Det där lilla berget mellan dalarna

Hej från mig och Viola! Eller nej, scratch that utropstecken, jag har inte energi för glättiga skiljetecken. Jag ligger på soffan och försöker slappna av, men det är svårt alltså, jag har inte gjort annat än legat på den här jävla soffan hela dagen. Jag har feber och nån märklig influensa som har satt sig på oväntade ställen, typ knäna och magen.

Äh, jag vet inte, ville mest bara ge ifrån mig ett livstecken i min nya anda att bloggandet ska vara prestationslöst och kul igen. Har verkligen ganska lite att säga. Jag har sett tre avsnitt av SMILF idag och det är bra. Jobbigt att se på pga livet är jobbigt, men det är bra.  Älskar det extra mycket just nu eftersom de driver med folk som gör visionboards och tror att man kan visualisera sig ur vilken skit som helst.  Sånt folk är nämligen det värsta jag vet, kan inte bestämma mig om det är naivt as fuck eller oempatiskt as fuck men nånting o-bra as fuck är det. 

Utöver det har jag mer eller mindre sovit genom tre av fyra Hunger Games-filmer och stirrat på  omslaget till The Underground Railroad av Colson Whithead hela dagen. Min visionboard av att vara sjuk innehöll mig, på soffan, läsande MEN HAHA sånt är livet, vissa saker kan man inte visionera sig ur, t ex feber och strukturella orättvisor mellan klasser. Underground Railroad är bra, har redan läst halva, men idag har jag bara lyckats komma så långt att jag flyttat den från nattduksbordet till soffbordet. Sen orkade jag inte mer, utan somnade i nån ibuprofen-framkallad dimma. Det är ju så; det är som att åka en otroligt lame berg-och-dalbana att va sjuk. En timme, tjugo minuter kanske känner du dig okej och inte jättekall och inte jättevarm. Det här är skrivet just på toppen av ett sånt litet berg, men jag känner min vagn gunga lite nu.  Jag har försökt skriva det här inlägget i en timme och inte kommit fram till nåt att än det jag alltid skriver: jag gillar tv-serier och hatar folk, så nu får det va. Dessutom känner jag vagnen tippa över och orken långsamt tryta. Mera ibuprofen alltså.

Jag ska bara blogga lite

Jag tänkte att i enlighet med min avslutande tankegång i senaste inlägget skulle bjuda på ett klassiskt old school-inlägg. Ett "nu-skriver-jag-bara-vad-jag-ser"-inlägg. 

Sitter för tillfället på Robbans, mitt favoritcafé att skriva på, och skriver. Kom hit för ett par timmar och två koppar latte sen och har sällskap av Malin. Vi har pratat en massa, om allt från bokmässor till Tvillingarna-böckerna som vi båda två har starka band till. Vi skrattade länge och ljudligt åt titlarna på alla böcker; "Den nya Jessica", "Elisabeths stora misstag", "Enhörningarna på Hawaii". Moderna klassiker.  

---

Här emellan hann jag gå en promenad och hem. Nu sitter jag i vårt gästrum och skriver, Viola ligger bredvid mig och slickar sig i röven som vanligt. <- Det här hade ju varit en otroligt märklig mening om ni inte visste att Viola var en katt, hehe. Jag har just ätit middag och är mätt och belåten. 

Hade bara tänkt gå hem, men så sken solen så trevligt och jag kände mig upprymd av att lyckats få något gjort att jag vek av och tog en "liten sväng". Dom där "små svängarna" är bästa sättet att få vardagsmotion för mig har jag märkt. Tänker ja "nu ska jag gå en lång promenad" så blir det ett sånt projekt och så oöverskådligt att jag tappar lusten innan jag ens kommit mig ut. Tänker jag bara "ska ba gå en liten sväng, tidelipom" så känns det mycket bättre. Sen börjar jag gå och vanligtvis blir svängen jävligt mycket större än vad jag tänkt mig. Men även om jag nånstans i bakhuvudet ändå tänker att jag vill få ihop några kilometer, så måste jag korta av det när jag tänker på det och lägga upp små delmål. Och det gäller allt i livet. Jag kan inte tänka: idag ska jag städa hela lägenheten även om det är det som planen. Istället tänker jag "om jag skulle skura vasken" och "lika bra att ta hela diskbänken när jag ändå är igång" och "om jag skulle rensa kylskåpet lite". Det är lite som när Krakel Spektakel ska köpa en klubba (en bok jag för övrigt ÄLSKADE som barn, att köpa en hel kiosk, vilken dröm!). Han ska bara köpa en klubba, men så behöver han ju så klart fatet klubban ligger på, och sen duken och sen bordet och så vidare tills han har fått hela kiosken. 

bild från bonjourvintage.se

Det kan tyckas som självklarheter för andra, men det är en ganska ny upplevelse för mig att inse att det går att anpassa omständigheterna eller åtminstone instruktionerna för något istället för att anpassa sig själv. Det tog mig alldeles för länge före jag insåg hur jag bäst lär mig, vilken studieteknik som är bäst lämpad för mig. Det tog mig ännu längre innan jag fattade att jag faktiskt upplever vissa saker är svårare än vad andra gör.

Jag vill inte sätta nån diagnos på mig själv, men nånstans på ADD-skalan ligger jag ju, det är ingen hemlighet. Eller HSP eller vad man vill använda för bokstäver, det spelar inte så stor roll. Jag har (med dom förutsättningarna) alltid varit högpresterande och klarat mig bra i skolan, så det har ju inte ställt till så mycket problem, men jag har märkt det tydligt sen jag flyttade hemifrån. Men nu, efter tio år on-and-off eget hushålle så börjar jag greppa sätt som funkar för mig. En annan besläktad grej är att jag också bestämt mig att once and for all låta mig själv vara den B-människa jag är. Jag är inte morgonpigg och det är helt okej. Jag är också depressivt lagd och har perioder när det verkligen är svårt för mig att få nåt vardagligt gjort.

För mig har det alltid varit en dygd att vara morgonpigg, klara av alla sysslor precis som alla andra, att kunna sälla sig i ledet. En dygd jag jagat efter, men aldrig nått fram till. Jag tycker fortfarande det är en styrka att kunna fungera som "man ska", jag är fortfarande avundsjuk på fammo och hennes gelikar för deras förmåga att gno och slita. "He e lika bra att göra e ordentligt he som ska göras" har jag fått höra hemifrån ibland och jag håller med, men jag kan inte för mitt brinnkära liv lära mig att bli tålmodig och noggrann. Jag blir lamslagen inför "stora projekt" (t ex en lång promenad) och innan jag hunnit tänka den här meningen till slut har jag tänkt fem till. 

När Kristina Sandberg som skrivit trilogin om Maj, var här för nån vecka sen på författarbesök frågade jag henne om det är okej att som fri och feminist avundas  hemmafrun Majs liv. Jag ser ju så klart usligheten i det, tragiken och slitet, men jag tycker också att det låter så skönt, jag har alltid tyckt att begränsningar känts frigörande, motsägelsefullt nog. För mig finns det inget fantastiskt i att tänka outside the box, jag har många gånger längtat efter just nån box att stävja assocciationsbanorna med. Kristina sa förresten att jo, det finns mycket förtjänstfullt hos Maj man kan avundas.  

