Alla mina doppelgängers

En gång i Köpenhamn, nånstans på Nørrebro, mötte jag och syrran en kvinna som såg exakt ut som jag. Alltså EXAKT!!! Hon gick som jag, hon var klädd som jag skulle kunna va och hela hennes a u r a skrek Ellen Strömberto (Strömberto är mitt internationella magiker-namn). Jag trodde för ett ögonblick att jag gick mot nån slags spegel eller så och stannade till och med där på gatan. Syrran vände sig om och bara “såg du hon där…?” och jag ba “jag VEEEEET” och sen passerade några minuter där vi funderade om jag borde springa ikapp och fråga om jag får ta en selfie meeeen jag är ändå finländare så jag gjorde inte det. Risken är ju också att hon skulle ta det som värsta förolämpningen om jag sa att vi mer eller mindre var twins, för hon verkade inte ha reagerat på mig på gatan. Jag ångrar ändå att jag inte dokumenterade denna bugg i the Matrix på något sätt.

I alla fall, här om dagen blev jag taggad i den här bilden på instagram, en svensk komikers barn som tydligen liknade mig. Orkar inte dela bilder på folk jag inte känner barn, förresten, därför bara en länk till ett ställe där föräldern delat bilden, hehe. Ganska sjukt i alla fall, jag förstår ju likheten.

54517770_1191791437657189_1835015238093635584_n.jpg

Igår delade Linnea den här bilden och påstod att det också liknade mig. Det är inte första gången Linnea gör mig uppmärksam på mina eventuella doppelgängers, för inte allt för länge sen hittade hon också…

Skärmavbild 2019-03-22 kl. 12.08.52.png

Winnifred Freedman, en amerikansk skådis med en lång lista små roller i tv-serier från 80-talet. Jepp, hon längst till höger. Jag tror Linnea tror jag har större glasögon än vad jag har, men det är nog nånting över munnen på Winnifred som också känns bekant.

För några år sen sammanföll två händelser i världen. Adele slog igenom på bred front och jag laddade upp den här profilbilden på Facebook;

1004959_10151967780969107_1907309211_n.jpg

Det var också den tiden när min look innehöll kontaktlinser och mycket eyeliner och plötsligt fick jag höra att jag liknade Adele hela tiden. Det här är en parallell jag själv aldrig känt mig bekväm i. Det är ju så klart smickrande, liksom:

ajeup0ayctw4ztltklrnuvtm-y4xulezgneawbqw4cs_custom-7aa29347d5da230c6101168c71549a7399302d0c-s800-c85.jpg

Hallå?! Kolla på detta perfekta ansikte!

Men det är ju inte sant att vi liknar varandra. Det enda jag och Adele har gemensamt är att vi är båda större än normen och eyelinern. Det gick ett par år, jag fick ett litet sår på hornhinnan och började använda glasögon igen och Adele gick ner i vikt och släppte ett till album och nu är det länge sen jag hörde nån tycka att vi liknar varann.

En enda andra kändisen jag fått höra ett par gånger att jag liknar är Jessa i Girls

1209148.jpg

… dvs Jemima Kirke. Igen - I WISH - men hur länge jag än stirrar på hennes ansikte kan jag inte se nån likhet alls. Kanske det är hår- och ögonfärgen på nåt sätt folk går efter?

Om jag själv skulle säga vem jag liknar mest i kändisväg så är det kanske

Skärmavbild 2019-03-22 kl. 12.32.40.png

Velma i Scooby Doo, hehe.

Bild 22-03-2019 kl. 12.02.jpg

Här är mitt actual fejs, här och nu för referens.

Vem har du fått höra du liknar? Eller har du sett nån doppelgänger till mig? Kanske du känner danska Ellen? Berätta allt i kommentarsfältet och ha en trevlig helg!

Kulturkonsumenten vecka 12

Längesen vi körde en good old kulturkonsument så nu gör vi det! De här inläggen brukar sällan vara dom som får mest likes och kommentarer, men jag kommer nog aldrig sluta med dem ändå. Jag är som en svamp när det kommer till tips på bra böcker, tv och musik och jag tycker liksom att det är en av grundpelarna i bloggande - att tipsa och bli tipsad. Så nu gapar ni stort och tar en tugga kulturtips för mamma.

