var typ allt jag gjorde där. SÅ KUL ÄR JAG. 

Sen klarade jag inte av att ens logga in på sidan mer för jag fick så högt blodtryck (vadär det med människor coh anonymitet?!) så nu undviker jag allt som har med Jodel att göra MEEEEEN ändå. Jag uppskattar det så jävla mycket när nån uttrycker gillande för min blogg, speciellt om det är på ett anonymt fjortiscommunity. Älskar det.

JA! men det var ju det jag skulle komma till. Om ni ändå känner att ni har vissa luckor i er Ellen-sida på Wikipedia eller om ni vill ställa mig mot väggen för att jag anmälde ert jätteroliga bögskämt på Jodel eller om ni bara undrar VAR jag klipper håret så har ni chansen nu! Tänkte anordna klassisk frågestund. Fråga på!

Alltså snälla, på riktigt. Fråga på. Tycker det här blir otroligt pinsamt om ingen frågar nåt.

Den storstilade entrén som uteblev

Nu är jag här på Sevendays och det känns bra och ovant. För att summera det kärnfullt. Ska försöka fortsätta vara mig själv och blogga som jag alltid gjort, även om det känns lockande att lägga mig till med nån slags arrogant lilla-vän-nu-ska-jag-berätta-hur-det-är-attityd. Men okej. Fortfarande Blejk, fortfarande fejt och fortfarande fab. Inga storasyster-fasoner.

Jag hade ju föreställt mig en annan entré än den som blev nu. Hade tänkt släntra in som den fashionabelt sena mittpunkten på festen, ha en aldrig så avslappnad men chic outfit (innehållandes åtminstone ett cigarettmunstycke) och blända alla med mitt hesa skratt, min shinglade kortklippta frisyr och mina anekdoter från mina år i Orienten. Den här festen jag är mittpunkt på pågår tydligen på tjugotalet, idk.

Men istället ligger jag lite krampaktigt i sängen här hemma, med smärtor som härstammar från vad jag antar är en brusten cysta. Igen. Det deidkerade fanet minns att jag hade en liknande situation i höstas. Inte alls farligt, men gör så förbannat ont att ni inte kan tro det. Det är som att ha nackspärr i äggstocken. Men ändå helt annorlunda. Speciellt är det HELT annorlunda när Pär, den lille keruben, säger att mina rörelsemönster och stön vid vissa rörelser påminner honom om hur han hade det när han hade nackspärr. Han gjorde misstaget att dra den parallellen igår och fick en ingående beskrivning av hur det känns som att mina inälvor äts upp av drakar och ingen som inte har eller har haft kvinnliga inre könsdelar kan förstå vad jag går igenom just nu. Men han är snäll. Han har agerat butler åt mig de senaste dagarna och rusat till min sida med allt det jag behövt (näsdukar! ett glas vatten! vaniljpinnar!).

OBS OBS OBS! Förutom mitt fysiska tillstånd så drabbades mitt psyke av en enorm motgång när jag i min tro att jag skrivit färdigt där här första inlägget här inte hade sparat ordentligt och fick mejl idag av Anna-Lena som påpekade att mitt inlägg slutade mitt i en mening...? Efter ett tjugo minuter långt utbrott (där jag ifrågasatte hela min existens på internet och om det här var nåns sätt att säga att jag inte borde blogga) och peppande kommenterar av Pär sitter jag nu här. Och har gett mig fan på att blogga. Här på Sevendays. Det hjälpte att min bästis Heidi spontant utbrast "NÅMEN ÄNTLIGEN!" när jag sa jag blivit tillfrågad. 

Så nu blev det så här istället. Jag kryper in hit i gemenskapen, dubbelvikt av smärta och säger ett försynt hej! Här är jag. ÄNTLIGEN.

Here comes the bride

Det här är jag i fredags. Var jätteglad och jättefull, för förutom att fira kompisars examen arrangerade jag TYDLIGEN en spontan möhippa i huvudet på mig själv. Eller jag vet inte vad jag sysslade med, men jag sprang runt med en drink i handen och en tiara på huvudet (tack den som gav den åt mig) och visade upp min ring åt alla som ville (och inte ville) se. 

Lördagen förflöt lugnt kan man säga. Dels för att jag inte orkade röra mig speciellt mycket, dels för att jag tidig lördag förmiddag tog beslutet att aldrig mer visa mig bland folk. Pär försökte visserligen säga att det inte var så farligt och han tog ju ändå emot mig hemmavid sen, men jag ställer mig nog lite tveksam till det påståendet. Bästa (enda bra?) som hände i lördags var att syrran Lina som jag hade hängt med i fredags, tydligen hade lovat att komma med pizza åt mig dagen efter. Och hon höll det löftet! Krapula-pide ❤️

I söndags var jag fast besluten att vinna tillbaka lite hausfrau-poäng. Bakade scones till frukost, tvättade lakan (som jag visserligen tvingade Pär att hänga upp), skurade golv och lappade ett par av Pärs söndriga jeans.  Men nu är det måndag och ny vecka och nya tag och på onsdag är det ny månad och då flyttar jag min blogg! Vart då frågar ni?  Tja, låt mig berätta en liten historia. Gud skapade världen på sex dagar och på den sjunde dagen vilade han och hann tänka "nu skulle det ha varit gött med en samlingsplats för österbottniska bloggar så jag kunde scrolla mig igenom söndagen" och Linn Jung hörde honom och så fick SEVENDAYS sitt namn.  Jag ska alltså flytta min blogg till Sevendays, det var det jag ville ha sagt. Kul va?