Nu för tiden har jag ju förstått att det jag upplever som min största svaghet, oförmågan att hålla ut och tänka en tanke klart, också kan vara en styrka. Jag håller som bäst på att lära mig konkreta användningsområden för det, så det får jag återkomma med, men att inte kunna rätta sig i ledet handlar ju inte bara om att sacka efter, utan också om att hinna före. Jag är en idéspruta utan dess like, no one can touch me när det gäller att kläcka idéer. Det är en konkret styrka. 

Och nu har jag börjat lära mig att stycka av saker. Gå en "liten sväng". Skura "bara vasken". Det är rusigt att se resultatet sen.  Jag märker att jag också kan göra saker. Jag märker att man bara behöver tweaka instruktionerna lite för att min hjärna ska orka. 

Jag har gått runt och skämts väldigt mycket för allt möjligt jag gjort och inte gjort som yngre och på riktigt trott att jag på nåt sätt har varit exceptionellt svår. Att min ungdom är ett unikum av tragik och att ingen nånsin har varit så vilsen och slarvig och ansvarslös som jag. Att ingen har gjort så dåliga beslut, gång på gång, som just jag. Men vet ni, jag har insett en sak. Jag behöver bara lite annat slags stöd och hjälp. Stöd och hjälp som inte har varit tillgängliga för mig. Jag behöver lite andra verktyg. Verktyg ingen berättat att finns.  Jag behöver bara tweaka instruktionerna lite. 

Jag håller fortfarande på att lära mig använda alla verktyg, ibland är det inte första skruvmejseln man får fatt i som passar, men det är en befrielse att hitta rätt. Jag skäms fortfarande för grejer jag gjort eller saker jag är, men jag tror faktiskt jag har förlåtit mig själv för det mesta. Jag hade inte verktygen. Ingen pekade på nån annan verktygsback och sa "har du provat dom här?" Och ska man vara sån, så var jag faktiskt inte så unikt jobbig - jag var bara ung och nu är jag äldre och det är jävligt skönt. 

Igår var jag på en workshop kring bloggande och entreprenörsskap med Malin, Kugge och Jennifer. Det var trevligt, men jag är inte så intresserad av att vara entreprenör eller göra business på min blogg - även om det är typ det jag på sätt och vis gör. Men jag tycker det kan vara kul att lyssna på andras historier och alltid snappar man upp nåt. Det bästa tyckte jag var när Malin i slutet sa att hon har funderat så mycket kring vad som är hennes nisch och att hon måste hitta sin nisch. Sen insåg hon att hon själv är hennes nisch. Det var nåt otroligt skönt i att höra det, för jag har många gånger funderat på om jag borde nischa mig mer eller specialisera mig på nåt vis men fuck it, nu har jag bestämt att min nisch är att vara Blejk, fejt och fab. Och det tycks ju funka #åretsblogg 

Nu är det här "jag-skriver-bara-vad-jag-ser"-inlägget slut, men fan vad jag fick ihop mycket! Jag skulle bara blogga lite, men det blev ändå nåt med innehåll i alla fall *mic drop* *cirkeln sluten* *säcken ihopknuten*

10 bloggade februariar

Jag har bloggat rätt så länge nu. De första årens texter har tyvärr försvunnit i datorhaverier och dylikt, men jag hittade texter från tio år av februari. Saxade ut ett citat från varje år, ett par foton från gångna år och serverar det här, så här bara. Det här inlägget tillägnas alla er som varit med från början (sulve, looking at you!) <333

2008

- bor i åbo, är deppad, sitter ofta på puben bristol

efter fyra koppar kaffe och en fönstershopping-runda med eva är jag på bättre humör. jag unnade mig till och med rökelse från indiska för 90 cent. nu ska vi äta mat, färga hår (evas, inte mitt), dricka lonkero och se på "suomen unelmienpoikamies". det luktar riktigt gott här. ugnsfisk och amber. vad amber nu sedan är på svenska. syns vid bristol senare!

2009

- fortfarande åbo, fortfarande deppad, copypastead konversation från msn

27939808_10155523133684107_225532859_n.jpg

ellen säger:
alltså neej
johan säger:
vad?
ellen säger:
det är bara för att det snart e alla hjärtans dag, jag är extra känslig just nu tror jag. jag är ju ensam. ja i alla fall, xxx ringde, den jäveln. 
johan säger:
...xxx? vem FAN är xxx?
ellen säger:
han där som ringer åt mig hela tiden.
johan säger:
ahaa.
ellen säger:
vet du? som har ringt typ en gång om dagen i två månader. minst. my point är i alla fall att jag kanske förmodligen ungefär måst fara på bio med honom imorgon.
johan säger:
ahaa.. måst?
ellen säger:
nå, han ringde idag igen, och jag, kände mig lite sorgsen och ensam och svarade. han ville bjuda mig på bio imorgon. 
johan säger:
aah. youre in deep
---
ellen säger:
antagligen så kan jag int svara i telefonen på die ganze tag i morgon eller så får jag svälja min.. janå, stolthet har jag ju ingen, men... och gå.
johan säger:
indeed
ellen säger:
men då uppstår nästa problem; jag somnar alltid på bio. förutom när jag drabbas av panikattacker. what to do?

2010

- bor i tyskland, saknar Å på tangentbordet, har hemmagjorda dreads, är au-pair åt ett barn

28052881_10155523133694107_1567212240_n.jpg

daliga saker med idag:
- barnet var supergrining imorse
- vi var lite sena till dagiset, skulle dessutom jobba där idag pa förmiddan
- jag hoppar lite lättsamt ner för trapporna för att göra det lite roligare för barnet och muntra upp oss bada.
- pa absolut sista trappsteget stiger jag rejält snett, hör ett distinkt "knack!" och ramlar ihop. min högra fot gör sa ont att jag överväger att svimma.
- jag börjar grina helt hysteriskt, svära pa franska (?! varför fragar jag mig? jag pratar ju inte ens franska) och finska och barnet börjar ju förstas ocksa grina.
- typ alla grannar rusar till och ringer ambulans och försöker trösta barnet och mig och ambulansen kommer och dom är rätt snygga men tror att barnet är min son (sa ont gjorde det dock inte sa att jag inte fick ur mig, nej nej, jag är bara hans barnvakt)
- ambulansen aker igen efter att jag insisterat pa att jag är okej och jag tänker att jag ska ga till dagis i alla fall med barnet
- HAHA! det kan man ju glömma. jag far ga in till en granne med barnet, dom ringer modern, modern far komma hem fran jobbet och min fot sväller upp mer och mer.
- modern kommer hem, granne kör oss till sjukhuset. jag har fula hello kitty-strumpor och orakade ben och läkaren är snygg.
- ett ledband eller nat i högra foten är nästan av eller nat. kul.
- jag är sängbunden idag och antagligen även ett par dagar framöver.

2011

- jobbar på AE, bor fortfarande i larsmo hos pappa

imorse när jag kom till jobbet böt jag om som vanligt inne på WC:n. min tygkasse med kläder lade jag i den stora roskisen, av någon anledning. troligen av samma anledning glömde jag tygkassen där. efter jobbet när jag skulle byta om igen hittade jag inte mitt ombyte. sen började jag tänka. vår flitiga städerska hade naturligtvis bytit påse i roskisen på WC:n, så jag fick gräva efter min tygkasse med kläder i den stora roskisen på gården. jättefräscht och inte alls hemlösigt av mig att stå och slita upp stora skräppåsar.

efter jobbet var jag på en kort kaffe med jenny och planerade hur det ska bli när vi båda är bibliotekarier och kanske t o m jobbar på samma bibliotek. då ska vi ha en bibliotekskatt har vi bestämt.

