Januari på instastories

Året och månaden började med att jag fortsatte med min mycket populära “ställ en fråga om ditt kommande år och jag spår dig”-serie som jag påbörjade på nyårafton (finns sparat som höjdpunkt). Uppdatera mig gärna om jag hade fel eller rätt under året.

Var superduktig och gjorde mat på alla julrester i flera veckor - här ett gött mos med getost, veganbratwurstar och rödkål.

Städade bort julen.

Bad om hjälp med att bestämma nästa bok jag skulle läsa och fick mer eller mindre bra förslag. Min kontorskollega Robin tyckte jag skulle fördjupa mig i hans specialintresse Formel 1. Det tyckte inte jag. Det blev för övrigt Där musiken började av Lars Sund. Har inte läst klart den ännu, heh.

Man tröttnar ju ändå nån gång på julmat och går tillbaka till klassiska “orkar inte laga mat”-rätter; så som stekt ägg med edamamebönor och ost. Också gott.

Fredagshandlade nödvändigheter som chips och choklad.

Dagen efter var jag och syrran på utflykt till Losten och gjorde upp eld. Mäkta nöjd pingade jag Anna som tidigare på dan hade morrat om att hon behövde en hel julhelgs-Husis för att göra upp en brasa.

Senare samma dag spelade vi Kan du ta en hint? första gången. I sju timmar. Kanske roligaste spelet jag vet? Här hade jag försökt rita Roxette - ganska bra om jag får säga det själv. En annan höjdpunkt var när Pär gjorde charader om huvudstäder och började med att slå hårt i väggen för att sen gå in i köket och ropa “jag står vid spisen”. Kommer ni på rätta staden? Svaret längst ner i inlägget :)

Sen blev det #10yearchellenge för hela slanten. Här är jag som 21-åring. Tycker jag ser både yngre och äldre ut då. Jag är ju otroligt fin i rött hår förresten, är det dags för en comeback för det…?

Såg på allas vår Gretas medverkan i Skavlan. Varför är Skavlan fortfarande ett fenomen?! Han suger ju rätt så ofta.

Pär fick presentkort till city-gruppen av Secret Santa och han hade tänkt köpa jeans åt sig, men så fanns inte hans favoritjeans inom citygruppszonen, så vi storhandlade för pengarna istället. Passade bra i slutet på årets fattigaste månad. Vi blev dessutom riktigt löjligt nöjda med hur bra vi uppskattade kostnaderna.

Samma dag försatte konmarinerandet av hemmet. Här är all våra örngott, ljuvligt vikta.

På väg ner till Helsingfors gjorde jag en snabb gallup. Blev CHOCKAD och FÖRFÄRAD av resultatet.

Fick Julias bok på förlaget och bläddrade förtjust i den när jag satt på Ekbergs och jobbade lite. Hade tänkt läsa den på tåget hem, men jobbade största delen av tiden istället. Men snart!

Hade en mycket skön lördag i lördags, när Pär var borta (no offence Pär) på fotbollsresa hela dagen. Såg hela The Assassination of Gianni Versace , drsack tre baljor kaffe och städade och möblerade om. Allt iklädd pyjamas.

Och månadens sista selfie, en kall och rödkindad sådan.

Bra månad! Följ mig på @din.bff.ellen för fler fantastiska insta-stories.

Rätt svar: Bangkok.

Recept: världens bästa makaronilåda

Häromdagen pratade jag med min kompis Heidi och hon bad mig om tips om mat som är gott att värma upp dagen efter. OBS jag är inget matorakel, det råkade bara komma på tal i en annan diskussion. Så det här receptet är för dig, Heidi! Och för er alla andra som inte orkar laga mat exakt varje dag men ändå vill äta ok mat.  

Min bästa makaronilåda

Makaronilåda kan vara den osexigaste maträtten som existerar på denna planet eller så kan det vara en god vardagsräddare. Jag skulle säga att den variant jag gör regelbundet är ganska långt från den grådaskiga och geléiga makaronilåda man fick i skolan. Jag gör den här lilla lådan när jag vet att jag kommer ha mycket på gång de närmsta dagarna, för den gör sig tämligen bra uppvärmd och räcker flera dagar. Om man är två pers det vill säga, är man en familj på några stycken kanske den tar slut samma dag, men oh well. Då hade du i alla fall roligt en dag.