Senaste tiden har jag

LÄST

Rätt mycket faktiskt! Efter att jag lämnade in manuset och väntar på kommentarer uppstod ett sällsynt fenomen som kallas fritid. Jag passade på att läsa och lyssna lite ur högarna på nattduksbordet, på appen och i bokhyllorna. Bara de senaste dagarna har jag lyssnat ut Mannen i skogen av Jens Liljestrand, en bra biografi över Vilhelm Moberg. Jag har varit fascinerad av Moberg länge och jag är inte mindre fascinerad nu, 27 timmar biografi senare. Säga vad man vill om hans (ibland missriktade) rättshaveri, men han var en karaktär. Det finns nåt otroligt osympatiskt kring honom, samtidigt som att man ändå känner nån slags ömhet för honom. Efter det lyssnade jag på Rebecka Åhlunds fantastiska Jag som var så rolig att dricka vin med om hennes erfarenheter som alkoholist, både nykter och onykter sådan. Fick mig att verkligen fundera kring mitt eget - och andras - drickande. Kände igen mig i mycket, skrämmande mycket, även om jag aldrig utvecklat nåt beroende kring alkohol. Eller har jag? Var går gränsen? Oavsett relation till alkohol tycker jag man kan läsa den.

I fysisk form har jag slukat Julia Wickholms Olivia för alltid en natt. Jag älskar att läsa ungdomsböcker och jag är så glad att det kommer lite finlandsvenska sådana! Hade gärna läst mer och lärt känna alla djupare som vuxen, men är du/känner du en läsande tonåring (eller brådmogen tweenie, hade nog läst den med stor behållning som 10-åring redan MVH läste Stephen King i trean) tycker jag du ska sticka den boken i näven på denne. Extra fint att boken bjuder på tankar kring klasstillhörighet på ett naturligt sätt. Jag fortsatte på ungdoms-banan och läste Moxie av Jennifer Mathieu igår kväll och fällde en liten rörd tår både en och två gånger. Moxie handlar om Vivan som hittar sina mammas gamla riot grrrl-grejer och bestämmer sig för att göra uppror i deras otroligt sexistiska och orättvisa (men helt trovärdiga) skola genom ett feministiskt fanzine. Efter att jag kommit över den initiala chocken att riot grrlsen är tillräckligt gamla att ha tonåriga barn älskade jag den. Tyvärr är svenska översättningen så där, så läs den på engelska om ni orkar.

SETT

Nu är det ett par veckor sen redan som jag och Pär gick och såg The Favourite, men eftersom jag inte nämnt den desto mer ännu får det bli mitt titta-tips. Har också bara sett på sitcom-repriser den senaste tiden, plus svenska Skam-wannaben Eagles, som jag tycker har så cringy manus att jag inte orkar tipsa desto mer om det.

favouritetwo-20190104120439781_web.jpg

The Favourite då! Vad finns det egentligen att säga som inte redan blivit sagt? Det är en helt fantastisk film, men nu är ju jag jävig eftersom jag är ordförande i Finlandsvenska Kostymfilmskonnossörer, hehe. Men om jag ska försöka säga sätta fingret på vad som är så bra med den, så är det kanske först och främst det mångfacetterade kvinnogallerier, tyvärr fortfarande sällsynt på film. Här finns tre otroliga kvinnoporträtt som man i lika stora delar ömkar för och irriterar sig på. Emma Stone och Olivia Colman var favoriter från förr, Raquel Weisz hade jag ingen riktigt pejl på, men jävlaRRR vilka rollprestationer dom alla tre gör. Sen älskade jag att filmen hade en slags 90-talskänsla över sig, jag vet inte vad det berodde på, men filmen kändes tidlös på ett sätt jag inte tyckt nyare kostymfilmer gjort. Plus en intressant historia då, så jag vet inte? Gå och se den bara om ni inte gjort det redan.

LYSSNAT PÅ

HeligModer-690x690.jpeg

Silvana Imams nya, Helig moder. Jag tycker ärligt Silvana är bättre som modeikon eller konstnär eller nåt sånt än vad hon är rappare, MEN den här senaste skivan känns som en upp-steppning. Riktigt bra, gillar speciellt låtarna Helig Moder, 4h, Ha tålamod och Ta hand om dig. Lyssna på hel skivan här.

Ett litet steg för mänskligheten

... men ett jättekliv för mig!  

Jag har hållit workshop på finska idag för första gången! Nä, nu ljög jag, jag har hjälpt till med en workshop idag. Men på finska!!! 

Som Larsmo-bo med make och mamma från och i Sverige är min finska ganska obefintlig. Och om min finska är dålig, så är det ingenting mot vad min tröskel att våga prata är hög. Det ska nästan till tvåsiffrig promille för att jag ska släppa till. Jag veeeet inte varför det är så när jag har noll problem med att försöka prata andra språk. Jag har t o m stått en gång och försökt hålla en konversation på portugisiska - ett språk jag enligt DuoLingo är 2% flytande i. Men vadå, man försöker ju!? Men finska - nej nej, då låser det sig plötsligt.

Jag har som nyårslöfte att våga prata mer finska och jag har börjat lite försiktigt med att blanda språk ganska hejvilt när jag pratar med min finska kollega Anniina. Jag skulle nästa säga att det liknar mer meänkieli det jag pratat med henne, jag slänger in svenska ord när jag inte kommer ihåg eller kan det finska. Ibland tar jag till engelskan. Det går hur bra som helst! Det låter säkert lite efterblivet, men det går! 