2012

- bor ensam på vad som snart ska bli turd floor, har det bra

28052838_10155523133689107_481040919_n.jpg

jag är ganska säker på att jag kommer dö om jag inte hittar det perfekta matta neon-läppstiftet snart. starkt orangea och rosa läppar till en annars diskret make-up är det snyggaste jag vet just nu. 

2013

- har just börjat i terapi pga utmattningsdepression, jobbig tid

handlade just kattmat, choklad och cigaretter på min kvartersaffär och fick en uppenbarelse. i de små inköpen låg min hela framtid. fick lust att förklara för kassörskan att jag inte är så tragisk som det ser ut. visst, jag har katter, men jag borstar fortfarande mitt hår. nästan varje dag. visserligen pratar jag med mina katter, men jag har dessutom ett mycket aktivt socialt liv! med människor! det är inte  länge sen jag var på en dejt och chokladen köpte jag bara för att syrran kommer hit ikväll och ser på top model. jag har ett givande jobb och många hobbys.jag är varken galen eller i behov av medlidande. 

sen insåg jag att det ena som vore mer tragiskt än mina inköp skulle vara att förklara dem för en helt främmande kassörska. och att jag eventuellt behöver ta upp det här med min terapeut. 

2014

- börjat fatta att jag vill skriva, har bl a en kortlivad kolumn i ÖT om tv

Idag ska jag tvätta lakan. Idag träffade jag också finansministern. Hon var in på kaffi. En kille som jag gissar var hennes livvakt hade öronsnäcka med telefonsnurrsladd ner i skjortkragen. Ministern hade ett professionellt leende. Jag hatar att tvätta lakan. Jag undrar om hon tvättar sina lakan själv. Kontrasterna i mitt liv idag gör mig lite matt. Men mattheten kan också bero på att jag sova cirka 90 minuter i natt pga dumb i hövo. Först skrev jag färdigt min andra TV-kolumn till ÖT, sen såg jag femton avsnitt Beverly Hills och läste tidningar jag stulit av syrran 2. Fruktansvärt onödigt, men jag var så pigg, vände dygnet totalt i helgen eftersom jag var överraskningsfestsvärdinna.

2015

- går littskap

Lite samma sak är det ibland på LittSkap, vilket är en kurs befolkad med de mest sympatiska individerna. Ändå sitter jag där och känner mig konstant för dum, för dålig, för icke-avancerad i mitt språkbruk. Jag känner mig som Camilla Läckberg i ett rum full med Nobelpristagare. Om ni fattar. Därför går mitt skrivande i snigelfart most of the time, för att jag sitter och rackar ner på mig själv hela tiden, det här är för ytligt, det här är för babbligt, jag har ingen röst och inget budskap... Tröttsamt.

Någonstans logiskt vet jag att jag inte är dum och jag förstår ju också att eftersom jag ändå blivit antagen till LittSkap så betyder det att jag hör hemma där, Läckberg eller icke. Dessutom är jag militant vägrare av fin- och fulkulturuppdelning och jag hatar att kultur eller intellekt ska vara en klassfråga eller statusmarkör. Fuck that. Alla kulturyttringar är lika värdefulla, hur mina egna preferenser än må vara och alla har rätt att känna sig smarta och coola, oavsett var gängse normer är.

2016

- är ganska nykär, mår rätt bra, ska precis bli sambo

WP2140-img-2617.jpg

Jag är på riktigt dåligt humör idag. Och igår. Vill inte säga det för det känns som att jag inte gör annat än gnäller på det och jag vill inte vara det exemplet som nån gubbe kan peka på och säga "kvinnor kan inte vara presidenter för de är för hormonstyrda" men alltså FY FAN. 

Jag kan som inte ens komma ihåg allt jag blivit arg på idag men nu just blev jag t ex svinförbannad när jag tänkte på ordet president. För det fick mig att tänka på en tjej i min gamla klass som argt sa åt mig inför presidentvalet 2000 att "en president ska kunna stå upp och pissa" när jag, säkert efter att ha tryckt upp mina runda Harry Potter-brillor ännu högre upp på näsan, sa att jag skulle rösta på Tarja Halonen om jag fick rösta. Det här hände alltså anno domino 2000!!! The struggle i Grisö Plågstadium alltså. 

Bonusmaterial till den här lilla storyn: morgonen efter att Tarja vann planerade jag och min bff Emmi, klassens enda Tarja-fans, vår egen entré i klassrummet. Med utstuderat långsamma steg och självbelåtna flin skred vi in. 

Jaja, vad jag egentligen ville säga var typ... Jag vet inte. Ville väl klaga lite? Hashtag måndag, hashtag vårvinter hashtag mothafucking P to the M to the S.  

Men hej, det är bara 25 dagar tills Pär kommer hit och max 30 år till klimakteriet så woop woop!

2017

- är gift, mår skit, kommer ut som ekonomisk katastrof på blögga

Jag har tänkt på det länge. Till exempel har jag tänkt på det när jag tittat på min och hela världens älsklingsserie Skam. I serien tas massa svåra ämnen upp och ofta tas de upp på ett bra och odramatiserande sätt. Men det pratas aldrig pengar. Aldrig. Isak och Even tar in på lyxhotell och ingen nämner nånsin vem som betalar för det och hur dom gör det. Russebussar köps och hyrs och trashas och ingen pratar egentligen desto mer kring hur allt finansierar. Utöver de stora ekonomiska grejerna, som gör mig kallsvettig att bara tänka på, går gymnasieungdomarna regelbundet på fik och äter ute utan att nån nåsin säger nej till nåt på grund av att de inte har pengar. Det här ter sig som ren sci-fi för mig. Under min egen gymnasietid var det alltid nån, inte sällan jag själv, som inte hade pengar till en kaffe eller pommes från grillen. Och då jobbad de flesta av oss vid sidan om. Jag städade. Ingen jobbar i Skam. Nu är det väl en viss skillnad i snittinkomst mellan Larsmo och Oslo, oljemiljonernas huvudstad, men ändå.

2018

- mår jättebra, är fortfarande dyngkär i Pär och debutromanen är snart ute!

28000782_10155523190804107_70446585_n.jpg

Kommer inte över hur snygg jag var 2015-2016, måste va då jag peakade i snygghet.  Beklagade mig just åt Pär att det det känns som att jag jinxade min egen snygghet när jag klippte håret kort senast. Sen dess har jag knappt kännt mig snygg en enda gång. KAN också ha att göra med att kapningen av mitt glorious blonda hår sammanföll med en väckt depression. Men i alla fall!!!  Så snygg förr. 2010 års dreads kan för övrigt vara ett lågvattenmärke, alltså herregud. 

Kommer inte heller över hur öppen och otroligt ocensurerad jag var i början av min blogg. Nu har jag dessutom tagit bort vissa namn, på såna människor som inte längre är i mina liv men också kortat av lite onödigt långa utläggningar om fylleri, sex och elakheter. Och den där xxx som jag och Johan pratar om kommer jag inte alls ihåg. Hade jag nån som ringde åt mig dagligen?! Men jag kommer ihåg den där känslan av att det aldrig var bra nyheter när telefonen ringde. Alltid på ljudlös, aldrig svara på okända nummer. Och jag kommer ihåg många samtal och MSN-konversationer med Johan som började med "alltså nej...". Det var en tradition länge. Både saknar och inte saknar det. 