Du behöver: 

5-6 dl makaroner 
1 liter rödmjölk
1 burk naturell Mifu
1 förpackning majs
1 förpackning svarta bönor
Ett par nävar riven stark ost, t ex cheddar
Ett par nävar riven mild ost, t ex det som marknadsförs bara som “riven ost”
3 ägg
1-2 gula lökar
3-4 vitlökar
1 röd chili/eller chiliflakes efter behag
1 liten skvätt rökarom
1/2 dl skorpmjöl
salt, peppar, olja att steka i

Sätt ugnen på 175-200 grader, beroende på hur aggressiv din ugn är. Jag lägger min på 175.

Hacka lök, vitlök och chili fint och häll ner det tillsammans med Mifun i en stekpanna med olja. Stek allt på medelhög värme, så att löken blir glansig och mjuk: Mifun släpper en del vatten när du steker den, stek tills det mesta har avdunstat och mifun fått färg.

Under tiden mäter du upp de okokta makaronerna och låter dem singla ner i en ugnsform i lämplig storlek (min är 20x30 cm tror jag).

Sen vispar du ihop mjölken och äggen och salt.

När mifun ser klar ut häller du i bönorna och majsen du sköljt av i ett durkslag i stekpannan. Blanda om, skvätt i skvätten rökarom (det här kan du lämna bort om du inte hittar rökarom i affären) och peppra lite för svartpeppar är livet. Låt blandningen bli varm, men bönorna och majsen behöver inte stek-stekas.

När du tror att det är färdigt, häller du ner joxet i ugnsformen med makaronerna och slänger även i den starka osten och hälften av den milda osten. Blanda runt och häll äggblandningen över så att allt täcks. Skjuts in i ugn och äggklockan på 20 minuter. När den ringer tar du ut formen, blandar om allt och strör resten av milda osten och ströbrödet på ytan och så tillbaks in i ugn - den här gången i 30 minuter.

Och sen är det klart! Det tar en stund, men kräver minimalt med jobb. Ät med något grönt och krispigt - gurka eller ännu en underskattad skolmatssalsgrej; kinakål. Älskar kinakål <3

Ät tills tallriken ser ut så här. Bone up the teeth!

Hälften mindre, dubbelt bättre

Så var det klart. Alla böcker är genomgångna en och en, favoriter och hjärtevärmande och böcker som betyder något har sparats och resten ligger nu i en stor pöl på vårt vardagsrumsgolv i väntan på ges bort och säljas*.  

Det här var jobbigare än jag trott, garderoben och kläderna var easy peasy, men böckerna, åh böckerna.  

Före man börjar konmari-rensa ska man fundera lite vad man har för målbild för resultatet. Jag hade en fysisk målbild och en mer abstrakt. Det fysiska var egentligen sekundärt men jag ville att våra vinylskivor och helst större delen av våra pärmar med tidningar skulle rymmas in i biblioteket. Det kändes helt orealistiskt.

Den mer abstrakta var att jag inte ville känns mig ägd av mina böcker, för det har jag gjort.

Jag tror inte folk förstår hur mycket böcker vi hade. När jag började tömma hyllorna visade sig till exempel att alla rader med pockets hade stått dubbla - en helt omöjlig lösning. Det var precis som Pär sa; vi har bara förvarat böckerna, inte använt dem.

Folk har reagerat ganska starkt på att vi rensat och jag blir lite trött, för det handlar verkligen inte om att inte älska böcker längre eller vad folk är rädda för. Tvärtom så vill jag orka och hinna älska alla de böcker vi behåller MER och inte känna mig överväldigad av vårt bibliotek. Dessutom vill jag ha in lite luft i hyllorna, man kan inte ha en definitiv och statisk samling redan som 30-åring, vi ska ju leva länge, länge till och samla på oss mer.

Jag tycker en bokhylla säger en väldigt massa saker om en människa, jag läser in hela personligheter i en hylla. Men i min egen har jag känt mig lost, på senaste tiden nästan känt lite beröringsskräck inför. Istället för att verkligen ta reda på vem jag är och hur min hylla ska se ut har jag garderat mig och behållit och köpt alla böcker som eventuellt kunde va nån slags del av mig. Så att alla kan hitta sin version av mig där och ingen behöver bli besviken. Jag har byggt en samling för andra och inte mig. 

Nu säger jag FUCK DET till alla såna tankar och så säger jag HEJ ELLEN istället! Det är som att jag grävt upp mig själv ur högen med böcker. Nu har jag bara kvar det som verkligen, verkligen är jag. Det har visat sig vara mycket barn- och ungdomslitteratur, ännu mer serier, en hel del musikjournalistik och feministisk facklitteratur och så klart många olika romaner. Det är fortfarande en spretig och fyllig hylla, men den är helt min. Och Pärs så klart, men vi har gått igenom våra böcker var för sig.