Idag skulle vi hålla tvåspråkig workshop på biblioteket utgående från Prilliga Prinsessboken av Anna Sarve och Sanna Mander - eller Prinsessakirja som den heter på finska. Jag skulle ha hand om svenska barn och Anniina finska. Inga konstigheter. 

FullSizeRender.jpg

Men så kom det bara finskspråkiga barn.  

Min första tanke var, ja men då går väl jag då. Men så tänkte jag - va fan, live a little. Anniina höll ju i det mesta, men vart efter vågade jag säga lite saker och läsa högt ur Prinsessakirja och fråga barnen nåt smått. Och dom lät mig hållas. Det är ju det som är det bästa med barn - dom låter alltid en hållas. 

Jag kom just hem efter workshopen och jag upplever nån slags adrenalinrusch utan dess like. Jag har pratat finska så folk hör!!!! Jag har till och med skrivit en liten, liten berättelse på finska. Så without further adoo, här är Ellen Strömbergin ensinmäinen suomenkielinen teos:

FullSizeRender.jpg
FullSizeRender.jpg

Vecka 12

Hej! Måndag! Slask! Mars! Usch! 

Här är en veckans-lista jag snodde av Flora

Veckans jobb:

IMG_6984.JPG

Hade författarsamtal ikväll på bibblan i Kokkola. Det satt fyra pers i publiken. Inklusive Pär. Inklusive arrangören. Och jag som hade fixat en fucking PowerPoint-presentation och allt!!!! Men skit samma, det var mest kul, man känner sig så fånig såna gånger. Utöver det är det bara vanligt jobb som gäller med några små undantag; en workshop om prinsessor imorgon på bibblan, ett möte på torsdag och en intervju imorgon.

Veckans festliga:
Bokcirkelsträff på söndag! Ser fram emot att diskutera Om hösten, den väckte en hel del tankar hos mig.

Veckans böl:
Inget än så länge, men det var nära för ett par timmar sen. Det var jättedålig sikt på väg hem från Kokkola och spände ögonen så att jag hade riktig jävla spänningshuvudvärk när vi väl kom fram till Jeppis igen. Blir så jävla stressad av sånt, typ superljus- och ljudkänslig och illamående och noll tålamod. Enda som höll mig från det var att jag vet huvudvärken blir värre av gråt.

Veckans teveserie:
Nya säsongen Paradise Hotel. Har ingen egentlig favorit förutom kanske Bella då. Hon är charmig och verkar vara kul. Mcuze är också charmig men har en känsla av att jag i verkligheten skulle störa ihjäl mig på honom efter två minuter. Tycker Erica och Jeppe verkar läskiga 😬😬😬

Veckans matlagning:
Är sugen på potatismos, men det får nog bli till helgen, har noll energi på vardagskvällarna just nu. JAG HATAR MARS!!!!!!

Veckans låt:

Denna! Jag tror att det är så här det är att va typ i ”mediesvängen” i Stockholm . Man ser en video med en riktigt bra låt och man känner folk i den, inte jättebra, men så att man i alla fall skulle stanna och prata på gatan om man såg dem och så känner man en sån där lite pinsam stolthet just för det. Det kommer så mycket bra från mitt Österbotten, Dysterbotten just nu. 

Vaggvisa

Jag sitter i min favoritfåtölj, den är grön och sönderriven av katterna men det bekvämaste som finns. Jag sitter här och läser månadens bokcirkelbok; Om hösten av Karl Ove Knausgård och dricker kaffe, så långsamt att det hinner bli kallt och med små klunkar att min stora Harry Potter-mugg aldrig töms helt. 

Pär sitter i soffan och ömsom ser på skidor på tv och  ömsom skriver bandyreportage. Jag ser inte vad som händer på tv-skärmen, men jag hör Jacob Hårds röst och koskällorna och hejaropen. 

Katterna ligger i varsin stol och sover, Sylvi ihoprullad som en fjällräv och Viola på sidan på min fotpall. Hon rev mig ordentligt i fingret igår, det svider ännu om jag tänker på det, men hon har glömt det för länge sen.

FullSizeRender.jpg

Igår drack vi vin med våra vänner, vi firade diverse stipendier som regnat över oss. Vi drack spanskt rödvin från nån liten gård de hade besökt på sin residensvistelse, åt oliver och lyssnade på Bachs cello-sviter. Vi skrattade åt att det var just det vi gjorde - när blev vi såna - och jag sa att jag alltid känner mig som en seriemördare när jag lyssnar på klassisk musik. Dom gick hem vid två och jag plockade undan glasen, åt upp de sista oliverna och gick och lade mig. 

Pär hade redan vaknat när jag steg upp, men så steg jag också upp sent. Han har tvättdag och jag har ingenting-dag, jag har ingenting jag behöver göra. Jag dammsög igår, jag tömde diskmaskinen och lade i vinglasen före frukost och allt jag har på to do-listan idag är att läsa bokcirkelsboken.  Jag åt gröt till frukost. 

