Vecka 22

Jag brände mig just på pekfingret så jag är jättesur. Jag skulle hälla vattnet av potätera och hällde över mig själv. Så jävla onödigt.  

Annars har jag det bra, lite trött och seg bara efter en helg av utbildning (är numera äkta utbildad ordkonstledare!), valarbete och VM-final. Kul med guld! 

Veckan kommer att gå i Arbetets Tecken, jag har fullt upp så här ett par veckor inför lägren. Idag började också planeringen för Runebergsveckan 2020, så det är lite kul. Vi har storslagna planer, sen får vi se vad som förverkligas av dem. Jag ser fram emot helgen VÄLDIGT mycket, lördag ska jag göra absolut ingenting och på söndag ska vi träffas med bokcirkeln. Jag var sjuk förra träffen så jag är extra pepp på att ses. Vi har tatt oss an fantasy och läst Six of Crowes denna gång, ska bli spännande att se vad folk tyckt. 

Nu ska jag fortsätta vara sur och eventuellt badda mitt finger med något. 

Bruno Pontiroli, ”La Boucle D’or”

Straight to you

Idag har jag och Pär varit gifta i tre år. Tre år! Säg ett ögonblick eller en evighet och jag skulle tro dig, men tre år? En alldeles för vanlig siffra för att innehålla allt det extraordinära som är oss.

Vill ni läsa hur vår bröllopsdag såg ut, så läs detta inlägg.

Jag brukar säga åt mina vänner att skulle det nån gång ta slut mellan mig och Pär skulle jag aldrig orka söka ett nytt förhållande, jag skulle leva singel resten av livet och gilla det. Det måste vara en person du verkligen, verkligen, verkligen tycker är värt det, för att leva tillsammans är långt ifrån lätt. Det är riktigt jobbigt ibland, det sliter i mig, men det jag har med Pär är verkligen, verkligen, verkligen värt det.

Idag är det också EU-val och min kompis Sofie skrev igår på instagram att hon hoppas att Europa inte dör idag. Lite så känns det ju. Som att så mycket hela tiden går åt helvete. Politiskt och miljömässigt. Det känns som att man lever på gränsen till en apokalyps konstant.  

Det är inte kul att se på nyheterna these days. Men jag är glad att det är just Pär som sitter bredvid mig i soffan och tittar.

Eller som Nick Cave skulle säga det: 

All the towers of ivory are crumbling
And the swallows have sharpened their beaks
This is the time of our great undoing
This is the time that I'll come running
Straight to you
For I am captured
Straight to you
For I am captured
One more time

The light in our window is fading
The candle gutters on the ledge
Well now sorrow, it comes a-stealing
And I'll cry, girl, but I'll come a-running
Straight to you
For I am captured
Straight to you
For I am captured
Once again

Gone are the days of rainbows
Gone are the nights of swinging from the stars
For the sea will swallow up the mountains
And the sky will throw thunder-bolts and sparks
Straight at you
But I'll come a-running
Straight to you
But I'll come a-running
One more time

Heaven has denied us its kingdom
The saints are drunk howling at the moon
The chariots of angels are colliding
Well, I'll run, babe, but I'll come running
Straight to you
For I am captured
Straight to you
For I am captured
One more time

Min nya hobby

Minns ni att jag skrev för nån vecka sen att jag och syrran hade åkt ut till Fäboda och äta frukost där och det var mitt bästa beslut på mycket länge? Well, jag gjorde ett liknande bra beslut idag. Jag kommer som sagt var jobba största delen av helgen, så jag bestämde mig igår att ta en ledig förmiddag idag, eftersom syrran också var ledig.

Vi åkte ut till Larsmo den här gången.

Jag dras kanske mer till vatten än till skog så där för sinnesfrid, men häromkring behöver man ju inte alltid välja. Bäst är ju om man får lite av båda. Notera förresten mina sinnessjukt fula strumpor, det är mina hatstrumpor, men de fungerar så jag har inte riktigt sett det som nödvändigt att slänga dem.

Vid fiskehamnen vi åkte till har de byggt ett vindskydd och en grillkåta upp på berget. Det är liksom ingen vandringsled, utan bara en liten trappa och en kort stig dit. Men vi var mest ute efter kaffet den här gången.

Kaffe i termos och kaffegrädde i glasburk, ja tack! Termosen är från Ikea och rymmer perfekt två muggar kaffe.