Och!!! Det fysiska målet visade sig vara hur realistiskt som helst. Nu bor skivorna i bläddervänlig höjd och tidskrifterna har flyttat ut ur min garderob där dom tidigare stod. VET NI HUR SKÖNT DET KÄNNS?!

Så snälla spare me kommentarerna om hur man inte kan göra så mot böckerna och ingen riktig bokälskare skulle göra så och blablabla. Trots att vår bokhylla nu är hälften mindre och dubbelt mer kurerad så har jag ändå läst och älskat fler böcker än de flesta av er sååå... *hairflip bye*

*= Vi kommer att sälja en del (den bästa delen) av utrenset (riktigt bra och nya böcker obs!) på kvällen med mig och Sandra Beijer på AE för typ 1€ & 2€. Bara för att en bok inte ryms i vår bokhylla betyder det inte att de inte förtjänar hem. Bring cash om ni är sugna. 

Svarta fåret

Jag är alltid ute efter kontraster när jag klär mig, men det behöver inte alltid vara kontraster mellan färg och mönster. Vissa dagar räcker det bra med en matt svart och en silkig svart. 

Som idag. Matt och katthårigt (lycka till med att va fashion i ett katthushåll) och plisserat och silkigt.  

Tröjan är en av mina varmaste och den har fått hänga med i ett par dagar här nu. En helt vanlig collegetröja är det, inga konstigheter. 

Kjolen är ett favoritplagg för tillfället, den var med i mitt senaste (och sista före köpstoppet!) paket från Asos. Den faller väldigt snyggt och är enkel att dressa upp eller ner, beroende på tillfälle. Jag tänker söka flera kjolar i samma snitt på loppis under våren, jag tycker det är väldigt fin stil att ha plisserad kjol med enkel, gärna lite bylsig överdel. Den här är också exemplariskt hög i midjan och min favoritlängd, dvs mitt på smalbenet. Den har visserligen ganska höga slitsar på båda sidorna, men med tights under gör det ju inget.

När jag blir rik ska jag anställa en fotograf som får ta bilder åt mig, men för närvarande får ni leva med mobilselfies där jag rättar till håret, det är tydligen en favoritpose.  

En helsvart outfit bärs bäst tillsammans med skor och parfym med attityd. Idag har jag & other stories Haute Goth och mina älskade silversneakers.

Det var allt från modeverkstaden idag, nu måste jag fortsätta rensa. Vi har kommit till avdelningen ”böcker” i vårt konmari:ande. Oh lord.

Vikten av applåder när man dammsuger

Av nån anledning fick jag impulsen att börja det här blogginlägget och därmed blogg-veckan med raderna Goder afton, goder afton, både herre och fru, men så tänkte jag på vad Linnea skrev om att bloggare idag låter som 90-tals brevväns-annonser och jag har väl sällan känt mig så träffad pga har 100% av gångerna jag börjar ett blogginlägg impulser om att ropa till med riktigt prutthurtigt och ja, vart vill jag komma med det här? Att Linnea för eviga tider FÖRSTÖRT bloggandet för mig? Att instinkten att börja klämkäckt is strong in this one? Jag vet inte, ska vi bara börja?

OBS Linnea har INTE förstört bloggandet för mig och jag tycker jättemycket om henne OBS. Det var ett utfall av humorformen ironi OBS.

Den här veckan känns lite som lugnet före stormen, på lördag drar Runebergsveckan igång och håller på hela nästa vecka. Jag har visserligen en lika full to do-list som de flesta andra veckor, men det känns ändå helt görbart. Som de flesta veckor känns nu för tiden. Jag har faktiskt tänkt på det ganska mycket på senaste tiden, varför känner jag min inte mera stressad?

Så här ser min arbetssituation ut för tillfället: jag jobbar 75% med ordkonsten, sitter i arbetsgruppen för Runebergsveckan, drar Arbis-kurs en kväll i veckan, skriver roman nummer två och frilansar en del genom att skriva kortare texter till olika arbetsgivare och göra författarbesök och uppträdanden. Dessutom försöker jag blogga typ fem inlägg per vecka.

Ganska mycket ändå.