Vi pratade om vänner som dras mot avgrunder igår, om hjälplösheten inför det. Jag läste vittnesmål från masskjutningen på Nya Zeeland i morse, jag läste om treåringen och såg hans leende på en bild. Ute slaskar det, det känns som att vädret aldrig bara är nuförtiden. Jag hörde häromdagen att vi kan vara två likandana somrar som förra och en El Ninõ-säsong ifrån en global svältkatastrof. Det svindlar varje gång jag tänker på världen utanför vårt vardagsrum just nu. Det finns så mycket att ta itu med, så många rädslor att möta. Ångesten har så många ansikten nu för tiden. 

Det svider i rivsåret i pekfingret när jag tänker på det. 

Så jag tänker inte det, jag upprepar istället en rad ur en Fred Åkerström-låt, Berceuse för mig själv gång på gång. Berceuse betyder vaggvisa på franska. ”Mörkret mumlar runt vår ö, kanske ska vi aldrig dö” sjunger han och jag sjunger med. Låter mig tro på det en liten stund, i alla fall.

 

Saker jag söker efter på loppis

Mitt modeintresse är alive and kicking, det kanske t o m är mer alive och kicking än vad det varit på många år och det beror väl på att jag numera har ett jobb där jag själv kan bestämma vad jag har på mig. Jag är ju fortfarande mitt i ett köpstopp (jag får handla på loppis!) och även om jag inte skulle vara det, så förbjuder mig min privatekonomi ofta att köpa allt vad jag vill ha. Knappast en unik orsak att älska loppis, men ändå en orsak lika god som någon. På loppis har jag hittat de flesta av mina mest fashionabla statement-grejer, men också helt vanliga basic saker som tenderar gå i trendcykler. Men jaja, allt det där vet ni ju.

Jag tänkte visa lite inspiration inför helgens eventuella loppisrundor, sånt som finns i butik just nu och som jag håller extra utkik efter på loppis i vår.

Skärmavbild 2019-03-15 kl. 12.22.24.png

Röd-och-vitrandiga tröjor, som den här från Marimekko. Jag har en röd-och-vitrandig tröja redan och jag blir alltid så glad när jag har den. Bode ju gå att hitta tycker man ju.

Chloé-liknande solglasögon. Stora och lätta och 70-taliga är ledord - och helst billigare än orginalen.

Kjolar med rätt mycket vidd och precis den här mitt på smalbenet-längden, som de här från Asos. Jag vill mest bara ha såna kjolar i sommar, helst i kombination med nån enkel, lite bylsig t-short. Kanske en rödrandig? Jag har också snuddat vid tanken på att sy en kjol - inte en plisserad, men i en sån här modell. Kan ju inte vara så svårt… Eller?

Roliga accessoarer till håret, som dom här från Asos. Sjalar, spännen, pinnar, diadem - jag är sugen på det mesta! Absolut inte omöjligt att fynda på loppis! Helst skulle jag vilja hitta spännen med pärlor.  

Skärmavbild 2019-03-15 kl. 14.26.55.png

Jag är smått besatt av att hitta en handväska i bästa Sex and the City säsong 4-stuk. Drömmen är ju en monogrammerad Dior saddle bag, men tror chansen att snubbla över en sån på Missionstugan känns ganska liten. Men nån tidigt 2000-tal-doftande liten väska med kort och gärna lite stel rem, det måste jag nog ha.

Vad letar du efter på loppis i vår?

Kanske den roligaste lista jag nånsin fyllt i!

Jag satt och filade på den här i real-tid när jag plötsligt fick ett mejl och… Ja, ni får läsa själv. Men den här blogglistan, designad av Karro visade sig bli mitt gladaste inlägg på mycket länge.

Vilket schampo använder du just nu?
Ett från Aussie i duschen och Hieno suomalainen tervashampo i bastun. Aussie-schampot är bra, men man kan inte sitta i en bastu och dofta typ smågodis och kokos, så där använder jag good old tjärschampot.  

redeye-best-high-maintenance-web-series-episodes-hbo-20160914.jpg

Vad var det senaste du tittade på på tv?
Senaste avsnittet av High Maintenance på HBO när jag åt frukost. Jag tycker så om The Guy, han är så… o-macho, typ. Plus jättemysig New York-skildring. På tal om High Maintenance - skönjer jag nån slags revival för tunnhåriga män? Först Jonas Lundqvist och nu The Guy (som spelas av Ben Sinclair) som båda två visar bra looks utan varken hämtehår eller glänsande helrakning. Och Prince William! Herregud, ja! Bara en spaning.

Vad hade du på dig för skor idag?
Mina röda Reeboks som är ganska varma pga så tjock sula så dom kan nääästan passera som vinterskor.