Vi lyxade till det med bullar från Skorpan. Godare bullar får man faktiskt inte i Jakobstad, men det är nog inget för den som är rädd för socker och smör, heh.

Efter kaffet gick vi en lov där på klipporna. Det är ganska kul att hoppa runt på klippor, även om man är ganska långt ifrån nåt litet skogsväsen. Och trots att jag steg upp lika tidigt som jag annars också gör känns det som att jag haft sovmorgon efter våra timmar ute.

Bra glow här alltså!!! Det måste vara min nya utomhuslivsstil som gjort susen, LOL. Även om jag har en bit kvar till fullfjädrad friluftsmänniska och kanske aldrig riktigt kommer ta de där sista stegen för att bli det heller pga tycker väldigt mycket om att vara inomhus, så är det nog officiellt min nya hobby - att dricka förmiddagskaffe utomhus. Har ni tips på bra ställen att göra det på så hit me up!

Balkongen ❤️ loppis

Idag hade jag en ledig eftermiddag och det vet ju varje människa att en ledig eftermiddag måste fyllas med nåt PROJEKT så att man gud förbjude inte bara... är? *kräkreflex*​

Idag kom jag på att det är dags att göra vår lilla skitbalkong 2019-redo. Eftersom jag förra året la rätt mycket pengar på en dagbädd till balkongen ville jag hålla det så billigt som möjligt​ i år. Alltså -> loppis. 

​Penséer planterade jag redan i morsdagshelgen. 

Smultron hittade jag inte på loppis, då det köpte jag på blomsterhandel. Jag hoppas de små bärliven ska riktigt frodas på vår balkong, här ligger ju solen på nästan hela dagen och det gillar väl smultron. Elleeeer...? Whatever, man måste ju prova.

Och så här blev mitt älsklings-sommarhörn av lägenheten. Visserligen lite stajlat för tillfället, men hur ska jag annars visa mina loppisfynd? Vi zoomar in lite.

Bricka 1€, randigt täcke 2€, blommigt täcke 3€, Tintin-album 50 cent. Glasen (och sugrören!) är också från loppis, men inte från dagens runda. Popcornen är dock nya och kuddarna är från förra sommarens balkongstyling. 

Glasflaska 50 cent. Och en smultronplanta fick planteras ensam i en kruka jag hittade under solbädden, hehe.  Tänk inte då mycket på det smutsiga bordet förresten, man orkar ju inte städa på en balkong huuur mycket som helst.

Mest nöjd är jag med täckena tror jag, det var liksom det jag ville ha primärt hit ut. Tycker nämligen det är LJUVLIGT att ta en eftermiddagslur under täcke här. Och nej, jag tycker inte alls det är äckligt med täcken från loppis, vem bryr sig så länge de inte typ är fläckiga. 

Å he va he. Är jättenöjd, det kostade mig allt som allt 7€ (lite mer med smultronen förstås) . Helt okej. Nu ska ha äta upp mina styling-popcorn. För balkongstyling-offert skicka mejl till ellen@balkongen.fi.

Just nu...

Dags för en snabb lägescheck i mitt litt liv. Here goes.

... lyssnar jag på: 

Tyler, the creators nya album IGOR. Det har snurrat ett par varv här på datorn de senaste dagarna och jag tycker den är super. Speciellt låtarna Earfquake och Are we still friends? gillar jag.

tittar jag på: 

Killing Eve! Började se det i helgen och är redan hooked. Spännande och bra skrivna kvinnoroller, hurra! Handlar i korthet om en hemlig agent som får nys om en kvinnlig lönnmördare (som är den mest briljant porträtterade psykopaten på tv sen Hannibal Lecter, kan inte slita ögonen av henne varje gång hon syns i rutan) och så börjar de två jaga varann, mer eller mindre. Finns på HBO.

läser jag: 
Nina Wähäs Testamente. Är bara halvvägs ännu, så kanske sparar något utlåtande tills jag är klar med boken. Men so far, so very good.

ljudbokar jag: 
Allt jag fått lära mig av Tara Westover. Lite samma där, är mitt i den så jag kanske återkommer till den, men är nog inte lika övertygad som jag är över Testamente i alla fall. Men det kanske kommer, vem vet.

har jag alltid hemma i köksskåpet:

För tillfället äter jag kefir med hallonsmak varje morgon. Jag gillar inte yoghurt med smak , för jag tycker det blir för sött, men när det är kefir är det ju mest syrligt. Helst äter jag den med nån riktigt torr och tråkig müsli utan torkade frukter eller nåt sånt. Pirkkas ekologiska variant är bra, det är bara som typ lite extra glamorösa havregryn. Så müsli och hallonkefir är sånt jag helst alltid har hemma just nu.