Det är väldigt tydligt att jag inte trodde/fattade att nån annan än typ mina närmsta vänner läste min blogg, kanske det heller inte var så många andra, men det låg ju ute där, fritt för vem som helst att läsa. Största delen av mitt bloggarkiv ligger bakom lås och bom numera, jag har betydligt fler läsare idag (hello, årets blogg) men också för att det är liksom inte riktigt kosher längre i min värld att namnge folk på det där sättet. Sen har jag ju inte kvar många av de jag umgicks med typ 2008; pga att jag var ett svin, pga att de var svin eller bara för att sånt händer. 

En sak som jag däremot avundas mitt forna blogg jag är lättheten uti vilken jag publicerar inlägg. Flera om dan! Korta och babbliga! Oredigerade, osammanhängande, ibland bara en tanke. Allt är så klart inte guld, men jag längtar tillbaka till den där nivån av prestationsångest. Nu för tiden känns det som att man måste ha fått ihop en en tolvsidig essä med proffstagna bilder till för att få trycka på "publicera". Det är nog inte bara jag, utan hela bloggosfären som ändrat. Jag gillar välproducerat material jag med, men I couldn't help but wonder... Hade vi inte roligare förr?  

Shit jag sparat på Instagram lately

Ni vet spara-funktionen på Insta? Det är min favoritfunktion på kanske alla appar. Jag har aldrig kommit in i Pinterest på det där sättet folk verkar ha gjort och min Tumblr levde ett gott liv i nån månad, sen glömde jag den. Men så här lyckas jag få sparat allt sånt som inspirerar eller roar mig. Med jämna mellanrum försöker jag visa upp mina samlade besparingar, mest för att jag själv tycker att såna slags inlägg är KUL™️.

Vi börjar väl? 

FullSizeRender.jpg

Först actual footage av mig i typ exakt detta ögonblick.

FullSizeRender.jpg

En PERFEKT outfit av Lady Di. Blir så sugen på fluffigare hår när jag ser den här bilden.

FullSizeRender.jpg

En remix på Carl Johan De Geers ”Skända flaggan”. Sparade den här nång under (vad som kändes som) den fjortonde veckan av januari.

FullSizeRender.jpg

Det här är typiskt Kul™️! 

FullSizeRender.jpg

Också roligt tycker jag. Hade jag varit en sån som bar t-shirts med tryck hade jag gärna haft den här.

FullSizeRender.jpg

Nu kommer ett par följartips: @condenastarchive postar bilder och foton ur deras arkiv, rätt så ofta pärmbilder från New Yorker eller som här - Vanity Fair. Älskar den här bilden men älskar jugend och 20-tals estetik ganska hejdlöst.

FullSizeRender.jpg
 

 @bymariandrew ritar och skriver små gulliga och väldigt relatable saker, ofta som nån slags dagbok. Tycker hon ofta sätter fingret på nåt jag inte tänkt på. Det gillar jag.

FullSizeRender.jpg

Och det här kontot som jag inte FATTAR varför inte har fler följare;  @finnishhistoryinpics ! Foton från Finlands 1900-tal helt enkelt. Som här, ett gäng söta rock’n’roll-killar från 80-talet <333 Men dom postar allt från starka män i Kuopio på början av 1900-talet till Remu Aaltonen som roadar grejer. Följ nu, ångra er aldrig.

FullSizeRender.jpg

En fin klänning från Givenchy. 

FullSizeRender.jpg

Alla har väl sett The Crown och alla som sett The Crown har väl förälskat sig i Prinsessan Margaret. Eller jag har det i alla fall. Här är ett  utdrag ur hennes morgonrutiner. Lifegoals, om det inte vore för att jag motsätter mg monarki. Men ni vet.

FullSizeRender.jpg

Och på tal om royalty. Varför är det så kul med två kändisar på samma bild? 

FullSizeRender.jpg

Swag, swag. Har försökt få Pär att odla mustasch i ett år nu säkert, men han vägrar.  

FullSizeRender.jpg

 #backalilintrovert #hataärtor

FullSizeRender.jpg

Bara så fin bild av en av mina favorit-fashonistas: @audreylittle

FullSizeRender.jpg

Det här är ju också Kul™️ men det blir lite extra kul för att JAG HETER JU OCKSÅ ELLEN!!!!! :——D

FullSizeRender.jpg

Shoutout till alla suffragetter - not only gjorde ni hästjobb, men ni hade också snygga hattar. 

FullSizeRender.jpg

 ”Jaga vatten”, Schildts & Söderströms, mars 2018.

FullSizeRender.jpg

On point 1.

FullSizeRender.jpg

On point 2. 

FullSizeRender.jpg

Man är ju konstintresserad också! Älskar t ex Sara Vide Ericsons tavlor. Önskar mig en till 50-årspresent (eller annan födelsedag man får önska sig dyra saker till).

FullSizeRender.jpg

Yohji Yamamoto 2001, för den som fortfarande inte tycker mode är en konstform.

FullSizeRender.jpg

Och det här porträttet gjort av en rysk konstnär som hette Konstantin Somov. Jag vet inte vad det är, men det ~*drabbar*~ mig. Efter att jag såg det har jag tillbringat rätt mycket tid framför att googla Somov. Han målade ju inte fula tavlor direkt.

FullSizeRender.jpg

Eeeh ja, från konst till VB & David Beckham. Tyckte den här bilden bara var fin på nåt sätt. Jag tycker dom är ett bra par på nåt sätt LÅT MIG FÅ TYCKA DET OK?!

FullSizeRender.jpg

Det kan man ju inte veta, men ibland är det skönt att låta sig tro på det.  

FullSizeRender.jpg

Lite fet arkitektur by Le Corbusier. Färgerna! *dreglar*

FullSizeRender.jpg

Obligatorisk Titanic-appreciationpost.

FullSizeRender.jpg

Jag är inte den som tycker man ska sprida grodbilder bc let’s face it - grodor är vidriga, men det här är det sjukaste jag sett!!! Grodor i Alaska som fryser ner sig själv ett halvår, sen tinar upp och fortsätter leva.  

FullSizeRender.jpg

Och det var allt!  

Var dag

Imorgon är det vardag igen och vad passar bättre än att fylla i vardagslistan då?

Något jag värderar högt i min vardag:

Att inte behöva stressa och lagom mycket dötid. Jag behöver de där luckorna mellan grejer för att orka. Sen så måste vi alltid säga ”gonatt, älskar dig” till varann varje kväll innan vi somnar. Måste! Är vi på olika ställen sms:ar vi det. Innan vi blev ihop så sa vi ”puss och gonatt!” på messenger varje dag. Det var min höjdpunkt på dan i ett halvår.

FullSizeRender.jpg

Det här äter jag till frukost:

Har som nyårslöfte att äta frukost varje dag och hittills har jag hållit det. Det varierar, men alltid åtminstone en frukt, ofta två. Plus nån macka eller yoghurt med strössel. Har fått pippi på kanelrostat bovete. Äter på kafferasten på jobbet, orkar inte stiga upp i tid för att hinna före.