Jag har aldrig känt mig tillräcklig eller duktig, tvärtom har jag varit bombsäker på att jag är ovanligt lat, oansvarig och slarvig människa. Det är till viss del sant och till viss del har det berott på saker som depression och sånt. Men det har ju också ganska långt varit en vanföreställning pga dåligt självförtroende och -känsla. Inte unikt, I know. Men jag säger det för att jag tror att en stor del av min stress har härstammat från det. För ett par år sen, när min arbetssituation såg helt annorlunda ut och jag hade betydligt mindre att göra satt jag i perioder och grät varje dag och hulkade fram åt Pär att det känns som att jag håller på att drunkna och att jag aldrig kommer ikapp, hur jag än försöker.

Nu för tiden tycker jag faktiskt att jag har ett väldigt grund-lugn och att jag dessutom ganska ofta tycker att jag är duktig. Jag kan inte komma ihåg senast jag skulle ha gråtit av stress senast. Jag har ju så klart ångestsvackor ibland, men de är inte drunkningsrelaterade längre. Förutom rent fysiska serotonin-nivåer så har jag har funderat ganska mycket på vad som egentligen förändrats, för i grund och botten är jag fortfarande samma människa. Jag har hittat två grejer!

Först och främst har jag och Pär den senaste tiden börjat ta det som vana att varje kväll eller eftermiddag säga åt varandra “oj, vad duktig du har varit idag” eller till och med själva konstatera “idag har jag nog varit duktig!”. Och samtidigt kanske göra en kort re-cap av vad man åstadkommit under dagen. Ibland är det ju faktiskt inte så mycket, men oftast blir man förvånad över hur många saker som blivit gjort, utan att man tänkt på det. Vissa dagar är ju förutsättningarna såna att man är duktig om man ens tar sig ur sängen.

Jag har också en to do-lista för varje vecka i min kalender som jag fyller på under veckans gång med allt som ska göras, både på jobbet och där hemma. Jag skriver upp ALLT på den, även små obetydliga saker, bara för att få the satisfaction av att stryka över den punkten när det är gjort. Ibland skriver jag upp saker jag redan gjort, bara för att kunna visa mig själv allt som jag gör.

En gång sa en person till mig “det är som att du skulle förvänta dig en applåd varje gång du dammsuger”. Förutom att det inte var speciellt snällt sagt, så förstår jag inte riktigt problemet i det? Tänk vad kul om vi skulle få en applåd varje gång vi gör en syssla. Så mycket trevligare det vore då.

Det gäller att påminna sig själv om allt det man gör, oavsett vad det är. Det har jag blivit mycket bättre på.

Det var grej nummer ett. Grej nummer två är:

För ungefär ett år sen fyllde jag i en lista som Malin hade gjort och svarade så här på en fråga:

Klipp till: idag. Det jag då såg som en utopisk perfekt dag är numera ganska långt vardag för mig. Det är inte enkelt och inte roligt och verkligen inte problemfritt alla gånger - men det är ändå precis så som jag vill ha det.

Jag svarade också så här på en annan fråga:

Klipp till: idag igen.

Jag har äntligen hittat nånting jag inte bara trivs med, men faktiskt är riktigt bra på. Känner fortfarande inte igen mig själv vissa gånger. Det här självförtroendet har liksom sipprat ut i andra områden i livet också. Det är mycket enklare att leva med sånt man inte är så bra på när man väl identifierat vad det är man är bra på.

Mina tips kan väl kokas ner till dessa två punkter:

1. Hitta det du är bra på - oavsett vad det är så är det i nån mån värdefullt - och gör det så mycket som möjligt.

2. Kräv applåder när du dammsuger. Och om ingen annan applåderar - gör det själv.

Det här skulle egentligen bli en genomgång av min vecka, men istället blev det nån slags självhjälpsmanual utan några som helst nya grejer att komma med, suck. Nåja, min vecka ser ändå ganska vanlig ut så ni missar inget.

Ett par dagar i Helsingfors

Jag har hängt i Helsingfors sen i onsdags kväll, tänkte vi skulle se hur det såg ut. 

Åkte från ett snötäckt Bennäs i onsdags. Tycker ändå det är kul med ordentlig vinter.​

Vi bodde på Hotel Finn, som var ok. Litet, ingen frukost men trevlig personal och städat och fräscht. Och fint dekorerat trapphus. 

Jag gjorde mig ordning med nonchalant tryck på bröstet.

Och gick till Luckans kväll om kropp, kroppsaktivism och identitet som de ordnade på G18, för där skulle jag delta i en panel. Men först spelade Unga Scenkompaniet sin nya pjäs Alla får vara med. Gå och se den och ta med en tonårig kompis! Den spelas t ex på After Eight i Jeppis 13:e februari! 