 Ett starkt minne från högstadiet? 
Det är inte nödvändigtvis ett starkt minne, men jag kom på en grej igår jag inte hade tänkt på flera år. På en konsert sommaren mellan åttan och nian träffade jag en kille från nånstans nära Vasa. Vi hånglade och jag blev väl lite smitten kitten.

Jag tror vi blev typ vänner på Lunarstorm och skrev lite över sommaren och på höstlovet sen skulle vi ses i Vasa, han och hans kompis och jag och min kompis Emmi. Jag trodde det var typ en dejt och var superpepp, men när jag och Emmi träffade dom visade det sig att den här killen inte bara hade med sig sin kompis som varit med på konserten, utan också en tredje kompis, som säkert var jättesnäll, men helt tydligt var hans “töntiga” kompis. Ordentligt fastspänd ryggsäck, nervöst sinnelag, lite akne, pratade lite för gärna om Star Wars eller vad det var och jeans som var uppdragna i midjan - hela grejen ni vet.

Mitt hångel presenterade honom och han och konsert-kompisen gick typ och fnissade och sa saker som “jag tänkte väl att ni två skulle trivas ihop” och jag kunde bara tänka på hur fula skor tönt-kompisen hade. Det var så jävla förnedrande; att en kille jag hade hånglat med inte fattade hur cool jag var utan trodde att jag hörde ihop med hans töntiga polare med fula skor! Det var också ett ganska elakt sätt att säga “jag är inte intresserad”. Jag hade säkert varit jättejobbig och efterhängsen, men ändå. Vi var liksom i gymnasieåldern så man kanske hade kunnat komma på ett mer moget sätt.

Men nåja, så gick det med det och jag avfärdade ju så klart töntkompisen snabbare än blixten fast han säkert skulle ha varit värd att lära känna, men pratade några gånger med hånglet efter det ännu (varför?! om jag bra kunde få tillbaka all energi jag slösat på elaka typer som yngre) där han bl a berättade att han hade sålt in mig som väldigt “sugen” åt tönt-kompisen. Förnedringen is real, enda botemedlet jag kan komma på är att det berätta det här och nu så att jag på nåt sätt äger den historien.

Vem är din senaste kändiscrush?

Indya.jpg

Det kanske är Ben Sinclair då? Eller nej nu vet jag - Indya Moore, hon som spelar Angel i Pose. Jag tycker hon är så sjukt vacker + gör en så skör roll i Pose också. Jag kan ju inte säga att jag är helt opåverkad av Christophers näsa i Sopranos heller, ni vet ju min grej för stora näsor.

Vad drömde du om förra natten?
Att jag vaknade, öppnade mejlkorgen och hade fått besked från Kulturfonden att jag fått 95 000€. Jag blev sur för det var ju ett arbetsstipendium jag ville ha!!!! :-DDD

Tänker du rösta i riksdagsvalet i april?
Givetvis! Ser fram emot det, som vanligt. Sitter också i valnämnden detta år, så kommer nog förhandsrösta. Jag har röstat Vänsterförbundet eller De Gröna i alla val so far och det fortsätter jag med.

Vilken är din go-to låt när du behöver pepp?
Ugh, det här är ett öppet sår, för jag brukar lyssna på nån riktigt bra Michael Jackson-dänga, typ Don’t stop til you get enough , men… Det går ju liksom inte riktigt längre. Jag vet inte vad jag tycker om total bojkott heller, men det går bara inte att känna ren och skär pepp längre. När jag skrev det här insåg jag at jag behöver en MJ-fri pepplista, så jag gjorde en. HÄR är den.

53711502_2209582082615419_490818975572164608_n.jpg

Något som alla andra älskar, men du inte riktigt förstår dig på?
Wahlgrens värld, dadlar och Ed Sheeran.

 Har du irriterat dig på något idag?
Hello, have we met?! Irriterar mig på allt - PRECIS HÄR FICK JAG MEJL FRÅN KULTURFONDEN OCH GLÖMDE ALLT ANNAT - kommer inte på nåt just nu för jag har just fått ett ett-årigt arbetsstipendium!!!!!!!!!!! Så glad att jag gråter!!!!!

Lil’ + det senaste du åt = ditt rapper name. 

53636689_333337993977777_862523900842475520_n.jpg

Lil’ gröttallrik. Imorse åt jag frukost ganska sent och satt och tänkte att jag borde skriva om det, “mitt bästa lifehack” - att dra ut på att äta frukost lite så att man säkert är hungrig när man äter. Varför finns det inte ett ord för det, hann jag tänka innan jag insåg att det var fenomenet brunch jag satt och beskrev.

 Visa det senaste fotot du tagit med din mobil – och berätta om det.

54393319_264486914440421_7402145451962531840_n.jpg

Glädjeyre-selfie!

Alla mina drömjobb

Tit-tut kära läsare! Här är er favoritbloggerska igen.