... är jag sugen på: 

Jag ska just gå och lägga mig så är inte sugen på nästan nåt för tillfället. Ett glas vatten vore gott dock, är törstig. Utöver mat är jag lite sugen på att gå på bio, det börjar vara längesen, men det går ingen intressant för tillfället.

... funderar jag över: 

vad man riktigt ska tro i hela Jeffree Star, James Charles och Tati-härvan. Den teori jag mest tänker mig just nu är att allt är en väl iscensatt PR-kupp av dem alla tre. Ellööör? Men mest funderar jag lite över varför jag överhuvudtaget bryr mig när jag inte följer nån av dem egentligen. Men så funkar väl internets klor. Vi fastnar alla i dem, var sig man vill eller inte.

Ska jag säga nåt seriöst så tänker jag väldigt mycket på hur mitt arbetsstipendieår ska se ut nästa år. Allt jag ska göra, allt jag inte ska göra, var jag ska göra det osv osv. Jag skulle vilja göra det mesta av året, verkligen squeeza ut varje droppe ur året, men jag vill ju också för första gången på länge bygga upp nån slags arbetssituation för mig som inte tar kål på mig. Äh, jag ska inte klaga, men känner mig så splittrad ibland över allt jag har lassat på på tallriken, ska bli skönt att smalna av fokuset lite.

Jag skulle kanske vilja ha nåt slags projekt utöver skrivandet under året, typ skaffa hund eller lära mig dreja. Och så skulle jag vilja ha ett arbetsrum, helst centralt i Jeppis och helst lite otippat, typ nåt annat än ett kontorsrum. En skrivkiosk tycker jag hade varit kul! Eller en liten skrivarstuga i Skata. Alltid gillat idéen om att använda ett utrymme eller hus för något annat än vad det var tänkt. Bo i en gammal bensinmack och sånt.

oroar jag mig för: 

oro är kanske att ta i, men jag tänker ganska mycket på våra ordkonstläger vi har om ett par veckor. Vi har rätt mycket kvar att planera - eller kanske inte - men det är väl ganska naturligt att känna sig nervös inför att hänga en vecka med 20 mer eller mindre främmande barn. Tror det kommer bli riktigt kul, men jag är orolig för att barnen inte ska tycka det. Barn är så kritisk publik att ha och göra med, de ser igenom en direkt.

hoppas jag: 

att man nu när det är slut snart slipper allt Game of Thrones-relaterat innehåll på internet. Jag har inget emot Game of Thrones direkt, men jag har inte sett nåt sen typ fjärde säsongen och jag är så tröööött på att alla memes den senaste månaden bara handlat om GoT. Ge mig nåt jag förståååår!!!!

Och ja, jag borde verkligen leva lite mer offline, jag vet.

stör jag mig på: 

skulle jag berätta allt vad jag stör mig på skulle ingen nånsin vilja umgås med mig igen :-))))). Allt stör mig, men vi kan sammanfatta det som människors beteenden. Både offline och online. Nu försöker jag inte skapa nåt drama här, men äääääh, vissa människor suger bara så jävla mycket och kommer undan med det.

skulle jag behöva:  ny ögonbrynsfärg. Min tog slut imorse. Eller jag lyckas nog skrapa ihop lite ett par dagar till, men så småningom så. Ögonbrynspenna eller färg är den sminkprodukt jag är allra mest beroende av. Allt annat kan jag vara utan, men min ögonbryn behöver all hjälp på traven dom kan få. Så här såg jag ut i morse när jag sminkade mig. Så dryg min alltså.

Och nu ska jag tvätta bort brynen och gå och lägga mig med ett avsnitt Killing Eve.

Vecka 21

Det här blev veckan som jag började använda cykelhjälm igen. Jag har inte gjort det sen jag slapp lågstadiets hjälmtvång och min violetta Helmex-hjälm för evigt förpassades till källaren (eller vart den nu hamnade) . Jag tycker ärligt talat hjälm på vuxna människor ser fånigt ut och jag kände mig som en Chupa Chups när jag kom cyklande imorse, eller som nån slags Forrest Gump-karaktär. Men nu är det så här och man vänjer väl ögat och huvudet vid det. Det är ju liksom enbart en bra sak att ha hjälm på sig när man cyklar. Och när det känns som värst tänker jag på vad min hjälmivrar-vän Juri sa; i Australien har alla hjälm.