Det var ganska mycket folk i publiken, bland annat de här två kompisarna ❤️

Pär var på bandymatch så länge jag var på G18, men före han gick hade han lämnat hamburgare och havre-oboj åt mig på hotellrummet, eftersom jag inte hann äta nåt före. Sällan har väl en kall hamppis smakat godare. Den åt jag och kände verkligen hur jag tog ansvar för min kropp och gav den vad den förtjänade. Har hört att det är viktigt. 

Tog sovmorgon och gjorde mig sen i ordning för lunch med Förläggarn. Ville ha läppstift så då blev det läppstift, men det visade sig vara en miss eftersom det är i princip omöjligt att äta ramen med läppstift utan att förlora all slags värdighet.

Vi hade en väldigt trevlig lunch och pratade många spännande saker mellan nudelslurpandet. Om allt går vägen kommer det väl en bok i höst.  

Helsingfors var kallt som satan men kärleksfullt ändå. 

Jag satte mig på Ekbergs och jobbade lite. Axel, som jag träffade kvällen innan hade nämnt att han suttit och skrivit på Ekbergs just innan och jag kände att det vill jag också försöka mig på! Ekbergs är alltså ett mycket anrikt och finlandssvenskt konditori, mycket golfanekdoter och Burberry-mönster vid borden runt omkring mig. Jag åt årets första Runebergare, den var precis som dom ska va. 

Jag satt där nån timme och sen kom Pär dit, han hade varit på promenad. Vi beställde in varsin rykande laxsoppa, åt upp och begav oss ut i knivvassa kölden igen.

Och gick till Oodi! Nyöppnat, hyllat stadsbibliotek? Yes, please! Och jag kan bara stämma in i hyllningskören; så otroligt fint och inbjudande och öppet för alla.

Skönt med ett allmänt, gemensamt rum mitt i stan vars syfte inte är kommers. Det var så fint och se hur folk använde hela huset. Och alla slags människor! 

Jag har hört mutter om att det är för lite böcker för att kalla sig bibliotek och det är kanske inte jättemycket böcker on display, men jag vet inte - gör det nåt? Ett bibliotek för mig är först och främst ett demokratins verktyg och böcker är kanske inte längre de ouppnåeliga statussymbolerna som de en gång var? Jag tyckte stället fullkomligt osade kunskap, kreativitet och öppenhet. 

Plus för gula detaljer i rulltrapporna!

Som ni läser mellan raderna var jag ganska lyrisk. 

Sen hann vi bara snabbtsnabbt in på vårt hotell och så gick vi syrran och Richie till mötes.

Här är vi allihopa! Vi skulle ju på konsert!  

Om jag ska ge dig några tips i livet så är det: 1. klä dig varmt när du ska på konsert i en ishall 2. Se Sarah Klang omedelbart live pga hon kommer att explodera vilken minut som helst och bara spela för drottningar och kungar och du kommer inte ha råd att gå på hennes spelningar längre.  

Det är ju helt omöjligt att ta bra bilder på konserter, men både First Aid Kit och Sarah Klang var helt galet bra! First Aid Kit är så vansinnigt proffsiga och coola och ändå varma på scen och ger liksom allt och Sarah bara glider in på scen och öppnar mun och så stannar tiden. Jag brukar bli uttråkad på konserter men blev inte det den här gången. Verkligen 10+. 

Men stelfrusen och trött var jag när vi kom till hotellet igen. Duschade hett och somnade sen som ett barn.

Nämen den här sjalen har ni aldrig sett förr va? Min kashmir-halsduk - kanske det bästa köpet 2018. Varm, luftig, fin. 

Hur som helst, då var det plötsligt fredag och idag och då gjorde vi inte så mycket. Sov länge, packade ihop, köpte kaffe, gick till tåget.  

Varenda gång jag ser de ryska tågen tänker jag att man verkligen borde åka dem nån gång. Tack mina två kurser i ryska i gymnasiet som lärde mig så mycket att jag fattar att det står ”restaurang” på den vagnen.

Kom hem till ovanligt mycket trevlig post. Fatta att det här är i princip jobb-post för mig?! Förutom New Yorker då kanske, men annars! En bok till ordkonsten, recensionex av Meretes Mazzarellas nya och Vi Läser. Lever jag ett drömliv eller vad? 

Annat drömmigt är att komma hem till två mätta katter som haft det hur bra som helst under Johannas omvårdnad. Att det dessutom var dammsugat och påsarna med textilsopor var borta... Jag vet inte ens hur jag skulle börja tacka för det. 