När går jag och lägger mig:

Alldeles, alldeles för sent. Oftast inte före midnatt. Det funkar varannan vecka när jag börjar 10 på jobbet, men veckorna när jag börjar 8 är det inte så kul. Det är svårt att ändra dock, delvis för att jag är en sån nattsuddare och delvis för att Pär är ännu värre + frilansar så han jobbar när han vill. Jag har alltid trott att man attematiskt blir morgonpiggare och kvällströttare med åldern men hittills har det inte hänt så mycket på den fronten. Jag kan inte vaka till fem längre och sover inte till tre om eftermiddagarna längre, men morgonpigg blir jag nog aldrig.

Saker som står på min tråkiga vardagliga to-do just nu och som jag aldrig gör:

-organisera diverse skåp, lådor och garderober här hemma

-rensa golvbrunnen i duschen

-plantera om och se över krukväxterna

-rensa mobilen på bilder

IMAGE.JPG

Det här äter jag till lunch:

Jag har ju så lyxigt ställt att jag jobbar på en lunchrestaurang (och inte vilken som helst, Jeppis bästa) och får skitgod lunch jeden Tag! Så jag äter vad som finns på menyn.

Något jag vill få in i min vardag:

Vill försöka minnas hur jag gjorde när jag läste så jävla mycket förr pre-smartphonen. Har också en ganska ok rutin på G med badminton 1 gång i veckan, så att hålla upp det och försöka att få in simning 1 gång i veckan också.

FullSizeRender.jpg

Något jag vill få ut ur min vardag:

Återhämtning och mental stimulans. Utmana hjärnan i lagom doser men mest kanske en stabil rutin att grunda på.

När jag går upp:

Typ en timme innan jag börjar jobba, så antagligen 7 eller 9. Försöker stiga upp lite tidigare även när jag börjar senare, men det är ju så skönt att sovaaaaa.

Jag går till jobbet:

En kvart, tio minuter innan jag börjar. Har inte så lång väg.

Jag kommer hem från jobbet:

Om jag slutar tidigare, vilket jag gör varannan vecka så brukar jag ibland sätta mig och skriva nånstans. Det är ju jobb det med. Slutar jag fyra eller senare går jag direkt hem (ev via butiken). Men senast fem-tiden skulle jag väl säga.

En vanlig vardagsmiddag:

Ris och grönsaker!

IMAGE.JPG

Vad jag gör på vardagskvällar:

Den senaste tiden har det varit ganska mycket skrivande, av uppenbara orsaker. Men utöver det så kollar jag rätt mycket tv, tillsammans med Pär eller ensam. Sen vet jag inte... Städar, går på bio, lagar mat, scrollar, läser, bloggar, går en promenad, plockar ögonbrynen, hänger med nån... Dagarna och kvällarna går ju hela tiden och man fyller ju dem med nåt. Jag har sällan tråkigt på samma sätt som kunde ha som barn men ändå är inte tiden uppdelad i så tydliga aktiviteter som det var då. Oftast tycker jag att jag mest går och plockar här hemma. Med vad vet jag inte.

IMAGE.JPG

Har jag söndagsångest:

Rätt så ofta. Men det är ju en lättare ångest att bära än annan slags ångest, då jag tänker att det mest hör till. Jag känner också pepp inför måndagen rätt ofta så.

Bra dagar och sämre

Vad gör jag med all min tid som jag inte lägger ner på bloggen? Tja, nåt är det i alla fall. Ska vi ta den senaste veckan dag för dag? 

TORSDAG

Jag har gjort ett Excel-schema och börjat föra PMS-dagbok och i förra torsdagens lilla ruta är illröd och så står det "trött, ångest, värk". Mådde asdåligt, alltså verkligen ovanligt dåligt i torsdags. Grät kanske fem gånger under hela dagen, snäste åt Pär oavsett vad han försökte säga, åt värktabletter som smågodis och somnade mitt i en tankegång. Hade också en deadline och det var verkligen den sämsta  kombinationen ever. Låg i sängen och plirade mot dataskärmen, min mensvärk blir ibland till migrän. 

Kanske det egentligen var en ganska vanlig "första dagen mens"-dag, men jag har mått så bra på sistone och varit så energifylld och jämn (oh well, ganska jämn) att det här raset helt caught me off guard.  Finns inte en bild från den dagen och lika bra är väl det. 

FREDAG

fredag.jpg

Fredan var inte heller så kul, men betydligt bättre än dagen innan. Efter jobbet gick jag och syrran på bio och såg The greatest showman, och den var väl okej. Jättefina musikalnummer (har gått och sjungit Never enough-låten sen dess) och fina miljöer och kostymer, men alltså... manuset? Vad hände där? Känns som de försökt trycka in lite för många historier i en och så blev allt bara ytligt och stressat. Njäe. 

Efteråt hängde vi i soffan hos syrran med deras katter, t exx Knut (på bild). Jag åkte hem lagom till På Spåret och det var den fredagen det. 

LÖRDAG

27848015_10155509090759107_740759745_n.jpg

Från en katt till en annan, i lördags hade jag en väldigt skön dag, trots att även den präglades av värk och gnälligt humör. Pär åkte iväg till Tammerfors i egenskap av Jaro-supporter så jag hade hela dagen för mig själv. Jag valde att städa. Jag skurade allt från diskhon till golven till kylskåpet, plockade undan och dammsög, torkade damm och ordnade upp. Det är inget som hindrar mig från att städa när Pär är hemma heller, men ibland är det så skönt att bara gå runt och gno för sig själv. 

27848446_10155509090739107_1719168738_n.jpg

Gick också ut en vända. Egentligen hade jag inte orkat, men det var så vackert väder och lutheranen i mig kunde inte slappna av på soffan före jag åtminstone sett lite dagsljus. På kvällen satt jag för mig själv framför tv:n och drack en drink och kommenterade Mello via Instastories. Det blev ganska uppskattat om jag får säga det själv, kanske gör det nu på lördag också, who knows? Sen kom Pär hem och jag var jätteglad att se honom. 

SÖNDAG

27783560_10155509090744107_1845652472_n.jpg

Vaknade ganska tidigt på söndag och kände att jag var på väg tillbaka till livet. Det är faktiskt ibland så påtagligt som ett nytt filter över Insta-bilden när det lättar. Tassade upp för att inte väcka Pär,  tog en lång dusch, gjorde i ordning världens mest bananrika frukost (hade köpte för många och blev tvungen att hetsäta de sista för att inte behöva slänga nåt)  och satte mig och jobba. När Pär steg upp ett par timmar senare hade jag nästan jobbat klart. De sista ändringarna i manuset! Snart är det klart! Snart kan jag börja skriva på nästa manus! Men först ska jag ta ett par veckor helt off från skrivandet och BARA läsa. Längtar efter att läsa utan dåligt samvete för att jag egentligen borde skriva .

27848112_10155509090689107_276595412_n.jpg

På kvällen gick jag en liten sväng. Älskar vinter när det är som det är nu. Det är så skönt att gå promenad vintertid, när det biter i kinderna och snön knarrar och allt ser ut som ett vykort. 

MÅNDAG

27836015_10155509090629107_617940747_o.jpg

I måndags löneförhandlade jag med Sylvi. 

Nej, givetvis inte, men tycker det är nåt roligt med katter som sitter till bords på det här sättet. 