I Australien, i Australien, i Australien…

Temat för den här veckan kanske kunde sägas vara fordon, eftersom en grej jag ska göra den här veckan förutom att cykla runt som en Chupa Chups är att undersöka vad det är som låter på min bil. Jag hann knappt publicera förra inlägget där jag klagade på att jag inte känner bilkunniga människor före Emmi hörde av sig och sa att hennes sambo kan kolla på den, hurra! Jag hoppas att det inte är nåt stort fel, helst skulle jag vilja att det visar sig vara en liten sten som skramlat omkring där och går att plocka bort bara så där, men sån tur har man väl aldrig? Fredag-lördag ska jag på ordkonstledarutbildning till Vasa, så det hade varit trevligt att ha en bil som inte låter som en gammal träbåt då.

På tal om fordon, jag har gjort en ganska lång playlist på Spotify, denna gång är temat “ut och köra”. Jag tycker själv den är exemplarisk i mixen, men det där avgör ni bäst själva genom att följa listan och lyssna på den. Ni hittar den HÄR.

Annars innehåller den här veckan lite möten, ganska mycket lägerplanering och ett europaparlamentsval så klart! Jag ska vara valfunktionär igen, så just den här helgen är väl ganska välfylld redan. Men det är bra, nu i helgen hängde jag mest i soffan (JAAA, trots bra väder!!!!) och kände mig ganska oproduktiv och ensam.

Jaja, nu ska jag vingla iväg med mitt enorma huvud hemåt via affären och köpa potatis. Vi hörs i veckan!

Hiss - & disslista!

Tänkte vi skulle köra ett gammalt gott koncept från bloggarnas gyllene ålder, nämligen en hiss och och diss-lista! Jag behöver väl knappast förklara desto mer hur det funkar? Nej, tänkte väl det. Here goes, vi börjar kanske med hissarna?

❤️ Min nya mascara från Benefit, Bad Gal Bang heter den. Orsaken till att jag har både en liten och en stor är för att jag köpte den lilla provförpackningen på vägen till Sverige för att jag ville testa och den stora en vecka senare, på väg hem för att den hade övertygat mig under en vecka. Jakten på den perfekta mascaran är ju evig, men det här kommer ganska nära, i alla fall som vardagsmascara. Lätt, bra borste, kladdar inte och fransarna får sig ett riktigt lyft, även utan ögonfransböjare. Tog en bild när jag har mascara på ett öga för jämförelse, men det ser märkligare ut än vad jag hade riktigt tänkt mig, eftersom jag också har ganska gravt olika stora ögon heh.

o_O till er tjänst. Mascaran är i alla fall riktigt bra, så ett tips till er som är på jakt efter en sådan.

❤️ Det brinners låt Du ljuger mig rätt i ögonen. Låtar är ju som människor, vissa värmer man upp långsamt till, vissa är one night stands man får lite rysningar längs med ryggraden bara av att höra sen och vissa är love at first sight. Du ljuger mig rätt i ögonen var en sån love at first sight, den väcker något i mig som jag gillar.

❤️ Det här skivomslaget jag såg på loppis häromdagen. Köpte inte skivan, men så snyggt omslag! Inspirerande till tusen. Det är också ett instakonto jag skulle vilja öppna; skivor, böcker och tidningar på loppis som jag nödvändigtvis inte känner att jag måste köpa, men som ger mig en inspirationskick.

❤️ Vi hade workshop för ett gäng asylsökande som studerar finska idag och de fick skriva dikter på finska och jag blev på riktigt typ överväldigad över dikterna de skrev. Så fina! Sånt är så roligt och gör allt tråkigt och jobbigt på jobbet värt det.