Nu ska jag gå och duscha tåget av mig och byta om till nåt riktigt mjukt och skönt. Trevlig helg!

Det finns nåd för nya världar

Jag HADE faktiskt inte tänkt kommentera denna förbannade jävla ”diskussion” som blossat upp igen i mina hoods, för jag tycker verkligen vi är liksom förbi detta stadie redan. Jag tänkte liksom att kärlek, det är väl ingen åsiktsfråga? Sexuella minoriteters existensberättigande är ju ingen åsiktsfråga. Transpersoners existensberättigande är inte heller nån åsiktsfråga. Det är bara självklara faktum, en sak vi alla kan enas om oavsett politisk tillhörighet.

Men nehe.  Jag gick visst händelserna i förväg.

Jag är som bekant inte kristen och inte väldigt bevandrad i Bibeln eller kristendomens texter, men t o m jag vet att det centrala i kristendomen (och de flesta andra religioner) är kärleksbudskapet. Enkelt uttryckt: man ska va snäll och tycka om sina medmänniskor. Låta dom va såna som dom är - inom lagens ramar. Kärlek är faktiskt inte olagligt. Hat är däremot det, ibland. 

Utöver det mest centrala kan man väl hitta bibelord eller stöd i texter för de flesta åsikter man väljer att ha om man söker tillräckligt länge. Gamla testamentet är fullt av märkliga regler. Nya också kanske, jag vet inte. 

Bibeln och psalmboken är förresten fulla av fina ledord och klokheter. Allt vad du vill att människorna ska göra för dig, ska du också göra för dem. Toge jag morgonrodnadens vingar,         gjorde jag mig en boning ytterst i havet. Om jag talade både människors och änglars tungomål, men icke hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal. Osv osv osv.

Man kan inte ta åt sig av alla ledord och regler som står i Bibeln, då blir man nog galen till sist. Man måste välja. Jag tror att ha en tro många gånger är att aktivt välja. Därför kanske vi aldrig riktigt kan enas i vad som är ”rätt” tolkning. Jag förstår att folk har sina egen tro och sin egen relation till Bibeln. Så kanske det måste få va.

Vad jag däremot har svårt att förstå är följande.

Om man har möjligheten att välja kärlek och medmänsklighet - om man kan välja allt det där fina, allt det där mäktiga om kärlek som finns - varför väljer man då fördömande och hat? Exakt vad - konkretisera gärna! - vinner man på det?

Jag älskar ju psalmer, det vet ni ju. En grej man kan välja är den här raden ur en av mina favoriter;

Det finns nåd för nya världar/ mycket större än den här/ nya skapelser och tider/ nåd för allt som blir och är.

Jag kanske gick händelserna i förväg, men som ni just läste: det finns nåd för nya världar, mycket större än det här. 

Kulturkonsumenten vecka 4

Senaste tiden har jag  

LÄST

Igår kväll läste jag första boken ur min bibba-hög jag presenterade igår. Jag hade inte tänkt läsa hela, men Peach av Emma Glass är bara sisådär 130 små sidor, så det gick ganska snabbt. 

Peach var en märkvärdig läsupplevelse, nästan åksjukeframkallande, på ett inte helt oangenämt sätt. Historien är ett flöde ur huvudpersonen Peachs medvetande, hon har just blivit offer för en våldtäkt när vi slungas in i hennes huvud och boken börjar med att hon syr ihop sitt spruckna underliv uppe på sitt rum, samtidigt som hennes föräldrar inte har en aning på nedervåningen. 

Peach är som ni förstår ingen lätt läsning, speciellt eftersom Emma Glass har en helt unik och böljande rytm när hon skriver. Har nog aldrig läst nåt jag kan jämföra det med, det var lite som att läsa en dröm. Verkligheten skevar hela, hela tiden men aldrig så mycket att man faller ur berättelsen. Jag brukar sällan uppleva böcker som omvälvande, men fan vet om jag inte är lite, lite annorlunda efter att ha läst Peach. Rekommenderar den varmt!

TITTAT PÅ 

Sex Education på Netflix!  Åh, så bra den är! Slukade hela säsongen på två dagar. Otis, som är en snäll och lite anonym high school-elev träffar Maeve, en tuff brud med envisa rykten efter sig. Av en slump upptäcker de att Otis är en naturbegåvning på att ge sex- och relationsråd, högst troligen tack vare hans mamma som är sexterapuet och ganska gränslös (och spelas av en helt ljuvlig Gillian Anderson). Sex Education är en brittisk produktion, men känns väldigt amerikansk och jag tror dom har jobbat hårt för att den ska kännas tidlös, vilket den gör. Sex, relationer, identitet och överhuvudtaget att vara ung tas upp på så roliga och inkluderande sätt att man inte kan annat än älska denna serie. Bonuspoäng för killer soundtrack! Jag önskar jag hade kunnat se det här som femtonåring.