27934789_10155509090654107_199317991_n.jpg

Däremot var jag och Pär och lyssnade på Kristina Sandberg samtala med Sofie på bibban. Det var väldigt trevligt, Kristina gav intryck av att vara väldigt symppis. Före Kristina entered the stage så hade de nepalesiska studenterna från Centria program. Jag drabbades av akut förälskelse i min hemstad.

Fördelarna med att bo i stora städer är väl självklara och behöver knappast redogöras för, men jag tror många gånger att man sist och slutligen blir en mindre fördomsfull människa av att bo i ett litet samhälle. Här måste du dela alla offentliga rum med alla. Under Poetry slammet bryter ljudet av trimmade mopeder från gatan igenom, författarkvällen inleds med nepalesisk nationalsång. Det går inte att värja sig. Här är vardagen så liten att allt ryms med. Jag älskar det. Det finns mycket jag har svårt med i den här stan också; ytligheten och det helt villkorslösa Sverige-vurmandet. Jag tycker så väldigt mycket om att bo i en liten stad. 

TISDAG

27849334_10155509090429107_266365196_n.jpg

Jag har hållit i en workshop i kreativt skrivande för ungdomarna på jobbet den här veckan. Eller två dagar av den här veckan, men för en relativ nybörjare som dragare känns två dagar som en ganska lång tid. Men det har varit så roligt!!!! På bilden sitter jag och smygmyser för mig själv medan jag har dem att skriva nån övning. 

Det är nåt magiskt med skrivarkurser, det är något som händer när folk bjuder in en att tjuvkika i vad som försigår i huvudet på dem. Och vilka guldkorn som vaskas fram under de här skrivövningarna! Ibland kommer det så oväntade och magnifika saker fram att jag lämnas ltie mållös. Jag skulle alltid vilja gå eller dra skrivarkurser, det är det bästa jag vet. Om jag får inflika ett försenat nyårslöfte så är det att verka för mer skrivarkurser i mitt liv. Har lite lösa planer redan som jag återkommer till. 

27783737_10155509090589107_672699117_n.jpg

Efter det jobbet satte jag mig med mitt andra jobb. Ska inspirationsprata på ett FSS-event på lördag och jag behövde fundera ut nåt lämpligt att säga tills dess. För att undvika att somna i soffan där hemma gick jag till mitt favoritskrivcafé (skulle jag inte jobba på AE skulle AE naturlgitivs vara min favorit, men kan inte slappna av där eftersom jag känner att jag skulle behöva plocka lite disk eller nåt) och beställde min usual koffeinfria latte. Är ganska känslig för koffein och ska egentligen inte dricka kaffe på eftermiddagarna alls MEN dricker så himlans gärna kaffe när jag skriver. Ett problem ända till upptäckten Den Koffeinfria Latten.

27783713_10155509090474107_1926890245_n.jpg

När jag kom hem hade jag fått present av Pär <333333

ONSDAG

27848427_10155509090374107_269033373_n.jpg

Igår efter workshopen var jag på så gott humör att jag gick en liten runda efter jobbet. Lyssnade på Agnes Lidbäcks Finna sig och NJÖT av att det är ljust på dagen och att vädret såg ut som nåt Marimekko designat. Var iskall på ett bra sätt när jag kom hem. 

27848507_10155509090339107_1260851653_n.jpg

Lagade mat och allt var bara så perfekt. Är det inte märkligt hur det kan va. 

27849215_10155509090344107_1966592026_n.jpg

Hade tänkt gå och lägga mig i rimlig tid och stiga upp supertidigt och gå och simma idag, men så började jag läsa Elins Inlandet

27939201_10155509090334107_469696825_n.jpg

02:27 stängde jag boken, färdigläst. Jag tycker så väldigt mycket om den här lilla historien. Så klart speciellt att läsa nåt man har sett lite av processen bakom, men även utan det. Vilket knivskarpt språk, vilket öga för detaljer. Den här boken smyger sig på dig, slingrar sig in i dig och lägger sig tillrätta som en spinnande katt i ditt knä. Behaglig är väl bästa ordet. 

Det här är mitt favoritställe i boken tror jag. Det säger så mycket, med så lite. Gör dig själv en tjänst och läs Inlandet!  Det blev ingen simning imorse men jag ångrar ingenting. 

IDAG

27781818_10155509257119107_220641799_n.jpg

Och precis så här ser det ut nu från var jag sitter och skriver.  Min lilla familj.

Måste återgå till att jobba på inspirationstalet NU , så det får va färdigbloggat för idag. Ha en bra torsdag! 

30 frågor

Stal en lista av Catzo, så här den!

1. Berätta om ditt bloggnamn!

När jag började läsa plus size fashionbloggar för vad som känns som ett liv sen, pratade jag och syrran om att vi inte riktigt kunde relatera till de här solbrända, snygga brudarna med glansiga hår och sponsrade garderober även om de var feta. Vi skämtade om att jag borde byta namn på min blogg till Blejk, Fejt och Fab. And the rest... *dramatisk paus* is history.

FullSizeRender.jpg

2. Vem inspirerar dej och varför?

Rihanna. Ja, varför också? För att hon får mig att tänka på nya sätt ideligen, ideligen. Men det finns ju så klart många andra som inspirerat mig på olika områden.

3. Bryr du dej om vad andra tänker om dej?

Både ja och nej. Jag vill gärna att folk ska prata, men vad dom säger sen är inte så viktigt, hehe. Men jag är väldigt mån om att mina vänner ska tycka om mig och helst också ha lite förtroende för mig i smakfrågor. 

4. Vad ser du mest fram emot?

Skulle jag ha svarat imorse skulle jag ha sagt min medhavda frukostlåda som jag gjorde i ordning igår. Yoghurt, nötter, kanelrostat bovete, blodapelsin och kiwi MMMMM, meeen eftersom den är vorbei vid det här laget det så har jag gått tillbaka till ”när Boken kommer”.

5. Vilket är ditt livsmotto, eller ett av dem?

”Var å ejn me sett”.  

6. Vilket är ditt drömjobb?

Jag har så många! Författare, så klart. Men också arkeolog, talkshow-värd, skolkurator, regissör, kostymör, nån slags forskare inom typ etnologi, copywriter, bibliotekarie osv osv osv.

7. Vilken fiktiv karaktär vill du träffa?

Harry Potter, is that you? Tänk att få levande bevis på att ALLT existerar 😍 och så tror jag att jag skulle bli bästis med Elizabeth Bennett om jag bara fick chansen!

8. Vad ville du bli som vuxen när du var barn?

Arkeolog, författare, rekvisitör, ”sån som ritar Disney-filmer”, nyhetsuppläsare, nåt obestämt forsknings-  och bokrelaterat som skulle innebära att man fick sitta i ett eget rum med mycket böcker och kanske nån uppstoppad uggla, helst i ett torn.

IMG_1213.JPG

9. Om du var en seriefigur, vem skulle du vara?

På ettan i gymnasiet klädde jag ut mig till Enid i Ghost World på en maskerad med serietema. Ingen fattade vem jag var, TROTS att jag hade ritat en dinosaurie på min grönrandiga t-shirt, hade tjocka glasögonbågar och rödrutig kjol och kängor. Tror det var för att a) jag liknade mig själv b) too cool for school. Men alltså ja, Enid i Ghost World.