💩 Min bil har nåt märkligt ljud för sig som jag antar borde kollas upp. Den går som den ska och inga varningslampor lyser, men det låter. Igen: skulle verkligen inte orka. Om jag ska ge dig unga läsare ett råd i lviet: köp ingenting. Sekunden ditt namn står på papprena, det är då allt börjar förfalla. Köpte vår lägenhet - handfatet lossnade. Köpte bil - nu låter den. Och varför har jag inga vänner som kan nånting om bilar? Vet precis vem jag skulle vända mig till om jag behövde ha en skulptur i trä eller en ljudinstallation lite hastigt, men bilmekaniker - där är en vit fläck på min vänskapskarta.

screenshot från ÖT:s “Arg idag”-spalt

💩 Folk som är “oroliga” när det ska byggas olika slags enheter i närheten av dem. Grattis hörni, förutom att ha avslöjat ett kortsiktigt tänkande och en i bästa fall tveksam människosyn har ni vunnit den prestigefyllda tävlingen om vem som är mest irriterande online, där den hårda konkurrensen bestod av folk som likear sina egna statusar, par som grälar offentligt och killar med fiskar på sina Tinder-bilder. Strongt jobbat!

För tillfället handlar det om en drogavvänjningsklinik i Kronoby, för nåt år sen var det en barnskyddenhet här i stan och före det var det nåt liknande nån annanstans. Titt som tätt dyker de upp de här “oroliga skattebetalarna” som tänker på “barnens bästa” och inte är något emot byggandet i sig, bara placeringen. Och jag blir lika trött varje gång. Jag hade kanske förstått det lite bättre om det fanns en sån enhet redan och det hade visat sig skapa problem, men när det handlar om vad som är fint nog att bo granne med, ja då… Här är en idé: tänk om vi skulle ta alla missbrukarna, alla jobbiga problembarn från trasiga hem, kanske vi tar flyktingarna på samma gång för en flyktingförläggning är ju sällan good news heller, eller hur, och så bygger vi en egen kommun åt dem, långt bort från “lekande barn” eller vad det är ni låtsas vara oroliga för och så bygger vi en mur runt hela den kommunen och så släpper vi inte ut dem? Hur skulle det va? Nej tack alltså, jag skulle tusen gånger hellre bo granne med tusen rehabs än med folk som blir upprörda över att dela sin luft med annat folk.

💩 De nya abortlagarna. Jag orkar inte. Och det händer inte bara i USA, det händer även här i Europa.

💩Och just det där: jag orkar inte. Jag är så himla trött den här tiden på året, det känns som att jag kunde sova för evigt. Igår sov jag hela kvällen, var vaken ett par timmar mitt i natten och sen hela natten efter det. Kunde ha sovit hela förmiddagen också om inte väckarklockan stoppat mig. Jag vet inte om det är ljuset, pollenet eller the fact att jag har jobbat dubbelt nu i typ två år. Jag börjar känna av splittringen i huvudet. Jag vet inte om man “får” gör så här, men jag har faktiskt tänkt påbörja mitt stipendieår nästa år med en veckas semester på annan ort. Jag tilltalas också av tanken av symboliken i ett tydligt avbrott mellan detta och nästa år. Kanske är bra för huvudet om inget annat.

Vecka 20

Jag hostade så mycket imorse att jag började fundera på att ställa in dagens skolbesök och workshop. Men så där är det alltid, när jag är nervös inför något tar det sig uttryck på så sätt att jag känner mig extremt oförberedd och ovillig att göra det jag ska göra och börjar hitta orsaker för att inte genomföra nåt. Idag var det ju tacksamt med hostan, för den var verkligen ganska jobbig just imorse. Jag har ingen traditionell scenskräck, men jag kan få grav ångest inför att göra något.

Ibland tror jag att människor glömmer bort att saker är svåra och jobbiga för andra också. Jag vet att jag glömmer det. Jag tror att alla som verkar orka mer än mig automatiskt ät ångestfria. Men så är det ju inte. Jag jobbar jättehårt med att typ få mig själv att göra allt jag gör. 

Jag har lärt mig att den där ångesten släpper så fort jag börjat göra det jag ska och att det efteråt oftast bara känns bra, men det kommer man ju inte ihåg just när man, till exempel som imorse, sitter i bilen på väg till den aktuella skolan och ropar ”fan fan fan fan fan FAAAAAAAN varför gör jag det här?!”. 

Sen gör jag det ändå och kommer ihåg precis varför jag gör det. För att det är så himla roligt. Typ det roligaste som finns.

Idag imponerade jag på en klass 11-12åringar genom att veta vad “memes” är. När lektionen var slut frågade också en av dem var jag köpt mina skor, dvs mina Adidas Falcons. Jag tar det som den högsta formen av komplimang. Om en 12-årig pojke gillar mina skor har jag nog lyckats hålla nån slags coolhet vid liv. Hurra!