LYSSNAT PÅ 

Precis lagom till att vi ska se henne i Helsingfors imorgon (iiiih!!!!) släppte Sarah Klang en ny fantastisk singel. Ser det givetvis som en personlig present till mig och ingen annan. Lyssna på Call me här.

#bibbahaul

Här ser ni en inte alls stagead bild av mig på mitt lokala bibliotek. Det ser lite ut som att jag står och sover med ögonen öppna men det är kanske inte jättelångt ifrån sanningen. Dessutom var det här alternativet av smygselfiesarna jag tog:

HAHAHAHA! Jag ser ut som att jag just sett ett människohuvud i hyllan eller nåt. IRL är jag det längsta ifrån rädd jag kan vara när jag är på bibban, jag upplever där vad jag antar religiösa upplever när de stiger in i en kyrka eller moské eller tempel. Sinnesfrid, lugn, vördnad, oändlig nåd.

Jag minns inte när jag först förstod att alla dessa böcker är up for (tidsbegränsad, men ändå) grabs, men jag slås titt som tätt av den insikten. Alla dessa samlade kunskaper och erfarenheter och hjälpmedel finns här - för alla. Allt till alla. En demokratins högborg. Osv osv osv, jag ska inte bli tårögd och långrandig. Men trots att jag idag styr över min egen ekonomi och kan handla alla böcker jag vill (nästan) och dessutom faktiskt FÅR en hel del recensionsex, så är det fortfarande nåt magiskt med att gå till biblioteket.

Förr i världen, för sisådär fem år, sen bloggade jag regelbundet om vad jag hade lånat från bibblan. Nu vill jag införa det igen. Att man rapporterar vad man lånat, kan inte ni alla göra det? Det är så kul, på samma sätt det är kul att tjuvkika vad folk i kön framför en handlar.

Dessutom har vi ju nu för tiden ett ypperligt ord; haul för såna fenomen. Låt oss ta den typiska haulen från billighetskedjorna och miljöfientliga transporter jorden runt till de snälla och ofarliga biblioteken. Jag börjar!

Det här blev mitt byte för idag. Mysig belysning courtesy of lysrören i vårt kontor.

Jag tycker bäst om att gå till bibban utan att egentligen söka efter något, bara browsa och se vad man hittar. Jag tror det här är en ganska typisk hög för att vara jag. En del ungdomsböcker, en del “jag vill läsa en riktigt jävla mustig roman”-romaner, en del “den här har jag hört om” och en del impulsköp- jag menar lån. Vi tittar närmre.

Först ut: ungdomsromanerna. Jag slukar ungdomsromaner. Andra boken i Zoo-serien, Hjärtattack av Ted & Kaj. Har faktiskt inte läst första vilket jag i vanliga fall skulle störas ihjäl mig av, men nu försöker jag rise above störandet och bara läsa. Har varit så nyfiken på de här, jag var ju ett stort fan av Bert-böckerna som yngre.

En av de starkaste bokköpsminnena jag har är när vi var med familjen i Stockholm när jag var kanske 9-10 och vi barn fick alla tre välja EN sak att köpa på vad jag i efterhand har tänkt måste ha varit Åhlens. Jag gick direkt till bokhyllan och stod länge och valde bland Bert-böckerna. Mätte ryggarna mot varandra och tog till slut den som var allra tjockast, så att den skulle räcka längst. Det blev Berts ytterligare betraktelser. Tror den kostade 149 kronor. Har fortfarande kvar den.

Den andra som jag hittade hade en blurb av Amy Poehler och mer behövdes det inte. Att den dessutom handlar om en brud som startar ett feministiskt fanzine, well, Moxie av Jennifer Mathieu, du är tagen.

Vidare till mustiga romanerna. Vi har ju just läst Min katt Jugoslavien av Pajtim Statovci i bokcirkeln och jag tyckte mycket om den, så jag var inte sen att grabba tag i Tiranas hjärta av samma författare när jag såg den. Ormen i Essex av Sarah Perry såg lockande ut i hyllan och vid en snabb scanning av baksidan fastnade fraserna “London 1893”, “socialistiska väninna” och “mystisk sjöorm” i ögonen och så fick den också följa med hem.