10. Vilken talang önskar du att du hade?

Tror helt och fullt att mitt självförtroende hade varit 100% bulletproof om jag kunnat sjunga fint. Ibland önskar jag också att jag hade kunnat byta ut min kreativa ådra mot vardagskompatibelt förnuft. Som att jag hade varit lyckligare och en bättre människa om jag istället för att kunna kläcka trettio novellidéer på en dag hade haft ett ekonomiskt sinnelag.

11. När känner du dej mest utanför din bekvämlighetszon?

På interaktiv teater.

12. Vilken artist gillar du, men pratar sällan om att du gillar (alltså skämsartist)?

Försöker inte skämmas för sånt jag gillar, men okej, är väl ganska medveten om minimala crednivån hos min soft spot - Björn Skifs, hehe. Tycker han är så myyysig.

13. Vad upprör dig?

Den härliga växelverkan mellan kapitalism, rasism och patriarkat som är dagens samhälle. Att vanliga hederliga VAD SOM BORDE VA sossetankar anses va ”extremvänster” nuförtiden.

14. Vad irriterar dej mest just nu?

Har en finne på överläppen som känns onödig. Har också gått med mensvärk hela dan.

15. Hur blir du av med stress?

Har tre knep jag kan dela med mig av:

Det finns två olika sätt, beroende på stressarten. Ibland är det bäst att ligga tyst i ett mörkt rum med en spinnande katt som enda sällskap, eller gå en promenad eller det bästa - kvällsdopp i skogsnära sjö. Men det funkar ju bara tre månader i året så. Det andra sättet är när man behöver en urladdning av nåt slag. Då tycker jag man ska träna (jag har börjat spela badminton, så roligt!) eller ha sex.

16. Du måste eliminera en dag ur ditt liv. Vilken väljer du?

Ööööh... Är rädd att mitt liv idag skulle va så annorlunda om jag ändrade en hel dag och jag är ganska nöjd med mitt liv atm så även om det har funnits två miljoner rövdagar så är det väl bra att ha dom bakom sig. Men kanske nån riktig händelselös och fittig krapulasöndag då.

17. Hur snabbt drar du slutsatser om människor?

Hela tiden. Liksom varje sekund av en interaktion med en annan människa drar jag nån slags slutsats, en ny hela tiden. Min bild av människor skiftar och växlar hela tiden. Sen så är väl min tanke om en människa ungefär medeltalet av alla de här intrycken. Förstår ni vad jag menar? Jag låter ofta hård och nyanserad när jag pratar om folk, men egentligen är jag ganska överseende och generös med chanser. Eller jag har varit i alla fall, jag har lägre tolerans för bullshit numera.

18. Om du var en docka, vilken accessoar skulle säljas tillsammans med dej?

En katt och en bok kanske!

19. Vad i ditt liv har gett dej mest tillfredställelse?

Jag stönar av vällust varje gång jag lägger mig i vår säng efter en lång dag. Värd varje penni och mer därtill.

20. Vad skulle du aldrig sätta i en pinjata?

Russin. Vill fortfarande low-key hämnas på dom man fick russin av när man var påskhäxa förr.

21. Den sämsta du satt pengar på?

En Flowbiljett för 180€ som jag sen inte kunde använda (och inte fick vidaresålt?!) för att faffa dog och det blev begravning samma helg. Men så det är det, döden tar inte hänsyn till värdsliga saker som festivalbiljetter, det är egentligen inget grämas åt. Men det är den dyraste papperslapp jag nånsin köpt.

22. Vilken vanlig missuppfattning är du trött på att höra om och om igen?

”De kommer hit och lever på våra pengar”

”Undrar vem som är liksom mannen och vem som är kvinnan i förhållandet?”

”Lägre skatter gynnar alla”

osv osv osv

23. Vilket är det bästa stället att hitta fantastiska människor?

Internet, precis som Catzo skrev. Skrivkurser brukar också innehålla åtminstone 50% bra människor, oftast mer.

24. Vilken mat äter du helst?

Tycker om när det är lite av allt: nåt salt, nåt sött, nåt mjukt, nåt knaprigt osv osv. Så kanske en riktigt välkomponerad sallad då kanske? Men man kan ju fan inte svara SALLAD när världen är full av pizza och sushi och indisk mat. Indisk mat! Det gillar jag.

IMG_1214.GIF

25. Vilken tv-serie kan du se om och om igen?

På tal om Liz Bennett; BBCs Pride and Predjudice. Den blir ALDRIG dålig. Känner nu när jag nämnde den ett sug att se den igen.

26. Vad är du mest känd för inom din kompiskrets?

När jag i gymnasiet så sa folk alltid att man måste vara försiktig när man bjuder mig på fest, för jag har alltid med mig åtminstone en ny människa som ingen sett förr. Mitt rekord är för några år sen när jag en Halloween dök upp vid Petters med 40 tyskar som råkade vara på besök på AE i släptåg. Lolololol. Men jag hade frågat!!! Och det blev jättekul. Men jag tror annars att jag är mest känd för att jag är så tankspridd och opålitlig.

27. Vem av dina vänner liknar dej mest?

Min syster är väl ett givet svar, men utöver det så har folk tagit fel på mig och Ninna som är med i samma bokcirkel som mig ett flertal gånger.

28. Vilken är det mest traumatiska händelsen i ditt liv?

Mina föräldrars skilsmässa, även om det börjar va så längesen att det känns märkligt att ens ta upp. Men sånt formar ju en, mer än vad man kanske först tänker på.

29. Vilken är din största livsvisdom?

Att ingenting nånsin blir färdigt och skönt är väl det.

30. Vad kommer du aldrig att göra igen?

Smaka på en sån där godisböna med spysmak som finns i de här godisspelen. Vidrigt.

Recept: ris & grönsaker

Jag kan inte laga så värst fancyg mat, jag har ingen parad-trerätters så där, MEN jag tycker jag är väldigt bra på att laga vardagsmat. Idag tänkte jag presentera vår mesta och bästa vardagsmat, den rätt vi äter oftast här hemma, typ en gång i veckan skulle jag tro. Senast idag. Det heter ris och grönsaker och det är just vad det är. 

TRIGGER WARNING: amatörmässigt tagna mobilbilder. Som alltid.

FullSizeRender.jpg

Till ris och grönsaker (typ 4+ portioner, blir alltid matlådor) behöver du:

  • 1 broccolihuvud 
  • 1 röd paprika
  • 1 stor morot lr flera mindre
  • 1 stor näve frysta edamamebönor
  • 1 rot ingefära
  • 1 stor lr 2 mindre gula lökar
  • Ett par, tre klyftor vitlök
  • 1 chili (eller ha iaf fryst, frysta örter =  bästa grejen att ha i frysen, näst efter glass)
  • Nån dl grönsaksfond  
  • Nån dl vatten, helst af finare kran-sort
  • (en näve salta jordnötter, en nypa socker) 
  • ris av valfri sort, jag gillar långkornigt
FullSizeRender.jpg

Börja med att koka upp vattnet till riset. Medan vattnet i godan ro värms till kokpunkt hackar du lök, vitlök, morot och ingefära (och chili om du inte kör på fryst). Jag slantar moroten och skär löken i ganska breda halvmånar men det där gör du hur du vill. Men jag gillar när löken är som en egen grönsak och inte bara nåt litet jox.  