Förutom att blända lågstadiekids med min coolhet tänkte jag ha en ganska lugn och normal vecka. Imorgon kväll ska jag visserligen lyssna på Stina Wollter i Bennäs - kul!

Och sen är det ju Eurovision också. Ni vet att det är årets absoluta tv-höjdpunkt för mig, men det är svårt det här med att det ordnas i Israel i år.  Vad som händer där nu och har hänt där länge är inget annat än en mänsklig tragedi, ett mörkt kapitel i historien i stil med Sydafrikas apartheid. Hur tänker ni andra Eurovision-fans kring att det anordnas i Israel i år? Jag har funderat på bojkott, men ärligt talat så känns det som att det inte riktigt gör nån skillnad. Fast man kanske inte ska tänka så där. JAG VEEEET INTE hjälp mig nån. Det enda jag vet att det är problematiskt att det är i Israel i år. Men then again, det har anordnats på så satans många problematiska ställen de senaste åren, att man borde kanske ha reagerat redan. Jag tycker ärligt det är skitsvårt. Jag kommer antagligen inte kunna hålla mig från att se - och livekommentera - men jag är mycket osäker om det är det rätta att göra.

Något som jag däremot är helt säker på var det rätta att göra var att åka ut till Fäboda i lördags och äta frukost där. Inget fancy, bara en termos med kaffe, en flaska med ingefärsspetsad apelsinjuice, ett par mackor på var och några ägg. Varför gör man inte sånt oftare? Det ger liksom en helt annan glans till hela dagen. Om ångest är att sitta och skrika i en bil för sig själv pga nervositet så är frukost på en klippa i maj motsatsen. Noll procent ångest, bara fint. Så här såg det ut:

Det är sånt man kommer ihåg sen. Att vi dessutom fick se en utter på typ fem meters håll gör ju INTE saken sämre. Som syrran sa “ja, det här var nog en upplevelse det”. Ska äta frukost utomhus och på olika ställen hela sommaren igenom tror jag.

Men först ska vi väl ta oss igenom vecka 20.

Sånt jag funderat på idag

Det är mors dag i Finland idag.

Sällan har jag varit så medveten om att jag inte har barn som idag. Det här är en ny grej, om nåt har stört mig på morsdag på sociala medier förr så har det mest varit typ, fantasilösa mamma-hyllningar. Men i år är det en ny grej som ligger och skaver lite och det är det här utanförskapet. Mina vänner och bekanta - min generation - har gått från att ha mammor till att va mammor och jag har inte riktigt hängt med.

OBS nu ska jag vara snabb med att påpeka att jag inte är i nån jätteledsen sits; jag vet fortfarande inte riktigt hur det är att verkligen försöka och inte få det att funka. Min värsta barnlängtan har gått om och även om jag vilken dag som helst skulle välkomna ett barn så svävar jag mest i nån slags limbo just nu när jag försöker ta reda på om jag vill ha barn eller inte. Vill också understryka att jag inte är ute efter att inkräkta på folks rätt att uttrycka sig online eller prata om moderskap. Klart man ska fira liksom.

Det här är bara sånt jag funderat på idag.

Nånting som talar mycket för barn är ju just det där utanförskapet. Det är ganska tungt att känna att man står utanför något typ allmänmänskligt och inte får va medlem i en klubb som i princip har noll medlemskrav. I många diskussioner och situationer som 30+ utan barn känns det som att själv vara ett barn; blinkningar över huvudet, skrockande insider-skämt och nedärvda hemligheter. Det hade varit jävligt fett att nån gång få sitta med och dela de där Mona Lisa-leendena.

Sen läser jag att vi har max tolv år på oss att stoppa klimatförändringen före vi står inför en global katastrof och jag tänker ingen utanförskapsångest kan nånsin bli starkare än den ångesten att inte kunna garantera sitt barn ett lyckligt liv och en säker plats. Hur mycket ångest vågar jag lasta på den här bräckliga skottkärran som är jag? Jag vill liksom inte bli den där bleka mamman som har “huvudvärk” hela tiden pga psykiskt break down och tvingar barnen att “leka tyst”. Jag förstår inte hur man orkar bli förälder, hur stark måste man inte va?

Men vad fyller man livet med när man inte har barn? Jag har inga storslagna intressen, ingenting som skulle kunna fungera som ursäkt och substitut. Och varför ska man behöva en ursäkt eller ett substitut egentligen? Ibland tror jag att ingenting annat än barn räknas. Har du inte barn ska du åtminstone vilja ha barn, helst ska du va lite olycklig över att du inte redan har barn.