54279634_386785442101291_37418863184314368_n.jpg

Jag var inbjuden av Luckan till Närpes bibliotek igår för att prata om att debutera. Jag försökte säga nånting inspirerande och sant, men det är svårt att inte ta till klyschor. Men vi hade ett bra samtal, jag och Hanna. En extrahälsning till dig blonda tjej som kom fram efteråt och pratade om författardrömmar; jag hoppas vi ses i skrivarsammanhang igen!

53633613_604825539983286_1129670849473806336_n.jpg

Pär var med som sällskap och kartläsare och efter mitt samtal fick vi möjligheten att besöka bibliotekets nya fina bokbuss! Varför finns det inte fler bokbussar? Det påminde mig om att det är ett gammalt dörmjobb det där alltså, att köra bokbuss. Och så började jag tänka på alla andra drömjobb jag har.

Jag råkar ju ha turen att ha två jobb jag äääälskar idag; författare och ordkonstledare. Det känns ibland som att min jobbsituation är too good to be true och att jag nästan väntar mig att nåt ska skita sig. Jag hoppas verkligen att det inte gör det, men om det skulle göra det skulle jag kunna tänka mig nåt av följande yrken:

Köra bokbuss/bibliotekarie
Ett ganska givet drömjobb, jag älskar ju bibliotek! Helst skulle jag ju nästan köra den där bokbussen då, det är något med det mobila som tilltalar mig. Jag har alltid älskat snutten med Musse Piggs husvagn i Kalle Ankas jul, tanken på att kunna ta med sig allt överallt. En period i livet ville jag också bli långtradarchaufför för att deras små hytter så mysiga ut, men jag är kanske inte så sugen på det längre. Men en bokbuss! Tänk dig själv att komma slirandes längs med nån kurvig byväg, nitbromsa så gruset sprätter på nån plats och välkomna in lässsugna barn och åldringar (och vuxna också för den delen men) i sin lilla buss. Och på vintern skulle man kunna bjuda på varm kakao och ha julbelysning i bussen. MYS!

Arkeolog
Det är gassande sol och det har inte regnat på flera veckor. Du har Leif GW-väst och khakishorts på dig. Du torkar svetten ur pannan med en dammig hand och ur din hårknut har det lossat några klädsamma hårslingor som krusar sig i nacken på dig. Du står på knä i en utgrävd fyrkant, runt omkring dig hör du dina kollegor prata lågmält med varandra, en viss slags vördnad sänker sig ändå över er, det kan ju vara en gammal vikingagrav ni står i. Du borstar med din lilla borste i ett hörn och plötsligt lossnar en lite större jordkoka. Du svär för dig själv, chefen har ju sagt att du måste vara försiktig. Men nånting glimmar till under den! Du plockar upp det glimmande och ställer dig upp och sträcker på ryggen. Ditt hjärta börjar bulta när du stryker tummen över den jordiga lilla saken och ett årtal gör sig synligt. Du kisar och tittar närmre, lyfter upp tingesten mot solen. 1062, ser du plötsligt. Å herregud.

Barnmorska
Slut ti pjasa de, skulle jag fräsa åt nervösa pappor och mammor som stod och höll den födande i handen och kavla upp ärmarna. Det här går nog bra, skulle jag fortsätta. Stödstrumporna skulle korva sig kring mina breda vader och jag skulle vara barsk men snäll och trygg och alltid fälla en tår när barnet till sist föddes. Vissa föräldrar skulle ge sina barn mellannamn efter mig, för jag skulle vara en sån bra barnmorska. Och om det nånsin inte gick så bra och tragedin skulle ske, skulle jag kunna trösta och skänka mod till de drabbade. Sen skulle jag gå hem och fulgråta i flera timmar.

Hantverkare av något slag
Jag skulle ha lite smuts under naglarna jämt och färgstänk på mina jeans, vilket egentligen är märkligt för jag skulle inte måla så mycket, mest skulle jag kanske dreja och snickra och kanske blåsa glas eller smida nånting. Jag skulle ha en verkstad i en lada nånstans oh den verkstaden skulle vara mörk och lite kaosig och på sommaren skulle dörrarna stå öppna och jag skulle hälsa besökare välkomna. Mina skulpturer skulle stå lite här och var i den trevliga lummiga trädgården utanför. Jag är inte säker, men det skulle inte förvåna mig om den här verkstaden/ateljén låg nånstans i Sydeuropa.

Kurator
Oj, vad jag skulle hjälpa alla tonåringar! De skulle våga komma till mig med sina hjärtesorger och bekymmer och jag skulle på ett naturligt och avslappnat sätt prata med dem om sex och sånt och allt möjligt annat som så enkelt blir pinsamt. Jag skulle kunna inge hopp i de ångestfyllda och prata med mobbarna så att de bröt ihop och förstod vad de höll på med. Jag skulle se varenda en av dem och nån gång på stan skulle det komma fram gamla elever och tacka mig för att jag var så bra.