FullSizeRender.jpg

Du har kanske redan hettat upp olja i en panna? Om inte är det dags nu. När pannan är varm kan du kasta ner med det du hackat MINUS typ en fjärdedel av all ingefära du hackat som du sparar till senare. I samma veva har du också hällt i riset i det nu kokande vattnet. Så länge det fräser hackar du broccoli och paprika i grova bitar. Är det för små bitar försvinner all crunch och det gör ingen glad :(  Pannan kan också hållas ganska så varm genom hela processen.

FullSizeRender.jpg

När löken är mjuk så kan du slänga i broccolin, paprikan och de frysta edamamebönorna. Ibland händer det att bönorna bildat en frusen klump och trots att du inte tänkt använda allt dimpade hela klumpen ner i pannan så oh well. När bönorna ser varma ut och paprikan blivit lite medgörlig häller du kanske... en deciliter grönsaksfond över allt? Jag vet inte, måttar aldrig så noga. Sen häller du ungefär samma mängd vatten på, fast kanske lite mer. Typ ett litet dricksglas. Och DÅ! När du adderat vätska, är det dags för den sista fjärdedelen ingefära att göra entré! Jag älskar ingefära och använder massor, men det där gör du enligt smak och tycke. 

FullSizeRender.jpg

Det sista jag gör innan servering är att strössla litelite socker över allt och en liten näve saltade jordnötter. Sockret gör att ingefäran poppar och nötterna är bara gott. Men man kan lämna bort båda utan dåligt samvete. 

FullSizeRender.jpg

Klart att servera! Riset borde va klart samtidigt som grönsakerna. 

IMAGE.JPG

Oftast brukar jag inte tycka att det krävs salt alls pga fonden är så pass salt, men idag tyckte jag det var lite tamt och då är det bra med en flaska soja till hands. 

Det var det! Nu ska jag se Kulturveckan och sen gå och lägga mig. Är trött som en hund.

Kulturkonsumenten v. 5

Läst

FullSizeRender.jpg

Jag har lyssnat på Samtal med vänner av Sally Rooney och läst Kärlek liksom av Johannes Ekholm om varann och jag upplever för tillfället en övermättnad på apatiska och intellektuella karaktärer och böcker utan klassisk dramatisk båge men med skarpa iakttagelser om ”nutidsmänniskan”. Don’t get me wrong, jag gillar väl egentligen båda böckerna , men är SÅ TRÖTT på det här svala Girls-liknande berättandet. Det är så snyggt, det är så uttänkt skaviga karaktärer, det är så berättat på ett tydligt distanserat sätt. Jag vill ha känslor! Jag vill ha passion! Jag är liksom sugen på att läsa en Harlequin eller nåt riktigt TOO MUCH och sentimentalt och svulstigt, jag får panik av att allt är så snyggt och oansträngt, som att texten är nerklottad hastigt och lustigt under ett telefonsamtal.  Ett annat nyligen läst exempel är Just nu är jag här av Isabelle Ståhl.

En orsak till att jag blir så ”trött” på böckerna är så klart att jag känner mig hotad. Min egen lilla roman är nedtecknad i en liknande stil, men grejen är att jag inte riktigt behärskar den är jag rädd. Svalt och intellektuellt är inte min starka sida HEH.

Men alltså, har man inte förläst sig på snygga samtidsskildringar så kan man bra läsa båda böckerna med behållning. Tycker speciellt Johannes Ekholms dekonstruerande av en bok är värd att läsa.

Lyssnat på

IMG_1143.JPG

First Aid Kits Ruins-skiva. Hjälp så bra den är! Nästan för bra, känner mig dum som liksom köper det helt.

Tittat på

från @bigandmilky 

från @bigandmilky 

Redan första avsnittet av RuPauls Allstars 3 som drog igång förra veckan var asbra! Älskar blandningen av deltagare och upplägget. Lip syncen var också fantastisk detta avsnittet. För er som bryr er:

ÄLSKAR Milk men hatarhatarhatar Thorgy Thor alltså verkligen hatar, mitt blodtryck blir högre varje gång hon syns i rutan. Jag gillar ChiChi och Kennedy och är kluven till Aja och Ben DelaCreme. Aja har liksom högt underhållningsvärde men känns lite typ... jobbig bara. Ben känns falsk och estetiskt är hon SÅ inte min grej. Tror det är Trixie eller Ben som vinner, men hoppas så på Milk. Bebe har jag ingen relation till eftersom jag inte sett första säsongerna. Det är väl typ mina tankar efter första avsnittet.

För övrigt är jag på jakt efter en ny serie att bingea. Tror jag är sugen på nåt kriminaligt men inte för läskigt. Jag avböjer vänligt men bestämt tips, inget gör mig så avtänd på att se nåt som tips. Den inneboende obstinata tonåringen i mig vill bara göra tvärtemot alltid. Inte se Narcos när alla tycker man borde se Narcos. Jag tror, inte bara när det gäller tv-serier utan i livet i stort, att oombedda råd, tips och tricks kan va ett av de sämsta sätten att få nån att göra nåt eller ändra på nåt. Ingen tycker om att bli mästrad. TUR ATT DET HÄR ÅTERKOMMANDE INSLAGET PÅ BLOGGEN INTE BYGGER PÅ EN MASSA TIPS :-)))))))))

Mvh hycklargirl87

Upplevt

En tilltagande känsla av att jag lever i nån slags alternativ sci-fi-verklighet. Igår märkte jag att man kan bevaka min bok på AdLibris nu. Jag googlade mig själv (det händer väldigt väldigt sällan pga ångest över vad som finns out there), och strax efter Yle-artiklar om kroppsaktivism och vredesutbrott så kom det upp en AdLibris-länk. HÄR kan du bevaka min bok, men du kan ju också bara fortsätta läsa bloggen, jag lär ju ta upp ämnet igen under våren. 

27628591_1813643318677102_8795392207366613827_o.jpg

Och första eventet jag deltar i i egenskap av har-skrivit-en-bok kom upp på Facebook idag! Jag och multihypeade och mutlibegåvade Elin Willows ska samtala på scen under Vasa Littfest under rubriken Romaner bortom storstaden. Kul! Läskigt! Är så glad att jag får göra det tillsammans med Elin thou <3 Våra böcker känns lite som kusiner typ - alltså inte i fråga om kvalitet hehehe men för att vi är kompisar och gamla kurskamrater och t o m hade samma handledare under LittSkap. HÄR kan du läsa mera info om Nu imorron! Kom gärna dit, fyll upp salen tack! Alltid mindre läskigt att prata inför en större grupp. 

 

Glad lördag!

Jag vet inte vad ni gör eller har gjort så här en lördagkväll i januari, men jag har satt ihop en förförisk 80-tals playlist på Spottan. Mina ledord var: synth, mystik, franskt, rouge högt upp på kindbenen och gärna lite queert. Det blev en ganska bra blandning tycker jag, perfekt att lyssna till på privata efterfesten när persiennerna fälls ner. 

FullSizeRender.jpg

Listan heter sharp rouge & smooth rhythms och finns tillgänglig för dig på Spotify. OBS uppskattning för 80-tals ljudbilder krävs.  

Imorgon är det söndag och valdag! Yours truly ska va valfunktionär, det ska bli spännande. Kom ihåg och rösta om ni inte redan gjort det!