Avdelningen “Åh, nämen den här!”. Läste klart Bruna flickor av Koko Hubara och blev sugen på att läsa Toni Morrison. Och där stod Tonis Älskade som en gåva. Hilma af Klint känns väldigt it-girls konstnär just nu (2019s Marina Abromovic if you may) och jag har varit sugen på denna en bra stund tror den till och med är markerad som “ska läsa” i ljudboksappen. Men fysisk bok är ändå lite trevligare än ljudbok. Ser nu att det står roman på den, vilket jag borde ha fattat eftersom jag plockade den ur skönlitteraturen, men av nån anledning var jag helt säker på att detta var en biografi i stil med den om Ester Blenda Nordström MEN OKEJ. Roman är också kul. Anna Laestadius Larsson har skrivit den hur som helst.

Och så likt en Sisu-ask man slänger på köpbandet i sista stund nappade jag till mig dessa i rena farten. Peach av Emma Glass för att den var snygg och Modernista brukar ha intressant utgivning. Dessutom marknadsförd som “årets litterära sensation”, så okej då. Sympatisören av Viet Thanh Nguyen var röd och fin och blurbad av Yukiko Duke. Svårare än så behöver det inte vara.

Nu är det er tur! #bibbahaul :a järnet på era kanaler och länka i kommentarerna eller tagga mig i det, så blir jag jätteglad.

Veckans vecka

Untitled, av tyska konstnären Günther Förg

Hej hej! Ny vecka, nya möjligheter ahahahaahahahaa. Skämta bara. Höll på att dö av köldchock när jag kom ut imorse, jag älskar sånt här kallt väder, men var liksom inte bara beredd på det eftersom jag inte satt det i system att titta på termometern före jag går ut. Men när chocken lagt sig var det trevligt, friskt liksom. Jag hade ju ändå vinterkläder på mig liksom, det var ju inte som att jag gick ut i tron om att det skulle va 15 grader och mulet.

Den här veckan är lite speciell för den här veckan ska vi ner till Helsingfors och gå på First Aid Kit och Sarah Klang!!!!! Är orimligt pepp, har inte varit på en konsert på hundra år, delvis för att jag inte brukar gilla konserter men mest för att jag aldrig lyckas få tummen ur. Men ska vi gå igenom veckan dag för dag? Okej!

Måndag ska jag jobba och frysa verkar det som. Ska också träffa Malin för att skriva, för det behöver jag verkligen. Det har inte gått så bra med skrivandet de senaste veckorna. Imorgon tisdag är det pressinfo för Runebergsveckan och på onsdag åker vi ner till Helsingfors! Onsdag kväll deltar jag tillsammans med Unga Scenkompaniet i en kväll på Luckan; Alla får vara med: en kväll om kropp, kropppositivism och identitet. Kom dit! På torsdag ska jag ät lunch med Förläggarn och på kvällen är det då konsert. Det är kanske det smartaste på länge att köpa biljetter till något kul den här tiden på året, det bryter av de här oxveckorna riktigt passligt. På fredag ska vi åka tåg hem och sen är det helg! Lördagen kommer Pär åka iväg på nån fotbollsmatch och jag ska gå och lyssna på Fågelmannen och Burning Hearts på After Eight! Två konserter på en och samma vecka, vilket överflöd! Och på söndag är det bokcirkelsträff och så är veckan slut. På det hela en väldigt trevlig vecka får man väl ändå säga.

Utöver det ska jag försöka hinna läsa om Sandra Beijers böcker eftersom jag ska prata med henne på scen under Runebergsveckan! Ni har väl sett? Ni som läser både min och hennes blogg - eller endera - är det nåt särskilt ni skulle vilja att jag frågade eller tog upp? Här har ni en gyllene chans!

Och så ska jag försöka få in lite yoga i min morgonrutin, mest för att mjuka upp kroppen lite mellan allt detta kontorsjobb. Jag har nämligen ny yogamatta! Nu kanske ni tänker, vänta nu, hade inte du köpstopp? Jo, det har jag, men på Citymarket fick man en yogamatta på köpet om man köpte två Kellogs-produkter. Jag äter ändå flingor mellan varven, så det var ingen excess att köpa två paket. Och mat får jag ju handla. Ja, det är kanske en gråzon, men nu har jag i alla fall en yogamatta där hemma och det är väl bra?

Och så ska jag banne mig äta åtminstone en Runebergstårta. Är såååå sugen.