Bonde
Tänk att få jobba bland kor hela dagarna, det hade inte varit dumt. En häst och några höns och kanske en ovanlig slags get eller nej! Lamor! vill jag också ha. Att va bonde är slitsamt och aldrig är man ledig, men då igen - kalvar! Kalvar är ju nåt av det gulligaste som finns.

Typ etnolog
Jag kanske kunde hitta nån slags hem i akademin, bli professor i etnologi och ha ett stökigt skrivbord och långt, ofärgat hår i en robust fläta. Jag skulle nörda ner mig i nåt litet ämne, typ underkläder eller bestick eller nåt och jag skulle kallas för folkbildare när jag publicerade nån bok i ämnet som skulle väcka folks intresse för något vardagligt på ett helt nytt sätt. Jag kunde också tänka mig att bli en sån som Ebbe Schön och var sago-gumma och berätta om vad folk trodde på för spöken förr i tiden.

Jobba i hemtjänsten
När jag och Pär började prata om att flytta ihop så tyckte hans mormor att jag skulle flytta dit och söka jobb inom hemtjänsten, det hade nog passat mig tyckte hon. Och jag tror inte hon har fel. Jag tycker om att prata med äldre folk och jag tykcer om att känna att jag kan vara till hjälp. Och allt det där som folk brukar dra upp som äckligt i människonära jobb gör mig inte något; jag är mer fascinerad än äcklad av kroppar och deras funktioner. Sen finns ju aspekten av att få komma hem till folk, det är alltid spännande att se hur folk har det. Det hade nog varit trevligt det med.

Bokhandlerska
Citat ur lokaltidning, september 2035: “Sedan makarna Ellen Strömberg och Pär Jonasson öppnade sin gemensamma bok- och pappershandel har tillströmningen av kunder varit jämn. - Det är inte lätt, men det går! I början hade vi ju t ex inte tänkt ha skivor här, men det fanns en efterfrågan och så här i efterhand vet jag inte hur Blad & Ark hade sett ut utan Pärs lilla skivhörna, säger Ellen och pekar mot det bortesta hörnet i den mysiga lilla affären. Blad & ark har blivit en instutition i Jakobstad och drar även folk utifrån. Deras poesikvällar, pysselworkshops och bokcirklar i den cafédelen är sedan flera år tillbaka välbesökta och om somrarna flockas folk kring affärens terass. - Nu i höst ordnar vi vår första festival, det kommer bli både musik och så klart litteratur, avslöjar Ellen som själv skriver böcker. Ofta sitter hon vid sitt skrivbord i affären. - Folk verkar tycka att det är mest trevligt med en livs levande författare bland böckerna.

Och så var vi tillbaka till att skriva böcker då. Det gemensamma i alla dessa yrkena är väl nån slags dragning till människor, böcker och sånt som gör händerna smutsiga. Jag är inte så säker på att jag skulle vara så bra på nån av de här yrkena, så det kanske är bäst ni låter mig fortsätta med det jag gör.

Och före nån fnyser något om arbetsvillkor och att allt inte är så trevligt som det låter; jag vet precis hur fittigt det kan va och hur usla villkor vissa yrkesgrupper har. Men nu var det här drömmar, inte diskbänksrealism. En sak i taget.

Vecka 11

Minns ni trion Cleopatra som hade en eller två hits sent nittiotal? De hade en låt som gick typ “cleopatra comin at ya” nånting och jag började tänka på den nu när jag tänkte skriva vecka elva coming at ya. Vi tar en paus och ser på videon till den låten, alltid kul med lite nittiotalsnostalgi.

Okej, vad skulle jag skriva nu då? Den här veckan, ja. Först och främst; Kulturfonden borde komma med sina beslut denna vecka och det gör ju förstås att det känns extra spännande, trots att det egentligen är en ganska vanlig vecka. Jag vågar som vanligt inte hoppas på nånting, men hoppas ju ändå på nåt sätt. Det hade hjälpt enormt mycket till vid olika beslut gällande livet och framtiden som behöver tas så småningom om man hade fått ett aldrig så litet arbetsstipendium till exempel. Annars får man väl försöka lösa det på andra sätt.

Imorgon ska jag i alla fall till Närpes bibliotek klockan 18 och prata med Hanna Lagerström om hur det är att debutera som författare. Kom gärna dit om ni har vägarna förbi! De bjuder på kaffe med dopp står det i infon, så om inte för nåt annat så. Ska hur som helst bli kul att åka till Närpes, har typ aldrig varit där förr, förutom att man stannat på Tomaten nån gång när man kört ner till Åbo.

På lördag är det Kulturkvarteret Södermalm här i kulturella kvarteret Södermalm och hela campus är så klart med och under hela campus hör ju också ordkonsten. Så lördag sitter jag och Anniina 10-15 och gör ordkonst i Campus Allegros aula.