Ibland tror jag att jag inte vill ha barn av ren och skär protest. Bara för att fittas liksom, för alla “vänt bara”-leenden, för alla “men jag tror du skulle bli en jättebra mamma”-kommentarer och för varje gång allt jag gör och är inte räknas. För alla “jag visste inte vad livet var före jag fick barn”, varje gång nån säger det dör en äggcell i mig, jag svär.

Men - tänk om man ångrar sig?

Det är så mycket frågor nu för tiden. Och folk är så snabba med att komma med svar, men det jag egentligen saknar mest är lite utrymme för de här frågorna. Tänker att frågorna ibland är viktigare än svaren.

25 saker man kan göra en lördag i maj

1. Pumpa luft i dina cykelhjul, olja kedjan och take her for a test ride.

2. Tvinga med ett par vänner ut på cykeltur. Cykla i bredd.

3. Ät frukost utomhus.

4. Bjud över ett par vänner på middag. Gör enkel linssoppa (tomatkross, kokosmjölk, gul lök, röda linser, garam masala, eventuella grönsaksstumpar/konserver/ostkanter du hittar) och glass med varma hallon (frysta hallon + ev tsk socker i kastrull tills det är varmt) till efterrätt och koncentrera dig på umgänget.

5. Rota fram ett gäng gamla tidningar. Klipp och klistra ihop ett kollage som beskriver hur ditt eget klädmärke/butik/drömlägenhet skulle se ut.

6. Gör en nostalgisk playlist till din barndomsbästis eller syskon; gör det till en sport att hitta den mest obskyra hiten som hen säkert glömt bort.

7. Lär dig koreografin från nån bra låt, t ex den här:

8. Gå på loppis, köp ett par fina och mjuka örngott och brodera en kompis namn eller initialer på dem. Behöver inte bli jämnt eller stilrent.

9. Gör en riktigt fin ”ingen reklam”-skylt. Du kan till exempel pärlplatta en, klippa ut bokstäver ala hotbrev, göra en av Alfapet-brickor eller rita i tusch.

10. Vik in alla dina kläder fint i din garderob.

11. Gå till biblioteket och låna hem allt du blir sugen på från tonårshyllan. Köp godis på vägen hem.

12. Försök dig på att göra din egen majonnäs, vegansk eller på ägg. Jubla om du lyckas.

13. Gör en skattjakt åt en kompis; göm ledtrådar över stan eller hemma hos hen/dig. Skatten kan t ex va en tröja du vet hen gillar som du inte längre använder, en tårta eller en av örngotten du broderat.

14. Dra ihop ett gäng, bege er till närmaste park eller skolgård och lek alla klassiska utomhuslekar från lågstadiet. Bollen på sin plats, färg och namn, vem är rädd för vargen, pomperipossa, tjirutunno eller varför inte hederlig kurragömma? Mycket roligare än du kommer ihåg det.

15. När du ändå är på ett sånt ställe - sätt dig och gunga i en gunga ett tag. Eller stå upp om du är daredevil!

16. Kolla vilka muséer eller utställningar som finns i din hemstad och vilka som är gratis (eller i alla fall väldigt billiga). Gå på dom, oavsett vad det är.

17. Dra ut alla dina mattor och piska dom. Det brukar hänga en mattpiska i tvättstugan eller liknande om du inte har egen. Slå allt vad du orkar och få ut alla latenta aggressioner.

18. Baka bröd.

19. Se nån kul smink tutorial på youtube och försök härma looken.

20. Umgås med en människa som är åtminstone 10 år äldre eller yngre än du.

21. Skriv egna dikter eller sök fram dina favoriter av andra poeter; printa ut dikterna x 25 och sätt upp lapparna runt om i stan, smyg in dem mellan mjölkpaketen i affären, lägg upp dem på anslagstavlor och lämna dem på offentliga toaletter.​

22. Hitta en sten eller ett träd att klättra upp på/i. Gör det. ​

23.  Ladda ner DuoLingo och lär dig några ord eller fraser på ett språk du tycker är fint. 

24.  Skriv ett brev för hand till nån kompis som bor längre bort. Kom ihåg att posta det! 

25. Hitta en ny favoritpodd och lyssna på flera avsnitt i rad medan du gör nåt av de andra sakerna på den här listan.