Slut på reklam för grejer jag ska delta i.

Utöver det hoppas jag det blir en lugn vecka. Jag inledde den imorse med att va till simhallen med Emmi och simma så nu hoppas jag att resten av veckan ska gå i nån slags motionssimmartakt. Låg hela dagen igår på soffan och såg på Sopranos, min största bedrift var att jag målade tånaglarna. Såna dagar är visserligen sköna och nödvändiga, men jag undrar om det inte är mer hållbart med att dela upp slappandet i mindre portioner, men oftare? Och inte köra speedway sex dagar i veckan och sen inte ens stiga upp en dag. Ja, jag vet inte.

Förresten, två grejer angående bloggen:

  1. Tycker förra inlägget blev lite pinsamt. Dels för att gensvaret visar på vilket övermod jag skrev inlägget i; jag har helt enkelt inte det läsarunderlaget som t ex Sandra har och det vet jag ju, därför brukar jag undvika såna där upprop. Nu har jag fått in ett par svar och de är jag maeget maeget tacksam för men tycker inte det håller för att sammanställa till ett eget inlägg ännu. Dessutom såg jag att Peppe hade postat ett snarlikt inlägg (bara bättre formulerat) typ nån dag innan mig och det var verkligen inte meningen att härma henne men högst antagligen har min scatterbrain registrerat inlägget och gjort om det till ett “eget” påhitt. SKIT SAMMA jag tycker bara det är pinsamt och att jag dessutom dryftar nån slags idé om en egen facebook-grupp VEM TROR JAG ATT JAG ÄR. Får såna skamsköljningar att jag måste sjunga högt för att inte förgås. Nu vänder vi blad, som kungen sa och tänker på nåt annat.

  2. Jag har sammanställt en slags CV här på bloggen. Jag har inte haft en uppdaterad CV sen jag 20 typ och det har varit något jag skämts ganska mycket för. Samtidigt har jag tyckt att jag inte har något att visa upp eftersom jag inte har nån utbildning och eller nåt och det jag har att visa upp är sånt som inte går att riktigt fatta kort på en A4. Jag tycker ibland inte riktigt jag gjort något med mitt liv sen jag tog studenten. Jag har mest bara ströjobbat och härjat runt i tio-femton år men när jag bestämde mig för att sammanställa sånt som kunde vara bra att ha på CV:n så blev det ändå rätt mycket?! Det är ingen traditionell CV, men jag är ganska nöjd. Jag tror det var viktigt att samla allt från de senaste åren på ett och samma ställe. Inte för att jag kanske får nåt jobb via det, men för min egen skull. Ni får gärna ta en titt, där finns länkar till en hel massa texter och intervjuer med mig. Kanske inte typiskt cv-material, men man tager vad man haver och vad jag haver är noll utbildning och cirka 100 hits i Yles arkiv :-)))

Vi hörs i veckan!

Help a sister out

Känns ju som att man borde krysta ut nåt kvinnodagsaktigt idag, men jag har typ... noll inspiration? Jag tar mig rätten att vara en lat och oinspirerad och icke-engagerad feminist idag och försöka pumpa lite vintern ur ER istället kära läsare. 

Jag har tänkt så här; jag brukar ääälska Sandras inlägg om det finaste som hänt hennes läsare den senaste tiden och sånt, så nu tänker jag göra att man kan göra en kvinnodags-variant av det. Jag har ju ingen Facebook-grupp med 10k medlemmar (BORDE jag ha en Facebook-grupp? Skulle nån va med i en sån? Vad skulle en sån heta? Mvh storhetsvansinnet och den gamla barndomsdrömmen om att ha en Fråga Ellen-spalt) att be om svar i så ni får så lov och lämna en gammal god kommentar i kommentarsfältet så kan jag sammanställa det till ett gott inlägg.

Jag skulle vilja höra Det finaste en medsyster gjort för dig den senaste tiden!

Jag kan börja! Det här är nog några år sen, men jag tycker det är ett så bra exempel så jag berättar  det i alla fall. 

Jag var på båten över till Sverige och hade drabbats av oväntad, olidlig och akut mensvärk. Jag hade inga värktabletter och det såldes inga ombord. I infodisken hade dom ett litet apoteksskåp så jag bad om att få en Burana. Hon som stod där såg rätt barsk ut och sa att hon bara kunde ge mig en tablett - antar att dom har nån sån regel. Det får väl duga, sa jag och frågade om hon också hade tamponger eller bindor till salu. Då mjuknade hon i ansiktet rejält, tog fram en låda Burana och viskade konspiratoriskt åt mig: ”du får två”. 

SÅ JÄLLA FINT!  Nu är det er tur! Hit me with your best medsyster-historia! Och - god fortsatt kamp!

IMG_6693.JPG